Djurliv

En tur på blåvingeleden.

Hejsan.

Om man ska vandra i Drakamöllans naturreservat, så är det en alldeles perfekt tid just precis nu.

Där finns en vandringsled som heter blåvingeleden, och varför den heter så, ja det förstod jag extra mycket när vi var där förra helgen.

Vädret var varmt och behagligt när vi promenerade fram över de vackra ljunghedarna.

Överallt på den timjan som växer där så vimlade det av vackra blåvingefjärilar.

De här små fjärilarna med sina underbart vackra blå vingar är nog bland de gulligaste fjärilarna som finns tycker jag.

Så under tiden som jag låg på alla fyra och fångade fjärilarnas skönhet på bild så satt Stefan och småhundarna i skuggan och njöt av sommarvädret och av utsikten.

För visst är de små blåvingarna bedårande så säg?!

Fast även om man inte ser några fjärilar, så är Drakamöllans naturreservat alltid underbart att besöka.

På sensommaren förvandlas hedarna här till ett purpurfärgat hav av blommande ljung. Fast just den här dagen njöt vi mest av de dansande små blåa fjärilarna.

Dagens citat:

Innan det kan bli vad det kan bli måste det få vara vad det är.

Ha en härlig dag, och har ni möjlighet så tar gärna en tur upp på Blåvingeleden.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vilda djur inpå husknuten.

Hejsan.

Just nu sjuder naturen av liv.

I skogen är det rena barnkammaren hos alla fåglar nu. En del har nykläckta, nakna små ungar i bona medan andra kämpar med att lära sina ynglingar – ja om inte stå på egna ben så i alla fall flyga med sina egna vingar.

Runt vårt eget hus syns många tecken på djurlivets rikedom. Ute bakom vårt gästhus gömmer sig rådjursgeten i det höga gräset.

Av hennes sprängfyllda juver förstår jag att hon har en liten unge också där i det höga gräset. Stefan har medvetet låtit gräset växa fritt här, och när han står i sitt garage ser han ofta det lilla vingliga kidet stapla omkring efter sin mamma.

Ibland händer det att de vilda djuren blir lite väl närgångna. I förra veckan flög det in tre talgoxar i vårt matrum. Efter lite flaxande hade jag dock lyckats fånga in dem alla och varsamt släppt ut dem i friheten. Strax därefter hörde jag på hunden Lykke att någon ny inkräktare tagit sig in i huset.

Det var en gullig liten skogsödla som skräckslagen satt på fel sida skjutdörren och darrade. Naturligtvis bar jag ut även den till friheten där den var i säkerhet för både katter och hundar.

Jag älskar att bo så nära naturen. Fast det förstås, jag vet inte om det är helt naturligt att man har en liten naken pojke uppe på matbordet. Men det är väl lite det som är charmen med att vara mormor, att man tillåter lite mer än vad man skulle gjort med sina egna barn. Och trädgårdsbord kan man tvätta av lätt som en plätt.

Att ha möjlighet att vistas i naturen bland alla däggdjur, insekter, fiskar, kräldjur, fåglar, sniglar… ja, precis alla – det är en gudagåva tycker jag.

Dagens citat:

Gå inte dit stigen leder. Gå istället där det inte finns någon stig och lämna ett spår efter dig.

Njut av din dag.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ett modernt förhållande.

Hejsan.

Som jag berättat om förut, så är här tre änder som varje morgon kommer för att landa vid bryggan när jag är där.

De brukar komma strax efter det att solen kommit upp när dagen grytt.

Trion består av två hanar och en hona, vilket jag tycker är en smula konstigt. Jag har liksom haft en tanke om att i fågelvärlden ska det vara en hane med ett helt gäng honor, ungefär som i en hönsgård. Men den här anktrion har nog ett modernt och trendigt levnadssätt, och jag tänker att jag ska helt enkelt inte ha så många fördomar.

Inte är de särskilt blyga heller. Helt ogenerat ägnade de sig en morgon åt innerlig älskog, detta trots att både jag och småhundarna bara satt en liten bit därifrån.

En nyhet i Gyllebo i år, det är att det nu inte längre går att köra ner på Sjövägen med fordon som är högre än 2,10. Vi är nog många som välkomnat detta, då det de senaste åren mer och mer börjat likna en campingplats längs hela sjön på sommarhalvåret. Förhoppningsvis kommer nerskräpningen i naturen i år också att bli mindre och fler får möjlighet att utnyttja de vackra rastplatserna.

De som egentligen har allra störst rätt att vara här i Gyllebos vackra natur, det är ju faktiskt alla djuren. De moderna ankorna till exempel. Alla vi andra, vi på två ben, vi är bara gäster på tillfälligt besök och borde uppföra oss som just gäster också.

Dagens citat:

Ju äldre jag blir desto kortare blir min önskelista och istället inser jag att det jag helst vill ha inte går att köpa för pengar.

Ha en goer torsdag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag, Tina och lugnet igen.

Hejsan.

Så var lugnet tillbaka vid bryggan igen. I den tidiga gryningen så var det bara jag och min badkompis igen, som så ofta.

Vattnet hade övergått till sommartemperatur, så det var inte längre så kyligt och uppfriskande. Men i gengäld kunde vi glatt plaska runt likt stojande barn. Att ha nära till både skratt och barnasinne, det är en av många gemensam nämnare för oss två.

När solen steg upp över sjön, torkade vi oss torra och strövade sedan igenom den mörka skogen. Med tanke på alla myggen som surrade runt våra huvuden den morgonen så kunde jag nästan känna ett stråk av  längtan efter höst och vinter igen.

Men nej, vinter och kyla  kommer ju tids nog och om vi ska tro på rönnbärsblomningen i år, så lär den bli sträng… Fast det där brukar inte riktigt stämma har jag märkt.

En kväll när lille Scott var här, så stod han och kikade ut genom fönstret. Get, get, get, upprepade han och pekade ut på grusvägen. Mycket riktigt, där ute gick faktiskt vår rådjursget som den senaste tiden uppehållit sig vid vårt gästhus tillsammans med sitt pyttelilla kid.

Nu trodde förstås Scott att det var en vanlig get, en sådan som hans morfar Låke har. Spänt lyssnade han på när jag förklarade att det var ett rådjur som bodde här hos oss och som hade gömt sin lilla rådjursunge ute i det höga gräset på vår andra tomt.

Dagens citat:

Det händer många bra saker varje dag. Ibland måste vi bara lära oss se dem.

Ha en behaglig fredag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Att ha kalla fötter.

Hejsan.

Den här våren är det nog många med mig som haft extra kalla fötter.

Att jag plockat av mig kängorna och ullstrumporna i både ur och skur, är ju förstås inget som gett mig varmare fötter.

Eller jo, kanske har jag blivit lite varmare och tåligare över lag mot kyla det här året. Några som jag däremot tror har frusit väldigt den här våren, det är alla små fåglar som kommit hit från de varmare breddgraderna.

För de stackars fåglarna med sin små klena ben så måste det vara en chock. Värst är nog att de insekter som de i vanliga fall livnär sig på, inte riktigt har vaknat upp ur sin vinterdvala ännu. De små fåglarna har saknat föda den här våren för att hålla värmen, tror jag.

Varenda morgon som jag suttit på den gamla bryggan, så har en liten sädesärla kommit efter en liten stund. Den har sedan bara stått där en bit från mig och tittat och vippat så gulligt på sitt ”sädesärlevis”. Det har känts som om den försökt säga mig något. En morgon när det låg hårda, frusna snöflingor kvar på bryggan kändes det nästan lite ledsamt när den kom. Att se den stå på sina nakna smala spiror och se ut som om den både sålt smöret och tappat pengarna var lite sorgligt. Fast kanske hängde den inte alls läpp, kanske var den egentligen bara glad att ha fått lite sällskap…vem vet!

Att alla turister, som nu börjar dyka upp runt sjön, kanske också har kalla fötter i sina husbilar, det är nog möjligt, så svårflörtad som vårvärmen varit i år.

Att FÅ kalla fötter, det är ju en helt annan sak. Kanske hade personen, som lånat en båt vid fiskebryggan, fått kalla fötter och bara dragit från platsen av någon anledning.

Dagens citat:

Spegeln är min bästa vän, därför att när jag gråter så skrattar den aldrig.

Ha en fin onsdag och håll fötterna varma.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Miljöträning vid Sandhammaren

Hejsan.

Tidigare i  veckan fick jag följa med på en underbar upplevelse här på Österlen.

Det var unga alpackor som skulle grimtränas och miljötränas innan de var redo för sin nya ägare.

De här supersöta alpackorna är hemmahörande i Gröstorp hos Ann Mari Gerber Santesson på Österlen Alpacka

Vi samlades hemma hos Ann Marie. Där fick vi hjälpa till med att, lugnt och stillsamt, lasta in de vänligt sinnade djuren för vidare transport till Sandhammaren.

Med van hand skilde Ann Mari ut de fyra alpackorna som vi skulle ha med oss och satte sedan på dem deras små grimmor. Sedan bar det av till vackra Sandhammaren.

Med en trygg ledarhona som varit med förut, vågade alla sig ur transporten när vi var framme.

Lugnt och försiktigt vandrade vi en bra bit längs med havet, innan vi vek av upp i den vackra naturen intill sandstranden. Att det föll ett fint duggregn över oss, det var ingenting som någon av oss verkade lägga märke till.

Människor som vi mötte på vår vandring såg lite konfunderade ut. Kanske undrade de vad det var för djur vi hade med oss egentligen.

Självklart blev det många foton tagna den här förmiddagen. Kanske är det något av de sötaste djur jag någonsin träffat. Lugna, vänligt sinnade och så grymt söta.

Att Ann Mari kan det här med alpackor det råder det inga som helst tvivel om. Att se hennes entusiasm och kärlek till sina djur gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

Alldeles för fort var vi tillbaka vid parkeringen och det var dags för lastning och transport hem igen.

Hemma på gården väntade Kajsa varg, Ann Maris fina ”lilla” hund.

Tack för att jag fick möjlighet följa med!

Blir ni läsare kanske nyfikna på de här härliga djuren, eller på Österlen Alpacka, så hittar ni deras hemsida HÄR.

Dagens citat:

Lita aldrig på någon som inte är snäll mot djur.

Den här dagen var vi bara djurvänner med i gänget. Lugna, trygga och pålitliga. En fantastisk upplevelse med det som jag mår allra bäst av – nämligen djur och natur.

Nu önskar jag alla en riktigt Glad Påsk.

Kram Annika

 

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Oro i lägret.

Hejsan.

En tidig morgon så var det verkligen oro bland gässen vid sjön.

I stora flockar lyfte det lite hals över huvud när jag kom ner till bryggan.

Oroligt flög de sedan fram och tillbaka innan de till sist bestämde sig för åt vilket håll de skulle ställa färden.

När jag vandrade vidare i skogen så lyfte även en liten grupp vita svanar och cirklade några varv över sjön innan de gav sig av. Det var en orolig morgon bland djuren.

En som sällan är särskilt orolig är katten Felix. Han letar alltid upp en behaglig plats där han känner sig trygg och säker.

Något jag själv kan oro mig för är hur fort tiden springer. Redan har det hunnit gå ett helt år sedan jag fick äran att föreviga mitt lilla barnbarn för första gången. Så liten och gullig han var. Fast det är han såklart fortfarande.

Dagens citat:

Att vara djurvän och människovän går hand i hand. I grunden handlar det om att ha en kärleksfull inställning till hela skapelsen. De som är elaka mot djur är inte heller snälla mot människor.

Ha en fin dag .

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Dessa gäss.

Hej hej

För mig betyder ljudet av skränande gäss så mycket. Det betyder trygghet och hemmakänsla.

Här i Gyllebo ser jag dem ”komma och gå” i ett evigt kretslopp.

På morgonen hör jag dem när jag kommer ner till sjön då de vaknar upp i morgondimman. Efter ett tag lyfter de i stora flockar och ger sig ut på de Österlenska fälten för att äta sig mätta under dagen.

På kvällen hör jag dem komma över vår taknock i sina formationer på väg tillbaka ner till sjön igen.

Ja alla dessa gäss, det är för mig som att säga ”yes till livet”. Att lyssna till dem är som den bästa meditationen tycker jag.

Dagens citat:

Det är inte andra det är fel på, det är hur jag låter mig påverkas av andra.

En stund om dagen tillsammans med gässen är säkert rysligt nyttigt. Gäss är inte alls dumma, så som uttrycket säger, snarare tvärtom.

Kram Annika

(två bilder i inlägget är tagna av Tina Thornberg)

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Badankorna.

Hej hej.

Kvicksilvret i termometern sjunker nu och morgnarna känns mer och mer höstlika.

Vid sjön har jag ett helt kompisgäng som nu börjat rugga och inte riktigt kan flyga. Troget kommer de och håller mig sällskap på bryggan. De bajsar, plockar av sig fjädrar och struttar runt mina fötter. Jag tror, att de tro, att de är mina badankor.

En kille som också gillar badankor är ju min lille Tjabo-kille. Han växer och lär sig nya saker för varje dag nu. Om en månad blir han ett år. Jösses, hur kunde tiden gå så fort.

En annan kille som jag brukar nämna här på bloggen är ju min Stefan. Han har hela sommaren skött om sina änglatrumpeter. Han har byggt skyddsbarriärer av salt för att förhindra sniglarnas framfart, han har vattnat, gödat och stått i, och kolla nu så fina trumpeterna blivit.

Hösten är inom synhåll, men än är det allt lite sommar kvar.

Dagens citat:

Att argumentera med en dåre visar bara att det finns två.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kompisar i gryningen.

Hejsan.

Vackra, ensamma soluppgångar är oftast inte alls så särskilt ensamma.

I visan sjunger man att natten har tusen ögon, och det har sannerligen gryningen också.

Runt om i det varma ljuset kan jag se och höra massor av små skogskompisar. Över sjön jagar till exempel en hungriga fladdermus. I det ihåliga trädet i backen hoar en uggla.

En spillkråka skriker högt och fult, och på håll kan jag höra ett rådjur skälla upprört.

Gässen lyfter  skrikande i flockar och änderna kommer för att se om någon lämnat något ätbart föregående kväll.

En ensam morgontur i naturen är aldrig så särskilt ensam.

Dagens citat:

Den stora frågan är inte om det finns liv efter döden. Den stora frågan är om du lever före döden.

Ute i naturen med alla djurkompisar känner jag mig så levande. Den stunden är den bästa på hela dagen.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top