familjen Gyllebo

Min julafton 2018

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan

Jag tänkte kika in här på bloggen med en liten del av alla härliga bilder som togs på julafton.

Jag njöt i fulla muggar över att ha min närmaste familj runt mig. Två av tre döttrar  och en gullig svärson. Åsså Stefan såklart! Vi såg på Kalle, vi drack glögg och vi åt på tok för mycket mat. Huset var fyllt av bubblande skratt och tokigheter. Som jag njöt.

Strax efter maten ringde telefonen. Det var ett samtal från Florida där, min äldsta dotter firade sin jul med ”nya” pojkvännen och hans familj. Jag höll mig diskret i bakgrunden, för ni vet ju … min engelska har ju skapat förvirring förut …. och jag vill ju inte framstå i dålig dager sådär alldeles i början ….

Julafton går alltid rent för fort nuförtiden, tycker jag. Kanske har det där något med åldern att göra, eller så har jorden helt enkelt börjat att snurra något fortare. Miljöförstöring, plast och sånt där kanske påverkar det att tiden springer…

Och när det känns som om magen är sprängfylld och man inte kan få ner en smula mer, ja då åker gröten fram. Fast det känns nästan som om den hamnar i en annan mage, som om man vore en ko.

Sen blev det bara mys för hela slanten. Pysslande med alla julklappar och lite rebusar och tävlingar.

Tack härliga familj för en underbar julafton!

Kvällens citat:

Du kan bara vara ung en gång. Men du kan vara barnslig hela ditt liv.

Tips: Just nu är det riktigt bra mellandagsrea på iDEAL. Jag passsade på att klicka hem den HÄR som jag önskat mig så länge. En extra laddningskabel  som den HÄR fick det också bli när tjejerna kommer hem och har glömt …

Ha en fin kväll och kram.

Annika

 

 

 

Årets lussebullebak.

Hejsan.

I helgen hade vi vårt årliga julpyssel.

Egentligen är det den här tiden före jul som är den absolut mysigaste.

Att få hem sina töser, det är ju guld för mig.

Även om det alltid blir jag som får ta all disken, så gör jag ju det med glädje.

Vila mig kan jag göra undertiden som degen jäser.

Årets upplaga av saffransbröd blev inte så fantasifullt som vanligt, men ta mig tusan om de inte blev saftigare och godare än något år förut …

Så i år finns det nog inga lussebullar kvar i augusti som det brukar.

Det viktigaste är inte vad resultatet blir – det viktigaste är alltid vilka minnen i hjärtat vår pysseldag skapar!

Dagens citat:

Jag har en perfekt kropp!

Jag får precis plats i den!

Ha en härlig kväll.

Kram Annika

 

 

Alltid nära – åtminstone i hjärtat.

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej hej
Några av er vet att jag har en dotter som far och flyger över jordklotet och som just nu bor i USA.
Egentligen är hon den allra största anledning till den här bloggen från början.
Jag ville aldrig riskera att hon skulle glömma sitt land, sitt Österlen, sin barndomsbyggd och sin familj.
För ett tag sedan fick jag äntligen möjlighet att prata med henne i telefon.
Sådana dottersamtal ger mig så mycket energi att det hade räckt till att driva min gamla Volvo ända till Kiruna om det skulle behövts …
Nu närmar sig julen igen, och det är en evighet sedan jag hade mina töser samlade hemma i Sverige.
Jag minns med glädje det året jag fick fira lite jul med dem alla i Mexico.
Andréa var som alltid tomte, utklädd med vad vi hade att tillgå. Och som vi skrattade!!
Underbara unge, som alltid bjuder på sig själv!
Inte heller i år kommer jag att kunna träffa min äldsta dotter.
Jag glädjs förstås över att våra möten inte kan räknas i kvantitet, utan istället är det kvalitet i allt vi gör tillsammans.
Jag glädjs över att hon verkar få en fin jul där hon ska fira, och det är gott nog för mig!
Ja, alla ni föräldrar som har era barn inom rimligt avstånd i Sverige eller i Europa, jag hoppas att ni alla förstår hur lyckligt lottade ni är. Ni som har möjlighet att få träffas några gånger om året åtminstone. Att kunna fira jul och födelsedagar tillsammans är ju guld.
Min tös mår bra och kämpar för att nå sina mål och sina drömmar.
Det är egentligen det som betyder mest för en mamma.
Kvällens citat:
Jag läste att man kunde
göra chokladfondue av
överbliven choklad
och nu är jag helt förvirrad…
Vem fan har överbliven
choklad hemma?
Tips:
Julklappar jag önskat jag kunnat skickat till dig i år Andréa…
Ett par stövletter som hon hade älskat finns här.
Träningskläder såklart – som de här.
Förmodligen hade Andréa älskat att överraska oss alla på julen, klädd den här.
Ha en fin kväll.
Annika

Viktigaste för mig.

 (inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan.
Förra helgen var en riktigt toppenhelg för mig.
Min yngsta dotter jobbar just nu i Malmö, och har ett ganska tufft arbetsschema. Det gör att vi inte kan ses så väldigt ofta.
Men förra helgen var det ju röd dag på lördagen, och det betydde att hon var ledig och hade möjlighet att komma hem till Gyllebo.
Mitt mammahjärta jublade, och såklart laddade jag för en myshelg med henne. Alla andra planer stuvades kvickt undan.
Nästan lika glad som jag blev att se min tös här hemma igen, lika glad verkade vår gamle Johnny-hund bli. Han visste liksom inte riktigt till sig av vild glädje. Han var som ett plåster på henne hela tiden.
Istället för att fara på en massa ljusevenemang som den där helgen anordnades runt om i bygden, så fixade jag mycket hellre ihop lite god middag för oss här hemma. Ingenting kändes viktigare än tiden med min dotter.
Det blev ingen avancerad middag.
Emmy äter vegetariskt, så det blev en pestopastarätt med lite extra charkuterier till mig och Stefan. Gott och enkelt och med mycket tid att prata, skatta och mysa.
Dagens citat:
En liten flicka höll
två äpplen; hennes mor frågade
efter ett. Flickan bet
fort i det ena äpplet, och sedan i
det andra. Mamman försökte
hålla tillbaka sin besvikelse.
Men sen höll flickan fram ett av
äpplena och sa: ”Här, det här
är det sötaste äpplet”.
Slutsats:
Döm inte så fort.
Ett underbart litet citat och en underbar helg.
Tips…
Dagens tips får bli något som mina tre döttrar gillar väldigt mycket. Väskor!!
Camprade är det just nu kampanj på Michael Kors väskor, och här är ju en till varje flicka …
En stil som passar Andéa är den här.
Till Amanda hade jag valt den här.
Och till Emmy hade den här blivit perfekt.
Ha en härlig dag.
Kram Annika

Prisa Gud för internet.

Hej hej
Minns ni att jag nämnde att vi var samlade hela familjen den där kvällen då vi hade välkomstfest för min dotter.
Min lilla dotter som anlände hem efter ett år på resande fot.
Någon undrade kanske om jag rent glömt bort att jag faktiskt har min äldsta dotter kvar i Canada …
Nix, pix – henne glömde jag inte bort. För Andréa ser minsann till att hon inte kan bli bortglömd.
Lagom till middagen ringde min telefon med en ilsken signal. Det var Andréa som telefonerade över internet.
-Hej hej, kvittrade hon med en sömndrucken stämma.
-Jag vill också vara med på er middag, sa hon bestämt.
Och så fick det bli!
Undertiden som jag dukade fram vår kvällsmat så kröp Andréa ur sängen och fixade till en frukost åt sig där borta i Saskatoon.
Vi skiftades om att prata med henne där genom min smartphone, och när vi blev trötta på henne så ställde vi henne bara på bordet.
När alla satt sig till bords här i Gyllebo så hade någon placerat Andréa i vitrinskåpet. Fast när jag råkade stänga dörren om henne så blev det ett himla liv. Där inne ville hon minsann inte vara för där kunde hon ingenting höra.
Sedan fick hon stå på bokhyllan hela kvällen ända tills batteriet var slut. Vi turades om att prata några ord med henne och hon kunde hörda vad vi sa. Hon åt sin frukost, vi käkade kvällsmat och vi kunde allihopa få vara tillsammans för en liten stund.
Jag älskar internet. Det gör livet lite mer uthärdligt för en mamma till globetrotterungar.
 Kvällens citat:
Jorden är rund
för att det inte ska
finnas gränser.
Ha en goer kväll.
Annika

Dukat och bakat när familjen samlas.

Hej hej
(Innehåller affiliatelänkar)
Jag måste ju kika in och låta er se mer om hur jag tog emot min lilla resenär när hon kom hem från Australien.
Jag hade haft fullt upp på mitt arbete, men lite fin dukning och en tårta i all hast hann jag med på förmiddagen. Såklart ville jag fira att jag fick hem min yngsta dotter efter nära nog ett helt år på resande fot.
Lilla söta Amanda med sin Jimmy kom även de hem från en resa. De var ganska trötta och möra. Även om de inte varit borta i mer än en vecka, så hade det varit en fartfylld vecka i Ungern, och en sådan kan också sätta sina spår såklart.
Jag hade dukat med lite av trädgårdens blommor på bordet.
I mina två antika gröna vinägerflaskor passade det med en blandad kompott från min egen täppa.
Såklart drack vi ur mina älskade remmare. De glas som jag fått köpa av en nära vän och som jag älskar att duka med.
På köksön dukade jag upp min enkla grillbuffé och hemmagjorda potatissallad. Jag vet att mina tjejer gillar den där potatissalladen och den är ju så mycket godare än alla de varianter som finns färdiga. Jag gör den på en höft och tar till vad som finns hemma…. potatis, ättiksgurka, äpplen, purjolök och lite kapris. Så blandar jag ihop lite majonäs, grädde, gräddfil eller vad som finns i kylen till en stomme. Mums!
-jag måste nog smaka direkt, såg det ut som om Emmy tänkte, när hon ställde sig först i kön till maten och genaste proppade munnen full.
Sedan satt vi länge och väl allihopa och njöt av maten och sällskapet av varandra.
Hundarna tycktes mest gilla att det fanns så många att tigga godsaker av.
Såklart hade jag gjort en tårta, dagen till ära. En tårta av saker som fanns hemma såklart. Lite sylt, lite vaniljkräm, lite nutella och förståst jordgubbar. Inget vackert bakverk kanske, men väl en tårta och faktiskt supergod!
Viktigast av allt – Emmy gillade den!!
Kvällens citat:
Det är bra att umgås med glada människor
men ännu bättre om du är en av dem.
Ha en härlig kväll.
Kram Annika
(bild Amanda Henriksson)
Klänning jag hade på mig var en tunn stickad Odd Molly klänning. Mjuk och skön att ha på sig.
Blir ni också sugna på en mysig klänning så kika in på Bubbleroom  Där finns massor av härliga klänningar och även i märket Odd Molly.
Och det verkar som det kommer att bli ett härlig midsommarväder, då vill man såklart ha en somrig klänning på sig.

Hon är äntligen hemma igen!

Hejsan.
Som jag hade längtat. Längtat efter att få träffa min älskade dotter Emmy igen!
Det hade nu gått nästan tio månader sedan vi åt vår avskedmiddag hos Eva på Torget. Nästan ett helt år sedan vi kramades hejdå, jag och Emmy.
(det inlägget hittar ni här.)
Men nu var dagen äntligen inne.
Och det var precis så underbart härligt att få hem henne igen, som jag visste att det skulle vara.
Det var när jag som bäst satt på mitt kontor som högljudda tutningar hördes utanför. Och där kom de, mina båda döttrar Emmy och Amanda, direkt från Kastrups flygplats. Amanda hade trots en egen långa bilresa ända från Ungern, satt sig i bilen direkt, för att hämta hem sin älskade lillasyster. Det kallar jag syskonkärlek!!
En liten tår smög sig fram i min ögonvrå och alla hundarna blev galna av lycka av att se dem båda.
I hundarnas värld spelar det ingen roll om de varit borta i en vecka eller i ett år. Så båda var lika efterlängtade och välkomna.
Den där känslan av att ha sina döttrar tryggt hemma i soffan igen, den går helt enkelt inte att beskriva. Att i lugn och ro sitta ner och prata lite, att på håll kunna höra systrarna fnissa åt något på sina telefoner, att se hur de mot min vilja lockar upp Johnny i soffan … allt det där – det är ju det som är det verkliga livet. Det som i slutändan betyder något!
Jag var helt igenom lycklig!!
Förra gången Emmy och vännen kom hem, så anlände Emmy körande med sin kompis Matilda i rullstol pga ett brutet ben.
Vi hade skojat lite om det där och undrat i vilket skick de båda ”Australiensarna” nu skulle anlända i.
Helt bra var det inte. Emmy kom hoppande på ett ben, med det andra rejält svullet och rött. Kanske en infektion från ett sår … Hon fick helt enkelt vila foten resten av kvällen.
Senare på kvällen kom resten av familjen hit cyklandes. Alltså pappa Låke och hans underbara Gunilla.
Stefan riggade till grillen och jag njöt i fulla drag av att ha alla mina närmaste samlade.
Sånär som på min dotter Andréa förstås, som ju bor i Canada … men Andréa såg till att vara med på ett hörn hon också, fast det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.
(alla foto i det här inlägget där jag själv är med, är tagna av Amanda Henriksson)
Dagens citat:
Var bara dig själv!
Ingen kan påstå att du gör det på fel vis.
Ha en fin dag och en stor kram från mig
Annika

Som sista dagen på en semester.

Hejsan
Ni vet säkert alla, den där känslan man har på sin sista semesterdag. Den där känslan när en efterlängtad resa är till ända. När något man längtat efter väldigt länge plötsligt är över. Precis en sådan känsla hade jag förra söndagen.
Det var Andréas sista dag i Sverige – förmodligen på mycket länge … kanske på tre hela långa år  (om allt går som det ska med alla krångliga visum och så).
För Andréa har det nog varit en både rolig och jobbig vecka. Det blir liksom så himla hysteriskt och kompakt med alla som vill träffas, och jag medger skamset att jag är en av dem …
Undertiden som Andréa åkte för att hälsa på släkten en stund, fick jag lite välbehövlig vila och hjälp med min eftersatta städning här hemma.
-du borde kosta på dig att få hjälp med det här någon gång ibland mamma, sa Amanda.
…. ja, jag borde kanske det … i alla fall tills jag är på banan igen …
När här var städat och glänsande rent, började vi  fixa till lite gott till kvällens middag. Lite småplock med ost, baconlindade dadlar, pajer och annat mumsigt skulle det bli.
Men så kom vi på andra roliga idéer, och såklart ställer jag upp när det behövs skådisar till en kortfilm på snapchatten …. och jag levde mig verkligen in i rollen!!
Sen fick vi skärpa till oss och ta tag i vår matlagning igen…
Det är verkligen gott med plockmat tycker jag. Att kunna sitta lite längre vid bordet och njuta, även om det är ganska lätt att stoppa i sig alldels för mycket av alla godsaker.
Efter maten fick det bli ”hopp & lek”, vila och egentid. Det passade hunden Johnny perfekt!
Och gulliga gumpar är det bästa han vet!
 Sedan var det tid att hoppa i badbaljan, fast det får ni kanske se i ett annat inlägg.
Dagens citat:
När jag inte dog så
var jag tvungen
att börja leva.
Men kan inte bara
sitta den ena dagen
efter den andra och
vänta på att dö och
inte göra något åt det.
Då måste man
ta itu med tillvaron.
//Dagny Carlsson
105 år, bloggare
En underbar människa att ha som förebild, bloggaren Dagny!
Ha en fin dag och ta vara på dagen. Skjut inte upp det där roliga, finns möjligheten så gör det nu. Det där ni drömmer om.
Love and peace
Annika

Bästa bonusfamiljen firade en dotters födelsedag.

Hej hej
Det är ju så att min dotter Andréa kommer att fira sin 30-årsdag när hon är långt där bort i Saskatoon i Canada. Därför ville jag och min familjen så gärna passa på att fira henne lite extra nu när vi hade chansen, de här ynka små dagarna som hon var här hemma på besök.
Jag hade dukat och maten bestod av en smörgåstårta i alla enkelhet.
Jag hade gärna lagt all min kärlek och energi i att fixa maten, men med min rygg så valde jag att lägga kärleken på att bara vara tillsammans istället.
När Stefan dök upp från jobbet så passade vi på att gratulera med den lilla sak jag köpt i present.
Jag älskar att köpa små minnessaker till mina döttrar när de fyller år.
Sådana saker som jag själv är så svag för…. guld och diamanter och sånt …
Varenda kvinna förtjänar guld och diamanter i öronen. Och när man ska fylla 30 år då kan man väl räknas som kvinna.
Jag tror hon blev glad … hoppas det.
I paketet låg ett par hänge i vitt guld med små diamanter och Aquamarinblåa stenar. Gjorda för att matcha det halssmycke hon fått den dagen hon blev färdig med sin utbildning. (om det kan man läsa här)
Smycken gjorda av bästa guldsmed Lancing i Simrishamn förstås!
Sedan var det dags för oss alla att svira om och inom kort var vi samlade hela min underbara sköna bonusfamilj … (sånär som på yngsta dottern Emmy förstås)
Det var pappa Låke och såklart väldens bästa bonusmamma Gunilla. Systern Amanda, bonuspappan Stiffe och så jag.
(I familjen finns också en hop bonussyskon och några kända och okända styvsöner … om någon undrar … fast ingen av dem var på plats den här kvällen)
 Att ha möjlighet att sitta ner och prata med de allra närmaste. Att kunna lyssna på vad alla säger …
ja så blev den här mysiga underbara födelsedagen.
Vi pratade minnen, framtidsplaner och hade en trevlig kväll tillsammans.
De storslagna festligheterna får vänta. Och jag lovar, det lär komma fler ”nollor” att fira. Fler bemärkelsedagar att ställa till stora gille. Sådana där fester som Andréa egentligen vill ha.
Den här kvällen blev så fin. Ännu en dag att spara i minnesbanken.
Det blev såklart kaffe och tårta och drömrulltårta som är Andréas favorit!!
Ett stort varmt grattis från oss alla till dig Andréa.
Såklart kommer jag att vakna den första maj och när klockan är fem i åtta känns det sådär lite extra. Den tiden då jag fick den bästa titeln av alla … titeln mamma.
Grattis tjejen♥
Kvällens citat:
Det största brott föräldrar kan begå
mot sina barn, är att ha glömt sin
egen barndom.
Njut av kvällen och glöm inte att lyssna på era barn.
Kram Annika

Dyrbara timmar.

Hejsan
Så lycklig jag blev när hon äntligen kom hem igen. Alltså hem, hit till mig i Gyllebo.
För min dotter Andréa börjar hela världen bli hennes hem. Hon brukar säga: hem till Köpenhamn, hem till Canada, hem till Sverige, hem till Gårdlösa, hem till Skåne och snart säger hon hem till Alabama …. men nu sa hon:
-jag kommer hem till dig ikväll mamma.
YEEESSSS!!!!
Efter det att vi hämtat min dotter på Kastrup, så stannade hon kvar i Tomelilla hos sin syster Amanda.
De hade så mycket att prata om och de ville verkligen njuta av den korta tiden tillsammans. Amanda hade tagit ledigt från sitt jobb, för att bara kunna umgås. Avundsjukt tittade jag på bilderna de skickade, när de njöt i solen på Stenshuvud. Så tänkte jag för mig själv, att jag minsann också ”tagit ledigt” …
Men så insåg jag … det hade inte varit bra att hänga med upp där på Stenshuvud med mitt diskbråck … och mammor kan kanske inte vara med på allt…
Istället passade jag på att pigga upp mig med nya naglar.
Vårfina, i färgen whatta watermelon.
Men så hörde jag plötsligt min gamla Volvo svänga in på parkeringen.
Hon var äntligen hemma ”på mammas gata”.
Åhhh, jag älskar att titta på snapchatten och se att vi står på samma lilla fläck på världens karta. Jag, Stefan och Andréa.
På kvällen tog vi en sväng ut till grodornas paradis. Den där lilla mossen här i vår ekskog i Gyllebo.
Efter vårens rikliga nederbörd var det inte så lätt att ta sig fram där. Vi kunde höra hur några grodor ”spelade”, men någon parningslek fick vi aldrig se någon skymt av den här kvällen.
Sakta strövade vi fram där i den kyliga vårkvällen. Terrängen var inte den bästa för en käring med diskbråck, men jag bet ihop och struttade gladeligen med. Jag sände tacksamma tankar till min doktor som gett mig klartecken att ta smärtlindring när det behövdes. Nej, jag tänker inte bara ligga och ha ont under tiden som livet rullar på och allt underbart händer. Livet är alldeles för kort för det.
Åhhh vad jag önskat att tiden var dubbel … 48 timmar på ett dygn, 14 dagar på en vecka och 24 månader på ett år. Och vi alla hade blivit 200 år gamla.
… fast det förstås … tiden hos tandläkaren kunde gå fort förbi….
Att morgonen efter få se min dyrbara skatt ligga där i den provisoriska gästsängen gjorde mig och alla andra här sprittande glada.
Även om hon har ett fruktansvärt morgonhumör och man nästan inte vågar närma sig hennes säng, så går det där ilskna snabbt över och hon blir sitt vanliga sprudlande Andréa.
Säkraste sättet att väcka Andréa är egentligen med en lång pinne …
Dagens citat:
Du kommer aldrig hitta någon
annan som mig, men jag är
inte säker på om det är bra
eller dåligt … men jag vet i alla
fall att det är sant.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Annika
Scroll to Top