Gyllebo slott.

Hej hej

Här i Gyllebo ligger ett vackert litet slott. Det heter Gyllebohus och är så fint tycker jag.

Slottet ligger så fantastiskt vackert vid sjön, och oftast ser man det bara utifrån.

Slottet är numera privatägt, men en gång i veckan får man besöka slottsparken och den vackra klosterruinen.

Efter att ha varit på skogsvandring med min Stefan så passade jag på att göra ett besök här. Trots att jag bor så nära, så är det inte alls ofta som jag ger mig tid att besöka den här fina platsen.

Slottet är så vackert och parken så välskött. Förr i tiden var det ett slags vilohem här och Stefan minns att hans mormor bodde här när han var liten, (eller kanske det var hans farmor) .

Om den gamla klosterruinen finns det så många hiskeliga skrönor. Historier om munkar och nunnor, om barnlik och ond bråd död. Det finns berättelser om varför det finns ett ”stengärde” under vattnet. Om allt det där är sant eller inte, det har jag faktiskt ingen aning om.

Jag strosade djupt försjunken runt i parken i mina tankar. Jag njöt av den underbara solen och av alla vårblommor som börjat kika fram.

Borta vid badplatsen kunde jag se att många besökare kommit för att njuta av sol och natur.  Vackra underbara Gyllebo, väl värt att besöka.

Dagens citat:

Om någon säger ”det kan du inte”… gör det två gånger och ta bilder.

Vill bara påminna om det… du kan mer än du tror.

Kram Annika

Dela gärna

Gyllebo slott. Läs mer »

Ute på expedition.

Hejsan.

En dag i förra veckan njöt jag av ett strålande väder på Stenshuvud.

Vid min sida hade jag en väninna som också blivit sugen på att ge sig ut och vandra. Hon känner sig inte riktigt säker på alla vandringsstigarna som vi har här på Österlen.

Självklart får hon hänga med mig ibland på mina strövtåg. Inte för att jag är så säker på vägen alltid, men jag är inte det minsta rädd för att komma vilse. Lite vilse i livet har jag ofta känt mig. Fast nej, i naturen har jag alltid känt mig trygg, även om jag i verkligheten kanske varit smått vilse ibland. Den här dagen var det dags för ”Expedition Annika”… eller kanske våra turer borde kallas ”Vilse med Annika”.

Vi stretade uppför berget sida vid sida.

Där uppifrån de olika ”huvudena” är det så himla vackert. Även om vi såklart var smått andfådda efter bergsbestigningen, så var det mest utsikten som tog andan ur oss.

Det var verkligen en vacker förmiddag. Nationalparken visade sig från sin bästa sida och eftersom det var sportlov så fanns det ganska många besökare där.

Resten av  bilderna från vår härliga förmiddag i nationalparken ska jag visa er en annan gång.

Dagens citat:

Antingen finner jag en väg, eller så gör jag en.

 

Om man råkar komma vilse och inte finner stigen längre, ja då får man helt enkelt trampa upp en egen.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

 

 

Dela gärna

Ute på expedition. Läs mer »

Lungörten blommar.

Hej hej

Idag hinner jag bara kika in snabbt med ett litet inlägg här på bloggen.

I värsta coronatiderna så blommar nu lungörten för fullt här i Gyllebo. Förr i tiden så trodde man att den här örten var bra mot lungsjukdomar.

Den här blomman kan man köpa som en perenn i plantskolan, men mitt exemplar har själv flyttat hit. Förmodligen fanns den här redan innan vi byggde vårt hus. Vild och vacker med sina lila och rosa små blommor.

Vid sidan om lungörten kan jag skymta en annan liten söt blomma. En marktäckare som blommar med blåa söta blommor. Ormöga.

Det får vara allt för idag. En liten försmak på vårtecken som snart kommer att rassla in. Kanske hittar du själv några små vårtecken idag?

Dagens citat:

Många människor försummar den lilla lyckan medan de förgäves väntar på den stora.

Ha en fin söndag och kram från mig.

Annika

 

Dela gärna

Lungörten blommar. Läs mer »

Sportlov

Hej hej

Den här veckan har det varit sportlov i Skåne för alla uttröttade skolbarn. Någon vintersport där det krävs snö eller is, har det förstås inte gått att ägna sig åt här på hemmaplan. Om man nu inte väljer att hänga framför TV:ns skidtävlingar eller åka till en konstgjord isbana vill säga.

Här har det mest varit storm och regn omväxlande med små solglimtar ibland. Precis ett sånt sportlov som det nästan alltid brukar vara om man bor här på Österlen.

En enda gång minns jag att det var vinter som i en sagobok här i Gyllebo. Det var snö och kallt. Varenda Österlenunge hängde vid sjön och åkte skridskor för glatta livet dagarna i ända. Föräldrarna satt vid kanten med prickiga korvmackor gjorda på Skogaholmslimpa. Men det har jag bara fått uppleva en enda gång här i Gyllebo.

Det här sportlovet är alltså som sportlov är mest. Och för någon dag sedan kom Stefan in och förkunnade att tranorna nu landat i den stora hagen i Gyllebo. Lika punktliga varenda år.

Jag vet inte om det heter sportlov fortfarande. Ord ska ju hela tiden ändras och bytas ut för att bli bättre. Inte för att själva saken de beskriver på något vis blivit  annorlunda eller bättre, utan för att det helt enkelt måste ändras. Nu heter det nog vårvinterlov kanske. Det är ungefär som att det hette gymnastik när jag var barn. Det ordet anses numera som lite löjligt verkar det som, nu ska det istället heta idrott. Teckningen har bytts ut mot bild och höstlovet ska nu istället kallas läslov.

I skogen ploppar det ena vårtecknet efter det andra upp nu. Så kanske är det rätt att i stället kalla lovet för vårvinterlov faktiskt. I naturreservatet har man sågat bort nerfallna träd så att stigarna ska bli fria och framkomliga igen. Det är ett typiskt vårtecken tycker jag.

Om man jämför ljudet i skogen i november och i februari så är det stor skillnad. I november är det nästan helt knäppt tyst. Medan nu, i februari, så börjar fågelsången ta fart och man kan ana en annalkande vår.

Själv har jag passat på att fira lite sportlov med mitt lilla söta banbarn Scott. Shopping fick bli hans sportlovsaktivitet och den klarade han alldeles galant av. Även om mamma och mormor blev trötta och fick pausa med fika och mat stup i kvarten.

Dagens citat:

Siffrorna på banken är bara ett tecken på allt kul man inte haft.

Jag är INTE en förespråkare för materiell lycka, men att investera i upplevelser och tid tillsammans där man skapar minnen, det gillar jag.

Ha en fin dag och kram Annika

Dela gärna

Sportlov Läs mer »

Vi människor är så hialösa.

Hejsan.

Det finns ett utmärkt skånsk ord som beskriver precis hur jag tycker vi människor är. Hialösa. Det betyder otåliga på riktig svenska. Hialösa och en smula *glymska, det är precis vad vi är.

*glymska = glömska

Vi vill ha jul så fort löven fallit från träden. Sen vill vi kasta ut hela härligheten så fort det ringt in för ett nytt år. Då vill vi ha vår på direkten. Ut med gran och julstjärnor och in med tulpaner och lökar. Efter det längtar vi ihjäl oss efter sommar och semester. Fort ska det gå i ett rasande tempo. Min mamma sa alltid ”du trår livet ur dig tös”.  Och nog ligger det en massa sanning i det.

Samtidigt oroar vi oss och påstår att naturen är ur led. Att allting bara blir tidigare och tidigare för varje år som går. Och blir allting sent, så *förgryser vi oss för den saken skull. Kommer snön i april så är det häpnadsväckande, trots att det bevisligen hänt förut. Blir det sommar tidigt, så ojar vi oss över det, fast att det inte alls är första gången det händer.  Jag minns själv en gång … det var vinter när jag åkte in på BB 1:a maj, och sommar några dagar efter när jag kom hem.

* förgryser = häpnas över

Jag tror att vi alla, lite till mans faktiskt, är ganska glömska vad det gäller just väder. Hur många minns hur vädret var i fjor, för exakt ett år sedan? Gör du det?

Tack vara min blogg och mina eviga blogginlägg så vet jag att hemma hos oss planterades det penséer för glatta livet.

Även om jag sett att det redan nu säljs penséer i affärerna, så känner jag då rakt inte för att sätta igång med vårbruket i Gyllebo redan. Sådär är det, det ena året är inte likt det andra, för hur tråkigt skulle inte det bli. Naturen är olika och vi själv är också olika.

Den här våren stormar det massor till exempel, vilket jag fick känna på i söndags. Har ni missat blogginlägget om mina sandblästrade hundar så hittar ni det HÄR.

Istället för att blåsa iväg vid havet, valde vi att vandra vid Forsemölla i skydd av backar och skog.

Att sedan komma hem till stugan och tända fyr i kaminerna var så himla mysigt, då gjorde det ingenting att stormen rev utanför. Lite babygos på det, så spelade vädret ingen som helst roll.

Dagens citat:

De säger att jag har förändrats mycket, jag säger att mycket har förändrat mig.

Ta det lungnt och njut. Kram Annika

Dela gärna

Vi människor är så hialösa. Läs mer »

Där kärleken slagit rot.

Hej hej

Det finns en plats på Österlen som betyder lite extra för oss, mig och Stefan. En plats där kärleken liksom har slagit rot, sådär på riktigt.

Det är vid Rörums strand. Vid havet och sandstranden nedanför Knäbäckshusen. Det var här vi svor varandra evig kärlek för en massa år sedan.

Då när vi gifte oss, var det en vacker majdag med solsken och fågelsång. Den dagen hade vi en stor lurvig, svart flatte vid vår sida. Han hette Leo och var föregångaren till fine Johnnyhunden. Förra helgen var det en gråmulen, men minst lika vacker februaridag. Vi hade istället för en stor svart hund, våra små pomeranianhundar med oss.

Tiden går och saker förändras. Det gäller att bara guppa med på livets våg och njuta av det man har.

En enkel ”strandluffs” en gråmulen februarimorgon kan bli ett lika ljuvt och vackert minne som en barfota bröllopsmarsch en majdag.

Även om åren har medfört hinder på vägen, för oss som för alla andra, så finns kärleken kvar. Det gäller bara att ta sig över på ett eller annat vis. Ibland har det faktiskt känts omöjligt. De gångerna har jag lagt mig ner platt på magen och bara krupit under. Ålning medelst hasning, likt den tappraste soldat. Det har räddat mig, Stefan och oss tillsammans.

En dag, någon gång … kanske …. skulle jag vilja göra om vår bröllopsdag där nere vid Nicolai kapell. Det hade varit en dröm att få samla min familj, mina närmaste bara för en dag. Att förnya våra löften hade säkert inte skadat. Att klä sig lite fint och ha fest hade också varit trevligt. Kanske när vi är ännu äldre och ännu glömskare…

Fast en gråmulen dag i vandrarkläderna är ju faktiskt också väldigt mysigt.

Dagens citat:

Kvinnor förföljer inte män. Deras fällor gillras försåtligare.

Heter det inte så, att kvinnans list övergår mannens förstånd. Baksluga, eller inte, så behöver vi varandra, vi kvinnor och män.

Ha det gott och kram.

Annika

Dela gärna

Där kärleken slagit rot. Läs mer »

Vårdagen förra veckan.

Hejsan.

Här på Österlen avlöser stormarna varandra. Blåst och regn i massor. Jag tycker inte det finns något bättre då, än att leva på minnena från förra veckans kalasväder.

Egentligen har vattenståndet inte riktigt återhämtat sig efter den torra sommaren vi hade 2018. Eller jag tror i åtminstone inte det. Jag har en egen måttstock som jag jämför med. Det är de olika små bäckar och vattendrag jag passerat år ut och år in här runt sjön. På vissa ställen brukar det på vårvintern bli rejäla översvämningar, men ännu är det inte ens nära.

Allting måste ju jämna ut sig, och har vi haft torka, så ska ju vattnet helt enkelt ner någon gång igen. Den eviga rundgången.

Även om jag gärna tagit nederbörden som snö, så njuter jag av vårdagar som den vi hade i fredags.

Naturen rår vi inte på. Den gör precis som den vill.

Babybaciller är inte heller så lätta att rå på tycker jag. I en vecka har jag kämpat emot en envis förkylning som bara kittlat lite lätt i halsen. Med apotekets förkylningsstoppare, ingefärsshot och frisk luft har jag kämpat emot. Med enda resultat att det liksom bara förlängts istället. Fast det spelar ingen roll, lite förkylning dör jag inte av. Inget kan stoppa mig från babygos.

Jag kurerar mig med lite blomster och kattmys mellan varven…. eller nej … ni som känner Judith vet nog att henne myser man inte särskilt mycket med. Hon är lite mer som stormen utanför fönstret – vild och otämjd.

Dagens citat:

Förväxla inte min personlighet med min attityd. Min personlighet är den jag är. Min attityd beror på vem du är.

Så om någon behandlar mig dåligt så är det kanske för att jag själv inte heller är så trevlig. Ja, så kan det vara.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna

Vårdagen förra veckan. Läs mer »

Mer än lite duggregn.

Hejsan.

Jag brukar ha en himla massa bra och härliga idéer. Det tycker jag själv åtminstone. Men det här var ingen sådan, kan jag säga nu i efterhand.

Jag tyckte att vi kunde starta morgonen vid Borrby strand. Visst hörde jag att det susade en aning i trädtopparna här hemma i Gyllebo, men lite frisk luft skulle göra oss alla gott, resonerade jag.

Stefan, som för länge sedan har lärt sig att det liksom inte är lönt att kämpa emot mina upptåg, följde skeptiskt med.

Det var sandstorm och det regnade småspik. Attans vilket väder. Om vi inte hade haft våra småhundar i koppel så hade de med all säkerhet lyft som små söta drakar upp i luften och svävat bort i skyn.

Det blev inte någon särskilt lång skön vandring för oss, det måste jag villigt erkänna.

Ganska snart vände vi åter mot bilen med våra små sandblästrade hundar. Molly och Lykke såg smått chockade ut. Vår lille lånehund kröp långt in i sin hundväska och Stefan var knäpp tyst. ”Johnny hade i alla fall älskat den här idéen”, tänkte jag sorgset för mig själv. Det fick bli en tur hemma i skogen istället!

Det här med tur i spel är inget som jag kan skryta om att jag har. Men tur i kärlek måste jag väl ändå påstå att jag har. Och nu när det varit Alla Hjärtans Dag så måste jag ju visa er vad jag har fått…

Alltså….!!  Den vackraste blomsterbukett och ett par glittriga örhängen. Det var en vinst som min dotter vunnit åt mig när hon handlade på Tryde Ljus i Tomelilla.  Amandas motivering ”mamma betyder allt för mig”, gick rakt in i mitt hjärta och får stanna där för en lång tid framöver. Tack Amanda och Trydeljus!

Dagens citat:

Djävulen viskade i mitt öra, ”Du är inte stark nog att stå emot stormen”. Jag viskade tillbaka ”Jag är stormen”.

Ha en riktigt härlig dag och kram från mig

Annika

Dela gärna

Mer än lite duggregn. Läs mer »

Bara lite duggregn.

Hejsan.

Om vi nu fick strålande vårväder i fredags. så kan man nog säga att helgen har erbjudet lite mer av vad man skulle kunna kalla  ”skitväder”.

Ni vet ju att jaktsäsongen är över, så jag har lite mer tillgång till min äkta hälft nu igen.  Mina planer var att starta lördagen med en härlig vandring vid havet.

Innan Stefan ens hann öppna munnen och protestera, hojtade jag: ”ausch, di e bara litta duggregn”. 

Alltså hamnade Stefans kommentarer om det dåliga vädret inte alls i god jord. Ryggsäcken var packad med kaffe och godsaker. Hundarna var förberedda, och dem gick det inte att få på andra tankar. Det vara bara att ge sig ut.

Till Rörums strand och Knäbäckshusen gick vår färd.

Med i gänget var även en liten lånehund vid namn Snowie. Det är min dotters lilla hund som ibland kommer på besök hos oss. Hon är inte lika bra på att vandra som våra egna hundar, så hon fick emellanåt åka ryggsäck med mig.

Vädret var inte alls lika busigt och vilt, när vi väl kom ut. Det var faktiskt riktigt skönt. Jag förundrades över att kaprifolen nästan redan slagit ut sina gröna blad.

Vid slutet av stranden finns en så vacker grillplats.  Det står att marken där är privat, men det känns samtidigt väldigt luddigt var gränsen i  så fall går.

Vi smög oss förbi och ner på stranden.

Sakta strosade vi på den öde sandstranden med näsorna mot ”Stensho” igen.

En underbar vandring för liten och stor, trots vädret. Fast det var ju faktiskt bara lite duggregn.

Dagens citat:

Be om ursäkt när du har fel, inte när du är ärlig.

Ha en härlig måndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Bara lite duggregn. Läs mer »

En kalasfredag.

Hejsan.

Det var Alla Hjärtans Dag, och hela naturen andades kärlek.

Vädret här i Gyllebo var vårlikt och fåglarna sjöng som om det vore april månad. Snabb som en liten iller jobbade jag undan det sista på mitt kontor och gav mig ut i den sköna solen.

Vid slottet gick alpackorna och såg ut att vara smått yrvakna i de skarpa solstrålarna. I deras hage hade det som vanligt blivit en liten översvämning som bara var vacker mot alla de utslagna snödropparna.

Min favoritalpacka kom som så ofta mot oss när vi kom vandrande. Den har vi döpt till ”Per Gessle”, och jag tycker att den är så himla gullig. Det är något med den ljusa luggen som påminner om Gessles frisyr i unga år.

När vi småpratat med Gessle ett tag, vandrade vi vidare ner mot sjön.

Solen glittrade i vattnet. Träden vid stugan ute på udden skimrade ännu gråare än vanligt. Vad det där silvergråa egentligen är som täcker grenarna, det vet jag inte, men det ser trolskt och mystiskt ut på något vis.

Vid badplatsen låg badbryggan fortfarande på sniskan. Fast även om den här dagen skvallrade om en annalkande vår, så lär det dröja innan platsen är fylld med badsugna människor.

Med en ischias som blivit värre och en begynnande förkylning i kroppen vandrade jag vidare i solgasset. Lite småkrämpor får man ta… hemma på bordet väntade en bamsebukett med vackra rosor på mig. Kärlekens högtid kunde nog inte valt en finare dag.

Dagens citat:

Låt inte människor eller situationer göra dig upprörd. Båda är maktlösa utan din reaktion.

Ha en riktigt fin söndag.

Kram Annika

Dela gärna

En kalasfredag. Läs mer »

Rulla till toppen