Patrullhund – Gylleboannika

Snöbyarna avlöste varandra.

4 kommentarer / Österlen, Patrullhund / Av Annika Olsson / 16 februari, 2026 / Gyllebosjön, Kallbad, Österlen, vinterlandskap / 2 minutes of reading

Hejsan.

I ungefär en månad har snöbyarna och kylan avlöst varandra, och jag tror nog att det är så det är tänkt att vara vid den här tiden på året. Även om många inte alls tycker om det här vädret så är jag helt övertygad om att vår natur mår väldigt bra av vädret vi har nu.

Visserligen har det emellanåt varit lite trixigt att ta sig till jobbet och Stefan har varit fullt upptagen med att köra bort snön här hemma, efterhand som den trillat ner. Men man får gilla läget och ta vädret som det kommer bara.

Ett bra sätt att stå ut med vintern, det är att bli vän med den. Snö och kyla blir så mycket härligare om man vänder sin tanke och kommer på olika sätt att tycka om allt det kalla istället. Som att vinterbada tillexempel. Det var ju precis det han sa, vår läromästare i Wim Hof metoden – ”lär er bli bekväma i det obekväma”. Just det kan man ha nytta av i många situationer i livet.

Och nog har vi haft möjlighet till vinterbad den här vintern alltid. Även om det för det mesta blåst en isande kall östanvind, så har vi passat på när vinden varit som ”snällast”.

Senast min vän och jag var vid isvaken, så var det rejält bitigt och krispigt i vinden. Men vi höll värmen med många glada skratt och tokigheter. Att man aldrig ångrar ett bad, det var vi båda överens om.

-”e de ente rett kallt”, frågade jag Tina och då skrattade vi båda så vi omöjligt kunde vara kalla mer.

Och nog är det väl så att man kan lita mer på en snöstorm än en svensk sommar… 😉

Dagens citat:

Ibland kan ett litet fotsteg i rätt riktning visa sig bli ditt livs viktigaste steg.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Dela gärna

Snöbyarna avlöste varandra. Läs mer »

Friheten på fältet.

2 kommentarer / Natur, Österlen, Patrullhund / Av Annika Olsson / 22 november, 2019 / flatcoated retriever, Österlen, ravlunda skjutfält / 2 minutes of reading

Ingenstans känns friheten så stor som ute på Ravlunda skjutfält.

Hejsan.

Det var en tidig morgon som jag tog med mig hunden Johnny ut på Ravlunda skjutfält. Solen hade nyss gått upp över havet.

Jag körde långt norrut där inga fårskallar höll till. Jag ville ge Johnny den frihet det är att kunna springa lös omkring. Helt fri som vinden.

Johnny njöt för fulla muggar. I galopp susade han fram över vidderna. Som alltid hade han full koll på mig och på var jag höll hus. Han hade även koll på att jag den här morgonen hade lite extra lyxigt hundgodis i fickan, i form av hotdog. Det är det godiset vi bara brukar använda när det är ”viktig träning”. Alla dagar är numera viktiga.

Termometern visade på 8 grader och dagen kändes helt underbar.

På min telefon fick jag plötsligt ett sms från SOS Alarm. En gård vid Kivik stod i lågor och allmänheten varnades. Det förklarade den väldig rökutveckling jag kunde se på himlen den här morgonen. Johnny hade såklart redan markerat och gjort mig uppmärksam på den där röken söderut.

Efter en härlig springrunda kom Johnny fram till mig, som om han ville säga att det var dags att vila en stund. Eller så var det för att få lite av all den goa korven han visste fanns i min ficka. Det fick bli rast och vila i ”skruttibangbangbilen” en stund.

Dagens citat:

Så mycket gott vi tänker göra, alltmedan tiden går och går. Men en tanke kan ingen höra, blott en handling lämnar spår.

Att slå sig till ro och ta det lugnt i livets slutskede är inget alternativ om man är en Johnnyhund. Nix, det är full fart ända in i kaklet. Sådär ska jag också försöka leva mitt liv om jag kan.

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna

Friheten på fältet. Läs mer »

Tiden på väg att rinna ut.

4 kommentarer / Familj, Hundar och katter, Natur, Patrullhund / Av Annika Olsson / 19 november, 2019 / flatcoated retriever, hunden Johnny / 2 minutes of reading

Hej.

Den här hösten har gått så fort, så fort… Alldeles för fort! Tiden rinner sakta ut nu…

Det är nästan så jag glömt bort det där lilla provet vi tog från hunden Johnnys ben i somras. Eller nej, jag har inte alls glömt bort, jag har nog bara förträngt det hela en smula. För ännu kan jag se min dotters meddelande för min inre syn, när jag frågade henne om vad provsvaret egentligen betydde. Jag kan se hennes svar på min telefon med tjocka versaler; NEEEJJJJJ….

Hunden Johnny gillar inte tårar och sorgsna känslor. Han blir bekymrad och rädd när vi i familjen är ledsen. Han tycker bäst om när jag är glad, busig, bestämd, ja till och med arg – men inte ledsen! Så min oro och tårar har resten av mina pälsklingar fått bära.

Jag och Johnny har haft en helt underbar höst tillsammans. Utan andra krav än att bara uppleva och njuta. Vi har varit på olika platser så ofta vi kunnat. Jag har velat ge honom nya intryck, dofter och mening, så smärtan inte skulle bli så påtaglig för honom. Kanske är det jag själv som egentligen haft mest smärta. Smärta i hjärtat.

För någon vecka sedan var det dags för Johnnys vaccination. Underbare veterinär Per såg Johnnys knuta och sedan mötte han min blick och jag förstod direkt. Jag förstod att tiden är på väg att rinna ut. Vi avstod sprutan vi planerat den kvällen…

Men riktigt än är det inte tid att ta adjö. Än har vi lite tid kvar… Men Gud ska veta att det gör ont…

På utsidan ser Johnny ännu frisk och nästan ungdomlig ut. Hans utseende och mentalitet skvallrar inte mycket om den dödliga sjukdom som växer i hans kropp. Han är nästan vackrare än någonsin. Men min plikt är att aldrig någonsin låta honom lida eller ha ont. Aldrig någonsin för min egen egoistiska skull. Det kommer att bli mitt livs värsta dag, men jag och Johnny är stridskamrater och jag ska följa med honom till slutet. Hur jävla ont det där än kommer att göra för mig. Som alltid krigar vi tillsammans, han och jag…

För Johnny finns bara kommandoordet ”framåt”…

Så nu kör vi hans sista tid…. FRAMÅT!!

Dagens citat:

Det påstås att det inte går att köpa lycka för pengar. Det där stämmer inte. Jag köpte Johnny för 9,500 kronor en gång i tiden. Det var ren och skär lycka!!

//Annika

Än har vi lite tid kvar tillsammans. Än hinner vi njuta en smula av vår värdefulla tid.

Kram Annika

Dela gärna

Tiden på väg att rinna ut. Läs mer »

Killen i mitt liv.

3 kommentarer / Natur, Österlen, Patrullhund / Av Annika Olsson / 7 juli, 2019 / Gyllebosjön, Hemvärnet, Österlen, skarpinsats / 2 minutes of reading

Hejsan.

Ni som följt min blogg ett tag, vet nog redan vem jag syftar på. Grabben som är med på det mesta jag hittar på. Killen som aldrig tvekar att ta en tur med mig oavsett väder, vind eller årstid. Han som så ofta skymtar här på bild. Han som fullkomligt älskar Gyllebosjön.

Såklart menar jag min Johnny-boy. Min underbara flatcoated retrieverhund.

Idag tänkte jag tillägna honom det här blogginlägget eftersom han nyss jubilerat och fyllt hela tio år.

För att fira Johnnys födelsedag startade vi som alltid – med en skogstur runt sjön. Han älskar sitt Österlen och sin Gylleboskog.

Såklart hängde resten av gänget också med den här morgonen. En dotter och de båda småhundarna.

För att göra Johnny riktigt glad, så låter man honom såklart bada. Trots att han är en hundras som är avsedd som apporterande fågelhund, så badar han mer likt en feg tant. Han vägrar att simma där han inte bottnar. Istället sänker han vällustigt sin kropp ner i det grunda vattnet och frustar förnöjt.

Såklart fick han bada i Gyllebosjön på sin 10-årsdag.

På badplatsen i Gyllebo råder hundförbud nu på sommarn, men i resten av sjön är det fritt fram för vattenälskande hundar.

När vi sedan vandrade hemåt planerade vi för kvällens födelsedagsfest. Husse skulle fixa gofika och vi tänkte ha det lite extra festligt för vår Johnny.

Men den här eftermiddagen blev helt annorlunda än vad vi först planerat…

Strax efter middagstid ringde telefonen och jag fick ett skarpt hemvärnslarm. Det var en dam som försvunnit i Sjöbotrakten. Istället för att fira födelsedag i Gyllebo så fick Johnny göra det han älskar allra mest, att jobba som patrullhund i sitt militärförband, och delta i söket efter kvinnan som försvunnit.

På kvällen hittades tanten välbehållen, och såklart blev det tårtkalas när vi trötta anlände hem till Gyllebo igen. Slutet gott, allting gott… och särskilt god var prinsessbakelsen….

Dagens citat:

En hund är den enda som älskar dig mer än den älskar sig själv.

Må väl och ta hand om era fyrbenta vänner, det är de värda.

Kram Annika

Dela gärna

Killen i mitt liv. Läs mer »

Årets första hundträning.

Lämna en kommentar / Patrullhund / Av Annika Olsson / 23 januari, 2019 / flatcoated retriever, Tjänstehund / 1 minute of reading

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Jag och Johnny har varit på årets första tjänstehundsträning. Johnny var som alltid glad som en speleman när grönkläderna plockades fram.

Spår och bevakning stod på träningslistan och Johnny skötte sig riktigt bra. Vid lunch var det samling och korvgrillning. Ingen korv smakar godare än den på vintern efter ett svettigt spårarbete.

Efter en riktigt bra träningsdag fick Johnny krypa in i sitt varma, goa täcke. När man närmare sig en ålder av tio år, då måste man vara lite rädd om kropp och leder.

Med tanke på FÖRRA ÖVNINGEN, så är Johnny inte själv alltid så rädd om sig. Den gången resulterade hans klumpighet en utdragen tand. En tand som jag har kvar som ett minne av händelsen. Kanske blir det ett kärt smycke en gång, ungefär som en skyddsamulett…

Kvällens citat:

En vän är någon jag kan tänka högt inför.

Och det kan man verkligen göra inför Johnny… ja utom om man tänker på mat då förstås…

Tips: Vill ni också ha ett vackert smycke, men inte har någon Johnnytand så finns ett halsband med evighetssymbol HÄR, eller den HÄR evighetsringen. Fler vackra smycken hittar ni HÄR …. inte alls så coolt som en huggtand, men kanske lite mer passande till en festklänning…

Ha de gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Årets första hundträning. Läs mer »

Julfest med grönt tema.

Lämna en kommentar / Patrullhund / Av Annika Olsson / 9 januari, 2019 / julfest, mlitärer, Tjänstehund / 1 minute of reading

(inlägget innehåller reklamlänkar till Stronger träningskläder)

Hejsan.

Jag har varit på julfest med grönt tema kan man säga. Det betyder alltså inte att vi äter grönkål och vegetarisk mat. Det betyder att det är ett möte med efterföljande julfest tillsammans med mina gröna, sköna militärkompisar.

Det var en vacker kväll som jag rattade min lilla bil för att träffa ett härligt kompisgäng. Kompisar som alla är beredda och tränade på att bistå samhället i händelse av en nödsituation. Mitt hemvärnskompani.

Efter information och möte var det bara att hugga in på maten. Pizza!

Alla är vi tränade att klara våra uppgifter på kort tid och med bra resultat. Vi fick dock bita i lite andra problem under kvällen. Att bygga hållbara torn av sugrör tillexempel.

Noggrannheten tummar vi aldrig på.

Ett stolt segrande lag!

Jag vill tacka för en härlig kväll.

Kvällens citat:

Att vara stark är inte tillräckligt, man måste vara tillräckligt stark.

Tips: För att orka hänga med som soldat så krävs det att man tränar sin kondition. Favoritkläderna är såklart de HÄR härliga tightsen, och den HÄR sköna tröjan. Allting ska hållas på plats, och då krävs en stabil BH, såklart i grönt.

Ha det gott och kram.

Annika

Dela gärna

Julfest med grönt tema. Läs mer »

Krigarhunden

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Patrullhund / Av Annika Olsson / 20 december, 2018 / Hemvärnet, Tjänstehund / 2 minutes of reading

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej hej.

Det var en alldeles fantastisk morgon. Jag och Johnny var på väg till årets sista tjänstehundsträning som vi båda längtat så mycket efter. Morgonen var ljuvlig och vacker och vi hade varit uppe tidigt i ottan och packat kaffe, Johnnys hotdog och våra saker. Det skulle bli korvgrillning som alltid, på vår avslutning. Stefan skulle ut på annat håll med sina jaktkompisar.

Som så ofta var jag och Johnny först på plats. Det rådde en förrädisk halka och några var extra sena.

Vårt hundbefäl hade förberett en riktigt rolig övning och vi var alla förväntansfulla såklart.

Men ett litet hundbråk på en sekund resulterade i en huggtand som plötsligt pekade åt helt fel håll på Johnny. Så istället för en dag i skogen, så blev det en dag på djursjukhuset för oss.

-har matte uniform så är jag i tjänst, tycktes Johnnys tanke vara.

Ja trots att det nog smärtade ganska rejält, så blev Malmö djursjukhus väntrum och undersökningsrum grundligt genomsökt. För är man en krigarhund så är man.

Efter några dagar i morfindimma och en tand som nu är ett minne blott så är Johnny snart redo för nya äventyr.

I äkta Johnny anda så hyser han såklart inte det minsta agg mot sin andra fyrbenta soldatkompis. Saker händer, sånt i livet.

Från Johnny till alla som hört av sig och oroat sig vill vi säga TACK. Och såklart är jag glad över att den andra hunden bara fick en repa i örat. Allt var pyttesmå misstag. Vi kom lite grann för nära varandra i början, stod på ett extremt halt underlag med stridstaggade gossar. Olyckor händer och skapar erfarenhet.

Kvällens citat:

Det är livet självt som är den verkliga festen.

Tips: Och när det vankas fest då byter jag ut stridsuniformen mot en annan mundering. Under festkläderna är jag klädd så HÄR … skojade bara, det ser nog mer ut så HÄR nuförtiden. Allting på sin plats liksom.

Ha en fin kväll och kram på er.

Annika och Johnny

Dela gärna

Krigarhunden Läs mer »

Augustimörker och grön uniform.

Lämna en kommentar / Boktips, Patrullhund / Av Annika Olsson / 25 augusti, 2018 / Allmänt, joggingkärlek, patrullhundsträning / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vilka ljuvliga kvällar det är nu i augusti.

Det är så vackert så jag nästan dånar lite grann.

Förra helgen hoppade jag i min gröna uniform och for på tjänstehundsträning.

Underbart. För varje gång som jag kör iväg med min bruna ”militärvolvo” så är jag överlycklig. Det betyder att min Johnnyhund är i god form och vi båda har ännu en mysig träningsdag att ge oss i kast med.

Tidigare i somras var Johnny inte riktigt kurrant och såklart blev jag orolig. Nu har han fått vila lite mer ett tag och haltar inte längre.

Jag ger honom blåläppad mussla som ska göra hans leder lite bättre och vara bra för lite äldre hundar.

Ja, nu är han så pigg att jag funderar på att själv börja med sådan där mussla ….

Min fine Johnnyhund gjorde ett bra jobb och jag blev såklart stolt.

Värre är det egentligen med mig själv. Jag har trappat bort all smärtlindringen nu i sommar som jag tagit mot mitt diskbråck. Och fy tusan, då kände jag att pillerna verkligen haft effekt. Stundom gör smärtan sig rejält påmind nu, då får jag bita ihop och grimasera en stund.

En halvgalen sak som nu väntar på mig är den tjejmil som jag anmälde mig till innan ryggen knasade sig.

Sådana där saker ställer man inte bara in hur som helst. Flyg och hotell är bokat och betalt, så det måste helt enkelt bli av. Lite mjukträning har jag kommit igång med, och jag får försöka göra mitt bästa med mycket pannben.

När jag inte jobbat eller flängt runt i skogen, så har jag passat på att lyssna på ännu en bok. Den här gången var det en sann berättelse från ett familjehem. En bok som heter ”Mamma sa att jag inte fick berätta” av Cathy Glass. Jag gillar ju sanna berättelser så den här följde jag med stort intresse, men också förfäran. Jag imponerades av den underbara familjemammans klokhet och tålamod.

Dagens citat:

Det är en så otroligt skön

känsla att göra det där som

andra sade att man aldrig

skulle klara av.

Ha en ljuvlig dag och en stor kram.

Annika

Dela gärna

Augustimörker och grön uniform. Läs mer »

Klädd i grönt igen.

Lämna en kommentar / Patrullhund / Av Annika Olsson / 21 juni, 2018 / Allmänt, flatcoated retriever, Militärövning, patrullhundsträning, Tjänstehund / 2 minutes of reading

Hejsan.

Äntligen!!!

Äntligen kände jag mig redo att hoppa i uniformen igen och ge mig iväg på tjänstehundsträningen.

Och ni kan ju gissa hur glad hunden Johnny var den där morgonen.

Och vi fick en toppendag – som alltid.

Vi samlades ute på ett fält på Revinge. En ensam sko … ko menar jag såklart …. strövade runt och gjorde förvillande kospår på vår tilldelade spårmark den här dagen.

Den här gården har säkerligen fått utstå ett antal krig i sina dagar. En gård som tagits i besittning, som bevakats och som förmodligen varit med om det mesta vad det gäller försvarsövningar.

Här samlades vi, en massa hundar och hundförare den tidiga söndagsmorgonen.

Morgonen bjöd på ett ljummet sommarregn, men ganska snart klarnade det upp och solen sken över oss resten av dagen.

I våra bilar väntade hundarna tålmodigt på sina uppgifter.

Morgondagens generation

Under tiden som dagens uppdrag delades ut så stiftade vi bekantskap med nästa generation patrullhundar.

Alltså, man dog ju nästan ”sötdöden” när de här båda juvelerna tultade ur sina bilar.

I ärlighetens namn ska jag nog berätta att den ena inte alls kommer att blir en försvarsmaktshund utan en jakthund. Men grönt som grönt, och det viktiga är att små hundar skaffar sig ett jobb!