Djurliv

Ohyfsade kompisar.

Hejsan.

Här hos oss i Gyllebo bor ett gäng ohyfsade kompisar. Invånare som inte har lärt sig skilja på ditt och mitt.

Helt ogenerat står de bara och knaprar i sig av mina penseer och alla andra blommor som jag planterar vid vår tomt. Försöker jag skrämma bort dem, så springer de bara en liten bit iväg innan de vänder sig om och ställer sig och ”ballglor” på mig.

”Ballglor” är sånt man gör här på Österlen. Man stirrar fånigt på någon utan att vika undan blicken. När jag gick i skolan sa vi att man ätit ”glosoppa” till middag, och det lär Gylleborådjuren säkerligen gjort, så som de blänger.

Jag har varit så arg på de här kompisarna att jag med mina egna händer skulle kunna strypa dem. Det var i alla fall vad jag trodde och sa, ända tills jag hade chansen…

För såklart är jag djurvän. När jag i somras såg att de fått tillökning utanför vår tomt, så tassade jag bara försiktigt förbi den lilla raringen. Mån om att den lilla skulle klara livhanken.

En raring som med all säkerhet kommer att stjäla mina sommarblommor det här året.

Det är inte bara här i Gyllebo som jag är arg på rådjuren. Även på min mammas grav i Brösarp är de och stjäler blommor.

Den lilla julrosen jag satte strax före jul är nu nästan bara ett minne blott.

I likhet med min mamma har jag en sorts hatkärlek till de här vilda djuren. Våra rådjur här på Österlen.

Dagens citat:

Jag gillar tanken på alla underbara djur som finns, även när jag inte alltid kan se dem.

Men blommorna på kyrkogårdarna skulle de kunna ta och låta bli.

Ha det fint och kram

Annika

 

 

 

 

Dela gärna
  • 52
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ni kommer väl ihåg våra småfåglar.

Hejsan

Ni glömmer väl inte bort alla våra små underbara fåglar? Det är ju de som ska väcka liv i våren när den tiden är inne.

Nu när vintern kommit hit även till oss på Österlen, då gäller det att förse de små fåglarna med extra kosttillskott. För alla längtar vi väl efter deras skönsång. Nu gäller det ju att hålla dem välnärda och pigga.

Jag tycker redan att jag kan höra en viss skillnad på fågelsången de dagar då solen tittar fram. Särskilt talgoxens läte är så underbart tycker jag.

Hemma hos oss lägger vi ut mat regelbundet och har besök av en massa olika sorters fåglar. Bergfinken är en extra vacker fågel och jag blir glad när den kommer till vår utfodring.

Pilfinkarna älskar de nätkorgar där vi lägger talgbollar. Där känner de sig en aning tryggare tror jag. För nog har jag sett hur sparhöken tar sig ett byte ibland.

Det nyrenoverade fågelhuset fyller vi med feta, goda solrosfrö. Det verkar också vara populärt.

Än har vi ganska mycket vinter kvar. För någon dag sedan fick jag syn på det där säkra tecknet på att mera snö är i vänten.  En domherre skymtade i björnbärsriset.

Domherren är vinterns absolut vackraste fågel tycker jag.

Dagens citat:

En god handling stoppar aldrig av sig själv. Den leder till nya goda handlingar. En god handling sprider sina rötter i alla riktningar. Dessa rötter blir sedan sina egna träd. Det bästa med goda handlingar är att de gör att människor som tar emot dem också blir goda.

Ha en härligt god dag.

Kram Annika

Dela gärna
  • 62
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lever på hoppet

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan

Hoppas ni alla har det bra.

Tänk redan är det kvällen för den stora Nobelfesten, och det lackar onekligen mot jul med stormsteg. Mest håller jag tummarna för att vi får rejält med snö och en vit jul. Att alla får vara friska och att jag får någon liten julklapp.  Ja, så skulle jag vilja ställa en fråga till Tomten … jag undrar om det är försent att börja vara snäll nu ?

Man får leva på hoppet!

 

Vi får se hur de det går med det…

Kvällens citat:

Alla behöver en vän.

Jag har tur som har Er.

Tips: Fina Odd Molly kläder hittar ni HÄR, till kampanjpris. I somras skrotade jag runt i en sådan HÄR klänning, men hade gärna haft även DENNA att byta med.

Ha en fin Nobelkväll och kram från mig

Annika

Dela gärna
  • 28
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ekorrar gör mig glad.

(inlägget innehåller en reklamlänk)

Hejsan.

Ekorrar gör mig så glad!

När vi flyttade hit till Gyllebo så var det lite som att vi flytta in på ekorrarnas område. De första åren hade vi säkert sex, sju stycken sittande runt om i trädgården i väntan på den dagliga utfodringen. Jag minns att jag specialbeställde nötter i stora säckar på den tiden.

För några år sedan genomled vi en stor ”ekorrsmassaker” här. Det var vår katt, Felix, som utförde det stora massmordet på vår lilla ekorrstam. Dag efter dag kom han stolt spatserande med en ny livlös liten ekorrunge i munnen. Jag som är ganska tålig och van vid liv och död i djurvärlden, jag höll nästan på att kräkas varje dag jag fick ta om hand de små ekorrungarna. Det var liksom alldeles för sorgligt.

Nu verkar det som om Felix blivit lite mer trött och bekväm, för nu sitter han mest vid sina matskåler och gnäller dagarna i ända. Tjockare än någonsin.

Extra glad blir jag, när jag åter ser hur de små ekorrarna kommer hoppande i trädkronorna så fort jag varit ute med mat åt småfåglarna.

Visst är det något med ekorrar som gör sinnet glatt!

Kvällens citat:

Om du har kritiserat dig själv i åratal och det inte hjälpt, prova med att berömma dig själv och se vad som händer.

Kvällens tips: Gillar ni liksom jag att skriva upp saker i anteckningsböcker. Kalendrar eller bara böcker med blanka sidor. HÄR kan man designa sin egen kalender. Själv älskar jag små vackra anteckningsböcker där jag skriver upp alla underbara citat och värdefulla ord som skänker glädje och eftertanke. Kanske ett julklappstips åt någon?

 

Må väl och stor kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 40
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kylan är här.

Hej hej
Hoppas ni alla har det bra.
Här hos oss har kylan kommit nu, och hösten känns som om den övergått till vinter.
Det tycker jag passar ganska bra såhär när advent står för dörren.
Jag älskar våra svenska årstider och njuter som alltid till max av alla väder jag bjuds.

Fast nu är det hög tid att börja tänka på våra små vänner vid fågelbordet.
Lite solrosfrö, nötter och talg – det är de värda våra små fåglar i trädgården.

Fotot är från i fjor när mitt fågelbord var fyllt av vackra domherrar.
Fåglarna som skvallrade om den härliga vintern som då var i antågande. Minns ni?
Kvällens citat:
Ta bort kärleken och vår jord blir en grav.
En stor kram från mig.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Nötkråkan och katten Gustav

Hejsan.
Den allra första vintern som jag bodde här i Gyllebo så hade vi ett väldigt rikt djurliv.
Då var de flesta av fastigheterna runt omkring ännu obebyggda och vi hade både rådjur och älg som höll till på tomten och området runt omkring.
Fåglar av alla de slag fanns det gott om, och såklart matade jag dem för glatta livet. Fågelmatskontot var högt på den tiden… också.
Särskilt bra minns jag den skräniga nötkråkan som höll sig vid fågelbordet den där första vintern. Den struttade spänt omkring på marken under ett väldigt oväsen och såg ut att äga precis hela världen. Han kraxade och jagade bort de flesta mindre fåglar så gott han kunde.
Den där första vintern fick vi även vår första katt. Katten Gustav.
Vid den tiden hade jag ingen bra kamera och de bilder jag tog, framkallades på gammaldagsvis. Tyvärr finns inte ett endaste foto av vår fina Gustavkatt som liten kattunge.
Men en massa bilder på honom som stor katthane har jag hittat…
Snällare katt än Gustav tror jag nog inte har funnits på denna jord. Man kunde göra vad man ville med honom. Han fann sig i allt och såg bara ut att älska allt och alla.
Den första gången som vi skulle släppa ut vår lilla ”Gustavkattunge” så minns jag att jag oroade mig en smula för att katten händelsevis skulle kunna ge sig på den tämligen orädde nötkråkan.
-aunä, sa Stefan snusförnuftigt, di klarar han allri å, han e rent fårr liden ti di.
Vi hade inte mer än hunnit släppa ut kattskrället förän jag såg i ögonvrån hur den stora nötkråkan sprattlande satt i den lilla kattmunnen och snabbt släpades med in under vår stora snöklädda utegran.
-hjälp, skrek jag, medan Stefan slängde sig ut, barfota i den djupa snön.
Med ett fast grepp fick han tag i nackskinnet på katten Gustav som överrumplad släppte den kraxande nötkråkan. Katten sprang förskräck in genom dörren igen medan kråkan med ett hest skrik genast tog till flykten.
Sedan den dagen har jag inte sett till någon mer nötkråka i vår del av sommarbyn.
Åren gick och Gustav blev förlåten för den där kråkepisoden. Han fick leva i många år som en älskad familjekatt.
När Gustav fick njursvikt och tiden var inne så var det min dotter som hjälpte till att sätta injektionen i hans hjärta.  Han fick somna in och slippa lida.
Nu finns katten Gustav bara som ett kärt minne i våra hjärtan och någon nötkråka har aldrig vågat visa sig här hos oss igen ….
Nej, någon nötkråka har inte varit på besök på över 16 år …. inte förrän för några veckor sedan.
Plötsligt hörde jag det där speciella hesa kraxandet. Och tänk, där var han igen!!
På vår grindstolpe satt den en morgon och blängde på mig och hundarna när vi kom hem från vår skogsrunda. Så glad jag blev, för det är allt något speciellt med detta fjäderfä tycker jag.
Välkommen tillbaka nötkråkan.
En av mina absoluta favoritfåglar!!
Dagens citat:
Att gå omkring och oroa sig för saker
i livet hindrar oss inte från att dö,
det hindrar oss från att leva.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Årets jaktpremiär.

Hejsan
Den 16:e augusti betyder rätt och slätt en vanlig sensommardag för de allra flesta människor.
Men för min käre Stefan och många av hans kompisar så är det idag startskottet för höstens alla jakter.
Den 16:e augusti är det premiär för att jaga råbock.
Man får ju inte skjuta hej vilt på allt som springer på fyra ben i skogen och har horn. Bara det som är lovligt såklart.
Själv är jag alls ingen jägare, men eftersom jag äter kött, så har jag inga problem med att det dödas djur.
Jag följer gärna med grabbarna ut när det är jakt. Fast jag laddar min kamera istället för att ladda bössan.
Och för mig är alla djur lovliga precis alltid. Inte behöver jag bry mig om varken antal taggar eller kön. Bara att sikta och knäppa av. Och jag kan ”skjuta” samma djur om och om igen ifall jag skulle få chansen.
Stefan och hans jaktkompis sitter såklart redan ute på sina pass och spejar efter att få sätta kornet på den första lilla olyckliga råbocken.
Jakthunden Sigge är förstås också eld och lågor, och hoppas att dagen ska sluta med att han får rusa runt med en liten trofé i trädgården.
Till alla jägare vill jag uppmana att sikta väl och inte skjuta  om ni inte är säkra på att verkligen få en fullträff.
Och till ”mina jägare”, Stefan och Kenta, vill jag säga En riktig skitjakt på er.
Och skulle nu jakten inte bli så lyckad så äter jag faktiskt hellre kräftor än rådjurskött… så vet ni det.
Dagens citat:
Om du inte trivs där du är,
flytta på dig. Du är väl inte ett
träd.
Ha det fint och kram
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Den stora grisfesten i skogen.

Hejsan.
En kväll i veckan var jag ute med en vän i skogen. Det var precis vid den där tiden då det snart skulle börja skymma. Den där timmen innan solen skulle gå ner.
Det är då som alla djuren vaknar till liv och skogen lever upp.
När vi haft de här heta dagarna, så ligger alla vilda djur i skuggan och sover på dagen och kommer smygande fram i skymningen.
Två vackra kronhjortar strövade över det torra gräset och för en stund stannade de upp och kikade på oss.
Vi stod en stund och tittade innan vi smög vidare.
Jag älskar att möta djuren i deras rätta miljö.
Plötsligt prasslade det till i skogsbrynet och även ”familjen gris” kom ut. Det var mamma vildsvin med sina hungriga ungar.
De två kronhjortshonorna hade nog också hört grisfamiljen för de stannade också upp och lyssnade  och spejade.
-det var ju kul att få träffa på en liten familj vildsvin tänkte jag, när de fick vittring på oss och vände åter mot den skyddande skogen.
Ja, då visste jag inte att jag snart skulle få se hela släkten ”Nöff” på en stor grisfest i skogen ….
När vi vandrade vidare stötte vi på några små vackra dovhjortar. De är så söta med sina viftande svansar och spejande öron, tycker jag. Ett litet tag fick vi äran att njuta av dem, innan de också vände sin söta bakdel mot oss och försvann in i skogen.
Det var när solen nästan precis gått ner och jag tänkt slå ifrån min kamera, då det ändå var för mörkt för fotografering. Det var då det grymtade till inne bland träden.
Alltså, vi hade hamnat på skogens störsts grisfest!!
För där i skogsgläntan var där grisar i alla de åldrar och storlekar. Säkert ett hundratal i en stor härlig grisfest.
Ja här var inte bara en familj vildsvin, nej här var precis hela släkten samlad. Och ifrån skogsbrynet anslöt det bara fler och fler grisar hela tiden. Magiskt.
Att vandra i skogen bland alla vilda djur har aldrig skrämt mig. Jag har aldrig någonsin varit rädd.
Men jag är uppvuxen i ett vildsvinshägn och jag har tusen barndomsminnen av just sådana här djur. Såklart med största respekt och försiktighet.
Inte sedan jag var liten har jag sett så här många grisar på en och samma gång. Skillnaden var bara att då var de i ett hägn.
En helt underbar kväll i skogen.
Dagens citat:
Folk lever som om livet vore ett genrep,
men det här är ju den enda föreställningen.
Den här kvällen gav skogen mig en fantastisk föreställning som jag är så tacksam av att ha fått uppleva.,
Ha det fint och njut av just er föreställning.
Kram Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Tyst morgon i Gyllebo

Hejsan.
Åhhh vilken morgon.
Så fort det går att glömma hur ljuvlig en tyst morgon kan vara här i Gyllebo.
Och så gott mitt vanliga kaffe smakar. Det där gröna Zoega som kallas för Skånerost, det som smakar bäst ihop med vårt goda vatten.
På andra sidan vägen smyger det ensamma rådjuret omkring på sin jakt efter något grönt och frodigt att äta.
Alla grannens stockrosor har den ätit slut på nu och alla andra frodiga blommor också. Kvar är bara en bränd, brun gräsmatta och en stickig häck.
Min söte granne skrattar bara och säger att han har tänkt om, han ska inte ha några blommor i fortsättningen.
Jag älskar hans positiva syn att se på saken.
Jag sitter alldeles tyst med mitt kaffe och njuter av den stilla morgonen.
Mitt diskbråck har fått sig en törn av allt resandet, men det får det vara värt.
På mitt skrivbord ligger en ny hög av papper och min mailkorg är full. Det där måste jag hinna med de närmsta dagarna, men än får det ligga någon timme till. Det springer inte ifrån mig direkt, det där jobbet.
Än vill jag hinna njuta av tystnaden och av det vackra rådjuret.
Det är allt bra skönt att vara hemma igen.
Sakta smyger det lilla rådjuret sig över på vår tomt. Fastigheten där vårt nya lilla gästhus så sakteliga håller på att ta form.
Jag förstår att jag inte kommer att kunna ha särskilt mycket blommor där, men det gör mig inget.
Vi tittar en stund på varandra, jag och rådjuret, innan det lojt strosar vidare på sin jakt efter något ätbart.
Innan jag reste till USA så var mina rosor vid orangeriet i full blom och jag minns att doften nästan var så stark att den var kväljande. Nu är rosorna helt överblommade och jag får njuta av de bilder jag hann knäppa innan jag for.
Åhhh, vad allt går fort, på tok för fort…
Dagens citat:
Många missar lyckan. Inte på grund
av att de inte finner den, utan
på grund av att de inte stannar
och njuter av den.
Jag önskar er alla en ljuvlig dag.
Kram Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En välkommen liten krabat

Hej hej
De senaste åren har jag inte sett till så många nyckelpigor här hemma i Gyllebo.
Nästan inga alls faktiskt.
För bara några år sedan hade jag rabatterna fyllda av dem.
Det var det där året då jag skickade in en bild till SVT och vann en fin t-shirt för en omtyckt bild på just en nyckelpiga.
Egentligen inte så svårt att lyckas fånga en nyckelpiga – de springer inte särskilt fort …
Men ibland lyckas man få det där lilla extra i ett foto. Det är nästan som om jag kan känna det precis när jag trycker av, att den här bilden blir nog bra.
-en sunn så ja harromdan osse, sa Stefan lite halvt ointresserat när jag ivrigt berättade om den lilla pigan jag sett.
Min Stefan är egentligen mer intresserad av större djur… och helst ska de ha horn med många taggar på…
Åhhh, tänk om det blir ett nytt nyckelpigår igen.
Och om det nu har synts två stycken här i Gyllebo, så kanske de blir fler framöver.
För nyckelpigor är synnerligen bra mot alla bladlöss som envisas med att trivas på mina rosor. Nyckelpigorna har nämligen löss som sin delikatess. Finurligt av naturen eller hur. Allt hör ihop i en enda rundgång. Allt utom människan då kanske.
Det är mycket som jag av oförklarliga anledningar instinktivt vet hur det skulle smaka om jag åt av det. Och nyckelpiga är en sådan sak. Om jag blundar så kan jag precis förnimma den äckligt beska smaken på tungan.
Förmodligen är det från barndomen.
Jag minns särkskilt en dag då vi var på stranden i Vitemölla. En soligt vacker dag, som fullständigt förmörkades av just nyckelpigor. De invaderade oss i miljontals. När jag försökte äta min medhavda smörgås så var de där överallt. Kanske är det från den gången jag fick min erfarenhet. Vi fick i alla fall packa ihop och fara hem igen, för de jäklarna var direkt aggressiva och bet oss också överallt där de kom åt.
Kanske vet alla människor hur en nyckelpiga smakar, men det är ju inte direkt någonting man diskuterar sinsemellan.
Kvällens citat:
Det ligger i människans rätta natur att lära från misstag,
inte från exempel.
Ha nu en härlig kväll och njut av den otroliga sommar vi fått det här året.
Kram Annika
p.s det är väl då märkligt hur den där kryckan kan vara med på precis alla foto nuförtiden ….
 
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top