februari 2019

Mitt februari 2019

Mitt Februari 2019

Så underbart! Vilken fantastisk månad. Men så hade jag bestämt mig för det i förväg. Det skulle bli en månad som blev så bra det bara gick.

Jag hade bestämt mig för att på ett överdrivet sätt lägga extra stort fokus på allt ljuvligt som bara finns runt mig. Vardagliga ting, som är en del av livet. Saker som så lätt tas för givet. Små saker som i själva verket är det som betyder något .

Jag hade bestämt mig för att spara på små fina ögonblick. Istället för att beklaga mig över livets vedermödor, tänkte jag göra vad jag kunde för att sprida så mycket lust och glädje runt mig som jag bara kunde. För vet ni, glädje och lust stänker alltid tillbaka på den som ger av det.

Tack underbara Februari, och välkommen Mars.

Joggat och sprungit har jag gjort, 74 kilometer skrapade jag ihop under februari. Så lycklig för varje springrunda jag hr möjlighet att ge mig ut på.

Kvällens citat:

Våren är vackrast en vinterdag.

Note myself: det är bra att umgås med glada människor, men ännu bättre om jag själv är en av dem.

Må gott kära ni och kram.

Annika

Mitt februari 2019 Läs mer »

Bästa platsen i världen.

Hej

Att bo i Gyllebo, det är att bo på bästa platsen i världen. Det tycker i alla fall jag. Och säkert hunden Johnny också.

Här är nära till allting. Först och främst är här nära till naturen. Både öppna landskap, havet och till skogen.

Här är härliga fält att få utlopp för sin energi. Här finns vilda djur inpå husknuten. Både önskvärda och mindre roliga förstås.

Tröttnar jag på vad Österlen har att bjuda, då tar det knappt två timmar med tåg till Kastrups flygplats. Plötsligt har jag då hela världen framför mina fötter.

För även om jag är hemmakär och älskar mitt Gyllebo och Österlen, så älskar jag att resa.

I Gyllebo är en stor del av området naturreservat. Ändå slängs mängder med skräp och aluminiumburkar i naturen varenda år. Den senaste tiden har många influenser och bloggare fått stå med skämsmössan i handen ifall de förflyttar sig med flyg. Alla som flyger borde väl i rättvisans namn då få skämmas. Inte bara den lilla klick individer som kan bli hatade på nätet.

Men mest tycker jag att de korkade människorna som medvetet kastar sin skit i naturen borde skämmas.

Jag fortsätter i alla fall att drömma och planera för en kommande resa. Med flyg. Långt, långt bort!

Och vad Johnny beträffar så är han inte det minsta orolig för att bli övergiven. Här på Österlen finns några av världens i särklass bästa hundpensionat. För både små och stora hundar.

Nej, det finns nog ingen bättre plats att höra hemma på, än just i Gyllebo!!

Dagens citat:

Många missar lyckan. Inte på grund av att de inte finner den, utan på grund av att de inte stannar och njuter av den.

Här och nu. Njut!

Kram Annika

 

 

Bästa platsen i världen. Läs mer »

Kung av sand.

Hejsan.

En liten stund vid havet ger alltid så skön energi. Jag blir som självaste ”kungen av sand” känns det som.

Även om meteorologerna förkunnat att vi nu hade fått vår här på Österlen, så bet vinden rejält i mina runda kinder den här dagen. Så några vårvindar var det inte direkt tal om.

Det var i förra veckan jag strövade vid strandkanten i Kivik. De små husen låg tomma och öde. Än skulle det dröja ett tag innan dess ägare återvände hit. Kanske till påsken, tänkte jag.

Till påsk livas allting upp här på Österlen.

-När påsken kummor, då  bler varannan ”käring” konstnär. Ja det var en liten observant skånepåg som så uppmärksamt lagt märke till konstrundans fenomen här i våra trakter.

Själv älskar jag att vandra på stranden och göra små fynd. Slipade glasbitar eller vacker drivved får ofta följa med mig hem.

Kanske bor det en liten konstnärskäring i mitt hjärta också.

Dagens citat:

Sikta mot månen. Missar du så är du ändå på väg mot stjärnorna.

Ja lite konstnärer är vi nog både du och jag, viskade jag i hunden Johnnys öra. För tavlor det gör vi ju dagligen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

Kung av sand. Läs mer »

Vackraste i Sverige.

Hejsan.

En gång blev rastplatsen vid Brösarps backar utnämnd till Sveriges vackraste. Och jag tror att utnämningen står sig än idag.

Då gällde de inte bara dess storslagna natur. Nej man såg även till det praktiska runt rastplatsen, såsom toaletter, skötsel och allt annat man vill ska finnas vid en rastplats. Rent och fräscht naturligtvis.

En tidig morgon stannade jag och Johnny till vid de natursköna backarna där vid Brösarp. Inte en kotte fanns där mer än vi. Jag, Johnny och min gamla Volvo.

Men så plötsligt kom en röd liten bil farande. Byns egen lille hustomte. Nej, egentligen är han inte så liten, för han är lång, riktigt lång den käre Jan. ”Lång som itt ösrajn”, hade min Stefan sagt. Vad nu ösregn har med längden på människor att göra? Snäll och go är han i alla fall, Brösarps egen fixare.

En bra stund stod vi och småpratade, Jan och jag. Vi har känt varandra alltsedan ungdomen och då är det alltid roligt att träffas och småprata en stund. För så är det här på Österlen, alla känner liksom alla.

Sedan begav jag och hunden Johnny oss ut för en vandring på backarna.

Högt däruppe har man en härlig utsikt. Man ser långt bort mot Ravlunda kyrka. Ja ända ut över havet faktiskt.

Här är alltid lika härlig på Brösarps backar, även om platsen nog mest är känd för sina ljuvliga gullvivor. En blomma som får mitt eget hjärta att slå lite extra slag. Ja när de blommar då finns det verkligen en anledning att återvända hit.

Dagens citat:

När stadsbor ska åka ut på landsbygden och koppla av måste det fungera även där. // Stefan Lövén

Utan att säga ett enda ord mer om politik, så vill jag önska er alla en riktigt skön dag. Och när gullvivorna blommar, tar jag er med hit igen. Visst vill ni det!?

Kram Annika

Vackraste i Sverige. Läs mer »

Piraten.

Hejsan.

En solig morgon stannade jag till vid den vackra lilla kyrkan i Ravlunda.

En kyrka som jag inte besökt särskilt ofta. Trots att jag bott ganska nära i hela mitt liv och har många skolkamrater som kommer från just ”Ravlinge”.

Kyrkan är säkert känd för en massa saker, men jag känner mest till den där speciella lilla graven. Den oansenliga graven där Frithiof Nilsson Piraten vilar.

Graven med sin alldeles speciella text:

Här under är askan av en man
som hade vanan att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrades han på sitt yttersta
och dog verkligen den 31 jan. 1972.
Om Piraten vet jag inte sådär jättemycket. Det finns ett särskilt Piratensällskap för de som har ett brinnande intresse.
För ett par år sedan var det en av mina favoriter som fick mottaga piratenpriset på Kivik. Nisse Hellberg från Wilmer X. Såklart var jag där.
Den där soliga dagen vid prisuttdelningen kom en annan Österlenprofil och Piratenpristagare blygt smygande förbi… Ulf Lundell såklart.
I det hus där Piraten bodde på Kivik växte ett rejält körsbärsträd. Piraten brydde sig inte nämnvärt om ifall grabbarna i byn tjuvade bären i trädet, själv nådde han ju ändå inte upp till dem. Men de skulle ge fanken i bären på marken tyckte han.
Om just Piraten finns mängder av historier, och jag är inte rätt person att skriva om honom egentligen. Jag vet mest att han var upphovet till filmen ”Bombi Bitt och Jag”. En film jag gillar av en enda anledning. Att Stellan Skarsgård var så snygg. Och det förstås – att min Stefan var statist i filmen.
Men jag blir sugen på att veta mer om just Piraten. En riktigt profil för vårt Österlen. Kanske inspirerar jag fler att läsa lite om just Piraten.
Dagens citat:
Jag har gjort många dumheter, och det tänker jag fortsätta med. Det är de som sätter färg på tillvaron.
Ha en riktigt fin dag och kram.
Annika

Piraten. Läs mer »

Min favoritbild från den där magiska morgonen.

Hejsan.

På kamerans minneskort finns ännu fler bilder från den där magiska morgonen. Morgonen då jag mötte dagen på Ravlunda skjutfält. Som en värdefull pärla har jag sparat undan min favoritbild. Bilden då den nymorgnade solen lekfullt speglar sig i ålabodens enda lilla fönster. Min favoritbild från den här dagen. En bild jag liksom inte riktigt kan se mig mätt på. Ibland blir det precis sådär som man vill ha det.

När solen väl kikade upp över horisonten så gick det så väldigt fort.

Samtidigt färgades allting svagt rött, som om dagen badade i ett alldeles särskilt varmt ljus. Hoppfullhet.

Vyn bort mot Stenshuvud och Kivik var så himla vacker.

Jag tänkte på den glade fiskaren jag mött tidigare på morgonen. Han med Kristianstadsdialekten. Mannen som halkade på träspången och slog en äkta österlensk ”värmylla”. Jag hoppades att han höll sig på benen i fortsättningen.

När jag vände ryggen mot havet hade solen redan stiget upp en bra bit. Vinden kändes skön mot mina kinder och en sista gång den där morgonen sträckte jag upp mina armar mot skyn och bara andades. Lärkan i skyn fick sig nog en chock för den blev alldeles tyst.

Jag önskar er alla en riktigt skön dag.

Dagens citat:

Den viktigaste livsvisdomen måste vi uppleva med egna ögon.

Kram Annika

Min favoritbild från den där magiska morgonen. Läs mer »

Alltid lika härligt.

Hej

Att komma ut i naturen är alltid precis lika härligt tycker jag. Ofta är det ett underbart väder oavsett hur det ser ut inneifrån.

Det kan vara dimmigt, slaskigt och grått. Men när man väl kommer ut i naturen så är det alltid lika skönt att vara ute, oavsett om solen skiner eller inte.

Väder brukar se annorlunda ut när man tittar på det genom ett fönster.

En dimmig morgon vid Gyllebosjön kan vara väldigt vacker.

Det bästa med en grå februaridag är att jag och hundarna har världen för oss själva. Jag brukar sjunka bort i mina egna tankar och ibland tar fantasin sina egna svängar. En trästock förvandlas till en strandad val kanske …

Men framför allt stänger jag av min telefon. Den får numera följa med som kamera och som en säkerhet ifall något händer mig. Ifall jag drattar omkull och bryter armen fler gånger. För den där gången det hände, ja då önskade jag att jag kunnat ringa efter hjälp.

Om man skulle vänta och bara njuta av de soliga dagarna, då blev det ju inte alls lika ofta. Nej jag tycker man ska ge sig ut och njuta av alla dagar. Av vad just den dagen har att bjuda. Gör det, om än bara för en kort stund! Gör det för din egen skull.

Dagens citat:

Innan du sluter ögonen ikväll, var nöjd med vad du gjort, var tacksam för allt du har och var stolt över vem du är.

Älskar du att städa, då ska du naturligtvis göra det. Men kanske är du lik mig, då kan du hoppa över fejandet några dagar och göra roligare saker.  Jag städar varannan gång som det behövs. På så vis sparar jag in på hälften av gångerna. Och när jag ligger på dödsbädden så har jag lyckats mygla mig undan hälften av allt städjobb som finns och gjort dubbel så mycket roligt istället. Enkel matematik.

Ha en härlig lördag som just du vill ha den.

Kram Annika

 

 

Alltid lika härligt. Läs mer »

De första vårtecknen.

Hejsan

Förra helgen och i veckan har vi här på Österlen fått nosa lite grann på våren.

Snödropparna blommar nu för fullt. Hemma hos mig har vårlökarna som alltid ett styvt jobb med att ta sig igenom alla tjocka eklöv. Löv som jag medvetet låtit ligga kvar som frostskydd åt blommor och buskar.

Vintergäcken lyser som gula solar överallt. Fast mest inne hos min söta granne. Förargligt nog.

Men det gör inte så värst mycket. Jag ser dem ju lika bra var de än växer.

I min egen täppa blommar mina favoriter nu som bäst. Julrosorna.

Av min söta granne (hon med alla gula vintergäck) har jag fått så mycket vårlökar i år. Först brukar jag njuta av dem inomhus i mitt kök. Sedan när våren är här på riktigt får de komma ut i jorden och komma till glädje igen,  år efter år.

Men bäst av allt är nog det vårtecken jag hörde förra helgen. Jag hörde lärkan drilla i skyn. Ljuvligt. Här på Österlen har vi nu kunnat njuta den första koppen kaffe utomhus. Under hasselbusken som dignar av förhoppningsfulla hänge njöt jag en stund i solen. Livet kändes så härligt.

Även om det nog inte är den riktiga våren som är här, så njuter jag som om allt är för evigt.

Dagens citat:

En illusion som gör mig lycklig är värd lika mycket som en sanning som pressar mig till marken.

Njut var dag.

Kram Annika

De första vårtecknen. Läs mer »

Februariutflykt på Österlen

Hejsan.

I helgen träffade jag min dotter några timmar för att mysa och umgås. Såklart någonstans på vårt vackra Österlen.

Vi var hungriga som två utsvultna vargar, så första stoppet blev på Olof Viktors.

Där uppstod genast ett problem. Hur skulle vi kunna välj bland allt gott som erbjöds? Till slut fastnade vi båda för de gigantiskt stora kräftsmögåsarna och vars en kopp varm choklad med grädde.

När vi ätit färdigt och sagt hejdå till ställets underbara lilla bagare, gick färden vidare till Kåseberga.

Vi var i behov av frisk luft och motion, och då är Ale stenar det perfekta stället.

 

Det blåste friska vindar och även fast det var ganska många plusgrader så isade det rejält i våra kinder.

Nedanför branten lekte solens strålar med havets vågor.

Det var nog tur att vi grundat kroppen med ett rejält mål mat, annars hade vi säkerligen seglat iväg som två lätta ballonger i vinden.

Tänk på det, ska ni till Ale stenar, se till att ha magen full.

Snart är det vår på riktigt och då öppnar restaurang och kiosk där i Kåseberga igen. Det är nog för att en massa folk inte ska blåsa iväg som maskrosfrön i vinden. Härligt, härligt.

Dagens citat:

Alla behöver fem saker i livet. Någonting att göra. Någon att älska. Något att tro på. Något att vara bra på. Något att längta till.

Ha en riktigt härlig torsdag.

Kram Annika

Februariutflykt på Österlen Läs mer »

Vackra skjutfält.

Hejsan.

Vackra Ravlunda skjutfält. Militärernas stora fantastiska fält ut mot havet. En plats som jag älskar så mycket.

Till skillnad från många andra så älskar jag det faktum att platsen tillhör försvarsmakten. För vem hade ägt allt det vidunderligt sköna annars? Kanske hade hela fältet varit exploaterat med privata lyxvillor då …. Huhhh hemska tanke.

Som hemvärnssoldat har jag sett dagen gry här förut. Fast då har fokus såklart varit på fiender och strid med ett skarpladdat vapen vid min höft. Motstridiga känslor som ett brett spann från det fulaste fula till det vackraste vackra.  Jag lägger alltid märke till platsens skönhet, oavsett vilken roll jag har. Det där sitter liksom etsat i hjärtat.

Jag stannade min bil precis innanför militärernas grind. Sakta vandrade jag ner på den lilla väg som leder till de två ålabodarna. Den ena tror jag är Lövdalens ålabod och den andra kallas kanske rätt och slätt för Havängsboden. Vackra är de åtminstone!

Med ett vigt skutt hoppade jag över en grind och strosade ner mot Havängsdösen. Ja vigt och vigt … sanningen är väl att jag mer klättrade lite klumpigt över.

Långt borta såg jag en man komma gående med ett fiskespö på ryggen. Rätt som han gick så låg han sprattlandes på marken. Gryningsfrosten hade gjort bräderna hala som ålar och är man inte försiktig så står man lätt på näsan.

Såklart gick jag dit för att se så ifall någon hjälpaktion var nödvändig. Mannen var oskadd, trevlig och pratglad. En lång stund stod vi och samspråkade, mest om hur smärtsamt vackert allting var den där morgonen.

När den första solstrimman kikade fram borta i horisonten så önskade jag min nyfunne vän god fiskelycka och strövade vidare.

Det är få ställen som en soluppgång är så vacker och rofylld som just vid Verkeåns mynning. Ljudet av ån som forsar ut i havet blir som ett vackert ackompanjemang till solens skådespel.

När jag vandrade bort från ån och ut över fältet kunde jag höra vårens första lärka. Jag njöt med alla mina sinnen och tackade mig själv för att jag gett mig den här stunden.

Dagens citat:

Fokusera på det du kan göra något åt. Livet är för kort för att ödsla tid och kraft på det andra.

Ha en riktigt fin dag och ta en liten stund och njut av något vackert och av att finnas till.

Kram Annika

 

Vackra skjutfält. Läs mer »

Rulla till toppen