januari 2018

Mitt Januari 2018

Mitt Januari har varit som livet är mest – en berg och dalbana. Som ett pärlband fyllt med underbara saker och lite mindre underbara saker såklart.
Som alltid tror jag på meningen med det som sker, även om man inte alltid ser den där meningen just i nuet.
Jag blev bestulen och av det lärde jag mig att vara mer försiktig i fortsättningen, Jag fick också erfarenheten av att det alltid lönar sig att vara helt igenom ärlig.
Jag har njutit lite mer av mitt eget sällskap och min ensamhet, men också av mötet med vänner och bekanta.
Naturen har gett mig kraft och energi, även om mitt utlovade vinterbad än så länge uteblivit.
Jag har börjat vänja mig vid den där biten som fattas i mitt hjärta. Den där längtan efter mina döttrar, de outtröttliga globetrottrarna.
Jag hälsar februari välkommen, med en planerad spavistelse, en ny omgång yoga och årets första möte med de där blomsterbrudarna. Med tillförsikt ser jag framemot att läkarna lyckas hålla Stefans sjukdom i schack och även komma fram till felet med hans fot.
Note to myself: Lita inte på att någon annan låser bilen. Var mer uppmärksam på främlingar och försvara alltid ditt liv, dina ägodelar och det du håller kärt med största möjliga våld.
Löparstatistik för januari : 60 kilometer sprunget.
Må gott och kram
Annika

Mitt Januari 2018 Läs mer »

En riktig myshelg.

Hejsan.
Jösses så glad jag blev av att få min blogg kapad. Ja, alla mina döttrar har min tillåtelse att göra gästinlägg här på bloggen. Det är en viss risk att ge dem fri tillgång hit, men livet blir så mycket roligare med lite risker.  Tack Andréa.
Oj vad dagarna rusar. Redan är vi halvvägs mot helgen och jag har helt glömt att skriva om hur mysigt vi hade det förra veckoslutet.
Asså, det kunde inte bli bättre.
En kväll med några av våra goaste vänner, årets första grillade ytterfilé och en skön stund ute i jacuzzin.
Bättre än så blir det inte!
Jag förespråkar enkelheten, så min middag blev grillat med en gräddig potatisgratäng till.
Men jag älskar också förrätter. Det är liksom middagens godaste tycker jag. Det behöver inte alls vara något märkvärdigt och svårt. En lite god kavring med kräftstjärtar blir hur bra som helst!
Mumsfillibabba!
Stefan sparkade igång grillen och jag tände alla våra miljoner levande ljus. Jag älskar stearinljus och hela vinterhalvåret envisas jag med att tända dem alla.
Vår katt Felix kan vara riktigt blyg då det kommer gäster hit till oss. Den här kvällen kände han på sig att någon skulle komma och han letade därför upp bästa gömstället i huset. Han dök helt enkelt ner i det stora kuddhavet i vår säng.
Så kom då våra kära vänner. Felix kröp längre ner bland kuddarna, Stefan kom in lagom med det nygrillade köttet och jag la undan kameran. Den här kvällen ville jag bara vara i nuet och njuta till fullo av mitt sällskap.
Och ja, de där vännerna vet bestämt vad jag gillar… blommor!
Kram och tack ♥
 Dagens citat:
De viktigaste personerna behöver du inte leta efter,
livet presenterar dem för dig.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

En riktig myshelg. Läs mer »

Bloggen kapad igen!

Yo!

Nu är det dags för nästa dotter att överta bloggen för en dag. Mammas blogg behöver lite nya friska vindar och jag tänkte därför skriva några rader om vad jag gör om dagarna.

Sen 1.5 år tillbaka bor jag i Saskatoon, Canada. Det är håla i storlek med Malmö som ligger i Saskatchewan som är typ mitt i Canada. Den som trodde att Skåne va platt, har inte sett den Canadensiska prärien – här är det PLATT! Vi har varma sköna somrar (bättre än Sverige) men riktiga vargavintrar. Över jul hade vi en köldknäpp och temperaturen sjönk ner till nånstans omkring minus 35. Blåsten gjorde att temperaturen kändes som minus 40-45 grader och dom varnade för att man kunde frysa ihjäl om man va ute för länge. Just nu är det omkring härliga minus 10. Jag som brukar va himla pipig när det är kallt har börjat acklimatisera mig till det Canadensiska vädret. För åkte långkallingarna på tidigt på hösten, numera åker dom bara på om temperaturen går under omkring minus 20.

Jag flyttade till Canada efter skolan eftersom jag ville satsa på karriären (veterinär för dom som inte har koll på det) och hade sån tur och bli antagen till ett internship. Kort och gott så betyder ett internship att man jobbar röven av sig till urusel lön. Många undrar sig över vad det är för mening med det, men man lär sig otroligt mycket och det är inkörsporten till om man vill blir internationell specialist och jobba med dom stora grabbarna. Utbuden av bra internship är betydligt bättre på denna sidan av Atlanten. Förmodligen eftersom det skulle va högst olagligt i Sverige att ha folk som jobbar sååå mycket till sån ”polacka-lön”.

Familjen och mina underbara vänner där hemma va nog inte överdrivet imponerade när jag skulle flytta hit. Dom tyckte nog att jag hade farit runt i världen så att det räckte och blev över. Men dom har hela tiden varit stöttande och vill att jag ska göra precis det som jag själv vill. Och fastän att två tredjedelar av ”ungarna” i familjen är ute och far  i världen just nu så står vi varandra mycket närmre än många andra familjer tror jag. Så när jag nyligen kläckte nyheter om att jag söker om en 3årig specialistutbildning i USA så va dom fortfarande väldigt stöttande (och nog inte helt förvånade). Det är väldigt hård konkurrens om den slags utbildning så risken att jag kommer hem igen till hösten är betydligt större än att jag blir antagen. Den 12:e Februari får vi svar på hur det går och vart jag ska bo dom nästa åren. Pirrigt!

Jag delar lägenheten här i Saskatoon med en väldigt pratglad irländare vid namn Fergal. Han är underbar, men väääldigt stökig och slarvig. Jag har som mål att förvandla han till en ordningsam och ordentlig man inom loppet av ett år. Fergal är pojkvän till en av mina riktigt goda vänner som numera bor i New York. Jag är säker på att hon kommer att va oändligt tacksam om jag får ordning på hans hyfs innan dom två en gång ska flytta ihop. Fergal har tre marsvin som bor med oss eftersom han tar hand om dom för sin flickvän. Hippo, Raffiki och Mushroom heter dom. Dom stinker (eftersom han inte städar tillräckligt ofta) och är högljudda, men annars rätt så söta. Speciellt Hippo som är en ”skinny pig”, eller på svenska ”naken marsvin”. Hon har en gång haft våldsam öroninflammation och har därför numera huvudet alltid på sned. Så hon ser lite dum ut.

Nä, nu får det va slut skrivit. Ha det bra allihopa för det ska jag ha!

Och tydligen så är det obligatoriskt med en daglig dikt på denna bloggen. Så här kommer en som är värd att tänkas på.

– Andrea

Bloggen kapad igen! Läs mer »

Gör som havet – våga!

Hej.
Ikväll börjar jag med ett vackert och tänkvärt citat  …
Det finns en frihet som väntar på dig, som vindarna i skyn.
Och du frågar:
 -vad händer om jag faller?
Åh men min älskling …
– vad händer om du flyger?
Det här är en dikt som jag citerat för några år sedan på min facebooksida.
Jag älskar den så mycket.
Den är som en liten knuff i ryggen. Som den där fjäderlätta puffen man behöver för att våga ta ett okänt steg, att våga prova något nytt.
Ibland ska man inte tänka så mycket, bara våga göra saker.
Kanske kan det här vara en lätt, mjuk puff till just dig … gör det – du vågar!
Ha en fin kväll.
kram Annika

Gör som havet – våga! Läs mer »

I grannens häck.

Gomorron.
Ja mitt där i grannens häck stod de. De första underbara snödropparna. Årets första vårtecken. Om man nu bara räknar sådant som går att fånga på bild alltså.
För nog har jag hört att fåglarnas läte förändrats en aning de senaste veckorna. Och katternas glimt i ögonen avslöjar att någonting är på gång …
Såklart var jag tvungen att åla mig in där i den täta bokhäcken med min kamera. Bakom mig stod tre förvånade hundar och såg mest ut att tycka att hela situationen var något pinsam, för inte ska väl en matte ligga ner på alla fyra, halvvägs in i grannens häck …
Några av er har gillat inläggen med min enkla vardagsmat.
Visst är det så att det jobbiga med vardagsmaten egentligen inte är att laga till den, utan det är att komma på var i herrans namn man ska äta varevigaste dag. Ibland behöver man lite inspiration.
Här kommer ett tips på en kycklinggryta med vinddruvor. Egentligen ska man ha ris till, men jag väljer hellre potatis istället. Det känns liksom bättre att äta sådant som odlats i närheten tycker jag. Här tyckte jag att det passade bra med pressad potatis.
Såhär gjorde jag:
Jag stekte kycklingbitar och gul lök i en stekgryta och så kryddade jag med salt och peppar. Stek lite i taget så det inte blir sådär kokt och tråkigt som det kan bli om man öser på för mycket.
Sedan tillsatte jag lite vatten, lite kycklingfond, en msk dijonsenap, gelé, soja och creme fraich. Så fick det puttrar där på spisen en liten stund. Till sist la jag i mina vinddruvor.
Enkel och god vardagsrätt.
Och i vanlig ordning ska jag passa på att visa vad min kära dotter äter där borta i Canada… Ett kilo spenat … haha … nog för att hon är lite klen, den där Andréa, men någon Karl-Alfred behöver hon ju inte efterlikna för det …

Dagens citat:

Se upp med att bli destinationsmissbrukare – att tro på och vara uppfylld
av idén om att lyckan finns på nästa ställe, i nästa statuspryl, nästa bil
nästa jobb, nästa partner …
Tills du genomskådar föreställningen om att lyckan finns någon annanstans,
kommer den aldrig att finnas där du är!
Av alla de citat jag skrivet här, så är nog detta något av det klokaste!
Idag fanns min lycka i alla fall i grannens häck!!
Ha en fin dag och njut livet precis där du är, med det du har och med den du är!
Kram Annika

I grannens häck. Läs mer »

Från Stenören till Haväng

Hej hej
Vill ni fortsätta att följa med på vår vandring den där morgonen då min lilla hund blev åksjuk?
Den kommer här …
Istället för att släppa loss på Ravlunda skjutfält så hamnade vi i Vitemölla.
Efter att ha vilat en stund i den där vackra vindpinade stolen vid Klammersbäck, vandrade vi vidare med siktet inställt på Haväng.
Haväng är en av mina absolut mest älskade platser.
Det spelar ingen roll hur grått och trist vädret är, för Haväng är vackert i alla de former.
Efter bara en liten bit kom vi så fram till den gamla ålaboden som kallas för Stenören.
För en del år sedan träffade jag på en sovande man i den gamla boden, men den här morgonen var där alldeles tomt där, så jag och hundarna kunde stiga in i boden en liten stund.
Stenörens Ålabod lär ha anor ända från mitten av 1700-talet.
Fisket här ägs av Christinehofs gods, men arrenderas ut till fiskare från bygden.
Jag skrev en liten kråka i den gästbok som ligger längst inne i boden, innan vi vandrade vidare.
Ute på stenarna i havet satt sjöfåglarna och såg ut att njuta i vinden. Lite skräp och bråte hade havet spolat upp på stranden och jag önskar att jag haft en påse med för att plocka upp det där skräpet.
Vi passerade det gamla fortet och snart var vi framme vid Verkeån.
Där vid Verkeån vände vi och vandrade i sakta mak hela vägen tillbaka igen.
Lilla hunden Lykke som tidigare mått så illa och varit på vippen att kräkas upp hela sin frukost, hade totalt glömt bort det där och hade nu istället väldigt brått med att försöka plocka i sig kaninlortar längs vår vandringsled.
På kvällen blev jag ju ompysslad av min gulliga dotter Amanda. Inte nog med att hon fixade mina ögonbryn och färgade mina fransar, nej hon envisades med att sätta upp mitt ruffs i en fin frisyr.
Egentligen tycker jag inte att jag känner igen mig själv med håret i en stram fläta, men det är så himla skönt och mysigt att bli lite ompysslad så då fick jag stå ut i den för mig annorlunda frisyren.
Kvällens citat:
Innerst inne i alla vuxna
människor sitter ett litet
barn som skall börja skolan
i augusti.
Jag älskar människor som har nära till sitt barnasinne.
Barn kan vara så himla kloka och utan fördomar. Ibland så mycket klokare än många vuxna.
Jag har fått höra en historia om när man ställde en fråga till ett antal vuxna, och samma fråga till ett antal barn.
Frågan löd:
-Om du fick ett extra öga, var skulle du placera det då?
De flesta vuxna svarade, ”i nacken”, för så lyder talesättet man ofta hör -.”man skulle haft ögon i nacken”.
Vi svarar ofta efter ett inlärt mönster.
Barn däremot, de funderade ut de svar de själva tycker skulle vara bäst. Deras svar blev därför helt utifrån deras egna tankar och fantasier. Något barn svarade: ”på pekfingret!” Åhhh jamen såklart. Där skulle jag också valt att ha mitt extra öga. Så himla praktiskt. Tänk att kunna sticka in sitt finger lite här och där för att kolla!!
I fortsättningen ska jag försöka tänka lite mer fritt, lite mer som barns sätt.
Kram på er
Annika

Från Stenören till Haväng Läs mer »

Godmorgon Vitemölla

Hej.
Jag hade bestämt mig för att återigen prova att ge min lilla hund ett åksjukepiller. Den här gången skulle tabletten få verka minst två timmar innan vi satte oss i bilen.
Vi skulle köra till Ravlunda skjutfält, där alla hundarna skulle få springa och busa fritt en liten stund. Så såg min plan ut …
Strax innan Kivik såg lilla Lykke kräkfärdig ut… det var bara att svänga ner till stranden i Vitemölla istället.
Stackars lilla Lykke!! Hon hatar verkligen att åka bil. Det är som två demoner finns i hennes kropp. Den ena vill med på allt roligt, den andra vill bara inte bli sjuk.
Jag tycker så synd om henne. Saliven rinner från mungiporna och hennes ögon blir glansiga som på en bröllopsnatt. Molly ser mest bara skärrad ut och blänger på mig med stora ögon, som för att berätta för mig att något är på tok …
Men Vitemölla är också en fantastisk plats att vandra på såklart, så fick det bli.
Även om vi var tidiga den här morgonen, så var vi inte först. En ensam man strövade en bit framför oss.På himlen kämpade sig solen fram genom de tunga molnen.
Några fiskmåsar bråkade och lekte i strandkanten. Hundarna slängde små ögonkast på dem, men hade betydligt roligare saker uppe i slänten. Där uppe i sandbacken bor det massvis med små kaniner och det hade varit en dröm att få sätta efter dem …
Vi passerade det gamla fortet och kom fram till utloppet för Klammersbäck. Där är så himla vackert. Det blir så fantastiskt fin natur där en bäck mynnar ut i havet tycker jag. Som ett konstverk man bara vill betrakta. I all oändlighet.
Vi tog oss över bäcken och stannade till vid favoritplatsen.
Där hade stolen trillat omkull i januaristormarna. Jag reste den upp och satte mig med småhundarna i knäet och Johnny vid min sida.
Så här borde alla få börja sin dag, tänkte jag!!
Efter en stund vandrade vi vidare … men det får ni följa med på i ett annat inlägg.
Nu måste jag visa lite hur mysigt jag fick det en kväll för några dagar sedan.
Det var när min älskade dotter Amanda kom hem för att sova över hemma hos oss.
Asså, hur lycklig blir man inte som mamma när dottern kommer hem med hela  sin hudvårdsväska och säger:
-mamma, jag hade tänkt fixa till dig lite ….
Amanda är ju utbildad hudterapeut och kan det här med skönhetsvård.
Jag fick lägga mig skönt på sängen, sedan noppades det ögonbryn och färgades det fransar.
Så himla mysigt och skönt!
Tack min Mando♥
Dagens citat:
Om vi bygger starka barn
behöver vi inte laga så många
trasiga vuxna.
Ha en fin dag och kärlek till er alla.
Kram Annika

Godmorgon Vitemölla Läs mer »

Istället för Losec

Hej på er.
Det sägs att om man har ro att sätta sig ner och njuta av en blomma för en stund, så sänker man pulsen i sin kropp.
Om man bara kan fokusera på den där blommans skönhet och låta tankarna som kommer bara få flyga förbi, utan att lägga så mycket vikt vid dem. Om man inte lyssnar på allt vad hjärnan försöker säga. Om man för en stund bara får vara i nuet. Om man bara tillåter sig att studera blommans utformning och inte göra någonting annat än bara det!
Om man gör det en liten stund varenda dag – då sänker man sina stresshormon.
En stunds mental träning, en stunds meditation.
Ingen passar väl bättre att citera i ett sånt här inlägg än den gode Ernst …
Är man avslappnad nog för att sitta och titta på en nyckelpiga en stund
så slipper man äta magmedicin till hösten.
//Ernst Kirchsteiger
Mycket klokt har han sagt, den glade Ernst … även om jag inte är särskilt förtjust i varken rundstav eller lampor av pinnar.
Men han vet hur man njuter av livet, det måste jag medge.
Ha en fin kväll
Kram Annika

Istället för Losec Läs mer »

Julen varar än till påska.

Hej hej
Hos oss varar ofta ”julen än till påska”…
I år är det i form av en alldeles otrolig amaryllis. Den har gett blomstängel efter blomstängel och jag helt tappat räkningen på hur många.
Jag och Stefan har fått den här mirakelblomman av en vän och affärsbekant. Han överräckte den urskuldande till mig med orden:
-ja, det blir det gamla vanliga ….
Alltså, jag älskar ”det där gamla vanliga”!! Jag älskar ju blommor, det finns ju inget bättre…. och det tror jag att min man Stefan också gör, han har bara inte förstått det själv ännu …
Så tack Ola!
Veckorna i januari går i sin vanliga lunk. Sakta börjar almanackan för året att fyllas på med roligheter. Inga stora saker …än … men små trevliga grejer att se framemot.
Lite, aningens avundsjuk är jag på min lilla Emmy som inom kort tänker lämna Australien och bege sig till Indonesien. Åhhhh, de där båda gottegrisarna!! Emmy och Matilda.
Ha det nu så underbart!
Själv sitter jag här hemma i lugna Gyllebo och jobbar mest. Emellanåt tar jag mig en liten paus och njuter av fågellivet.
Men på polisstationen ligger att alldeles nytt rykande färskt pass med mina fingeravtryck i …. Jag är närsomhelst redo att fara ut i vida världen…. (mest så du vet Andréa)
Dagens citat:
Till den avundsjuke:
Att blåsa ut andra människors
ljus kommer aldrig få din egen låga
att lysa starkare.
Prova att lyfta och berömma istället. Det blir som ringar på vattnet och allt det goda stänker tillbaka på sig själv också. Som god karma.
Njut av dagen.
Kram Annika

Julen varar än till påska. Läs mer »

Tjejmilen på en timme … det borde gå.

Hejsan.
Jag kikar bara in för att önska er en fantastisk lördagskväll och hoppas ni alla mår härligt bra.
Jag har grävt lite i mitt bildarkiv och fastnade för tre sköna vinterbilder. I januari är vi faktiskt mitt i vintern … om vi vill det eller ej … även om man börjar kunna känna en svag doft av en annalkande vår såklart.
Jag har anmält mig till tjejmilen i september. Oj… som jag längtar. Jag vet precis hur kul det är – jag har sprungit den förut.
Jag brukar ha små mål att kämpa för i livet, och i år tränar jag lite extra för att kunna springa den där milen på 60 minuter igen.
Därför har jag åter börjat ta tiden på mina springrundor för att lättare ha kontroll på träningen och planera min löpning lite mer.
Appen jag använder heter Strava och den synkar jag med träningsdagboken på datorn. Jag gillar inte den där andra appen som de flesta andra motionärer använder – den som jag i smyg kallar för ”runke-per” (run keeper)
I alla år som jag joggat har jag fört en enkel träningsdagbok. Det kan jag verkligen rekommendera.
När jag fick mina problem med rygg och ischias hade jag i flera år fört små anteckningar om vad jag tränade, hur det kändes och mina resultat. Allt det där har jag haft en verklig nytta av – särskilt i kontakten med sjukvården och min sjukgymnastik. Jag har haft allting på pränt, och blivit tagen på mer allvar … med vad som funkar och inte funkar för mig!
Nu siktar jag på en tjejmil på 60 minuter, men mest siktar jag mot en fantastisk helg i Stockholm. Tills dess finns inga ursäkter att träna. Isgator är ingen godtagbar ursäkt. Visserligen ser jag ut som en nyparad anka, både bredbent, hjulbent och med en vaggande stil. Men med dubbar på skorna så är det nästan som att köra speedway på is.
Dagens citat:
Talang är en myt – alla kan bli bäst!
Jag ska träna för att kunna göra mitt bästa.
Jag tänker bli mitt bästa jag, med mina egna förutsättningar….men framför allt ska jag se till att ha kul!
Ha en fin kväll.
Kram Annika

Tjejmilen på en timme … det borde gå. Läs mer »

Rulla till toppen