Gyllebo

Det gäller att hålla igång.

Hej hej

Hur går det med alla nyårslöften egentligen? Själv har jag inte direkt haft några löften till mig själv. Man kan mer säga att jag har mål. Det där målet har varit det samma de senaste tio åren. Att bara köra på som vanligt!

Det är nog ca tio år sedan jag förändrade mig själv. Jag gick ner i vikt och satte igång att springa.

Det kan ju höras lätt som en plätt. Men nej, det har det faktiskt inte alltid varit. När jag första gången skulle ge mig ut och springa som 45-åring, då trodde jag att jag skulle svimma av andnöd, få framfall av mitt skumpande sätt att springa och aldrig mer kunna stå normalt av den hemska träningsvärken som kom som ett brev på posten. Det var i detta läget jag hade nytta av mitt pannben…

Genom åren har jag kämpat på, aldrig gett upp. Ibland har det gått som en dans. Jag har sprungit lätt som en fjäder långa distanser, medan andra perioder har varit tyngre. Mina diskbråck i ryggen har förstås satt käppar i hjulet för mig. Det är inte själva smärtan i ryggen som varit haken, utan den strålande smärtan i benen ifrån ischiasnerven.

Just nu har jag ett nytt aktivt diskbråck som gör att jag får ta det lite lugnare. När skadorna kommit så har jag alltid tänkt att jag är lite som ”Det lilla blå tåget”, ni vet. Jag växlar ner och tuffar sakta på i uppförsbackarna. Aldrig någonsin stanna, utan sakta uppåt, framåt med tanken ”det ska gå, det ska gå”…

Att sänka och höja ribban efter kroppens förutsättningar, men aldrig någonsin ta bort ribban, det är mitt mål. Och händer det att ribban faller till marken, så får den ligga där för jag ska över i vilket fall som helst. Det är mitt mål, att hålla igång.

Extra viktigt att hålla sig smidig är det kanske nu, när vi som mormor och morfar ofta samlas på golvet när vi träffas.

Lite rörelse varje dag, gör sådan skillnad.

 

Dagens citat:

Det är jobbigt att träna. Det är jobbigt att komma i form. Det är jobbigt att ändra matvanor. Det är jobbigt att gå ner i vikt.

Det är jobbigt att vara överviktig. Det är jobbigt att vara trött. Det är jobbigt att vara sjuk. Det är jobbigt att vara svag. Det är jobbigt att vara missnöjd.

Välj vad som ska vara jobbigt!

 

En kort rask promenad om dagen är bättre än ingen promenad alls.  (psst… ta något hopplasteg också vettja, plötsligt kanske du springer)

Kram Annika

Gråväder och boktips.

Hej hej

Första delen av den gångna helgen bjöd bara på grått väder, blåst och regn.

Men frisk luft behövs för att må bra. Med småhundarna i släptåg vandrade vi en tur i skogen. Att gå med de här små yrbollarna i terrängen är lite av ett konststycke. Vilda av förtjusning for de hit och dit och fram och tillbaka. Till sist liknade jag mest en nätad kassler, invirad i deras små tunna rosa koppel.

Att ge sig ut i skogen lite ”offroad” tycks pigga upp mina små dunbollar extra mycket. Då förvandlas de till spårande jakthundar med siktet inställt på …. bajs. Vildsvinsbajs.

En helg med mest gråväder är det mysigt med en god bok. Jag lyssnar gärna på ljudböcker. Senaste boken jag lyssnade på var så himla bra tycker jag, så den förtjänar att tipsas om. Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris. En verklighetsbaserad historia om en gräslig tid som aldrig får glömmas bort!

Dagens citat:

5 saker som inte kräver någon talang, men ger enorm uppskattning.

Möta folk med ett leende. Ha en bra attityd. Visa medkänsla. Komma i tid. Ge beröm.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Visst kan det vara vackert, visst…

Hejsan.

Visst kan det vara vackert med gråa mulna vinterdagar, visst… Men alltså, inte i tre hela långa månader!

Till och med jag börjar tröttna och få nog. Jag  letar i arkivet efter vackrare foto istället. Nog för att det kan bli väldigt fint att ta bilder i gråväder också, men efter en tid så försvinner inspirationen en smula.

Nej idag får ni hänga med på ett lite mer privat inlägg. Till exempel kan jag berätta att min övningskörning med lilla hunden Lykke nog börjar göra framsteg. Jag övar henne helt enkelt i att åka bil utan att vända ut och in på sin lilla mage och spy som en kalv av åksjuka. Jag testade ju allting efter konstens alla regler. Hon fick sitta på olika ställen i bilen, hon fick hoppa över frukosten och hon fick små rosa, roliga piller. Inget hjälpte. Nu bara kör vi, och hon får hänga med. Det går bättre och bättre.

Mest tid i mitt liv tar såklart mitt jobb. Jo för jag har ett alldeles vanligt jobb också. Men det är inget kul att blogga om det. Kontorsråtta ut i fingerspetsarna. Nej, betydligt roligare är det ju att skriva om hur det är att vara mormor. Det är fantastiskt!!

Jag älskar när min dotter kikar hit med lille Tjabokillen. Babygos och hundmys i en enda salig röra.

Nu när jag är mormor så måste jag ju hinna med sådana där typiska mormorsgrejer också. Som att virka små alster till vår lille Scott. En filt att mysa under vid middagsluren till exempel.

Är man mormor så är man.

Dagens citat:

Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi. //Astrid Lindgren

Ha en riktigt fin torsdag önskar jag er alla och avslutar med en bild av hur det kan se ut hemma hos oss en vanlig kväll framför TV:n. Snacka om utstuderad…

Kram Annika

Pulkaväder på Österlen.

Hejsan.

Pulkaväder kan man sannerligen INTE säga att vi har här på Österlen i år. Åtminstone inte hitintills i alla fall.

Nu när det bara är gråväder och mitt kameraobjektiv dessutom är på verkstad så får jag istället visa lite vinterbilder från arkivet.

Vill det nu inte komma snö och bli pulkaväder i år, så hoppas jag innerligt att vi bjuds på en rejäl vinter nästa år.

För är man en mormor, då håller man alltid tummarna för pulkaväder, fågelmatning och varm choklad.

Fast det förstås, hemma hos oss så matar vi fåglarna även om det inte är vinter och smällkallt.

Dagens citat:

”Efter regn kommer solsken”. Om man inte bor på Österlen. Då kommer mer regn. Sen snöblandat regn. Sen börjar det blåsa utav helvete också. Då kommer regnet från sidan. Så blir det slask.

Oavsett hur det blir så önskar jag er en fantastisk dag.

Kram Annika

Vardagen är här igen.

Hejsan.

Julen är definitivt över för den här gången och vardagen är här igen.

Många har redan ”kört julen ut”, det vet jag. Fast hos mig har den fått stanna kvar ända tills nu. Men i helgen planerar jag att sparka ut allt som har med tomtar och julpynt att göra.

Istället ska jag nu förgylla hemmet med ljusa färger, krasande tulpaner och vårlökar.

Men en enda liten tomtenisse har ju kommit för att stanna. En nisse som är lite lik den lille ”Toker” i Snövit. Näpen som ett litet blåbär. Lille Scotty.

Min lille Tjabo-killen som ibland kikar hit, honom måste jag alltid ta mig tid för såklart.

Men annars är allting precis som vanligt igen efter allt ”juleri”. Geggiga vandringar, kontorsjobb och varm choklad står åter på schemat. Ja, det är livet det!

Dagens citat:

Ibland frågar jag barn vad de vill bli när de blir stora – bara för att få lite idéer!

Ha en riktigt skön dag.

Kram Annika

 

En sjö, en Emmy och två hundar.

Hejsan.

Det kunde nästan inte bli en bättre dag för mig. Jag njöt av att solen försökte kika fram, jag njöt av att ha en hel dag tillsammans med min dotter och jag njöt av mina två ”lurvtussar.”

Trots att det var ganska kallt och temperaturen låg strax under nollan, så tyckte jag mig kunna höra att fåglarnas sång förändrats. Kunde det vara så att även de sett i kalendern att vi går mot ljusare tider nu?

Såklart behöver fåglarna inga kalendrar för att veta att dagarna blir några minuter längre för varje dag som går nu.

Men jag behöver almanackor. Kalendrar där jag kan räkna ner dagarna tills allt roligt som ska ske. Små inplanerade resor, viktigheter och annat som inte får glömmas bort.

Och där längst bak i min nya 2020-års kalender finns ett stort viktigt kryss. Det är då vi ska ut på tur igen – jag, Emmy och några hundar. En sjö, en Emmy och två hundar…. eller kanske tre…

Dagens citat:

Det finns saker vi aldrig kommer glömma, det finns känslor som alltid kommer att leva i oss. Det finns minnen som får oss att le och det kommer att finnas andra som gör att vi fäller en tår. Det finns människor, så viktiga, att vi alltid kommer att bära dem i den lilla platsen som kallas hjärtat.

Ha en riktigt härlig fredag och kram från mig.

Annika

 

Trettonafton med älskade familjen.

Hej hej

Trettonafton bjöd på en härlig januarisol här på Österlen. Det där gula, varma fenomenet på himlavalvet, det har vi inte blivit direkt bortskämde med under den senaste tiden.

I min familj var det dags att fira min ena dotterns födelsedag och den andra dotterns förestående äventyr i Nya Zeeland.

På kvällen samlades vi och åt Emmys favoritmat. Pizza från Piri piri.

Istället för födelsedagstårta blev det marängsviss på Amandas hemmagjorda chokladsås. Vi drog oss skrattande till minnes den där episoden för länge sedan då storasyster Andréa ringde till rektorsexpeditionen på Smedstorps skola och bad att få tala med sin lillasyster.

-det är mycket, mycket viktigt insisterade Andréa allvarligt, så ni måste gå och hämta min syster i klassrummet genast.

Det viktiga var att få reda på det goda receptet på chokladsåsen som Amanda kunde utantill. Stackars Amanda fick rodnande viska fram de ingredienser som den delikata såsen innehöll under tiden som en bister rektor sneglade på henne från sidan. Ja, det där var innan mobiltelefonernas tid…

Grattis Amanda och res väl Emmy.

Dagens citat:

Ord dödar. Om människor visste hur fel ord kan förstöra drömmar, förstöra relationer och förstöra människors självkänsla skulle de ha ett filter i halsen. Om du inte kan berömma, uppskatta och älska … håll munnen stängd.

Mina tre döttrar, ni kan göra allt ni drömmer om, bara så ni vet!

Idag blev det ett inlägg som är lite mer privat än vanligt, men så fick det helt enkelt bli idag.

Ha det gott och kram.

Annika

 

God Jul!

Hejsan.

Idag vill jag bara kika in här och önska er alla en riktigt God Jul!

En god jul betyder för mig att umgås och äta gott!

En riktigt fin julafton, det önskar jag er alla! En julafton som jag hoppas ni firar på just Ert vis, som ni tycker är det bästa för er.

Dagens citat:

Viljan av att vara någon annan är slöseri med den du är.

En riktigt god jul från mig.

Annika

Julmarknadstider.

Hejsan.

Fast det är höst och adventstiden nu står och stampar framför dörren, så blommar det tappert i mitt lilla orangeri.

Jag har varligt plockat in alla blomster i det lilla huset. Jag har satt på en frostvakt för att ingen ska frysa ihjäl där inne när den Österlenska vargavintern kommer. Jag har nattat och jag har ”vintersömnat” pelargonerna. Men se, likt småungar på kvällskvisten, så vägrar de falla i sömn.

Fast det är ganska mysigt att ta en tjocktröja på sig och sitta där och filosofera. Jag brukar tända lite ljus och en väldoftande rökelse, så kanske är det inte så konstigt att mina pelargoner inte kan sova.

Trots att det blommar likt en vårdag i mitt orangeri så är det tid för alla julmarknader nu. Jag och Stefan lämnade Österlen bakom oss för en dag och besökte mysiga Svaneholm.

Så vackert och mysigt … och väldigt trångt.

Det var allt bra skönt att komma hem och slå sig ner i lugnet och bara lukta på blommorna igen.

Katten Felix har hittat ett nytt favoritställe i vårt hem. En plats som numera doftar gudomligt för honom. Barnpuder, babybajs och bröstmjölk. Det kan ju faktiskt inte bli bättre om man är en Felixkatt.

Dagens citat:

Släpp taget om det förgångna så att det inte hindrar dig från att se vad som finns framför dina ögon.

Ha det fint. Kram Annika

Höstens starkaste solstråle.

Hejsan.

Såklart lystes världen upp alldeles extra mycket när det kommer en ny liten familjemedlem in i mitt liv.

Om nu november hör till de gråaste och mörkaste månaderna här på Österlen, så har jag fått en ny underbar liten solstråle i mitt liv som gjort min höst självlysande.

I drygt en månad har han nu funnits här och förgyllt livet för oss alla.

Hans namn är Scott, och han kan lysa upp den gråaste av novemberdagar.

Som en liten prins har han gjort entré, och såklart har jag gett honom ett vackert smeknamn. ”Tjabo”, som hans majestät konungen själv (och en gammal kärlek från min ungdom.) Kärt barn ska ha många namn.

Dagens citat:

När jag var liten brydde jag mig inte om vad jag hade på mig. Jag gick bara med på vad mamma köpte till mig. När jag nu tittar igenom gamla fotoalbum inser jag att hon inte heller brydde sig.

Om någon undrar var de fina alpackatröjorna kommer ifrån, de som Scott och Amanda har på sig, så tror jag visst att de är inköpta i Chile av Scotts faster, Frida. Bara att åka dit och handla, för de är ju alldeles bedårande.

Ha det gott, kram Annika

Scroll to Top