Olssons och Berggrens matvandrar.
Hejsan.
Att hitta på saker ute i vår natur, det är helt i min smak. Att matvandra med vänner, det är en sådan sak man kan göra och som alltid bara blir lyckat.
Här på Österlen arrangeras lite sådana evenemang nu har jag sett. Men man kan göra sin alldeles egna matvandring också. Det gjorde vi förra helgen.
Välförsedda med allehanda skrovmål träffades vi i min hembyggd. Vid Christinehofs slott möttes vi. Planen var en femrätters meny, så ekologiskt och närodlat som möjligt. Som de skåningar vi är, så var vi såklart hungriga direkt.
Första rätten var en ”himmagjord” laxbakelse rullad i egenhändigt krossade ostbågar.
Till det drack vi en himmelskt god cider från Tosterup.
När första rätten var uppäten var det dags för lite vandring.
Vi passerade underbara Borstakärr som är en artrik och alltid lika vacker plats att besöka.
Fast såhär vackert har det inte alltid varit här. När jag var barn så fanns det ett vildsvinshägn här istället. Det var å andra sidan väldigt spännande att vara här och mata vilda grisar istället.
Vi strövade vidare och njöt av Christinehofs vackra natur.
Kramades gjorde vi såklart, men bara inom respektive familj. För förstås så tänkte vi på folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Så kom vi fram till den charmiga lilla ”åttakanten” och ett åldrat naturkonstverk.
Då var det dags för rätt nummer två. Det blev en god kavring med ostkräm, lite lök och rökt älghjärta. Till det smaskade vi i oss lite rökta ölkorvsbitar, även de från vilda djur i skogen. Mer närproducerat blir det nästan inte. Så himla gott!!
Sedan vandrade vi vidare, men det får ni läsa om i ett senare inlägg.
…fortsättning följer.
Dagens citat:
Det är inte allt som kan räknas som räknas, och inte allt som räknas som kan räknas.
Men att ”femrätters” är mycket mat, det borde vi kunna räknat ut.
Kram på er från mig, Annika
Olssons och Berggrens matvandrar. Läs mer »
