februari 2016

Tranorna är här.

Kära Blogg
En söndag med frost på marken.
Tidigt, tidigt, vandrade jag och hundarna runt sjön. Det är den bästa tiden tycker jag. Det var alldeles stilla och tyst, ja förutom ett gäng hackspettar som trummade i de döda träden så det ekade genom hela skogen.
Vid slottet stod familjen Alpacka och glodde nyfiket. De är så söta med sina TPT tänder (tänderna på tork).
Ett jättegäng ankor flög hals över huvud iväg när vi kom fram till hundbadplatsen vid slottet.
 
Så är de då äntligen här igen. Våra älskade Gyllebo-tranor. Om det är samma tranor som alltid, kan jag inte riktigt bedöma, men jag vill gärna tro det. Jag älskar dem, dessa ståtliga fåglar med sin mjuka dans och sina underbara läten.
Det är början på våren.
 
Hela helgen har vi jobbat på med vår renovering. Jag har målat och fixat det som min kropp tillåter, och i skrivande stund inser jag att jag nu får betala dyrt för det. Jag har smärtor till max, men Stefan har idag klätt på mig, så nu går det igen ….
 
Helgens höjdpunkt har varit kontakten med mina älskade döttrar.
Amanda och Andrea. Men vem är vem????
 
Lilla galna Emmy och Matilda.
 
Dagens ord:
Tänk ej före eller efter.
Var inte frånvarande eller omedveten, ångerfull eller orolig.
Sitt tacksam och öppen i livets soffa, ty livet ska upplevas här och nu.
 
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Tranorna är här. Läs mer »

Kiviks Musteri och en liten titt hos svärmor.

Kära Blogg
Den här morgonen låg det ett tunt, tunt skikt av is på delar av sjön. Det såg ut som det finaste kristallglas.
En vacker morgon.
 
 
Jag och Stefan körde en runda till Kivik för att köpa äppelmust på Musteriet. De har en uppsjö av olika produkter där, men vi gillar mest deras gamla, hederliga äppelmust.
Vi tittade också till svärmor Karin som varit lite sjuk den senaste tiden. Alltid när jag kommer till svärmor Karin, så går jag därifrån med någon liten sak som jag fått. Den här gången fick jag hennes gamla rävmössa. Åhhh, den blev jag så glad för. Jag minns att även min egen mamma Ingrid hade en sådan när jag var liten. För ett tag sedan fick jag hennes underbara gamla handväska från 50-60 talet. Ja, nu är jag snart en riktigt liten tant!
 
 
Dagens ord:
Vi vet alla att spegeln inte kan ljuga …
Vi ska bara vara glada över att den inte skrattar …
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Kiviks Musteri och en liten titt hos svärmor. Läs mer »

En doft av vad som komma skall.

Kära Blogg
Den här dagen bjöd på en förkänsla av våren. En av mina grannar hade hört tranorna anlända till Gyllebo och min och hundarnas vandring var alldeles underbar, i skogen, under solen.
På ett ställe i skogen hade skogshuggarna gjort den mest fantastiska lilla träbänk man kan tänka sig. Jag och hundarna satte oss i solen en liten, liten stund och bara njöt av nuet.
När våren står för dörren och solen tittar fram, lockas allt fler människor ut i vår vackra natur. På gott och ont.
Det finns människor som är mer korkade än andra. Sådana som inte begriper att man inte ska och inte får skräpa ner i vår natur. Jag blir alldeles galen och rosenrasande arg på dessa huvudlösa folk ….
Den här vackra dagen slog jag ihop mina pärmar och stämplade ut från mitt kontor. Istället passade jag på att hälsa på mina kolleger – snickarpågarna. Just nu bygger några av dem ett förråd och carport i Baskemölla, vid det där underbara huset som vi äntligen har sålt. Pelle och Tobbe såg ut att ha det riktigt gott där i solen den här dagen. En fantastisk fredag helt enkelt.
På hemvägen passade jag på att titta inom på XL, min gamla arbetsplats. Det var nästan på dagen fem år sedan jag för sista gången tackade för mig och gick ut genom dörren som byggförsäljare.
Allting är nästan sig likt, som om tiden hade stannat. Nyberg har lite mer silver i håret bara. Luffis är sig på pricken lik. Madde, Anders, Henrik … ja det är nästan bara den nya kaffemaskinen jag inte känner igen längre.
Allt känns vant och hemtamt, och det gillar jag.
Världens bästa bygghandel helt enkelt!
Det min kropp just nu klarar av är målning med små rörelser. En svagt bruten vit färg, som jag älskar och aldrig tröttnar på. Ncs: s1002-G50Y.
Renoveringen i Gyllebo går sakta, sakta framåt!
Efter att ha försökt att jogga min lilla runda och dystert fått avbryta, tycker jag att Ratatas text passar som dagens ord:
Alla mina drömmar, var blev de av?
Jag lär mig leva vidare, med det jag har.
Alla mina drömmar, som ingen tycks förstå.
Jag låtsas att jag glömt dem, och sen fortsätter jag att gå.
Kram och Hejdå Bloggen

En doft av vad som komma skall. Läs mer »

Tankar som snurrar.

Kära Blogg.
När jag står inför nya vägval i livet, eller bekymmer dyker upp på min livsstig, då finns det ingen bättre plats att vara på än ute i naturen. Där kan tankarna snurra fritt.
Den här morgonen var det extra skönt att komma ut i skogen.
I gryningen hade det bildats små frostkristaller på speciella ställe, och på ett ställe hade det bildats som vita fjädrar på en gren. Underbart vacker formation.
Alla badbryggor var vita och otrampade. Den här morgonen hittade jag även ett litet förskräckt blad av ramslök, den där underbart goda löken man på våren lyxar till sin sallad med.
 
 

När Amanda var liten hade hon en våningssäng där hon sov högt uppe, strax under taket. För att hon inte skulle slå sig när hon klättrade upp dit, sågade Stefan av hörnan på fönsterbänken.
Nu är Amandas säng för länge sedan borta och vi tänkte byta ut den snedsågade fönsterbänken mot en rak, snygg i ek. För att lyckas med det måste man tydligen riva ner typ halva väggen, nåja hela fönstersmygen fick plockas ner åtminstone, och jag hörde hur Stefan muttrade ”det e rejellt gjort …” 
 
Dagens ord:
Var rädd om det du har idag.
Imorgon kan allt ha fått en helt annan innebörd.
Allt vi har är bara till låns, och vissa saker går aldrig att ersätta.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Tankar som snurrar. Läs mer »

När någon äntligen lyssnar.

Kära Blogg
Våren har äntligen kommit. Meterologerna har nu bestämt att det verkligen är vår i Skåne.
Den här dagen träffade jag människor som sett och hört olika härliga vårtecken. Min granne hade till exempel sett ramslök vid sjön och vår käre snickare Pelle, hade hört tranorna i Baskemölla.
Det är bara så ljuvligt, vilken underbar tid vi nu går till mötes.
 
 
Så var det äntligen tid för mig att få komma till den där doktorn som jag väntat på i en tredjedels år nu.
Han ursäktade sig eftersom han var en halvtimme sen. Jag tröstade med att jag redan väntat i fyra månader, så det var liksom inte så farligt med en halvtimme i väntrummet då.
En fantastisk överläkare som ingav stort förtroende. Han kunde inte heller ge mig något svar på vad som höll på att hända i min kropp och som krånglat de senaste åren…. Något är fel, jag vet det, sånt känner man. Men jag har aldrig varit direkt orolig över min hälsa förut …. inte förrän idag … Mina provsvar var ganska ok, men mitt blodtryck, som alltid varit lågt, var nu skyhögt och långt ifrån normalt. Konstigt och oförklarligt. Egentligen hade jag själv kunnat gissa mig till det, eftersom det liksom har känts i hela huvudet och brummat och rungat som en lastbil på tomgång inne i mitt huvud.
Den där reumatikermedicinen ska nu kastas och ersättas med hederligt knark. Nya undersökningar ska göras. Buken ska scannas, bentäthet ska kontrolleras …  
Allt blir nog bra tillslut, och tills dess krigar jag på som förut.
 
När jag kom hem från lasarettet såg det ut som om Stefan också haft ett mindre krig här hemma. Jag började nästan misstänka att han har en hemlig böjelse för rivningsarbete och förödelse. Nu hade han gett sig på väggen mellan bastun och klädkammaren. Mitt i rivningsmassorna sprang två gråa hundar glatt omkring. Molly och Johnny fulla med gipsdamm. Det lär dröja innan det är lönt att vårstäda här på Dodevägen …
 
 
Det har varit mycket fokus på äldsta dottern den senaste tiden. Med all rätt, det är hon mer än välförtjänt av. Men såklart följer jag stolt som en tupp, hennes två yngre systrar också i deras vardag.
Underbara lilla ”kämparamanda” , som nu har påbörjat sin praktiska del på hudterapeututbildningen, har nästan osannolikt stressigt just nu. Hon pendlar till Malmö varevigaste dag och kämpar på utan rast och vila. Arbetsmiljölagen hade inte godkännt det där schemat, det är jag övertygad om.
Äventyremmy sitter fortfarande fast i ödemarken någonstans i Australien och mjölkar sina 600 kossor, tidigar morrnar och sena kvällar. En månad till sedan drar hon och kompisen Matilda vidare i världen.
 
Jag älskar er töser!
//mamma ♥
 
(lovligt lånade bilder)
 
Dagens kloka ord:
Jobba inte för mycket.
Låt inte känslorna stanna i era bröst.
Prata.
Bråka aldrig om pengar.
Våga säga nej.
Våga säga ja.
Våga vara lycklig, Tillåt er själv att vara det.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

När någon äntligen lyssnar. Läs mer »

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.

Kära Blogg
Jag har de senaste dagarna lagt märke till hur allting i naturen börjat sjuda och växtkraften har sakta börjat sätta fart.
Överallt såg jag den här morgonen svällande knoppar på vissa buskar, träd och blommor.
Den här dagen fick jag syn på dem. Mina älskade blåsippor. Ett par stycken, ljuvligt blå små sippor tittade upp. De var knappt utslagna, men jag vet att det brukar komma ganska många blommor där i min blåsippsbacke.  
Även vildkaprifolen hade börjat få små blad som slagit ut och allting inger hopp och tacksamhet.
 
Dagen var som dagar är mest. Mitt arbete på kontoret, detsamma alla dagar ungefär.
På kvällen gjorde jag en kladdkaka till vårt kvällskaffe. Det skulle blivit en vit chokladkladdkaka, men eftersom den vita chokladen tog slut, fick jag dryga ut den lite med ljusbrun. Resultatet blev en beige kaka, nästan som ljus gräddkola, sagolikt gott blev det ändå.
Jag pysslade lite med Molly och lite med Johnny. Den enda skillnaden var att Johnny inte fick sitta i soffan.
 
Dagens kloka ord:
Var noga med vad du tänker, tankar formar dina ord.
Var noga med vad du säger, orden blir dina handlingar.
Var uppmärksam på vad du gör, det du gör formar dina vanor.
Var uppmärksam på dina vanor, de formar din personlighet.
Var uppmärksam på din personlighet, den formar ditt öde.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår. Läs mer »

Fåglarna i Gyllebo börjar minsann få vårkänslor.

Kära Blogg.
Underbara morgon! Strålande sol och en strimma känsla av vår i luften.
Ja, att fåglarna kände av den där känslan av vår i luften, det var den här dagen uppenbart. De vimsade och for.
Några knipänder hade kommit till sjön och såg ut att njuta av sin tillvaro. Jag älskar dessa små gulliga svartvita andfåglar. Tre surmulna hägrar stötte vi också på längs vår vandring. De skränade när de skrämt fick syn på oss. Jag förstod att det måste ha varit en ensam singelhäger och ett äkta par. Det finns nog ingen mer varsk fågel än just hägern, så några bilder blev det inte… inte den här gången åtminstone.
 
Ond, bråd död såg vi också spår av.
Någon hade spikat upp ett par skyltar i ett träd. Orden ”makt” och ”spira” … det hörs kungligt …. Jag förstod inte betydelsen av det, men jag kände att jag inte gillade det där, och man spikar inte i träd. Särskilt inte i vårt vackra naturreservat. Imorgon river jag nog ner de där sabla skyltarna.
I vårt träd på Dodevägen har skatparet åter börjat renovera sitt bo. I fjor sköt Stefan ihjäl de där skatorna minst två gånger, men likaväl återuppstår de och fortsätter sitt byggande. Snacka om ihärdiga byggare.
 
Blåmesen var också lite extra pigg och alert den här dagen. Att försöka fånga de där små rackarn på bild är inte alls så lätt som man kan tro. Inte en sekund sitter de stilla.
 
På kvällen fortsatte jag och Stefan med våra byggdrömmar. Vi planerade och skissade upp på väggen….
Stefan fortsatte sitt rivningsprojekt, och jag gjorde en ny sats müssli. 
Vårt liv, en helt vanlig måndagkväll i februari.
 
Dagens tänkvärda:
 
Kom ihåg:
att när du glider ner längs livets vindlande trappräcke så kommer det emellanåt dyka upp en person, lika charmerande som en träflisa i röven. Avlägsna då bara försiktigt det svidande problemet och glid vidare.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Fåglarna i Gyllebo börjar minsann få vårkänslor. Läs mer »

En snabbis i Malmö.

Kära Blogg
Morgonen bjöd på ett iskallt regn. Över kohagen flaxade och kraxade en stor flock kråkor, och emellanåt satte de sig i trädens kronor för att vila.
 
 
Vår granne Mårten och Sarin kommer att flytta till Vik så småningom. Deras dotter Aom, som är lite handikappad, får på så vis lite lättare att ta sig till skolan och andra aktiviteter. Så, om någon är sugen på att bli vår nya granne så är det läge till våren.
 
Bauhaus, ett ställe jag får allergiutslag bara av att höra namnet. Ja, det är nog så att har man som jag gjort, jobbat på Hans Anders och XL i 25 år, så sätter det sig liksom i blodet. Fortfarande känns det som om jag vore otrogen så fort jag kliver över tröskeln till någon annan byggshop. Jag måste ju erkänna, till Bauhaus fördel, att maken till lager och utbud får man då leta efter … men inget går upp mot personalen på XL!
Den här dagen var vi bara ute på spaning och för att inspireras och för att ”kolla en sak”….
 
Så har nyheten om Andréas bedrift så smått börjat sjunka in. Det är helt sjukt galet!! Något som är ännu mer galet och cracy, är att det endast är två fjuttiga elever från Skandinaven som lyckas med att komma in på den där utbildningspraktiken i America. Det är Andréa, som ni vet, men det har visat sig att det även är en av hennes bästa studiekamrater, Matilda från Skåneland. Om jag förstod engelskan rätt så hade de 1,25% chans att komma in … Ja, man börjar ju nästan tro på Gud, när båda töserna blir antagna som de enda eleverna från Skandinavien i år.
Ett stort grattis igen töser.
 
(foto lånat från Andréas fb sida, Andréa och Matilda i USA för några år sedan)
 
 
 
När mamma Ingrid fick sitt cancerbesked sa hon flera gånger att hon skulle vara kvar i livet för att få uppleva när Andréa blev färdig veterinär. Åhhh vad hon skulle varit glad nu! Jag vet att hon hade bombaderat facebook med härligt glada kommentarer.
Igår kom det upp ett minne på min tidslinje – jag väljer att tolka det som en hälsning från himlen …
Till dig Andréa från din älskade mormor, din största supporter!
 
 
Dagens ord är till mina döttrar … fast jag tycker mig märka att jag lärt er att leva livet redan!
Man har ett liv, och det är här och nu.
 
Sluta att oroa er för rynkor, åderbråck och andra jävligheter. Livet ska inte vara en resa mot graven med målet att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp, utan snarare en sladdning in från sidan med choklad i ena handen och ett glas vin i andra, och med en kropp som blivit … ordentligt använd för att inte säga … fullständigt utsliten samtidigt som man skriker: WOHOO … vilken jäkla åktur!
LEV LIVET.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 

En snabbis i Malmö. Läs mer »

Ett Frans Jäger och Dynamit Harry

Kära Blogg
Morgonen bjöd på en bistert kall vind. I skogen var det ganska lugnt ändå, men jag hörde hur de stelfrusna grenarna piskade mot varandra i vinden. I de döda trästammarna hackade en ilsken hackspett för allt var den var värd och ljudet ekade genom skogen. Ovanför  mitt huvud cirklade en kolsvart korp och kraxade med sitt karakteristiska läte. Nere vid ålakistan stod den gråa hägern som vanligt i bäcken och skrek förargat till och for iväg när vi passerade hans bästa fiske ställe. Ja, en helt underbar morgon som vanligt.
 
Jag och Stefan fortsatte vår ”operation ombyggnad”, och turen hade kommit till det tunga och slitsamma jobbet att flytta vårt kassaskåp. Det är ett gediget brandsäkert dokumentskåp som funnits i våra ägor nästan lika länge som vi bott i huset. Det där kassaskåpet har sin alldeles egna lilla historia, men den får jag ta en annan gång.
Nåväl, vi hade beslutat att skåpet skulle byta plats, och det är lättare sagt än gjort, eftersom det är fruktansvärt tungt. Men med lite klurighet och råstyrka kom det på plats i tvättstugan. Jag tyckte mig nästan ana en liten ”Dynamit Harry” i Stefan när vi flyttade vårt kära Frans Jäger.
Utrensningen och arkiveringen fortsatte, och jag förvånades hela tiden över saker jag ägde, men totalt hade glömt bort. Bra att ha …. ?
Den nya klädkammen är klar och allt har kommit på plats, ett litet steg framåt.
 
På kvällen kom Amanda och Jimpa. Vad de egentligen tyckte om den till synes stora förödelsen av vårt hem, är svårt att säga. Vi hade i alla fall en mysig ”mellokväll” och jag insöp så mycket ”dottergos” det bara gick.
Älskade Amanda såg lite trött ut, men svarade tappert att allt gick jättebra i skolan. Jag är så väldigt glad och stolt över hennes prestationer och älskar att se henne klara de mål hon från börjat tvivlat på. ”Allting är möjligt”.
Min fantastiska tjej!
 
 
Så äntligen kom det en liten bild från vår efterlängtat tös i Australien.
Emmy, vi saknar dig alla nu så förfärligt …. bara så du vet!!
Älskade Memsis!
 
Dagens kloka ord:
Jag gillar framtidsdrömmar bättre än historien om det förflutna.
Din dröm är din framtid … omfamna den.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Ett Frans Jäger och Dynamit Harry Läs mer »

Annorlunda fredagsmys.

Kära Blogg
Tacksamhet! Det är vad jag kände när jag vandrade genom den magiska natur som den här morgonen bjöd på.
Jag frågade mig själv vad jag hade för problem i detta nu. Inte ett endaste, jag bara fylldes med djup tacksamhet för livet som jag fått. Mindfulness när den är som bäst.
 
När jag gav mig ut var det en fyra, fem minusgrader. Det var alldeles vindstilla och inte en levande själ ute. Vid sjön var det ett öronbedövande tjatter, nästan som ett dån, av alla gässen som låg i den öppna vaken, alla redo att lyfta ut över fälten.
Vid slottet strosade de gamla alpackorna lite lojt runt. Den svart/vita alpackan, som vi döpt till Per Gessle, blängde misstroget på oss.
 
 
Resten av dagen bjöd på ett underbart väder. På min lunchrast passade jag på att sätta mig i solen en liten, liten stund och få några bleka solstrålar på näsan.
När Stefan kom hem från jobbet var det dags att ta tag i renoveringen igen ….
 
 
Nu var det klart för att flytta klädkammarens inredning och allt innehåll till det nya rummet, som framöver ska bli vår nya ”walk in closet”. Detta jobb kom att ta hela kvällen i anspråk och jag bara häpnade över alla gamla klädesplagg vi hade i våra ägor. Vid 21.30 segnade vi båda ner i soffan, nöjda med att vara klara med vårt projekt. Lilla Molly blev helt förvirrad av allt som bytte plats i huset hela tiden.
Nåväl, nu står den gamla tomma klädkammaren redo för Stefans slägga och byggprojekt nr 3 …
 
 
Dagens kloka ord:
Bästa tiden att koppla av är när du tycker att du inte har tid att göra det.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Annorlunda fredagsmys. Läs mer »

Rulla till toppen