Månad: februari 2018

Mitt februari 2018

Mitt februari började alldeles fantastiskt.
Det började med underbara upplevelser, en massa roliga planer och hissnade ögonblick i naturen.
Men sedan ”så spårade det” …. som min dotter Emmy nog hade uttryckt det hela …
Men tja .. det är sånt som händer. Jag fick möjlighet att för första gången i mitt liv följa ett OS på TV, och det var riktigt roligt måste jag säga.
Nu hälsa jag mars välkommen och ser med tillförsikt framemot en skön vårmånad.
Note myself: Ibland känns det som man halkat ner till repets ände och hänger kvar på en tråd.
Man måste då slå en knut längst ner, hänga kvar och aldrig ge upp.
Jag har gjort den där knuten nu – målet är tjejmilen 2018!
Löparstatistik: 23 kilometer (till det sa stopp den 13/2) Nya tag så fort kroppen tillåter.
Kram på er.
Annika

En ljuvlig dag på stapplande ben.

Hejsan.
Vet ni – idag är det exakt 32 år sedan Olof Palme blev skjuten. Precis samma dag som jag förlovade mig första gången, 21 år gammal …. men det var i ett ”annat liv”, med en annan man – långt borta i Gambia …
Vi hade en annons i lokaltidningen och vi trodde att det skulle bli dagens ”snackis” hemma i Sverige … tji fick vi – alla hade bara tankarna hos Palme och såg knappt vår lilla notis på familjesidan…
Datumet har liksom etsat sig fast i mitt minne.
Det är konstigt det där med minnen. Vissa saker är så lätta att komma ihåg. Lite förargligt förstås, eftersom jag är oförmögen att på rak arm komma på vilket datum jag förlovade mig med min nuvarande kärlek – Stefan … inte ens årtalet är jag riktigt säker på …
Sorry darling. Det kan vara närminnet som sviker.
Här i Gyllebo har vi vinterns rejälaste snöväder just nu. Men dagarna innan hade vi strålande sol några dagar. Så ljuvligt.
Jag har då försiktigt tassat ut i naturen. Inte så långt. Bara till den gamla ekskogen bakom postlådorna. Där är så underbart vackert.
Jag känner mig så glad över att åter kunna gå rak på benen igen. … eller halvrak med huvudet snett upp och benen på jordklotet. Visserligen rejält bedövad med piller i blodet, ryggen krökt och en känsla av tandläkarbedövningen i ena benet … men jag är övertygad om att kan man bara komma ut i naturen så kommer kroppen att kunna läka lite bättre.
Hemma vid fåglarnas matplats har vi nu två ekorrar som bråkar om att stjäla maten för fåglarna.
Snabba som bara den är de båda, och det ska konst till att hinna fånga dem på bild.
Mitt fång tulpaner som jag fick av Stefan har åldrats, vissnat och dött med en sådan otrolig skönhet att jag häpnar.
Jag tänker på min älskade svärfar när jag ser bilderna på dataskärmen. Jag vet att han hade älskat att försöka måla av mina vackra tulpanerna på en tavla.  Han hade älskat mina foto och han hade nog läst min blogg med stor behållning.
Dagens citat:

Om en miljon år är jorden måhända befolkad av varelser som benhårt förnekar att de härstammar från människan.

Kanske är det meningen att vi egentligen skulle gå på alla fyra som en apa. Kanske är det de som gör att våra ryggar blivit så känsliga, för visst är det många som har ont i ryggen… ja, sånt kan man ju grunna på …

Jag ska ta tag i dagen och göra den fantastisk på mitt vis. Du kan göra den underbar på ditt vis.

Meningen för min del var en tur till Malmö med ryggen… men snöfallet och vinden fortsätter här på Österlen så min plan är något oklar…  Tänk, när jag var liten fanns det vägverk och riktiga plogbilar.

Kram på er.

Annika

En hälsning från Canada.

Hejsan.
Ikväll tänkte jag visa hur mysigt mina döttrar har det i Canada.
Det är min mellandotter, Amanda, som åkt dit för att hälsa på sin syster, Andréa, och samtidigt passa på med lite skidsemester.
Då, när de planerade den här semestern så fick även jag erbjudande om att följa med. Någonting höll mig tillbaka … jag tackade nej och tyckte att jag kunde åka själv vid ett senare tillfälle. Himla tur var väl det. Hur skulle det se ut med en kutryggig käring i de skidbackarna … jag får lära ungarna att åka riktig slalom en annan gång … host, host …
Men såhär härligt har töserna det, och det gör mitt hjärta alldeles varmt!
Jag tycker inte att jag kan betecknas som någon hönsmamma. Det kan man inte vara när ungarna far och flyger som mina gör. Då måste man släppa kontrollen, och våga lita på att de klarar sig själv. Men en omtänksam mamma vill jag såklart vara, och lite smarta grejer hade jag skickat med … som handvärmare till exempel!
Glad att de kom till nytta.
Alla fotografier i detta inlägg är tagna av Amanda Henriksson, och lovligt lånade såklart.
Kvällens citat:
Många missar lyckan.
Inte på grund av att de inte finner den,
utan på grund av att de inte stannar och
njuter av den.
Ha en härlig kväll.
Kram från mig.
Annika

Min krisberedskap kom äntligen till nytta.

Hej hej
Det har nu gått flera veckor sedan min rygg kraschade. Över en natt blev jag ju nästan helt handikappad. För att inte kunna gå upprätt, känns som ett handikapp, det måste jag medge …
Det är inte alls mer synd om mig än om någon annan, inte alls . Att ha ischias är en av de värsta smärtor jag någonsin upplevt, men jag tar det hela med jämnmod. Jag gör det jag kan göra. Ligger med katten tex ….
Och om jag nu själv tycker att det här är ganska långtråkigt, så tycker Felix tvärtom, han tycker att det är de mysigaste veckorna han varit med om i sitt behagliga kattliv.
Nu är det inte om ryggen eller min hälsa jag tänker skriva här, utan om den beredskap jag alltid haft i mitt hushåll. Det där som ofta väckt allmän munterhet här hos mig.
Mina döttrar och alla kompisar som kommit hem till oss har haft så kul åt mig. De har ofta skrattat lite åt mitt förråd. Mitt välfyllda kylskåp och skafferi, på gränsen till galenskap kanske … Jag har liksom alltid haft en slags krisberedskap här hemma. Allt som man kan förvara med lång hållbarhet har jag bunkrat upp och haft extra av på lager. Allt enligt ett särskilt system, för att använda de äldsta produkterna först. Ingenting får ju kastas!
Jag brukar alltid handla en gång i veckan, och då enligt en väl planerad inköpslista.
– mamma, tror du att det ska bli krig, eller??
– det vet man aldrig …. har jag mumlat …
Jag visste det, jag visste det!!! Min krisberedskap har verkligen kommit till nytta nu.
Efter tre veckor gapar kylen ganska tom och inköpslistan är lång som ett helt ösregn, men inte har vi svultit inte!!
Vi har haft allt vad vi behövt här hemma nu när jag varit oförmögen att gå i affärer.
Middagarna har inte blivit de lyxigaste här i Gyllebo. Att stå upp vid en spis när ischiasnerven från foten till höften vill dras ihop som ett krympande gummiband är helt omöjligt.
Men med mitt överlevnadskitt i skafferiet så har vi klarat oss jättebra.
Bongs köttsoppa är nog bland de äckligaste soppor jag vet, men så enkel att göra. Och om jag jämför med den vidriga frystorkade maten vi brukar få ute i fält så är Bongs köttsoppa helt ok! Varm och mättande. Och inte behöver man oroa sig för att öka i vikt inte … Ingen vill väl frossa eller överäta Bongs köttsoppa direkt.
Jag visste det, min krisplan skulle komma till nytta.
Att förvänta sig det oväntade – plötsligt kom det till nytta.
Dagens citat:
En pessimist ser svårigheter i varje möjlighet,
en optimist ser möjligheter i varje svårighet.
Mitt självklara val är att vara optimist så länge det någonsin är möjligt.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Livat i holken.

Hej hej
Kvällens bildtriss får bli på fler starar.
Jag älskar när alla holkar på tomten är fyllda med starar. De röda holkarna är nu utbytta mot underbart vackra ”sagoholkar” som Stefan byggt. De är gjorda av spillbitar från gamla ektunnor från den tiden då vi byggde ”Vineriet” i Simrishamn. Jag ska be Stefan spika ihop några fler sådana. Tjocka, bulliga och så charmiga.
Här kan man se en skymt av en av de underbara ekholkarna.
Visst är de ljuvliga. Runda och bulliga på alla håll! Och säkert en skön doft av rödvin på insidan.
Fler sådana står på min och stararnas önskelista.
Kvällens citat:
Om du bara vandrar på soliga dagar,
kommer du aldrig att nå din destination.
Om man ger upp sitt mål vid varje motgång så kommer man ju aldrig framåt. Det är så sant.
Ha en fin kväll och kram
Annika

Ungarna som slapp hjälpa till.

Hejsan
Det är inte ofta jag tänker tillbaka på livet och jag ångrar heller nästan aldrig någonting.
Något jag definitivt inte ångrar, var att jag medvetet lät mina barn slippa det mesta av allt det tråkiga hushållsarbetet hemma hos oss …
Ja, jag vet – de flesta är av en helt annan åsikt om barn och tonåringars uppfostran. Det var jag också – ända tills jag var i en situation där jag inte hade hjärta att lägga ytterligare bördor på mina barns axlar.
När mina barn var små och vi levde i en vanlig kärnfamilj så var jag fast besluten om att lära mina tjejer att vi alla skulle hjälpas åt med hushållsarbetena. Alla skulle dra sitt strå till stacken. Jag gjorde små listor med arbetsuppgifter åt dem. För en liten peng fick de olika sysslor som de ansvarade för …
Men så ändrades allt. När mina flickor var mellan 6 och 13 år gick jag och deras pappa skilda vägar. Det betydde att jag bara fick halva tiden tillsammans med mina töser. Det medförde att allt blev betydligt jobbigare för dem, både praktiskt och känslomässigt såklart. De var i en situation som de inte själv hade valt eller kunde göra någonting åt.
Att det blev så här att de slapp undan marktjänsten, var inget jag medvetet tog något beslut om. Det fick helt enkelt bara bli på det viset.
Inte hade jag hjärta tjata på mina töser om bagateller som städning, tvätt och disk … Jag såg ju hur kämpigt de hade med att tvingas bo på två ställen, att hålla reda på alla saker, alla tider och att orka med sina egna tonårsliv med allt var det innebar. Deras gympakläder till exempel …. ”Ja vems jävla ansvar var det”… Såklart kände jag att det var mest mitt!
Att jag själv fick dra ett tungt lass det ska jag inte sticka under stolen med – det var en tuff period.
Jag kämpade på och fick ibland höra att jag skämde bort töserna och att de aldrig skulle lära sig …
Men jag såg framför mig hur mina döttrar åkte fram och tillbaka mellan sina boende med sina evinnerliga packningar och bara behövde städa… Vad skulle de vara för liv? Jag stod inte ut med att lägg ytterligare börda på deras axlar helt enkelt.
Såklart har mina töser lärt sig hjälpa till ändå. De kan både städa, diska och laga mat vid det här laget.
Idag kan jag inte önska mig några mer hjälpsamma och omtänksamma döttrar i hela världen. Med åren kom det där av sig själv, utan tjat och tvång.
Med facit i hand tycker jag att jag gjorde rätt. Jag valde att göra livet så enkelt för tjejerna som jag bara kunde, och på så vis har de lärt sig att göra detsamma för mig och sin familj.
Att leva med separerade föräldrar är inte något mina barn önskade sig och jag ansåg att det var min skyldighet att göra det så bra jag kunde för dem.
Jag tror att jag lyckades ganska bra – för idag har jag den mest sammansvetsade, härliga och underbaraste familj man bara kan önska sig.
Dagens citat.
Barn gör inte som vi säger.
Barn gör som vi gör.
Ha en fin dag, och lägg lite mindre tid på städning och lite mer tid på roligheter.
Jag tror att när vi når slutet av våra liv, så är det de roliga stunderna vi minns  och uppskattar och inte våra välstädade hem.
… och spara tjatet tills det gäller något verkligt viktigt …
Kram Annika

De bästa stunderna har varit gratis

Hejsan.
När jag ikväll sitter och letar i mitt bildarkiv, så slår det mig plötsligt .. de bästa stunderna i livet har oftast varit gratis … oplanerade lyckostunder som inte kostat ett öre ….
Som här, en kväll vid vår strand. Bara hunden Johnny och jag. En sol som blygt ville göra oss sällskap.
Ett underbart ögonblick!
 Kvällens citat:
Vissa människor känner regnet,
andra bli bara blöta.
//Bob Marley
Jag ska bli bättre på att känna – blöt blir jag ju i vilket fall som helst!
Ha en fin kväll och en kram från mig.
Annika

Snöfall som varit perfekt på julafton.

Hejsan.
I veckan har det varit rena julaftonsvädret hos oss i Gyllebo. Inte för att det brukar vara så här fint och tjusigt med stora, tunga  snöflingor som sakta singlar ner på marken. Nej, det händer nästan aldrig i vår landsända på julen. Men det är precis det här vädret jag önskar mig vartenda år.
Önska kostar ingenting.
Att vi skulle få snö, det kunde man ju nästa se på himlen kvällen före.
I full fart utanför  Komstad på ”Ragåravajjen” hann jag knäppa ett foto på det underbara ljuset och den hotfulla himlen. Naturligtvis var det inte jag själv som satt bakom ratten, nej jag håller mig helst bara bakom kameran när vi är ute och kör.
Som lätt fin dun la sig de stora snöflingorna över alla de vissna blomstänglarna i min trädgård.
Åhhh, vad det ska bli härligt när tiden är inne och jag kan börja städa undan alla torra kvistar och fröställningar. När jag kan räfsa bort de torra löven jag låtit ligga kvar i rabatterna som skydd för frosten. Det längtar jag efter.
Mina julrosor trivs så bra på sin plats vid orangeriet, och det verkar nästan som om de gillar snö också.
Den vita lilla sorten är en tidig sort och den är snart utblommad nu, medan den rosa sorten sakta är på gång att slå ut.
Jag älskar julrosor!
Nu när jag inte kunnat gå och röra mig som vanligt har jag lyssnat på ännu en ljudbok. Tänk vilken lyx att bara koppla av och få lyssna …
Boken jag lyssnat på heter ”Konsten att höra hjärtslag” av Jan-Philipp Sendker.
Jag gillade den här boken. Tänkvärd och kärleksfull. En vacker historia.
Jag har varit i Malmö med min rygg på GHP ortho center. En specialistklinik med all kompetens på samma ställe, personal som lyssnade, förklarade. Personal som gav intrycket att de verkligen tog mig på allvar och tänkte följa upp min behandling framöver. Jag kände mig trygg med det. Mottagandet var så långt ifrån det som jag tidigare fått på akuten  ….
På hemvägen unnade vi oss lite onyttig snabbmat.
 Dagens citat:
Skapa inte dagen
med trasiga bitar från igår.
Idag är en ny fräsch dag att ta tag i. Gör något härligt av den.
Kram och tack för ni vill kika in här hos mig.
Annika

Träningslängtan.

Hejsan
Ikväll när jag bläddrar igenom mitt bildarkiv så hamnar jag bland fotona på mig och hunden Johnny.
Min älskade, tokiga, glada flatcoated retriever hund.
Jag längtar så mycket efter att kunna träna och jobba tillsammans med honom.
Just nu ligger vi båda mest på laddning och tills vi är fulladdade får vi njuta av gamla bilder. Sen tar vi världen med storm.
Kvällens citat:
Om det finns en lösning på problemet
är det onödigt att oroa sig.
Om det inte finns en lösning på problemet
är det meningslöst att oroa sig.
Ha en fin kväll.
Kram Annika

Vila och mys på schemat.

Hejsan
Snart är det två veckor sedan jag fick mitt nya diskbråck.
Jag har inte kunnat göra så mycket mer än att sitta inne i stugan, vilat och myst med djuren.
Det är då inte fy skam det heller!! … även om just vila och mys inte är min starkaste gren. Jag mår bäst av att vara i farten.
De senaste dagarna har jag försiktigt hasat mig runt en kort liten promenad med hundarna. Även om sjön suger och jag längtar efter att få ströva runt där med min kamera, så kommer det att få vänta ett tag till.
Men en liten runda i fritidsbyn har det blivit.
Trots att det är besvärligt så måste jag ju sköta mitt jobb. Men jag är min egen chef och bestämmer själv hur långa pauser jag ska ta. Och så har jag ju världens sötaste lilla fanclub. De ligger troget och hejar på mig när jag bläddrar, knappar och skriver.
Med dessa sötisar blir dagen underbar.
Så får jag ju bilder från döttrarna i Canada. Amanda och Andréa.
Mitt hjärta håller nästan på att svämma över när jag ser hur lyckliga de är över att få vara tillsammans igen.
Mina älskade tokstollar!♥♥
Jag älskar att kunna följa mina döttrar på snapchat. Att kunna se när de reser omkring och att få små bilder och filmsnuttar från deras liv. Det är lite som att få vara med på ett hörn själv.
Livet handlar ju trots allt om att kunna plocka fram det som är positivt och grotta ner sig i det. På så vis får inte det tråkiga och jobbiga någon plats i sinnet. Det tror jag!
Dagens citat:
Huruvida du kommer lyckas
beror bara till 15% på kompetens.
85% handlar om magiska ord
som attityd, inställning och förväntan.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Scroll to Top