Hemma hos mig. – Gylleboannika

Kalas ska inte hoppas över.

8 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 15 januari, 2025 / familjen, födelsedag, Gyllebo / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det är likadant varenda år i min familj. När alla helger och röda dagar är över i januari, så kommer min dotter Amandas födelsedag liksom som en överraskning för oss alla. Såklart vet vi ju om att hon fyller år den åttonde januari, men ändå känns det som om dagen bara plötsligt infinner sig som en överraskning.

-mamma, i år tänkte jag inte fira min födelsedag, skrev Amanda på ett meddelande till mig.

Jag kunde såklart förstå att hon inte riktigt orkade ställa till med kalas, då hon både jobbar ganska mycket nu, samtidigt som hon pluggar lite grann sidan om.

Men nej, kalas hoppar man inte över sådär bara. Åtminstone inte ungarnas!! Sagt och gjort så beslöt vi att ha lite kaffekalas hos oss i all enkelhet. Och för det krävdes kanelbullar såklart.

Både Scott och Nicolaj tyckte att det var rysligt spännande med mammas födelsedag, och de hjälpte villigt till med paketöppningen.

Som alltid när Amanda fyller år så har jag både gran och allt julpynt kvar. Jag tycker att det är skönt att ta det lite lugnt med att köra ut julen. Ingen brådska med det eftersom det finns gott om tid i både januari och februari om det skulle knipa…

Vi fikade på bondkakor, kanelbullar och chokladbollar. Och på Olof Viktor hade Amanda varit och hämtat en underbart vacker tårta. Jag tyckte att den var så god, men pojkarna rynkade ihop sina små näsor och försåg sig med fler chokladbollar istället.

När kaffet var urdrucket och assietterna renskrapade så åkte julens kunskapsspel, ”0-100”, fram. Efter att ha gjort världens förlust på julafton, så fick jag min revansch då jag slutade som vinnare den här gången.

När Stefan och Låke försvann ut i garaget för att inspektera någon viktig grej, så fixade jag ihop lite korv i bröd.

Det blev ett enkelt och mysigt kalas som fick sätta punkt för alla släktsamlingar som hör julhelgen till. Det väntades jobb för många av oss, och för mig stod en veckas kassatjänst på bästa Luckan på tur.

Dagens citat:

Den där stunden då man förstod att man själv aldrig mer kommer vara centrum i sitt eget liv.

Den stunden infinner sig nog i det ögonblicket då man blir mamma…. Den bästa stunden som bör firas!

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna

Kalas ska inte hoppas över. Läs mer »

Adventstiden.

4 kommentarer / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 1 december, 2024 / advent, Gyllebo / 1 minute of reading

Hejsan.

Bilden ljuger, den är från förra helgen. Snön är ju för länge sedan borta, även om den varit väldigt passande nu till den första adventssöndagen.

Jag har fått upp lite ljus och såklart mamma Ingrids halmstjärna i köksfönstret. Julgardinen ska puffas till så den hänger lite snyggare, men adventskänslan är verkligen på plats nu.

Kanske får tomtarna bo kvar i kistan den här julen, det där får jag se, men julblommor som hyacinter och amaryllis njuter jag av som alltid.

Med det vill jag önska er alla en fin första advent, och såklart hoppas jag på en liten gnutta snö framöver.

Dagens citat:

Hemligheten till din framtid är gömd i din daglig rutin.

Se till att skapa goda och glada rutiner!

Kram Annika

Dela gärna

Adventstiden. Läs mer »

En förnimmelse av vinter.

10 kommentarer / Hemma hos mig., Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 24 november, 2024 / Gyllebosjön, min trädgård, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Ojoj, här blev det tyst ett tag igen. Jag har varit på Lokalföreningen och jobbat lite extra i flera veckor nu, så därför fick allt annat stanna av en smula.

Men ett och annat gryningsdopp har det blivit ändå. Förra helgen var det en så vacker morgon med en svag doft av snö och vinter i luften. Att mitt luktsinne stämde har jag ju fått bevisat de senaste dagarna när vinterns första snö singlade ner så vackert över hela Österlen. Men den här morgonen var det ännu barmark och vattnet höll hela åtta grader.

På hemvägen mötte jag Stefan med våra tre små hundar. Jag tror att jag blev lika glad över att möta dem, som de blev över att se mig där i skogen.

Med tanke på den snö vi nu fått, så var det i sista rappet som vi fick på plåtarna på poolen i år. Det känns alltid så skönt när de är gjort, då är vi liksom redo för snö och oväder.

I veckan kom ”lilla familjen” från Tomelilla hit på kvällsfika. Det var så mysigt, och trots att det väntade dagis/arbetsdag följande morgon så hann vi träffas och umgås en liten stund.

Ja nu rusar tiden mot advent och jul. Kanske startar jag med lite adventspiff redan idag. Jag tänker ta det lite nätt, med ett rum i taget. Som vanligt är tanken att inte plocka fram så himla mycket…. men det brukar ändå alltid sluta med att stugan blir fylld av julkänsla när julafton väl är här. Vi får helt enkelt se…

Dagens citat:

Ibland när jag bantar så hoppar en chokladkaka ut från skåpet, slänger av sig pappret och kastar sig in i min mun. Så oförskämt…

Ha en riktigt skön söndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

En förnimmelse av vinter. Läs mer »

Äppel och våffeltider.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 31 oktober, 2024 / barnbarn, familjen, Ravlunda / 1 minute of reading

Hejsan.

Den där dagen då jag var med min dotter och barnbarnen vid Haväng så passade vi på att stanna vid ett av alla ställen där man säljer frukt här på Österlen. Vid den här tiden ska man verkligen frossa i svensk frukt tycker jag.

I Ravlunda stannade vi igen för att titta på Scotts favoritkor, nämligen highland cattle, och visst är de väl fina. Det sägs att den rasen ska vara så snäll, även om Stefan har lite andra erfarenheter…

På eftermiddagen när vi kom hem så stod våfflor på önskelistan. Jag fick ovärderlig hjälp av Scott, och när det var dags att slicka grädde från visparna, då hjälptes vi alla åt såklart.

Sedan lät vi oss alla smaka av de nygräddade våfflorna. Alltså, visst är det supergott med våfflor!! En stor favorit hos mig.

Dagens citat:

Ibland flyger tiden som en fågel, ibland hasar den som en snigel – lyckligast är vi när vi inte märker vilket.

Ja så är det nog. Ha en fin sista oktober nu.

Kram Annika

Dela gärna

Äppel och våffeltider. Läs mer »

En helg med pojkarna.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 23 september, 2024 / barnbarn, Gunnarshög, Gyllebo, höst / 2 minutes of reading

Hejsan.

De senaste veckorna så har min mellandotter Amanda varit och hälsat på sin äldre syster Andréa i Kanada. Av bilderna jag sett därifrån, så förstår jag att de haft en alldeles fantastisk tid tillsammans, de två systrarna och deras pappa.

Tack vare resan, så fick jag glädjen att ha pojkarna här ett par dagar förra helgen.

Under semestern så har det varit full rulle för den lilla familjen, och det har inte blivit att pojkarna varit hos oss så mycket sedan pippikalaset i juni. Men nu fick jag chans att rå om grabbarna i ett helt dygn.

Efter att ha hämtat pågarna på dagis, så var det kvällsmat och bad som stod på schemat.

Eftersom det var fredag, så vankades det ”fredagsmys” när pyjamasarna var på.

Jag hade bäddat för mig och pojkarna i gästrummet, där vi alla tre somnade ganska fort efter en lång arbetsvecka för oss alla. Morgonen efter vaknade vi upp till en underbart solig höstdag.

Pojkarna fick lov att leka ute i pyjamas, medan jag stekte de obligatoriska lördagspannkakorna åt dem.

På eftermiddagen då ”Moffar Ginko” kom hem från sin jaktdag, blev det (efter önskemål) ett besök på Gunnarshög.

Tiden går fort när man har kul. Vips hade det blivit dags för kvällsmat igen, och medan jag fixade i köket så körde pojkarna race runt poolen. Nicolaj avslutade med att polera traktorn så den blev skinande ren. (alla poolhanddukarna gick åt till ändamålet)

Vi åt och efter det så körde jag hem med Scott och Nico till sin pappa och sedan var jag mest ”schackmatt” den kvällen. Det tar på krafterna att vara mormor minsann.

Efter en vilodag så väntade arbetet på bästa Luckan på mig.

Dagens citat:

Hellre ha missat några saker att oroa sig för än att ständigt gå runt och oroa sig i onödan.

Ha en fin måndag.

Annika

Dela gärna

En helg med pojkarna. Läs mer »

Små hjälpredor stormade in.

5 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 29 juli, 2024 / barnbarn, Gyllebo, köksbestyr / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det har inte blivit så mycket tid över att träffa barnbarnen den här sommaren. Inte så att jag och Stefan varit så upptagna – nej, det är nog snarare ungdomarna som har haft fullt upp. Men för en vecka sedan kom de hit ett par timmar. In rusade pojkarna i full fart och plockade genast fram både simglasögon och puffar. Jag förstod att det var bad som hägrade.

Med sig hade de både sin mamma Amanda och sin moster Emmy.

Och när man badat länge så blir man ju alltid väldigt hungrig. I köket fick jag ovärderlig hjälp av Nicolaj med att fixa till lite lunch. Scott höll sig dock undan eftersom han hade blivit sur och arg på mig (inget lego utomhus hade jag bestämt).

Finns det inkomster så blir det ju alltid utgifter också… och Nicolaj var så duktig med att hitta till pottan när nöden gjorde sig påmind.

Scott och jag blev vänner igen, och han lekte vidare med traktorn istället. Runt, runt poolen körde han och i varenda hörn sladdade han så att traktorn stod på tvären. Nicolaj ville fortsätta bada, och det tycktes vara lika roligt i en liten balja som i den stora poolen.

Vips blev det dags för pojkarna att åka hem. Emmy stannade kvar här i Gyllebo, och vi njöt av den ljumma sommarkvällen.

Dagens citat:

Livet är som ett timglas – man måste vända det upp och ner lite då och då.

Ha en bra måndag och kram.

Annika

Dela gärna

Små hjälpredor stormade in. Läs mer »

Sommarbus och boktips.

6 kommentarer / Boktips, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 25 juli, 2024 / boktips, familjen Gyllebo, Gyllebo / 2 minutes of reading

Hejsan.

Sommaren är en hektisk tid, och det märks inte minst på umgänget med mina små barnbarnen. Under de senaste två månaderna så har vi inte träffats så väldigt mycket. De har fullt upp, och själv har jag ju jobbat de flesta dagarna. Men för en vecka sedan tittade Amanda och pojkarna hit ut till Gyllebo några timmar. Vår trädgård fylldes då med sommarbus, bad och glada skratt.

Med sig hade de en stor bastant drake som skulle bo i vår pool. Den verkade finna sig väl tillrätta, och som tur är så kräver den inte så mycket skötsel, inte mer än lite påfyllning av luft då och då.

Nog har vi haft några härliga sommarveckor den senaste tiden. Lite regndagar ibland, men det är ju ändå ganska bra, så blommorna får sitt.

Boktips

Att passa på att lyssna på böcker när det är regniga dagar är en utmärkt sysselsättning. Jag har hunnit med två nya böcker. Först ut är en bok som heter ”Under magnoliaträden” av T.I. Lowe. En läsvärd bok som handlar om en flicka som blir moderlös i tidiga år och som då får ta hand om sina småsyskon och samtidigt dölja sin faderns psykiska ohälsa.

Den andra boken jag lyssnat på är ”Berlinerpopplarna” av Anne B Ragde. Den handlar om när tre bröder samlas runt sin mors dödsbädd. En bok om komplicerade familjerelationer, oväntade hemligheter och försoningar.

Dagens citat:

Ju bättre vi klarar av att leva med vår otillräcklighet desto bättre kan vi räcka till.

Ha en härlig torsdag.

Kram Annika

Dela gärna

Sommarbus och boktips. Läs mer »

Midsommar 2024

6 kommentarer / Allmänt, Hemma hos mig., Natur / Av Annika Olsson / 25 juni, 2024 / Gyllebo, midsommar, svensk sommar / 2 minutes of reading

Hejsan.

Så var midsommarhelgen över för den här gången, och återigen hade vi en sådan tur med vädret. För visst var det väl ganska länge sedan som vi hade regn på midsommarafton nu…

Kvällen innan midsommarafton (lille midsommarafton) så tog jag min cykel och gav mig ut på en blomsterplockarrunda.

Det är något särskilt med de här traditionella midsommarblommorna. De liksom väcker det allra svenskaste i själen.

Midsommarafton firade vi tillsammans med våra fina vänner. Vi startade med en traditionell matjesillslunch här hos oss i Gyllebo.

Någon liten nubbe till sillen hör ju till. Stefans alkoholfria Skåneakvavit hade dock stått och avdunstat, för där var inte mycket smak kvar i den. Den smakade mindre än vanligt vatten påstod han.

Efter maten stod bus och bad på schemat. Och det där om att man skulle få kramp om man badar efter maten, det är nog mest lureri det.

Nybadade och fräscha som nyponrosor satte vi oss till bords igen. Det var dags för jordgubbarna. Åhhh himmel så gott det där är. Svenska jordgubbar och vispgrädde. Oslagbart!

Kvällen fortsatte sedan med grillning i Borrby, fast då fick kamerans stanna hemma.

Den här högtiden mitt i den svenska sommaren, den är så himla fin och mysig. Tack till våra vänner för en så mysig midsommarafton♥

Dagens citat:

Uppriktighet är inte att säga det man tänker utan att mena det man säger.

Ha en fin dag och njut av sommaren, för nu verkar den vara på gång på riktigt.

Annika

Dela gärna

Midsommar 2024 Läs mer »

Lite grann från ovan och en nyklippt Stefan.

7 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 21 juni, 2024 / familj, Gyllebo, sommar / 3 minutes of reading

Hejsan.

Minns ni förr i tiden, då man kunde köpa flygfoton på sina hus och gårdar. Då, på den tiden, togs bilderna från flygplan. Försäljarna gick sedan runt och erbjöd flygfoto till respektive fastighetsägare för en ganska ansenlig summa pengar. Jag minns att de var ganska dyra. Dessa foton hade man fint inramade och upphängda på hedersplats i huset. Numera behövs inga flygmaskiner för det ändamålet. Nu tar man istället både bilder och filmer med en drönare. Lätt som en plätt alltså.

Fast har man ingen drönare, då får man klättra, som jag.

Det var Stefan som byggt ett väldigt högt jakttorn. Jag tyckte att jag kunde passa på att föreviga vår omgivning däruppe ifrån, innan tornet kommer att flytta ut i skogen. För första gången fick jag se vårt vackra sedumtak lite mer i närbild också. Lite längre fram på sensommaren så brukar det blomma så fint däruppe på vedskjulet.

Dessutom upptäckte jag att det var hög tid att rensa takrännorna.

Stefans passerade nedanför, men ville nog inte vara med på bild.

Ett ”klätterfoto” på mitt barndomshem i Christinehof finns också i mitt bildarkiv. Jag minns att jag var ganska stolt när jag lyckades klättra upp i det högsta trädet en bit från huset och knäppa den här bilden. På den tiden tog man inte några foto i onödan, så en enda bild tog jag bara, innan jag sedan klättrade ner igen. Inte heller kunde jag kontrollera hur fotot blev, utan jag fick snällt vänta tills det var dags för framkallning. Idag älskar jag att jag har den här bilden. Man kan se min lillasyster som sitter på trappan med en katt och vår dvärgpudel Otie vid sin sida. Vid uthuset står pappa Kurts folkvagnsbubbla parkerad, den som han körde i skogen med. Vid husknuten finns vår runda soptunna, som på den tiden var gjord av galvad gallerplåt, där man hade en papperssäck inuti. Jag kan än idag minnas hur det där locket hördes då det skramlande föll ner när jag varit ute och kastat soporna. Så finns min mamma Ingrids fina trädgårdsland till höger, där som hon alltid sådde luktärter längs stängslet. Det fanns dill och persilja och ringblommor, och såklart potatis.

Nyklippt

Innan jag och Andréa åkte iväg till Rörums backar i söndags kväll, så passade Stefan på att få frisyren justerad litegrann. Han litar inte längre på mina färdigheter som frisör, men tydligen har han större förtroende för min dotter.

I buskarnas skugga låg katten Felix och låtsades sova. Han visste att om han inte passade sig noga så skulle turen komma till honom också, och det här med hårvård är inte det han gillar allra mest. Åtminstone inte på alla ställen på kroppen…. katten alltså 😉

Dagens citat:

Vi borde dansa mer. Vi borde sjunga mer. Vi borde leka mer. Vi borde leva mer.

Den här dagen är som gjord för allt det där. Glad midsommar.

Kram Annika

Dela gärna

Lite grann från ovan och en nyklippt Stefan. Läs mer »

Pippikalas

13 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 11 juni, 2024 / familj, gemenskap, Gyllebo, kalas / 3 minutes of reading

Hej.

Den 3 juni var det min födelsedag och samma dag fyllde också mitt barnbarn Nicolaj 2 år. Att fira när jag fyller år är inget jag är så himla noga med. Den här tiden på året så är det oftast en massa annat som brukar kollidera och får gå före. Det har varit skolavslutning, student, examen och andra festligheter som jag fått dela dag med, och så har det varit alltsedan jag var barn. Fast i år blev det nog bästa sammanslagningen någonsin – i år blev det bestämt att jag och Nico skulle slå ihop våra kalas och ha ett gemensamt.

Alltså fick det bli ett hejdundrande Pippikalas här i Gyllebo!

Jag dukade och fixade i bästa Pippistilen. På bordet hamnade en stor härlig bukett av gula smörblommor. Smörblommor är ju så himla fint.

Familjen bjöds in och världens goaste gäng uppenbarade sig här. Först ut var det Kapten Efraim Långstrump. Stefan såklart, han är ju lite lik den unge Beppe Wolgers tycker jag.

Såklart kom poliserna Kling och Klang också på Pippis kalas. Det var två glada veterinärer som kom direkt från en veterinärkongress i Göteborg. Det var Andréa och hennes irländske kompis Fergal. Härligt goe Fergal, som varit på besök här hos oss förut. Utan att blinka så var han med på vårt smått tokiga kalas.

Det blir ju ingen Pippifest utan den fina fröken Prysselius eller Prussiluskan som Pippi själv säger. Den rollen kunde inte gjorts bättre, än av Emmy. Hon kändes som klippt och skuren för uppdraget.

Pirater hör ju också till när det är Pippikalas. Jocke med kniven minns vi väl alla och även Jim och Buck är omtalade i Pippis värld. Hos oss var det Låke och Matilda som klädde sig i dessa roller.

Är det Pippifest så finns det mycket guldpengar, och finns det guldpengar så kommer det ju tjuvar. Dunder-Karlsson och Blom är lömska figurer. Gunilla tog på sig den rollen som bov och hade som tur var egna handbojor med sig.

Både Scott och Nicolaj var såklart Pippi Långstrump, liksom jag själv.

Undertiden som Pippi fixade maten med hjälp av en polisen Kling, så öppnade pojkarna presenter på löpande band.

Och vad äter man då på ett Pippikalas egentligen? Spiksoppan gick bort, då det nog inte hade varit tillräckligt mättande. Det fick helt enkelt bli spagetti.

Sockerdricksträdet hade inte hunnit leverera tillräckligt med sockerdricka, så vi fick ha jordgubbssaft i glasen istället. Men det gjorde inget, stämningen var ändå tillräckligt hög runt bordet, så sockerdricka hade nog blivit för starkt ändå.

Såklart måste det finnas kaffe, kakor och tårta på ett Pippikalas. Alla vet ju att Pippi är fantastisk på just kafferep.

Och innan festen led mot sitt slut, så gick pojkarna och delade ut små tabletter till oss alla ur sina karamellaskar. Det var krumelurpiller. Jag blundade och tänkte för mig själv: ”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur” innan jag med andakt svalde min lilla söta pilla. Nä, vem vill bli stor, när det är så himla roligt att vara barn.