Månad: april 2018

Mitt April 2018

Mitt april har bjudit på ett kärt återseende … en alldeles för kort vecka där jag tog tillvara varenda sekund med min äldsta dotter och hennes kompisar
Mitt april har även gett mig tillbaka tron på min egen kropps förmåga att läka sig själv. Jag fick uppleva en av de värsta smärtor i livet, men hade turen att till sist få en förstående läkare som verkligen ville hjälpa. Sakta blev jag mer och mer rörlig och därmed blev smärtan lättare att bemästra och min vardag blev lite mer normal igen.
Samtidigt drabbades Stefan av en fotskada som fort försämrades och en ”förnedringskassa” som nekade honom sjukskrivning och istället hänvisade till Arbetsförmedlingen. Jag fick insyn i hur sjukt vårt svenska sjukskrivningssystem är.
Jag fick mer än en gång sända en tacksamhetens tanke till våra duktiga säljare på Länsförsäkringar, för att de varit noga med att ge oss ett bra skyddsnät. Utan det så hade vi nog varit lämnade åt råttorna …
Jag åkte på en resa till Budapest med en kär vän, där jag samlade skön energi och hade riktigt roliga dagar.
Nu hälsar jag maj månad välkommen. En månad då jag ser fram emot att få träffa nya spännande kvinnor på en bloggträff, en månad då jag hoppas Stefan får sin fot opererad, en månad då vi pekar finger åt fk och visar att vi kan fixa livet ändå, en månad då jag kanske, kanske kan flyga en snabbis till Canada … men bara kanske … Välkommen maj.
Note myself: Tänka på var jag lägger min röst i höstens val …
Löparstatisktiken ligger även denna månad på 0 kilometer. Trots det har jag lyckats göra mig av med de tre överflödskilona som helt fräckt smög sig på under vintern.
Ha det fint
Kram Annika

Glada dagar i Budapest, del 2

Hej hej
Så är det väl dags för ett inlägg om sista delen av vår härliga Budapestresa.
Jag och Petra hade köpt biljetter till ”hop on, hop off bussar”, vilket är ett jättesmidigt sätt att ta sig runt i en storstad för att komma till alla sevärdheter.
Vår plan var att starta dagen på ett stort termalbad. Vi hade tittat ut att vi ville till Széchenyia, vilket är ett av de största baden i Europa.
Men något gick snett och vår ”hoppapå-buss” hoppade över precis den lilla rutten där badet låg. Så istället hamnade vi helt fel och en bra bit därifrån. Men vi  haffade en snygg, muskolös kille på gatan, som utan tvekan följde med oss på en av stadens lokala bussar för att visa vägen. Helt utan betänkligheter plankade vi alltså bara på en vanlig stadsbuss.
När vi sedan hoppade av på ett torg pekade killen ut var vi skulle gå, gjorde en slängkyss till oss och försvann.
En äkta ungersk gentleman.
Vi strövade över ett vackert torg på vår väg till badet. Bronsstatyer som alla hade sin egen särskilda betydelse.
Så kom vi till sist fram till badet. Så himla härligt!
Och så underbar upplevelse.
Man kunde välja på ett vanligt omklädningsrum eller ett eget bås. Skillnaden var inte så stor i pengar så vi valde vars ett bås.
Och om någon undrar om man kan lyckas bli inlåst i ett sådant här bås, så kan jag meddela att – ja, det kan man ….
…som vi skrattade….
Efter badet när vi båda var skrynkligare än två russin, sög det rejält i våra magar. Jag hade läst på nätet om ett ställe nära badet, där man kunde äta en stor nötfylld pannkaka med chokladsås.
Lite besvikna blev vi allt eftersom det på bilden såg ut att vara betydligt större och godare. Nåja, de där pannkakorna slank ner och vi strosade glatt vidare.
På kvällen tog vi igen vårt matintag med en stor rejäl grilltallrik. Vi orkade inte ens äta upp hälften och enades om att just där och då hade vi haft god nytta av våra båda matglada män.
Under vår resa så hade vi sådan tur med vädret. Bara en eftermiddag blev det lite regnigt. Fast det var inte så farligt, eftersom temperaturen låg på 27 grader. Vi drog bara på oss ett par regnponchos och traskade glatt vidare.
När det ändå regnade så passade vi på att gå på en isbar.
En annan dag traskade vi i nästan två timmar för att komma till ett stort köpcentrum.
Genom tvivelaktiga kvarter gick vår promenad, men till sist var vi framme. Med lite stärkande fika så var vi sedan redo att shoppa loss.
En dag besökte vi den stora saluhallen med all den inhemska maten. Chili, vitlök och rökta korvar hängde i långa rader från de otaliga stånd inne i hallen.
Jag och Petra handlade inget där på den stora matmarknaden. Istället gick vi ut i solskenet och satte oss och drack något stärkande.
Tiden går fort när man har roligt och vips var det tid att vinka adjö till ett härligt Budapest.
Efter några underbara dagar var det såklart trist när någon la beslag på Petras mobiltelefon där på flygplatsen. Men det är värdsliga problem. Vi hjälptes åt att spärra det som gick att spärra och sedan hoppade vi på planet mot Sverige igen.
Tack Petra för en fantastisk resa och för ditt underbara sällskap. Kanske väntar nya spännande äventyr på oss framöver. Så håll i hatten världen, det här kanske bara är början…
Dagens citat:
Det finns många människor
som trots alla motgångar
har behållit ett varmt,
kärleksfullt hjärta.
Dessa människor förtjänar
respekt.
Ha en fin dag och en stor kram från mig.
Annika

Hemma igen.

Hejsan
När man varit ute på resande fot så är det alltid så skönt att komma hem igen.
Fast jag bara varit borta i knappt en vecka, så kändes det såklart härligt att vara tillbaka i Gyllebo igen.
Och hos min Stefan!
Jag behövs liksom här i Gyllebo känns det som.
De stora maffiga rosorna såg ut att ha gjort sitt under de dagar jag varit borta. Jag gillar att det är fint för dem som är kvar här hemma. Min familj!
… även om de nog inte lägger märke till färska blommor och sånt…
Katten Felix blängde lite på mig och min väska när jag gjorde entré i stugan igen.
Han gillar inte resväskor, han har lärt sig att när de plockas fram så blir hans rutiner ofta lite rubbade.
I hans värld är det resväskans fel ….
Till kvällsmat blev det en enkel korv stroganoff och till kvällens fika gjorde Amanda en underbart god fransk chokladkaka. Det kändes gott att vara hemma igen.
Sedan satt vi bara där i soffan och njöt framför TV:n.
Vi skrattade åt lite gamla filmer och hade en helt vanlig mysig hemmakväll.
Kvällens citat:
Jag kan inte förhindra
att jag blir gammal.
Men jag kan se till att
jag har kul på vägen.
Ha en mysig kväll.
Kram Annika

Glada dagar i Budapest, del 1

Hejsan.
Förra helgen så reste jag tillsammans med min härliga väninna till Ungern. Vi hade hittat ett billigt flyg till Budapest och såg verkligen fram mot lite glada dagar. Vi kände båda att vi behövde semester, glädje och ny energi.
Och det fick vi med råge.
Men vi börjar väl från början.
Vi tog flyget från Sturup en tidig morgon. Jag och Petra.
Vi hade tvekat lite på om vi skulle boka lägenhet eller vanligt hotell med hotellfrukost. Valet landade på en liten lägenhet och såhär i efterhand så var det ett verkligt lyckat val.
Vi fick för en billig peng en jättefin liten solgul lägenhet. Istället för hotellfrukost gav vi oss ut i vimlet och åt vår frukost på små caféer, för nästan inga pengar alls.
Med grindar och koder kände vi oss väldigt trygga med att bo mitt inne i Budapests stadskärna. I början var det nästan så vi själv inte ens kom in …
Ett rejält badrum hade vi i vår lägenhet och det är ju alltid skönt. Men vad hade vi egentligen i alla de där necessärerna … mest piller och plåster kanske …
Vi hade en liten lista på saker vi ville hinna med på vårt besök i Budapest och med en kartas hjälp gjorde vi upp en plan. Min härliga kompis visade sig vara en naturbegåvning när det gällde kartläsning.
Med ryggsäckarna på våra ryggar gav vi oss genast ut i sommarvärmen.
Först ut var de berömda bronsskorna som står som ett minne och monument på kanten till floden Donau.
Det ville vi båda se! Det där gripande konstverket som är en hyllning till de tusentals judar som avrättades längs Donaus stränder och kajer.
Vi tyckte båda att det var en viktig plats att börja vårt Budapestbesök med.
Gripande och så värt den ganska långa vandringen dit.
 Efter en lång härlig promenad genom staden kurrade våra magar och vi hittade snabbt ett mysigt ställe att äta vår lunch på. För bara några tior fick vi stora rejäl portioner som ingen av oss orkade äta upp.
Så mysigt och gott.
Sedan strosade vi vidare genom staden.
Vi hade valt att bo på Pest-sidan av floden Donau och det passade oss bäst. Det var där som folkvimlet var.
Överallt fanns underbara bronskonstverk.
Nästan som om det var verkliga personer och djur som bara stelnat till i sina positioner.
Några skolpojkar som kastat sina skolväskor och börjat spela kula …
En annan bronsstaty som gick rakt in i mitt hjärta var flickan med hunden. En hund som på exakt samma vis som min egen Johnny såg ut att lämna över sin boll med en busiga tvekan. Som om han både ville och inte ville ge ifrån sig sin leksak.
Med solen gassande över våra huvud strövade vi vidare genom staden. Vi gick längs floden och såg alla de vackra broarna, allihopa i olika stilar.
När andan föll på satte vi oss och njöt av att bara studera människor.
På ett ställe hade någon stickat ett värmande klädesplagg åt ett träd.
Framemot kvällen var vi tillbaka i vår del av staden, Corvin, och tillbaka i vår lilla lägenhet.
Glada och nöjda efter en hel dag full med skratt och intryck somnade vi båda som små barn i våra sängar.
Nästa dag var vi uppe i ottan. Efter en härlig frukost på ett litet fik, var vi redo att ta tag i en ny dag. Med massor av planer och en karta i högst hugg gav vi oss ut i vimlet igen.
På oss väntade en härlig dag fylld med skratt och roliga episoder … men det får ni läsa om i ett annat inlägg.
Dagens citat:
Det som är meningen att ske
hittar alltid en väg.
Ha en fin dag.
Kram Annika

När vitsipporna står som vackrast.

Hejsan.
Just nu står vitsipporna som allra vackrast i skogen.
Även om det har varit ett par regntunga dagar, så har det varit så ljuvligt.
När min dotter Andréa var hemma för ett tag sedan, så gav hon mig några nya små röda piller som jag ska prova mot Lykkes åksjuka. Jag har nästan provat allting, så idag tänkte jag se om de här nya tabletterna tillsammans med de hon redan fått sedan tidigare kan råda bot på min lilla hunds illamående.
Visst är det mysigt i vår Gylleboskog. Den är bäst i hela världen!!
Men det skulle vara så skönt att kunna ta alla hundarna med och köra lite längre iväg. Gå på nya upptäcktsfärder. Till andra skogar och sjöar.
Idag ska jag njuta av dagen och ta allt lite som det kommer. Prioritera det som jag själv gillar allra mest.
Beredd med papper och kräkpåse ska vi ge oss iväg med bilen, hundarna och jag.
Dagens citat:
”Naturen skyndar inte,
ändå fullbordas allt.”
Ha en skön dag och kram på er.
Annika

Hur allting kan förändras på en sekund.

Hejsan
Ibland händer det saker som får mig att inse hur skört livet är. Saker som skakar om rejält. Jag inser hur fort allting kan förändras. På mindre än en sekund kan någon du håller kär plötsligt bara vara borta. Eller jag själv … bara som ett poff …
Det här handlar om min älskade dotter, min älskade Amanda.
Det var i början av året som någon backade in i Amandas parkerade bil. Ingen fara med det egentligen. Skadorna på bilen blev ganska stora, så kostnaden för en reparation skulle komma att överstiga bilens värde. Alltså blev det skrotning. För Amandas del blev det bara att leta efter en ny bil. Hon var skyddad av sin försäkring, men tyckte ändå att det var tråkigt såklart.
-skit, suckade hon …
Men så fann hon den. Sin nya pärla. Hon hade bestämt sig för att lägga lite mer pengar på sin bil den här gången, och skickade glädjestrålande ett foto till mig. Strax efter påsk var den hennes. Den nya glänsande volvon.
I knappt två veckor hann hon köra med sin nya fina bil…
Det var en kväll som min telefon ringde. Det var Amanda.
-mamma, jag har kraschat … vad ska jag göra ….
Ja, vad svara man på en sådan luddig fråga??
För att göra en lång historia kort, så gick allting bra, trots allt. Och med bra menar jag att det inte blev några personskador.
Det som hänt var att Amanda bromsat in för en lastbil som skulle svänga och bilen bakom Amanda brast i uppmärksamheten och dånade rakt in i hennes bakända. Krasch!
För Amandas del blev det en natt på akuten med huvud och nackröntgen. Återigen blev det skrot av bilen.
Men allting kunde fått ett helt annat slut! Även om Amanda nu är stel och öm i rygg och nacke, och måste vara uppmärksam på så det inte förvärras, så gick allt ju bra, med tanke på hur det kunde ha gått …
Jag tänker på hur allting kan förändras, bara som genom ett trollslag.
Hur oändligt tacksam jag är för varje gång jag kan ge mina töser en kram.
Jag njuter så av att sitta i mitt vardagsrum med min familj, mina hundar. Se hur dammet dansar i solens strålar. Att kunna notera att fönsterdörren är full av hunddregel och behöver putsas. Att veta att vi alla lever här och nu och i morgon kan vi städa …. om vi inte väljer att göra något roligare förstås….
Den där eftermiddagen då en dåre körde in i Amanda, så hade hon varit i Malmö och handlat. På Ikea hade hon köpte nya glas åt både sig själv och åt mig. Helt osannolikt så höll de där glasen som låg i bilens bagageutrymme. Varje gång jag använder dem, så kommer jag att påminnas om hur tacksam jag ska vara över livet.
När allting går bra så kan man tillåta sig att skoja.
Såklart får Amanda lite pikar från vännerna efter att ha kvaddat sin andra bil på väldigt kort tid … även om hon själv är helt utan ansvar för allting. På sitt facebookflöde hittar jag den här bilden ….
Jag ler lättad och tänker att nya bilar finns det ju miljarder av.
Kvällens citat:
”För att utgöra en ovärderlig faktor i någons liv
behöver du varken vara rik, snygg, framgångsrik
eller komma med smarta råd. Du behöver bara visa
att du finns där, med all din kärlek, när livet skakar till.”
Var rädda om varandra.
Kram Annika

Borta bra men hemma bäst.

Hejsan.
Jag har haft det så härligt ska ni tro. Jag har varit på semester med en underbar kompis! Som vi har skrattat!! Allt det där ska jag skriva om senare, men nu är jag hemma igen.
Hemma!!! Åhhh … mitt älskade Gyllebo! Min älskade Stefan, mina hundar, katter och min trädgård!
När jag packat upp min resväska och startat tvättmaskinen, gick jag ut i den svala Sverigekvällen och bara njöt. Det var som om allting hunnit växa och grönska rejält på de fyra dagar som jag varit borta.
Det är så härligt att komma hem från en resa. Man ser sitt hem med lite nya och mer förlåtande ögon. Det gör inget att blomlådorna börjar se lite gamla och trötta ut, för allting är så vackert ändå. Så hemma och så tryggt.
Inne i orangeriet luktade det så ljuvligt. Sådär lite tungt av fuktig jord och spirande grönska. Stefan hade lydigt passat mina fröer som nu kikat upp genom den våta jorden. Solrosorna såg ut som något jag brukar ha i salladen, och när jag tänker efter så är det ju precis det jag brukar hacka i  … solrosskott. Vi får se om jag får någon hyfs på dem, annars får jag helt enkelt äta upp dem.
Mina älskade citronträd har skärpt till sig efter att ha varit utsatta för frost under vintern och spirar nu med både gröna blad och vita blommor. De kommer nog blir fina även i år.
Det är dags att flytta ut de stora träden i trädgården nu… men den här kvällen gick jag bara där och njöt. Träden kommer nog ut tids nog.
Jag strosade en runda i min trädgård och bara insöp allting. Mina tulpaner hade vuxit ytterligare och inga rådjur verkade ha varit i farten. En kungsängslilja tittade yrvaket upp på ett ställe som jag inte hade en aning om att jag stoppat ner den. I ett annat hörn av trädården blommade en planta som jag inte heller kunde minnas att jag satt där. Åhhh … jag älskar min trädgård som är lite som jag själv. Vild och busig.
Stefan och hundarna verkade nöjda med att ha mig hemma igen.
En lång stund satt Johnny parkerad i mitt knä. Bara han och jag!! Sedan gick han och la sig i sin korg, nöjd med att veta var jag var igen. Småhundarna verkade inte kunna lugna ner sig av yster glädje och sprang runt mig en lång stund. Stefan satt där i sitt bad och kikade på mig när jag strosade runt och kände och luktade på allt.
Min familj tycktes glada över att ha mig hemma igen, och jag var glad över att vara hos dem också.
Dagens citat:
Tiden går inte – det är vi som rusar fram
genom den stillastående evigheten.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Jag har varit på rymmen.

Hejsan.
Ni har nog förmodligen inte märkt så mycket, men jag har varit på rymmen. Ända sedan i helgen …
Ja, jag schappade helt enkelt och begav mig utomlands med en kompis.
Såklart lämnade jag inte skeppet sådär på vinst och förlust. Jag såg allt till att min käre Stefan hade mat och förnödenheter så han skulle klara sig ensam här hemma.
Innan jag packade min resväska så handlade jag hem livsmedel så han skulle klara sig när jag var borta.
Bullens pilsnerkorv, soppor och någon färdigrätt från Dafgårds.
Så köpte jag nya, fräscha blommor så han skulle ha något vackert att titta på när han inte hade mig hemma. Och såklart hans älsklingsfrukt – apelsiner.
Ja, jag är allt en omtänksam och snäll fru.
Och har nu allt gått enligt planerna så kommer det förmodligen lite blogginlägg från min resa framöver.
Dagens citat:
Min plan för idag?
Den samma som alltid;
dricka kaffe och vara sexig.
Ha en fin dag och kram.
Annika

Inga fina flickor.

Hejsan.
I fjor passade jag på att ta några härliga bilder på mina små hundflickor ute bland vitsipporna.
Det tänkte jag göra i år också. Lilla Lykke har blivit vuxen och hennes valppäls är nu ett minne blott, så därför ville jag ha några nytagna bilder på dem tillsammans.
Ute i ekskogen i kornas hage där är så vackert, tänkte jag och begav mig dit med de båda yrvädren i släptåg.
Alltså!! Det skulle visa sig att det inte alls var några fina flickor, de där bägge.
Ute i hagen fanns allehanda avföring och bajs. Gamla komockor och vildsvinsmög. Kanske någon rådjurslort och en och annan rävbajs. Mina fina små hundar tycktes tro att det var ett delikat smörgåsbord jag dukat upp åt dem. Inte var de särskilt intresserade av att posera för min kamera, trots min skramlande snusdosa med gott hundgodis i.
Till sist fick jag nog. Lilla Lykke som just svalt en stor brun, kletig sak åkte upp på en stor sten och efter fick Molly också följa. Där satt de sedan på stenen, flåsande och tämligen ointresserade av mig, min kamera och min skramlande snusdosa.
Lite sur på de bägge juvelerna, gick jag med stora kliv hem igen. Där blev de ”fina flickorna” genaste upplyfta i soffan av Stefan, där de pussades, slickades och gosades …
-ja du skulle bara veta, tänkte jag … fast det man inte vet, det har man inget ont av.
Och snart hade även jag glömt vilka äckelpottor de egentligen är. Mina små pussgurkor.
Kvällens citat:
Kalle Anka, Fantomen och Bamse har hittats döda!
Man misstänker en seriemördare.
Kram och ha en härlig kväll
Annika

Fräschaste 60-års fest jag varit på.

Hej hej
Ja nu var det förstås en 30 + 30 års fest.
Men vilka pinglor!!! Riktiga ”doffsingar” som pappa Låke nog hade kallat dem.
Som ni kanske minns så åkte jag och överaskade med en blomsterbukett den där kvällen då min dotter och hennes kompis Elna hade blivit beordrade att göra sig redo för fest. Inlägget hittar ni här.
De båda tjejerna var i full färd med att göra sig fina för den överraskning de var inbjudna till.
-stanna en stund Annika, tills de andra tjejerna dyker upp, sa Elna.
Jag visste att det inte skulle dyka upp några tjejer … men jag stannade och knäppte lite bilder på de spralliga töserna. Det sminkades och lockades hår, men mest skrattades det.

-tror du att jag behöver mina discoörhänge, undrade Andréa.

Jag visste att de nog var onödiga, men spelade ovetande och svarade att det vet man minsann aldrig…
Så kom tillsist en kille och tutade utanför.
-herrejävlar, här håller en stor jeep utanför, sa Elna med darr på rösten.
Ja, inte kom där några tjejkompisar. De båda töserna fick vackert hoppa in i den stora bilen och följa med. Jag kramade om dem, önskade dem en trevlig kväll och så for de iväg.
Då startade jag och styrde min lilla bil mot målet för kvällens festligheter.
Jag skulle nämligen försöka föreviga de här damerna och deras tjejkompisar på en och samma bild.
Inte det lättaste…
Jag körde allt vad jag kunde till Löderup, där ett gäng underbara töser väntade.
Chef och initiativtagare var underbara Lisa. Förmodligen lite hämndlysten över att själv blivit grundlurad för en tid sedan … men det är en helt annan historia.
Där stod de vackraste bord färdigdukat. En riktigt kock var inhyrd för kvällen och alla var förväntansfulla över att snart få dit de båda festförmålen.
Så anlände de då, Andréa och Elna och ett öronbedövande tjatter utbröt.
-mamma!! sa Andréa lite häpet när hon fick se mig …
Det kramades och skrattades och vissa samtalsämnen gjorde till och med den store kocken röd om kinderna …
Sakerna Andréa och Elna skulle ha med till kvällens tävlingar ställde till med lite oreda. För naturligtvis hade de båda inte riktigt följt instruktionerna … De skulle till exempel ha med sig gurka. De flesta förstår att de är en vanlig slanggurka som åsyftas. Töserna hade med sig bostongurka på tub. Två pucko hade de bytt ut mot två bilder på Putin och Trump … Lilla rara Jenny bara skakade på huvudet.
Så var det dags för kvällens första skål. En särdeles god snaps serverades av den gullige kocken, som berättade lite om innehållet i tösernas glas.
-ni ska bara ”sippa” på den nu förkunnade han tydligt.
-sippa???? sa en förundrad Elna, som brukar kunna supa de flesta grabbar under bordet.
Hon såg ut att tycka det var ett urbota fjantigt sätt att ta sig en sup.
Så var det dags för den där gruppbilden som jag kommit dit för att ta.
Smått nervös, tyckte jag att vi skulle börja i vardagsrummet, mot den vita väggen.
Lisa hjälpte till att få alla och allting på plats …
Nej, jag är ingen utbildad fotograf, men jag har ett brinnande intresse.
Bilderna där blev väl ganska ok … men lite stelt och högtravande.
Nej sådär är ingen trovärdig bild av det här gänget.
Alltså fick de allihopa förflytta sig in i soffan istället.
Ja, som ni förstår så hade jag ingen lätt uppgift den här kvällen. Samtidigt som jag klöddade med inställningar  och blixt hit och dit, så skulle alla dessa tjejer försöka hålla sig lugna …
Ja, det gick ju sådär …
Och när de alla trodde att fotograferingen var över och klar, så sa jag:
-bara en till , en sista…
för det är alltid den där sista bilden, då när alla slappnar av och tror att allt är klart, det är alltid den som blir bäst!
Sedan vinkade jag glatt adjö till det här härliga gänget. Deras fest fick fortsätta utan mig och min kamera …
Dagens citat:
I varje misstag bor en erfarenhet
som bara den får ta del av som
vågar ta risker.
Det är något särskilt med den här generationen … eller är det bara det här glada tjejgänget …?
Underbara är de!
Tack Lisa och alla ni andra från ”the old Mama”
Ha en fin dag alla som kikar in.
Kram Annika
Scroll to Top