Hejsan.
För precis en vecka sedan var barnbarnen här. Det var en underbar vårdag och vi var ute nästan hela dagen.
Det är så härligt i trädgården nu när det dyker upp en massa nymorgnade invånare både här och där. Killarna gillade särskilt när en snabb skalbagge kröp från mina händer till deras. Fast när jag kom bärande på årets första vinbässnäcka, då ville ingen av dem längre prova att hålla den i sina egna små händer.
Vi satte den på en stubbe där vi istället kunde titta till den lite då och då. Fotot på snigeln blev inte det bästa, så jag har letat upp bilden på det förälskade snigelparet istället (ja, det har ju blivit en del snigelbilder genom åren)
Efter alla sniglar och småkryp så enades vi om att vi var sugna på lunch. Scott ville ha pannkakor. Jag gick in och gjorde ett helt lass med nygräddade pannkakor åt oss. När allt var klart så sa Scott, Nicolaj tycker inte om, och jag är inte så hungrig… Suck! Det är ju en farlig tur att jag har en matglad make…
När jag hade trugat i pojkarna lite pannkakor trots allt, så var det lek och bus som gällde på nytt.
Scott hade tjatat om att titta på TV hela dagen, så när det bara var en stund kvar innan grabbarna skulle åka hem, så gav jag med mig. Scott kunde ju titta en stund på Tv medan jag och Nico var ute i trädgården med hundarna.
Det är bra när Nico är här, för han är en hejare på att städa. Med en gammal diskborste och en burk vatten så gjorde han allting ”rent”…. all singel, sin traktor, trallgolvet, trappan till friggeboden, ja kort sagt allting. Hela tiden upprepar han, ett av de få ord som han kan, ”täda”
När mamma Amanda kort därefter anlände ifrån sitt jobb, så hördes en hejdlös gråt ifrån TV-rummet. Scott hade av någon outgrundlig anledning trillat ner från soffan och slagit i sitt öra så en droppe blod hade trängt fram från såret. Han hävdade bestämt att han absolut INTE snurrat på fåtöljerna som ju är strängt förbjudet. Gråtande hulkade han att han aldrig någonsin skulle komma att bli glad igen. Händelsen föll dock i glömska, och någon dag senare när fröken frågat vad han gjort på örat så drog han till med att han sprungit med sina ”snabbskor” och trillat i gruset och slagit sig. Ja, den versionen var ju tuffare än att ha trillat ner för mormors TV-soffa.
Dagens citat:
Barn är alltid i underläge. Vuxna är alltid i ansvarsläge.
Såklart gnagde mitt dåliga samvete. Jag borde sett efter så Scott inte slog sig, jag borde sagt åt honom ytterligare en gång att inte leka med snurrfåtöljen, jag borde….
Ha en fin söndag.
Kram Annika
Fina snigelfoto, varje liten varelse är fantastiskt i vår fagra natur. Ah va synd han slog i sitt öra men så cool han är inte berättade om stolen och snurrningen. Duktig Nicolaj är på och hjälpa er och städa en sådan kille borde alla ha. Hade ni så pass varmt det har inte vi haft men jag längtar, idag blåser det ju så mycket.
Ha en skön söndag. Kram/MH
Vi får ofta ganska varmt här inne i sommarbyn. Här är ju mycket skog som ger lä och även om vinden är kylig så blir det varmt i vår trädgård. Ja, idag får vi stå ut med blåst och lite storm. Önskar dig en fin söndag. Kram kram
Äh, alla ungar slår sig. Visst känner man skuld, men de lär sig förhoppningsvis något också.
Sådana sniglar är ett elände. De förstör all växtlighet.
Vilket mysigt väder ni hade. Idag halv storm, regn och sol om vartannat.
Tycker inte om. Nä så är det. Mycket bestämt ”det gillar jag inte”. B7’s paroll. Senaste var ”jag gillar inte er”, när vi passade dem. Fisunge.
Trevlig söndag!
Ja de här ungarna… jag tänker också att de måste lära sig när det inte hjälper att säga till. Bättre med lite småblessyrer när de är små, än stora skador då de är äldre. Jag gillar inte heller det här stormandet, nu kan vi få skönt vårväder! Ha en fin söndag. Kram kram