Månad: september 2017

Jag och Amanda åkte på skördefest.

Hejsan
Förra helgen var det full fart här på Österlen.
Den stora äppelmarknaden gick av stapeln i Kivik. Och så hade Mandelmanns sin stora skördefest.
Såklart körde vi bort dit en liten sväng. Såklart …
 Jag älskar ju att strosa där!
Speciellt för den här helgen var att det var en liten marknad där med lokala försäljare. Konsthantverk, växter och matprodukter. Alltihopa ekologiskt och miljövänligt såklart.
Jag och Amanda njöt för fullt av den otroligt vackra höstdagen. Solen sken och det kändes nästan sommarvarmt där på gården i dalen.
Mitt i trädgården stod Gustav och spelade på sin fiol tillsammans med en kompis. Han hade tagit en paus från sitt arbete för en stunds roligheter istället.
Så härlig musik som smälte in i naturens egna toner.
Jag och Amanda smög in i tomatdjungeln. Ännu finns det stora härliga tomater på plantorna där inne. Doften är starkare och djupare än någonsin.
Vi strosade vidare, ut i trädgården, där vi mötte de små ankungarna. Så himla söta.
Vi bestämde oss för att ta en liten lunch den här fina dagen i september.
Inne i caféet stod två av de vackra glasstatyetter som Marie och Gustav vunnit i kristallentävlingen. Jag kunde inte låta bli att undra lite var de hade den tredje och förmodligen mest prestigefyllda statyn. Såklart på hedersplats inne i sitt privata hem.
Borta vid kaffeluckan fixade Gustav med ett extra trappsteg så det skulle vara lite lättare för de med kortare ben att nå upp.
Överallt surrade bin runt och samlade in årets sista nektar.

Mätta och nöjda gick vi mot den överfyllda parkeringen uppe i backen.

Inte på hela sommaren har jag sett så mycket människor där på gården.
Mitt hjärta blir varmt av hur de så frikostigt bjuder på sig själv och sin underbara gård.
Jag och Amanda sa hejdå till de söta små griseknoarna och åkte hem till Gyllebo igen.
Där på skördefesten träffade jag en annan gullig lantbrukare. Gustav och Maries närmsta granne från Gamlegård. Han var där för att sälja sin egenproducerade rapsolja.
-”Har man en deppig dag så kan man gå hit till Gustav och Marie, vips är man på gott humör igen … det går liksom inte att vara deppig här”
Och det har han nog rätt i.
Jag har alltid älskat människor som vågar att bjuda på sig själv. Som Gustav och som Marie!
Tack för en fantastisk sommar ♥
Dagens citat:
Medmänslighet är
min favoritsuperkraft!
Hoppas ni får en fin lördag.
Kram Annika

Stillhet råder.

Hejsan kära bloggen.
Det är den tiden på året nu… Tiden då det finns plats och utrymme för stillhet.
Kanske även lite eftertanke.
Jag går på mina morgonvandringar såklart. Ensam nu. Inga döttrar här. Men jag älskar det också.
Eller … ja ensam och ensam … jag har såklart mitt lilla gäng med mig. Två i koppel och en smygåkare på ryggen.
Ofta är det magisk dimma på höstmorgnarna. Jag älskar dimma. Det känns som om jag inte hade blivit ett dugg förvånad om det plötsligt börjat dansa älvor där borta över ängen. Det är så underbart vackert.
Kanske borde jag själv dansa bort där på tå i den täta dimman iklädd tyllkjol och balettskor …
 Ja, jag älskar dimma, utom då jag sitter som chaufför i bilen!
I min trädgård njuter jag ännu för fullt. Höststädning läser jag att många håller på med i sina små täppor. Själv har jag inte riktigt fått kläm på vad det där egentligen innebär. Hos mig får det mesta bara stå som det gör. Jag njuter av alla blommor så länge det bara går. Tids nog är frosten här, och tills dess ska några känsliga träd få flytta in i orangeriet. Men det är också allt vad städning jag ägnar mig åt i min höstträdgård.
Såklart rensar jag lite ogräs då och då.
Att mylla och röra runt i jorden är rena meditationen tycker jag. Att beskära, såga och sekatöra …
Att njuta av höstens blommor känns så anspråkslöst. Det kräver ingenting. Inga som helst prestationer. Det bara ger. Njutningsfull vila för ögat.
Oj då … där skapade jag ju rena bildbomben genom en liten rundvandring i min trädgård …
Dagens citat.
Även om du är på rätt spår så blir du överkörd
om du bara sitter där.
Det är ganska sällan som jag verkligen sitter still, utan att göra så mycket.
Min dotter påpekade att jag jämt skyndar mig … Nästan halvspringar när jag gör saker. Nu ska jag träna mig på att göra allting lite, lite saktare. Fast för den saken skull måste jag ju inte stanna helt. Inte så jag riskerar att få parkeringsböter eller växer fast någonstans.  Det räcker att jag bara sänka farten en liten smula.
Är ni bra på att sänka farten ibland?
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Tillbaka igen.

Gokväll.
Hon är på väg tillbaka igen nu.
Ja, min Andréa är nog nästan tillbaka i Canada igen nu.
Där väntar ytterligare 12 månaders arbete på ett djursjukhus i Saskatoon på henne.
Det har tagit betydligt längre tid att ordna visum, legitimationer, friskhetsintyg osv … än vad hon först trott.
De där amerikanarna är väldigt noga med vem och vilka de släpper in i sitt land. Jag gillar deras noggrannhet.
För oss har det varit en ren bonus. För på så vis har vi fått ha henne hemma hela två månader i sommar.
Ett mammahjärta har varit extra lyckligt i sommar, det vill jag lova.
Jag är naturligtvis jätteglad för den tid vi fått tillsammans. Jag är överlycklig för allt vi hunnit hitta på. Små enkla saker här hemma.
Att få ha lite vanlig ”vardagskontakt” med familjen är guld värt.
Vet ni – det är det som är meningen med livet, tror jag. Man kan flyga land och rike runt och beta av galna saker på sin ”måste-göra-innan-jag-dör-lista”, men det enkla och vardagliga är det som i slutändan är det viktigaste.
Jag kommer framöver att ha det välordnat och fint i mitt TV-rum. Inga sovplatser i sofforna eller tonvis med kläder överallt….
Ja, fy bubblan va tomt och trist med ett städat vardagsrum!!
Förmodligen kommer jag fälla en tår eller två. Det är jobbigt med avsked, så är det bara!
Att tänka att vi inte ses förrän julen är utsparkad, hela långa vintern är över, påsken överstökad, den sköna våren är förbi. Och sen ska hela nästa sommar också gå och det ska börja bli höst igen…. först då kommer vi att ses. Dit känns det just nu jättelångt. Som ett helt liv.
Fast det förstås – på andra sidan jordklotet är söta goa Emmy, och nu är det bara 11,5 månader tills hon kommer hem. Sakta men säkert så kommer tiden att gå!
Fast jag ska inte beklaga mig. Här hemma har jag ju kvar min fina, underbara mellandotter, Amanda.
Även om hon jobbar mycket, tränar ofta och har en kille som kräver en massa tid, så tänker jag kidnappa henne någon gång då och då.
Och kanske, kanske tar jag med någon vän och åker en sväng i världen. Kanske, kanske hälsar jag på en dotter i en annan världsdel då … Kanske …
Dagens citat:
Haha livet är en soppa
och jag har en gaffel.
Då får man helt enkelt äta från fatet. Konstigare är det inte.
Hoppas ni alla har det bra och tar vara på tiden med nära och kära.
Kram Annika
Älskade Andréa – var rädd om dig ♥

Höstpiff och fina vänner tittar in.

Hej hej
Oj vad det kliar i fingrarna att plocka in hela naturen just nu. Vackra nypon, kottar och löv.
Till första advent är det så mysigt att dekorera med mossa, äpple och allt fint som moder jord bjuder på. Men än är det ju långt dit …
Jag tjuvstartar med lite vackra löv i ljuskronan. Höstigt, fint och enkelt.
Min dotter Andréa har världens gulligaste vänner. Helt underbara är de, allihopa.
En kväll kom de helt enkelt bara hit för att de ville träffa henne igen, innan hon snart far iväg till Canada igen.
Finaste ungdomarna. Och såklart lilla guddottern Stella, som fick lära sig ytterligare lite engelska ord av gudmor Andréa.
Tusen tack fina Maria för den härliga blomsterbuketten jag fick och den sanslöst goda chokladkakan du bjöd oss på….
…. jag måste väl erkänna att jag smög upp igen, mitt i natten, och tog en stor sked, stoppade i munnen och bara njöööööt!!!! Chokladtårtor  skojar man inte bort!
Dagens citat:

Äkta vänner talar

gott om dig

bakom din rygg

och säger de

dåliga sakerna

direkt till dig.

Det där bör man tänka på. Att tänka efter en extra gång innan man pratar om någon annan.
Ha en fin dag och kram kram.
Annika

Att falla pladask.

Hejsan hejsan.
Hoppas ni alla har det bra så här i sluttampen av september.
Det är galet hur fort tiden rusar iväg.
Ibland känns det som om jag hela tiden måste  småspringa för att hinna med när jorden snurrar.
Och kanske gör jag det också, småspringer alltså…
I alla fall sprang jag och ramlade omkull när vi var på musteriet i förra veckan. Hur pinsamt är inte det?? … att som vuxen bara dratta på ändan som ett litet småbarn. På allmän plats dessutom.
Det första jag gjorde var att se mig om, så inte allt för många sett min pinsamma situation. Därefter kände jag efter om jag levde och om någonting eventuellt var brutet.
Jag levde och ingenting var brutet. Men min jeans, som typ var det enda paret utan hål på knäna, hade trasats sönder och blodvite hade uppstått.
52 år och sommarknä . ”Sug på den” (som min dotter Emmy hade sagt)
Och för den uppmärksamme, så var såklart Andréa med och hade många synpunkter på mitt uppförande både före och efter incidenten…
Några som säkert inte springer och ramlar är hasselmössen.
Nu har de fått det väldigt fint anordnat. Vid Stenshuvuds nationalpark har man byggt en ny väg, och för att inte störa de underbart söta små mössen, har man byggt en säker bro åt dem.
Jag bara älskar sådana här initiativ.
Personligen tycker jag att konstnärerna på Kivik Art borde göra broar till möss och tunnlar till grodor, istället för en trappa upp i himmelen, som inte fyller någon som helst funktion … den är ju inte det minsta vacker tycker jag. Fast smaken är som bekant som baken. Jag gillar mest tavlor av äpplen och andra gillar betongfundament.
På tal om himmelen ….
Här hemma har en av min mammas älskade porslinsblommor äntligen slagit ut. Det är en sort med väldigt vackra blommor, men lite svårflörta. Med den så känns det lite som att få en hälsning från henne direkt från himlen.
Små livstecken kommer det från Emmy i Australien.
Det ser ut som hon lever livets glada dagar. Hon har både varit långt nere i havets djup och högt uppe i skyn.
Jag blir nästan galet avundsjuk, i alla fall på det där fallskärmshoppet!!!
 En vacker dag kanske jag också gör något galet, vem vet …
Tills dess njuter jag av minnen.
På tal om minnen, så har jag äntligen blivit färdig att sammanställe mina foto från 2016. Jag brukar få mina favoritbilder upptryckta i böcker varje år. Nu är de tre fotoböckerna från förra året klara.
Så mycket härliga minnen och små fina ögonblick!!
Dagens citat:
September – den månad på året
där alla går runt som förvirrade höns.
Vissa i shorts, andra i dunjackor.
Ja så är det verkligen vissa tider på året …. Det är liksom olika årstider på ett och samma dygn.
Ha en fin dag och kram
Annika

Vad blir det för mat?

Hejsan.
När mina barn var små, så var jag en ganska snäll och tillåtande mamma.
Jag var emot bestraffningar. Utegångsförbud till exempel, det existerade inte hemma hos oss. Inte heller tvingade jag mina ungar att äta eller smaka mat som de inte själva ville ha.
Då kan man ju tycka att de ska ha samma regler mot mig, nu när de blivit stora …
Men nähä då ….
Nu när Andréa är här hemma så kockas här besynnerliga saker och ALLT ska ätas utan protest….
Inte nog med att vi fått prova på ”fylld kondom”  för några dagar sedan.
Om det kan man läsa här.
Vi har nu även blivit serverade en märklig röd sörja. Den var så stark att Stefans ögon och näsa sprang läck.
Till grytan serverades ett nybakat bröd med vitlök. Inte en enda kokt potatis så lång våra ögon kunde se …
Konstiga namn hade anrättningen också. Det var en indisk linsgryta som heter daal med ett bröd till som heter naan.
Helt ätlig var mitt betyg. Vad värre var. Det var en laddning gjord som skulle kunna räcka året ut för mig och Stefan.
En annan dag tillagade Andréa något som fick mina tankar att gå tillbaka till den första spädbarnstiden.
Det som hon rört ihop och var i färd att stoppa på glasburkar hade på pricken samma färg och konsistens som det som fanns i hennes egen blöja vid några veckors ålder …
Hummus hette det visst och skulle vara fantastiskt gott. På mig gick bara min kräkreflex igång.
När jag sen en vacker dag själv tog över rodret vid mina grytor och kastruller då vankades det hederlig husmanskost igen.
Svensk kalops med rödbetor och kokt potatis. Mums!!
Det lär finnas en mystisk maträtt med otydligt innehåll som går under namnet ”djurläkarens hemlighet”.
Så länge vi inte blir serverade den så är jag glad.
Till min älskade Andréa vill jag tillägga:
-”det här inlägget är kryddat med både humor och överdrift. såklart älskar jag att ha dig här med alla dina besynnerliga maträtter” ♥
Dagens citat:
Lyssna, nicka och
le, sen skiter du i det
och gör precis som
du vill ändå.
Ha en fin dag och hoppas ni alla får något riktigt spännande till middag idag.
Kram Annika

Kvällsvandring vid Knäbäck

Hej hej
I sommar har vi inte varit på min favoritstrand särskilt många gånger.
Mitt älskade Knäbäck!!
Egentligen tycker jag bäst om att åka dit när där inte är så många människor, så därför passar en kvällsrunda i slutet av september mig helt perfekt.
Jag och Andréa tog med oss lilla hunden Molly. Bara hon fick följa med, för även hundar behöver lite ”egentid”.
Havet låg spegelblankt och vackert den här sköna kvällen.
Det är så fint när man blickar ut över havet. På backen, till höger om  trappan, ligger det lilla kapellet. Kapellet där jag och Stefan gift oss. Där står också det fina hjärtat som brukar kläs med ”blommor och blader” när det vankas bröllop.
Den fina klockstapeln med tuppen i nocken ger en fin siluett med havet i bakgrunden.
Så fint och enkelt, så man nästan tappar andan.
Såklart passade jag på att ta lite bilder på Andréa och lilla hunden Molly.
Så söta och gulliga båda två.
… och någon bild med Molly ensam framför hjärtat …
Det verkade som svanarna hade något slags möte där i havet vid Knäbäck. Kanske planerade de för en flytt söderut? Eller så vill de helt enkelt bara umgås – trots att de var svanar ….
Det är något särskilt att vandra längs med havet. Man tänker så bra där.
Som om hjärnan luftas igenom lite. Bekymmer och tunga tankar blir lite lättare. De liksom flyger iväg ut över havet som såpbubblor och poff – försvinner en smula.
Att bara njuta av den vackra vyn bort mot Stenshuvud, eller vyn mot Vik och Baskemölla.
Den här kvällen vandrade vi bort mot Stenshuvud.
Vi tog en liten tur upp i skogen vid nationalparken, där det så lägligt fanns många bra buskar för den kissnödiga tanten …
På hemvägen blev lilla Molly så trött i benen. Eller så ville hon helt enkelt bara komma upp i min famn, bara vara nära och mysa lite …
Sand, hav och slipade stenar. Det är rena balsamen för själen.
För visst är det vackert med sjöslipade stenar!!
Dagens citat:
Vandra med människor som
förfriska din själ, som tömmer
dig på stress och fyller dig
med energi.
jag vill gärna skriva till en rad till det här citatet – nämligen:
och försök att själv vara den personen för dem du vandrar med!
Ha en härlig dag. Och tänk på att en vecka går fort – snart är det fredag igen.
Kram Annika

Arbetsplatsbesök och senaste nytt från Australien.

Hej hej
I förra veckan fick jag följa med ut på fältet!
Alltså med det menar jag att jag fick komma ut från mitt kontor i djupa skogen i Gyllebo och se den riktiga världen utanför. Själva byggarbetsplatsen. Såklart händer det att jag är ute och hälsar på grabbarna någon gång då och då.
Stefan Hantverkarn´s hemsida hittar ni här
Den här dagen arbetade några av killarna med att förbereda för en tillbyggnad. Någonstans på Österlen.
Stefan, som ju är sjukskriven, slår med ”den lätte hammaren”. Den här dagen var det en liten rulle papp som saknades.
 När vi kom dit hade grabbarna precis upptäckt ett ”slukhål”.
Stackars Tommy höll på att försvinna ner i djupet, och det hade inte varit kul att bli av med personal på det viset … Plopp och bara borta …
Skämt å sido … förmodligen var det ett litet fusk av någon tidigare klåpare. För till och med jag, en enkel kontorissa, fattar att man inte bör göra stenkistor på det där viset.
På arbetsplatsen var också min favoritelektriker.
Det finns nog ingen duktigare och trevligare elektriker tror jag.
Det här kan kanske anses som smygreklam, men Peter på Elan El är i alla fall min favorit.
Och hunden Johnnys favorit också. Mer om det kan man läsa här.
Sedan drog vi vidare in till min gamla arbetsplats, XL-Bygg, för att beställa mer material för kommande arbeten.
Där på Hans Anders i Simrishamn är det alltid en så skön stämning tycker jag. Lite som att komma hem, eller som att hälsa på en mycket kär gammal vän. Många kära gamla vänner rättare sagt.
Och det tycker nog Stefan också, för han såg verkligen ut att vara hemmastadd …
Senaste nytt från Australien …
Jag har fått lite bilder och lite hälsningar från Emmy och Matilda i Australien. De har hunnit dyka i barriärrevet i Cairns och har åkt vidare ner till något som heter Airlie där de tänker stanna i ett par dagar.
Må väl töser och var rädda om er.
Dagens citat:
Din dröm har inget
bäst-före-datum.
Ta ett djupt
andetag och
försök igen.
Ja, kanske redan idag. Gör något ikväll som du drömt om. Drömmar ska man inte skjuta upp. För se, den där rätta tiden kommer egentligen aldrig, för den är NU.
Ha en fin kväll och kram på er.
Tack för ni kikar in här hos mig.
Annika

Äppelmarknaden 2017

Hejsan.
Den här helgen är det full rulle här på Österlen. Det är nämligen Äppelmarknad i Kivik.
Just i år firar de 30-års jubileum.
Årets äppeltavla var precis lika vacker som alltid. Ett fantastiskt arbete!!
Tidigare i veckan var vi på plats för att tjuvkika lite på det otroliga arbete Emma Karp Lundström och hennes fantastiska medarbetare gör för Kivik, för Österlen – vår älskade hembyggd.
Den här första dagen av marknaden bjöd vädret på en gråmulen himmel. Egentligen var det ett alldeles perfekt marknadsväder med en ganska ljummen temperatur.
För att hålla ordning på alla bilar som var i omlopp den här dagen var min svåger Mats på plats. Han dirigerade, styrde och ställde med van och säker hand.
Jag och Stefan strosade en stund bland marknadsstånden och njöt av folkvimlet.
Det jag gillar med just den här marknaden är allt hantverk som säljs där. Saker man inte hittar i de vanliga butikerna eller på nätet.
Vi passade på att äta lite lunch när vi var där.
Jag tycker att det bästa alternativet är Andrarums idrottsförenings äppelburgare. Det kvittar nästan hur lång kö där är, det går ändå galet fort. Och så är det såklart jättegoda också.
Borta vid båtklubbens lokaler träffade vi på de tunga ”Kivikspågarna” med Sten Sjölin i spetsen. De var i full gång med korvgrillning.
Ett salt och säkert gäng!
På scenen underhöll Lars Kronér. I Kiviks turistbyrå hjälpte Dafvid till med råd och tips för alla långväga besökare som kommit till Österlen just den här helgen.
Jag och Stefan vimlade vidare.
På andra sidan det gamla inloppet till hamnen, som i folkmun kallas ”Hölen”, hade någon slagit upp ett tält med aktiviteter för barnen.
Utan att ha köpt så mycket som en liten ”ebblaskrabba” (skånska och betyder äppelskrutt) lämnade vi marknaden för att istället köra ut till Musteriet. Där hade jag ett alldeles särskilt ärende …
Där ute vid Kiviks Musteri stod nämligen världens gulligaste töser och sålde blomsterlökar.
Det var Elna och Malin från Österlen Tulpaner som sålde sina lokala tulpanlökar.
Såklart ville jag gynna dem!!! Och på väg dit för att hjälpa till var min dotter Andréa.
Om vårt besök hos Österlen Tulpaner i våras hittar ni här.
Vill ni läsa mer om tidigare äppelmarknader så finns de här:
Dagens citat:
Det är inte så lätt att
välja mellan äpple och päron
när man egentligen vill
ha godis!
Jag hoppas ni får en fin söndag. Har ni tid och möjlighet så tycker jag absolut att ni ska besöka Kivik.
Tavlan mognar och blir ännu vackrare efter en tid. Ungefär som fruntimmer i min ålder – de blir bara bättre och bättre …
Kram på er
Annika
Scroll to Top