virkning – Gylleboannika

Livet tuffar på.

8 kommentarer / Allmänt, Hemma hos mig., Hundar och katter, Natur / Av Annika Olsson / 15 april, 2020 / Gyllebo, maincoon, pomeranian, virkning / 1 minute of reading

Hejsan.

Påsken är över och livet återgår till det normala igen.

Men kanske inte helt normalt ändå, för än finns ”coronafaran” kvar. Men för mig är det normalt att jobba ensam hemma och istället för lunchraster och fika brukar jag ta mig ut i naturen på en tur.

Att starta dagen, ensam med en promenad tillsammans med hundarna runt sjön, eller lite morgonlöpning i gryningen, det är ju sånt jag alltid brukar göra.

Så här hos mig tuffar livet på som vanlig nu när påsken är över.

En annorlunda sak är att det nu är betydligt mindre flygplansstreck i luften. Förr kunde det ibland vara hela rutmönster på himlen efter en massa plan. Nu ser man bara ett enda streck då och då, och genast undrar man var det planet är på väg.

Livet tuffar på som vanligt igen och våren knackar på dörren alltmer. Påsken bjöd på härliga dagar, dagar då jag hade tid att pyssla och mixtra. Jag knåpade ihop en liten trädgårdsfilt åt barnbarnet, som han kanske kan ha i skrindan i sommar. Några nya grytlappar till en dotter blev det också.

Det handlar inte om hur man har det, utan om hur man tar det!

Dagens citat:

Njut av stunderna i livet, i morgon är de minnen.

Ha det gott och kram.

Annika

Livet tuffar på. Läs mer »

Långsamt.

Hej hej

Ja, ordet långsamt får verkligen symbolisera hur allting är för mig just nu. På ett vis är det ganska behagligt, när tiden känns som att den stannat upp en smula och går lite långsammare förstås. Det förargliga är att på klockan och i kalendern rullar det på med precis samma hastighet som alltid.

Det är liksom bara jag själv som blivit långsam.

Men i hjärnan är jag inte så långsam. Det snurrar på som vanligt där uppe i bikupan, i samma hastighet som alltid.

Jag får liksom lite energiöversvämningar av att vara alltför sysslolös. Normalt far jag ju mest runt som en virvelvind dagarna i ända med en massa projekt.

Nu har mitt onda trillat ner till grad 6, 7 med hjälp av roliga piller, så nu kan jag hitta på små pyssel mellan varven som jag sitter med mitt pappersarbete.

Mormorsrutorna har fått komma fram igen, och nu återstår bara några få lappar innan finalen väntar. Monteringen av hela härligheten. Det blir en mysig filt för katten det.

Att blogga är också en angenäm sysselsättning. Här sitter jag på min ergonomiska stol, som gör att hela min kropp kommer i rätt position. Spånar, grunnar och skriver.

Det har liksom kommit att bli mitt fönster mot omvärlden … eller nej …. det är ju faktiskt ett fönster för omvärlden mot mig … jaja …. ett fönster kan man säga.

Egentligen är jag nog ganska tacksam för att det blev så mycket snö just nu när jag är så långsam.

Så lite tacksam är jag för att snön ligger här och håller mig lugn. Det liksom dämpar allt.

Inne i stugan ståtar ännu den ljuvliga vårbuketten som vi gjorde på Allé. Precis som vi fick lära oss har tulpanerna växt ikapp det gröna …

Då fick vi lära oss att binda tulpanerna lite lägre än det övriga, eftersom de snabbt skulle växa högre än allt annat.

Och se nu så vackert.

Dagens citat:

Om jag får göra det långsamt
Gör jag precis vad du vill
Om jag får göra det långsamt

Jag hoppas ni alla får en härlig dag, om den går fort eller långsamt spelar ingen roll, bara den är angenäm.

Kram på er.

Annika