Gyllebo

Sol, vårvindar och dumma människor.

Hej hej

Våren har farit fram med stormsteg nu, och jag förvånas för vartenda litet vårtecken som ploppar upp. Hur i herrans namn kan tiden bara gå så fort.

Den senaste veckan har jag så smått börjat att sätta mig in i mitt nya vikariat på Luckan. Det är något med att bli äldre som gör det jobbigare och lite trögare att lära nytt. För tre år sedan, när jag skulle börja i varumottagningen, så minns jag att jag tyckte att det var likadant – snurrigt och jobbigt att vara ny och hela tiden behöva fråga. Men jag vet att plötsligt går det där över och allt går lättare och lättare igen.

Min väg till jobbet har varit fantastiskt vacker. En morgon kunde jag inte låta bli att stanna vid markandsfältet och knäppa en bild med min mobilkamera. Så himla fint när solen gick upp.

En morgon gick jag runt sjön. Det var en lite kall och blåsig dag, men ändå väldigt härligt.

Ramslöken hade växt så det borde ha knakat om den och för varje år breder vätterosen ut sig mer och mer.

Fast när jag gick där och njöt av alla fina små vårtecken stod jag plötsligt framför en dumpad skinnfåtölj. Alltså vilka dumma människor det finns. Varje år är det samma visa, varje år hamnar allehanda skräp i vårt vackra naturreservat. Jag kan inte förstå orsaken till att man tar möbler med sig ut i skogen, istället för att åka till återvinningen med dem. Människor hittar på så mycket dumt tycker jag.

Hundarna tycks också känna doften av vår i luften. De älskar att sitta ute vid vår grind och hålla koll så inga obehöriga närmar sig vårt hus. Likt ett tjutande inbrottslarm som sätter igång, larmar de så fort de ser något som rör sig i vårt närområde (på gott och ont) Ett tag låter vi dem sitta och hålla koll, men när deras skällande går överstyr får de snällt gå in igen.

Dodevägens igelkottar har också börjat vakna till liv nu. Ännu har de inte synts till, men vi vet att de bor under vår veranda för både vi och hundarna har hört hur de prasslar och har sig där. I fjor när det blev igelkottsbebisar här, så beställde jag små skyltar för att göra bilisterna extra vaksamma och ta det lite lugnare på vår väg. Jag hoppas att de utrotningshotade djuren klarar livhanken och att det får bli ytterligare tillökning det här året.

Att det bor hundarna på tomten verkar inte bekymra kottarna nämnvärt, de kurrar lite och blåser upp sig en kort stund, men pinnar sedan bara vidare.

Dagens citat:

Jag vet, och du borde veta …
att de största begränsningarna sitter i huvudet,
men där sitter också de största resurserna.
En ny vecka väntar. Jag börjar med ett läkarbesök för att kolla hur mina ögon mår.
Ha det fint och kram från mig
Annika

Sol, vårvindar och dumma människor. Läs mer »

Det måste firas.

Hej och halloj

Det blev en veckas arbete för mig, alltså ett par extra dagar som inte var planerade från början. Men nu är det helg och ledigt igen, så då får jag ta mig tid att pränta ihop lite blogginlägg igen.

För ett par veckor sedan fyllde min yngsta dotter, Emmy, trettio år. Det där är lite svårt att förstå, när barnen blir vuxna och mer och mer känns till att vara jämnåriga med mig själv.

Emmys stora dag inföll en dag mitt i veckan då de flesta jobbade. Jag och hennes syster, Amanda, hade ändå planerat att åka in till Malmö för att uppmärksamma hennes dag. Även bästa vännen Matilda hade ju  fyllt trettio, så det fanns ju verkligen skäl att fira.

Med presenter, lite bubbel och en kasse med ingredienser till kvällens middag, firade vi de båda töserna så gott vi kunde. Scott och Nicolaj var också med för att fira med egenhändigt gjorda teckningar och skönsång.

Då nya äventyr och utmaningar väntar på de båda jubilarerna, så passade vars en cykelhjälm i present väldigt bra. Förutom det, så blev det lite saker till den nya lägenheten som väntar och lite kapital att köpa vad som nu kan behövas i nya lyan.

Det blev ingen födelsedagsfest med sent nattsudd inte. Vi skulle alla upp till våra olika dagsverken nästa dag. Men mer festligheter väntade tillsammans med familjen, och vad det var, det får jag skriva om en annan gång.

Våren

Här hemma i Gyllebo har våren kommit med stormsteg. Även om det varit ganska kallt så märks det i trädgården att det börjar hända saker där.

Den senaste veckan, när jag jobbat, så har Stefan hunnit med en massa fix i vår trädgård. Själv har jag haft en spänd förväntan på hur våra flyttade pioner skulle komma att må den här våren. De här första året kan det bli knapert med blommor på dem, men efterhand som de rotar sig, hoppas jag de ska komma igång med härlig blomning som de brukar. Jag kan åtminstone konstatera att de allihopa verkar komma med små rödaktiga skott.

Småhundarna älskar också trädgårdarbete, och de blir vilda av förtjusning när någon är ute och påtar i jorden..

Boktips

Först måste jag tacka en ”bloggvän”, Eva-Lotta, som tipsade om så himla bra böcker. Jag har nu lyssnat på alla tre i serien, och kan verkligen hålla med henne, de var bra. Trilogin heter ”Vargatider” av Linnea Dunér (Det sjunger i isen, Högt flyger fåglarna och Dit inga vindar når) Tips, tips!

 

Dagens citat:

När livet går snabbt behöver själen långsam musik.

Jag tror det kallas jämvikt, alltså balansen som genomsyrar både naturen och livet självt. Det som uppstår när motsatta krafter finner harmoni.

Ha en skön söndag, kram Annika

Det måste firas. Läs mer »

En vårvinterdag när den är som bäst.

Hejsan.

Förra helgen fick vi en helt underbar söndag med barnbarnen. Det blev en riktig vårvinterdag, när den är som allra bäst.

Pojkarna som sovit över vaknade redan vid sex tiden båda två. Pigga och utvilade tassade vi alla upp och kunde konstatera att det fallet lite snö under natten också.

Vi eldade i kaminen och pysslade lite, innan det var dags för pannkaksfrukost.

När morgonbestyren var över så ville vi alla gå ut en liten runda i det vackra vädret. Solens strålar värmde riktigt gott, det var nästan så man kunde se för blotta ögat hur snön töade bort och försvann. Pojkarna kunde vara ute och leka, trots att de inte tagit med sig några vinteroveraller.

De skottade för glatta livet så att det skulle kunna gå att köra traktor runt poolen. Racing och att sladda – det är livet det.

Visst är det något alldeles särskilt med den här femte årstiden som vi kallar för vårvintern. Jag minns själv hur härligt jag tyckte det var som barn, när den där första känningen av våren anades i luften, trots att det låg snö kvar på marken.

Hundarna tycktes också älska vädret den här söndagen. De var också gärna med ute i trädgården och lekte och busade.

Dagens citat:

Att leva ett spännande liv handlar lite om att söka äventyr där borta och mycket om att hitta äventyr här hemma.

Med en dos fantasi kan man skapa ett stort äventyr i sin egen lilla trädgård.

Ha en fin lördag och kram

Annika

En vårvinterdag när den är som bäst. Läs mer »

Sju bakslag

Hej hej

Efter att ha fått känning av både vårvindar och vårtecken, så fick vi en påhälsning av snö och vinter i helgen. Enligt sägen så ska det komma hela sju bakslag innan vi kommer att ha våren här på riktigt. Ska man tro på det…?

I fredags vaknade vi upp till ett vintervitt snölandskap. Mössa och vantar fick göra comeback igen, och där var inget annat att göra än att dra den tjocka dunjackan också på sig.

Några som dock verkade älska det lilla bakslaget, det var våra små tjockpälsade hundar. De är ju av rasen pomeranien, de är alltså små spetsar som härstammar från de större spetsraserna. Då de är en framavlad liten ras, så är de inte riktigt lika tåliga som sina forna släktingar, men har ändå en skyddande päls. Även om de älskar snö och kyla, så måste man vara observant så de inte blir nerkylda.

 

En som verkar tycka sämre och sämre om vinter och kyla, det är katten Felix. Vinterdagar som denna, då vill han helst hålla sig inomhus. Gärna sittande i köket där braskaminen värmer gott.

Även om snön låg vit och vintrig utanför fönstret så hade vi fått vårkänslor inomhus. I trädgården hade vårt persikoträd vuxit oss över huvudet, och det var dags att ta till lite drastiska åtgärder. Det fick bli en rejäl beskärning, och den stora frågan är ju nu om det där trädet överhuvudtaget kommer att överleva vårt tilltag. Jaja, de beskurna grenarna fick komma in i ett stort krus, där de nu är översållade av små rosa blommar.

Dagens citat:

Det är faktiskt helt omöjligt att lyckas med något alls – om man inte ger det en ärlig chans.

Huruvida det var en chans eller en risk att beskära persikoträdet – ja det får framtiden utvisa.

Må gott. Kram Annika

Sju bakslag Läs mer »

Ny studie

Hejsan.

I går hörde jag på TV:n att man gjort en ny studie om människor humör. Studien gick ut på att ta reda på när man var som gladast under dygnets alla timmar.

Om jag inte minns helt fel, så ingick det 50.000 personer i studien och resultatet blev att flest människor var som gladast på morgonen.

Det där stämmer helt in på mig själv också. Jag tycker att jag har som mest energi direkt när jag vaknar på morgonen. Bäst mår jag också när jag får komma igång med något, som till exempel en härlig morgontur med mina hundar. Segaste tiden för mig är runt lunch, för att sedan få tillbaka energin mot kvällen igen. När mår du som bäst, och är gladast?

Om solens sedan skiner så här härligt som den gjorde i torsdags, ja då fylls glädjedepåerna på rejält. Hunden Lykke mådde betydligt bättre igen efter sin tandoperation och hon traskade villigt med oss andra ut på en morgonpromenad.

 

Håris

Den här vintersäsongen har det verkligen varit gynnsamt klimat för ”håris”. Håris är alltså fina isnålar som bildas på döda trädgrenar under speciella förhållanden. Andra ord för fenomenet är vätteskägg, bomullsis eller isull.

På ett ställe i skogen såg jag ett av det vackraste håris som jag någonsin sett. Min dotter tyckte att det liknade ett virvelmarsvin, när jag skickade en bild på det till henne.

Vid denna tiden på året så brukar jag alltid längta efter färska grönsaker och fräscha primörer. Extra gott är det då att odla sina egna groddar som man kan ha på mackan, i en baguette eller i salladen till middagen. Här har jag odlat rädisgroddar som är en klar favorit med mycket smak i. Jag kan verkligen tipsa om det, det är både enkelt och så gott.

En annan sak som man längtar efter nu, det är ju att grilla saker ute på kolgrillen. Av min Kanadadotter, Andréa och hennes vän, fick jag en så god sås som man kan ha till allt grillat. Vi har provsmakat den redan och den var verkligen god med lite extra sting. Oklart är vad den egentligen innehåller…. men det är i alla fall något med nödiga getter på tak…

Dagens citat:

Jag äter hellre pasta och dricker vin än bär en klänning i storlek 32

~Sophia Loren~

Numret i klänningen är ju faktiskt bara en siffra. Det viktiga är ju hur allting sitter och känns.

Ha det gott.

Kram Annika

Ny studie Läs mer »

Vårvibbar och tandsanering

Hejsan.

I veckan som gått har vi mest bjudits på mulet och grått väder, så när det en eftermiddag plötsligt sprack upp och solen visade sig, ja då fick vi bråttom ut för att njuta av det härliga vädret.

Det hade varit frost och lite pudersnö hade fallet under natten. Även om det såg lite vintrigt ut så fanns det ett stråk av vår i luften.

Såklart längtar jag efter vår och värme, men jag tycker gott att det kan komma lite snö och bli vinter nu i februari. Jag minns ett år då vi fick en stor mängd snö i i början av April. Det var kanske de vackraste vinterdagar jag upplevt här i Gyllebo. Vill ni se och minnas, så finns ett inlägg från annandag påsk 2018 om ni klickar –> HÄR.

Men även om det är grått och trist utomhus, så kan man skapa sig lite vårvibbar inomhus med hjälp av vårblommor.

Vid den här tiden på året så är det extra härligt att njuta av vårlökar, och fint är det ju också att man till våren kan peta ner lökarna i jorden och på så vis får man njuta av dem många år framöver.

I går såg och hörde jag de första tranorna här i Gyllebo. Det är kanske det tidigaste jag någonsin hört dem. Det kan ju vara så att just det här paret bestämt sig för att övervintra här och varit här hela tiden…

I veckan som gått har vi också varit med lilla hunden Lykke hos veterinärerna på Bollerup. Den senaste tiden har jag märkt att hon haft ont i sin mun, och vi förstod att det var dags för en tandsanering. En gång tidigare har vi fått det gjort på henne. Den här gången var det värre, hon hade två tandfrakturer där rötterna opererades bort och ytterligare åtta tänder togs drogs ut pga tandlossning. Hela kalaset slutade på nära nog 10.000 kronor. Det var värt varenda krona, när vi nu ser hur pigg och glad vår lilla hund återigen blivit. Jag tycker att om man har djur så måste man ha en budget för sådant som försäkringen inte täcker, för de ska inte lida.

Dagens citat:

Någon sa till mig att  mitt hem luktade hund, så jag frågade; vet du ens vad en hund luktar? Den luktar av tacksamhet, lojalitet, tillgivenhet och villkorslös kärlek. Trots allt en hund kan ha varit med om så bär den aldrig på en doft av förbittring. Jag känner mig välsignad över att mitt hem luktar hund.

~Patrick Swayze~

Ha det gott och kram

Annika

Vårvibbar och tandsanering Läs mer »

Att aldrig sluta.

Hejsan.

För någon vecka sedan var det dags för mig att investera i nya löparskor, eller – det har varit dags att göra det ganska länge, men nu gick det inte att skjuta upp mer. Efter att ha haft de gamla vinterskorna i nästan sju år så var det hög tid att byta ut dem. Jag åkte till Malmö, där jag investerade i ett par snabba, svarta joggingskor.

Om någon sagt till mig för tjugo år sedan, att jag skulle börja springa och hålla fast vid det i så här många år, ja då hade jag faktiskt inte riktigt trott på det. I 14-års åldern försvann min tidigare så slanka barnkropp och byttes ut mot en mer mullig tonårsversion. I samma veva minskade mitt intresse för sport och idrott, och att försöka jogga som då var väldigt på modet, nej det funkade inte alls för mig. Istället blev det snabba promenader som blev min träning.

Men i 45 års åldern fick jag tänka om. Det var då jag utbildade min hund till patrullhund i hemvärnet, och jag själv skulle ju bli hemvärnssoldat. I militärprovet ingick att man skulle kunna springa en viss sträcka på en viss tid. Fram till dess så hade min motion mest varit ”att gå fort”, vilket ju inte dög då man skulle vara med och rycka fram i ett förband. Så jag började att träna. I början blev det mer gång än löpning, men för varje dag så kunde jag springa lite längre utan att behöva stanna och nästintill kräkas.

Jag klarade testet och både jag och min hund var sedan med i hemvärnet i flera år och det var något av det roligaste och mest utmanande jag gjort. Även om jag numera inte är militär så kom jag att älska löpningen och att ge mig ut är något jag bara tycker är härligt.

Då när jag hade min stora Johnnyhund så var han oftast med mig när jag sprang, och vi blev en välkänd syn på motionsslingorna runt Gyllebo, och när jag hade som mest hybris och övermod, så anmälde jag mig utan betänkligheter till en halvmara som jag stolt faktiskt klarade av på en hygglig tid.

Att börja med någon träningsform är egentligen inte så himla svårt. Det är bara att bestämma sig och vara ihärdig och ligga i, och ganska snart så kommer det gå lättare och lättare. Plötsligt klarar man sådant som man aldrig trodde skull kunna gå. Såklart måste man välja något utifrån sina egna förutsättningar och det är inte alla som passar för att springa. Själv påstod jag i många år att min kropp inte var gjord för löpning…

Hemligheten tror jag är att aldrig sluta, åtminstone inte helt och därmed lägga skorna på hyllan för gott. För det kommer alltid tillfällen då det blir motigt eller då man kanske skadar sig och riskerar att lägga av med träningen. För mig har det varit några sådana uppehåll då jag haft smärta av något slag. Då gäller det att sänka ribban, springa saktare och kortare sträckor, utan att stanna eller ge upp helt och hållet.

Nu med nya snabba skor kutar jag på runt sjön, precis som för femton år sedan. Tyvärr har jag ingen hund vid min sida längre, men i gengäld skyndar jag mig istället för att komma hem och ta ut småhundarna på promenad istället. Jag är inte alls särskild snabb, inte heller springer jag långa sträckor, men jag springer.

Nu ser jag fram emot min femte tjejmil i höst, och hoppas på ett härligt och skadefritt springår.

Dagens citat:

Ge aldrig upp din dröm på grund av 
tiden det tar att uppnå den.
Tiden kommer att passera ändå.
Ha en härlig dag.
Kram Annika

Att aldrig sluta. Läs mer »

Var tid har sitt.

Hej hej

Precis så är det verkligen – var tid har sitt. Precis som årstiderna växlar, så förändras också livet i sina olika skeden.

För någon vecka sedan träffade jag min efterlängtade badkompis, efter en lång tid då vi inte haft samma möjlighet att ses så som vi gjort förut. Men vi brukar båda säga att var tid har sitt, och allting har ett slut, och sådär är det ju verkligen. När någonting i livet förändras eller tar slut, så tar något annat vid istället.

När vi nu fick en underbar  morgon och en fin förmiddag tillsammans, så var det som om vi bara träffats dagen innan. Samtalen flödade som en strid ström, liksom skratten som ekade över trädtopparna.

De där pandemiåren

Jag tror att vi båda njöt lika mycket åt de där märkliga pandemi-åren, när världen liksom stannade av  och människor skulle hålla avstånd. Då njöt vi alldeles extra mycket åt naturen, våra morgonbad och åt att vi hade möjlighet att träffas så mycket som vi då gjorde. En fin vänskap växte fram, som jag är så tacksam över idag.

Nu är det andra tider och våra liv är ju i ständig förändring, så som det är tänkt att vara. Även naturens cykler speglar vår resa genom livet, där allt har sin tid och i varje ögonblick finns en skönhet och en mening att omfamna. Men även om våra livstigar inte korsas lika mycket just nu, så vet vi båda att vi bara är ett samtal bort.

Tack fina vän för en härlig morgon♥

Min egna morgonbad blir inte riktigt lika ofta som förr heller, istället har det för mig nu blivit lite fler morgnar i löparskorna och det är härligt. Och ibland när jag är ledig väljer jag istället lite sovmorgon och tar hundarna på tur i fritidsområdet när det ljusnat ute.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok skriven av Cecilia Gyllenhammar. Den heter ”En spricka i kristallen”. Det är en biografi skriven av P G Gyllenhammars dotter och man får en inblick i hennes liv som kanske inte alltid var så kul som fasaden i familjen verkade.

Dagens citat:

Total livskvalitet kan sägas bestå av den upplevda kvaliteten av alla de enskilda ögonblick som passerar förbi i våra liv, ett efter ett.

~Carl Lindeborg~

Ha en riktigt fin onsdag.

Kram Annika

Var tid har sitt. Läs mer »

Ännu har vi höst på Österlen.

Hejsan.

På TV:n hörde jag hur väderreportern pratade om att vi här nere i söder inte fått meteorologisk vinter ännu, och det där kan alldeles säkert stämma, för inte har det känts så särskilt vintrigt, åtminstone inte i några längre perioder.

Många morgnar har varit gråa, mörka och inte så särskilt fotovänliga heller. Men det här dimmiga och melankoliska vädret har också sin tjusning måste jag säga. Redan nu kan man ana en förändring i naturen, lyssnar man noga så kan man höra att  fåglarna har ändrat lite på sina läten och dagsljuset stannar allt längre för varje dag.

Vattnet i sjön håller ungefär 3 grader och är det någon gång man ska frossa i marschaller så är det vid den här tiden på året. En vän som kom för att göra mig sällskap vid morgonbadet sa, ”det lyser vackert och det syns på långt håll, dina marschaller”.

Ja, även om vi nu lär ha höst på Österlen, så känns det som om det är vår i mitt lilla orangeri. En yrvaken pelargon samsas med citronträden och olivträdet. Utanför kämpar snödropparna tappert på, för i min trädgård brukar de inte alls vara så tidiga som de kan vara på många andra platser.

Några vårlökar har fått flytta in på köksbänken. Lite vårkänsla tycker jag man kan unna sig, i tider då det egentligen ska vara vinter men istället är höst. Och när vi sedan avverkat tre årstider på samma gång så slår det kanske plötsligt till och blir sommar när vi minst anar det… 🙂

Boktips

Jag har lyssnat på boken ”En av oss” av Åsne Seierstad. Det är en mycket välskriven bok om Norge och om det fasansfulla som hände i Oslo och på Utøya. Boken speglar både offren, överlevande och förövaren. Det är en tung historia att ta del av, men ingen kunde gjort den här boken bättre än journalisten Åsne.

Dagens citat:

Det är alltid ok att känna och tänka men det är inte alltid ok att göra och säga.

Må väl.

Kram Annika

Ännu har vi höst på Österlen. Läs mer »

Glad för det lilla

Hej hej

Om man gillar vinter, snö och kyla så är den vintern som vi har på Österlen nu, inget att hurra för – ännu. När jag kikar tillbaka på januari i fjor, så hade vi då den mest sagolika vinter man kan tänka sig. Jag och min badkompis Tina hade gjort en fin isvak och jag tror att vi badade i den så gott som varenda morgon. Annat är det i år…

Ja, det där var i fjor det, annat är det alltså nu. Det här året har det mest varit blåsigt, milt och grått. Fast det gör egentligen inte så mycket, man får ju vara glad för det lilla, och väder blir det ju alltid, i alla fall inget man ska hänga upp sig på. För en vecka sedan fick vi faktiskt en riktigt fin och kall morgon.

Det hade varit minusgrader i ett par dagar, så över nästan hela sjön låg det tunnaste istäcke man kan tänka sig. Det var nästan som det finaste kristallglas.

Vattnet var bara någon enstaka grad och badet rev skönt i skinnet.

Vattnet intill bryggan är alltid ett av de ställen på sjön som fryser till allra sist, så någon vak gick det inte att göra. Men morgonen blev väldigt stillsam och vacker. För en kort stund blev allting ljust babyrosa.

Väldigt tacksam var jag över att jag äntligen kommit mig för att beställa de där kängorna med dubbar, för fy tusan så halt det var på sina ställen.

Nej, någon riktig vinter har vi inte fått här ännu, men man ska faktiskt vara glad för det lilla och jag är väldigt tacksam för den otroliga vinter vi fick i fjor. Och särskilt tacksam är jag för att både jag och Tina hade möjlighet att ses och bada så mycket tillsammans som vi gjorde då♥  I år är ett annat år, andra förutsättningar, och jag passar istället på att springträna lite mer, för man måste helt enkelt göra det bästa av allt, och en springrunda en mild januaridag kan vara alldeles, alldeles fantastisk.

Dagens citat:

Andas lungorna? -då andas också framtiden.

Pulserar blodet? -då pulserar också nuet.

Lever kroppen? -då lever också hoppet.

Ha en skön söndag. Kram Annika

Glad för det lilla Läs mer »

Rulla till toppen