Hej hej
Förra söndagen lämnade vi Österlen bakom oss, för att besöka en annan underbart vacker plats, nämligen Wanås slottspark vid Knislinge.
Vädret var ett perfekt utflyktsväder. Det var en smula gråa, tunga moln när vi anlände, men bara några få regnstänk föll på hela dagen.
Där på Wanås finns det en massa ”konstigt” … och det är ju faktiskt inte så konstigt egentligen, eftersom hela slottsparken är en enda stor konstutställning.
Inne i en av längorna fanns det många våningsplan med olika konstinrättningar. På det ena våningsplanet fanns det till exempel bara bord… bord som var utsnidade och som man inte kunde låta bli att känna på.
Ganska snart blev vi fikasugna. Vi slog oss ner intill de små gulliga önsketräden och plockade fram vår medhavda kaffekorg.
När kaffet var uppdrucket hängde vi upp ett par önskelappar i trädet och strosade sedan vidare in i slottsparken.
Mitt i den sagolika naturen fanns det konstverk i alla de material, färger och former. Tegelkonst och färgglad konst.
Gul färg gav illusionen av solstrålar som trängde sig ner genom de täta grenarnas lövverk.
Ett uthugget klot med skärvorna liggande runt sig och ett kalt silverträd i en glänta.
Vissa konstverk satte fart på fantasin lite extra. Som rummet mitt i skogen. Rummet med fönster och dörrar, men utan väggar. Statistiken visade att de flesta som gick in i ”rummet” ändå valde att gå genom den öppna dörren.
Så kom vi såklart till den kissande kvinnan. Bronsstatyn som jag själv tycker så mycket om. Konstnären Ann-Sofi Sidén lär ha avbildat sig själv, och idén till statyn fick hon när hon vid en rundtur i slottsparken blev tvungen att slinka in bakom om buske för en kisspaus.
Men utan naturens egen bedårande skönhet så hade inga av konstverken kommit så till sin rätt. Naturens skapare är den största konstnären av dem alla.
Tack M och B, för en fantastisk dag!!
Dagens citat:
Nu när vi lärt oss flyga som fåglar genom luften, och dyka i havet som fiskar så återstår bara en sak, att lära oss leva på jorden som människor.
Ha en fin dag.
Kram Annika