Trädgård

Loppis hos grannen och dahliorna väcktes upp.

Hejsan.

Förra helgen var det dags att börja att väcka upp dahliorna ifrån sin långa vintersömn. Precis som i fjor, så såg de där knölarna inte så mycket ut för världen. Men med vetskapen om vilken blomsterprakt det sedan blev, så gjorde jag likadant som förra våren. I stora plastpåsar la jag lite jord som knölarna sedan fick ligga i, ovanpå dem täckte jag med ytterligare jord och nu är det mest bara att hålla tummarna tills man ser att det kommer gröna skott.

Dahliorna får stå ute i orangeriet så länge. Snart är det även dags att flytta ut de frostkänsliga träden. Men ännu har jag is i magen och väntar. Även om jag längtar tills jag kan städa och ställa i ordning där ute så får det vänta tills nätterna blir varmare.

På vårkanten är det alltid skönt att rensa ut och städa bort gammalt. Det tror jag även att våra grannar tycker. En dag förra helgen hade deras barn lite loppis på sina gamla leksaker. Såklart gick jag över och gjorde så fina fynd. Två stora fina bilar, för nästan inga pengar alls blev det åt mina barnbarn, Scott och Nicolaj. En sopbil och en timmerbil roade pojkarna både länge och väl.

Sen kikade solen fram, och med solen så kom glassuget också.

Dagens citat:

Viljan att vara någon annan är slöseri med den du är.

Ja, det får faktiskt duga med den man är tycker jag.

Ha det fint.

Kram Annika

 

Dela gärna

Loppis hos grannen och dahliorna väcktes upp. Läs mer »

En doft av vår

Hej hej

Vårens alla blommor tävlar nu mot varandra i både doft och överdåd. Just nu har nog vitsippan ledningen. Här i Gyllebo växer den lite överallt, och även på vissa i ställen i min trädgård.

I mina rabatter slår föregående års julhyacinter nu ut med allsköns färger. Den doften är ju helt otrolig, och den påminner om både vår och vinter. Inte många blomdofter förknippas så starkt om julen.

I köket ståtar årets första lilla trädgårdsbukett. Visst är det kul när man kan plocka in blomster direkt från den egna täppan. Först ut i den lilla ”loppade” vasen har jag satt någon minipåsklilja, lungört som flyttat hit av egen fri vilja och så lite pärlhyacinter.

Doften av vår är något som vi alla älskar, men så finns det dofter som bara hundarna älskar, och det är doften av kadaver och förruttnelse. Just en sådan doft hade lilla Lykke hittat och gnidet in sin hals med. Kanske var det någon död groda hon hittat, men det fick bli bums in i badet för henne. Lite snopen gick hon sedan runt i trädgården och fick stå ut med att älsklingsparfymen blivit borttvättad innan hon ens hann att blinka.

Nog är det härliga dagar vi är mitt uppe i nu! Påskveckan är här, och förutom arbetet på ”Luckan” så står lite trädgårdsfix på schemat. Blåregnet har redan blivit nerklippt, lite mer bryskt än vanligt. Det ska bli spännande och se hur det kommer att bli.

Dagens citat:

Var ödmjuk nog att erkänna dina misstag, klok nog att lära dig av dem och mogen nog att rätta till dem.

Livet är en enda lång skola, och varje dag får man lära sig något nytt.

Ha en fin dag och njut av våren.

Kram Annika

Dela gärna

En doft av vår Läs mer »

Felix mår bra igen och lite nya vårblommor.

Hejsan.

För några år sedan fick katten Felix en sådan märklig och jobbig hosta. Den blev liksom bara värre och när Andréa kom hem om till Sverige, så passade vi på att ta med Felix till veterinären. Trots röntgen som både Andréa och veterinär Per granskade på hans lungor, så kunde vi inte direkt se något anmärkningsvärt. Han fick en kur kortison utskrivet och efter avslutad behandling försvann hostan. Sedan dess har vi inte tänkt en tanke på det hela mer. Det är ju så att ”hälsan tiger still”.

För en månad sedan kom Felix hosta tillbaka helt plötsligt och den var väldigt jobbig för honom. Ett tag trodde jag nästan att Felix skulle tuppa av som han hostade. Katten är ju nästan 15 år gammal, och jag vet hur rädd han är för att åka bil. Jag skrev till min dotter borta i Kanada och rådfrågade. Kanske skulle jag kunna ta Stefans medicin och ge till katten…. Först suckade hon, men sedan visade det sig att det mycket riktigt skulle fungera. Andréa gjorde en behandlingsplan med nedtrappning av medicinen åt mig, och den följde vi till punkt och pricka. Och tänk, nu har hostan helt upphört och Felix verkar må prima igen.

Tusen tack Andréa för dina råd och hjälp. Gladast är nog Felix som slapp att åka iväg i en bil till veterinären.

Här hemma blommar snödroppar och krokusar nu som bäst. Egentligen skulle jag villa bromsat ner tiden en smula, för så fort värmen kommer smygande så går allting så förtvivlat fort.

I helgen var vi i handelsträdgården och köpte årets första penséer. Jag älskar de här första blommorna som man planterar nu. De är tåliga och så fina då de lyser upp utan konkurrens av allt annat vackert som sedan finns på sommaren.

Till köksfönstret passade jag också på att köpa en lite vårligare blomma, än den envisa julstjärnan som aldrig tycktes ge upp.

Dagens citat:

Plötsligt en dag är det ljust ute när man äter middag och då vet man att man klarade det.

Nu blir dagarna bara längre och längre och ljuset har verkligen kommit tillbaka. Jag älskar ju både mörkret och ljuset, så jag mår aldrig dåligt av den mörka tiden. Men många människor påverkas, och för dem måste det vara underbart nu.

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna

Felix mår bra igen och lite nya vårblommor. Läs mer »

Nästan synd.

Hej hej

När det nu närmade sig en ny månad så tyckte jag att det ändå fick vara dags att gräva upp mina dahlior. Vi hade ju ännu inte haft någon frost att tala om, och temperaturerna hade varit över det normala under en lång tid.

Solen sken och ännu var det fullt med härligt utslagna dahlior, så ja, det var nästan synd att gräva upp dem ur jorden. Samtidigt känns det ju så skönt att ha det gjort. När kylan plötsligt är här så är det skönt att ha det jobbet klart.

Medan jag pekade och skrev små skyltar om vad det var för olika sorter, så grävde Stefan upp knölarna, en efter en.

Vi hade en skön dag i trädgården, så jobbet var bara härligt och mysigt, även om det ju nästan var synd på alla blommor.

I garaget hade Stefan förberett en plats där knölarna skulle ligga ett tag för att torka. Sedan kommer de att få bo i en gammal kökssoffa ute i orangeriet. Förra året fungerade vinterförvaringen där bra så jag håller tummarna för att det funkar ännu ett år. På matbordet satte jag in en enda blomma i en vas – årets absolut sista.

Någon morgon senare var det både mulet och mörkt när jag gick ner till bryggan. Ett märkligt sken lyste upp ovanför trädtopparna i skogen. Först tänkte jag att det kanske var mitt livs första norrsken, men nej,  så där ska det väl inte se ut. Det var allt lite läskigt tyckte jag med det där ljuset, men allting brukar ha sin förklaring, så det hade säkert detta också. Kanske var det en campare i skogen som lyste uppåt med en strålkastare…

Och även en mörk och mulen morgon ljusnar till sist, och den kan bli helt fantastiskt vacker.

Hemma har jag tagit fram den lilla korgen där jag brukar ha mössor och vantar liggandes på vintern . Katten Felix såg det genast som världens bästa sovplats och tog förgivet att korgen var ditsatt för hans skull.

Boktips

Jag har lyssnat på boken ”Tid för Lisbeth” av Annelie Sylvan. Den handlar om en kvinna vars man lämnar henne efter 40 års äktenskap. Det är en lågmäld och vardaglig berättelse om hur Lisbeth hanterar omställningen i livet. Sådär mittemellan bra.

Dagens citat:

Tänk att det kan göra sån skillnad att ha mungiporna lite mer uppåt än nedåt.

Ha det gott.

Annika

Dela gärna

Nästan synd. Läs mer »

Som sommaren och glödvandring.

Hej

Förra helgen kändes det nästan som om det vore sommar hemma i vår trädgård. Man trodde nästan inte att det var sant när trädgården ännu bjöd på vackra blommor att sätta in i buketter.

Inte hade jag hjärta att gräva upp dahliorna heller, trots att vi bestämt oss för det. De blommade ännu för fullt, och till och med en liten pärlhyacint hade blygt stuckit upp sitt blåa lilla ansikte ur jorden, som om den ville säga ”hörrnini, vi hoppar över vintern i år”.

Stefan stod i sitt anletes svett och högg ved för glatta livet. Vedklyven hade dragit sin sista suck och på den väntade nog bara ”vedklyvskyrkogården” blev jag upplyst om med en uppgiven suck.

Glödvandring

På kvällen var det dags för en helt ny upplevelse för mig. En magisk glödvandring till djupa och rytmiska toner av shamantrummor . En ny utmaning – nästan motsatsen till mina älskade isvaksbad. Från iskallt till glödhett kan man ju säga.

Vi samlades på den vackraste platsen man kan tänka sig, en bit utanför Höör, mitt i Skåneland. Tillsammans hjälptes vi åt att tända de staplade vedträna och satt sedan runt den brinnande elden tillsammans. Vi lyssnade på Per som trollband oss alla med sina starka, tänkvärda och underbara berättelser.

Mörkret sänkte sig över oss, och till sist var det bara glöder kvar av vår brasa. Tiden var inne för att räfsa ut alltihopa till en gång där vi skulle trampa över med våra nakna fötter. Trummorna ljöd runt oss och i en cirkel gick vi runt, över glödbädden, och om igen – varv efter varv…

Glödvandring utövas på många olika delar av världen, som en ritual med kulturella, religiösa och andliga rötter. Glödvandring tros bla. ge rening och kraft, den kan även användas för att bevisa mod eller för att övervinna rädsla. Glödvandring kan även ses som en symbol för människans förmåga att kontrollera både elden och sig själv.

Ett varmt tack till Per Hill och Jesper Nordström Hill för en fantastisk och oförglömlig kväll. Tack för den gudomligt goda fikan vi bjöds på, och tack också min fina vän Tina, som tog mig med på denna upplevelse.

På frågan vi alla ställde oss den kvällen – ”vad är det värsta som kan hända” – visade sig, som så ofta i livet, faktiskt inte hända.

Dagens citat:

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.

Han sa: ”I alla människor bor det två vargar som slåss. Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism. Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit”.

”Vilken varg vinner?”, sa barnet.

”Den du matar”, sa den gamle mannen

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna

Som sommaren och glödvandring. Läs mer »

Höst i trädgården

 

Hejsan.

Nu när den första frosten varit här och nosat så fick jag lite extra fart att höstfixa här hemma i min trädgård.

Även om det ännu varit fina och varma dagar och mycket i trädgården ännu blommar, så var det hög tid att bära in de frostkänsligaste växterna i orangeriet. Sagt och gjort – jag och Stefan bar och konkade in de krukor som skulle inomhus, och jag lovade mig själv tyst att försöka ha lite färre blommor till nästa år.

En annan sak som jag skjutit upp till höstkanten, det var pionerna, som alla skulle flyttas till en ny platsen i trädgården. Där i den nya rabatten tror att de kommer att trivas lite bättre, för med åren så har det blivit så mycket skugga där de växt. Nu hoppas jag att de kommer att trivas riktigt bra där i sin nya soligare rabatt.

Stefan hjälpte mig med omplanteringen, även om han gruffade lite emellanåt, eftersom de här blommorna var betydligt större än vad han hade föreställt sig.   Efteråt så fick de rejält med vatten och så kan vi väl bara hålla tummarna för att de kommer att ta sig bra på nya stället.

Min vita ros som jag fått av svärmor Karin en gång för länge sedan, ser ut att slå alla rekord med blomning i år. Rosor är oftast så fantastiska, de blommar villigt, ibland ända tills den första snön faller.

Kvar i trädgården är nu att gräva upp alla dahliorna. Fast de får stå kvar ett litet tag ännu. Man brukar kunna se på dem när de vill bli uppgrävda, och ännu bjuder de ju på vackra blommor.

Allt jobb man lägger ner i trädgården nu vid denna tiden, det lägger ju grund för hur fint det kommer att bli till våren. Jag tänker försöka ta en sista ogräsplockarrunda också. Nu när regnet kommit så är det mycket enklare att hacka bort oönskade växter i rabatten.

Dagens citat:

Jag väljer att friskvårda mig själv, så slipper jag att sjukvårdas av någon annan.

Trädgård, blommor och grönska – det är nog bästa friskvården som finns.

Må gott.

Kram Annika

 

Dela gärna

Höst i trädgården Läs mer »

Ur ett hundperspektiv.

Hej.

Under flera veckor har vi nu haft torrt och underbart soligt sommarväder.

I trädgården märks det också, mer och mer, att det är torrt och växterna kräver lite extra bevattning.

Men en morgon i förra veckan så vaknade vi upp till ljudet av ett strilande regn på fönsterblecket. Jag älskar när det kommer en regnig dag efter en lite längre torrperiod, det känns nästan som att själv släcka törsten när man varit riktigt törstig.

På morgonen när jag tog hundarna ut på sin första morgonpromenad så såg de alla riktigt förvånade och smått chockade ut. Att bli våta i pälsen är inte något de tycker om.

Nej, ur hundarnas perspektiv var det verkligen inget härligt väder. Det må kallas ”hundväder” så mycket det vill, för Molly, Lykke och Penny gillar bäst när det är lagom varmt och uppehållsväder. Redan nästa dag var ordningen återställd och inget mera regn i sikte.

Och såklart gillar även jag när det är torrt och soligt. Veden torkar som den ska, och jag får fortsätta att vattna de växter som är törstigast i min trädgård.

När kvällen kom så var det ett fantastiskt ljus över den stora hagen. Jag for ut med mobilen i högsta hugg.

Dagens citat:

Låt inte längtan efter något nytt göra så att du inte ser vad du har.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

Ur ett hundperspektiv. Läs mer »

Frukost nummer två på stranden.

Hejsan.

Morgonen då jag och min vän klev upp ur sänghalmen redan klockan tre på morgonen (för att möta dagen uppe på Brösarps backar) så avslutade vi vårt äventyr på stranden i Vitemölla. Där fick vi en alldeles  ljuvlig förmiddag.

Först stannade vi på café Smulan i Brösarp och köpte med oss vars en god frallebulle och även en av deras fantastiska kardemummabullar. När vi kom fram till stranden så var vi ganska ensamma där.

Vädret hade blivit härligt sommarvarmt, så vi började med att kasta av oss kläderna och ta ett skönt, svalkande dopp.

Sedan lät vi oss väl smaka av vår andra frukost för dagen. Sanden var varm och himlen klarblå och vattnet lagom varmt. (gissningsvis kanske 16 grader)

Det blev en riktigt härlig stund på stranden. Där vi satt, på Vitemöllas strand vid de gamla ”pileträden”,  är det så vackert och det ser nästan lite exotisk ut.

Vid middagstid började vi båda bli ganska trötta i ögonen. Vi hade ju stiget upp runt tre-snåret, så det var nog  inte så konstigt att vi kände oss smått sömning. Ett tag övervägde vi att bara lägga oss ner och ta en middagslur, men vi hade så mycket att prata om så vi hade ändå inte kunnat sova med någon ordning. Till sist packade vi ihop våra saker och styrde hemåt mot Gyllebo igen.

Dahliorna

Och nu börjar jag nog bli tjatig, men det är ju helt galet som mina dahlior växer och frodas.

Till hösten när det är dags att gräva upp dem så ska jag vara bättre på att märka upp knölarna och skriva ner vilka sorter jag har.

Den polkagrisfärgade sorten har jag lite för många av, och de är inte heller min största favorit. Nästa år ska jag byta ut den mot några nya är min tanke.  Men såklart är de rödvita också vackra på sitt vis,  och det återstår och se hur knölarna klarar vintern. Tänk om polkagrisblommorna är de enda som överlever…

Dagens citat:

Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont.

På mig väntar idag en dag på Luckan, hoppas ni också har något härligt att ta er för idag.

Kram Annika

 

Dela gärna

Frukost nummer två på stranden. Läs mer »

En härlig soluppgång och drottningen av dahlior.

Hejsan.

I måndags började min ledighet, men jag vaknade ändå tidigt i ottan. Vädret verkade lovande, så jag packade med mig min handduk och gav mig ner till den kära gamla bryggan.

Vattnet var så varmt och skönt att jag aldrig ville gå upp. I stora cirklar simmade jag omkring och bara njöt. Dimmorna dansade och sakta kunde jag ana solen som kikade upp ovanför trädtopparna. Temperaturen i luften var lite kylslagen, men snabbt blev det varmt i takt med att solen steg.

I skogen hade det blivit allt tystare. Fågelkvittret har stannat av, och det enda som väsnades den här morgonen var en och annan storgädda som ilsket hoppade och slog med sina stjärtfenor. Fast att bara sitta och lyssna på tystnaden det är sannerligen underskattat – en lisa för själen.

På väg hem så låg dimmorna kvar på ängen och det såg nästan ut som sensommar. Men ännu är det juli månad, och det får väl ändå kallas för högsommar.

Hemma i stugan låg alla och sov när jag kom hem igen, ja alla utom lilla hunden Penny förstås! Hon är en riktig piggelin, och någon måste ju faktiskt hålla vakt…

Drottningen av mina dahlior.

För ett par år sedan fick jag en liten stickling av min dotter. Jag hade den i en kruka den första sommaren och där blommade den bara lite smått. När jag nästa vår tog fram krukan så blev jag väldigt förvånad över att den överlevt överhuvudtaget och dessutom  skjutit små skott. I år slår den nog alla rekord i pampighet. Alltså, kolla!!

Dagens citat:

Ibland behöver man tystnad för att kunna höra vad hjärtat säger.

Jag önskar er en riktigt skön söndag.

Kram Annika

Dela gärna

En härlig soluppgång och drottningen av dahlior. Läs mer »

Sommarmorgnar, blommor och musik.

Hejsan.

Dessa underbara sommarmorgnar. Kanske är just morgnarna det allra bästa med hela sommaren, att kunna tassa ut i trädgården och ta första koppen kaffe där.

Mina dahlior blommor så frikostigt och frodigt nu, trots snigelinvasionen vi har här. Fast vi ägnar förstås mycket tid åt snigeljakt, både jag och Stefan. Det är lite som att ha hund – man kommer ut och får frisk luft i alla väder 😉

Jag älskar att jag kan frossa i små buketter lite överallt. Den speciella vasen Andréa köpt åt mig i Kanada har fått nya blommor varenda helg ända sedan hon reste tillbaka till Vancouver.

Min pappa Kurt skulle fyllt 92 år i förra veckan. Jag stannade till vid graven en tidig morgon med en liten bukett röd och vita dahlior från min trädgård. Just den sorten som tror jag att han skulle ha tyckt mest om.

Så blev det dags för den årliga konserten med ”tjejerna”. Det här året bar det iväg till Brantevik där vi fick njuta av en helt fantastisk konsert av Lars Winnerbäck.

Vi samlades i Borrby där bästa Jenny bjöd på en så god ceasarsallad.  Sedan fick vi skjuts av grabbarna till Brantevik. Vädret var på topp och vi njöt alla av Winnerbäcks stora låtskatt. Tusen tack till konserttjejerna som var med, och pågarna som körde för oss ♥ Jag längtar redan till nästa års konsert! Vad kan det bli….?

När svalungarna nu äntligen har flyttat, så har ännu en fågelfamilj flyttat in, nu ovanför vår uteplats. Som tur är så verkar dessa inte ha lika dåliga magar som svalorna, åtminstone blir det inte lika mycket fågelbajs efter dem.

Nog är sommaren en alldeles underbar tid!

Dagens citat:

Tre ord som alltid verkar hjälpa människor att komma närmare varandra. Tack. Hjälp. Förlåt.

Njut av en fin fredag.

Annika

Dela gärna

Sommarmorgnar, blommor och musik. Läs mer »

Rulla till toppen