Annika Olsson

Påskdagar i det vildas tecken.

4 kommentarer / Allmänt, Djurliv, Natur / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej hej

I söndags lämnade vi Österlen för att fira de sista påskdagarna i glada vänners lag. Vi åkte till Eriksbergs safaripark i Blekinge, där vi checkade in i Jägarvillan. I den mysiga lilla stugan fanns fyra rum och där kunde vi husera lite som vi ville.

Vår plan var att börja med en ”gofika” vid utsiktsplatsen inne i parken. Fast pga av risken med svininfluensan så fick vi stanna vid entrén och äta vår medhavda matsäck där. Det fungerade alldeles utomordentligt det också!

Sedan var det dags att ge oss in och möta allt det vilda i parken. Det första vi mötte var en vild gris som inte fastnade på min kamera. Fast det gjorde inte så mycket för just grisar har vi ju ganska nära inpå oss här hemma ändå. Sedan kom ett helt gäng med dovhjortar och mufflonfår i en salig blandning.

På en tuva i en våtmark låg en vacker trana och ruvade. En bit bort gick (vad jag antog att det var) hennes äkta man och samlade in mat åt dem. Tranorna är spännande fåglar. Det sägs att den röda fläcken på tranans huvud blir större eller mindre beroende på fågelns humör. Det röda området är blod som syns eftersom tranorna är skalliga och  inte har fjädrar just där.

Sedan gjorde vi ett kort ”bensträckar- och kissestopp” vid utsiktsplatsen vid Mahraviken.

När vår färd gick vidare så mötte vi de vackra visenterna.

Kanske är just denna art den som jag tycker är mest spännande att få se. De är så otroligt vackra på sitt lite fula vis. Nästan som ”Odjuret” i ”Skönheten och Odjuret”. Vi hade turen att se dem flera gånger på vår rundtur.

Vi fick även se de lite skyggare kronhjortarna som stod på håll och blängde på oss. På ett fält gick davidshjorten med sina tjocka horn och sin söta fru.

Sist ut mötte vi de gulliga mufflonfåren, och förmodligen fick vi se parkens yngsta invånare. Skyggt gömde det lilla lammet sig blygt bakom sin mor.

Nöjda åkte vi ut ur parken för att samlas i vår lilla stuga och för att ta en drink före maten och bara umgås.

Efter en fantastisk middag tassade vi ut till den varma poolen utomhus innan vi kröp ner i våra sängar.

Efter en härlig törnrosasömn och en god hotellfrukost var det dags att checka ut och bege oss mot Österlen igen.

Tack Stefan och tack ”gänget” för en sååå mysig helg♥

( okejdå…. lite, pyttelite lik Clintan var du här Stefan …. fast helt ärligt… mest liknar  du ”Hebbe lelle” tycker jag 🙂 ♥

Dagens citat:

Det finns inget som slår ett gott skratt och vänners kärlek.

Fler inlägg från Eriksberg hittar ni här:

På Eriksberg med våra hundar.

Glampingäventyr

Vilthägnet för oss själv.

Ha det fint

Annika

Påskdagar i det vildas tecken. Läs mer »

Så fint initiativ för våra vilda bin.

4 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Påsken är förbi, och vi har haft en så mysig och härlig helg. På långfredagen startade vi med att samla familjen till årets första grillning. Jag var lite lat och kameran kom tyvärr inte fram alls under kvällen. Men vi hade så mysigt med barn och barnbarn. Vi åt, vi letade efter gömda ägg och tiden gick ju alldeles för fort.

På påskafton var det dags för oss att köra en runda och kika på konst. Det hör liksom till att göra det när man bor på Österlen. Vi hade bestämt oss för att besöka en enda och noga utvalt konstutställning – Sköllengårdens Gårdshotell.

Första lilla konstnären vi kom till var ”Art By Lind” av Jenny Lind. Jenny var skolkamrat till min dotter Andréa, så jag känner henne sedan länge. Hon är en naturbegåvning och hennes akvareller är verkligen så fantastiska.

Såklart köpte vi en av hennes konstverk. Och när Stefan fick välja så blev det den med hjortar på, den är så himla fin. Jag själv hade nog inte kunnat välja, för jag tycker att de är lika underbara allihopa.

Är ni sugna på att se mer av Jenny och hennes konst, eller kanske söker ni efter hennes kontaktuppgifter då kan ni klicka HÄR.

Efter att ha tittat på Jennys konst, så kom turen till min fina vän Tinas fotoutställning. En utställning som hon döpt till ”Förundran”. Hon har en massa underbara foton från vårt vackra Österlen. Eftersom vi ibland varit tillsammans då hon fotograferat sina naturmotiv så minns jag några av hennes motiv mycket väl. Vi har ju fotointresset gemensamt – hon och jag. Det vackra med Tinas fotoutställning är att hon gör det för att samla in pengar för att rädda våra vilda bin. Genom Naturskyddsföreningen har hon en insamling  för våra pollinatörer. Ett behjärtansvärt initiativ♥

För att stötta Tinas insamling så valde jag att köpa en bok som heter Binas Hemliga Liv av Thor Hansson.

Kanske vill någon av er också stötta Tinas insamling för våra vilda bin – då hittar ni insamlingen HÄR.

Själv ska jag hålla mig i stillhet i nästa vecka så då kommer min bok nog väl till pass.

Så här efteråt så skäms jag nu lite eftersom jag inte tittade så noga på den tredje utställaren på Sköllengården… men jag lovar göra bot och bättring till nästa år…

Dagens citat:

Ingen ångrade någonsin att han gjort gott.

Jag önskar er en härlig fredag.

Annika

Så fint initiativ för våra vilda bin. Läs mer »

Lugnet före och stadspulsen efter.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Efter många dagar med ostliga vindar, regn och ogästvänligt väder så blev det äntligen en härlig morgon då jag passade på att gå till sjön för ett gryningsbad.

Vattnet var ännu ganska kyligt och temperaturen kom inte riktigt upp till fem grader. Men morgonen ljöd av härlig fågelsång som skvallrade om den kommande våren.

Jag vandrade genom skogen och tog Åsstigen hem. Tänk, ganska snart kommer marken här att vara täckt med vitsippor.

Knappt en kilometer hemifrån mötte jag min egen lilla flock med Stefan i släptåg. De tre hundflickorna ylade av glädje när de fick syn på mig. Det finns nog ingen som kan få mig att känna mig så omtyckt som mina små hundtjejer.

Malmö

På eftermiddagen tog jag tåget till Malmö där jag skulle träffa Emmy. Våra planer var att strosa i ett soligt Malmö och sitta på ett fik och dricka kaffe i solskenet. När regnet strilade ner över oss, så ändrade vi dock våra planer. Vi bestämde oss för att gå på museum istället. Det blev Disgusting Food Museum, där vi fick se, lukta och uppleva de äckligaste sakerna som man kan tänkas förtära runt om i världen. Bla fick vi se bordet där man skruvar fast en stackars apa och sågar upp hjässan för att äta hjärnan. Det fanns ett 80-tal olika saker framdukade, och ofta med doftprover i burkar sidan om. Vi gick äcklade runt och rynkade på näsorna när vi kom till en station med svenskt plockgodis. Men det är ju gott sa vi, fast för människor som inte är vana vid det, så är det ju ganska äckligt när man tänker på hur det är tillverkat.

”Äckel är en av sex grundläggande mänskliga känslor. Även om känslan är universell, är maten vi finner äcklig kulturellt beroende. Det som är utsökt för en person kan vara vedervärdigt för en annan.”

Jag och Emmy hoppade dock över de smakprov man kunde avsluta sin rundvandring med – vi kände oss helt enkelt inte särskilt sugna…. även om inträdesbiljetten vi fått var vars en kräkpåse.

Efteråt gick vi hem till Emmy och Matilda där vi lagade god mat, kikade på regnbågen och avslutade kvällen med att göra ett sällskapsspel som hette ”Exit – den glömda ön”. Inte förrän klockan ett på natten hade vi lyckats lösa allting och jag kunde krypa ner i gästsängen för att sluta mina blå.

Morgonen efteråt steg vi upp tidigt och gick till Emmys gym. Där blev det ett rejält styrketräningpass med många glada skratt, innan det var dags för frukost.

Eftersom Amanda och Scott också var i Malmö så passade det bra att de kom och åt frukost tillsammans med oss.

Tiden gick så fort, så fort och vips var det dags att kolla busstider och börja på resan tillbaka hem till Österlen.

Tack finaste Emmy för en så mysig helg hos er.♥

Dagens citat:

När ett barn vuxit upp är det dags för föräldrarna att stå på egna ben.

Det där är inte alltid helt enkelt… men jag har tur som blir omhändertagen av mina töser då och då…

Kram Annika

Lugnet före och stadspulsen efter. Läs mer »

Boktips, starar och kalas.

8 kommentarer / Boktips, Djurliv, Familj, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Vår yngsta dotter fyllde år för ett par veckor sedan. Då hon bor och pluggar i Malmö så tyckte vi alla att det fungerade bäst med ett kalas ”här hemma”.

Att fixa en liten födelsedagsfest för nära och kära är alltid mysigt, och det här kalaset var inget undantag. Vi hjälptes åt att göra lite matiga pajer och annat småplock. Tårtan hade jag förberett kvällen innan.

Fantastiska, fina Emmy, hon är verkligen värd att firas lite extra, även om hon inte ”fyller jämnt” förrän nästa år. Emmy och jag ”nollar” båda samma år, så 2025 kan vi kanske slå ihop våra dagar och fira stort med pompa och ståt… Men det är nästa år det, så vi får se hur vi väljer att fira våra 90 år.

Värmen och våren segar på. Ännu är det kallt och inte så inspirerande att fixa i trädgården. Istället har jag mest smugit med kameran på de nyanlända stararna. Varje år blir jag lika glad när jag ser hur den ena holken efter den andra blir bebodda. Snart råder det babyboom i trädgården.

Boktips

Idag vill jag verkligen tipsa om en bok som heter ”Tranorna flyger söderut” av Lisa Ridzén. Det är en bok om en åldrande man, hans relation med sonen och en kamp om att få bestämma över sitt eget liv. Boken  är berättad med ett vackert vemod och för mig fanns det så mycket igenkänning från mina egna sista år med min egen pappa. Att ljudboken sedan var inläst av Lennart Jähkel gjorde att den fick ytterligare en extra känsla. Jag gillade den här boken väldigt mycket.

Dagens citat:

Ett människoliv är inget mer än ett kort ögonblick som vi lånar av tiden.

Ha en fin onsdag.

Annika

Boktips, starar och kalas. Läs mer »

Mitt Mars 2024

6 kommentarer / Allmänt, Månadssummering / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan

Mars gick så väldigt fort tycker jag.  Bara några enstaka få morgnar med sol och härligt väder fick vi njuta av vid sjön. Vårtecknen ploppade upp både här och där. Vår lilla hund Molly fick åka till veterinären och få en tandsanering gjord. Hon blev 8 tänder fattigare och Stefan blev 11 tusen fattigare… Så underbart att veta att hon inte har ont längre.

För mig avslutade jag månaden med några dagars arbete i varumottagningen på bästa Lokalföreningen, innan jag gav mig i kast med att fira påsk.

Och så höll jag på att glömma det viktigaste – såklart firade vi Emmys födelsedag.  Vi festade till det med ett litet kalas här hemma i Gyllebo för nära och kära.

Nu har vi vänt blad i kalendern, och hos oss hänger en vacker bild av Lisa Aisato på ”april-uppslaget”.

Jag hälsar April månad välkommen med en smula nervös förväntan. Jag håller tummarna för en riktigt fin vårmånad med mycket sol, för det tycker jag minsann att vi alla kan behöva nu.

(foto av min väggkalender, tecknat av bästa Lisa Aisato)

Dagens citat:

Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling.

Ha en fin tisdag och kramar från mig.

 

Mitt Mars 2024 Läs mer »

Barnens favorit

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Påsken är här och Österlen blommar yrvaket upp ifrån sin vinterdvala igen.

För ett par veckor sedan var barnbarnen här för att blir passade då båda deras föräldrar arbetade. Som alltid fanns mycket på pågarnas önskelista, saker som de vill göra när de kom hit. En grej som de pratat om hela vintern, det är att åka till Gunnarshög. Även om de ännu inte riktigt öppnat där för säsongen, så hade jag fått nys om att några barnsaker var framställda på gårdsplanen utanför caféet. Vi chansade och körde dit.

Det var två överlyckliga pojkar som gick loss  med de traktorer som fanns. Stefan och jag frös så vi skakade i den bistra vinden, men vi blev såklart varma i hjärtat när vi såg grabbarnas glädje. Ja, nog älskar vi alla både raps och Gunnarshögs gård alltid!

Hemma igen fick vi tända fyr i kaminen för att få uppvärmen. Scott och Nicolaj lekte med alla de små bilarna som knutits ihop med ett tunt snöre, medan ”Moffar Ginko” mös med lilla hunden Molly i knäet.

När lekarna blev alltför vilda så åkte pojkarna i finkan 🙂

… och har de båda inte rymt, så sitter de kanske kvar där ännu…

Dagens citat:

I livet finns inga återvändsgränder. Det är bara att snedda, gena, hoppa eller gå vidare.

~D S Ahlander~

Jag önskar er alla en fortsatt Glad Påsk

Kram Annika

(jag framför husets bästa uppfinning – vårt hundbad)

Barnens favorit Läs mer »

Ute och cyklade – mer än vanligt.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter att i förra veckan löptränat flera dagar på rad, så tyckte jag att det kunde vara bra med någon annan träningsform. Varför inte ta fram cykeln, kom jag på.

En nätt liten runda runt Skräddaröd och bortom Stockeboda, det var min plan. Men det skulle komma att bli något längre än så, för jag kom vilse och när jag kom fram i Raskarum insåg jag att jag nog var ute och cyklade på riktigt.

Så det var bara för mig att ta vägen hem genom Ljunglyckorna och förbi Grönhults lilla station. Cykelturen slutade på drygt 2 mil, så motion fick jag även den dagen.

Påsken står nu för dörren, och hemma hos oss har lite påskpynt kommit fram. Vid ytterdörren välkomnar plåttuppen och plåthönan.

Gyllebo sommarby har börjat att livas upp lite mer efter vintern nu. Och den här veckan kommer nog många sommargäster ner till sina stugor igen.

Nog är den härlig, den här påsktiden, då våren börjar smyga sig på, insekterna vaknar upp och trädgården får nytt liv igen.

Våra hundar får alltid extra energi på våren. Samtidigt som de blir extra pigga och glada så blir de mycket mer på sin vakt efter att de haft det så tyst och tomt runtomkring under hela det långa vinterhalvåret.

Det är en härlig tid vi går till mötes nu. En tid som är gjord för cykelturer, om man nu hittar rätt vill säga 🙂

Dagens citat:

Och har jag än seglat min skuta på grund, så var det dock härligt att segla.

~Henrik Ibsen~

Och än om jag cyklade lite galet omkring, så var det ju härligt att cykla.

Ha det gott, Annika

Ute och cyklade – mer än vanligt. Läs mer »

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Det spelar ingen roll att dagarna varit dimmiga och grå, både jag och hundarna älskar att komma ut en runda varje morgon.

En morgon tog jag en rejäl runda runt i vår sommarby, och jag kunde verkligen konstatera att de vilda svinen kommit hit för att stanna.

Vid vissa fastigheter ser det nästan ut som man kört upp hela tomten med en jordfräs. Visst är det fantastiskt hur de kan vända upp och ner på marken med sina trynen.

Vi barn som växte upp på Christinehof på 70- och 80-talet har ju blivit ganska vana vid att leva sida vid sida med de här vilda grisarna. Ur boken ”Det var då”… av Stieg Eldh, finns en artikel om när svinen flyttade in vid Christinehofs slott. Jag var 9 år gammal och minns det där ganska tydligt.

(ovan är ett utdrag ur boken Det var då… av Stieg Eldh)

På Christinehof gjordes två ganska stora vilthägn. Ett där bara dovhjortar gick och ett annat hägn som var försett med eltråd längst ner, där  vildsvinen huserade. Vi barn älskade att leka och vara i dessa vilthägn, och jag minns då aldrig att vi var rädda.

På våren 1982 lyckades några busiga svin ta sig ut, och påpassligt nog kom vi ungar och såg förödelsen i slottsparken. Trots att man på den tiden inte hade mobiler i fickorna så som nu, så lyckades jag just då ha med mig min instamatic-kamera och kunde föreviga alltihopa med min lillasyster Görel fint poserande vid stentrappan. Bara någon dag senare var alltihopa återställt med färdigt gräs på rulle (det var första gången jag hörde talas om det) och historien tystades snabbt ner. Men jag har ju kvar både minnet av det och min bild.

Här hemma i Gyllebo traskar vi ofta omkring i skogen och både jag och hundarna känner då tydligt doften efter vildsvinen. Inte heller nu är jag särskilt rädd för vildsvinen.

Om kvällarna händer det att hundarna är vansinniga och skäller rakt ut i mörkret i trädgården. Eftersom jakten är över för säsongen så har Stefan satt upp sin åtelkamera precis bakom vår lilla friggebod istället. Jodå, hundarna hade rätt, där ute i mörkret smyger de omkring och gruffar –  grisarna.

Efter sådan här vildsvinsbevakning behöver de små spetsarna bada och bli fina igen. Och efter bad är det soffmys för hela slanten.

Dagens citat:

Inget ändrar sig oftare än historien –  för den historia som påverkar våra liv består inte av det som hänt, utan av det vi tror har hänt.

Önskar er en trevlig fredag.

Annika

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten. Läs mer »

Svårflörtad värme

4 kommentarer / Allmänt, Boktips, Familj, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Värmen tycks en aningen svårflörtad den här våren. Vanligtvis så brukar det bli någon härlig dag under vårvintern då man kan rikta sin bleka nos upp mot solen och suga i sig lite värme…. men ännu har det varit snålt med den saken.

Jag har försökt att hålla värmen på andra vis. Att arbete med ved är ett värmesäkert jobb, och nog är det sant att det värmer många gånger, det där jobbet. Underbart att fylla på förråden inför nästa vintersäsong.

Man kan också hålla värmen genom att tjuvstarta lite på våffeldagen. Att grädda våfflor gör att det blir varmt och doftar ljuvligt i hela köket och dessutom uppskattas det av gästande familjemedlemmar. När det sedan gömmer sig kärlekstecken i osten, då blir det även lite extra varmt i hjärtat.

Motion är ett annat sätt att bli varm. Mitt och grannens lilla hemmagym i garaget ger både styrka och värme.

 

Den mysigaste värmekällan av dem alla är kanske ändå en spinnande katt vid sin sida. Judith ligger gärna inne i stugan när det är blåsigt och kallt.

Boktips

Och när man myser med katten vid sin sida så passar det bra med en ljudbok i öronen. Jag har lyssnat på Michael Nyqvists självbiografi ”När barnet lagt sig”. En ljudbok inläst av honom själv. Boken är från 2009.  Lite sorglig ton hade boken och den kändes på något sätt så ofullständig…

Dagens citat:

Om det är förnuftet som formar människan så är det känslan som leder henne.

Önskar er alla en fin torsdag.

Annika

Svårflörtad värme Läs mer »

Lite varmt och lite kallt, då blir det dimma.

10 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Någon riktig värme har vi inte fått ännu. Varje morgon då jag gett mig ut så har det varit tjockt med dimma, så som det ofta blir vid denna tiden när det kalla möter det varma.

Dimmiga morgnar är ofta så vackra. Rättvist är det också med dimma, eftersom alla då ser lika suddigt. Stefan muttrade något ohörbart och höll inte alls med mig om att dimma var vackert. Han var mest sur på alla som glömde sätta på ljuset på sina bilar sa han. Visst ni det förresten, att bakljusen inte tänds automatiskt på vissa nya bilar när det är dagsljus. Ja, vad är då vitsen med att framljuset tänds av sig själv…

I skogen börjar det sakta höras lite mer som vår för varje dag som går. I ett träd höll ett par ekorrar ett herrans liv. Jag är lite osäker på om det var en kärleksakt eller två bittra rivaler jag fick bevittna. Men en av dem satte sig så fint och poserad när jag drog fram kameran. Kan ni se honom?

Jag och hundarna traskade vidare, men i vanlig ordning blev Molly så väldigt trött i sina ben, och hoppade villigt upp i ryggsäcken de sista kilometrarna.

På eftermiddagen försvann dimman så sakta och vi fick riktigt härligt vårväder. Lite blåsigt och kallt i vinden, men oboy så efterlängtat det var med lite sol.

Jag passade på att ta fram mitt macro-objektiv och föreviga den första vakna nyckelpigan i trädgården.

Dagens citat:

Gör ditt bästa och låt livet sköta resten.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Lite varmt och lite kallt, då blir det dimma. Läs mer »

Rulla till toppen