Månad: april 2020

Olssons och Berggrens matvandrar.

Hejsan.

Att hitta på saker ute i vår natur, det är helt i  min smak. Att matvandra med vänner, det är en sådan sak man kan göra och som alltid bara blir lyckat.

Här på Österlen arrangeras lite sådana evenemang nu har jag sett. Men man kan göra sin alldeles egna matvandring också. Det gjorde vi förra helgen.

Välförsedda med allehanda skrovmål träffades vi i min hembyggd. Vid Christinehofs slott möttes vi. Planen var en femrätters meny, så ekologiskt och närodlat som möjligt. Som de skåningar vi är, så var vi såklart hungriga direkt.

Första rätten var en ”himmagjord” laxbakelse rullad i egenhändigt krossade ostbågar.

Till det drack vi en himmelskt god cider från Tosterup.

När första rätten var uppäten var det dags för lite vandring.

Vi passerade underbara Borstakärr som är en artrik och alltid lika vacker plats att besöka.

Fast såhär vackert har det inte alltid varit här. När jag var barn så fanns det ett vildsvinshägn här istället. Det var å andra sidan väldigt spännande att vara här och mata vilda grisar istället.

Vi strövade vidare och njöt av Christinehofs vackra natur.

Kramades gjorde vi såklart, men bara inom respektive familj. För förstås så tänkte vi på folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Så kom vi fram till den charmiga lilla ”åttakanten” och ett åldrat naturkonstverk.

Då var det dags för rätt nummer två. Det blev en god kavring med ostkräm, lite lök och rökt älghjärta. Till det smaskade vi i oss lite rökta ölkorvsbitar, även de från vilda djur i skogen. Mer närproducerat blir det nästan inte. Så himla gott!!

Sedan vandrade vi vidare, men det får ni läsa om i ett senare inlägg.

fortsättning följer.

Dagens citat:

Det är inte allt som kan räknas som räknas, och inte allt som räknas som kan räknas.

Men att ”femrätters” är mycket mat, det borde vi kunna räknat ut.

Kram på er från mig, Annika

Så vackert här när det skymmer.

Hejsan.

Den här tiden på året är så fantastisk och underbar. Bäst av allt är att jag har förmånen av att bo mitt i hela härligheten.

Jag är så tacksam för att ha möjligheten att kvällskissa mina hundar i den här fantastiska miljön. Kväll efter kväll, årstid efter årstid.

En kväll i veckan var det extra vacker.

I det ena väderstrecken syntes en rolig liten brummande farkost i skyn, medan det åt andra hållet såg ut att dra ihop sig till ett kärleksfullt litet oväder.

Jag passerade scouternas vackra brygga, där ett par ungdomar hoppades på att fånga storgäddan innan solen gått ner för dagen.

Jag och hundarna tassade tysta förbi uppe på åsen. På kinden kände jag den första lilla regndroppen.

Det sägs ju att det nappar som bäst när det regnar. Fast den här kvällen blev det inte mycket till regn, så om det blev någon fisk för paret på bryggan är nog lite osäkert. En vacker kväll fick de i alla fall.

Dagens citat:

Jag vill tänka att jag inte har allt jag behöver men jag tror egentligen inte att jag behöver allt jag har.

Handen på hjärtat så är det inte mycket man behöver för att njuta av livet. Åtminstone inte materiella saker.

Kram Annika

Drakamöllans naturreservat.

Hejsan.

Jag och en vän sparkade igång helgen med en härlig vandring i ett av Österlens vackraste naturområde. Drakamöllan.

Det finns lite olika vandringsleder man kan välja på i området. Vi valde den längsta och jobbigaste sträckan – men i särklass den vackraste upplevelsen.

Blåvingeleden, som vi vandrade, sträcker sig i flera olika reservat. Maglehem, Lillehem, Kumlan och såklart Drakamöllan.

På kartan, som jag kikade på först i efterhand, står det att leden är ca 9 km lång. Dock visade våra stegräknare att vi gått ungefär 11 km när vi trötta och svettiga återvände till startpunkten.

Men wowww, vilken vacker och härlig dag vi fick.  Tur med vädret hade vi och massor av glada skratt blev det när vi frustande tog oss upp för alla backar.

Lite kaffepauser under solen blev det såklart.

På sandheden blommar olika blommor. En gul skönhet som jag inte hittar namnet på, lyste upp partier på vår vandring. Vet just du vad blomman heter så får du gärna berätta för mig. (kanske är det en sorts stånds)

 

En så vacker vandring som ger så mycket välbefinnande för både kropp och själ.  Att ta hand om sig är extra viktigt i tider som dessa. Tack Susanne för en härlig dag.

Dagens citat:

Vuxen är du när du är beredd att ta fullt ansvar för var du befinner dig i livet, och inte längre skyller på andra eller omständigheterna.

Må gott och gör det bästa av allt.

Kram Annika

Första mjukglassen och ystra kvigor.

Hejsan.

Våren är verkligen här nu!

På vår kvällspromenad hälsade jag glatt på de nyfikna kvigorna som bonden släppt ut samma dag i den stora hagen vid våra postlådor.

Ja, jag tror åtminstone att det är kvigor, eftersom de betedde sig ungefär som vårystra tonåringar.

Galet glada skuttade de mot oss och följde med ett stycke på vägen.

Smått snopen blev jag dock när jag kikade bort över hagen. Det vackra lilla trädet, som jag älskat att fotografera vid årets alla årstider, var bort. Jaja, sånt är livet, allting är föränderligt. Kanske hade det stått i vägen eller varit dåligt av någon anledning.

Ett annat vårtecken är väl årets första mjukglass.

Eller livets första mjukglass kanske jag borde skrivit.

Att det är vår, ja det känns då i hela kroppen, på både stor och liten, människa och djur. Det liksom spritter överallt.

Det var första mjukglassen det, men förmodligen inte den sista. Det smakade definitivt mer.

Dagens citat:

Du får inte förlora tron på mänskligheten. Om några droppar i oceanen är smutsiga, så blir inte oceanen smutsig.

Ha en fin dag och var rädda om varandra!

Kram Annika

Jag fegade ur.

Hejsan.

Jag älskar tidiga morgnar mer än något annat.

Vid den här tiden på året så kräver dock mitt ”riktiga” jobb lite mer tid av mig, så därför hinner jag inte så ofta njuta av soluppgångarna i den mån jag vill.

Men den här dagen hade jag planerat in för en tidig morgon vid sjön.

Fylld av pigga livsandar och en rejäl dos av inspiration från en vän, åkte en badhandduk också med i ryggsäcken. Här skulle det nämligen badas i arla morgonstund.

Ingenting är så vackert som de hav av slumrande vitsippor som lyser upp i gryningen. Vita blommor gör sig bäst i gryning och skymning.

Framme vid scoutbryggan satt jag en stund och bara njöt. Jag andades lugna, medvetna andetag. Sedan krängde jag av mig mina dammig blundstonekängor och kände lite försiktigt på vattnet med stortån.

Det var här allting sket sig och jag fegade ur. För min inre syn såg jag mig själv få köldkramp och bara sjunka långt ner på botten av sjön och försvinna. Det skulle just vara snyggt, vi som snart har bokslut och allt. Ingen människa skulle ju veta var jag tagit vägen. Nej, strumpa och sko åkte på igen och istället fortsatte jag att bara njuta av den underbara morgonen.

När solen gått upp och dagen ljusnat så lommade jag hem igen. En aning besviken på mig själv faktiskt.

På min väg hem såg jag hur vacker skogen börjat bli. Alldeles snart kommer allting att vara alldeles grönt och för varje dag som går så blir nog vattnet i sjön en smula varmare också.

-Tack finaste Tina för att du inspirera mig och många andra. Jag vill ju också bli en ”åretruntbadare” , precis som du.

Dagens citat:

Om du någonsin ska kunna njuta av livet, så är tiden nu, inte i morgon eller nästa år.

Kram Annika

 

Förstå hur lyckligt lottade ni är.

Hejsan.

Det har nu gått fyra månader sedan min lilla tös reste till Nya Zeeland. De första månaderna åkte de runt som backpackers. De upptäckte landet, de njöt och levde precis som man vill att ungdomar ska kunna göra. Särskilt när de jobbat och slitet en hel sommar för att tjäna in till sin efterlängtade resa.

Precis innan allt med corona inträffade så fick de arbete på ett företag som packar kiwi. Att hela världen sedan förändrades som genom ett trollslag har vi alla nu blivit varse.

För någon dag sedan hade jag möjlighet att för andra gången på fyra månader få prata med min dotter i telefon.

-fattar ni i Sverige hur lyckligt lottade ni egentligen är, sa Emmy, när Covid19 kom på tal.

För såklart ser hon sina svenska vänner på sociala medier, och för många här hemma är det mesta egentligen som vanligt med väldigt få förändringar. För henne och Matilda ser vardagen annorlunda ut. Det är en massa restriktioner och mycket är stängt och förbjudet.

 

På andra sidan jordklotet finns min äldsta dotter i Alabama. Där är det ungefär samma förhållanden som hos Emmy och Matilda. Kanske med den skillnaden att viktiga saker där håller öppet. Viktiga saker  såsom vapenaffärer och skjutbanor… Ja, ni läste rätt, amerikanarna kan man inte riktigt förstå sig på!!

Men en sak är säker, att oavsett hur jävligt det här viruset är, så har vi det friaste livet i världen just nu.

Jag hoppas att alla svenskar verkligen lyder rekommendationerna som vi fått. Det handlar om frihet under ansvar. Att vi har en sådan underbar sak som allemansrätten betyder väl att vi svenskar är ett väldigt ansvarstagande folk. Det är dags att visa det nu. På riktigt!

Var rädda om er mina fina töser runt om i världen. Att vi inte kan ses just nu får vara ok.

 

Dagens citat:

Den största ensamheten händer när vi överger oss själva. Se till att stå på din egen sida, ge dig själv medkänsla, värme, kärlek och empati.

Ha en fin lördag. Kram Annika

Vi njöt den första galetten.

Hejsan.

I helgen var vi på årets första besök på Franskans i Rörum.

I vanliga fall brukar vi unna oss att äta ute ganska ofta på vår och sommar. På Österlen finns så många härliga små matställen som har blivit våra favoriter. Men i år är vi lite mer försiktiga med tanke på covid19. Men förra helgens härliga väder gjorde att vi ändå vågade oss ut.

På Franskans kan man sitta ute på deras mysiga innergård.

Alltså, inget är som årets första galette. En ”Vricklund” och en kopp cider fick det bli för mig. Så himla gott!

Lite bus med Scott blev det, innan vi susade vidare ut på vårt soliga Österlen.

Dagens citat:

Håll dig borta från folk som förminskar dina ambitioner. Små människor gör alltid det, men de stora människorna får dig att känna att du också kan bli stor.

Försök att vara en stor människa och få andra att växa. För man blir ju inte själv större genom att förminska andra.

Kram Annika

Ett planerat möte.

Hejsan.

Alltså, vilka dagar vi har just nu på Österlen. Idag talas det om sommarvärme minsann.

Jag har jobbat på som en liten iller på kontoret, för att ha möjlighet att kanske njuta lite extra nu i slutet av veckan.  Förhoppningsvis blir det då mycket utevistelse och sol för min del.

Det jag ska skriva om idag på bloggen, är något som jag förstår att inte alla riktigt gillar. En del mår direkt illa av det. Därför kommer här en liten varning till er…  det kommer fler ormbilder i det här inlägget!

Det var  förra helgen som jag åkte iväg tidigt på morgonen, för att förhoppningsvis få se en liten huggormsunge. Jag hade fått ett insidertips och visste ganska exakt var jag skulle smyga fram för ett möte.

Solen strålade och redan kändes luften lite ljummen då jag klev av bilen vid Naturums parkering.

Baksipporna stod ståtliga och vackra i full blom . Jag var bara tvungen att lägga mig ner på knä och föreviga dem, för säkert hundrade gången det här året.

I ögonvrån såg jag en nyfiken hare sitta och speja nyfiket på mig, och borta på ängen spankulerade en sädesärla på självsäkra ben.

Så kikade jag bort mot den lilla tuvan där det förutspåtts att huggormsungen skulle ligga vid precis den här tiden…

Ja, ta mig tusan, men där låg den verkligen!

Vackert hopringlad låg den och lapade sol, med Österlens vackraste utsikt framför sina röda ögon. Tyst och stilla satte jag mig ner på huk och njöt av ögonblicket.

Självklart har jag stor respekt för giftiga ormar. Särskilt ”huggisungar” som ju är de giftigaste. Samtidigt har jag ett intresse och en förtjusning över att de faktiskt bor och lever här, i den natur som vi människor ibland tror är enbart vår.

Jag tycker att allting i vår natur är så fantastiskt. Allt hör till och ingenting ska bort. Naturen är aldrig banal.

Dagens citat:

Naturen skyndar inte, ändå fullbordas allt.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

 

 

Vi har i allafall tur med vädret.

Gomorron.

Alltså, vilket kalasväder vi har fått. Åtminstone här nere på Österlen. Solen strålar, fåglarna kvittrar och vädret är precis sådär som vi alla vill ha det när våren nalkas.

Plötsligt har vi glömt bort vinterns mörker. För totalt mörker kändes det som vi fick, den här gångna vintern. Vi hade ingen snö och ingen sol. Det blev nog den gråaste vinter som jag någonsin kan minnas. Därför känns våren nu så innerligt välkommen.

Med våren kom också coronan. Nu har allt fokus vänts mot det hemska viruset och mot alla restriktioner  som vi inte är vana vid. Många tänker på vad de inte kan och inte får, istället för allt som ännu är som vanligt.

Vi glömmer så fort. Jag tror att om vi bara lutar oss tillbaka och gillar läget, så kommer det nya dagar med nya, helt andra problem.

Jag försöker verkligen att njuta av nuet och av allt det som livet nu för med sig. Vitsipporna. Mitt lilla barnbarn. Så njuter jag av att vi faktiskt har väldig tur med vädret just nu.

Snart kommer regniga dagar och det får bli annat pyssel istället. Bonden kommer förmodligen att klappa händerna och jag får plocka fram nål och tråd igen.

Dagens citat:

Gud gör larver till fjärilar, sand till pärlor och kol till diamanter med tid och tryck. Han jobbar på dig med.

Ha det fint.

Annika

Snart exploderar bokskogen.

Hejsan.

I förra veckan vandrade vi från Hallamölla till Vantalängan här på Österlen.

Det var en strålande vacker förmiddag och man kunde redan känna hur solens strålar värmde skönt.

Längs med den lekfulla Verkeån strövade vi fram på pigga fötter. Man kunde tydligt se hur allting börjat grönska. Snart, mycket snart, kommer våra skånska bokskogar att stå i sina vackraste skrud. Ja, snart exploderar skogen i en limegrön bomb.

Men först njuter vi av vitsipporna. Precis just nu så är de nog som allra finast. När träden sedan slår ut och löven skuggar marken så är sippornas tid över för den här gången.

Med kaffe på termosen och nybakta kanelsnurror så var det gudomligt att slå sig ner vid Vantalängan. Lite smått svettiga på ryggen hängde vi av oss våra jackor och bara njöt.

Sedan var det bara att vända tillbaka igen. På ängen stod ”skräppeblommorna” som små stolta svampar rakt upp. Om ett tag kommer det här området att vara en djungel av stora rabarberliknande blad. Visst är vår natur fantastisk!

Innan vi sedan skildes åt för att susa vidare i livet så var vi såklart tvungna att kila bort om till det vackra vattenfallet. Fina, underbara Hallamölla.

Dagens citat:

Ibland måste man låta ambitionen vila, för att kunna sätta sig ner en stund och vänta in sig själv.

Det här är nog en väldigt bra tid för just det, att vänta in sig själv.

Ha det gott och kram Annika

Scroll to Top