Månad: november 2017

Mitt November 2017

Mitt November 2017
… har varit som ju livet ofta är. Lite upp och lite ner.
November månad är ju inte min absoluta favoritmånad och kanske borde jag ta lärdom och boka in något spektakulärt inför nästa års november. För det är bara upp till mig själv att förändra det som kan förändras.
Nu hälsar jag December välkommen med ljus, värme och glädje. Jag önskar att alla och envar får en verkligt fin månad. Att alla kan hitta några små guldkorn att spara i sina hjärtan. För så är det, oavsett vad livet har att bjuda, så finns alltid något att glädjas åt. Alltid!
Note to myself: Senast i Augusti nästa år ska det finnas något extra inbokat för mig att göra i November månad 2018! Det lovar jag mig själv,
Ha en skön kväll.
Kram Annika

Ett ovanligt fenomen.

Hejsan.
Hur har ni det nu i den mysiga adventstiden?
Jag har fått upp lite ljus i mina fönster. Åren har gjort sitt med mina ljusstakar. Några stjärnor ska bytas ut mot nya ljusstakar istället. Renoveringen förändrade förutsättningarna och stjärnorna som var av papper såg inte längre så roliga ut. Men såklart fick de leva kvar uppe i Lillebo istället. I vår lilla friggebod pryder de nu sin plats.
Jag hoppas de nya kommer i veckan, så då ska jag visa er.
I helgen hoppas jag också att vi får tag på en liten julgran som ska lysa upp utanför husknuten.
En morgon när jag var ute och strövade med Johnny såg jag det där speciella fenomenet som man ibland kan se här i Gyllebo.
Det kallas för håris. Det ser precis ut som om det växer kritvitt hår ut från en trädgren.
Jag har förstått att det inte är helt vanligt och att förutsättningarna måste vara helt rätt för att sådant här vätteskägg, som det också kallas för, ska kunna bildas. Temperaturen ska ligga på 0 grader och marken ska vara snöfri.
Visst ser det roligt ut med den här isullen?
Just den här morgonen var det förrädiskt halt på marken. När jag och Johnny smög över spångarna vid sjön fick vi gå med små pyttesteg båda två för att inte dratta på rumpan.
Men vi klarade oss utan större fadäser.
Inga vurpor eller andra missöden den här vackra morgonen.
Dagens citat:
Ett leende är ett fönster i ditt
ansikte för att visa att ditt
hjärta är hemma.
Jag önskar er en finfin dag. Och möter du någon som ser ut att ha tappat sitt leende, ge honom ditt!
Kram Annika

Naturen smyger inpå vår husknut.

Hejsan och gomorron.
Först av allt – TACK för alla hjärttryckningar på mitt inlägg igår. Det är lite som min lön för mödan, och igår fick jag så många…. Så tusen tack ni som tryckte ♥.
Men det är såklart helt ok att bara hänga här inne och läsa också. Så välkomna idag igen.
Hoppas ni har det bra såhär i adventstider.
Vi här på Österlen har i vanlig ordning barmark, vått och grått. Men vi är så vana vid det så jag tänker liksom inte riktigt på det. Ena dagen är det lite frost, för att nästa vara vått och geggigt igen.
Hemma hos oss bor det tre rådjur. Jag gillar dem – sådär…
Visst är de jättefina, söta och härliga att se på när de strövar runt vid vår tomt.
Men jag har nog sett hur de går här och blänger på mina blommor och buskar som jag har i min trädgård. Förmodligen har de redan full koll på alla de vackra tulpanlökar som jag satte tidigare i höst. Tulpanknoppar som ju är en delikatess för små rådjur.
-Alltså – ni skulle våga … Då är det krig!!
På ett ställe här i Gyllebo har jag sett att man matar de söta rådjuren när vintern är här på riktigt.
Snällt och omtänksamt såklart. Men då man väljer att lägga foderplatsen någon meter från vägen, tycker jag att det är ett synnerligen dumt tilltag. Så mata gärna rådjuren, men välj att gå långt ut på ängen eller ut i skogen och lägg en foderplats där. Det hade kanske skonat mina blomster litegrann också.
Vi får väl se om det blir några fina tulpaner hemma hos mig till våren ….
Så skulle jag ju vila efter min operaton, och inte ut och vandra med min store luffs, Johnnyhunden.
Men det håller ju inte. Det visste jag ju från början egentligen.
Såklart går jag mina promenader med Johnny.
Vi har haft ett allvarligt samtal om att inte dra i koppel, om att inte göra de där jämfotahopp i tid och otid och om hunduppförande i största allmänhet. Johnny har lovat, heligt och dyrt – att sköta sig exemplariskt. Alltså går vi i skogen precis som vi brukar, trots operation och sjukskrivning.
Enda skillnaden är att småhundarna får gå en liten runda för sig själv, eftersom det blir lite lättare att styra upp det hela med bara en hund i koppel, istället för tre.
Ja livet går sin gilla gång här hos mig.
Så måste jag tacka er alla. Alla ni som röstade på mig i nomineringen till årets bloggare i lite olika kategorier.
Jag blev inte en av de lyckligt utvalda i år…
Men vet ni, det gör mig alls ingenting. Det räcker med att ni är här.
Den största vinsten är egentligen att få fotografera, skriva lite knastexter och sätta ihop till blogginlägg. Extra kul är det såklart att ni där ute vill titta in här och läsa lite då och då.
Så TACK mina gulliga läsare. Min blogg är för mig, dig och oss!
Dagens citat:
Försök aldrig tvinga
någon att göra plats för
dig i deras hjärta.
Är din kärlek obesvarad –
vänd dig om, sträck på
dig och gå därifrån.
Viktigast är att göra plats för sig själv i sitt hjärta. För DU är den viktigaste personen i DITT liv.
Glöm aldrig det.
Om man ber någon att uppge namnet på de tre viktigaste personerna i sitt liv, så brukar det grunnas och funderas ett bra tag innan svaret kommer. Och nästan alltid har de ändå glömt den absolut viktigaste personen i sina liv – sig själv!
Ha en fin dag
Kram Annika

En operation och min knuta är ett minne blott.

Hejsan

I förra veckan fick jag en återbudstid för operation. Det var det där bråcket vid naveln

som skulle fixas till.
Det som jag skrev lite om här.
Därför fick jag och hundarna ge oss ut lite extra tidigt för deras obligatoriska runda.
Himlen såg ut som om den stod i brand den här tidiga morgonen. Det var så vackert och jag önskade att vi hunnit med en lite längre tur den här dagen.
Men eftersom jag hade en tidig tid att infinna mig för operation var det bara att hoppa i duschen med de där specialsvamparna som jag fått noggranna instruktioner om. Tvagning morgon och kväll – där med basta.
Operationen gick bra. Bråcket visade sig vara ett ärrbråck i naveln efter ett ingrepp för 17 år sedan.
Min kirurg förklarade hur han skulle skära bort det gamla ärret, sy igen lilla hålet i bukhinnan och fästa tillbaka naveln igen. Och om jag var en riktig tuffing så skulle det kunna göras med enbart lokalbedövning.
-Underbart tänkte jag, då kan jag själv också ha full koll på läget och följa med i vad som händer och sker… kontrollbehovet ni vet…. Kanske kunna småprata med den synnerligen tilltalande kirurg som fått hand om mig den här dagen….
Men tji fick jag. En sjuksyster såg till att det hela tiden pumpades in sömniga, yrsliga saker i mitt blodomlopp. En annan äldre sjuksyster propsade på med att jag skulle ha hörlurar med fågelkvitter.
-Men åhhh, det vill jag inte, gnällde jag. Jo, det skulle man tydligen ha och det gick inte att förhandla bort.
-Öka volymen kommenderade hon strängt.
-Nneeeeej, pep jag…. Sen minns jag inte så mycket av varken operation eller fågelkvitter. Jag vaknade inte upp förrän efter en och en halv timme och då var alltihopa över, klappat och klart.
Naveln var på plats, knutan var inputtad där den hörde hemma och jag var bara vrålhungrig!
Min söta dotter Amanda har också fått gå igenom en operation. Det är hennes visdomständer som har visat sig växa så himla dumt. De växer liksom horisontellt, in under kindbenet.
Jag trodde i min enfald att det skulle vara ganska lätt att få ut dem, men stackars Amanda fick genomlida nästan två timmar med att bli av med två av de fyra som måste bort. Huhhh …
Såklart var jag på plats som moraliskt stöd. Det är det som mammor är till för, så spelar det ingen roll vilken ålder det är på barnen. Mamma är väl ändå alltid mamma.
För första gången på mycket, mycket länge är jag nu sjukskriven.
Ja, det skulle man tydligen vara vid sådana här ingrepp i magen. En sjuksyster kom utspringande när vi nästan hunnit ut till bilen, med sjukintyget i högsta hugg. I tre veckor ska jag nu ta det lugnt. Inte ut och gå med ”min store militärhund” sa kirurgen …. bara med de små … Ja, vi får väl se hur det går med den saken.
Jag får vara glad över att några tomtar kommit fram ur gömmorna här hemma redan, nu när ”vila och återhämtning” står på schemat. Inga tunga lyft förrän veckan före jul.
De gamla slitna trädgårdstomtarna som jag egentligen inte gillar, men som bara hör till, har fått smyga fram vid orangeriet.
Dagens tänkvärda citat:
Dina tankar har kraften att göra
det värsta av det bästa, och det
bästa av det värsta.
En solnedgång vacker eller sorgsen,
vintermörkret vackert eller betungande.
Ja vi har alla valet att välja en tanke före än annan. Så tänk på det när ni tänker.
Tankens kraft är så stor.
Ha en fin dag.
Kram Annika
p.s Tack för att ni trycker på det lilla hjärtat här under, då blir jag lite extra glad!

Jag har varit i storstaden och gjort världen osäker.

Hejsan.
Ja lite osäkert känns det när jag kommer till den stora staden Malmö.
Jag känner mig liksom lite felplacerad, ungefär  som när Crocodile Dundee kom till New York.
Min rätta plats är ju i lugnet här hemma i Gyllebo. Allt är så enkelt här, skönt och harmoniskt för alla sinnena.
Här mår hjärnan bra.
Men i veckan var det dags för en shoppingdag med min dotter. Jag är ingen storshoppare av kläder, men ibland gapar garderoben bara så tom och tråkig. Så nu var det dags för lite förnyelse.
Amanda körde oss tryggt till Malmös stora stad. Sedan strövade vi ut och in i en massa affärer på Emporia.
Men nej, vi gjorde nog inga särskilda fynd den här dagen, men vars ett nytt läppstift fick det bli.
Kanske räcker det med att färga läpparna knallröd för att sätta piff på mig till jul?
Bäst på hela dagen var den goda fikan.
Espresso House med sin fantastiskt goda kladdkaka med hasselnötskräm.
Vidare gick vår färd till Ikea.
Jag har fått för mig att jag vill ha ett svart vitrinskåp med belysning … Nix, där fanns inte riktigt det jag eftersökte. Kanske får det duga med mitt gamla skrangliga Jysk-skåp från 90-talet ett tag till, eller så får jag möblera om…
Jag blir nästan lite illamående när jag tänker på vår tids konsumtion. Köpa och slänga i ett rasande tempo.
Man ska hänga med i mode och trender, både vad det gäller kläder och heminredning.
Borde vi inte stanna upp och tänka istället?
På vetenskapsradion kan man nu höra att:
Om alla på jorden skulle leva med samma livsstil som vi i Sverige, skulle det behövas 4,2 jordklot enligt beräkningar från Världsnaturfonden …
Det här är ju galet.
Kanske heter det Black Friday, eftersom det är en svart dag för vår planet??
Jag borde nog bara måla om mitt gamla skåp istället … eller försöka fynda något på loppis – det borde jag kanske …
För vår fina jords skull.
 Nu ska jag köra igång min måndag här och få ljus i de gamla stakarna.
Wish me luck!
 Vet inte om vi tål en fräckis idag … jag tar risken i alla fall…
…. känsliga läsare får kisa med ögonen…
Dagens fräckis:
Kvinnor i ett fast förhållande
är som en gammal byrå …
Översta lådan går inte att
stänga, och den nedersta går
fan inte att öppna.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Jag kan inte vänta längre.

Hejsan
Nu är det exakt en vecka tills det är den första advent. Men nej, jag kan faktiskt inte vänta längre nu ….
Idag åker nog några adventsljusstakar fram här i Gyllebo.
Vissa dagar har varit så regniga och grådaskiga här längst nere i söder, så jag håller nästan på att längta ihjäl mig efter mer ljus nu.
Egentligen hjälper det bäst att bara gå ut i naturen och liksom suga i sig D-vitaminer direkt ifrån luften.
Som alltid är jag uppe så tidigt som möjligt och ger mig ut i den sköna naturen.
Jag och hundarna brukar väcka de sömniga sjöfåglarna som ligger i vattenbrynet och slumrar.
Av spåren att döma lyckas jag ofta väcka den sura hägern som står i bäcken och lurar.
Hans våta fotavtryck avslöjar att han smugit över vägen och gett sig iväg längre ut i skogen.
Jag blev nästan full i skratt när jag såg de roliga fotavtrycken på vägen.
Livet har rullat på som vanligt här hos oss.
På granntomten byggs det för fullt. Borta vid Pumphuset är skogsmaskinerna i full gång med att flisa det som blivit kvar efter avverkningen. Och vid slottet står alpackan ”Per Gessle” och glor fånigt under lugg med sina tänder på tork utanpå läppen.
Ja, allt är precis som det brukar vara här i Gyllebo.
Nej hörrni, nu har jag bestämt mig. Idag åker ljusstakarna upp, och såklart krävs det lite nya blomster då också.
 Dagens citat:
”Om du inte får allt du vill ha,
tänk då också på allt du inte får som du inte vill ha.”
Jag hoppas ni får en mysig söndag, och kommer ihåg att fylla på vitaminförrådet.
Kram Annika

Hemmagjord pizza och tacksamhet för att internet finns.

Hejsan.
Min bäst stund är ju som många vet, de första timmarna på dagen, alldeles i gryningen.
Det är som om dessa timmar är bara mina. Jag liksom äger världen då.
Då känner jag mig ensam och stark.
Vid Gyllebosjön ligger det ett vackert slott. Där brukar det gå hästar i hagarna vid det stora ridhuset.
Hela sommar har det varit tomt och tyst där, men nu är de tillbaka igen och det känns så trevligt och mysigt. Livet har blommat upp där igen.
Förra helgen bjöd jag Stefan på hemmagjord pizza. Eller ja, hemmagjord och hemmagjord … Jag köpte helt fräckt en färdig fullkornsbotten och la på lite smaskiga saker. Toppade med ost och in i ugnen. Det som kanske var mest hemmagjort var väl tomatsåsen som jag alltid brukar koka ihop när jag gör pizza. Det är fräst lök, vitlök, krossad tomat och kryddor. Så får det koka och svalna. Jättegott.
Till sallad gjorde jag en tomatsallad med fetaost. Saker från kylen med kort hållbarhet. Jag hatar att kasta mat och jag försöker alltid se till så att allt går åt innan det blir för gammalt. Att göra ett riktigt ”tabberas”, precis som Emil i Lönneberga gjorde, då all mat tog slut i Katthult – det känns så bra!
Åhhh vad jag älskar internet. Jag älskar sociala medier och jag älskar att snapchatta.
Det är ju ett fantastiskt hjälpmedel när man har sina ”nära och kära” spridda runt om i världen.
Man kan tillexempel sjunga en gonattvisa för sin dotter då hon inte kan sova …
Mamma sjunger … alltså jag:
-När trollmor har lagt de elva små trollen
och bundit fast dem i svansen
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff
ho aj aj aj aj buff buff
ho aj aj aj aj buff.
Ja tänk om vi inte haft den moderna tekniken som finns idag.
Många människor säger ”det var bättre förr” …. Jag kan inte hålla med om det. Vissa saker kanske var bättre … men långt ifrån allt. Tiderna måste förändras, för annars hade vi ju levt kvar på stenåldern, och det hade väl inte heller varit särskilt kul… Man får helt enkelt försöka hänga med. Håll koll på ungdomarna och lär av dem.
Nåväl, nu kan jag i alla fall få reda på hur det står till med mina tjejer där ute i världen tack vare den moderna tekniken.
(Tack Andréa och Emmy för all uppdatering)
Dagens citat:
Ahaaaaa, säger jag fast jag
fortfarande inte förstår.
Gör ni också så ibland? Jag ska sluta upp med det där.
Jag tänker från och med nu att fråga ända tills någon kan förklara så jag förstår. Så himla smart jag kommer att bli nu.
Ha en fin dag
Kram Annika

Himlen är kärleksfullt röd och mina äpplen får nytt liv.

Hejsan
En kväll när jag stod och bakade i mitt kök så kunde jag njuta av en underbart vacker himmel utanför fönstret.
Alldeles ljusblå med rosa moln. Ja, det var nästan så jag i mina fantasi kunde se små gråa, glada elefanter dansa på de där rosa molnen. Rena rama kärlekshimlen.
Kakan jag bakade var en helt vanlig fyriskaka som jag brukar göra när jag har äpplen som börjar se tråkiga ut.
I mitt fruktfat hade jag några skrynkliga små svenska äpplen som förtjänade en andra chans.
En enkel och god kaka som alltid blir lika smaskig.
Mitt recept kommer från boken ”Sju sorters kakor”.
I mitt köksfönster har jag tjuvstartat julkänslan med julstjärnor i en kritvit färg. Jag tycker att de är så väldigt fina.
För två år sedan, före vår stora renovering, förgyllde jag vårt hem med lika vackra snövita julblommor.
Här hittar man det inlägget.
Om en vecka är det dags att sparka igång julbestyren på riktigt, men tills dess smyger jag fram lite saker efter hand.
I vår hall har det nu kommit två fjädergranar som ger en ombonad känsla för den lille nallen som sitter så fint på sin gamla bibel. Och massor med levande ljus förstås.
Har ni tjuvstartat?
Dagens citat:
Skjut inte upp sådant
till imorgon som
precis lika gärna
kan skjutas upp till
i övermorgon.
Jag brukar ofta skjuta upp saker som fönsterputsning, dammtorkning på höga skåp och avfrostning av frysboxar.Istället försöker jag göra de roliga sakerna först. För då kommer man ju hinna med fler roliga saker än tråkiga och det är väl en ganska bra livsekvation eller hur?
Ha en fin dag.
Kram Annika

Våra småfåglar och allt annat som hör min vardag till.

Gomorron
Allt sedan jag flyttade hit till Gyllebo så har jag varit noga med att mata alla de fina små fåglar som bor här.
En del år har vi haft galet mycket fåglar här. Det första året hade vi en rolig nötkråka som kraxande kom på besök. Andra år har vi haft hela släkten ekorre här på middag. Vid ett tillfälle var här så många som sex hungriga ekorrar på en och samma gång.
I en bok brukade jag skriva ner vilka olika sorter jag haft här vid mitt fågelbord. Listan blev längre och längre, och det var så kul.
Nu har vi dock fått ett problem. Det problemet heter ”Johnny hund”…
Johnny är så fruktansvärt avundsjuk på alla andra som får kärlek och i synnerhet mat. Han har de senaste åren börjat att äta upp alla de frön och skal som fåglarna välter ner. Det här har resulterat i att han blir jättesjuk och kräks hela nätterna. Så i år grunnar jag på hur vi ska göra utan att behöva bygga ett stort kravallstaket runt fågelbordet.
Att sitta och titta på alla de små fåglarna med en kopp kaffe i handen och lite musik i bakgrunden, det är så avkopplande och behagligt, och ger sådan sinnesfrid tycker jag.
Såklart är familjen ekorre också mer än välkommen hit. Jag är dock lite orolig över dem, eftersom katten Felix fått smak på ekorrkött och gärna smyger på just ekorrar.
Jag älskar dem med sitt argsint tjattrande uppe i träden. Där kan de sitta och irriterat slå med sin underbart yviga svans.
Det var en liten kavalkad av foto som jag tagit tidigare år. Förhoppningsvis blir det fler bilder i år. Och har jag tur så blir det en sträng vinter och då brukar de underbart vackra domherrarna också komma hit.
Ett problem med fågelmatning är ju det här med katter.
Fast genom åren så är det inte många fåglar jag sett att våra katter fångat.
Katten Judith, som är en duktig jägare, väljer hellre att dela en smörgås med någon av oss inne vid frukostbordet.
Katten Felix är också en utomordentlig jägare. Trots att han ser tjock och klumpig ut så har han kommit hem med både en fasan och små harar. Sorgligast var den sommaren då han fångade en hel kull ekorrungar.
Ja, världen är grym. Men vem är jag att döma vad som är tillåtet att jaga för en katt? Fast jag tycker att möss är ok att döda och fåglar är förbjudet, så har det ju inte ett dugg med vems liv som är mest värt.
Att en människas liv är mest värt av alla, det är ju för att människan säger det själv … Om vi skulle ta och fråga musen, undrar vad den då skulle svara?
Några som inte är intresserade av att jaga fåglar är småhundarna.
Lilla Lykke har blivit som ett plåster. När jag jobbar ska hon helst ligga på tangentbordet, så hon är nära mig.
Ganska gullig är hon där hon nu får bäddat på mitt skrivbord om dagarna.

Dagens citat:

Varje dag har något unikt
att bjuda på.
Det gäller
bara att finna det.
Kanske ska jag fixa i ordningen en fin liten matplats åt mina fåglar. Bygga en fasanmatare av ett gammalt Höganäsrör och hägna in alltsammans med ett vackert kastanjestaket …
Matar ni era små fåglar?
Ha en fin dag.
Kram Annika

Julmarknad med stöd för projektet MOT ALS.

Hejsan.
Nu börjar julmyset smyga sig på från alla håll.
I helgen har jag varit på den jättemysiga julmarknaden på Sjöröds Torp, här i Gyllebo.
Men min morgon började såklart som alltid. En frisk skön tur ner mot sjön.
De sista bladen från skogens träd flöt som rosenblad på den lilla dammen invid badplatsens parkering.
Men åter till julmarknaden …
Där på Sjöröds Torp är det så himla mysigt och fint.
På sommaren kan man besöka det lilla caféet Aleljé Miré. Man kan dricka kaffe, äta nybakat och frossa i hantverk av alla de slag. Både Ingela och Christer är synnerligen händiga och behärskar olika spännande hantverk.
Men den här dagen var det alltså julmarknad som stod på agendan, långt här ute i skogen på Sjöröds Torp.
En alldeles speciell känsla och stämning bjöd platsen sina besökare på.
Jag var på plats för att hjälpa min väninna, Tina Tånnander, att sälja hennes ljus. Själv låg hon hemma i sängen med feber och förkylning. Till min hjälp hade jag min söta dotter Amanda.
På plats var också min gulliga fotvårdare Lise från Brösarp. Hon sålde fina betongsaker och såklart sina fotriktiga strumpor i urläckra färger. Underbara, glada Lise!
Alldeles särskilt behjärtansvärt var dagens tema ”MOT ALS”.
Min älskade kusin, Camilla, gick tragiskt bort i sjukdomen för tre månader sedan. Camilla var en högt älskad person av så många här i bygden, och det är såklart många som känner att de vill göra något.
Camillas ena dotter driver ett UF företag, där hon och hennes kamrater säljer armband till förmån för ALS forskningen. Så driftiga och duktiga.
Behållningen från dagens lotteri gick också till ALS forskningen och för det underbara initiativet stod härliga Ingela och Christer på Sjöröds Torp.
Såklart köpte jag armband. Fem stycken!! Förstås!!! Just sådana armband får man ju aldrig för många av.
Stefan fick ett och Amanda fick ett. Själv fick jag tre…
Fucking ALS!!
Och vill någon av er köpa armband så hittar ni UF företagets facebooksida här
Efter en mysig eftermiddag utomhus, var det ändå ganska skönt att komma hem och krypa in i mina varma onepiece.
I´m a tiger!
Dagens citat:
Även kalla kramar värmer.
Och många kalla kramar på en lokal julmarknad blir det. Alla lika värmande och sköna.
Och vill någon av er där ute bidra till forskningen MOT ALS, så finns Ulla-Carin Lindquist sida här, där man kan skänka en gåva.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Scroll to Top