mars 2020

På jakt efter en sten.

Hejsan.

Mina rötter har jag i den norra delen av Österlen. Uppe vid Brösarp är jag född och uppvuxen. I den trakten trodde jag att jag kände till allt det man bör känna till som inföding.

Men tydligen inte allt …. Av vänner fick jag höra talas om en särskild sten uppe i skogen.

-den är stor, sa min skolkamrat från grundskolan, när vi träffades för ett år sedan.

I helgen packade vi ryggsäckarna fulla med kaffe och goda mackor, och gav oss iväg ut på stenjakt.

Upp mot Brösarps norra backar bar vår färd. Där är så hissnande vackert, så det kittlar lite i magen.

Vi vandrade ner förbi Glimmebodagården där det för dagen var mycket besökare.

Vi vandrade ut över backarna där vi stannade och njöt av vår goda matsäck och den vackra utsikten. Den första fältsippan (eller kanske backsippa) kikade sömnigt upp ur den torra ljungen.

Så var det ju den där stenen som vi letade efter… Var fanns den egentligen?

Såklart hittade vi den!!

Där mitt i skogen, på gränsen mellan Brösarp och Ravlunda, låg den stora bamsestenen. Wowww, vilken sten!

Namnet den fått är ”krogrygg”, eftersom man tyckte att den liknade en man som gick framåtböjd. Stenen är kluven och  är en så kallad ”vännesten”.  Förr trodde man att den kunde vända sig då den kände doften av nybakt bröd. Och mycket riktigt vände den sig några millimeter då den kände doften av våra smarriga smörgåsar i våra ryggsäckar.

Ett varmt tack till er, Lise och Jonas, för en alldeles underbar dag i vår hembyggd.

Dagens citat:

Låt inte stenarna som kastas mot dig skada dig. Fånga dem istället, krossa dem till sand och blås bort sanden i vinden.

Fast ”krogrygg” fångar man inte som lyra precis…

Ha en fin dag och var rädda om er.

Annika

 

På jakt efter en sten. Läs mer »

Kalasväder.

Hej hej.

I helgen fick vi verkligen en liten försmak av vad som komma skall.

Tidigt på morgonen drog jag och Amanda på oss kläderna och gav oss ner till sjön.

En rask promenad kändes så stärkande och skönt i vårsolen. För alla utom lilla hunden Snowie då, som i vanlig ordning såg till att åka snålskjuts med ”lillebror”.

Sjön låg spegelblank och vacker.

En lång stund satt vi på bryggan med näsorna vända mot solen. En morgon att verkligen ta tillvara på. Vi njöt av stunden, under tiden som lille Scott sov sött i sin vagn.

Ett riktigt kalasväder var precis just vad det var. På hemvägen var det dock dags för lilla hunden Snowie att få sin dagliga dos av motion.

Dagens citat:

Mod krävs för att ställa sig upp och göra sin röst hörd. Mod är också det som krävs för att sätta sig ner och lyssna.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

 

Kalasväder. Läs mer »

En tur i vårsolen och ett pop-up café.

Hejsan.

Så här i kristider så gäller det för oss alla att vara kreativa och tänka ut smarta lösningar på saker som är bra för oss alla.

Förra helgen strålade solen och inbjöd verkligen till att vistas ute i naturen.

Jag och Stefan tog våra små hundar med oss upp till Drakamöllans naturreservat.

På den lilla parkeringen var det fullt av bilar, så vi förstod att vi inte var ensamma om att välja en dag ute i naturen.

På den stora ljungheden fanns gott om plats att vandra utan minsta risk för att vara rädd för virussmitta. Under ett träd hade ett par satt sig för att vila en stund i det ljuvliga vårvädret.

Stefan och hunden Molly tog sig också en välbehövlig vila innan vi strövade vidare över vidderna.

Framme vid Drakamöllans gårdshotell hade man satt upp en frestande skylt om att de hade ett ”pop-up café” utomhus med en massa gott dagen till ära.

Såklart kunde vi inte motstå frestelsen. Vi slog oss ner i solen och njöt av en underbart god laxsmörgås.

Dagens citat:

Du har makten över ditt sinne, inte det som sker utanför. Inse detta och du kommer att finna styrka.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

En tur i vårsolen och ett pop-up café. Läs mer »

Vi behöver er.

Hejsan.

När vårsolen strålar från en klarblå himmel känns det lite som om jag lever i en falsk trygghet just nu.

På olika ställen på nätet läser jag om hur människor inte tar coronaviruset på allvar. Åtminstone inte alla. Jag har sett svenska influensers beskriva det som trams och överdrift.

Snart stundar påsk och långledigt. Våra turister och sommargäster som vi till stor del lever av här på Österlen, vill såklart komma hit. Många anser det som sin stora rättighet när de har sitt sommarhus  här. Jag kan förstå er.

Snälla turister, sommargäster från landets alla hörn, vi behöver er. Men just nu behöver vi er förståelse. En förståelse att ni  alla som inte är folkbokförda här, stannar kvar på era hemorter. Vi kommer att behöva er ännu mer i framtiden, men just nu behöver vi rida ut stormen själv. Var och en på sina hemorter. Allt med tanke på smittospridningen, men ännu mer med tanke på vårdens kapacitet.

Med en stor skräck i magen minns jag dagen för tre år sedan, då min man inte längre kunde andas. Den gången fanns ingen tillgång till ambulans ut hit till Gyllebo. Jag fick ensam köra honom till akuten i min egen bil. Sedan blev det en lång tid på Lunds lasarett. En vecka på intensiven, där de räddade hans liv. Då fanns inget coronavirus! Hur hade det gått idag?

Så snälla turister, vi kommer själva att behöva våra vårdplatser här, så som ni behöver era där ni är skrivna. Men vi kommer behöva er alla igen när mardrömmen är över. För ett levande Österlen behöver vi varandra.

Mina döttrar vittnar om att corona inte är något trams. Från djursjukhuset i Alabama, där min äldsta dotter arbetar som veterinär just nu, hör jag hur de fått lämna ifrån sig respiratorerna för att använda på människor istället. Hon skriver till mig att hon är orolig över svenskarnas nonchalans… Själv är jag djupt oroad för hennes situation där borta, min fina lilla tös.

På Nya Zeeland råder total lockdown. Min yngsta dotter arbetar under sträng bevakning av vakter med att paketera kiwi. Läget blir mer och mer allvarligt och strängare och strängare förhållningsregler gäller. Det närmaste man får vara någon annan är 2 meter.

Så snälla turister, vi behöver er, men just nu behöver vi er förståelse. Vi behöver alla ta hänsyn till varandra!! Det handlar inte om ett ”vi eller ni”, utan om att vi tillsammans ska hjälpas åt för att  kunna fortsätta njuta i framtiden!

Undvik Österlen om ni inte är mantalsskrivna här.

Dagens citat:

En snubbling kan hindra ett fall.

Jag hoppas att vi bara snubblar lite nu, så vi alla kan möta en härlig sommar snart.

Kram Annika

Vi behöver er. Läs mer »

Snart blir det livat i pölen.

Hejsan.

Snart väntas grodornas parningsorgie sätta fart i Österlens alla pölar och vattendrag.

Jag vet att på de platser där det är riktigt gynnsamt, varmt och skyddat, så har de redan kommit igång med sin parningslek.

Här i Gyllebo finns också små pölar där det brukar bli fullt av grodyngel på våren.

Varje vår hålla jag nogsamt koll på de där ställena.

Men bara en enda gång har jag lyckats se och föreviga när grodornas parningsceremoni varit i full gång. Den gången trodde jag knappt mina ögon. På långt håll såg det ut som om vattnet bubblade och kokade. Det var hundratals grodor som var i full gång med att … ja vara i full gång, kan man säga…

I år håller jag tummarna för att jag ska kunna pricka in den där rätta stunden då grodorna samlas för att säkra sin art.

Dagens citat:

Tyck om dig själv, acceptera dina svagare sidor men plocka fram de bästa.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Snart blir det livat i pölen. Läs mer »

Humlesurr och vackra skymningar.

Hejsan.

Vilket kalasväder vi bjöds på i helgen.

Solen strålade från en blå himmel och livsandarna vaknade minst sagt till liv.

Mina penseér kom ner i sina lådor och genast drog de till sig årets första humlor.

Det är något särskilt med de här första dagarna med humlesurr och trädgårdspyssel tycker jag.

Att se hur allting sakta börjar växa och gro är så hoppfullt. Att längta efter årets första rabarberpaj det är livskvalitet.

Visserligen var det en smått isande kall vind, fast vad gjorde det när allting var så vackert.

Dagens citat:

Tänk på femte budet. Slå inte ihjäl tiden.

Njut av tiden så mycket ni förmår.

Kram Annika

Humlesurr och vackra skymningar. Läs mer »

Sopot, en vacker stad i Polen.

Hejsan.

Idag tänkte jag berätta slutet på vår Polenresa.

När vi vaknade andra morgonen i Gdansk så strålande en vacker sol mot oss när vi gläntade på gardinen i vårt hotellrum. Vår plan för dagen var att åka till den angränsande staden Sopot, och strosa där hela dagen. Vi skulle njuta av shopping, promenera runt i det vackra vädret, upptäcka saker, sitta på fik och lägga hela vår dag där.

Vid frukosten lugnade vi en orolig svensk man, som trodde att alla flyg eventuellt ställts in. Nej, nej nej, sa vi bestämt! Sedan for vi glatt iväg med ryggsäckarna packade för en heldag i Sopot.

Staden var märkligt tyst och öde. Eftersom vi var lite tidiga, så förmodade vi att allting kanske inte öppnat ännu. Istället så njöt vi av vädret och den vackra sandstranden. Vi gick ut på den långa piren och såg staden från en annan vy. Så vacker … men konstigt folktom.

Vi kikade in i en av stadens kyrkor.

Runt om i träden växte mistlar, men någon att kyssa såg vi inte röken av. Skämt å sido, det började alltmer gå upp för oss att något inte var som vanligt, att allting bara stängt ner över en natt. Inga affärer eller köpcentrum hade öppet och nästan inga människor var ute, trots att solen sken.

Nej, något kaffe eller varm choklad kunde det inte bli i det sneda huset. Det vi på nåder kunde få köpa var en kopp kaffe på Mc Donalds, men sedan motades vi ut på gatan igen. Istället fick vi ringa efter vår taxichafför, som genast kom och hämtade oss tillbaka till hotellet.

Väl på hotellet gick det upp för oss att hela Polen bara stängt ner precis allting. När inte ens hotellet kunde erbjuda oss någonting att äta längre, så insåg vi att vi nog skulle försöka att ta oss hem med en gång.

För att göra en lång historia kort, så fick vi tag på båtbiljetter istället.  Med färjan från Gdynia till Karlskrona åkte vi samma kväll. Smått omskakade av hur fort allting kan förändras, flyg kan ställas in och hur världen kan vändas upp och ner, så var det skönt att stå på svenska mark igen nästa morgon.

Vi skulle egentligen varit kvar i Polen ytterligare två dagar, men nu fick det bli så här istället.

Beträffande den orolige, svenske mannen, så var han och hans flickvän också tryggt med på båten hem.

Dagens citat:

Jag styrde inte mitt liv. Jag utformade det inte. Jag fattade aldrig några beslut. Saker dök alltid upp och fattade dem åt mig. Det är det som är livet.

Ha det bra och var rädda om er.

Kram Annika

Sopot, en vacker stad i Polen. Läs mer »

Plommonträd och sillamacka.

Hejsan.

Lite då och då vandrar jag med en vän här på Österlen. Den här dagen hade turen kommit till Hälleviks arboret.

Wowww, vilken fin vårdag vi fick. Det gamla plommonträdet hade slagit ut och stod i full blom. Fåglarna sjöng och solen kunde anas bakom molnen.

Den steniga stigen var kantad med blåsippor som var fullt utslagna och så fina.

Med näsorna vända mot Naturum stretade vi på uppför alla trapporna för att sedan ta stigen ner mot havet.

Vi unnade oss en kort paus vid havet. Efter att ha hämtat andan ett litet tag så fortsatte vi vår vandring.

Vi tog vägen längs med havet tillbaka. Vi passerade Jättens Port, men ingen tycktes vara hemma där, så vi fortsatte vår vandring.

Efter att ha kikat på den gulliga lilla fyren satte vi fart mot Hälleviks kås. Kaffesugna och smått hungriga tänkte vi nog båda på den färdkost vi bar med oss på rundan. Sillamackorna!!!… ”heliga Maria” så himmelskt gott.

Sillamackor måste nog höra till den bästa utflyktsmat man kan tänka sig.

Dagens citat:

Var rädd om den som åker långväga för att få vara med just dig.

En vän som kommer hit för att vandra med mig är guld värd… ja har hon sedan gjort sillamackor för att bjuda mig på, då har hon vunnit mitt hjärta bestämt.

Ha en fin dag och kram

Annika

Plommonträd och sillamacka. Läs mer »

Moder Jord är inte rädd.

Hejsan.

I dessa tider är det skönt och välbehövligt att naturen är sig lik och uppför sig som vanligt.

Moder Jord är varken rädd för basilusker, virusbakterier eller smittorisker. Hit kan man komma som vanligt med både rinnande ögon och snorig näsa. Naturen har inget att frukta. Det är oss människor som viruset är ute efter.

Min dotter och mitt lilla barnbarn har i snart två veckor varit rejält förkylda och snoriga.

Trots att jag gnällt och bestämt hävdat att jag minsann inte är rädd för smitta, så har Amanda varit obeveklig. Hon vill inte vara skuld till att smitta någon. Något besöka hos oss har det inte blivit på väldigt länge nu. Så klokt och hänsynsfullt, och egentligen helt rätt. Det är bara min hjärna och mitt hjärta som inte varit på samma våglängd riktigt.

När de båda sedan blev lite bättre fick jag på nåder träffa dem på en härlig tur i solskenet. Frisk luft är bra för precis allting. Moder Jord är inte rädd. I smyg tog jag upp Scott och gav honom en stor kram och en puss på hans runda lilla kind. Ja, jag känner mig lite som en stygg Moder Jord.

Dagens citat:

Ett uppvaknande är aldrig smärtfritt. Kaos och drama följer med det. Ur detta kommer ljuset. Och en ny värld.

Gör det bästa av allt, alltid. Visa hänsyn och lyd vårt lands rekommendationer. Kanske blåser allting över som en fis innan sommaren, eller så förändras allting till den värsta katastrof vi någonsin sett i vår moderna tid. Vi avgör själva om det ska spridas i ett skenande kaos, eller om vi tillsammans gör vad som krävs för att allt sker förnuftigt och kontrollerat.

Kram Annika

Moder Jord är inte rädd. Läs mer »

Gdansk.

Hejsan.

Precis innan Sverige och våra grannländer hamnade i den riktiga coronakrisen, med stängda gränser och restriktioner, så åkte jag och min vän Petra, på en efterlängtad weekendresa till Polen.

Vädret var på vår sida och vi njöt i den otroligt vackra staden, Gdansk.

Vi strosade på ”Långa Torget”, Dlugi Targ och njöt av den fina arkitekturen.

Vi besökte en rad fantastisk kyrkor med den pampiga Mariakyrkan i spetsen.

I solgasset strosade vi fram i hamnen. Vi imponerades av den väldiga hamnkranen Zuraw, som är en rekonstruktion från 1400-talet.

Efterhand kunde vi märka hur museer och andra sevärdheter började stänga ner sin verksamhet pga viruset som härjade runt om i Europa. Vi kände oss varken oroliga eller otrygga då Polen inte hade någon stor spridning och Gdansk inga coronafall alls. Dock fick vi ändra våra planer en del. Det gav oss en anledningen att komma tillbaka en gång till, tänkte vi.

Vi fortsatte att utforskade staden på egen hand och skrattade gott åt det faktum att vi emellanåt inte riktigt hade koll på var vi egentligen var, trots både karta och gps.

Av de förvånade blickar vi fick från hamnarbetarna så brukar turister nog varken besöka stadens båtvarv eller konstiga konstskolor. För övrigt var det väldigt folktomt och öde överallt.

Vi njöt av att bo på vårt fina hotell som låg helt fantastiskt vackert. Vi åt gott och planerade för en dag i den angränsande staden Sopot.

Det skulle dock visa sig att den dagen skulle inte bli riktigt som vi tänkt oss. Men det får ni läsa om i ett senare inlägg.

Tack Petra för ännu ett fantastiskt äventyr med dig, med så mycket glada skratt och härliga minnen för livet. Även om det inte slutade som vi planerat, så fick vi en minnesvärd resa.

Dagens citat:

Saker och ting skiter sig för alla dagligen. Vissa är bara bättre på att hantera det.

Ha en fin dag och kram från mig, Annika

Gdansk. Läs mer »

Rulla till toppen