huggorm

Ett planerat möte.

Hejsan.

Alltså, vilka dagar vi har just nu på Österlen. Idag talas det om sommarvärme minsann.

Jag har jobbat på som en liten iller på kontoret, för att ha möjlighet att kanske njuta lite extra nu i slutet av veckan.  Förhoppningsvis blir det då mycket utevistelse och sol för min del.

Det jag ska skriva om idag på bloggen, är något som jag förstår att inte alla riktigt gillar. En del mår direkt illa av det. Därför kommer här en liten varning till er…  det kommer fler ormbilder i det här inlägget!

Det var  förra helgen som jag åkte iväg tidigt på morgonen, för att förhoppningsvis få se en liten huggormsunge. Jag hade fått ett insidertips och visste ganska exakt var jag skulle smyga fram för ett möte.

Solen strålade och redan kändes luften lite ljummen då jag klev av bilen vid Naturums parkering.

Baksipporna stod ståtliga och vackra i full blom . Jag var bara tvungen att lägga mig ner på knä och föreviga dem, för säkert hundrade gången det här året.

I ögonvrån såg jag en nyfiken hare sitta och speja nyfiket på mig, och borta på ängen spankulerade en sädesärla på självsäkra ben.

Så kikade jag bort mot den lilla tuvan där det förutspåtts att huggormsungen skulle ligga vid precis den här tiden…

Ja, ta mig tusan, men där låg den verkligen!

Vackert hopringlad låg den och lapade sol, med Österlens vackraste utsikt framför sina röda ögon. Tyst och stilla satte jag mig ner på huk och njöt av ögonblicket.

Självklart har jag stor respekt för giftiga ormar. Särskilt ”huggisungar” som ju är de giftigaste. Samtidigt har jag ett intresse och en förtjusning över att de faktiskt bor och lever här, i den natur som vi människor ibland tror är enbart vår.

Jag tycker att allting i vår natur är så fantastiskt. Allt hör till och ingenting ska bort. Naturen är aldrig banal.

Dagens citat:

Naturen skyndar inte, ändå fullbordas allt.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

 

 

Mormor och hennes böjelser.

Hejsan.

En dag när min dotter och lille Scott var och hälsade på i Gyllebo, så skulle de passa på att köra till vår lokala plantskola för att köpa sättpotatis.

-vill du åka med mormor, undrade de?

-absolut!! … jag ska med, svarade jag bestämt, och slog ihop mina pärmar. Fast då kan vi väl ta en sväng ner om nationalparken, när vi ändå är så nära, envisades jag. Frisk luft är ju alltid bra.

Så blev det bestämt.

När sättpotatisen och lite andra småsaker var inköpta, var vi äntligen här igen. ”Stensho”. Solen strålade och lille Scott föll snabbt i skön sömn i sin vagn.

När Amanda insåg att jag även skulle kika efter nyömsade huggormar så kliade hon sig bara i huvudet. Hon har inte riktigt ärvt min förtjusning för reptiler och kräldjur.

-mormor och hennes böjelser, viskade hon till den halvsovande lille Scott.

När jag gick halvböjd och kikade i snåren efter ”huggisar”, så satte Amanda sig med näsan mot solen istället.

Det blev en mysig stund vid havet, och en massa soldyrkande huggormar hade också kikat fram. Det är ungefär som att plocka svamp, får man syn på en så ser man plötsligt massor.

Bästa jobbepausen man kan tänka sig.

Dagens citat:

Du måste inte göra något ”nyttigt” för att förtjäna en paus. Återhämtning är inget som du förtjänar. Det är ett mänskligt behov som du har.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Skam den som ger sig.

Hejsan.

Kanske är det någon av er som minns att jag var på reptilspaning i nationalparken för ett par veckor sedan.

(inlägget hittar ni HÄR)

Den gången såg jag inte skuggan av en endaste liten orm. Kanske var vinden för kall… Men skam den som ger sig. I påsk packade jag med mig småhundarna och Stefan och gav ormarna en ny chans.

På parkeringen vid Naturum insåg jag att alla andra människor nog också bestämt sig för att ”ormspana”, för aldrig har jag väl sett så mycket folk i parken på en och samma gång.

Backsipporna stod i full blom, och vid bäcken frodades vitsipporna så fint.

Vi vandrade på stigen längs med havet för att komma till snokarnas kärleksnäste.

Vi mötte en ung pojke som hade hittat en snok i en buske. Ormen, som jag tyckte var väldigt lik en vacker kopparbrun huggorm, skyndade sig in i den skyddande ljungen på andra sidan stigen. Den såg varken ömsint eller kärlekstörstande ut, så vi lämnade den och vandrade vidare.

Snokarnas kärleksnäste var den här dagen tomt på både snokar och kärleksliv. Vi strosade fram på sandstigen, som så vackert var omgärdad av torkad ljung. Hur kan något som är visset vara så obeskrivligt vackert egentligen.

Dagens citat:

Du behöver inte tycka som jag. Du behöver inte vara som jag. Du får vara du, men låtsas inte att du är någon annan.

Ha en fin påskdag.

Kram Annika

Scroll to Top