Stefan Hantverkar’n

Hej hej

När det envisades med att vara så himla kallt, så fick jag istället bjuda in våren inomhus. I ett stort krus hade jag satt ett fång grenar från persikoträdet. De blommade med små ljuvliga rosa blommor. Så gulliga.

Några jag dock inte bjudit in i huset, är de vårrusiga fasanerna som ständigt är i luven på varandra.

Men såklart har jag trotsat kylan och varit och badat varendaste morgon. Sjön kan jag ju inte direkt bjuda in så dit får jag vandra genom skogen istället.

På firman råder det också vårkänslor. Där byggs och renoveras det för fullt såklart. Men när arbetsdagen är slut så fortsätter ofta Stefan med lite mer privat projekt ute i verkstaden. Små gulliga fönster har han tillverkat. De ska sitta på ett litet gulligt hus åt en lika liten och gullig kille. Kanske får jag tillfälle att återkomma till det där lilla huset så småningom här på bloggen. Kanske kan han, den lille killen, bjuda in när det är klart?

Katten Felix behöver man inte bjuda in, nej han bjuder in sig själv. När maten här hemma inte överensstämmer med det han för dagen är sugen på, då går han helt enkelt bara över vägen in till våra grannar. För Felix är en katt, och han gör precis som han själv vill! Våra grannar är världens gulligaste och de tar emot honom med öppna armar när matsedeln är kass här hemma.

Våra underbara grannar, som gått med på att vara lite gudföräldrar åt katten Felix.

Dagens citat:

Att vara stark betyder inte att du alltid måste stanna och slåss för det du tror på. Styrka betyder inte heller att du alltid måste bemöta en elak kommentar. Verklig styrka är ibland faktiskt att bara le, sträcka på ryggen och gå därifrån.

Med åldern lär man sig att välja sina strider, för det finns mycket som det inte är lönt att strida för.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Hejsan.

Våren är här och nosar alldeles på riktigt nu. Att gå ner till bryggan och ta mig ett dopp är ju inte längre någon utmaning direkt. I alla fall inte om man jämför med de dagar då snön yrde och isen låg tjock.

Med sina 7 grader så är det inte heller något som jag längre kan beteckna som något kallbad. Men det har nu blivit som en god vana. Ja nästan liten som ett begär, eller en stillsamma ritual som påminner om en lugn meditation.

Även om det inte längre är någon utmaning, så har jag ju bestämt mig för att ta mina bad så ofta det bara går, ända tills min dotter åter står på svenska mark igen. Ett löfte till henne och ett löfte till mig själv. När jag nu dessutom mår så himla bra av det, ja då vore det ju väldigt dumt att låta bli.

Något jag inte heller vågar låta bli, det är att äta den första vitsippan jag ser på våren. Enligt sägner ska man göra det, för att på så vis få tur i kärlek resten av året. Det har jag redan gjort i år, för det vore ju dumt att låta bli. Men aldrig någonsin mer än en enda blomma, eftersom de är giftiga, då kanske man dör ifrån all kärvänlighet istället.

Påsken är här och det känns att allting ligger i startgroparna.

Något som är avslutat och klart däremot, det är ett badrum till en av Stefan Hantverkarns kunder, någonstans här på Österlen.

Så här såg det ut före…

Och så här ser det ut nu när det är klart. Så tjusigt!

Ja de är riktigt duktiga de där killarna hos Hantverkarn. Värre kan man tycka att det är med ”kontorissan” på firman, hon som bara badar hela tiden…

Dagens citat:

Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i era bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Våga vara lycklig. Tillåt er själv att vara det.

Ha en riktigt fin dag.

Annika