Hejsan.
Det är som om jag inte riktigt vet vilken åsikt jag ska ha det här året. Antingen vill jag stoppa upp tiden för att hinna njuta av våren och allt underbart som händer just nu.
Samtidigt vill jag att tiden ska rusa i rekordfart så att jag får hem mina två döttrar till Sverige snart igen.
Tänk… i påsk blev mitt lilla barnbarn hela 6 månader gammal. Alltså ett halvt år redan. Det gör ju såklart att man bara vill panikbromsa och stoppa upp tiden.
Samtidigt vet jag att Andréa, som ännu inte kunnat träffa sin systerson, längtar massor efter att få se honom. Så för henne och Emmy vill jag stoppa tiden så de också ska få njuta av den lille parveln innan han blir en stor gosse. Ja alla systrarna längtar såklart efter varandra väldigt mycket.
Mest för er mina döttrar, systrarna Henriksson, kommer här en liten bildbomb på Scotts påskfirande och på hans halvårsdag. För tiden kan vi inte göra något åt, den går med samma hastighet hur vi än gör. Vi kan bara göra det bästa av allting. Och jag, jag förevigar lille Tjabo-killen varendaste gång jag ser honom.
Planen var (och är ännu) en återförening av familjen någon gång under sommaren 2020. Jag håller tummarna så hårt jag bara kan för att det ska kunna bli verklighet.
Till dess längtar vi och njuter allt vi kan av nuet.
Dagens citat:
Längtan och hopp puttar oss mot framtiden.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Åh fina Annika… jag håller mina tummar hårt för att ni ska kunna få samla familjen till sommaren. Jag förstår att er längtan är oändlig just nu. Massor av kramar kommer här till dig. //Tina
Tack finaste Tina för din omtanke. En varm kram tillbaka.