Månad: juli 2017

Österlenleden del 1

Hejsan.
En dag förra veckan valde jag och min dotter, Andréa, att ta en vandrardag på vårt underbara Österlen.
Vi beslöt oss för att välja etapp 6 på leden. Det är en sträcka mellan Kivik och Vantalängan som ligger vid Brösarp.
Tidigt på morgonen fick vi skjuts av Stefan till Vitemölla, där vi tyckte att vi ville starta den här vackra morgonen.
 
Det var en helt lagom väder för en vandring. Lagom varmt, lagom kallt och lagom vind.
Väldigt lagom helt enkelt!
Där på Vitemöllas norra strand hade några valt att ta sig ett morgondopp när vi passerade.
 
Det är så vackert där på stranden mellan Vitemölla och Haväng.
Ett alldeles speciellt ljus tycker jag att det är precis här.
 
 
Där på stranden vid ett ensamt träd har någon placerat en vacker träfåtölj. Den står bara där i ur och skur och bli grå och vindpinad. Den är så otroligt vacker och inbjuder till en stunds ro för kropp och själ.
En söt duva trippade vid våra fötter där vid ensamma stolen. 
 
 
 Sedan passerade vi den vackra Stenörens ålabod. Om ålaboden kan man läsa mer här.
Vackra strandblommor växte där i sanden och på sina ställe fanns den där särskilda ”svarta sanden” som är lite sällsynt för just stränderna här.
 
Så var vi framme vid Haväng och Verkeåns vackra åmynning ut i havet.
Vi smög över bron och fortsatte ut över Havängs underbara fält.
Om inte vyn från bron över Verkeån är en av Österlens vackraste – då vet jag inte vad som kan vara finare …
 
En busig häst gick där på Havängsfältet och frossade i gräs med munkorgen på sned.
Alla sommarblommor som växte där tog nästan andan ur mig så vackra de var.
Vilda sommarblommor … ni vet ju, det är det bästa som finns.
 
Vår vandring fortsatte genom vackra Skepparp. Naturen förändrades till lite mer trollsk skogsnatur och vi strövade längs den lekande Verkeån.
Andrea svalkade sig lite i det kalla åvattnet innan vi gick vidare igen.
 
… vår vandring fortsatte, men det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.
Fortsättning följer …
 
Dagens tänkvärda citat:
 
För att verkligen uppleva ett landskap
måste man promenera genom det.
Till och med en cykel går för fort.
 
Kanske har ni börjat jobba idag … jag hoppas ni får en fin dag oavsett vad ni hittar på. Njut av livet.
Kanske är jag redo för fler vandringar i veckan… vi får se.
Tack för att ni tittar hit.
 
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
 

Ikea är väl inget måste.

Hej på er.
När solen lyser med sin frånvaro så får man försöka hitta på lite småutflykter istället på sin semester.
Mellan regnskurarna passar jag såklart på att klippa gräs och pyssla i trädgården. För det växer så det knakar av allt regn nu.
En och annan liten groda räddar jag, för man vet ju aldrig om det gömmer sig en prins i någon av dem …
 
 
Så har vi varit på Ikea i Malmö. Asså, det här med Ikea är inte min melodi egentligen.
Efter en liten stund i varuhuset så stod vi åter på parkeringen och hade handlat klart. Det som låg i botten på vår stora pappkasse var några örngott och 6 stycken bordstabletter … Ganska onödiga inköp egentligen!
Och i min kropp spred sig en massa stresshormoner av alla intryck. Jag tycker inte ens om den där Ikeastilen.
Hahaha … vad gjorde vi här!?
 
 
Nej, det är nog bättre att jag håller mig hemma i Gylleboskogen istället.
Det är ju såååå mycket behagligare också.
Att vandra stilla i den regntunga morgonen är ljuvligt.
 
 
Eller att lunka fram sådär i ett alldeles lagom tempo, som känns nästan som meditation. Ja, det är tusen gånger bättre än att konka till Ikea egentligen.
 
Dagens tänkvärda:
 
Det finns inga måsten
i livet.
Allt du gör är
handlingar av dina
egna beslut.
Du måste inte ens äta
eller sova – det är val
du gör för att överleva.
Så tänk igen, vad
måste du egentligen
göra idag?
 
Ja, inte tusan måste jag åka till Ikea fler gånger…. i alla fall inte på ett bra tag.
Ha nu en skön dag hör ni och tänk efter vilka ”måsten” ni egentligen har just idag…. kanske är ditt ”måste”  att åka  till Ikea ….
Kram på er och tack för titten.
Annika
 
 
 

Kroppsarbete och lunch hos Mandelmanns.

Hejsan
 
På vintern eldar vi varje dag i våra två braskaminer i vår stuga. Jag älskar det, och jag älskar den härliga värmen som sprider sig i huset av en riktig brasa, när vintern stormar utanför.
Men för att kunna elda så måste man förstås ha ved…
Vi har fått köpa den finaste veden av en snäll jaktkompis till Stefan. Direktimporterad från Småland.
Stefan är ju sjukskriven och har ganska dåligt flås, så det var bara för mig att bita ihop och bära in allt i vedboden.
Man kan säga att vi har bytt roller … Stefan fotar och jag gör grovjobbet.
 
Fast det här med att slita med ved är något jag tycker är ganska härligt faktiskt. Och visst stämmer det att ved värmer många gånger …
 
Med ett välfyllt vedförråd unnade vi oss en härligt god lunch hos Mandelmanns på Djupadahl.
Det hade regnat rejält i flera dagar och där på gården var det minst sagt geggigt.
I smyg flinade jag åt alla fina turister som trippade omkring i vita tygskor och ljusa byxor och såg allt annat än muntra ut. För det hjälper inte att sura över vädret, det blir inte ett dugg bättre för det.
 
Jag och Stefan köpte vars en god lunch i trädgårdscafét. Jag tog fjälloumi och Stefan tog köttfärslimpa.
Mmmmm … det var så himmelskt gott. Precis lika gott som jag föreställt mig att det skulle vara och långt ifrån den trista, hårda halloumin man köper i butiken.
 
Såklart tog vi en liten sväng i trädgården och även i ”tomatdjungeln” i ett av växthusen. Asså, så härliga tomater de har där. Nästan groteskt stora.
 
Fast det regnat och allting var vått, grått, geggigt och skitigt, så var det ändå så himla vackert där på Djupadahl.
Jag hörde Gustav prisa regnet … ”nu växer det så det knakar ju” …. och så är det verkligen att vara jordbrukare.
Växterna och grödan behöver det där regnet, annars blir det precis ingenting!
 
 
Dagens tänkvärda:
 
Hela världen är en rad underverk,
men vi är så vana vid dem att vi
kallar dem för vardag.
 
Så är det verkligen! En massa små saker i det dagliga livet är egentligen små underbara underverk. Vi måste bara lära oss att se dem och uppskatta dem.
Varför inte försöka hitta just era små underverk i denna dagen som är precis nu?
 
Kram på er och tack för att ni tittade in på min blogg.
Annika
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ett glasrike på Österlen.

Hejsan.
Länge har jag längtat efter att besöka Österlens egen glaskonstnär, Elna Jolom.
En dag förra veckan tog vi oss i kragen och körde dit. Långt ut på Brösarps Norra backar ligger hennes avsides belägna lilla glashytta. Närmare bestämt i Norra Björstorp.
Som ni vet är jag ingen konstkännare överhuvudtaget, men just glaskonst ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det fascinerar mig väldigt mycket.
Det är liksom lite farligt att hålla på med … tänk att bränna sig på ett stycke flytande glas … betydligt värre än att måla sig på tummen i alla fall!!
Visst tar dessa konstverk nästan andan ur en …
 
Redan i Elnas trädgård möttes vi av hennes hantverk.
Överallt stod fina alster i det vackraste glas.
 
Där hos Elna fanns även glaskonst av andra konstnärer.
En del väldigt häpnadsväckande, medan andra fick det att dra i smilbanden.
 
Jag och Stefan smög försiktigt runt där bland alla konstföremål, livrädda att råka slå ner något.
Vi kände oss som två elefanter i en glasbutik … vilket vi ju nästan också var.
 
Ute i växthuset hängde en underbar skapelse ner från taket. Det var som att befinna sig under en stor ljuvlig änglatrumpet.
 
Ja visst är det något visst med glaskonst.
Jag har en gång själv provat på det här med att blåsa glas, och det är inte alls lika enkelt som det ser ut.
Om det kan man läsa här.
 
Sedan styrde vi kosan hemåt igen.
Över Brösarps norra backar och förbi världens bästa pulkabacke, gick den slingriga färden hem.
Och finns det något vackrare!?
 
 
När Andréa studerad i Köpenhamn kom det många veterinärstudenter hit till oss i Gyllebo varje sommar, och jag älskade dem alla så mycket.
I dagarna har vi haft besök av Evelina, en av dem som stannade till här i Gyllebo. En underbar tös som nu jobbar som veterinär i Jönköping.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
En människa som äger stor
självrespekt blir aldrig avundsjuk
på någon …..
Hon/han ser till att förverkliga sina
egna drömmar och mål.
 
Hoppas ni alla kämpar mot någon dröm eller något mål.
Det behöver inte vara storlaget alls, utan det kan vara små enkla saker. Saker som kanske bara behöver en liten spark i baken, bara ett litet steg ur bekvämlighetszonen.
Varför inte prova att blåsa glas …?
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

Vardagslunk i semestertid.

Hej och gomorron.
 
Jag hoppas att ni alla har det riktigt skönt så här mitt i sommaren.
Hos oss går livet sin gilla gång. Vi tar allting lite lugnare än vanligt och njuter lite mer på hemmaplan.
Andréa är ju hemma några dagar och det händer att även någon av mina andra döttrar tittar hit.
Små stunder av ren och skär vardagslycka för alla oss i Gyllebo, två och fyrbenta.
 
 
Oftast när det är sommar, så väljer vi faktiskt att stanna hemma på vårt kära Österlen.
Det är verkligen så att fast det är lite kyligt och dåligt väder på andra ställen, så känns det som om det alltid är snäppet varmare hos oss …
 
 
Att hela familjen bara är hemma och myser och såsar runt i trädgården, uppskattas inte minst av hundarna och kanske mest av Johnny….
 
Oftast är det nog bara jag själv som knorrar lite över att fira semestern hemma, med all markservice som jag tycker ligger på mina axlar. 
Men visst är det mysigt att bara vara hemma och gå och dra i sakta mak.
Luncha lite, lyssna på en bok och bara känna sig lös och ledig.
 
 
Jag har hunnit lyssna på ett par böcker i sommar.
Först ut var en bok som heter ”Allt för min bror”. En sann historia om en pojke som hamnade i koma.
En annan bok som jag gillade ganska mycket var Tilde De Paulas ”Tiden läker inga sår”.
Två böcker från riktiga livet. Nu väntar en helt annan sorts bok på mig …
 
I trädgården avlöser blommorna nu varandra.
Jag älskar verkligen att rota runt i jorden. Att dra bort lite ogräs, pyssla och greja. Det finns inte tillstymmelse till trädgårdsplanering utan det blir lite som det blir när jag planterar nytt, delar plantor och arrangerar i rabatterna.
 
Blomman jag fick av min söta granne i våras tycks verkligen gilla mig. Den är sådär fullsmockad av blommor så jag nästan är rädd för att dess grenar ska brytas av.
 
Dagens tänkvärda:
 
Trots att vi aldrig haft så mycket fritid
och aldrig levt så länge – har vi aldrig haft så bråttom.
 
Ja visst är det galet vad vi strävar efter en massa saker hela tiden.
Hela tiden längtar vi efter nästa grej i våra liv … Vi längtar livet av oss.
Jag tror att man måste stanna upp och njuta av nuet. Här och nu!
Glöm inte bort det kära ni!
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 

En idol och en förebild.

Hejsan
Ni som känner mig lite bättre, ni vet nog att jag inte är någon person med så stora kunskaper inom konstens värld.
Jag bedömer helt fräckt alla konstnärers verk utifrån mitt eget hjärta. Det jag tilltalas av, det tycker jag är bra helt enkelt.
En stor konstnär känner jag i alla fall till, och det är fotografen Lennart Nilsson.
I sommar finns hans utställning på Fabriken i Bästekille.
 
 
Lennart Nilsson, den största fotografen av dem alla.
Jag tror att alla människor vet vem han var. Såklart vet ni väl alla att det var han som bjöd in oss genom sina helt otroliga bilder att få se något fantastiskt. Vi fick se ”det osedda”. När ett barn blir till! Kanske det som gjorde honom mest känd.
Tyvärr avled Lennart Nilsson den 28 januari i år. Men vilken skatt han lämnat efter sig.
 
 
Men han har tagit så många fler bilder än de ”medicinska bilderna”.
Gamla underbara foton från Kiviksmarknad  finns det där på utställningen. Inte visste jag att man förr hade gyttjebrottning där …
 
Han var inte bara en mycket skicklig fotograf, han var alldeles säkert en underbar person och medmänniska.
Alla hans porträttbilder skvallrar om en avslappnad och förtrogen stämning, som bara kan ha uppstått av att modellerna var helt bekväma med sin fotograf.
Dessa underbara bilder på Ingrid Bergman …
 
 
Vissa tokiga bilder undrar man hur han egentligen fick ihop….  En massa människor som i rätt ögonblick skulle göra precis rätt saker. Med tanke på den teknik som han hade till sitt förfogande på den tiden blir hans konstnärskap så oändligt mycket större.
 
Såklart var där en hel avdelning med hans mest kända livsverk. Den om hur ett barn blir till och dess olika fosterstadier. Lika häpnadsveckande varje gång man ser dessa foto, tycker jag.
 
 
Några av mina favoritbilder var de vardagsbilder från 50-talet om en barnmorskars arbete.
Fantastiska ögonblicksbilder från en annan tid.
 
Jag kan verkligen rekommendera er att göra ett besök här på Fabriken för att ta del i alla de fantastiska bilder som den underbare Lennart Nilsson lämnat efter sig åt oss alla.
 
Och som varje stor fotograf, så tog han såklart några ”selfies”.
Själporträtt av Lennart Nilsson.
 
 
Enligt Lennart Nilsson närstående, så var han inte intresserad av att prata om vilka kameror han använde sig av. Kanske hade han lite samma tanke som jag själv med mitt fotograferande … ”den bästa kameran är den du har med dig” ….
Nu kan jag ju inte på långa vägar jämför mig med honom (en glad amatör som jag ju själv är) men lite av hans personlighet tilltalar mig väldigt mycket och han får fortsätta att vara min idol och min förebild.
Vilken fotograf!!!
 
 
 När vi åter steg ut i solen från den fantastiska utställningen stod byns smed ute vid sin smedja. Även han såg ut som ett stycke konstverk där mitt i vardagen.
 
Här hemma sysselsatte min dotter Andréa sig med allehanda saker. Efter att ha jobbat ibland ända upp till 120 timmar/vecka, så går det kanske inte helt lätt att bara gå omkring och lata sig.
Lite luftpistolskytte i trädgården kan alltid roa.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Insistera inte på att bli
välkänd; var istället
någon som är värd att
lära känna.
 
Det bästa är nog att bara vara sig själv tror jag – det kommer man alltid längst med.
Vem skulle man annars egentligen vara, alla andra är ju redan upptagna.
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
… och likt Lennart Nilsson blir det ett självporträtt från mig också – fast med en helt annan teknik än hans …
 
 
 
 
 
 

”Kom å köp, kom å köp” …

Hejsan
Hela förra veckan avlöste alla marknaderna varandra.
I slutet av veckan var det Sjöbomarknad som stod på tur och i veckoslutet har det varit loppisar lite överallt på Österlen.
En favoritloppis för mig och Stefan är såklart den som Kiviks IF anordnar.
Där på Kivik stod Stefans båda bröder och sålde tavlor för glatta livet.
 
Till Sjöbo åkte vi tillsammans med min dotter Andréa.
Eftersom vi alla var väldigt hungriga så startade vi kvällen med vars en langos. Mmmm … det är så gott tycker jag. Fast så äter jag det bara en gång om året så då hinner man ju aldrig tröttna.
 
Stefan fyndade lite nya fiskedrag. Sedan stötte vi på min syster Görel där på marknaden.
Samuel, Andréas kusin, blev överlycklig över att ha hittat en själsfrände vad det gällde karusellåkning. Den där karusellådran vet jag alldeles bestämt varifrån den kommer … för själv hängde jag alltid upp och ner i det värsta åkattraktionerna som fanns. Likadant varje år.
 
Så träffade vi på en av Andréas bästa vänner från sin gymnasietid, lilla söta Maria. Även hon tycktes vara född med den där karusellådran.
 
Såklart har vi varit på Kiviks loppis också.
Milda makter så mycket människor!! Och så mycket pinnaler.
 
Vid ståndet för tavlor och konst stod mina båda svågrar. Mats och Thomas. Alltså Stefans båda bröder.
Jag vet inte om de sålde någon Picasso där den här dagen, men jag hoppas att de fick in en rejäl hacka till sin idrottsverksamhet.
 
I vanlig ordning träffade Stefan på bekanta precis hela tiden.
Själv fyndade jag en vas. I grönt glas som jag älskar!
Efter att ha googlat har jag förstått att formgivaren är en man som heter Gunnar Ander Lindshammars glas.
Jag betalade 30 kronor, och det är jag såklart helt nöjd med.
 
 
Dagens citat:
 
Ibland försöker
människor att leta fel hos dig!
Kanske för att de inte kan
hantera allt som är rätt
med dig!
 
Visst borde vi alla försöka se varandras goda sidor mer.
Det får bli mitt lilla mål den närmaste tiden – att lägga märke till alla människors bästa sidor.
 
Ha en fin dag och tack för att ni tittade hit. Välkomna igen.
Kram på er.
Annika
 
 
 

Katten Felix och veterinär Andréa.

Hej och gomorron
 
Det blev verkligen ett kärt återseende när min dotter, efter mer än ett år, åter fick träffa sin katt Felix.
Ja, nu är katten Felix ju mest Stefans gullegris, men Andréa är också delägare i kattskrället.
 
Då, den gången, när vi skulle köra iväg för att hämta och betala kissekatten Felix, visade det sig att Stefan fattades lite kontanter. Snabb som en vessla susade Andréa iväg för att hämta slantarna vi saknade. Hon ville gärna vara delägare i en så fin kattpojke sa hon bestämt.
Nu säger vi alltid att det ena bakbenet är hennes, resten av katten är Stefans.
 
 
Det är som om Felix vet att han tillhör Andréa lite grann, för han ser verkligen ut att älska henne.
Nu när hon kom hem var det som om han hälsade henne välkommen sådär lite extra mycket.
 
Sen blev det lite omvårdnad och pyssel.
Jag har i år använt Frontline mot fästingar, men på katterna verkar medlet inte ha full effekt i år.
Fästingar plockades och Felix njöt i fulla drag.
 
För människor och hundar är dessa förrädiska spindeldjur riktigt otäcka, då vi kan bli ordentligt sjuka av dem. Annat är det med katterna, som inte löper samma risk att bli sjuka. Fast det är inte särskilt kul för dem ändå såklart,  att ha dessa blodsugare på sin kropp.
 
 
Det var inte bara katten som fick sig en genomgång. Hundarna fick bakläxa i tandborstning och de fick allihopa genomgå en rejäl munrengöring. Och lilla hunden Lykke fick en stor ”bebiskindtand” utdragen som hon förvånat svalde i ren förskräckelse.
 
Sen återgick livet till det lite lugnare slaget igen.
Vi åt kvällsmaten ute i lugn och ro och tog vars ett litet glas vin. Sedan avslutade vi kvällen med ett avsnitt av Mandelmanns Trädgård på TV4 Play.
 
Dagens citat:
 
Jag bryr mig inte
om vad någon tänker
om mig.
Förutom hundar – jag vill
vara omtyckt av hundar.
 
Kanske är det just det som är vår gemensamma nämnare – min och min dotters. Vår kärlek och passion för djur.
Jag vill gärna tro att en del av hennes intresse, är ett arv från mig, och att hennes yrkesval kan komma av alla de olika djur vi ständigt omgav oss med allt sedan hon var ett litet barn.
 
Hoppas ni alla har det bra.
 
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
 
 

 

Välgörande för både fötter och själ.

Hejsan.
Åhhh, jag måste göra lite reklam igen…
Att gå till Lises fotvård det är minst sagt en ”lisa för både fötter och själ”.
Såklart är det fantastiskt skönt att få sina fötter ompysslade och redo för alla strapatser som väntar. Jag tänker på dessa stackars små fossingar som dag ut och dag in tar mig genom livet och bär upp hela mig och min tyngd.
Visst förtjänar de att vårdas lite extra någon gång!!
 
 
Där hos Lise blir inte bara fötterna glada. Jag kan lova att man blir glad i hela själen av underbara Lise.
Hon är en varm, mjuk och sprudlande glad fotterapeut. Ni hittar henne i Brösarp där hon har sin mottagning i samma lokaler som Brösarps spa.
Lika ofta som jag unnar mig ett besök hos frissan, lika ofta får mina fötter en rejäl dos kärlek där hos Lise i Brösarp.
Även Stefan har upptäckt hur välgörande det är och följer mer än gärna med mig dit.
 
 
 
Jag kan verkligen rekommendera att gå och få omvårdnad om sina fötter.
Lises fotvårds facebooksida med mer uppgifter hittar ni här.
 
Jag har varit otrogen …
Ja, efter alla år hos samma underbara hårfrisörska har jag varit hos en ny frissa i Tomelilla.
Först strulade jag själv till det med att dubbelboka mig, sedan gick min frisör så olyckligt och bröt foten i sommar.
Det blev alltså en akuttid hos en ung söt frisör på LUGG i Tomelilla. Hon tog sig ann mig när jag inte längre stod ut med mitt burr.
Men såklart ses vi igen till hösten min härliga frissa Marianne!!
 
 
 
I veckan har vi varit i Lund för ett återbesök hos Stefans doktor. Vi fick lite förklaring på vad som egentligen hände då när han blev så sjuk. Hur illa det egentligen var och hur dåliga värden han faktiskt hade då när vi kom in…
Nu är det bara att se framåt. Sjukdomen är kronisk, men förhoppningen är att det blir så pass bra att Stefan kan må bra och leva som vanligt ändå framöver. När man varit så sjuk så tar det en stund att repa sig, sa doktorn tröstande.
Han är brun som en pepparkaka och det gör nog att han ser ut att må bättre än han kanske egentligen gör.
Av medicinerna får han en rad biverkningar, bla är han darrig så han knappt kan knäppa en bild från sin telefon. Det där verkar inte störa honom, inte mer än när han tänker på den stundande jaktpremiären i augusti…
Jag vill passa på att tacka de vänner och bekanta som hela tiden hört av sig bara för att höra hur det står till, med både mig och Stefan. Er omtanke är guld värd för oss. Tack! 3♥
 
Lite hälsosam sallad på sjukhuset innan vi for hem till trygga Gyllebo igen.
 
Dagens citat:
 
Empati är som en muskel som växer sig starkare
för varje gång vi använder den.
 
Ha en fin dag alla ni.
Kram Annika
 
 
 
 

Piratenpriset 2017.

Hejsan
Varje år delas det ut något som kallas Piratenpriset här på Österlen. 
På ”Piratendagen” får pristagaren motta sitt pris och allas hyllningar vid stenstatyn i Kivik… eller som det faktiskt heter Kivik.
Just i år var det Nisse Hellberg som var vinnare.
 
Jag har alltid gillat Nisse Hellberg och hans Wilmer X. Deras underbara texter med så mycket tanke bakom.
Vem gillar inte ”Blå vägen hem” eller ”Teknikens under” eller ”Jag är bara lycklig när jag dricker” …
När jag var yngre visst jag allt om detta band.
Jag hade tidigt hört talas om det där bandet med det knasiga namnet Wilmer Pitt. Som tur var ändrades det ganska snabbt till Wilmer X istället.
 
Den här dagen begav jag och Stefan oss till Kivik för att se på när det här fina priset skulle överräckas.
 
Jag kunde snabbt konstatera att det rådde ett alldeles särskilt mode för äldre män där på Kivik …
nämligen stråhatt!
 
Det blev många fina tal när vi stod där och väntade på vinnaren själv. Sponsorer presenterades. Lite historia om prisets härkomst och uppkomst drogs för den växande skaran publik.
 
Som representant för Simrishamns Kommun var Håkan Erlandsson på plats i egen hög person.
Lite smygreklam för kommunen vävde han smidigt in i sin predikan.
 
 
En representant från Piratenssällskapet bytte så passligt huvudbonad och höll ett litet anförande om Piraten och sällskapets motiveringen till valet av pristagare.
 
Sedan fortsatte vi alla att vänta på Hellberg…
Några läste lite Piratenhistoria, andra pratade bardomsminnen och jag njöt mest av den vackra utsikten.
 
När vi som bäst stod där och väntade tassade en annan Piratenpristagare och känd Kiviks profil förbi.
På snabba fötter och sänkt blick smög han genom folkmassan … den käre Ulf Lundell.
 
Så kom han då till slut. Nisse Hellberg.
Av Sparbanken fick en han check på 100.000 kronor och såg ganska nöjd ut med det.
 
Jag skulle gärna berätta lite mer om Frithiof Nilsson Piraten … men jag vet inte så mycket om honom tyvärr.
Men jag kan sjunga med i väldigt många sånger av Wilmer X!! ”Om en hund mådde så här” fick vi väl lära oss i skolan…!
 
Hellberg höll ett fint tacktal och sen var tillställningen slut för oss.
På hemvägen gick vi förbi Piratens gamla hus. Stefan minns att han som barn pallade körsbär där, vilket Piraten själv inte brydde sig särskilt mycket om. Han nådde ju ändå inte upp till dem, sa han … men pågarna skulle allt låta bli de som trillat på marken!
 
 
 Dagens citat får bli det som idag står inristat på Piratens gravsten:
 
Här under är askan av en man
som hade vanan att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrades han på sitt yttersta
och dog verkligen den 31 jan. 1972.
 
Kanske skulle vi ta efter det där lite mer … att skjuta tråkiga saker till morgondagen. Som städning och fönsterputsning och sånt som faktiskt inte är helt nödvändigt. För tänk på det, ju mer man skyndar sig med sånt, ju fler gånger lär man hinna med dessa tråkiga sysslor under en livstid. Bättre då att skynda sig med roliga saker!
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
Scroll to Top