Gyllebo

Kalla fötter.

Hejsan.

När jag en tidig morgon vandrar runt sjön, funderar jag lite på de små tunna, sköra sipporna uppe i backen.

Kanske är det så att de blommor som kommer nu, först av alla på våren, är de som vill ha lite kallt om fötterna.

Den mesta av snön smälte snabbt undan av solens strålar, fast uppe i blåsippsbacken var det svårare för solstrålarna att tränga fram.

När jag passerade ramslöksbacken såg det nästan komiskt ut. Lite som gränsen mellan vinter och vår gick precis där.

Vissa växter vill nog helt enkelt ha det lite kallt om fötterna.

Uppe hos blåsipporna såg jag den sista snöflingan tina bort som en liten droppe på blommans kronblad.

Dagens citat:

Avundsjuka uppstår när du ser mer till vad andra har än till vad du själv har.

Att ha hälsan och kunna ta sig ut i naturen är den största gåvan av dem alla. Jag känner mig tacksam, mitt i allt elände.

Kram Annika

Det slår aldrig fel.

Hejsan.

-det slår minsann aldrig fel…

… det är ord som jag för mitt inre kunde höra min mamma säga, då jag kikade ut på det vita landskapet utanför mitt fönster.

Min mamma var ingen älskar av vinter och absolut inte av snö. Själv tycker jag att det är både vackert och mysigt, även om det känns så dags för vinter nu.

Den där lilla vita pudersnön som kommit under natten blev åtminstone inte särskilt långvarig.

Solens varma strålar smälte snabbt bort det vita.

När jag kom hem från morgonens promenad kikade jag bort mot det lilla gästhuset och drömde mig bort till sommaren. Jösses vad jag önskar att det blir verklighet, att det kommer att bli av …. att mina töser kommer att kunna samlas här i någon vecka i sommar.

Nåväl, tills allt blir som vanligt igen, kikar jag till de stugor som står tomma just nu. Det blir en märklig påsk.

Dagens citat:

Det finns stunder då man saknar någon så intensivt att man skulle göra vad som helst för att kunna plocka ut dem ur tanken och krama dem på riktigt.

Ha det fint och var rädda om er.

Kram Annika

 

Humlesurr och vackra skymningar.

Hejsan.

Vilket kalasväder vi bjöds på i helgen.

Solen strålade från en blå himmel och livsandarna vaknade minst sagt till liv.

Mina penseér kom ner i sina lådor och genast drog de till sig årets första humlor.

Det är något särskilt med de här första dagarna med humlesurr och trädgårdspyssel tycker jag.

Att se hur allting sakta börjar växa och gro är så hoppfullt. Att längta efter årets första rabarberpaj det är livskvalitet.

Visserligen var det en smått isande kall vind, fast vad gjorde det när allting var så vackert.

Dagens citat:

Tänk på femte budet. Slå inte ihjäl tiden.

Njut av tiden så mycket ni förmår.

Kram Annika

Moder Jord är inte rädd.

Hejsan.

I dessa tider är det skönt och välbehövligt att naturen är sig lik och uppför sig som vanligt.

Moder Jord är varken rädd för basilusker, virusbakterier eller smittorisker. Hit kan man komma som vanligt med både rinnande ögon och snorig näsa. Naturen har inget att frukta. Det är oss människor som viruset är ute efter.

Min dotter och mitt lilla barnbarn har i snart två veckor varit rejält förkylda och snoriga.

Trots att jag gnällt och bestämt hävdat att jag minsann inte är rädd för smitta, så har Amanda varit obeveklig. Hon vill inte vara skuld till att smitta någon. Något besöka hos oss har det inte blivit på väldigt länge nu. Så klokt och hänsynsfullt, och egentligen helt rätt. Det är bara min hjärna och mitt hjärta som inte varit på samma våglängd riktigt.

När de båda sedan blev lite bättre fick jag på nåder träffa dem på en härlig tur i solskenet. Frisk luft är bra för precis allting. Moder Jord är inte rädd. I smyg tog jag upp Scott och gav honom en stor kram och en puss på hans runda lilla kind. Ja, jag känner mig lite som en stygg Moder Jord.

Dagens citat:

Ett uppvaknande är aldrig smärtfritt. Kaos och drama följer med det. Ur detta kommer ljuset. Och en ny värld.

Gör det bästa av allt, alltid. Visa hänsyn och lyd vårt lands rekommendationer. Kanske blåser allting över som en fis innan sommaren, eller så förändras allting till den värsta katastrof vi någonsin sett i vår moderna tid. Vi avgör själva om det ska spridas i ett skenande kaos, eller om vi tillsammans gör vad som krävs för att allt sker förnuftigt och kontrollerat.

Kram Annika

Staren är här.

Hejsan.

Äntligen är en av mina favoritfåglar här igen. Den ljuvliga staren. De flesta tänker sig nog att staren är en liten svartgrå, oansenlig fågel, och inte alls särskilt vacker. Men det är den verkligen. Den är glatt prickig i små, små lysande guldprickar. Så fin tycker jag. Och alla vet ju att den som klär sig i prickigt från topp till tå måste vara en glad skit. Jag tror alldeles bestämt att staren är just det – en glad skit.

För två år sedan hade vi snö och vinter när de anlände hit till våra breddgrader igen. Då hade de stackarna nog det kallt om fötterna.

Men i år har de bättre tur med vädret.

Förutom att staren har anlänt,  så har min lilla rödsippa slagit ut. De första små nyckelpigorna har vaknat till liv i min trädgård och vårlökarna blommar för fullt.

De första små insekterna har också kommit och de ljuvliga doftviolerna blommar nu flitigt lite överallt.

Det var lite härliga tecken på att vi går en härlig vår till mötes nu.

Dagens citat:

Det är med tron som med gummistövlar – det är till glädje bara för dem som har dem på sig.

Jag tror på en fin vår i år, trots allt.

Kram Annika

Tillbaka i skogen igen.

Hejsan.

Jag är hemma och tillbaka i Gylleboskogen igen.

Även om min lilla semester inte blev riktigt som vi tänk och planerat, så blev den så fantastisk ändå. Gdanska var vårt resmål, som faktiskt kräver ett eget litet inlägg framöver.

Men nu är jag som sagt var hemma igen, och livet går sin gilla gång, ungefär som vanligt.

Så här i coronatider så inser jag att jag inte behöver göra särskilt många förändringar i mitt eget liv.

Jag jobbar ensam hemifrån och håller mig oftast för mig själv. Jag är nästan aldrig ute i stora folksamlingar och planerar alltid mina inköp. Jag handlar aldrig mer än högst en gång i veckan och har alltid ett litet lager av vissa saker med lång hållbarhet hemma.

Vi skojade lite grann om det där, min dotter och jag. Men såklart påverkas jag också av all information om det här viruset, även om jag inte är rädd för min egen hälsa.

Jag njuter av allt som händer ute i naturen just nu. Alla sippor som börjat slå ut. Vitsippor, gulsippor och så favoritsippan såklart – den blåa. Saker som är som de alltid har varit och som skänker lugn och ro i sinnet.

En skröna säger att man bör äta den första vitsippan man ser på våren, för det lär bringar tur i kärlek. Det har jag såklart gjort. Även ramslöken är uppe nu och smakar betydligt godare än en vitsippa, det kan jag lova.

Den första vätterosen har också börjat kika upp. Vill ni läsa mer om den spännande växten så finns ett gammalt inlägg HÄR.

Ja livet rullar på som vanligt. Bara med lite mer handtvätt kanske.

Dagens citat:

Det är bättre att vandra ensam, än med en folkmassa som går åt fel håll.

Lyssna på myndigheternas rekommendationer, var källkritisk, ta ett djupt andetag och tvätta händerna.

Kram Annika

Små tecken av vår.

Hejsan.

Snart har de tidigaste snödropparna blommat ut och ersätts av alla andra underbara vårblommor.

Egentligen skulle jag helst stoppat tiden lite grann nu. När allt sedan sätter fart så går det ju alltför fort.

Redan har jag hört att de första små vitsipporna slagit ut här på Österlen. I vår ”egen” ekskog står de ännu bara i knopp. Enligt gamla sägner ska man äta den första lilla vitsippan som man hittar på våren. På så vis kommer man att få en väldig tur i kärlek resten av året. Dock ska man passa sig för att äta fler än en, för de är nämligen giftiga.

Den första lilla gula svalörten har ploppat upp ute i kohagen, och även den första lilla nyckelpigan har jag sett här i Gyllebo.

Det är en härlig tid vi går till mötes. Allting växer så det knakar.

Det är inte bara ute i naturen det växer, även små gulliga barnbarn växer också så att det knakar. Fast mest knakar det i blöjan tycker jag…

Dagens citat:

Något budskap har jag inte. Men jag vill gärna sprida en allmän tolerans för mänskligt vansinne.

Ha en fin och härlig dag.

Kram Annika

Det gäller att hålla igång.

Hej hej

Hur går det med alla nyårslöften egentligen? Själv har jag inte direkt haft några löften till mig själv. Man kan mer säga att jag har mål. Det där målet har varit det samma de senaste tio åren. Att bara köra på som vanligt!

Det är nog ca tio år sedan jag förändrade mig själv. Jag gick ner i vikt och satte igång att springa.

Det kan ju höras lätt som en plätt. Men nej, det har det faktiskt inte alltid varit. När jag första gången skulle ge mig ut och springa som 45-åring, då trodde jag att jag skulle svimma av andnöd, få framfall av mitt skumpande sätt att springa och aldrig mer kunna stå normalt av den hemska träningsvärken som kom som ett brev på posten. Det var i detta läget jag hade nytta av mitt pannben…

Genom åren har jag kämpat på, aldrig gett upp. Ibland har det gått som en dans. Jag har sprungit lätt som en fjäder långa distanser, medan andra perioder har varit tyngre. Mina diskbråck i ryggen har förstås satt käppar i hjulet för mig. Det är inte själva smärtan i ryggen som varit haken, utan den strålande smärtan i benen ifrån ischiasnerven.

Just nu har jag ett nytt aktivt diskbråck som gör att jag får ta det lite lugnare. När skadorna kommit så har jag alltid tänkt att jag är lite som ”Det lilla blå tåget”, ni vet. Jag växlar ner och tuffar sakta på i uppförsbackarna. Aldrig någonsin stanna, utan sakta uppåt, framåt med tanken ”det ska gå, det ska gå”…

Att sänka och höja ribban efter kroppens förutsättningar, men aldrig någonsin ta bort ribban, det är mitt mål. Och händer det att ribban faller till marken, så får den ligga där för jag ska över i vilket fall som helst. Det är mitt mål, att hålla igång.

Extra viktigt att hålla sig smidig är det kanske nu, när vi som mormor och morfar ofta samlas på golvet när vi träffas.

Lite rörelse varje dag, gör sådan skillnad.

 

Dagens citat:

Det är jobbigt att träna. Det är jobbigt att komma i form. Det är jobbigt att ändra matvanor. Det är jobbigt att gå ner i vikt.

Det är jobbigt att vara överviktig. Det är jobbigt att vara trött. Det är jobbigt att vara sjuk. Det är jobbigt att vara svag. Det är jobbigt att vara missnöjd.

Välj vad som ska vara jobbigt!

 

En kort rask promenad om dagen är bättre än ingen promenad alls.  (psst… ta något hopplasteg också vettja, plötsligt kanske du springer)

Kram Annika

Gråväder och boktips.

Hej hej

Första delen av den gångna helgen bjöd bara på grått väder, blåst och regn.

Men frisk luft behövs för att må bra. Med småhundarna i släptåg vandrade vi en tur i skogen. Att gå med de här små yrbollarna i terrängen är lite av ett konststycke. Vilda av förtjusning for de hit och dit och fram och tillbaka. Till sist liknade jag mest en nätad kassler, invirad i deras små tunna rosa koppel.

Att ge sig ut i skogen lite ”offroad” tycks pigga upp mina små dunbollar extra mycket. Då förvandlas de till spårande jakthundar med siktet inställt på …. bajs. Vildsvinsbajs.

En helg med mest gråväder är det mysigt med en god bok. Jag lyssnar gärna på ljudböcker. Senaste boken jag lyssnade på var så himla bra tycker jag, så den förtjänar att tipsas om. Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris. En verklighetsbaserad historia om en gräslig tid som aldrig får glömmas bort!

Dagens citat:

5 saker som inte kräver någon talang, men ger enorm uppskattning.

Möta folk med ett leende. Ha en bra attityd. Visa medkänsla. Komma i tid. Ge beröm.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Visst kan det vara vackert, visst…

Hejsan.

Visst kan det vara vackert med gråa mulna vinterdagar, visst… Men alltså, inte i tre hela långa månader!

Till och med jag börjar tröttna och få nog. Jag  letar i arkivet efter vackrare foto istället. Nog för att det kan bli väldigt fint att ta bilder i gråväder också, men efter en tid så försvinner inspirationen en smula.

Nej idag får ni hänga med på ett lite mer privat inlägg. Till exempel kan jag berätta att min övningskörning med lilla hunden Lykke nog börjar göra framsteg. Jag övar henne helt enkelt i att åka bil utan att vända ut och in på sin lilla mage och spy som en kalv av åksjuka. Jag testade ju allting efter konstens alla regler. Hon fick sitta på olika ställen i bilen, hon fick hoppa över frukosten och hon fick små rosa, roliga piller. Inget hjälpte. Nu bara kör vi, och hon får hänga med. Det går bättre och bättre.

Mest tid i mitt liv tar såklart mitt jobb. Jo för jag har ett alldeles vanligt jobb också. Men det är inget kul att blogga om det. Kontorsråtta ut i fingerspetsarna. Nej, betydligt roligare är det ju att skriva om hur det är att vara mormor. Det är fantastiskt!!

Jag älskar när min dotter kikar hit med lille Tjabokillen. Babygos och hundmys i en enda salig röra.

Nu när jag är mormor så måste jag ju hinna med sådana där typiska mormorsgrejer också. Som att virka små alster till vår lille Scott. En filt att mysa under vid middagsluren till exempel.

Är man mormor så är man.

Dagens citat:

Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi. //Astrid Lindgren

Ha en riktigt fin torsdag önskar jag er alla och avslutar med en bild av hur det kan se ut hemma hos oss en vanlig kväll framför TV:n. Snacka om utstuderad…

Kram Annika

Scroll to Top