familjen Gyllebo

Ankorna och en svag mormor.

Hejsan.

När man har ett barnbarn på besök då duger det inte att ligga för ankare inte.

Trots att jag kände mig både knäsvag och en smula yr i hjärnkontoret, så kunde det inte hjälpas, när Scott kom så var det bara att bita ihop och hänga med på hans önskemål. ”Åka vagn”, beordrade han bestämt när frukosten var avklarad.

Som tur var, så var Moffar Ginko hemma och kunde följa med oss. När jag plockade fram höstens nya sköna ”Skrota-hemma-i-Gyllebo-jackor” som jag köpt på Engelson, så utropade Scott ett högt woooowww!, när han förstod att vi alla tre skulle vara på pricken likadana. Så med känslan av att vara ett gäng löjligstämplade husvagnsägare så  gav vi oss ut i det underbara höstvädret.

Efter att vi stannat och pratat en stund med grannens katt fortsatte vi ner till båtbryggan.

Vid badplatsen sjönk jag själv ner på en av bänkarna. Med svaga ben och en rännil svett som letade sig nerför min rygg njöt jag av en god stund i solen.

Badankorna kom sättande nästan med en gång och verkade överlyckliga över att någon kanske hade något gott med sig åt dem.

Det sägs ju att man ska undvika att mata dem med bröd, som lär vara för näringsfattig kost för änder. Fast nästa gång kan vi nog ändå ta med oss någon liten brödskalk, lite havregryn och sallad. Huvudsaken är att det inte blir någon vana. Åtminstone har jag läst det på Google.

Vi längtar tills nästa gång, både vi och ankorna, tror jag.

Dagens citat:

Varit har varit. Då är då. Men nu är nu. Älska, ge, bry dig om – idag!

Haha, och självklart inser jag att Scott inte kommer att tycka att det är fullt lika kul med likadana jackor som mormor och morfar då han fyller 15 år. Men det är då det. Var tid har sitt.

Kram Annika

 

Knockad av en bassilusk.

Hejsan.

När helgen kom så knockades jag alldeles. Istället för att hitta på allt det mysiga som jag planerat, så blev det lite annat jag fick styra upp. Och som en liten final på eländet så grep en bassilusk tag i mig och knockade mig rent.

Jag tror att när vi alla levt så isolerat från varandra så bygger vi inte upp så bra immunförsvar. Åtminstone var det så under mina egna småbarnsår. När jag kom tillbaka till arbetet efter en lång mammaledigheten så blev jag alltid sjuk, det där slog ju aldrig fel. Ungefär som ett läskpapper som sög upp alla små smittodroppar runtomkring mig. Vetenskaplig fakta eller inte, men så var det. Särskilt om någon viskade ”maginfluensa”. Den sjukan tycktes gilla mig lite extra mycket, och gör det väl fortfarande.

Alltså fick jag ligga nerbäddad med just maginfluensa och leva på coca-cola hela lördagen. Fast det bästa med magåkommor är att de försvinner väldigt fort, även om det nästan gav mig en ”näradöden-upplevelse” på kuppen.

Några morgondopp har det därför inte kunnat bli nu på ett par dagar för mig. Man får ganska darriga ben efter en sådan magpärs och att gå flera kilometer genom skogen på spagettiben tyckte väl till och med jag var lite dumdristigt. Därför får ni idag istället hålla tillgodo med fjorårets bilder från september månad. Och kolla här… jag hade ju nästan glömt hur härligt vädret var i mitten av september i fjor. Wowww, jag och Emmy på Knäbäckshusens strand.

Livet rullar nu på igen som vanligt. Min dotter Andréa har hunnit vara en sväng i Nashville på en veterinärkonferens och har allt funkat med tester och dylikt så står hon i detta nu på kanadensisk mark.

-mamma, nu har jag spottat i en kopp och det kostade mig 1500 kronor,  så nu är det grönt ljus och jag flyger till Canada i eftermiddag!!

Ja tänk om vi här hemma var tvungna att betala så mycket för våra covidtest?

Jag mår bra igen och även om jag kände mig en aning trött i söndags så kunde jag förstås inte tacka nej till att passa lille Scott när hans föräldrar behövde jobba. Det var tre hela veckor sedan jag såg honom sist och jag hade ju längtat så♥

 

Dagens citat:

Förutom våra tankar finns det ingenting som vi har full makt över.

Må väl och kram Annika

 

Som ett sista penseldrag.

Hejsan.

Det knöt sig lite i min mage den där morgonen då jag kom ner till bryggan. Jag visste ju att min dotter i USA var mitt uppe i sitt stora prov för att kanske bli diplomat i sitt specialistämne som veterinär. Ett tvådagars test som det skulle ta henne minst 16 timmar att göra. Den här morgonen var hon halvvägs…

På himlen framträdde som en symbol, ett tecken som liknade ett penseldrag.  Ungefär som om någon dragit ett enda drag med en pensel. Inget mer, bara det.

Jag tänkte tillbaka på tiden då Andréa sökte in på de olika utbildningarna utomlands. Tiden då jag startade bloggen och började skriva här. Ett litet inlägg varenda dag. Då med en tanke att det skulle vara en plats för henne att följa oss och vardagen här hemma oavsett var hon befann sig. Det kändes nu så väldigt länge sedan…

 

När jag satt där vid sjön så visste jag att hon bara hade 8 timmar kvar på provet, sedan skulle hennes hårda studier vara över. Efter så många år, så var hon äntligen i mål. (Åtminstone hoppas jag såklart att det gått bra på provet och att hon kommer slippa att göra om det nästa år.)  Jag hoppas att det jag såg på himlen var just ett sista penseldrag… eller kanske – ja, varför inte – ett första penseldrag.

 

Det första penseldraget för nästa del av livet. Hennes liv. Mitt eget liv fortsätter nog som vanligt ett tag till här hemma.

Nästa dag när jag pratade med Andréa, så såg hon både lättad och ganska trött ut i vårt videosamtal. För såklart hade hon inte följt sin mentors råd om att vila och ta igen sig efter provet. Det där med ett varmt bad och tidigt i säng skippade hon. Nej, hon hade istället gått ut och firat med arbetskamraterna och tagit en och annan drink också. Så likt Andréa, att alltid ge järnet. Nu hördes hon så avslappnad, lättad och en smula bakis. Istället för att bara avhandla viktigheter som vi brukade vid de få tillfällen vi har pratat i telefon under åren, så småpratade vi lite lättsamt om allt mellan himmel och jord…. om feta katter vi mött i livet tillexempel…

Även om det dröjer ett bra tag innan hon får reda på sitt resultat, så tyckte jag att vi kunde fira litegrann här hemma också. Kronhjortsfilé och ett glas rödvin passade alldeles förträffligt.

Dagens citat:

Du är inte här, men jag kysser din kind. En kyss jag sänder med en smekande vind. Öppna ditt fönster, ställ det på glänt. Vinden du känner är kyssen jag sänt.

Så många kramar hon fått de här senaste fem åren, kramar bara i min fantasi. Hoppas hon kunnat känna av dem litegrann…

Självklart längtar jag nu sååååå efter att hon ska komma hem. Men jag vet att hon har en resa till Canada först innan det blir min tur att få rå om henne.♥

Ha det fint.

Kram Annika

Kalvar på sommarbete.

Hejsan.

Det finns ju inget som är så somrigt som att se små kalvar komma ut på sommarbete.

Mitt barnbarn Scott ville så gärna gå och titta på korna när han var här för några veckor, så då var det väl klart att vi letade upp de där kossorna i hagen.

Något av det allra somrigaste som finns är doften av kor och kalvar på bete tycker jag. Och så spännande det var tyckte Scott, som ju vet precis hur de låter, de där korna. Muuuuuu….. Men att de bajsade som en kulspruta, det visste han nog inte. Visste ni förresten att här i Skåne kallar man ibland kor för kreg?

Lite som en yster kalv på sommarbete blev jag själv, när jag kom ner till bryggan och det var en så ljuvlig soluppgång för ett par dagar sedan.

Att njuta av de ljumma sommarmorgnarna vid bryggan, det berör mig ända in i själen på något vis.

Sommaren plockar nog fram barnet i oss alla. För visst känner man sig en smula ”glyttigare” när solen skiner!?

Dagens citat:

En enda liten positiv tanke på morgonen kan ändra hela din dag.

Det är värt att prova, det kostar absolut ingenting! Ha det gott.

Kram Annika

Grön drink och något randigt.

Hej hej

I förra veckan bytte jag ut mitt morgondopp mot ett härligt bad i havet.

Jag var på besök hos en vän här på Österlen. Vi startade med en av hennes gudomligt goda hälsodrinkar, innan vi traskade iväg ner och tog oss ett salt bad i den lilla hamnen.

Efteråt satt vi i hennes ljuvliga trädgård och njöt av solen, av alla hennes fantastiska blommor och av den sällskapssjuka katten.

Hemma i Gyllebo väntade en kille i en randig UV dräkt. Även om det är väldigt bra med sådana här solskydd på små barn, så tyckte jag instinktivt att just den här dräkten var gräsligt ful. Jag kunde inte hjälpa det, men mina tankar gick till den mycket gripande boken om ”pojken i randig pyjamas”.  Lille Scott var såklart precis lika gullig som alltid!!

På kvällen gick vi en sväng i området. Mina träd vid gästhuset stod i sitt ”fluffigaste” jag, och vid vägkanten såg vi inte mindre än två skadade snokar. Så oerhört sorgligt!

Dagens citat:

Magi blir det då du tillbringar början av dagen tillsammans med en magisk vän på en magisk plats. Tack!

Njut av dagen.

Kram Annika

Mera mål!

Hejsan.

Nu börjar världen bli sig lik igen och det är fotbollsturneringar på gång för Sverige. Fotbolls EM tror jag visst. Egentligen är jag inte så väldigt intresserad av fotboll. För mig är sport mest en lek och ibland tar vuxna människor alltför allvarligt på det där. De blir till dåliga förlorar och uppför sig osportsligt och okamratligt kan jag tycka.

Min Stefan är däremot väldigt intresserad av fotboll. Kanske kan det vara för att han själv sparkade boll då han var ung. I division 3 brukar han alltid påpeka. Jag tror att det är något bra med div 3… Nu klär han sig dock bara i fotbollströja när han sitter i soffan framför TV:n. Att lille Scott också skulle få känna på fotbollstämningen tyckte han var en självklarhet.

Fast det förstås, man kan ju inte hålla på att leka med en boll hur länge som helst. Lite däremellan måste han greja lite med sin traktor också.

När det blir alltför mycket sport på TV:n då tar jag min tillflykt ut i naturen. Där finns inga dåliga förlorare utan där är det alltid härligt fridfullt. Det är mera i min smak.

Såklart händer det att jag får både Stefan och lille Scott med mig ut i naturen.

Extra roligt är det när vi hittar spännande djur. En stor gräsgrön guldbagge hittade vi för några dagar till exempel.

Dagens citat:

Du är vad du gör, inte vad du säger att du ska göra.

Ha en riktigt härlig dag.

Annika

Min lugna, tysta morgon blev något helt annat.

Dagen före:

-ska vi ses vid bryggan i morgon vid samma tid som i morse, undrade min gulliga badkompis, när vi skildes efter vår skogsvandring.

-absolut, det passar jättebra, svarade jag, intet ont anande och vinkade hejdå till henne.

Ja, den morgonen blev jag bottenlurad, det vill jag lova.

Hej på er kära bloggläsare!

Ja, jag blev både förvånad och förvirrad när jag kom till bryggan den morgonen. Det var min 56:e födelsedag, men det var inget som jag tänkte lägga någon större vikt vid, mer än möjligtvis bjuda familjen på lite tårta på kvällen. När jag på håll såg att hela skogen och bryggan var pyntad med ballonger, ljus och girlanger så förstod jag först ingenting! Vad hade hänt med Tina, det var ju inte alls likt henne…

De personer som satt där ute på bryggan var inte heller Tina någon av dem, utan det var inga mindre än mina små älskade töser. Två av de tre personer som jag älskar allra mest i livet.

När det sakta gick upp för mig att jag faktiskt blivit lurad, så blev jag alldeles varm i hjärtat. Min fina badkompis Tina, som jag vet aldrig någonsin skulle ljuga eller luras, om det inte vore för en bra sak. Och mina fina töser som varit uppe nästan hela natten för att baka, hinna köra till Gyllebo från Tomelilla och smyga genom skogen ner till bryggan innan solen gick upp den morgonen. Alltihop bara för min skull♥

När jag hämtat mig lite, så hoppade jag såklart i vattnet. Bada måste man alltid när man är vid bryggan. Så är reglerna.

Eftersom blåsten tilltog så flyttade vi sedan upp hela festen vid bordet istället. Och vilken fest det blev alltså!!

Såklart ringde vi efter min Stefan också. Han hade inte blivit delgiven den hemliga överraskningen, eftersom det ansågs för riskabelt att låta honom veta i förväg. Men såklart kom han också lufsande genom skogen för att ta sin frukost där och skåla med mig.

Efter den mysigaste (och stojigaste) morgonen vid bryggan körde Stefan vidare till jobbet. Töserna bestämde sig för ett dopp. Det var ju trots allt sommar!

Ett, två, tre – på det fjärde ska det ske – på det femte gäller det – på det sjätte smäller det!! … eller som Scott skulle sagt: iiiiiitttt, tåååå…..

Frustande tog de sina bad för att sedan åka med mig hem, där de sov gott hela förmiddagen efter allt lurendrejeri.

Tack min älskade familj och tack fina Tina för du gick mot dina principer. Hur ska jag någonsin kunna…. åhhhh TACK♥ ….tack allihopa.

Dagens citat:

Jag är gammal, men jag är för evigt ung i mitt hjärta. Varje år är speciellt och dyrbart eftersom du bara kommer få uppleva det en gång. Så känn ingen ångest över att bli äldre, det är ett privilegium som många nekas.

~Richard Gere~

Min 56:e födelsedag kom nog att bli en av de mest minnesvärda någonsin. Efter en uppslupen morgonen gick jag hem för att byta skepnad. På mig väntade en begravning och ett avsked av en kär släkting. Livets gång, där sorg och glädje blandas som i ett brett spektrum på en och samma dag.

Kram Annika

Skogens blygsamhet och trädgårdens överflöd.

Hejsan.

Det har blivit sommar på riktigt nu.

Någon morgon har jag gett mig iväg ner till bryggan i gryningen. Trädens lövverk har gjort att det mörknar alltmer inne i skogen.

Efterhand ändras markfloran och alla de vackra vårblommorna kommer sakta att vissna ner och blir ett minne blott. Vid sjökanten stod humleblomstren så vackert den här morgonen, som vackra siluetter i morgonljuset. Dessa ”kopattablommorna” som vi alltid plockade som barn. De skapar en alldeles särskild kavalkad av minnen i mig.

Badplatsen låg ännu tom och övergiven, men snart kommer det att vara full rulle här. Med sommaren kommer också tiden snabba på, den liksom accelererar, så tycker jag alltid att det känns när våren övergår i sommar. Tiden ökar märkligt nog tempo då.

I mitt minne kommer jag ihåg när vi hade en hög trampolin på bryggan här. Men det var för 20 år sedan, och på den tiden kunde Stefan nästan flyga…

Om nu skogens markflora blir lite mer blygsam vid den här tiden på året, så står min egen trädgård i full blom istället.

Även om jag inte alls har någon märkvärdig eller välskött täppa, så är dess blomning alltid till stor glädje för mig. Den ger mig alltid mer än jag faktiskt förtjänar med tanke på hur lite omvårdnad jag egentligen ger den.

Det är ju så mycket vi vill hinna med vid den här tiden på året. Som att åka till Kivik och äta pizza vid havet.

Det blev en fantastisk avslutning på en underbar dag.

Dagens citat:

Livet är för kort för att inte sträva efter något som tänder elden i din själ.

För mig är den elden inte någon sak, inget direkt mål eller något annat av materiellt värde. Det är helt enkelt att bara vara i nuet och vara fullt nöjd med det.

Ha det fint och kram Annika

Tidig morgon hos mormor.

Hejsan.

Det finns inget mysigare än när något av mina barn eller barnbarn sovit över här. När det vid frukosten blir lite liv och det rumsteras om i huset.

I början av förra veckan sov Amanda och Scott över här. När frukosten var avklarad så gick vi på en liten promenad med hundarna.

Till Scotts stora förtjusning så hade hästarna och korna kommit ut i den stora hagen.

Naturen var så grön och frodig och äppelträdet vid grannens hus stod som allra vackrast. Det där lilla vita stenhuset som jag tycker är ett av sommarbyns gulligaste… kanske för att Stefan byggt det och jag själv fått vara med och designat det.

När jag sedan fick den ljuvligast lilla bukett blommor av Scott, ja då var dagen perfekt.

Att blommorna saknade stjälkar och inte direkt räknas till de populäraste sorterna, det hade ingen betydelse. Plockade av en liten barnhand så blev de något av det vackraste jag kunnat få. Jag tog fram den gamla glashanden som varit med ända sedan jag själv var liten flicka. En liten vas, som gjord för ett barns stjälklösa buketter.

Dagens citat:

Gör bara vad du kan. Med det du har. Som den du är. Inte som den du var.

Njut av er dag.

Kram Annika

Nakenfis i ett blomsterhav.

Hejsan.

Dagen började med duggregn och dis. Dimman silade så vackert genom det gröna bladverket och gav morgonen en mystisk stämning.

Jag hoppade upp på min cykel och trampade iväg med en känsla av att cykla i ett paket lättmjölk.

Morgondoppet kändes riktigt ljummet och på hemvägen kunde jag ana den tappra solen.

På eftermiddagen hade vi fått sommarväder här i Gyllebo. Tillsammans med solens genombrott så gjorde även lille Scott entré. Han hade varit på Komstaskor och försett sig med två par nya sommarskor. Stefan var i full gång med kvällsmaten och under tiden som maten blev färdig på grillen så passade Scott på att plocka säsongens sista vitsippor.

Så ropade ”moffar Ginko” att maten var färdig, och äter man ute så är det inte heller så noga med middagsklädseln.

Sedan blev det glasspinne för lille Scott. När man har skrapat upp hela nästippen så den nästan liknar en clownnäsa, ja då får man faktiskt äta glass, även om mamma Amanda inte gillar det.

Dagens citat:

Skäms aldrig för en ärrad själ eller kropp. Det är ett bevis för att du var starkare än vad det var som försökte besegra dig.

Scotts ärrade näsa är nog snart ett minne blott, och hans lilla vurpa blir en erfarenhet inför livet.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Scroll to Top