Varm choklad och ostbullar.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Då när jag och Amanda gick från Haväng till Klammersbäck så hade vi såklart stärkande saker med i en ryggsäck.

För även om vår vandring inte var så jättelång så tänkte jag på min dotter, som ju är en ammande kvinna och i behov av mycket näring just nu.

Målet för vår fikapaus var den vackra Stenörens ålabod.

Aldrig någonsin smakar en lunch så bra som när man vandrat ett tag och slår sig ner för att äta det man packat med sig.

Det kvittar egentligen vad det är man tagit med, för allt blir så himla gott när man är ute i naturen. Fast den här dagen hade jag kokt egen varmchoklad med extra socker och extra kakao i. Till det hade vi bredda ostbullar. Den bästa vandrarmaten man kan tänka sig.

Efter den pausen var vi stärkta att vandra vidare.

Men i takt med att timmarna gick så expanderade Amandas bröst, så vi kunde ju inte vandra i all evighet. Bara tanken på den lille Tjabokillen fick dem att växa ännu mer. Tack min fina Amanda för en underbar dag tillsammans. Jag finns här närhelst du behöver en vandrarkompis.

Dagens citat:

Jag älskar att vara mormor. Äntligen kan jag träffa någon som är skallig, dreglar och har blöja – men som inte är min date.

Ja riktigt så gammal är jag förstås inte. Och jag har ju min Stefan som har lite lockar kvar och inte behöver blöja. Dreglar kan han möjligtvis göra ibland, men då är det nog mest snusets fel.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

Dela gärna
     

Varm choklad och ostbullar. Läs mer »

Vårspaning.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej

I helgen var jag med Stefan i nationalparken på lite vårspaning.

Stefan hade fått behandling för sitt nya ryggskott och behövde ”lea ti ryggen litta”, som han sa.

Leda till ryggar, det gör man lysande bra genom att ströva genom Stenshuvuds norra del av nationalparken. Här är stenigt, ojämnt och bra. Perfekt underlag för stela gubbar som behöver mjukas upp en smula.

Under tiden som Stefan linkade fram och mjukade upp kroppen så ägnade jag mig lite mer åt vårspaning.

Plötsligt var de där, mitt framför mina fötter. Alla du bedårande blåsipporna. Utslagna, vackra och utan strumpor.

På arboretets lilla äng stod det gamla knotiga plommonträdet minsann redan i knopp.

Några knoppar hade redan slagit ut och snart kommer trädet att stå i full blom.

Stenshuvud är nog det bästa stället att vårspana på, samtidigt som man mjukar upp äkta hälftar.

Det bästa är att man kan återvända hit hur många gånger som helst och hela tiden upptäcka nya saker.

Dagens citat:

Kärleken är inte blind, den är bara närsynt. Hormoner är blinda.

 

Ha det gott, kram Annika

Dela gärna
     

Vårspaning. Läs mer »

Babyfri vandring.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Om man ska ta några timmars paus ifrån småbarnslivet och göra något på egen hand… ja, vad gör man då?

Såklart går man på vandring med sin mamma.

Mitt lilla barnbarn, Scott, är en alldeles förtjusande liten 5 månaders bebis. Men jag skulle sticka under stol med om jag nu skrev att han var ett lätt barn att passa. Det är inte så att han är skrikig, dum och elak, nej nej, inte alls. Han är helt enkelt bara lite för nyfiken, vaken och pigg för sin ålder. Alltså, tar det lite på krafterna att vara hans mamma.

I helgen fick därför Scott vara tillsammans med sin pappa nästan en hel lång dag, så gick jag och Amanda ut på en stärkande tur. Vi startade vid Haväng där jag lovat att visa henne det charmiga lilla utemuseumet Lindgrens länga.

Pigga och glada vandrade vi fram. Vi kvinnor som någon gång fött barn, vet hur den där känslan är, då vi för första gången lämnar bort våra guldskatter. Då man för första gången på länge inte har en unge tätt intill sin egen kropp på flera timmar. Det är en slags frihetskänsla som man både vill ha, men samtidigt inte.

När vi nästan var framme vid Stigalunds gård frågade Amanda mig:

-mamma. var är den där Lindgrens länga?

Ja, den hade vi ju passerat för länge sedan, så någon vidare bra vandringsguide det är jag då sannerligen inte. Asch, den får vi besöka nästa gång Amanda får lite egentid.

Istället fick jag peka ut Stigalunds gård som ligger så vidunderligt vackert.

Ganska snart var vi framme vid Klammersbäck och den ensamma tallen.

Det har pratats och skrivits mycket om bäckens utlopp som flyttat sig långt norrut i vinter.

Vi iakttog naturens fenomen innan vi vandrade tillbaka längs havet norrut mot Haväng igen.

Dagens citat:

Ett makalöst bra liv innebär inte avsaknad av problem. Ett makalöst bra liv innebär påfyllnad av kärlek och glädje.

Slutet på vår vandring får ni hänga med på i ett annat inlägg.

Kram Annika

Dela gärna
     

Babyfri vandring. Läs mer »

Man ska vara glad för det lilla.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hej hej.

Ni vet ju att jag så gärna vill att det ska bli lite vinter och lite snö här nere på Österlen innan den riktiga våren kommer på riktigt.

I förra veckan blev jag bönhörd och lite snöflingor singlade sakta ner från himlen.

Det var ju inte direkt lönt att varken valla några skidor eller leta upp pulkan uppe på loftet.

Men man ska ju vara glad för det lilla, så vi tog en promenad i ”vinterlandskapet”.

Innan jag hann hem igen så hade det vita pudret blåst bort och liksom sugits upp av marken. Nöjt tänkte jag på mina vinterdäck till bilen som ännu låg kvar på sin sommarförvaringsplats. Där kommer de nog att få ligga till nästa vinter. Ja, man ska vara glad för det lilla.

Dagens citat:

Av Johnny Joe Jones: Människor frågar hur jag kan vara så positiv efter ha förlorat båda mina ben… Jag bara frågar dem hur de kan vara så negativa med sina.

Det finns så många härliga förebilder som sprider positiv energi. Lägg märke till alla dem, så finns det inte så mycket utrymme för de negativa.

Ha en fin dag och kram Annika

Dela gärna
     

Man ska vara glad för det lilla. Läs mer »

Nu kan man smaka våren.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det händer så himla mycket ute i naturen vid den här tiden på året.

Med alla sinnena kan jag märka hur våren nalkas. Det hörs på fåglarnas allt starkare och ihärdigare sånger. Det hörs i bäckens vilda porlande och mina egna lite lättare steg på gruset i vägen.

Det syns i naturens färger, i knopparna som sväller och människors lite varmare leende.

Nu när maskarna förvandlat alla höstens löv till jord, kan jag känna doften av mull. Jag kan också ana en svag doft av hederlig skit, gödsel från bondens första vårbruk. Jag älskar att ta djupa andetag och fylla mina lungor med denna vårdoft.

 

Den första smaken av vår, det måste väl vara då man tar sin första lilla tugga på ett skirt ramslöksblad. Så starkt och så gott och så mycket smak av våren.

Att det är vår det kan jag känna i vinden som sveper mot huden i mitt ansikte. Fast mest känns det såklart i hjärtat. Vårkänslor, det finns inget bättre.

Med alla mina sinnen känner jag hur våren pockar på. Kropp och själ kommer i balans, och jag tror att det är likadant för de flesta levande varelser. Balanssinnet mår gott.  Med syn, hörsel, lukt, känsel och smak råder det inga tvivel – våren nalkas. Eller hur Herr Gessle?

Dagens citat:

Att begå misstag är oförlåtligt. Om man ändå begår misstag bör man lyckas med dem.

Ha en riktigt härlig måndag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Nu kan man smaka våren. Läs mer »

Mitt februari 2020

4 kommentarer / Månadssummering / Av / / , / 1 minute of reading

Hej hej

Februarimånad blev nog vindarnas och regnets månad. För fy tusingen vad det har stormat och blåst här på Österlen. Jag har i vanlig ordning trotsat vädrets makter och varit ute och vandrat så ofta jag fått tillfälle. Jag har även fått brottats med en envis förkylning som haft sitt grepp om mig i så gott som hela februari. De första vårblommorna har kikat upp och tranorna har anlänt till Gyllebo. Även lärkan är sedan ett bra tag tillbaka. Mitt lilla barnbarn har hunnit bli fyra månader och allt har tuffat på i sin gilla gång.

Min rygg och mina diskbråck har inte varit snälla den senaste tiden. Den ischias de gett mig har begränsat löpningen, som den här månaden stannar på ynka 35 kilometer. Men nu tackar jag februari för den här gången och hälsa katternas månad, mars, välkommen.

Dagens citat:

Du mår bättre om du: Tänker mindre och känner mer. Surar mindre och ler mer. Talar mindre och lyssnar mer. Dömer mindre och accepterar mer. Tittar mindre och gör mer. Klagar mindre och uppskattar mer. Fruktar mindre och älskar mer.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

 

 

Dela gärna
     

Mitt februari 2020 Läs mer »

En stund vid havet med en vän.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej

Att vandra i sin ensamhet här på Österlen skänker mig så mycket glädje. Alla små saker jag får se och uppleva, och alla tankar jag plötsligt  kan höra så tydligt.

Att upptäcka de allra minsta vårtecknen och lägga märke till  hur ljudet av fåglarnas sång förändras för varje dag som går, det går bäst i min ensamhet.

Att bara stanna upp och få vara för en stund. Utan saker som triggar igång alla ”måstetankar”, att bara kunna landa i nuet. Det är sånt som ensamma vandringar skänker mig.

Men när det kommer till fika och kaffedrickning, då behövs det allt en vän.

Att packa upp en fikakorg eller att konka på en kaffetermos, det kräver att man har någon vid sin sida. Att sitta ner och sörpla varm choklad, eller starkt kaffe, det kräver allt att man har en vän vid sin sida.

Det kan vara en fyrbenting, men det kan också vara en äkta hälft eller en annan fin vän.

Vad det blir för sorts vandring idag, det vet jag inte riktigt än. Men att det är mitt barnbarns egen dag – det vet jag med största säkerhet! För visst måste det väl vara Scotts dag idag på självaste skottdagen.

Dagens citat:

Människor ogillar alltid det som de själva är ur stånd att utföra.

Ha en riktigt fin dag och för alla ogifta kvinnor som drömmer om giftermål, så är mitt hetaste tips att gå ut och fria idag. Skottdagen sägs vara den dag då det är kvinnans rätta till att ta saken i egna händer.  Det dröjer fyra år till nästa gång, tänk på det.

Kram på er från mig.

Annika

Dela gärna
     

En stund vid havet med en vän. Läs mer »

Vandring med snuspaus.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Den senaste tiden har vi mest haft ”varannandagsväder” här på Österlen. Ena dagen sol, och nästa regn och storm.

I helgen när solen kikade fram så passade jag och Stefan på att ta våra hundar med till skogen.

I skogen vid skjutbanorna här i Gyllebo, finns härliga motionsspår i olika längder. Allt ifrån bara ett par kilometer till närapå en mil långt. Start och mål hittar man ett litet stenkast bakom festplatsen ”Dungen” i Östra Vemmerlöv.

Lite här och var finns sittplatser utplacerade. Perfekt för trötta gubbar med stelopererade fötter.

Här vandrade vi i härlig skog av skiftande karaktär.

När den stelbente lille ”gubben” sedan blev trött igen var det bara för oss att pausa på en bänk i skogskanten. Efter en stunds vila i solen och en rejäl prilla under läppen så var Stefan redo att vandra vidare med oss.

Ett kalhygge stod klart för nyplantering, och här doftade lite grann av nyhuggen skog. Det är den bästa doft som finns tycker jag.

På ett ställe hade någon börjat på en liten koja. Det såg så charmigt ut.

Dagens citat:

Det finns ingen garanti för att du alltid lyckas när du försöker. Det finns däremot en fullständig garanti för att du aldrig lyckas om du inte försöker.

Våga! Jag älskar ordet våga!

Kram Annika

Dela gärna
     

Vandring med snuspaus. Läs mer »

Rapport från yngsta trollungen.

6 kommentarer / Familj / Av / / , / 1 minute of reading

Hej hej

Nu har det nästan gått två långa månader sedan Emmy packade sin ryggsäck och drog iväg till Nya Zeeland.

Liksom i förra inlägget så har jag fått lov att använda Emmys och Matildas bilder här i bloggen. Förra inlägget hittar ni HÄR, för er som kanske missade det.

Så mycket härliga äventyr som de är ute på, så måste jag nog erkänna att jag faktiskt är en smula avundsjuk. Alltså, vilken natur!!

Jag har förstått att de vandrat jättemycket, eller hikea som de kallar det.

När de inte använt sig av apostlahästarna, så har andra fortskaffningsmedel nyttjats. Fyrhjuling och helikopter till exempel.

För någon vecka sedan pratade jag med Emmy i telefon. Det var första gången sedan hon reste. Åhhh, då värmer det till i mammahjärtat. Min fina tös, som är lika vacker på både in- och utsida.

Var nu rädda om er töser ♥

Dagens citat:

En mamma är inte gjord av stål, men hon klarar vad som helst för sina barn. En mamma har inga batterier, men hon fungerar hela dagen och hela natten och är mycket noggrann när det gäller hennes barn. En mamma har inte 7 liv, men skulle offra det enda hon har för sina barn.

 

Ha det fin och kram

Annika

Dela gärna
     

Rapport från yngsta trollungen. Läs mer »

Tårtfest på Kivik.

2 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det har varit stort tårtkalas på Kivik.

Det var Kiviks Café, Cake Cowboy och såklart Mellby Bagaren som slagit sina mjöliga bagarmössor ihop och ställt till med världens tårtfest.

Vi bjöds på en tårtbuffé av världsmästarklass. Den som gick hungrig och sötsugen härifrån, ja den fick sannerligen skylla sig själv. Det var inte bara magen som fick sin tillfredsställelse av allt det goda, nej även ögat njöt av de fantastiskt vackra skapelserna. Som alltid är ju smaken lite grann som baken, och alla hittade sina favoriter såklart.

Själv är jag rysligt svag för ”Tjoffes special”. Kanske är det för att det är den tårtan jag bäst känner till från alla barnkalas. Och nog gick tankarna tillbaka till 70-talets barnprogram med Frasse, Janos och Hilding. De där tre mjöliga sjömännen i programmet ”Tårtan”. Även om de här bagarna på Kivik med säkerhet har bättre koll på hur bakning egentligen ska gå till.

Är det fest på Österlen så ska det såklart även vara en ”spiddekaga” på bordet. Med säker hand visade Gun hur den ska skäras upp enligt skånsk tradition. Jag brukar använda ett bågfilsblad när jag själv ”styckar en dylik kaga” och såg jag inte helt fel, så hade Gun också det till sin hjälp.

Jag och Stefan åt så våra magar pös över både linning och skärp, och någon kvällsmat fanns det sedan inte plats till förrän nästkommande dag, och knappt ens då. Ett väldigt trevligt evenemang som förgyllde en grå februarisöndag på Kivik.

Tack Gunvor och Mats som bjöd oss med.

Något som också förgyller mina gråa dagar, det är när jag får besöka av mitt lilla barnbarn. Även om hans hjälp på kontoret ännu har mer att önska, så bor det kanske en liten spirande arkitekt i killen…

Dagens citat:

När jag var liten tänkte jag att det var konstigt att min mamma aldrig blev sjuk. Nu fattar jag. Hon blev visst sjuk. Det var bara det att ingen brydde sig. //mammasanningar

 

Kram Annika

Dela gärna
     

Tårtfest på Kivik. Läs mer »

Rulla till toppen