familjen Gyllebo

Back home

Hejsan.

Nu är hon hemma igen. Min Emmy.

Efter en låååång, dyr och ganska annorlunda flygresa anlände hon till sist till stationen i Gärsnäs.

På önskelistan stod pizzabuffé, precis som när hon skulle resa iväg strax efter nyår. (det inlägget hittar ni HÄR) På kvällen hade vi samlats hemma hos oss och tog emot henne med kvällsmat vid poolen.

Dagen då hon och Matilda gav sig iväg så satte hon ett foto på min köksbänk.

-du kan titta på det här medans jag är borta, sa hon… och där har den där bilden fått stå ända sedan dess.

Gladast över att få hem Emmy, det var nog helt klart syster Amanda. Även om Scott i början var lite blyg för sin yngsta moster, så blev de ganska snart riktiga bästisar.

För mig är det bara en familjemedlem som fattas här hemma nu. Dottern i Alabama. Såklart ringde vi upp Andréa den här härliga kvällen, men eftersom hon har det arbete hon har som djurläkare, fick samtalet ett hastigt slut med orden:

-oj, jag måste gå och avliva någon nu. Hejdå….

Dagens citat:

Jag har tre stolar i mitt hem; en för ensamhet, två för vänskap och tre för sällskap.

Min döttrar behöver inte några särskilda sittmöbler, de har ju sina alldeles speciella platser i mitt hjärta och här hemma finns många ställen att slå sig ner på.

Kram Annika

Lata dagar och fyra generationer.

Hejsan.

Den här pandemin har gjort att jag mest bara håller mig hemma och tillsammans med ett fåtal människor jag träffat hela året. Familjen och några få vänner. Jag håller i och håller ut. Här på bloggen har det blivit lite mer personliga inlägg igen, och så får det vara.

I midsommarhelgen träffades vi hemma hos oss i Gyllebo, och då fick vi möjligheten att föreviga pappa Kurt tillsammans med oss andra i de yngre generationerna. Tripp, trapp, trull och trulltrull. Lille Scott var inte alls särskilt förtjust över idén förstås.

Vi lekte och busade, badade och kastade pil. Gammal som ung.

När buset och stojet var över så ringde mat- och sovklockan. Mat för några och sov för andra.

Dagens citat:

Jag varken kan, vill, ska, borde, är tvungen eller måste.

Lata sommardagar är nog det bästa som finns, inga måsten, bara behagligheter.

Kram Annika

Hjärtat blöder en smula.

Hejsan.

Jag vet, jag är så oerhört lyckligt lottad som har en dotter och ett barnbarn på bara någon mils avstånd. Ändå finns ett sår i mitt hjärta just nu, som inte riktigt vill sluta blöda. En oerhörd längtan efter de där två andra döttrarna som är utomlands. De båda systrarna Henriksson som gör min underbara trio fulländad.

Det är exakt ett år sedan Andréa var hemma i Sverige nu, och om det inte varit för det här jäkla viruset, så hade hon kommit en kort sväng även den här sommaren. Men att lämna USA just nu är ganska chansartat eftersom hon då riskerar att inte bli insläppt i landet igen.

Hon har nu bara ett enda ynka år kvar på sin digra specialistutbildning. En utbildning som gett henne vänner och kontakter över hela världen. Men jag tycker mig kunna utläsa ett litet stråk av trött hemlängtan i min dotters ögon nu, när vi pratas vid på facetime.

Mitt mammahjärta längtar efter att få rå om bara henne. Vara en liten del av hennes vardag för ett tag. Jag längtar efter att ställa alla de där små frågorna i vardagen; ”har du sovit gott i natt, vill du ha frukost, vill du åka med och handla, vill du gå med runt sjön”…..

Jag längtar efter allt det där som är så speciellt för just henne, min fina underbara Andréa!

Så kom nästa lilla bakslag, som en dov stöt i magen. Yngsta dottern Emmy, som är på Nya Zeeland sedan årets början, har fått sitt flyg framskjutet för tredje gången nu. Såklart sitter de inte i sjön. De har alla hälsan och mår bra. Ändå känns längtan övermäktig just nu. Jag längtar så mycket efter min alldeles speciella lilla Emmy.

Hur underbart det än är med lille Scott och min underbara dotter Amanda, så kan en dotter aldrig någonsin ersätta en annan. För en mamma är varje unge alldeles unik och älskade för sin egen skull, och man behöver dem alla tre. När man inte kunnat ses på länge så blöder hjärtat extra mycket, så är det bara.

Dagens citat:

Förminska inte ditt eget lidande, genom att intala dig själv att de finns de som har det värre.

Jag är lyckligt lottad, men mitt hjärta längtar så gräsligt efter de som fattas här hemma nu.

Kram Annika

En kort runda och en liten skafferilek.

Hejsan.

När oförutsedda händelser inträffar i livet då är det bra med ett påfyllt ”måbra-konto”.

Jag har fått lägga mitt eget liv lite grann åt sidan för ett tag, och såklart saknar jag mina vanliga vandringar här på Österlen.

En kort runda i Gyllebo tillsammans med en dotter och ett litet barnbarn har gett mig lite skön återhämtning. För det är i naturen jag fyller på det där måbra-kontot.

Det bästa när livet korvare ihop sig, är att acceptera. Acceptera att allting får vara som det är just nu, och det är ok.

Lite bus med en glad gosse, det är också bra när hjärnan känns som en överhettat turbomotor. En enkel skafferilek muntrar alltid upp.

Och en skön Gyllebopromenad såklart.

Dagens citat:

Och det är just precis det livet handlar om. Att leva på ett sätt som gör att man aldrig blir redo att dö.

Det är bara att tuta och köra. Att med nyfikenhet alltid ta sig ann varenda ny dag man får i det här livet.

Kram Annika

Längtan är stor.

Hej hej

Det har snart gått fem hela månader sedan min yngsta dotter reste till andra sidan jordklotet, nämligen till Nya Zeeland. Jag var såklart införstådd med att hon skulle vara borta en längre tid och att vi inte skulle kunna träffas på väldigt länge. Vad jag inte alls var förberedd på var det läge som skulle komma att drabba hela världen med tanke på pandemin, och på den extra oro detta skulle medföra för oss alla.

Ingen kan vara gladare än jag när det nu står klart att hon och hennes kompis ska försöka ta sig hem om en dryg månad. Åhhhh, alltså, hon kommer hem snart!

Vi hade en liten plan i familjen, att vi alla skulle kunna ses här hemma i Sverige i sommar. Tyvärr ser det inte ut att kunna genomföras, då min äldsta dotter nog måste stanna kvar i Alabama för ganska lång tid framöver. Men vi får se, kanske kan vi ta oss till henne istället, någon gång framöver.

Nu gläds jag först över att snart få återse min älskade lilla sockersmula. Min fina Emmy. Därefter får jag göra upp höstens resplaner till ”Amerikat”, för en mammas längtan är starkare än all coronaskräck i världen.

Dagens citat:

Jag har gjort många dumheter och det tänker jag fortsätta med. Det är de som är kryddan i livet.

Nu håller jag alla tummar och tår för att de här flygmaskinerna går som det är planerat, och jag åter kan krama om min yngsta lilla tös igen.

Ha det gott och kram Annika

Grabben vid graven.

Hejsan.

Den här konstiga våren som vi har i år… Jag känner så mycket tacksamhet för de guldkornen jag trots allt har i mitt liv. Ett litet barnbarn och en dotter som bor kvar på Österlen. De skänker mig så mycket lycka just nu.

En dag i förra veckan var vi på utflykt, Amanda, Scott och jag. I kanten av ett gult rapsfält såg vi en räv på jakt efter något ätbart.

Misstänksamt blängde den på oss när vi stannade bilen vid vägkanten för att knäppa några bilder.

Ganska snart lämnade vi den fina räven och for vidare mot Brösarp för att titta till mamma Ingrids grav.

Under tiden som jag planterade lite nya blommor kunde jag höra lille Scotts förtjusta babyskratt i bakgrunden. Det gör gott med glada barnskratt på en kyrkogård tycker jag. Det liksom jämnar ut allt. Sorgen blir mindre hård och skarp. Min mamma Ingrid hade älskat att veta att ett litet barnbarnsbarn låg där i gräset vid hennes grav och jollrade.

Dagens citat:

Låt därför livet bära med sig vad det vill, och låt mig vara stark nog att ta emot vad det bjudet. //  Astrid Lindgren

Ha en fin dag och kram

Annika

Bästa skrotarsöndagen.

Hejsan.

Med skrotarsöndag menas en ledig, slapp söndag, utan några planer överhuvudtaget.

Att ta dagen som den kommer och bara njuta av vad som faller en in. Det är så skönt tycker jag.

Att tidigt i ottan få ett spontant frukostbesök är alltid mysigt. Att sitta och äta ”morgonmaden” länge tillsammans och duka fram lite extra gott, det passar bra när man har skrotarsöndag. Och ni ser, inte vilket besök som helst inte. Dotter och barnbarn.

Att sedan packa ner den lille pågen i en vagn och ge sig ut i naturen, det gör jag gärna en ledig söndags morgon.

Extra kul är det om det dyker upp en spännande traktor som vi kan vinka på. En glad österlenbonde vid namn Jan, som vi känner väldigt bra.

Så finns det vissa i min familj som gillar att bygga hus när det är skrotarsöndag. Det är bäst att låta honom hållas med det… Fast de flesta i familjen har ju oftast energi så det stänker om det.

Gillar du också sådana här skrotarsöndagar?

Dagens citat:

Trygghet beror inte på hur mycket man har, utan på hur mycket man kan vara utan.

Kram på er.

Annika

 

Förstå hur lyckligt lottade ni är.

Hejsan.

Det har nu gått fyra månader sedan min lilla tös reste till Nya Zeeland. De första månaderna åkte de runt som backpackers. De upptäckte landet, de njöt och levde precis som man vill att ungdomar ska kunna göra. Särskilt när de jobbat och slitet en hel sommar för att tjäna in till sin efterlängtade resa.

Precis innan allt med corona inträffade så fick de arbete på ett företag som packar kiwi. Att hela världen sedan förändrades som genom ett trollslag har vi alla nu blivit varse.

För någon dag sedan hade jag möjlighet att för andra gången på fyra månader få prata med min dotter i telefon.

-fattar ni i Sverige hur lyckligt lottade ni egentligen är, sa Emmy, när Covid19 kom på tal.

För såklart ser hon sina svenska vänner på sociala medier, och för många här hemma är det mesta egentligen som vanligt med väldigt få förändringar. För henne och Matilda ser vardagen annorlunda ut. Det är en massa restriktioner och mycket är stängt och förbjudet.

 

På andra sidan jordklotet finns min äldsta dotter i Alabama. Där är det ungefär samma förhållanden som hos Emmy och Matilda. Kanske med den skillnaden att viktiga saker där håller öppet. Viktiga saker  såsom vapenaffärer och skjutbanor… Ja, ni läste rätt, amerikanarna kan man inte riktigt förstå sig på!!

Men en sak är säker, att oavsett hur jävligt det här viruset är, så har vi det friaste livet i världen just nu.

Jag hoppas att alla svenskar verkligen lyder rekommendationerna som vi fått. Det handlar om frihet under ansvar. Att vi har en sådan underbar sak som allemansrätten betyder väl att vi svenskar är ett väldigt ansvarstagande folk. Det är dags att visa det nu. På riktigt!

Var rädda om er mina fina töser runt om i världen. Att vi inte kan ses just nu får vara ok.

 

Dagens citat:

Den största ensamheten händer när vi överger oss själva. Se till att stå på din egen sida, ge dig själv medkänsla, värme, kärlek och empati.

Ha en fin lördag. Kram Annika

Små guldkorn.

Hejsan.

Man behöver faktiskt inte sitta på en stor, fet guldtacka för att känna lycka i livet.

Att just nu har möjligheten att sticka ner näsan i ett hav av blommande vitsippor ger väl guldstänk så det visslar om det.

Att sitta på en brygga och höra ankornas kärleksliv i bakgrunden, det ger väl kanske också lite känsla av en guldmedalj i dessa tider.

Men ännu mer guldkant i tillvaron är det att stoppa ner sitt barnbarn i vagnen och rulla ut i skogen för att skörda lite ramslök.

Livet är ju fullt med ljuvliga små guldkorn. Det gäller liksom bara att lägga märke till dem.

Att inse att de där små vanliga sakerna faktiskt är de stora viktiga sakerna.

Dagens citat:

De människor som fått ut mesta av livet är inte de som levt ett sekel, utan de som levt varje minut.

Kram Annika

Inte som det var tänkt.

Hejsan.

Tidigare har jag skrivet ett par inlägg om min dotter Emmy, som just nu backpackar tillsammans med Matilda på Nya Zeeland.

Sedan förra inlägget så har mycket hänt.

Deras resa fortsatte norrut, helt enligt planerna. Det såg ut som om de levde livets glada dagar. Sorglösa och lyckliga.

Så fick jag rapport om att de båda blivit sjuka. Feber och något som påminde om en ”karraförkylning”, och det vet vi ju alla att sådant inte är något att leka med. På en liten filmsnutt kunde jag se hur de satt på stranden och lite medtagna svalkade sig i vattnet.

Men efter ett tag friskna de båda till och var på benen igen. Siktet var inställt på nya äventyr.

Tanken var att de skulle söka jobb i norra delen av landet. Till deras glädje hittade de ett arbete som bestod i att packa kiwi. Långtråkigt jobb, men helt ok och pengarna rullade in igen.

Men så lamslogs världen av det vi alla nu känner som covid19. Allting förändras som genom ett trollslag.

Fyra veckors total lockdown har nu gjort att tjejerna blivit tvingade att stanna kvar där de är. Tur i oturen så har de fått fortsätta sina arbeten, men med väldigt stränga regler och restriktioner. Allting övervakas av vakter.

Hur det sen blir när de fyra veckorna passerat, vet ingen ännu, men det ryktas om en förlängning av lockdownen. Tjejerna får bo tillsammans, men deras liv är väldigt begränsat. När alla provianterade förnödenheter så köpte de sig en boll.

Såklart är det nervöst att ha ungarna ute i världen just nu. Även om NZ är ett tryggt och bra land, så känns det ändå oroande. Jag längtar så efter den dagen då jag återigen får slå armarna om min lilla fina tös igen. I en orolig tid vill man ju vara nära sina kära, sin familj, de som betyder allra mest. Som mamma vill man kunna rycka ut och hjälpa…

Vad passar bättre än det citat jag skrev i förra inlägget om min dotter…

Dagens citat:

En mamma är inte gjord av stål, men hon klarar vad som helst för sina barn. En mamma har inga batterier, men hon fungerar hela dagen och hela natten och är mycket noggrann när det gäller hennes barn. En mamma har inte 7 liv, men skulle offra det enda hon har för sina barn.

Vill ni läsa tidigare inlägg om tjejerna på NZ, så finns de HÄR och HÄR.

Så vill jag skicka en kärlekshälsning till min andra dotter som kämpar på i USA just nu. 120 timmars arbetsvecka !!! är vardagsmat för henne, men jag misstänker att läget börjar bli ansträngt. Var rädd om dig Andréa.

Må väl och var rädda om er.

Kram Annika

Scroll to Top