januari 2020

Den gamla kastanjeallén.

Hejsan.

Den där gamla slagdängan som Flamingokvintetten gnolade på under 70-talet, den måste väl ändå ha sitt ursprung här.

Den underbara kastanjeallén i Christinehof som kommer från fyra olika håll och möts i i ett charmigt litet kors. Ett kors som för mig är så väldigt välbekant. Så många minnen som jag har härifrån. Ännu gulligare var det då jag var barn och de stora hagarna var försedda med stora trägrindar i varje hörn. Som barn satt vi ofta uppkrupna på dem och spanade och tänkte ut roliga upptåg att hitta på.

Morgonen då jag och mina hundar vandrade här så kunde jag glatt konstatera att man nu ersatt några döda träden men nya. Sånt gör mig glad.

Jag strosade längs den stora hagen som vi alltid kallade för ”Långe ettan”, och kom fram till den lilla husklungan där Jägmästarbostaden ligger. Det stora pampiga huset, där Tastecelebration idag håller hus.

Jag gick nerför backen och njöt av de charmiga små husen med sina gamla, mossbeklädda halmtak.

På ängen vid Kullamad ringlade Verkeån sig vackert fram i landskapet.

Så passerade jag det gamla Hospitalet. Ett hus som lär vara från mitten av 1700-talet och då upprättades för att vara fattighus och sjukstuga.

Med en låt av Flamingokvintetten snurrande i mitt huvud, fortsatte jag min vandring mot Alunbruket … men det får ni kanske hänga med på en annan gång.

Dagens citat:

Om du tror att äventyr är farligt, prova tristess, den är dödlig!

För att finna äventyr behöver man inte fara till andra sidan jordklotet. Upptäckter och äventyr kan man hitta precis överallt, om man verkligen bestämmer sig för att se dem.

Ha en fin dag och kram Annika

 

Den gamla kastanjeallén. Läs mer »

Visst kan det vara vackert, visst…

Hejsan.

Visst kan det vara vackert med gråa mulna vinterdagar, visst… Men alltså, inte i tre hela långa månader!

Till och med jag börjar tröttna och få nog. Jag  letar i arkivet efter vackrare foto istället. Nog för att det kan bli väldigt fint att ta bilder i gråväder också, men efter en tid så försvinner inspirationen en smula.

Nej idag får ni hänga med på ett lite mer privat inlägg. Till exempel kan jag berätta att min övningskörning med lilla hunden Lykke nog börjar göra framsteg. Jag övar henne helt enkelt i att åka bil utan att vända ut och in på sin lilla mage och spy som en kalv av åksjuka. Jag testade ju allting efter konstens alla regler. Hon fick sitta på olika ställen i bilen, hon fick hoppa över frukosten och hon fick små rosa, roliga piller. Inget hjälpte. Nu bara kör vi, och hon får hänga med. Det går bättre och bättre.

Mest tid i mitt liv tar såklart mitt jobb. Jo för jag har ett alldeles vanligt jobb också. Men det är inget kul att blogga om det. Kontorsråtta ut i fingerspetsarna. Nej, betydligt roligare är det ju att skriva om hur det är att vara mormor. Det är fantastiskt!!

Jag älskar när min dotter kikar hit med lille Tjabokillen. Babygos och hundmys i en enda salig röra.

Nu när jag är mormor så måste jag ju hinna med sådana där typiska mormorsgrejer också. Som att virka små alster till vår lille Scott. En filt att mysa under vid middagsluren till exempel.

Är man mormor så är man.

Dagens citat:

Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi. //Astrid Lindgren

Ha en riktigt fin torsdag önskar jag er alla och avslutar med en bild av hur det kan se ut hemma hos oss en vanlig kväll framför TV:n. Snacka om utstuderad…

Kram Annika

Visst kan det vara vackert, visst… Läs mer »

Där det nappar.

Hejsan.

När man vandrar vid foten av norra Stenshuvud, så startar man ett stenkast ifrån Kiviks Musteri. Alltså vid den lilla plats som heter Hällevik. Där finns en parkering och där har också nationalparken sitt huvudkontor.

Där vid den vackra lilla kåsen, där min svåger har sitt ålafiske, är det kanske en av Österlens charmigaste vyer.

Det är inte särskilt ofta som min käre make är med på mina vandringsäventyr, men just hit gillar han att följa med. Kanske beror det på att han nästan är uppfödd på den här platsen. Mest tror jag att han drömmer sig tillbaka till tiden då han och Kivikspågarna helt otyglat jagade vildkaniner här. Något som idag känns otänkbart, men det var en annan tid då.

Morgonen då vi vandrade här, stod en ensam fiskare hoppfull ute i det kalla vattnet.

-tsss, där kummer han ente ti å få nunn fisk, sa Stefan en smula skadeglatt.

Huruvida det nappade eller ej, det fick vi aldrig veta. Istället vandrade vi vidare en bit på en av nationalparkens små stigar. I parkens norra del växer en massa exotiska träd och buskar och gör naturen alldeles speciell. Särskilt mycket järnek finns det här, och det är så vackert.

Små skyltar visar vägen och egentligen vill man välja alla vägar på en och samma gång.

Efter en härlig vandring kom vi så tillbaka till Hälleviks vackra ålabod och Mats charmiga lilla traktor.

Vi njöt både av den underbara platsen, den här morgonen. Visserligen på lite olika vis. Jag uppslukas mest av naturens skönhet, medan Stefan nog mer ser på platsen ur en ung kaninjägares perspektiv.

 

Dagens citat:

Att förstå män är lika lätt som att spika fast pudding på väggen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Där det nappar. Läs mer »

Marken jag känner så väl.

Hejsan.

Det finns en plats som jag känner mer än alla andra platser. Det finns en väg som för mig är så välbekant. En plats jag lärt känna som barn. Men i likhet med mig själv så har vägen förändrats en smula. Jag själv har förmodligen blivit lite vidare och bredare över vissa partier. Medan min väg med åren har krympt. Från att ha varit en körbar grusväg, finns nu bara en smal stig kvar.

Vägen till mitt barndomshem. Den lilla vägen till Skoghem.

I helgen när jag vandrade längs med Verkeån vid Christinehof, så kunde jag inte motstå lusten att svänga ner om till Skoghem. Mina båda småhundar var vilda av glädje och skuttade glada upp och ner vid min sida.

Jag hittade tillbaka till ”stora stenen”. Den sten som vi barn så ofta lekte vid. Den gräsliga graffiti som vi en gång försett den med, var sedan länge borta och hade ersatts av grön mossa istället.

Nere i den lilla dalen forsade bäcken som vanligt fram. Jag log igenkännande när jag fick syn på den märkliga lilla vattenkällan som alltid funnits där. En liten källa med alldeles rödfärgat vatten, förmodligen från traktens speciella alunskiffer. Alla minnen fladdrade som en flashback upp i mitt hjärnkontor. Alltså, ni anar inte hur mycket kul man som barn kan ha med en sådan här bäck och lite rödfärgat vatten…

En lång stund stod jag där vid den lilla bäcken och njöt. Naturen hade förändrats, men ändå inte. Allt var så väldigt välbekant bara lite åldrat.

Så vandrade jag tillbaks igen på den väg jag gått så många gånger förr. Upp mot den lilla gulliga brandstationen och allt annat välbekant där i Christinehof.

Dagens citat:

Vi föddes en dag. Vi kommer att dö en dag. Vi kan förändras på en dag. Och vi kan bli förälskade på bara en dag. Allting kan hända, på bara en dag.

Se alltid framåt, men plocka fram de fina minnena och njut av dem lite då och då.

Ha det riktigt bra och kram från mig.

Annika

 

 

Marken jag känner så väl. Läs mer »

En morgon jag minns.

Hejsan.

Det finns så många morgnar som ser nästan precis likadana ut. Allihopa flyter de liksom ihop i minnesbanken efter ett tag. Men så finns det några dagar som jag kommer ihåg sådär lite extra mycket.

För nästan precis fyra år sedan hade vi det kallt här i Gyllebo. Isen hade börjat lägga sig på sjön.

Lite pudersnö låg på marken och morgonen var så vacker.

Längst ute på sjön, där isen ännu inte hade hunnit frysa till, samlades alla gässen. Där ute är det lite strömt tror jag, eller så är det för att alla fåglarna sprallar så med fötterna så det inte så lätt blir is där. (förresten – sprallar är nog skånsk dialekt och betyder sprattla)

Det var en alldeles särskilt vacker morgon, och jag minns den så väl.

Dagens citat:

Måndagar suger inte. Ditt jobb suger.

Jag är tacksam att jag har ett jobb och jag är tacksam att få uppleva just den här måndagen. Jag önskar er alla en härlig dag.

p.s Idag ska jag åka till blodcentralen och lämna blod. För 50:e gången. Det borde alla som har de rätta förutsättningar också göra. Det känns knappt och räddar liv! Bara gör det, ni som kan!!

Kram Annika

 

 

En morgon jag minns. Läs mer »

Som i en saga.

Hejsan.

I går hade vi ett härligt väder här på Österlen. Visserligen ingen sol, men vindstilla och ganska milt.

Vi passade då på att vandra i vår vackra nationalpark. Underbara Stenshuvud.

På Stenshuvuds norra sida är naturen så fantastisk tycker jag. Kanske är den som mest slående vacker där just nu, när mossan är som grönast och frodigast.

När man vandrar här känns det lite som att man är med i en saga. När som helst skulle det kunna dyka upp ett troll utan att det egentligen skulle kännas särskilt konstigt.

Men något troll fick jag inte äran av att träffa. Om man nu inte räknar Stefan och mina små hundar som några troll förstås.

Har ni inget särskilt för er idag så är mitt bäst tips att ta en kanna kaffe med er och gå ut i skogen på trolljakt. Skapa er en egen saga med er fantasi.

Dagens citat:

Verkligheten är alldeles för komplex för att tillåta att din tolkning får vara det rätta svaret.

Ha en fin söndag och kram från mig.

Annika

Som i en saga. Läs mer »

Pulkaväder på Österlen.

Hejsan.

Pulkaväder kan man sannerligen INTE säga att vi har här på Österlen i år. Åtminstone inte hitintills i alla fall.

Nu när det bara är gråväder och mitt kameraobjektiv dessutom är på verkstad så får jag istället visa lite vinterbilder från arkivet.

Vill det nu inte komma snö och bli pulkaväder i år, så hoppas jag innerligt att vi bjuds på en rejäl vinter nästa år.

För är man en mormor, då håller man alltid tummarna för pulkaväder, fågelmatning och varm choklad.

Fast det förstås, hemma hos oss så matar vi fåglarna även om det inte är vinter och smällkallt.

Dagens citat:

”Efter regn kommer solsken”. Om man inte bor på Österlen. Då kommer mer regn. Sen snöblandat regn. Sen börjar det blåsa utav helvete också. Då kommer regnet från sidan. Så blir det slask.

Oavsett hur det blir så önskar jag er en fantastisk dag.

Kram Annika

Pulkaväder på Österlen. Läs mer »

En stig i skogen.

Hejsan.

Naturen och en stig i skogen… ja, det är nästan allt vad man behöver i livet.

Här i Gyllebo vandrar jag nästan alltid i naturreservatet som finns runt sjön. Men det finns faktiskt helt underbara motionsslingor på andra sidan Sträntevägen också.

Här kan man välja vilken längd som passar bäst för dagen. Jag väljer oftast den blåa eller gröna slingan. Såklart är den gröna den mest fantastiska tycker jag.

Här finns en gammal mysig grillplats om man vill stanna för en picknick. Bara ett stenkast härifrån ligger den underbara festplatsen Kulla, som spelar upp till dans under sommarns söndagskvällar.

En tidig morgon i veckan vandrade jag här.

Bäst gillar jag där det finns riktigt gammal skog. Ju äldre träd, ju härligare känsla tycker jag.

Och som ni ser här ovan så hade jag bästa sällskapet med mig. De små pluttarna.

Några grenar lingonris fick följa med mig hem. Det blir ju så fint tillsammans med tulpanbuketten på bordet.

Dagens citat:

Du är inte rädd för att vara ensam i mörkret. Du är rädd för att du inte är ensam där i mörkret.

Av alla vildsvinsspår i skogen så är jag ganska säker på att jag nog inte var helt ensam i skogen den här morgonen.

Ha det fint och kram Annika

En stig i skogen. Läs mer »

Små lopporna.

Hej hej

Mina små ”loppor”. Så glad jag är för att jag har de här små fluffiga yrvädren.

Den där morgonen då jag vandrade vid Vitemölla och kände mig en smula ledsen och sorgsen, då livade de här små trollen verkligen upp mitt sinne.

Att vara deppig med de här båda glädjespridarna farande runt sina fötter, ja det är faktiskt nästintill omöjligt.

Fulla av liv är de båda ständigt på spaning. Där på hedarna vid Vitemölla finns det fullt av spännande kaniner ska ni veta.

På den folktomma stranden fick de båda springa fritt en liten stund.

Deras små tassavtryck i sanden var så himla gulliga. Jag satte mig ner för att föreviga dem med min kamera… fast det var inte så lätt. Nyfikna som de båda är, sprang de hela tiden i vägen för att se vad det var som jag fann så intressant där i sanden.

Ute på en sten i vattnet satt en trött och surmulen häger. Borta i byn började människorna så sakta vakna. Jag och min små loppor packade sandiga in oss i vår bil och styrde kosan mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Inte alla dagar är bra dagar. Lev ändå. Inte alla som du älskar, kommer att älska dig. Älska ändå. Inte alla kommer att säga dig sanningen. Var ärlig ändå. Inte alla erbjudande är rättvisa. Var rättvis ändå.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Små lopporna. Läs mer »

Vilda djur och en längtan.

Hejsan.

Nog finns det vilda djur på Österlen alltid. Särskilt fågelfän i massor. Både i sjön och ute på bondens fält.

Nu när vi inte tycks få någon riktig vinter på Österlen så står djuren sig bra på grödorna ute på åkrarna.

Men det är inte bara fåglarna som mår bra i den milda vintern. Grisarna tycks också frodas. Överallt syns spår av deras vilda framfart. Och nog börjar de bli smått problematiska på sina ställen.

Extra glad blev jag förstås när jag i helgen mötte skogens konung. Eller nej, det var nog skogens drottning i det här fallet.

Även fast det finns en längtan efter en vår i mitt sinne, så nog hade det varit skönt med lite rejäl vinter först.

Ja, jag längtar faktiskt efter lite snö och kyla nu.

Dagens citat:

Varje dag du vaknar har du ett val. Du kan antingen vara negativ eller positiv. Så enkelt är det.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Vilda djur och en längtan. Läs mer »

Rulla till toppen