Månad: oktober 2021

Noll täckning på mobilen.

Hejsan.

Vårt dygn vid Klåverrödsdammen var så fantastiskt avkopplande och skönt på så många vis. Med den vackraste natur man kan tänka sig så kunde vi inte annat än att bara njuta.

Ganska snart när vi slagit upp vårt lilla läger, upptäckte vi att ingen av oss hade minsta lilla täckningen på våra mobiler. Totalt stendött trots att vi hade olika mobilnät. Inte heller de trevliga Holländare som vi träffade på, hade någon täckning.

Det slog mig, hur fruktansvärt bortskämda vi blivit med att alltid kunna nå varandra. Det var egentligen inte internet och att surfa runt på nätet som jag själv saknade mest, utan mer det faktum att ingen skulle kunna få tag på mig om något skulle inträffa där hemma.

Fast när vi väl bara accepterat att det inte var lönt att försöka använda våra mobiltelefoner så var det så befriande och såååå skönt. Precis som förr när jag var ung.

När vi sedan nästa dag vandrade runt i den vackra omgivningen kom vi till en liten plätt mitt i skogen där vi tydligen inte längre var i radioskuggan. Då plingade det till i våra lurar som när man vinner i ett flipperspel.

Där ute i skogen där det tydligen fanns en liten plats med täckning, där passade jag på att ringa hem och kolla så att allt var bra. Men sedan fick telefonen vara kvar i fickan tills det var dags att bege oss hemåt. Skogen, marken och mitt lilla sällskap (som ju var min dotter Emmy ♥) fick istället hela min uppmärksamhet.

Dagens citat:

Sakta ner. Lugna dig. Oroa dig inte. Skynda dig inte. Lita bara på att det som ska ske det sker.

Vi borde nog lägga ifrån oss våra mobiler betydligt mer än vad vi gör. Jag ska verkligen själv bli bättre på det. Jag tror att våra hjärnor mår bra av det.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Aj löv itt.

Hej.

Jag älskar verkligen just precis den här tiden. Den tiden på hösten då hela skogen är fylld av fallande löv.

Alldeles extra skönt var det att knyta springskorna på sig och plumsa fram i alla boklöven som låg som en röd prasslande matta på stigarna runt sjön. Även om jag inte längre springer precis varenda dag, så blir det åtminstone några gånger varje vecka.

På bryggan stannade jag som alltid. Där var det som om man lagt ut en rödbrun heltäckningsmatta av röda fluffiga boklöv.

Jag skrattade lite för mig själv när jag klädde av mig kläderna för att ta en snabb simtur innan jag sprang vidare. För visst har man väl hört talas om både gyttjebad och tångbad – men boklövsbad!?… Härligt var det åtminstone och säkert lika nyttigt som någonting annat.

Höst, springtur, röda boklöv, Gyllebobad …. Aj löv itt!!! (I love it)

Dagens citat:

Det är tanken som räknas, men ibland måste man visa att man tänker.

Idag väntar roliga äventyr med Scott och hans familj, och jag vill visa att jag mer än bara tänker.

Ha det fint och kram Annika

En natt vid Klåverödsdammen.

Hej hej

Så är jag tillbaka och ska skriva lite om vår underbara tälthelg i förra veckan. Helgen då jag och Emmy var på äventyr i norra Skåne.

Efter att ha fått besked på att vi minsann inte kunde sova över på vårt biltak vid Kullabergs fyr, så hittade vi istället den här lilla platsen.

Vilken tur vi hade som kom hit istället. Det här var som ett fantastiskt litet paradis. Ett så fint och välskött naturreservat med grillplatser, ganska många vindskydd, flera toaletter och soptunnor som såg ut att skötas exemplariskt. Vilken liten naturpärla.

När vi kom fram så var vi båda hungriga som små vargar. Snabbt fick vi fyr på den engångsgrill som Stefan så omtänksamt skickat med oss. Med en kall Eriksbergsöl i handen sjönk vi sedan ner i våra mysiga campingstolar och bara njöööööt!

Ganska snart började det skymma och temperaturen föll snabbt ner till nära nollgradigt. Emmy drog på sig lite extra kläder och man skulle nästan kunnat tro att hon medvetet sett till att matcha sin tröja med naturens egen kostym.

Innan mörkret hade fallit över oss på riktigt där ute i skogen, så hade vi sett till att rigga vår sovplats på taket. När det sedan var helt beckmörkt så kröp vi ner i våra tjocka, varma sovsäckar och sov som små griskultingar ända tills solen gick upp nästa morgon.

Att vakna upp till den här vyn, det gör inte ont någonstans. Så ljuvligt vackert!!

Allting var absolut perfekt … förutom en enda sak… fast det skriver jag om en annan gång.

Dagens citat:

Jag vill inte bara ta mig igenom dagen, jag vill leva dagen.

Nog lever man och njuter med alla sina sinnen när det är dagar som denna. Så tacksam jag känner mig.

Blev någon nyfiken på det här lilla fina naturreservatet så kan ni läsa mer om det HÄR.

Kram Annika

Så fint det är nu.

Hejsan.

Även om den här morgonen var både lite kall och blåsig så la jag märke till hur obeskrivligt vackert allting blivit i sin nya mustiga höstkostym.

När jag kom ner till bryggan så var det så pass mörkt att en marschall fick lysa upp lite i mörkret. Jag tycker alltid att det ger en skön harmoni och stämning till morgonbadet.

Mitt heta ingefärste värmde gott under tiden som dagen ljusnade och alla höstfärgerna framträdde allt tydligare.

Fågellivet har blivit allt rikare nere vid sjön nu på höstkanten.

När jag kom fram till Munkagången såg det ut att dra ihop sig till regn. Molnen på himlen mörknade och det blev så fantastiskt fint ljus.

Jag skyndade på stegen en smula. I en vit liten eka testade en pappa och hans son morgonens fiskelycka. Jag hoppas de hade turen på sin sida.

När jag kom fram till badplatsen föll ett fint duggregn över mig, samtidigt som en blek sol kikade fram över åkern mittemot.

En svag regnbåge sträckte sig från slottet i en vid båge rakt över sjön.

Kanske var höstfärgerna som allra vackrast just den här morgonen.

Det är någonting med hösten som jag tycker så väldigt mycket om!

Dagens citat:

Ta varje chans du får i livet, för vissa saker händer bara en gång. Du kan inte på förhand veta hur fantastiskt bra det kan bli.

Jag lovar mig själv att säga ja till allt som jag verkligen vill i livet, så mycket jag bara orkar.

Kram Annika

På besök i Ladonien.

Hej.

I helgen var jag och min dotter Emmy ute på lite äventyr.

Vi var både nyfikna på att se Lars Vilks stora kända konstverk vid Håle stenar. Det så omtalade Nimis. Kanske än mer nu efter Vilks död.

Vädret var på topp när vi anlände till Kullabergs naturreservat.

Att ge sig nerför den steniga stigen mot skulpturparken fick ske på egen risk. Vi följde gula N som var målade på trädstammarna. Innan den verkliga branten tog sin början, så stannade vi och pausade med vars en dricka och en smarrig pizzabulle.

Efter en brant och stenig nedstigning var vi framme vid porten in till Nimis.

Lite osäkert kändes det allt, att förlita sig på att det tillsynes väldigt oproffsiga bygget skulle hålla för att klättra i. Men vi tog risken och ålade oss ner genom ”plockepinntunneln”.

Väl nere kunde vi konstatera att hela konstverket både var större än vad vi föreställt oss och ganska mycket konstigare också. Men det är väl därför det kallas konst skulle jag förmoda.

Ett stycke bort ifrån Nimis stod ett annat stort konstverk, som jag har läst kallas för Arx. Det var istället för trä, uppmurat i betong och sten. En annan sak som jag läst var att hela skulpturparken är en mikronation och kallas Ladonien. I Ladonien har man egen flagga, egen valuta, två nationalsånger, och egna frimärke och de har dessutom förklarat krig med Sverige. Hur allt det där egentligen ligger till, det vet jag faktiskt inte. Men något krig märkte vi inte av och hela platsen kändes väldigt fredlig.

På platsen den här dagen var många fler besökare än jag och Emmy. Även om vi mest la märke till den lilla hungriga minken som kilade fram mellan stenarna med fisk i munnen.

Sedan var det dags att ta sig uppåt igen, och jag får nog erkänna att en svag träningsvärk i låren kändes någon dag efteråt, även om jag gärna vill anse mig själv som någorlunda tränad kvinna.

Vårt nästa mål för dagen var att besöka Kullens fyr.

Fast den fyren var inte alls så särskilt rolig tyckte Emmy. Den såg ju inte ut som en fyr ska se ut, påpekade hon. Kanske var hennes något negativ inställning grundad i att vi inte kunde slå läger där vid Naturums parkering som vi först tänkt oss.

För även om det fanns skyltar om att tältning var tillåten på anvisad plats och intill fanns en parkeringsplats där de övernattande gästernas bilar kunde hålla, så var det inte alls tillåtet att ha sitt tält uppe på biltaket så som vi ju skulle ha. Vi var en gråzon fick vi veta, och vi skulle med all säkerhet komma att få böter sades det, när vi dumt nog frågade om lov. (lärdom: fråga aldrig om lov innan)

Fast det gjorde egentligen inte så mycket för vi hittade en mycket mysigare plats istället.

Vi hittade ett så vackert och mysigt naturreservat vid Klåverödsdammen. Perfekt för friluftsliv med massor av grillplatser och tältplatser. Men det får jag skriva mer om i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Det finns ingen nyckel till ett lyckligare liv … men det kanske inte är låst.

Ha en härlig onsdag. Kram Annika

Vi har ett resultat.

Hejsan

Kanske är det någon som minns att jag skrev om min dotter i USA, att hon för en tid sedan gjorde ett väldigt stort examensprov efter sin långa specialistutbildning i både Kanada och i USA. (det inlägget hittar ni HÄR) Det var ett stora provet som skulle kunna ge henne den fina titeln som veterinärdiplomat i akutmedicin för hund och katt, titeln hon siktat mot i så många år

I fredags fick hon äntligen sitt skriftliga resultat, och hon var godkänd!! Hon har klarat provet, med vad jag förstår, god marginal! Glädjestrålande ringde hon hem. Först till sina systrar och sedan till oss föräldrar för att berätta . Hon var så lättad och så glad förstås, med en flaska bubbel i högsta hugg!

Här hemma i postlådan har det för några veckor sedan också dimpt ner ett masterdiplom.  Det var en annan utbildningen/forskning, som Andréa liksom gjort lite vid sidan om allt det andra.

Ja, det är inte helt lätt att skriva om det här utan att det låter en aning skrytsamt. Fast självklart är jag både glad och stolt för min Andréa:s skull. Glad för att hon nu har klarat hela sin långa utbildning och har fått den titel som hon lär vara ensam om i Sverige. Exakt var ”princess” kommer ifrån – ja det vet jag dock inte….

Enda smolken i bägaren är att hon förmodligen kommer att arbeta utomlands framöver. Men just nu är jag bara stormande glad, och inom en väldigt snar framtid finns hon här hemma hos mig igen ett litet tag.

År 2018 skrev jag ett inlägg där jag sammanfattade lite om Andréa:s långa och yviga resa till veterinäryrket. Det inlägget hittar ni som är intresserade HÄR. Och faktiskt så var det mycket på grund av hennes långa utlandsvistelse som den här bloggen föddes. Så idag fick det helt enkelt bli ett inlägg tillägnat henne ♥ … och lite vackra morgonbilder från Komstad i förra veckan, det är väl aldrig helt fel.

Dagens citat:

Du blir aldrig kritiserad av de som gör mer än du själv. Du blir alltid kritiserad av dem som gör mindre. Kom ihåg det.

~Denzel Washington~

 

Ha det gott

Annika

Så mycket mysigt nu så oktober bara swishar förbi.

Hejsan.

Jag undrar om det är fler än jag som märkt hur tiden liksom bara rusar förbi nu och man halvspringer till allt man ska göra. Timmarna och dagarna räcker inte riktigt till tycker jag.

Det känns som om livet var mycket lugnare för ett år sedan. Lite mer som att; ”det man inte hinner med idag, det kan man göra i morgon eller nästa dag”. Nu har man plötsligt fått en sådan himla massa roliga saker som man tvunget vill hinna med.

Fast å andra sidan så känns livet lite festligare nu igen måste jag säga. Kalendern fylls på med mer och mer roligheter och coronan faller en aning i glömska.

Men att prioritera lugnet och stillheten vid sjön, det är ett måste att hinna med. Det bästa på hela dagen.

Även om det inte riktigt är som förut så är det väldigt befriande och mysigt att kunna hitta på saker igen. På bara en vecka har vi varit på Franskans och ätit säsongens sista galette. Jag och Amanda har varit i Ystad och ätit en mysig lunch tillsammans, och för bara några dagar sedan var jag med mitt Ullaredsgäng på Gekås och shoppade loss. Vi pausade med en pilsner i Sportbaren. Den smakade himmelskt!

Men nog känns det som om världen börjat växla upp tempot igen. Jag har lovat mig själv att försöka hålla fast i lugnet och stillheten så hårt jag bara kan. Luckor i kalendern då och då, och kanske så får bloggen stryka lite på foten.

Dagens citat:

Skäms aldrig för att säga – ”Jag är sliten och har fått nog. Jag behöver lite tid för mig själv”. Det är inte att vara egoist. Det är inte att vara svag. Det är att vara människa…

Det är inte svårt att säga ”nej” tycker jag, det svåra är att veta att man kan missa en massa roligt.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

När tycke uppstår.

Hej hej

Ibland uppstår små ögonblick som känns väldigt speciella.

När jag och Amanda var ute på en promenad i sommarbyn så hade vi siktet inställt på att träffa de spännande korna. Muuu, muuuu…. tjattrade Scott ivrigt i sin vagn när vi vandrade fram i den vackra höstdagen.

Till hans stor förtret så fick vi inte se en endaste liten kossa den här dagen. Och fåren envisades bara med att hålla sig längst bort i den andra hörnan av hagen.

Den enda som kom fram var till oss var en vackert brun häst. Hästar hör nog inte riktigt till Scotts favoritdjur, men den blev istället väldigt förtjust i Amanda. Länge stod de bara och njöt tillsammans och man kan lugnt säga att tycke uppstod. Så vackert!!

Men sådär kunde de inte står och kela med varandra hela dagen. Scott ville gå till trollstigen, så då fick vi slita oss ifrån den kärvänliga hästen.

Till sist var det dags att gå hem igen, utan att ha sett varken någon ko eller något får,  och det var ju väldigt tråkigt tyckte Scott.

Dagens citat:

När du kommer till en punkt där du inte känner ett behov av att imponera på någon, då börjar din frihet.

Nej, jag tror inte att herr Scott försökte imponera så väldigt mycket när han smått frustrerad vackert fick följa med hem.

Må väl och kram Annika

Christinehof i höstskrud.

Hejsan.

Äntligen fanns tiden för oss att ses. Min fina kusin Gunilla och jag.

Min kusin (och hennes familj såklart) har köpt sig ett litet gulligt hus här på Österlen och jag tänkte nog   att vi äntligen skulle kunna träffas lite oftare. Men mitt liv snurrade en aning för fort i somras och saker som jag inte alltid berättar här på bloggen bara avlöste varandra.

-det är lugnt, sa min kusin, vi tar det när tiden finns.

Nu tyckte jag nog att det verkligen var på tiden. Vi bestämde oss för att vandra i Christinehof där jag växt upp när jag var liten, och där även min kusin varit en hel del.

Vi började med en tur vid Alunbrukets festplats.

Därefter vandrade vi mot Christinehofs slott och mot ekoparken. Dagen bjöd på så underbart mustiga  höstfärger.

Tänk vad lätt det går att prata när man vandrar i naturen. Och jisses så mycket det fanns att berätta för varandra och diskutera märkte jag. Tiden var ju egentligen alltför knapp den här söndagsförmiddagen.

Det är verkligen lyx att ha henne, en kusin som jag känt och träffat genom hela livet. Någon som liksom känner till hela min historia och jag hennes. En person som kanske är lite olik mig själv, men ändå med samma rötter och samma värderingar som jag själv.

Som många i min generation gjorde, så skrev jag och Gunilla brev till varandra genom hela vår uppväxt. Den här söndagen hade jag letat upp alla de brev jag fått av henne från tidig skolålder ända fram till efter gymnasiet. Bunten med breven lämnade jag tillbaka till henne den här dagen. Jag tänkte att i breven har hon skrivet ner en massa roligt om sig själv. Saker som hon egentligen nu har mest glädje av att läsa själv.

Så tusen tack Gunilla för att du tog dig tid att träffa mig. Och nog finns det ett särskilt band mellan kvinnor vars mammor varit systrar och nu bor i himlen.

Dagens citat:

Omfamna att bli äldre. Livet är dyrbart, och när du har förlorat många människor inser du att varje dag är en gåva.  ~Meryl Streep~

Nu känner väl varken Gunilla eller jag oss särskilt lastgamla. Vi är båda mitt i livet och har förlorat kära familjemedlemmar båda två, så nog vet vi att livet är något man inte ska slarva bort.

Ha det gott. Kram Annika

 

Vackra höstdagar och ett 2-års kalas.

Hejsan.

Förra helgen bjöds vi återigen på ett sagolikt höstväder.

Även om det blåste ganska friskt i trädtopparna så var det både soligt och vackert.

När jag varit ute och njutit både länge och väl av det vackra vädret, så kom det ett meddelande på min telefon…

Det var från mitt lilla barnbarn Scott, som just den här dagen hade bjudit dit oss på sitt 2-års kalas.

Även om den lille sockerbagaren var väldigt förväntansfull på att vi alla skulle komma, så slumrade han trött in efter lunch och han hade precis vaknat när vi anlände på utsatt klockslag.

Men i takt med att presenterna öppnades så piggnade han till rejält. Grävmaskiner, lastare och ett helt Bamsetåg, ja ni förstår ju vilken toppendag det blev!

När allt var öppnat och allt var provlekt med, ja då var det dags för tårtan. Det var inte vilken tårta som helst – utan en Bamsetårta!! Wow, wowww, wowww – som Scott brukar säga.

Sen var vi alla så mätta att vi var tvungna att gå ut en sväng och lufta oss i trädgården.

Och när vi allihopa tackade för oss och började droppa av, gjorde Scott som förmodligen de flesta gör efter stora fester, han hoppade ur finbyxorna.

Det var verkligen en riktigt mysig höstdag, med fint väder och efterlängtad feststämning ♥

Dagens citat:

Man tar lite härifrån och lite därifrån och joxar ihop så blir det lagom jox.

Ha en härlig fredag och kram från mig.

Annika

 

Scroll to Top