Djurliv

Badankorna.

Hej hej.

Kvicksilvret i termometern sjunker nu och morgnarna känns mer och mer höstlika.

Vid sjön har jag ett helt kompisgäng som nu börjat rugga och inte riktigt kan flyga. Troget kommer de och håller mig sällskap på bryggan. De bajsar, plockar av sig fjädrar och struttar runt mina fötter. Jag tror, att de tro, att de är mina badankor.

En kille som också gillar badankor är ju min lille Tjabo-kille. Han växer och lär sig nya saker för varje dag nu. Om en månad blir han ett år. Jösses, hur kunde tiden gå så fort.

En annan kille som jag brukar nämna här på bloggen är ju min Stefan. Han har hela sommaren skött om sina änglatrumpeter. Han har byggt skyddsbarriärer av salt för att förhindra sniglarnas framfart, han har vattnat, gödat och stått i, och kolla nu så fina trumpeterna blivit.

Hösten är inom synhåll, men än är det allt lite sommar kvar.

Dagens citat:

Att argumentera med en dåre visar bara att det finns två.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kompisar i gryningen.

Hejsan.

Vackra, ensamma soluppgångar är oftast inte alls så särskilt ensamma.

I visan sjunger man att natten har tusen ögon, och det har sannerligen gryningen också.

Runt om i det varma ljuset kan jag se och höra massor av små skogskompisar. Över sjön jagar till exempel en hungriga fladdermus. I det ihåliga trädet i backen hoar en uggla.

En spillkråka skriker högt och fult, och på håll kan jag höra ett rådjur skälla upprört.

Gässen lyfter  skrikande i flockar och änderna kommer för att se om någon lämnat något ätbart föregående kväll.

En ensam morgontur i naturen är aldrig så särskilt ensam.

Dagens citat:

Den stora frågan är inte om det finns liv efter döden. Den stora frågan är om du lever före döden.

Ute i naturen med alla djurkompisar känner jag mig så levande. Den stunden är den bästa på hela dagen.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Små vänner i trädgården.

Hejsan.

Höstkänslan smyger sig på i min trädgård. På stengången kom en stackars padda linkande. Hon såg ut att ha levt ett hårt liv i sommar.

Katten Felix nosade lite försiktigt, men lät sedan paddan halta vidare på sin färd.

Blommorna i min trädgård har växt och frodats i sommar. Några med härliga höstfärger.

Den roliga klätterväxten (Aristolochia) har börjat med en andra blomning och jag blir så upprymd av dess galna djungelblommor. Det liksom drar i mina mungipor när jag tittar på den.

Blomman som går under namnet lungblomma, men som jag tycker borde kallas pungblomma. Eller helt enkelt bara ”röv”, som ett litet barn tyckte att den faktiskt liknade.

När vi ändå är inne på ämnet så passar det ju bra med lite bilder på den hungriga bärfisen.

Om nu inte det här blogginlägget ska urarta helt, så ska jag nog avrunda här, med ett sött hösthallon och en hungrig bärfis. Till sist skänker jag min padda en vänlig tanke, och hoppas att hon hittar till sin ”paddoktor” innan vintern kommer.

Dagens citat:

Ta vara på ditt liv för nu är det din stund på jorden.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En stor tjur och en liten mus.

Hej.

Den där småregniga dagen då jag var på vandring i nationalparken passerade jag ett gäng kossor på min väg. Kor kan vara närgånget nyfikna, men inget jag egentligen är särskilt rädd för.

Mer respekt har jag då för stora tjurar. Just som jag dragit på mig min röda jacka igen, så stod han plötsligt där intill stigen jag vandrade på. Tjuren i kreaturssällskapet.

Med blicken riktad i marken passerade jag bara tyst förbi de två turturduvorna. För om den här tjuren såg rött, så inte var det av mig varje fall.

Likt en nyförälskad Ferdinand stod han bara där och gjorde sig till för sin uppraggade kossa.

Jag fortsatte min vandring upp mot Kortelshuvudet. I den sagolika naturen stretade jag uppför berget mot dess topp.

Däruppe är det en så vacker utsikt. Långt där nedanför syns den fina ålaboden ”Krivareboden”. Även om dagen var grå och mulen så var det så väldigt vackert.

På tillbakavägen tog jag andra hållet. Där stötte jag på den minsta lilla skogsmus jag någonsin sett.

Jag är inte så rädd för små möss heller. Och just den här var ju synnerligen söt.

Sedan vandrade jag längs havet tillbaka och njöt av vädrets skådespel på himmeln.

Dagens citat;

Livet är verkligen en bergochdalbana. Vi sitter alla fastspända och ingen kan sätta stopp. När barnmorskan daskar dig därbak river hon biljetten, och så bär det iväg. Allteftersom man passerar genom ungdom, vuxenliv och åldrandet sträcker man emellanåt armarna i vädret och skriker, och ibland klamrar man sig fast i stången framför sig. Men själva grejen är färden uppåt. Jag tror att det mesta man kan hoppas på vid livets slut är att man är rufsig i håret, har tappat andan och inte behöver kräkas.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Äta en räli gråda.

Hejsan.

Att jag är fascinerad av ormar, ödlor och grodor det har nog inte undgått någon i min närhet. Allt som har med herpetologi (sånt som handlar om grodor och kräldjur) har jag en lite skräckblandad förtjusning för.

För er som har fobi och inte alls gillar något av dessa djur, vill jag därför varna lite extra nu. Det här inlägget kommer mest att handla om just ormar, ödlor, grodor och jättestora varaner.

Min absolut häftigaste upplevelse var när jag fick chansen att åka till Komodo för att se och uppleva världens största levande ödla, komodovaranen.

Att få besöka de här groteskt stora ödlorna på ca 70 kilo var så fascinerande. Vill ni läsa mer om vår resa i Indonesien hittar ni ett långt inlägg  HÄR.

Men man behöver inte resa över halva jordklotet för att få uppleva häftiga saker. Här hemma i Gyllebo kan man till exempel få se en snok käka på en ”rälig gråda” om man har riktig tur.

Tråkigt nog kunde min käre Stefan inte hålla fingrarna borta, utan var tvungen att peta på den stackars snoken. Såklart blev ormen rädd och lämnade platsen fortare än en avlöning i december.

-jau trode ju ad han hade fåd den i halsen…  sa en skamsen Stefan när ormen rädd och hungrig ringlade mellan mina fötter och försvann bort i gräset.

Vilda djur har alltid fascinerat mig, söta, fula, gulliga och räliga… alla!

Dagens citat:

Lev för att lära så lär du dig leva.

Med en lite äldre bild säger jag idag tack och hej och kram från mej.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hänryckningens tid.

Hejsan.

Den här tiden nu, i början av juni, den är så underbart vacker. Tiden runt pingsthelgen när naturen sjuder av liv och blommorna sprickor ut som ett bedårande fyrverkeri av färger.

Hemma hos mig, vid lilla gästhuset, blommar de små äppelträden som aldrig förr. Kanske har de hört att det kommer inneboende om ungefär en månad nu.

Rabatten med löjtnanshjärtan står som finast nu och även vårens tidiga penséer frodas.

I trädgården piper det i varenda fågelholk. Starungarna som i det närmsta är färdiga att lämna boet, hänger ut genom hålet och skriker med munnen full med mat.

Det blir skönt för starparet när de får återhämta sig lite, innan det återigen är dags att flytta söderut.

Ja den här hänryckningens tid är så frodig och så fin. Blommorna blommar och potatisen växer i sina tunnor.

Gästen som ska bo i lilla gästhuset kommer att älska när vi avnjuter årets primörer… Min egen lilla dotter, som har skrivet en lång matönskelista, med bla nypotatis som en het önskan.

 

Dagens citat:

Du behöver ingen religion för att ha moral. Om du inte kan skilja på rätt eller fel saknar du empati, inte religion.

Ha en riktigt härlig dag i den här tiden, mellan pingst och midsommar. Den här tiden är så fantastisk. Ta vara på den.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Med siktet inställt på amfibier.

Hejsan.

I helgen var jag med på en spännande safari här på Österlen. Grodsafari i nationalparken.

På min väg dit körde jag genom ett fantastiskt landskap som nästan tog andan ur mig. Såklart var jag bara tvungen att stanna bilen och föreviga de otroligt gula fälten som omgav infarten till Svinaberga.

Vid Naturum samlades ett glatt gäng på tio grodintresserade personer, samt vår lokala tidning, Ystads Allehanda. Vi vandrade tillsammans med dagens kunniga guide, sötvattensforskaren Per Nyström, genom det vackra alkärret bort till Hällevik.

Vid Hällevik finns två stycken konstgjorda dammar avsedda för att främja bla grodlivet.

Vi fick se åkergroda och salamander, samt en massa andra vattenkryp med de märkligaste namn som till exempel buksimmare. Men hur vi än letade och spejade så var det ingen av oss som fick se den exotiska lövgrodan den här dagen.

Fast det gjorde inte så mycket för min del. Grodor har vi gott om här hemma i Gyllebo som jag kan kika på. För mig var kunskapen och allt vi fick lära oss, det som var viktigast den här dagen.

Som en ren bonus fick vi se ett rödlistat litet småkryp, en violett majbagge. Ja faktiskt fick vi se tre stycken, varav ett par som var i full färd att göra fler majbaggar.

Vår natur är så fantastisk och jag känner alltid en stor tacksamhet när jag får se och uppleva någon av jordens olika invånare.

Dagens citat:

Wherever you are – be all there.

Var du än är, var där med hela ditt väsen. Vad du än gör, gör det med hela din uppmärksamhet.

Kram Annika

(p.s information till det mountainbike-cyklande gänget vi mötte: cykling i nationalparken är förbjudet och ska respekteras.)

 

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ett planerat möte.

Hejsan.

Alltså, vilka dagar vi har just nu på Österlen. Idag talas det om sommarvärme minsann.

Jag har jobbat på som en liten iller på kontoret, för att ha möjlighet att kanske njuta lite extra nu i slutet av veckan.  Förhoppningsvis blir det då mycket utevistelse och sol för min del.

Det jag ska skriva om idag på bloggen, är något som jag förstår att inte alla riktigt gillar. En del mår direkt illa av det. Därför kommer här en liten varning till er…  det kommer fler ormbilder i det här inlägget!

Det var  förra helgen som jag åkte iväg tidigt på morgonen, för att förhoppningsvis få se en liten huggormsunge. Jag hade fått ett insidertips och visste ganska exakt var jag skulle smyga fram för ett möte.

Solen strålade och redan kändes luften lite ljummen då jag klev av bilen vid Naturums parkering.

Baksipporna stod ståtliga och vackra i full blom . Jag var bara tvungen att lägga mig ner på knä och föreviga dem, för säkert hundrade gången det här året.

I ögonvrån såg jag en nyfiken hare sitta och speja nyfiket på mig, och borta på ängen spankulerade en sädesärla på självsäkra ben.

Så kikade jag bort mot den lilla tuvan där det förutspåtts att huggormsungen skulle ligga vid precis den här tiden…

Ja, ta mig tusan, men där låg den verkligen!

Vackert hopringlad låg den och lapade sol, med Österlens vackraste utsikt framför sina röda ögon. Tyst och stilla satte jag mig ner på huk och njöt av ögonblicket.

Självklart har jag stor respekt för giftiga ormar. Särskilt ”huggisungar” som ju är de giftigaste. Samtidigt har jag ett intresse och en förtjusning över att de faktiskt bor och lever här, i den natur som vi människor ibland tror är enbart vår.

Jag tycker att allting i vår natur är så fantastiskt. Allt hör till och ingenting ska bort. Naturen är aldrig banal.

Dagens citat:

Naturen skyndar inte, ändå fullbordas allt.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

 

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Mormor och hennes böjelser.

Hejsan.

En dag när min dotter och lille Scott var och hälsade på i Gyllebo, så skulle de passa på att köra till vår lokala plantskola för att köpa sättpotatis.

-vill du åka med mormor, undrade de?

-absolut!! … jag ska med, svarade jag bestämt, och slog ihop mina pärmar. Fast då kan vi väl ta en sväng ner om nationalparken, när vi ändå är så nära, envisades jag. Frisk luft är ju alltid bra.

Så blev det bestämt.

När sättpotatisen och lite andra småsaker var inköpta, var vi äntligen här igen. ”Stensho”. Solen strålade och lille Scott föll snabbt i skön sömn i sin vagn.

När Amanda insåg att jag även skulle kika efter nyömsade huggormar så kliade hon sig bara i huvudet. Hon har inte riktigt ärvt min förtjusning för reptiler och kräldjur.

-mormor och hennes böjelser, viskade hon till den halvsovande lille Scott.

När jag gick halvböjd och kikade i snåren efter ”huggisar”, så satte Amanda sig med näsan mot solen istället.

Det blev en mysig stund vid havet, och en massa soldyrkande huggormar hade också kikat fram. Det är ungefär som att plocka svamp, får man syn på en så ser man plötsligt massor.

Bästa jobbepausen man kan tänka sig.

Dagens citat:

Du måste inte göra något ”nyttigt” för att förtjäna en paus. Återhämtning är inget som du förtjänar. Det är ett mänskligt behov som du har.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Skam den som ger sig.

Hejsan.

Kanske är det någon av er som minns att jag var på reptilspaning i nationalparken för ett par veckor sedan.

(inlägget hittar ni HÄR)

Den gången såg jag inte skuggan av en endaste liten orm. Kanske var vinden för kall… Men skam den som ger sig. I påsk packade jag med mig småhundarna och Stefan och gav ormarna en ny chans.

På parkeringen vid Naturum insåg jag att alla andra människor nog också bestämt sig för att ”ormspana”, för aldrig har jag väl sett så mycket folk i parken på en och samma gång.

Backsipporna stod i full blom, och vid bäcken frodades vitsipporna så fint.

Vi vandrade på stigen längs med havet för att komma till snokarnas kärleksnäste.

Vi mötte en ung pojke som hade hittat en snok i en buske. Ormen, som jag tyckte var väldigt lik en vacker kopparbrun huggorm, skyndade sig in i den skyddande ljungen på andra sidan stigen. Den såg varken ömsint eller kärlekstörstande ut, så vi lämnade den och vandrade vidare.

Snokarnas kärleksnäste var den här dagen tomt på både snokar och kärleksliv. Vi strosade fram på sandstigen, som så vackert var omgärdad av torkad ljung. Hur kan något som är visset vara så obeskrivligt vackert egentligen.

Dagens citat:

Du behöver inte tycka som jag. Du behöver inte vara som jag. Du får vara du, men låtsas inte att du är någon annan.

Ha en fin påskdag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top