Hejsan.
För en dryg vecka sedan deltog jag på en så vacker minnesstund för den käre greven Calle Piper.
Det var en strålande vacker septemberdag som det anordnades en vacker ceremoni utanför Christinehofs slott, till Calles minne. Att det var många som kommit för att hedra honom var alls ingen överraskning. Vår käre greve var en ju mycket omtyckt man! Minnesstunden inleddes av dottern Anna, som höll ett vackert och känslosamt tal.
Efter det avlöste talarna varandra under den drygt två timmar långa minnesstunden. Bland andra så kom ryttare från Högestad för att hedra och tacka Calle för det fina ridhuset.
Handbollsspelaren och den gode vännen, Per Carlén, höll ett fint tal till Calles minne. Även nöjesentreprenören Julius, som under 80- och 90-talet anordnade många konserter på slottet, pratade om sina fina minnen tillsammans med Calle.
Talen och alla de fina orden varvades med vacker musik och olika framförande. Under Lars Carlstedts tal bjöds vi alla på den favorit som han och Calle brukade fira racingsegrar med, nämligen varm sockerkaka med smält smör och socker. Alltså, så farligt gott!
Efter de känslosamma och fina tal, som alla vittnade om vilken otroligt generös och varmhjärtad person Calle var, så var det dags att samlas vid pelareken som planterats till grevens minne.
Efteråt smög jag mig in på restaurang Kronhjorten där jag som ung tös jobbat under många sommarlov. I köket var allting sig precis likt så som jag minns det. Jag kommer också ihåg att jag serverat en hungrig greve god mat här många gånger i min ungdom.
Såklart skrev även jag några rader i den minnesbok som fanns liggande i ett rum på slottet, Mina minnen av Calle är väldigt många…
Jag minns honom också som mycket snäll man, och som en person som alltid såg alla. Han hade ofta glimten i ögon.
Att jag har haft förmånen att få växa upp på Christinehof är jag enormt tacksam för. Min pappa Kurt älskade också sitt arbete där på Högestad/Christinehof. Kurt arbetade i 30 år som skogvaktare med Calle som sin chef, och han tyckte också mycket om honom. Min pappa berättade för bara ett par år sedan om den dagen då han var på anställningsintervju för tjänsten som skogvaktare på distriktet ”Svensboda”. Vid den tiden var Calle bara 17 år, och han hade vid sin sida två förmyndare eftersom han själv ännu ej var myndig.
Många av talarna berättade också om Calles stora engagemang för vår miljö och vår natur. Han värnade om alltifrån små grodor och kryp, till Fyledalens örnar och alla de stora ståtliga kronhjortarna på godset.
En stark minnesbild jag har av Calle och hans handlingskraft, det är då det för fem år sedan började pratas om gruvdrift på Österlen igen… Ett inlägg från den kvällen hittar ni HÄR.
Jag har såklart många fler små minnen av den röde greven från mina barn- och ungdomsår. Alla dem ska jag bära i hjärtat som tacksamma minnen från en så speciell tid i mitt liv!
Dagens citat:
Ge mig den stund, ja ge mig den tid
då hundra lärkor och svalor
flyger min själ till himmelens frid
På hedar vid Österlens dalar.
Tack!♥
Annika
