Djurliv

Att ha kalla fötter.

Hejsan.

Den här våren är det nog många med mig som haft extra kalla fötter.

Att jag plockat av mig kängorna och ullstrumporna i både ur och skur, är ju förstås inget som gett mig varmare fötter.

Eller jo, kanske har jag blivit lite varmare och tåligare över lag mot kyla det här året. Några som jag däremot tror har frusit väldigt den här våren, det är alla små fåglar som kommit hit från de varmare breddgraderna.

För de stackars fåglarna med sin små klena ben så måste det vara en chock. Värst är nog att de insekter som de i vanliga fall livnär sig på, inte riktigt har vaknat upp ur sin vinterdvala ännu. De små fåglarna har saknat föda den här våren för att hålla värmen, tror jag.

Varenda morgon som jag suttit på den gamla bryggan, så har en liten sädesärla kommit efter en liten stund. Den har sedan bara stått där en bit från mig och tittat och vippat så gulligt på sitt ”sädesärlevis”. Det har känts som om den försökt säga mig något. En morgon när det låg hårda, frusna snöflingor kvar på bryggan kändes det nästan lite ledsamt när den kom. Att se den stå på sina nakna smala spiror och se ut som om den både sålt smöret och tappat pengarna var lite sorgligt. Fast kanske hängde den inte alls läpp, kanske var den egentligen bara glad att ha fått lite sällskap…vem vet!

Att alla turister, som nu börjar dyka upp runt sjön, kanske också har kalla fötter i sina husbilar, det är nog möjligt, så svårflörtad som vårvärmen varit i år.

Att FÅ kalla fötter, det är ju en helt annan sak. Kanske hade personen, som lånat en båt vid fiskebryggan, fått kalla fötter och bara dragit från platsen av någon anledning.

Dagens citat:

Spegeln är min bästa vän, därför att när jag gråter så skrattar den aldrig.

Ha en fin onsdag och håll fötterna varma.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Miljöträning vid Sandhammaren

Hejsan.

Tidigare i  veckan fick jag följa med på en underbar upplevelse här på Österlen.

Det var unga alpackor som skulle grimtränas och miljötränas innan de var redo för sin nya ägare.

De här supersöta alpackorna är hemmahörande i Gröstorp hos Ann Mari Gerber Santesson på Österlen Alpacka

Vi samlades hemma hos Ann Marie. Där fick vi hjälpa till med att, lugnt och stillsamt, lasta in de vänligt sinnade djuren för vidare transport till Sandhammaren.

Med van hand skilde Ann Mari ut de fyra alpackorna som vi skulle ha med oss och satte sedan på dem deras små grimmor. Sedan bar det av till vackra Sandhammaren.

Med en trygg ledarhona som varit med förut, vågade alla sig ur transporten när vi var framme.

Lugnt och försiktigt vandrade vi en bra bit längs med havet, innan vi vek av upp i den vackra naturen intill sandstranden. Att det föll ett fint duggregn över oss, det var ingenting som någon av oss verkade lägga märke till.

Människor som vi mötte på vår vandring såg lite konfunderade ut. Kanske undrade de vad det var för djur vi hade med oss egentligen.

Självklart blev det många foton tagna den här förmiddagen. Kanske är det något av de sötaste djur jag någonsin träffat. Lugna, vänligt sinnade och så grymt söta.

Att Ann Mari kan det här med alpackor det råder det inga som helst tvivel om. Att se hennes entusiasm och kärlek till sina djur gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

Alldeles för fort var vi tillbaka vid parkeringen och det var dags för lastning och transport hem igen.

Hemma på gården väntade Kajsa varg, Ann Maris fina ”lilla” hund.

Tack för att jag fick möjlighet följa med!

Blir ni läsare kanske nyfikna på de här härliga djuren, eller på Österlen Alpacka, så hittar ni deras hemsida HÄR.

Dagens citat:

Lita aldrig på någon som inte är snäll mot djur.

Den här dagen var vi bara djurvänner med i gänget. Lugna, trygga och pålitliga. En fantastisk upplevelse med det som jag mår allra bäst av – nämligen djur och natur.

Nu önskar jag alla en riktigt Glad Påsk.

Kram Annika

 

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Oro i lägret.

Hejsan.

En tidig morgon så var det verkligen oro bland gässen vid sjön.

I stora flockar lyfte det lite hals över huvud när jag kom ner till bryggan.

Oroligt flög de sedan fram och tillbaka innan de till sist bestämde sig för åt vilket håll de skulle ställa färden.

När jag vandrade vidare i skogen så lyfte även en liten grupp vita svanar och cirklade några varv över sjön innan de gav sig av. Det var en orolig morgon bland djuren.

En som sällan är särskilt orolig är katten Felix. Han letar alltid upp en behaglig plats där han känner sig trygg och säker.

Något jag själv kan oro mig för är hur fort tiden springer. Redan har det hunnit gå ett helt år sedan jag fick äran att föreviga mitt lilla barnbarn för första gången. Så liten och gullig han var. Fast det är han såklart fortfarande.

Dagens citat:

Att vara djurvän och människovän går hand i hand. I grunden handlar det om att ha en kärleksfull inställning till hela skapelsen. De som är elaka mot djur är inte heller snälla mot människor.

Ha en fin dag .

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Dessa gäss.

Hej hej

För mig betyder ljudet av skränande gäss så mycket. Det betyder trygghet och hemmakänsla.

Här i Gyllebo ser jag dem ”komma och gå” i ett evigt kretslopp.

På morgonen hör jag dem när jag kommer ner till sjön då de vaknar upp i morgondimman. Efter ett tag lyfter de i stora flockar och ger sig ut på de Österlenska fälten för att äta sig mätta under dagen.

På kvällen hör jag dem komma över vår taknock i sina formationer på väg tillbaka ner till sjön igen.

Ja alla dessa gäss, det är för mig som att säga ”yes till livet”. Att lyssna till dem är som den bästa meditationen tycker jag.

Dagens citat:

Det är inte andra det är fel på, det är hur jag låter mig påverkas av andra.

En stund om dagen tillsammans med gässen är säkert rysligt nyttigt. Gäss är inte alls dumma, så som uttrycket säger, snarare tvärtom.

Kram Annika

(två bilder i inlägget är tagna av Tina Thornberg)

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Badankorna.

Hej hej.

Kvicksilvret i termometern sjunker nu och morgnarna känns mer och mer höstlika.

Vid sjön har jag ett helt kompisgäng som nu börjat rugga och inte riktigt kan flyga. Troget kommer de och håller mig sällskap på bryggan. De bajsar, plockar av sig fjädrar och struttar runt mina fötter. Jag tror, att de tro, att de är mina badankor.

En kille som också gillar badankor är ju min lille Tjabo-kille. Han växer och lär sig nya saker för varje dag nu. Om en månad blir han ett år. Jösses, hur kunde tiden gå så fort.

En annan kille som jag brukar nämna här på bloggen är ju min Stefan. Han har hela sommaren skött om sina änglatrumpeter. Han har byggt skyddsbarriärer av salt för att förhindra sniglarnas framfart, han har vattnat, gödat och stått i, och kolla nu så fina trumpeterna blivit.

Hösten är inom synhåll, men än är det allt lite sommar kvar.

Dagens citat:

Att argumentera med en dåre visar bara att det finns två.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kompisar i gryningen.

Hejsan.

Vackra, ensamma soluppgångar är oftast inte alls så särskilt ensamma.

I visan sjunger man att natten har tusen ögon, och det har sannerligen gryningen också.

Runt om i det varma ljuset kan jag se och höra massor av små skogskompisar. Över sjön jagar till exempel en hungriga fladdermus. I det ihåliga trädet i backen hoar en uggla.

En spillkråka skriker högt och fult, och på håll kan jag höra ett rådjur skälla upprört.

Gässen lyfter  skrikande i flockar och änderna kommer för att se om någon lämnat något ätbart föregående kväll.

En ensam morgontur i naturen är aldrig så särskilt ensam.

Dagens citat:

Den stora frågan är inte om det finns liv efter döden. Den stora frågan är om du lever före döden.

Ute i naturen med alla djurkompisar känner jag mig så levande. Den stunden är den bästa på hela dagen.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Små vänner i trädgården.

Hejsan.

Höstkänslan smyger sig på i min trädgård. På stengången kom en stackars padda linkande. Hon såg ut att ha levt ett hårt liv i sommar.

Katten Felix nosade lite försiktigt, men lät sedan paddan halta vidare på sin färd.

Blommorna i min trädgård har växt och frodats i sommar. Några med härliga höstfärger.

Den roliga klätterväxten (Aristolochia) har börjat med en andra blomning och jag blir så upprymd av dess galna djungelblommor. Det liksom drar i mina mungipor när jag tittar på den.

Blomman som går under namnet lungblomma, men som jag tycker borde kallas pungblomma. Eller helt enkelt bara ”röv”, som ett litet barn tyckte att den faktiskt liknade.

När vi ändå är inne på ämnet så passar det ju bra med lite bilder på den hungriga bärfisen.

Om nu inte det här blogginlägget ska urarta helt, så ska jag nog avrunda här, med ett sött hösthallon och en hungrig bärfis. Till sist skänker jag min padda en vänlig tanke, och hoppas att hon hittar till sin ”paddoktor” innan vintern kommer.

Dagens citat:

Ta vara på ditt liv för nu är det din stund på jorden.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En stor tjur och en liten mus.

Hej.

Den där småregniga dagen då jag var på vandring i nationalparken passerade jag ett gäng kossor på min väg. Kor kan vara närgånget nyfikna, men inget jag egentligen är särskilt rädd för.

Mer respekt har jag då för stora tjurar. Just som jag dragit på mig min röda jacka igen, så stod han plötsligt där intill stigen jag vandrade på. Tjuren i kreaturssällskapet.

Med blicken riktad i marken passerade jag bara tyst förbi de två turturduvorna. För om den här tjuren såg rött, så inte var det av mig varje fall.

Likt en nyförälskad Ferdinand stod han bara där och gjorde sig till för sin uppraggade kossa.

Jag fortsatte min vandring upp mot Kortelshuvudet. I den sagolika naturen stretade jag uppför berget mot dess topp.

Däruppe är det en så vacker utsikt. Långt där nedanför syns den fina ålaboden ”Krivareboden”. Även om dagen var grå och mulen så var det så väldigt vackert.

På tillbakavägen tog jag andra hållet. Där stötte jag på den minsta lilla skogsmus jag någonsin sett.

Jag är inte så rädd för små möss heller. Och just den här var ju synnerligen söt.

Sedan vandrade jag längs havet tillbaka och njöt av vädrets skådespel på himmeln.

Dagens citat;

Livet är verkligen en bergochdalbana. Vi sitter alla fastspända och ingen kan sätta stopp. När barnmorskan daskar dig därbak river hon biljetten, och så bär det iväg. Allteftersom man passerar genom ungdom, vuxenliv och åldrandet sträcker man emellanåt armarna i vädret och skriker, och ibland klamrar man sig fast i stången framför sig. Men själva grejen är färden uppåt. Jag tror att det mesta man kan hoppas på vid livets slut är att man är rufsig i håret, har tappat andan och inte behöver kräkas.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Äta en räli gråda.

Hejsan.

Att jag är fascinerad av ormar, ödlor och grodor det har nog inte undgått någon i min närhet. Allt som har med herpetologi (sånt som handlar om grodor och kräldjur) har jag en lite skräckblandad förtjusning för.

För er som har fobi och inte alls gillar något av dessa djur, vill jag därför varna lite extra nu. Det här inlägget kommer mest att handla om just ormar, ödlor, grodor och jättestora varaner.

Min absolut häftigaste upplevelse var när jag fick chansen att åka till Komodo för att se och uppleva världens största levande ödla, komodovaranen.

Att få besöka de här groteskt stora ödlorna på ca 70 kilo var så fascinerande. Vill ni läsa mer om vår resa i Indonesien hittar ni ett långt inlägg  HÄR.

Men man behöver inte resa över halva jordklotet för att få uppleva häftiga saker. Här hemma i Gyllebo kan man till exempel få se en snok käka på en ”rälig gråda” om man har riktig tur.

Tråkigt nog kunde min käre Stefan inte hålla fingrarna borta, utan var tvungen att peta på den stackars snoken. Såklart blev ormen rädd och lämnade platsen fortare än en avlöning i december.

-jau trode ju ad han hade fåd den i halsen…  sa en skamsen Stefan när ormen rädd och hungrig ringlade mellan mina fötter och försvann bort i gräset.

Vilda djur har alltid fascinerat mig, söta, fula, gulliga och räliga… alla!

Dagens citat:

Lev för att lära så lär du dig leva.

Med en lite äldre bild säger jag idag tack och hej och kram från mej.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hänryckningens tid.

Hejsan.

Den här tiden nu, i början av juni, den är så underbart vacker. Tiden runt pingsthelgen när naturen sjuder av liv och blommorna sprickor ut som ett bedårande fyrverkeri av färger.

Hemma hos mig, vid lilla gästhuset, blommar de små äppelträden som aldrig förr. Kanske har de hört att det kommer inneboende om ungefär en månad nu.

Rabatten med löjtnanshjärtan står som finast nu och även vårens tidiga penséer frodas.

I trädgården piper det i varenda fågelholk. Starungarna som i det närmsta är färdiga att lämna boet, hänger ut genom hålet och skriker med munnen full med mat.

Det blir skönt för starparet när de får återhämta sig lite, innan det återigen är dags att flytta söderut.

Ja den här hänryckningens tid är så frodig och så fin. Blommorna blommar och potatisen växer i sina tunnor.

Gästen som ska bo i lilla gästhuset kommer att älska när vi avnjuter årets primörer… Min egen lilla dotter, som har skrivet en lång matönskelista, med bla nypotatis som en het önskan.

 

Dagens citat:

Du behöver ingen religion för att ha moral. Om du inte kan skilja på rätt eller fel saknar du empati, inte religion.

Ha en riktigt härlig dag i den här tiden, mellan pingst och midsommar. Den här tiden är så fantastisk. Ta vara på den.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top