Patrullhund

Årets första hundträning.

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Jag och Johnny har varit på årets första tjänstehundsträning. Johnny var som alltid glad som en speleman när grönkläderna plockades fram.

Spår och bevakning stod på träningslistan och Johnny skötte sig riktigt bra. Vid lunch var det samling och korvgrillning. Ingen korv smakar godare än den på vintern efter ett svettigt spårarbete.

Efter en riktigt bra träningsdag fick Johnny krypa in i sitt varma, goa täcke. När man närmare sig en ålder av tio år, då måste man vara lite rädd om kropp och leder.

Med tanke på FÖRRA ÖVNINGEN, så är Johnny inte själv alltid så rädd om sig. Den gången resulterade hans klumpighet en utdragen tand. En tand som jag har kvar som ett minne av händelsen. Kanske blir det ett kärt smycke en gång, ungefär som en skyddsamulett…

Kvällens citat:

En vän är någon jag kan tänka högt inför.

Och det kan man verkligen göra inför Johnny… ja utom om man tänker på mat då förstås…

Tips: Vill ni också ha ett vackert smycke, men inte har någon Johnnytand så finns ett halsband med evighetssymbol HÄR, eller den HÄR evighetsringen. Fler vackra smycken hittar ni HÄR …. inte alls så coolt som en huggtand, men kanske lite mer passande till en festklänning…

Ha de gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  • 35
  •  
  •  
  •  
  •  

Julfest med grönt tema.

(inlägget innehåller reklamlänkar till Stronger träningskläder)

Hejsan.

Jag har varit på julfest med grönt tema kan man säga. Det betyder alltså inte att vi äter grönkål och vegetarisk mat. Det betyder att det är ett möte med efterföljande julfest tillsammans med mina gröna, sköna militärkompisar.

Det var en vacker kväll som jag rattade min lilla bil för att träffa ett härligt kompisgäng. Kompisar som alla är beredda och tränade på att bistå samhället i händelse av en nödsituation. Mitt hemvärnskompani.

Efter information och möte var det bara att hugga in på maten. Pizza!

Alla är vi tränade att klara våra uppgifter på kort tid och med bra resultat. Vi fick dock bita i lite andra problem under kvällen. Att bygga hållbara torn av sugrör tillexempel.

Noggrannheten tummar vi aldrig på.

Ett stolt segrande lag!

Jag vill tacka för en härlig kväll.

Kvällens citat:

Att vara stark är inte tillräckligt, man måste vara tillräckligt stark.

Tips: För att orka hänga med som soldat så krävs det att man tränar sin kondition. Favoritkläderna är såklart de HÄR härliga tightsen, och den HÄR sköna tröjan. Allting ska hållas på plats, och då krävs en stabil BH, såklart i grönt.

Ha det gott och kram.

Annika

Dela gärna
  • 28
  •  
  •  
  •  
  •  

Krigarhunden

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej hej.

Det var en alldeles fantastisk morgon. Jag och Johnny var på väg till årets sista tjänstehundsträning som vi båda längtat så mycket efter. Morgonen var ljuvlig och vacker och vi hade varit uppe tidigt i ottan och packat kaffe, Johnnys hotdog och våra saker. Det skulle bli korvgrillning som alltid, på vår avslutning. Stefan skulle ut på annat håll med sina jaktkompisar.

Som så ofta var jag och Johnny först på plats. Det rådde en förrädisk halka och några var extra sena.

Vårt hundbefäl hade förberett en riktigt rolig övning och vi var alla förväntansfulla såklart.

Men ett litet hundbråk på en sekund resulterade i en huggtand som plötsligt pekade åt helt fel håll på Johnny. Så istället för en dag i skogen, så blev det en dag på djursjukhuset för oss.

-har matte uniform så är jag i tjänst, tycktes Johnnys tanke vara.

Ja trots att det nog smärtade ganska rejält, så blev Malmö djursjukhus väntrum och undersökningsrum grundligt genomsökt. För är man en krigarhund så är man.

Efter några dagar i morfindimma och en tand som nu är ett minne blott så är Johnny snart redo för nya äventyr.

I äkta Johnny anda så hyser han såklart inte det minsta agg mot sin andra fyrbenta soldatkompis. Saker händer, sånt i livet.

Från Johnny till alla som hört av sig och oroat sig vill vi säga TACK. Och såklart är jag glad över att den andra hunden bara fick en repa i örat. Allt var pyttesmå misstag. Vi kom lite grann för nära varandra i början, stod på ett extremt halt underlag med stridstaggade gossar. Olyckor händer och skapar erfarenhet.

Kvällens citat:

Det är livet självt som är den verkliga festen.

Tips: Och när det vankas fest då byter jag ut stridsuniformen mot en annan mundering. Under festkläderna är jag klädd så HÄR … skojade bara, det ser nog mer ut så HÄR  nuförtiden. Allting på sin plats liksom.

Ha en fin kväll och kram på er.

Annika och Johnny

 

 

 

 

Dela gärna
  • 54
  •  
  •  
  •  
  •  

Augustimörker och grön uniform.

Hejsan.
Vilka ljuvliga kvällar det är nu i augusti.
Det är så vackert så jag nästan dånar lite grann.
Förra helgen hoppade jag i min gröna uniform och for på tjänstehundsträning.
Underbart. För varje gång som jag kör iväg med min bruna ”militärvolvo” så är jag överlycklig. Det betyder att min Johnnyhund är i god form och vi båda har ännu en mysig träningsdag att ge oss i kast med.
Tidigare i somras var Johnny inte riktigt kurrant och såklart blev jag orolig. Nu har han fått vila lite mer ett tag och haltar inte längre.
Jag ger honom blåläppad mussla som ska göra hans leder lite bättre och vara bra för lite äldre hundar.
Ja, nu är han så pigg att jag funderar på att själv börja med sådan där mussla ….
Min fine Johnnyhund gjorde ett bra jobb och jag blev såklart stolt.
Värre är det egentligen med mig själv. Jag har trappat bort all smärtlindringen nu i sommar som jag tagit mot mitt diskbråck. Och fy tusan, då kände jag att pillerna verkligen haft effekt. Stundom gör smärtan sig rejält påmind nu, då får jag bita ihop och grimasera en stund.
En halvgalen sak som nu väntar på mig är den tjejmil som jag anmälde mig till innan ryggen knasade sig.
Sådana där saker ställer man inte bara in hur som helst. Flyg och hotell är bokat och betalt, så det måste helt enkelt bli av. Lite mjukträning har jag kommit igång med, och jag får försöka göra mitt bästa med mycket pannben.
När jag inte jobbat eller flängt runt i skogen, så har jag passat på att lyssna på ännu en bok. Den här gången var det en sann berättelse från ett familjehem. En bok som heter ”Mamma sa att jag inte fick berätta” av Cathy Glass. Jag gillar ju sanna berättelser så den här följde jag med stort intresse, men också förfäran.  Jag imponerades av den underbara familjemammans klokhet och tålamod.
Dagens citat:
Det är en så otroligt skön
känsla att göra det där som
andra sade att man aldrig
skulle klara av.
Ha en ljuvlig dag och en stor kram.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Klädd i grönt igen.

Hejsan.
Äntligen!!!
Äntligen kände jag mig redo att hoppa i uniformen igen och ge mig iväg på tjänstehundsträningen.
Och ni kan ju gissa hur glad hunden Johnny var den där morgonen.
Och vi fick en toppendag – som alltid.
Vi samlades ute på ett fält på Revinge. En ensam sko … ko menar jag såklart …. strövade runt och gjorde förvillande kospår  på vår tilldelade spårmark den här dagen.
Den här gården har säkerligen fått utstå ett antal krig i sina dagar. En gård som tagits i besittning, som bevakats och som förmodligen varit med om det mesta vad det gäller försvarsövningar.
Här samlades vi, en massa hundar och hundförare den tidiga söndagsmorgonen.
Morgonen bjöd på ett ljummet sommarregn, men ganska snart klarnade det upp och solen sken över oss resten av dagen.
I våra bilar väntade hundarna tålmodigt på sina uppgifter.
Morgondagens generation
Under tiden som dagens uppdrag delades ut så stiftade vi bekantskap med nästa generation patrullhundar.
Alltså, man dog ju nästan ”sötdöden” när de här båda juvelerna tultade ur sina bilar.
I ärlighetens namn ska jag nog berätta att den ena inte alls kommer att blir en försvarsmaktshund utan en jakthund. Men grönt som grönt, och det viktiga är att små hundar skaffar sig ett jobb!
På militärövningar så tränar vi ofta på att kunna försvara oss och vårt land i händelse av ett krig.
Förmiddagens krig utkämpades till stor del mot mygg och flugor.
Herrejisses vad vi fick kämpa. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin varit med om värre motstånd.
Men ute på fältet blåste våra motståndare all världens väg och vi fick en fantastisk dag.
Ett stort tack till våra alltid så engagerade hundbefäl och tack alla gröna vänner för en toppendag.
På kvällen väntade middagen färdiggrillad och klar.
Trött, skitig och såå nöjd sjönk, jag ner sidan om Emmy för att visa bilderna på de sjukt många flugorna.
Småhundarna slogs om min uppmärksamhet medan Johnny la sig i skuggan och såg nöjd och smått kaxig ut.
Dagens citat:
Krig uppstår ur två små ord.
Ditt och mitt.
Ha en fin dag och kram på er
Menige Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Träningslängtan.

Hejsan
Ikväll när jag bläddrar igenom mitt bildarkiv så hamnar jag bland fotona på mig och hunden Johnny.
Min älskade, tokiga, glada flatcoated retriever hund.
Jag längtar så mycket efter att kunna träna och jobba tillsammans med honom.
Just nu ligger vi båda mest på laddning och tills vi är fulladdade får vi njuta av gamla bilder. Sen tar vi världen med storm.
Kvällens citat:
Om det finns en lösning på problemet
är det onödigt att oroa sig.
Om det inte finns en lösning på problemet
är det meningslöst att oroa sig.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Julavslutning med tjänstehundarna.

Godkväll i stugorna.
En dag i helgen var jag och hunden Johnny på vår sedvanliga avslutning tillsammans med alla våra tjänstehundskompisar.
Jag och Johnny steg upp i gryning och gjorde oss redo för en hel dag i skogen.
Morgonen var vacker och Johnny var förväntansfull.
För honom är det här nog det absolut roligaste man kan göra i livet. Och jag älskar såklart också den här härliga hundträningen.
För Johnny är det blodigt allvar, och inget man bara skojar bort. Är de gröna kläderna framme i tvättstugan, då är han mer än redo. Och såklart är det allvar. För bakom all den roliga träningen finns ett allvar, en beredskap ifall en katastrof blir ett faktum. De där tankarna har jag såklart tänkt – för jag måste våga och vara redo ifall det inte längre bara är en övning.
Några som inte alls gillar att vi håller på med bevakning, spår och patrullering det är de båda små hundarna. Molly och Lykke.
Eller ja, de hade säkert också älskat det, men de får alltid stanna hemma, och det är mest det som gör de båda nedslagna och lite deppiga.
Vi fick en fantastisk dag i skogen.
Med det bästa tänkbara vädret, den bästa träningen, de godaste vännerna och finaste hundarna. Ja, tänk er sedan en god, grillad korv ovanpå allt det!! Man kan inte önska sig mer av livet en dag i december. Toppen.
Jag och Johnny vill passa på att tacka våra otroliga hundbefäl, som alltid ser till så vi har roliga, lärorika uppgifter att sätta tänderna i. Tusen tack ♥
Så vill jag önska Gaia en fin hundpension med många lyckliga hundår framöver. Samtidigt vill jag hälsa den nya lilla patrullhundsaspiranten, Ruby välkommen i gänget.
Nej, det finns nog inte mycket som är roligare att göra tillsammans med sin hund än bevaka, spåra och lösa uppgifter.
Efteråt är det så skönt att komma hem igen och sätta fyr i kaminen och bara mysa.
Om man är en liten långsint vovve (läs Molly) så tar det ett bra tag innan man blir kompis med sin matte igen.
Sur och långsint som hon är, höll hon sig tätt intill Stefan resten av den kvällen.
Ja, det är sånt man får ta. Jag och Johnny tittade på varandra i samförstånd. Jag tror att vi båda tyckte att hon var glyttig. (glyttig är ett skånskt ord och betyder barnslig)
Dagens citat:
När ingenting är säkert
är också allting möjligt.
Ha en fin kväll
Kram Annika och Johnny
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Årets Krigsförbandsövning är genomförd.

Gomorron.
Jag och hunden Johnny har haft fyra härliga dygn ute i fält.
Visst – det har varit vått, det har varit kallt, det har varit skitigt och väldigt blåsigt. Ibland har det varit frustrerande, gjort ont, varit tröttsamt och motigt …
Men mest av allt har det varit fantastiskt roligt, givande och minnesvärt.
Men vi tar det väl från början …
Förra veckan var det alltså dags. Jag packade ner alla mina gröna attiraljer, och Johnnys lilla stridsväska med mat för 4 dygn ute i fält.
Som kvinna är det särskilt skönt att slippa ta med sig den stora necessären. Alla de där tuberna man tror att man bli  vacker av. I ”den gröna världen” är det inte mycket smink och skönhetsprodukter som behövs. På sin höjd används fyra små burkar … svart, grön och brun färg, och på sin höjd lite försvarets hudsalva, som är bra till det mesta.
Inmönstringen var som alltid tidigt i ottan och när det var klart var det bara att bege sig ut i fält.
Inlastade i vår bandvagn gav vi oss så iväg.
Vi gjorde en liten halvhalt vid vårt förråd för att hämta nödvändigt material.
Så måste man ibland stanna och spänna bandvagnens ”band” som den rullar på. Fråga mig inte hur man gör, men jag har förstått att det görs med en lång pinne.
Kissnödiga soldater tar alla chanser till att lätta på trycket och sådana här stopp är ett perfekt tillfälle ….
Här är två sköna grabbar som är redo för vidare transport.
Såhär i efterhand kan jag väl avslöja att Ravlunda skjutfält varit vår övningsplats för årets KFÖ.
Förmodligen har kanske de flesta på Österlen hört oss och vårt skjutande i helgen.
En övning med vapen börjar alltid med noggrann inskjutning. Noggrant kontrollerad och planerad.
En övning börjar också med att en basplats ordnas, där vi slår upp våra tält och har vårt läger.
Johnny har ju sitt eget lilla tält och sin egen lilla plats. Där sover han på natten i sitt privata lilla krypin.
Just den här övningen skulle komma att bli ganska kall och blöt för honom, men han är en tuff krigare och vaknade varje morgon på lika glatt humör!
Den här övningen har varit fokuserad på att öva på den egna befattningen. Dvs varje soldat har tränat på sina specialkunskaper och sina arbetsuppgifter i kompaniet. Sin alldeles egna uppgift i förbandet.
Jag och Johnny har alltså tränat på två saker. Skjutning och hundträning.
Tidigt, tidigt på morgnarna har vi blivit hämtade för att åka ut på pistolskjutbanan.
Som hundförare måste man såklart hålla sin hund i god status för sin uppgift.
Därför tränade vi en massa saker. Jag och Johnny tränade tillsammans med alla de andra hundförarna från de andra kompanierna.
Vi gjorde spårupptag och genomsök efter föremål i skogen. Vi gjorde en patrullering med ljudmarkeringar.
Johnny älskar stillasittande bevakning och är ganska duktig på det.
Han kan genom sina markeringar berätta för mig om det rör sig människor i skogen. Var de är och hur många där finns (om de är på olika ställen dvs)
Som hundförare gäller det att ha ett gott samarbete med hunden. Att du kan krypa på marken, skjuta och rulla runt utan att din hund tror att det plötsligt blivit ”roliga timmen” och dags för skoj och bus.
Det här fick vi öva på en särskild bana.
Vi har fått öva en hel massa pistolskjutning. Att få till rätta handgreppet, sikta och hålla stadigt. Vi har tränat drag, att kunna ladda snabbt och agera snabbt.
Vi har tränat på att skjuta i mörker med vårt mörkerseende utslaget.
Det har varit fantastiskt lärorikt och väldigt, väldigt kul!
En viktig bit på en hemvärnsövning är såklart maten.
Vilken underbart god mat vi fått. Med militärens egna kok igång, har vi alla förmodligen ätit lite för mycket …
… för plötsligt kom det ut ”Viktväktarsallad” åt oss i fält.
Vi skrattade och åt lite till!!
Våra hundar har alla skött sig så bra på övningen tycker jag.
De har såklart fått lite extra smakbitar, för även de älskar ju mat.
Men med handen på hjärtat får jag väl erkänna att Johnny är den av hundarna som har det absolut sämsta bordskicket och inte heller riktigt kan föra sig vid ett ”dukat bord”. Han får därför alltid ligga ett långt stycke från vår matplats för att han inte ska skälla halsen av sig i ett sorgligt beklagande.
Bortskämda med kaffe brukar vi aldrig bli, och i år är jag extra tacksam för de gånger det bjudits på en kopp nykokt stärkande koffein i en skitigt gummimugg. Tack söta hundkollega!
Såhär o efterhand minns jag alltid det som var roligt och bra. Det där kalla, regniga och våta vill liksom försvinna ur minnet. Inte heller uppmuntrar det till någon fotografering när regnet står som spön i backen och marken är som en lervälling.
Men några bilder på hur det var kommer här. Mörkt, blött och kallt.
Efter en hel dag ute i regn och rusk är det gudomligt att krypa in ett tält. Att sätta fyr i kaminen och krypa ner i sin sköna sovsäck är bara så himla skönt. Att kroppen värker och marken är ojämn känns nästan inte.
Och då när jag mitt i natten sitter eldvakt och lyssnar på allas lugna andetag och bara låter tankarna flyga fritt – då är jag lite mer levande och lite mer harmonisk. Det är något alldeles särskilt med den stunden tycker jag.
Och som alltid blir vi bjudna på lite grillat på lördagskvällen. I år fick vi även njuta av skön, levande musik.
Stämningshöjare som heter duga.
Efter en övning är det vård och rengöring som gäller.
Jag och Johnny hjälpte till med rengöring av pansarskotten så gott vi kunde.
På söndagseftermiddagen var vi åter tillbaka på Revingehed med vår skitiga, blöta packning. Vi var alla glada och nöjd, för vi visste ju att snart var det dags att mönstra ut.
Även om det kändes som om det var höstens kallaste dag så värmde solen vår näsor skönt.
Hemma i Gyllebo väntade en glad mottagningskommitté på oss.

Johnny åt sin kvällsmat och somnade som en lycklig patrullhund, på ett fårskinn framför den varma kaminen.

Jag vill tacka alla mina kompanikamrater, mina överordnade och mina hundvänner från andra kompanier för fyra fantastiska dygn. ♥
Även om jag just nu sitter med tidernas blåmärke på benen, rivsår i ansiktet. Nagelbanden är trasiga och fingerlederna är så svullna att vigselringen får ligga i en liten ask ett bra tag framöver. Trots att kroppen värker och ryggen surar, ja trots allt det, så är det så värt det, tycker både jag och Johnny!
Tack alla och envar!
En liten reflektion med anledning av haschtaggen ”metoo” …
Jag kan inte påstå att jag någon gång känner att jag blivit särskilt kränkt inom försvarsmakten. Jag gillar att kunna ”ge och ta” och trivs ypperligt med den, ibland lite hårdare jargongen som finns. Kanske har jag haft tur ….
Med dessa ord vill jag bara lyfta alla de killar, grabbar och gubbar jag känner i mitt kompani och inom försvaret i allmänhet. De är alla verkligt fina, trevliga människor. De är mina vänner och kamrater som jag känner mig trygg tillsammans med och har roligt med.
Nog om det!
Tack åter igen för en bra övning.
Kram Annika och Johnny
(vill någon titta tillbaka på inlägget från årets SÖF, så finns de här )
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Färgstark bukett och hundträning i grönt.

Hejsan
Visst är det sådär extra roligt att få en bukett blommor som man absolut inte är beredd på. Att få uppskattning när man minst anar det, det gör hjärtat alldeles varmt och mjukt.
I förra veckan var det precis vad som hände mig.
Helt oväntad dök en kär person upp med en bukett rosor i den mest fantastiska färg man kan tänka sig.
Den var som klippt och skuren på vårt matbord just nu.
I helgen har jag varit på tjänstehundsträning med Johnny.
Som vanligt var Johnny taggad till tusen och uppspelt som ett litet barn på julafton. Jag tror helt ärligt att det inte finns någon människa i hela världen som älskar sitt jobb så mycket som Johnny gör.
Tänk er själva någon som oavbrutet gör höga jämfotahopp så fort man kliver av bilen och därefter håller på så ända tills det är dags att ta tag i första arbetsuppgiften. Ja, det är liksom Johnny i ett nötskal. Men så är han ju också en glad, arbetsvillig flatcoated retriever.
På dagens träningsschema stod såklart patrullering med tonvikt på ljudmarkering, vilket jag tyckte Johnny klarade nästintill helt perfekt. Nu är jag ju lite partisk som domare förstås, men ganska duktig var han allt.
Så hade vi stillasittande bevakning med figuranter på olika ställen i skogen. Jag måste säga att vi har allihopa väldigt duktiga hundar, som hade full koll på alla busar där inne i skogen. Inte lätt att vara fiende här inte.
Dagens citat:
Hinder och problem är vad
du ser och inbillar dig,
när du förlorar målet
ur sikte.
Allt går så mycket lättare om man inte tänker och oroar sig allt för mycket för saker och ting.
Bara jobba framåt, vips är man i mål. För hur svårt kan det vara liksom?
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Första hjälpen och pistolskjutning.

Hej hej
En tidig morgon förra veckan smög jag upp tyst för att springa min runda. Jag ville hinna dricka mitt älskade kaffe innan dottern Andréa vaknade upp ur sin djupa Törnrosasömn. Det där med hennes morgonhumör kan vara lite si och så, och då tycker jag alltid att det är bäst att låta henne sova och vara för sig själv tills hon kommit i rätt stämning? Oftast kan hon vara så ilsken så man gör klokast i att väcka henne genom att försiktigt peta på henne med en lång pinne.
Det skulle visa sig att hon inte alls sov när jag kom tillbaka från mitt morgonpass. Nej, hon var i färd med en akutinsats i köket. Ett upplivningsförsök på min arbetsbänk där jag tänkt njuta av kaffet…..
När jag steg in i köket var det rena intensivvårdsavdelningen där jag hade tänkt sätta mig med mitt hett efterlängtade kaffe.
Det var två björktrastar som av någon oförklarlig anledning försökt att göra ett kollektivt självmord, genom att kallblodigt flyga huvudstupa rakt in i ett av våra fönster.
Såklart kunde min veterinärutbildade dotter inte låta bli att försöka rädda livhanken på de två stackars fåglarna. Stetoskopet kom fram i ilfart och alla tänkbara kroppsdelar undersöktes noggrant.
Men även om det finns utbildad räddningspersonal på plats, så går inte allt liv att rädda.
De båda björktrastarna somnade stilla in sida vid sida, där på min arbetsbänk.
Sedan gick livet vidare och vi rensade svampen som en gullig granne kommit med kvällen innan.
Mums för kantareller!!
I helgen har jag varit på pistolträning i Revinge.
Eftersom jag är hundförare i hemvärnet så kräver det att man kan hantera och skjuta med sitt vapen och då måste man såklart träna. Vi hundförare är beväpnade med pistol, vilket jag tycker är väldigt skönt. Lätt och smidigt.
Jag är långtifrån den vassaste skytten som försvaret har att tillgå, men jag tränar så mycket jag har möjlighet till. Och jag lägger alltid störst vikt på säkerheten. Träffar gör jag också ibland.
Mina proffsiga skjutledare är alltid så gulliga och positiva. De gör träningen rolig hur skjutresultaten än blir.
De kan konsten att lyfta oss och se saker från en fördelaktig vinkel. Att stärka självförtroendet gör oss alla till duktigare soldater.
Och som alltid när jag kör till Revinge mötte jag de lyckliga kossorna på fälten.
Med största möjliga frihet strövade de lojt fram vid vägkanten. Precis som alla kor skulle haft möjlighet att göra.
Dagens citat:
Tro inte på allt du hör,
Det finns alltid minst
tre sidor av varje historia.
Din, deras och den sanna.
Hoppas ni alla har någon som peppar och ger er ett bra självförtroende. Jag tror att det kan göra att vi alla klarar lite mer än vad vi annars skulle ha gjort. Någon som peppar och ser saker man gör från en bättre vinkel. Det är guld värt, något alla borde ha.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top