familjen Gyllebo

Amandas första barnkalas.

Hejsan.

Min mellandotter Amanda fyllde 30 år för snart en vecka sedan. Jag hade önskat så mycket, att vi alla kunnat kidnappa henne, att vi allihop kunnat ta med henne ut för att äta och mysa tillsammans någonstans. Kanske var mina önskningar till viss del egoistiska, jag hade ju så gärna önskat att jag kunde få vara med.  Tyvärr så satte corona käppar i hjulet för även dessa drömmar. Istället fick det bli att bara systrarna åkte iväg för lite bus och middag på Saltan i Ystad. Hemma i Gyllebo planerade jag då istället för kvällens överraskning…

Ett riktigt barnkalas!  Just barnkalas har aldrig varit något som Amanda velat ha när hon var liten. Trots att jag ofta erbjöd mig att ordna det för henne så tog blygheten nog över och det slutade alltid med att hon helst ville slippa. Men nu tyckte vi alla att det kunde vara på tiden…

Det var en lite spänd och överraskad ”partysutstyrd” tjej som anlände till sitt första kalas den här kvällen.

Fast när hon såg att det bara var vi, hennes närmsta familj, då skrattade hon lättat. Festen kunde börja!

När vi gått loss på den grillade korven, som ju hör barnkalas till, så var det dags att pröva lyckan i fiskedammen. En godispåse till oss alla blev resultatet. Och tänk, alla hade vi samma tur, både gammal som ung, från lille Scott 2 år till gammelmorfar Kurt snart 90 år.

Sedan blev det dags för efterrätten… och såklart fick det bli Amandas älsklingsefterrätt som ju är marängsviss.

Ljus!!!… såklart måste det vara ljus att blåsa ut på ett barnkalas.

Och finns en liten Scott med på kalaset så kan han såklart hjälpa till.

Och som vid alla barnkalas så blir man ju väldigt trött efteråt. Trött, lycklig och nöjd.

Tröttas av oss alla var kanske jag själv 😉

Dagens citat:

Finns det ett barn i dig som bjuder upp till dans? Finns det en vuxen i dig som vill tacka ja?

Så länge man har barnasinnet kvar, så länge kommer livet att fortsätta leka.

Kram Annika

Kalasväder och Amandas dag.

Hejsan.

Oboy, vilket kalasväder vi bjöds på under trettondagen. Oj, oj, oj….

Jag och min fina vän Petra parkerade våra båda män hemma i TV-soffan och drog sedan själva till havet för en lång ljuvlig vandring.

Havet och himlen gick i klarblå toner. Vinden var bitigt kall och stranden var fylld med solsugna människor.

Mina båda små hundflickor traskade lyckligt med oss hela den härliga rundan, från Vitemölla till Haväng och runt Stigalunds gård och  tillbaka till bilen. Och jag kan lova att det kaffet vi sedan drack när vi kom hem smakade gudomligt gott. Vinterns alla kalasväder ska och bör man verkligen ta tillvara på.

Hur vädret var för 30 år sedan, ja det minns jag faktiskt inte riktigt, jag hade ju lite annat att tänka på då … men jag kan lova att det var kalas. Födelsedagskalas för min Amanda, som såg dagens (lysrörs) -ljus på en toalett på Ystads BB för exakt 30 år sedan.

Min underbara, fina Amanda. Min andra dotter utav tre. Mitteltösen med det största hjärtat, hon som alltid tänker på alla andra. Klok och förnuftig, som är både en underbar dotter och en fantastisk mamma.

Älskade Amanda, idag hade jag så gärna kramat dig precis så som jag gjorde då för trettio år sedan. Jag hade önskat att jag  varit med och firat din dag idag … Men jag gläds över att du  är med din lilla familj på en minitripp och att ni har det riktigt gott tillsammans.

Jag hoppas att du blir rejält bortskämd idag av dina pågar och att du får känna vilken fantastisk person du är.

Finaste lilla Amanda, jag vill att du ska veta vilken viktig roll du alltid haft i vår familj. Som mittelsyster kom du kanske alltid en smula i kläm mellan dina båda andra systrar. Men du har alltid varit som kittet som håller oss ihop. Som limmet i skaran, den som värnar om oss alla och kanske den som mest bidragit till att ni systrar nu står så innerligt nära varandra. Vår lilla spindeln i nätet, det är du.

Idag vill jag önska dig en riktigt härlig födelsedag, och så håller jag tummarna för att vår Italienresa kan bli av till våren. Bara du och jag gumman, så som du önskade … ♥

Dagens citat:

Om folk tvivlar på hur långt du kan gå, gå så långt att du inte kan höra dem längre.

Du är bäst Amanda, och du kan bli allt du vill i världen!!

Ha det gott alla, och kram från mig.

Annika

Julafton i Gyllebo 2021

Hejsan.

Som jag längtat efter just den här julen i flera år. Just det här året var det, för första gången på sju år, möjligt för mig att fira jul tillsammans med alla mina tre döttrar här hemma i Gyllebo.

Redan på lillejulafton föll rejält med fluffig snö och skapade den mysigaste julkänslan.

En tunn hinna av is hade bildats och jag passade på att ta mig ett isvaksbad innan alla julförberedelser skulle ta fart.

På julafton fortsatte det att snöa. Fast då hade jag så mycket att stå i, så då fick jag lägga både morgontur och bad på hyllan. Prick klockan tre samlades vi hela familjen framför TV:n här hemma. Med glögg och lussebullar inledde vi årets julfirande, precis som så många andra i vårt avlånga land. Då satt vi bänkade framför Kalle såklart.

Sedan var det dags för det stora julbordet att dukas fram. Det här året fanns lite extra, nya maträtter på buffébordet, eftersom delar av familjen mer och mer äter vegetarisk mat numera.

När vi alla hade ätit flera gånger av både det kalla rätterna och de varma, då var det dags för oss att skynda oss med årets mest brådskande diskning. Den där disken som man tvunget måste vara klar med innan en mycket speciell gäst dyker upp. Och ni vet ju vem…. Tomten såklart!

Efter det blev det liksom ingen ordning längre. Det öppnades paket, det skruvades ihop saker och det jämfördes, det kramades och det lektes. Mitt i all den där sköna röran så åkte gröten och därefter godiset fram. Sedan blev det julklappsspel och sällskapsspel för hela slanten.

Underbara härlig jul. Och underbara härliga familj!!

Som alltid när töserna var små, så kom Tomten med tre likadana paket till dem. Tre mysiga julpyjamasar liksom förr. Själv satt jag med en liten tår i ögonvrån och kände mig så lycklig över att få se mina flickor ihop på julen igen.

Dagens citat:

Kära döttrar! Skratta aldrig åt att ni behöver hjälpa mig ibland med datorgrejer. Kom ihåg att det var jag som lärde er hur man använder en sked.

Tack min fina familj för ni gjorde den här julen så underbar, trots det lite ledsna som malde och tandvärken som plågade Stefan. Tack!♥

Ha det gott, kram Annika

Pulka och pepparkakor.

Hejsan.

Jag vaknade upp till en magisk vintermorgon. Det var snö och en smula frost och vår lilla gran strålade så fint ute vid gästhuset.

Suget efter mitt morgonbad rev i kroppen på mig, nästan som en slags abstinens. Men jag hade lovat att hålla mig hemma den där morgonen.

Det skulle komma ett litet rart besök på morgonkvisten och då ville jag såklart vara hemma och ta emot min lille gäst. Jag gick en runda i trädgården och njöt av den vackra morgonhimlen.

Så kom han äntligen, den lille pepparkaksgubben, med ett helt fat nybakta pippi-pepparkakor.

Hans ögon strålade och jag kunde förstå att hans förväntningar var lika höga som mina egna. Han hade övat därhemma på att överräcka rätt pepparkaka till rätt mottagare.

Morfar Ginkos pepparkaka fick vi lägga undan, eftersom han var ute med sin kompis och jagade vilda grisar just den morgonen. ”PANG”, sa Scott med väldigt hög röst och demonstrerade hur det något aggressiva skottet avlossades. När vi provsmakat på våra pepparkakor var det dags för lite pulkaåkning.

Att åka pulka tycktes inte riktigt lika kul som att själv dra den, upp och ner för backen. Att det sedan inte gick så bra att dra sin tunga mormor, ja det ligger liksom i sakens natur (som GW skulle uttryckt sig)

När vi nästan hade tröttnat på den där pulkan och den kalla snön, då fick vi syn på Stefans silvriga jeep ute på vägen. Med sin lilla finger pekade Scott ut mot vägen och sa; Moffar Ginko, tuff bil och Kent PANG hjort! Sedan fick vi skynda oss hem, för Scott skulle ju dela ut pepparkakor till jägarna.

Med röda kinder och Pippi-pepparkakor njöt vi sedan av en god fika allihopa.

Dagens citat:

Tre ting är skrivna med osynligt bläck på alla barns önskelistor. Varma leenden, snälla samtal och nyktra blickar.

Ha en fin dag. Kram Annika

Första snögubben och ett celebert besök.

Hejsan.

Att vakna upp till en vit värld är något som jag alltid har älskat. Den där första snön som förvandlar landskapet till ett enda stort vitt fluff.

Nog blir man litegrann som barn på nytt!

Åtminstone blev jag och  tjejerna både glada och uppspelta när vi kikade ut genom fönstret den här morgonen. Amanda och Scott, som var först uppe, skyndade sig ut för att väcka upp Andréa som låg i gästhuset och sov sin törnrosasömn.

-vakna, vakna Dea, du måste vakna!!!

Undertiden som Andréa drog lite kläder på sig utanpå sin pyjamas så satte vi andra igång att bygga årets första snögubbe.

Det dröjde inte länge förrän hela familjen hade kommit ut i trädgården.

När snögubben var klar och hade fått sin morotsnäsa på plats, så var det dags för tefatsåkning. Både Scott och småhundarna var vilda av förtjusning.

Vi som bor här på Österlen vi vet av erfarenhet att det gäller att njuta av snön så fort den kommer, för oftast är den bort igen på ett kick.

När vi hade busat klart var det riktigt mysigt att gå in och tända fyr i kaminerna och för att äta lite frukost. Det var när vi hade plockat undan maten och med rosiga kinder satt och småpratade som vi tittade ut…. Utanför fönstret i vår trädgård gick en stor älgko och kikade in på oss genom de stora fönstren.  Älgtjuren hade valt en annan väg och gick en bit utanför tomten. Alltså, vissa besökare gör mig bara så himla glad!! Två älgar och en snögubbe på en och samma dag, vilken lycka!!

Dagens citat:

Ta alla chanser du får i livet, en del kommer bara en gång.

Ha en fin andra advent och kram från mig.

Annika

Modig kille som blev förälskad i min hund.

Hej hej

Dagen då Andréa:s vänner skulle åka tillbaka hem till Nederländerna, så var det en riktigt kall och mörk morgon.

Som vanligt tassade jag upp först av alla och gick ner till sjön och tog mitt morgonbad.

Regnet som hade öst ner de senaste dagarna hade upphört, men lämnat pölar och leriga vägar efter sig.

Men efterhand som dagen ljusnade så blev himlen alltmer klar och blå.

Efter frukosten ville Andréas kompis F också ta sig ett uppfriskande dopp i sjön. Vi förmanade alla honom att inte hoppa i, då vattnet inte var alltför varmt, ja riktigt kallt faktiskt. Alltså gjorde han precis just det, han tog ett jättehopp i vattnet!

Det finns vissa människor som snirklar sig rakt in i mitt hjärtat direkt, och som jag tycker alldeles extra mycket om redan från början. Som de här ungdomarna.

Och även fast F blev förälskade i min lilla hund Lykke, och ideligen försökte stjäla henne genom att stoppa in henne innanför sin tröja 😉 , så ser jag framemot att få dem här på besök snart igen.

Välkomna tillbaka kära ni!!

 

Dagens citat:

Jag tillåter inte andra att bestämma hur jag mår. Det bestämmer jag.

Med liv i huset så kan man ju faktiskt inte annat än må väldigt bra!

Kram Annika

Trädgårdsarbete och stompalång bland löven.

Hej.

I helgen har vi varit ute i trädgården hela familjen.

Eftersom vår trädgård består av många stora ekträd och den är ganska uppväxt och lummig, så blir det väldigt mycket löv nu på höstkanten. Då är det bra med lite extra hjälp.

Små gossebarn kan man ju ha en väldig nytta av … som packare av löven i rullebören till exempel. Stompalångsången av Babblarna passar bra att sjunga vid sådana här packningsarbeten.

Även när jag skulle vattna alla växterna i orangeriet så fick jag hjälp. ”Tung, tung”, sa Scott och frustande när han konkade ut den fyllda vattenkannan för att vattna en ganska våt blomma utanför.

Sedan finns det inget så skönt som att vila efter ett rejält arbetspass i trädgården.

Dagens citat:

Det bor en trädgårdsmästare i varje själ, som vattnar jorden för varje tanke som vill väl.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

En helg att minnas och att tända ljus.

Hej hej

Förra helgen var det ju både Alla helgons dag och Österlen lyser runt om i byarna här.

Att besöka några ljusbyar det hann jag tyvärr inte med det här året, istället fick jag tända mina egna ljus på bryggan vid sjön.

Mörkret smyger ju på mer och mer, så vi behöver så mycket ljus som vi bara kan få.

Vi körde såklart till mamma Ingrids grav för att tända ett ljus på hennes minnesplats och för att hälsa på pappa Kurt.

Den blåsiga natten hade gjort att nästan alla ljusen på kyrkogården blåsts ut och slocknat. Naturligtvis tog Andréa på sig uppgiften att gå omkring och tända dem alla igen. Ingen skulle behöva ha ett slocknat ljus vid sin viloplats.

Sedan for vi hem till pappa Kurt och satte på kaffet. Jag förmanade min gamle pappa lite strängt, om att inte äta så mycket sötsaker eftersom det inte skulle vara hälsosamt för honom. Han begrundade mitt påstående en stund och sa sedan att jag hade nog rätt, för om han inte ätit så mycket socker som han nu gjorde så hade han säkert varit hundra år vid det laget. Haha… ja, humor det har han alltid haft.

Så det är nog bäst att han själv bestämmer vad han ska äta, för ska man fylla 90 år som han, så borde han vara vuxen nog att ta egna beslut.

Dagens citat:

Din ålder anger inte din mognad, din skolgång kännetecknar inte ditt intellekt och rykten fastställer inte vem du är.

Ha det gott.

Kram Annika

Allesammans.

Hejsan.

Nu när hela min familj äntligen var samlad i samma världsdel och i samma land, så tyckte jag att vi skulle passa på att fira det lite extra. När jag föreslog att vi skulle gå ut och äta så såg alla en aning trötta ut och ingen verkade särskilt ”gå-ut-sugen”  alls. Istället så det fick bli fest hemma hos oss i Gyllebo.

Med en familj med lite olika smak vad gäller mat, så fick det bli lite ”gott och blandat”. Det blev kallskuret, potatisgratäng, vegetariska biffar och viltgryta. För första gången hade jag provat att göra tjälknöl på hjort, och det blev så gott!

Det var ett glatt och hungrigt gäng som samlades. Fast mest var vi alla nog uppspelta för att vi var tillsammans igen tror jag. Kanske var de gladaste i gänget, de tre systrarna Henriksson.

Det åts och babblades, precis som det ju ska göra när en stor bullrig familj är samlad.

För lille Scott var det första gången han fick uppleva att ha sin mammas familj under samma tak, och han såg verkligen ut att gilla det.

Såklart var vi tvungna att ta en färsk familjebild, nu när hela gänget var tillsammans.

Förra gången vi samlades för att låta oss porträtteras var på Andréas kalas den 1 maj, och då var hon ju själv inte med. Om den dagen kan ni läsa HÄR.

Jag älskar min familj och mina underbara döttrar så mycket. Min lilla triss som är som tre pusselbitar som så lätt faller samman när de möts, som tre små bitar som passar så bra ihop och som liksom kompletterar varandra med sina likheter och olikheter.

Dagens citat:

Vissa vänner finns där när det är vått, andra vänner finns där när det är torrt. Men de bästa vännerna finns där i både vått och torrt.

Tack familjen som allihopa bidrar till att vi har den fina sammanhållningen som vi har, något som inte alltid är en självklarhet i bonusfamiljer.

Kram Annika

Njuter av varje liten stund.

Hej hej

Oj vad jag njuter av varje liten stund nu som hon är hemma.

Att äntligen ha min äldsta dotter med på mina små vandringar runt sjön igen, det känns nästan lite overkligt.

Även om naturen var både gråmulen och regnig och trots att de flesta löven hamnat på marken och i sjön, så kändes det som rena solskenet för mig när vi vandrade där sida vid sida.

Att få spendera lite vanlig vardag ihop, med småprat om saker som bara poppar upp i hjärnkontoret, det är sånt jag saknat så väldigt mycket.

En stund tillsammans på bryggan där jag spelat in alla de små filmsnuttar till henne vareviga morgon under så många månader. En så besynnerlig känsla, samtidigt som det kändes som det var förra månaden som hon satt här, och inte så länge sedan som vid midsommar 2019.

-mamma, jag följer också med dig idag sa hon, och hoppade i lite varma kläder en mörk tidig morgon i förra veckan.

Såklart blev jag jätteglad när Andréa kom upptassande en tidig morgon när jag skulle gå till bryggan och bada.

Och när världens finaste badkompis också dök upp vid bryggan just den morgonen, då var min morgon fulländad. Jag njöt så mycket som det bara var möjligt!

Jag älskar alla mina ungar precis lika mycket, men lite extra njuter jag ju av Andréa just nu. Jag njuter av varje liten stund som hon är här!!

Dagens citat:

Lycka har inget att göra med att lyckas.

Att ha de man älskar omkring sig – det är verklig lycka.

Ha det fint och kram Annika

Scroll to Top