familjen Gyllebo

Inte som det var tänkt.

Hejsan.

Tidigare har jag skrivet ett par inlägg om min dotter Emmy, som just nu backpackar tillsammans med Matilda på Nya Zeeland.

Sedan förra inlägget så har mycket hänt.

Deras resa fortsatte norrut, helt enligt planerna. Det såg ut som om de levde livets glada dagar. Sorglösa och lyckliga.

Så fick jag rapport om att de båda blivit sjuka. Feber och något som påminde om en ”karraförkylning”, och det vet vi ju alla att sådant inte är något att leka med. På en liten filmsnutt kunde jag se hur de satt på stranden och lite medtagna svalkade sig i vattnet.

Men efter ett tag friskna de båda till och var på benen igen. Siktet var inställt på nya äventyr.

Tanken var att de skulle söka jobb i norra delen av landet. Till deras glädje hittade de ett arbete som bestod i att packa kiwi. Långtråkigt jobb, men helt ok och pengarna rullade in igen.

Men så lamslogs världen av det vi alla nu känner som covid19. Allting förändras som genom ett trollslag.

Fyra veckors total lockdown har nu gjort att tjejerna blivit tvingade att stanna kvar där de är. Tur i oturen så har de fått fortsätta sina arbeten, men med väldigt stränga regler och restriktioner. Allting övervakas av vakter.

Hur det sen blir när de fyra veckorna passerat, vet ingen ännu, men det ryktas om en förlängning av lockdownen. Tjejerna får bo tillsammans, men deras liv är väldigt begränsat. När alla provianterade förnödenheter så köpte de sig en boll.

Såklart är det nervöst att ha ungarna ute i världen just nu. Även om NZ är ett tryggt och bra land, så känns det ändå oroande. Jag längtar så efter den dagen då jag återigen får slå armarna om min lilla fina tös igen. I en orolig tid vill man ju vara nära sina kära, sin familj, de som betyder allra mest. Som mamma vill man kunna rycka ut och hjälpa…

Vad passar bättre än det citat jag skrev i förra inlägget om min dotter…

Dagens citat:

En mamma är inte gjord av stål, men hon klarar vad som helst för sina barn. En mamma har inga batterier, men hon fungerar hela dagen och hela natten och är mycket noggrann när det gäller hennes barn. En mamma har inte 7 liv, men skulle offra det enda hon har för sina barn.

Vill ni läsa tidigare inlägg om tjejerna på NZ, så finns de HÄR och HÄR.

Så vill jag skicka en kärlekshälsning till min andra dotter som kämpar på i USA just nu. 120 timmars arbetsvecka !!! är vardagsmat för henne, men jag misstänker att läget börjar bli ansträngt. Var rädd om dig Andréa.

Må väl och var rädda om er.

Kram Annika

Moder Jord är inte rädd.

Hejsan.

I dessa tider är det skönt och välbehövligt att naturen är sig lik och uppför sig som vanligt.

Moder Jord är varken rädd för basilusker, virusbakterier eller smittorisker. Hit kan man komma som vanligt med både rinnande ögon och snorig näsa. Naturen har inget att frukta. Det är oss människor som viruset är ute efter.

Min dotter och mitt lilla barnbarn har i snart två veckor varit rejält förkylda och snoriga.

Trots att jag gnällt och bestämt hävdat att jag minsann inte är rädd för smitta, så har Amanda varit obeveklig. Hon vill inte vara skuld till att smitta någon. Något besöka hos oss har det inte blivit på väldigt länge nu. Så klokt och hänsynsfullt, och egentligen helt rätt. Det är bara min hjärna och mitt hjärta som inte varit på samma våglängd riktigt.

När de båda sedan blev lite bättre fick jag på nåder träffa dem på en härlig tur i solskenet. Frisk luft är bra för precis allting. Moder Jord är inte rädd. I smyg tog jag upp Scott och gav honom en stor kram och en puss på hans runda lilla kind. Ja, jag känner mig lite som en stygg Moder Jord.

Dagens citat:

Ett uppvaknande är aldrig smärtfritt. Kaos och drama följer med det. Ur detta kommer ljuset. Och en ny värld.

Gör det bästa av allt, alltid. Visa hänsyn och lyd vårt lands rekommendationer. Kanske blåser allting över som en fis innan sommaren, eller så förändras allting till den värsta katastrof vi någonsin sett i vår moderna tid. Vi avgör själva om det ska spridas i ett skenande kaos, eller om vi tillsammans gör vad som krävs för att allt sker förnuftigt och kontrollerat.

Kram Annika

En tjej på miljonen.

Hejsan.

Idag ska mitt blogginlägg handla om en liten gullig tjej här på Österlen. Hon heter Stella. Jag har känt henne ända sedan hon föddes och bara var en liten bebis.

Hej Stella, det här inlägget är till dig ♥

Stellas mamma heter ELNA , och om henne har jag skrivit förut här på bloggen. Min dotter Andréa och Elna har varit vänner ända sedan de satt i blöja på barnavårdscentralen i Smedstorp och blängde på varandra. Med åren blev de mer som systrar. Även om de stundom inte kunnat träffats på långa tider, så vet jag att de båda står varandra oändligt nära ändå. En vänskap som är få förunnat.

När Elna fick sin ljuvliga dotter för sex år sedan var valet av gudmor självklart. Sedan dess har Andréa fått följa sitt lilla gudbarn på håll. Deras möten har blivit få men ack så intensiva och kärleksfulla.

I somras när min andra dotter, Amanda,  hade sin babyshower här hemma, så var fina lilla Stella såklart också med.

Och såklart fanns gudmor Andréa med på en direktlinje på telefonen från Alabama.

Ibland har jag fått hjälpa till att förmedla presenter och klappar åt Stella, då Andréa ju bor utomlands. Ett kärt besvär för mig, som jag med största glädje åtagit mig.

För några veckor sedan fyllde Stella sex år. Jag, Amanda och lille Scott var bjudna på en födelsdagsfrukost, och med oss hade vi presenter. En alldeles speciell paket från USA och gudmor Andréa fanns också med.

Det är nämligen så att lilla Stella tänker bli veterinär när hon blir stor, precis som sin gudmor. Det Stella fick i present av Andréa var just en amerikansk docka med djurläkarkläder och stetoskop. Att den fina dockan också är väldigt lik Stella själv, var ju extra roligt.

Det var ett så mysigt litet sexårs kalas hemma hos Stella. För mitt barnbarn Scott, så var det hans första barnkalas någonsin i livet. Premiärkalaset kunde inte bli bättre för honom. Så mycket kärlek.

Vi blev bjudna på den godaste frukost ni kan tänka er, och som kronan på verket så avslutade vi med Stellas egenhändigt gjorda chokladbullar. Nej jag skojar inte! Stella har fått det här med bakning i modersmjölken, för inte ens jag som är vuxen klarar att få mina bollar så runda och perfekta. Inte ens om jag anstränger mig allt vad jag kan.

Stella, du är en fantastisk person. Du är snäll, ödmjuk och så närvarande, samtidigt som du är en tuff tös som vågar tro på dig själv och vara den du är.  Du kommer att kunna bli precis vad du vill när du blir stor, det är jag säker på! Vi är glada och tacksamma att vi fick komma på ditt fina lilla kalas.

Och från Alabama skickade Andréa den här bilden till mitt blogginlägg med en särskild hälsning till dig.

 

Jag hoppas att vi ses snart igen Stella.

Dagens citat:

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen.

Stella, du och din mamma har ett sånt hjärta som man kan se med.

Kram Annika

(p.s naturligtvis har jag godkänt av Elna att ha bilder här på finaste lilla Stella)

Alla hjärtans dag.

Hejsan.

Mina hjärtans dag.

Idag är det ”Alla hjärtans dag”. En dag som alla andra för mig. Såklart kommer jag ihåg mina kära små hjärtan lite extra idag. Mina töser som står mig närmast i livet. Två av dem är så långt iväg just nu, så emellanåt snörps hjärteroten ihop en smula. En av dem är i Nya Zeeland och den andra är i Alabama. På vars en sida av jordklotet. Såklart är jag överlycklig över att tredje tösen inte är längre bort än i Tomelilla. Men den ena ersätter aldrig den andra. Var och en så värdefull och unik!

Och så har jag förstås lille Tjabokillen. Han var ju faktiskt med senaste gången jag hade tjejerna samlade allihopa här hemma. Som ett litet grodyngel låg han där och grodde i Amandas lilla söta kulmage.

Även om Scott inte syntes så väldigt tydligt då, så nog fanns han där alltid! Tänk, redan har grabben hunnit ”fylla” 4 månader! Livet är f*n i majj ett mirakel.

Jag har ju även ett stort bamsehjärta. Stefan heter han.

Förmodligen firar vi dagen med en vanlig enkel vardagsfika i köket – han och jag. Det är ju faktiskt det bästa som finns. Vardagen. Kanske skrapar vi några triss och hoppas på vinst.

Skulle vi mot förmodan vinna storkovan tar vi ett varv runt jorden och hälsar på Andréa och Emmy i farten. Det vore fantastiskt.

Fast det blir nog som vanligt. En vandringstur på hemmaplan är ju faktiskt rena paradiset det med.

Storekovan för mig är ju egentligen att veta att de alla är friska och mår bra. Och att ibland få besök av en liten Tarzankille, det förgyller vardagen mer än alla pengar i världen.

Dagens citat:

Att umgås med sina vuxna barn är som att återuppleva de bästa stunderna i livet.

Man behöver inte köpa en massa dyra presenter till sina kära. Att komma ihåg att berätta för dem hur älskade de är räcker länge.

Kram Annika

Elva nätter före jul.

Hejsan.

När Lucia lyste med sin frånvaro här i Gyllebo, så kom han istället. Den gulligaste lille tomtenissen ni kan tänka er.

Lille Scott i sin randiga tomteluva fick mig nästan att få en illusion av verklighetens ”tipp tapp”. För min inre syn kunde jag se hur det kom fler små krypande tomtenissar upp ur vråna. Lyssnande och spejande, trippade de fram på tårna. Lilla Nisse liten!

Fast så ringde den där ”mat och sov-klockan” och det blev annat ljud i skällan.

Tomteluvan åkte av och Molly kom för att trösta. Molly är våldsamt förälskade i lille Tjabo-killen.

Och när magen var fulltankad kunde den lille ”nissen” hänga med sin mormor på jobbet en stund.

Dagens citat:

Bakom kameran på varje gulligt julfoto på barnen, står en galen mamma som säger ”bajs” eller hotar med att ställa in julen.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Min julafton 2018

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan

Jag tänkte kika in här på bloggen med en liten del av alla härliga bilder som togs på julafton.

Jag njöt i fulla muggar över att ha min närmaste familj runt mig. Två av tre döttrar  och en gullig svärson. Åsså Stefan såklart! Vi såg på Kalle, vi drack glögg och vi åt på tok för mycket mat. Huset var fyllt av bubblande skratt och tokigheter. Som jag njöt.

Strax efter maten ringde telefonen. Det var ett samtal från Florida där, min äldsta dotter firade sin jul med ”nya” pojkvännen och hans familj. Jag höll mig diskret i bakgrunden, för ni vet ju … min engelska har ju skapat förvirring förut …. och jag vill ju inte framstå i dålig dager sådär alldeles i början ….

Julafton går alltid rent för fort nuförtiden, tycker jag. Kanske har det där något med åldern att göra, eller så har jorden helt enkelt börjat att snurra något fortare. Miljöförstöring, plast och sånt där kanske påverkar det att tiden springer…

Och när det känns som om magen är sprängfylld och man inte kan få ner en smula mer, ja då åker gröten fram. Fast det känns nästan som om den hamnar i en annan mage, som om man vore en ko.

Sen blev det bara mys för hela slanten. Pysslande med alla julklappar och lite rebusar och tävlingar.

Tack härliga familj för en underbar julafton!

Kvällens citat:

Du kan bara vara ung en gång. Men du kan vara barnslig hela ditt liv.

Tips: Just nu är det riktigt bra mellandagsrea på iDEAL. Jag passsade på att klicka hem den HÄR som jag önskat mig så länge. En extra laddningskabel  som den HÄR fick det också bli när tjejerna kommer hem och har glömt …

Ha en fin kväll och kram.

Annika

 

 

 

Årets lussebullebak.

Hejsan.

I helgen hade vi vårt årliga julpyssel.

Egentligen är det den här tiden före jul som är den absolut mysigaste.

Att få hem sina töser, det är ju guld för mig.

Även om det alltid blir jag som får ta all disken, så gör jag ju det med glädje.

Vila mig kan jag göra undertiden som degen jäser.

Årets upplaga av saffransbröd blev inte så fantasifullt som vanligt, men ta mig tusan om de inte blev saftigare och godare än något år förut …

Så i år finns det nog inga lussebullar kvar i augusti som det brukar.

Det viktigaste är inte vad resultatet blir – det viktigaste är alltid vilka minnen i hjärtat vår pysseldag skapar!

Dagens citat:

Jag har en perfekt kropp!

Jag får precis plats i den!

Ha en härlig kväll.

Kram Annika

 

 

Alltid nära – åtminstone i hjärtat.

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej hej
Några av er vet att jag har en dotter som far och flyger över jordklotet och som just nu bor i USA.
Egentligen är hon den allra största anledning till den här bloggen från början.
Jag ville aldrig riskera att hon skulle glömma sitt land, sitt Österlen, sin barndomsbyggd och sin familj.
För ett tag sedan fick jag äntligen möjlighet att prata med henne i telefon.
Sådana dottersamtal ger mig så mycket energi att det hade räckt till att driva min gamla Volvo ända till Kiruna om det skulle behövts …
Nu närmar sig julen igen, och det är en evighet sedan jag hade mina töser samlade hemma i Sverige.
Jag minns med glädje det året jag fick fira lite jul med dem alla i Mexico.
Andréa var som alltid tomte, utklädd med vad vi hade att tillgå. Och som vi skrattade!!
Underbara unge, som alltid bjuder på sig själv!
Inte heller i år kommer jag att kunna träffa min äldsta dotter.
Jag glädjs förstås över att våra möten inte kan räknas i kvantitet, utan istället är det kvalitet i allt vi gör tillsammans.
Jag glädjs över att hon verkar få en fin jul där hon ska fira, och det är gott nog för mig!
Ja, alla ni föräldrar som har era barn inom rimligt avstånd i Sverige eller i Europa, jag hoppas att ni alla förstår hur lyckligt lottade ni är. Ni som har möjlighet att få träffas några gånger om året åtminstone. Att kunna fira jul och födelsedagar tillsammans är ju guld.
Min tös mår bra och kämpar för att nå sina mål och sina drömmar.
Det är egentligen det som betyder mest för en mamma.
Kvällens citat:
Jag läste att man kunde
göra chokladfondue av
överbliven choklad
och nu är jag helt förvirrad…
Vem fan har överbliven
choklad hemma?
Tips:
Julklappar jag önskat jag kunnat skickat till dig i år Andréa…
Ett par stövletter som hon hade älskat finns här.
Träningskläder såklart – som de här.
Förmodligen hade Andréa älskat att överraska oss alla på julen, klädd den här.
Ha en fin kväll.
Annika

Viktigaste för mig.

 (inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan.
Förra helgen var en riktigt toppenhelg för mig.
Min yngsta dotter jobbar just nu i Malmö, och har ett ganska tufft arbetsschema. Det gör att vi inte kan ses så väldigt ofta.
Men förra helgen var det ju röd dag på lördagen, och det betydde att hon var ledig och hade möjlighet att komma hem till Gyllebo.
Mitt mammahjärta jublade, och såklart laddade jag för en myshelg med henne. Alla andra planer stuvades kvickt undan.
Nästan lika glad som jag blev att se min tös här hemma igen, lika glad verkade vår gamle Johnny-hund bli. Han visste liksom inte riktigt till sig av vild glädje. Han var som ett plåster på henne hela tiden.
Istället för att fara på en massa ljusevenemang som den där helgen anordnades runt om i bygden, så fixade jag mycket hellre ihop lite god middag för oss här hemma. Ingenting kändes viktigare än tiden med min dotter.
Det blev ingen avancerad middag.
Emmy äter vegetariskt, så det blev en pestopastarätt med lite extra charkuterier till mig och Stefan. Gott och enkelt och med mycket tid att prata, skatta och mysa.
Dagens citat:
En liten flicka höll
två äpplen; hennes mor frågade
efter ett. Flickan bet
fort i det ena äpplet, och sedan i
det andra. Mamman försökte
hålla tillbaka sin besvikelse.
Men sen höll flickan fram ett av
äpplena och sa: ”Här, det här
är det sötaste äpplet”.
Slutsats:
Döm inte så fort.
Ett underbart litet citat och en underbar helg.
Tips…
Dagens tips får bli något som mina tre döttrar gillar väldigt mycket. Väskor!!
Camprade är det just nu kampanj på Michael Kors väskor, och här är ju en till varje flicka …
En stil som passar Andéa är den här.
Till Amanda hade jag valt den här.
Och till Emmy hade den här blivit perfekt.
Ha en härlig dag.
Kram Annika

Prisa Gud för internet.

Hej hej
Minns ni att jag nämnde att vi var samlade hela familjen den där kvällen då vi hade välkomstfest för min dotter.
Min lilla dotter som anlände hem efter ett år på resande fot.
Någon undrade kanske om jag rent glömt bort att jag faktiskt har min äldsta dotter kvar i Canada …
Nix, pix – henne glömde jag inte bort. För Andréa ser minsann till att hon inte kan bli bortglömd.
Lagom till middagen ringde min telefon med en ilsken signal. Det var Andréa som telefonerade över internet.
-Hej hej, kvittrade hon med en sömndrucken stämma.
-Jag vill också vara med på er middag, sa hon bestämt.
Och så fick det bli!
Undertiden som jag dukade fram vår kvällsmat så kröp Andréa ur sängen och fixade till en frukost åt sig där borta i Saskatoon.
Vi skiftades om att prata med henne där genom min smartphone, och när vi blev trötta på henne så ställde vi henne bara på bordet.
När alla satt sig till bords här i Gyllebo så hade någon placerat Andréa i vitrinskåpet. Fast när jag råkade stänga dörren om henne så blev det ett himla liv. Där inne ville hon minsann inte vara för där kunde hon ingenting höra.
Sedan fick hon stå på bokhyllan hela kvällen ända tills batteriet var slut. Vi turades om att prata några ord med henne och hon kunde hörda vad vi sa. Hon åt sin frukost, vi käkade kvällsmat och vi kunde allihopa få vara tillsammans för en liten stund.
Jag älskar internet. Det gör livet lite mer uthärdligt för en mamma till globetrotterungar.
 Kvällens citat:
Jorden är rund
för att det inte ska
finnas gränser.
Ha en goer kväll.
Annika
Scroll to Top