Hemma hos mig.

Midsommar 2024

Hejsan.

Så var midsommarhelgen över för den här gången, och återigen hade vi en sådan tur med vädret. För visst var det väl ganska länge sedan som vi hade regn på midsommarafton nu…

Kvällen innan midsommarafton (lille midsommarafton) så tog jag min cykel och gav mig ut på en blomsterplockarrunda.

Det är något särskilt med de här traditionella midsommarblommorna. De liksom väcker det allra svenskaste i själen.

Midsommarafton firade vi tillsammans med våra fina vänner. Vi startade med en traditionell matjesillslunch här hos oss i Gyllebo.

Någon liten nubbe till sillen hör ju till. Stefans alkoholfria Skåneakvavit hade dock stått och avdunstat, för där var inte mycket smak kvar i den. Den smakade mindre än vanligt vatten påstod han.

Efter maten stod bus och bad på schemat. Och det där om att man skulle få kramp om man badar efter maten, det är nog mest lureri det.

Nybadade och fräscha som nyponrosor satte vi oss till bords igen. Det var dags för jordgubbarna. Åhhh himmel så gott det där är. Svenska jordgubbar och vispgrädde. Oslagbart!

Kvällen fortsatte sedan med grillning i Borrby, fast då fick kamerans stanna hemma.

Den här högtiden mitt i den svenska sommaren, den är så himla fin och mysig. Tack till våra vänner för en så mysig midsommarafton♥

Dagens citat:

Uppriktighet är inte att säga det man tänker utan att mena det man säger.

Ha en fin dag och njut av sommaren, för nu verkar den vara på gång på riktigt.

Annika

Dela gärna

Midsommar 2024 Läs mer »

Lite grann från ovan och en nyklippt Stefan.

Hejsan.

Minns ni förr i tiden, då man kunde köpa flygfoton på sina hus och gårdar. Då, på den tiden, togs bilderna från flygplan. Försäljarna gick sedan runt och erbjöd flygfoto till respektive fastighetsägare för en ganska ansenlig summa pengar. Jag minns att de var ganska dyra. Dessa foton hade man fint inramade och upphängda på hedersplats i huset. Numera behövs inga flygmaskiner för det ändamålet. Nu tar man istället  både bilder och filmer med en drönare. Lätt som en plätt alltså.

Fast har man ingen drönare, då får man klättra, som jag.

Det var Stefan som byggt ett väldigt högt jakttorn. Jag tyckte att jag kunde passa på att föreviga vår omgivning däruppe ifrån, innan tornet kommer att flytta ut i skogen. För första gången fick jag se vårt vackra sedumtak lite mer i närbild också. Lite längre fram på sensommaren så brukar det blomma så fint däruppe på vedskjulet.

Dessutom upptäckte jag att det var hög tid att rensa takrännorna.

Stefans passerade nedanför, men ville nog inte vara med på bild.

Ett ”klätterfoto” på mitt barndomshem i Christinehof finns också i mitt bildarkiv. Jag minns att jag var ganska stolt när jag lyckades klättra upp i det högsta trädet en bit från huset och knäppa den här bilden. På den tiden tog man inte några foto i onödan, så en enda bild tog jag bara, innan jag sedan klättrade ner igen. Inte heller kunde jag kontrollera hur fotot blev, utan jag fick snällt vänta tills det var dags för framkallning. Idag älskar jag  att jag har den här bilden. Man kan se min lillasyster som sitter på trappan med en katt och vår dvärgpudel Otie vid sin sida. Vid uthuset står pappa Kurts folkvagnsbubbla parkerad, den som han körde i skogen med. Vid husknuten finns vår runda soptunna, som på den tiden var gjord av galvad gallerplåt, där man hade en papperssäck inuti. Jag kan än idag minnas hur det där locket hördes då det  skramlande föll ner när jag varit ute och kastat soporna. Så finns min mamma Ingrids fina trädgårdsland till höger, där som hon alltid sådde luktärter längs stängslet. Det fanns dill och persilja och ringblommor, och såklart potatis.

Nyklippt

Innan jag och Andréa åkte iväg till Rörums backar i söndags kväll, så passade Stefan på att få frisyren justerad litegrann. Han litar inte längre på mina färdigheter som frisör, men tydligen har han större förtroende för min dotter.

I buskarnas skugga låg katten Felix och låtsades sova. Han visste att om han inte passade sig noga så skulle turen komma till honom också, och det här med hårvård är inte det han gillar allra mest. Åtminstone inte på alla ställen på kroppen…. katten alltså 😉

Dagens citat:

Vi borde dansa mer. Vi borde sjunga mer. Vi borde leka mer. Vi borde leva mer.

Den här dagen är som gjord för allt det där. Glad midsommar.

Kram Annika

 

Dela gärna

Lite grann från ovan och en nyklippt Stefan. Läs mer »

Pippikalas

Hej.

Den 3 juni var det min födelsedag och samma dag fyllde också mitt barnbarn Nicolaj 2 år. Att fira när jag fyller år är inget jag är så himla noga med. Den här tiden på året så är det oftast en massa annat som brukar kollidera och får gå före. Det har varit skolavslutning, student, examen och andra festligheter som jag fått dela dag med, och så har det varit alltsedan jag var barn. Fast i år blev det nog bästa sammanslagningen någonsin – i år blev det bestämt att jag och Nico skulle slå ihop våra kalas och ha ett gemensamt.

Alltså fick det bli ett hejdundrande Pippikalas här i Gyllebo!

Jag dukade och fixade i bästa Pippistilen. På bordet hamnade en stor härlig bukett av gula smörblommor. Smörblommor är ju så himla fint.

Familjen bjöds in och världens goaste gäng uppenbarade sig här. Först ut var det Kapten Efraim Långstrump. Stefan såklart, han är ju lite lik den unge Beppe Wolgers tycker jag.

Såklart kom poliserna Kling och Klang också på Pippis kalas. Det var två glada veterinärer som kom direkt från en veterinärkongress i Göteborg. Det var Andréa och hennes irländske kompis Fergal. Härligt goe Fergal, som varit på besök här hos oss förut. Utan att blinka så var han med på vårt smått tokiga kalas.

Det blir ju ingen Pippifest utan den fina fröken Prysselius eller Prussiluskan som Pippi själv säger. Den rollen kunde inte gjorts bättre, än av Emmy. Hon kändes som klippt och skuren för uppdraget.

Pirater hör ju också till när det är Pippikalas. Jocke med kniven minns vi väl alla och även Jim och Buck är omtalade i Pippis värld. Hos oss var det Låke och Matilda som klädde sig i dessa roller.

Är det Pippifest så finns det mycket guldpengar, och finns det guldpengar så kommer det ju tjuvar. Dunder-Karlsson och Blom är lömska figurer. Gunilla tog på sig den rollen som bov och hade som tur var egna handbojor med sig.

Både Scott och Nicolaj var såklart Pippi Långstrump, liksom jag själv.

Undertiden som Pippi fixade maten med hjälp av en polisen Kling, så öppnade pojkarna presenter på löpande band.

Och vad äter man då på ett Pippikalas egentligen? Spiksoppan gick bort, då det nog inte hade varit tillräckligt mättande. Det fick helt enkelt bli spagetti.

Sockerdricksträdet hade inte hunnit leverera tillräckligt med sockerdricka, så vi fick ha jordgubbssaft i glasen istället. Men det gjorde inget, stämningen var ändå tillräckligt hög runt bordet, så sockerdricka hade nog blivit för starkt ändå.

Såklart måste det finnas kaffe, kakor och tårta på ett Pippikalas. Alla vet ju att Pippi är fantastisk på just kafferep.

Och innan festen led mot sitt slut, så gick pojkarna och delade ut små tabletter till oss alla ur sina karamellaskar. Det var krumelurpiller. Jag blundade och tänkte för mig själv: ”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur” innan jag med andakt svalde min lilla söta pilla. Nä, vem vill bli stor, när det är så himla roligt att vara barn.

Visst är det helt fantastiskt att få ha sitt barnasinne kvar,.

Jag och Nicolaj tackar alla i familjen som gjorde vår lilla fest så lyckad som den blev! Tack, tack, tack!!!

Dagens citat:

Man måste ha barnasinnet kvar. Annars blir man aldrig vuxen.

~Astrid Lindgren~

Nästa år fyller jag 60… ja, har jag inte blivit vuxen då, då är det nog inte lönt att ens försöka 🙂 …. och vem vet vad vi ställer till för kalas då….

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

Dela gärna

Pippikalas Läs mer »

Till morsdag kom hon hem från Kanada.

Hejsan.

Som den finaste morsdagspresent så kom min äldsta dotter hem från Kanada förra söndagen. Efter nästan ett helt år, så var det underbart att få se henne igen. Såklart blev jag glad över att mina andra döttrar också kom hem. Men mest lycklig var jag nog över att se de tre systrarna tillsammans igen.♥

Fast den långa flygresan krävde någon timmes vila för Andréa,  innan vi kunde samlas till kvällens middag allihopa.

Förra morsdagssöndagen så var det inte bara jag som skulle firas, det var ju även Stefans födelsedag och även han blev överraskad med paket.

Med en stor skål hemmagjord potatissallad och olika godsaker på grillen (till både köttätare och vegetarianer) så blev det en enkel men riktigt god söndagsmiddag.

Nu var det ju inte bara jag som skulle fira att det var alla mammors dag, även lilla Amanda är ju en mor och hon förtjänade också att bli gratulerad.

Jag fick en biljett till konserten på Christinehofs slott i sommar, och det ska verkligen bli roligt att återigen få åka dit och njuta av härlig musik en sommarkväll. I Amandas paket låg det gulligaste lilla armband man kan tänka sig.

Sedan var det dags för kaffe och tårta. På buffébordet dukade vi upp hela två jordgubbstårtor den här söndagen. Min käre svärson kom ju också med en tårta, så vi fick dela upp och skicka tårta med gästerna hem.

För första gången på väldigt, väldigt länge, så var vi alla samlade här en morsdag. Det kändes otroligt fint♥

 

Dagens citat:

Att gnälla är lika välgörande som att skutta in i duschen med en påslagen hårtork.

Jag gnällde absolut inte över den bästa morsdagen på länge. Lille Nico, däremot, han råkade springa barfota över några brännässlor så han hade all anledning att få gnälla lite.

Ha det fint och kram Annika

Dela gärna

Till morsdag kom hon hem från Kanada. Läs mer »

En kall vår med aprilväder.

Hej hej

Nu tycker till och med jag att det börjar dra ut på tiden med det kalla och kyliga vädret.

I början av veckan så vaknade vi upp till rena aprilvädret. När jag kikade ut genom fönstret kunde jag bara konstatera att ett vitt pudertäcke av snö lagt sig över mina blommor och växter i trädgården.

Trots att det varit ganska kalla dagar så har jag jobbat på i trädgården de senaste veckorna. Det är alltid så skönt att hinna rensa bort det där första ogräset som kommer tidigt på våren, det blir så mycket lättare att hålla efter allting sen.

Fast vädret inte varit på topp, så är det alltid lika härligt att njuta av de första vårblommorna som dyker upp i rabatterna. Hundarna älskar också när vi är ute och påtar i jorden.

Och ska man tro på rykten, så väntas ju varmare väder inom kort!!

Dagens citat:

När du sitter på bussen, i väntrummet, står i kassakön… och ser människor omkring dig som grå musslor, tänk då på att det finns en pärla i var och en av dem.

Så vacker tanke, för så är det ju verkligen!

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna

En kall vår med aprilväder. Läs mer »

Dags att väcka upp poolen.

Hejsan.

I helgen var det dags att ta av plåtarna på poolen. Jag och Stefan brukar hjälpas åt med det, och göra det tillsammans. Men eftersom jag nyss blivit opererad så fick vi ringa in en vän stället. Det blev Stefans bror, Mats, som snällt kom och hjälpte oss.

Magnoliaträdet vid poolen blommade som bäst med sina vita blommor. I år är det precis 20 år sedan som vi fick det av mina föräldrar i bröllopspresent. Stefan är inte längre så glad för det där trädet, eftersom det växt sig så stort och dess grenar hänger långt ut över poolen. De senaste åren har det stackars trädet därför blivit hårt beskuret. Stefan hade egentligen önskat att få kapa av hela trädet där de första grenarna sitter :-o…  Jag är lite mer rädd om det, och jag har en plan att försöka beskära toppen i år, därefter tänker jag att vi kan ta någon gren varje år och hoppas på att jag på så vis kan få en lite mindre och lägre krona utan att träden dör bort helt.

Det är ju faktiskt så att trädet var här långt före poolen, och även om jag inte har så många foton från den tiden, så fanns det några bilder på det lilla söta trädet som vi satte där vi trodde att det skulle kunna bre ut sig precis som det ville.

Allting förändras i både naturen och i vår trädgård, det är så det är bara.

Dagens citat:

Livet är som en chokladask, du vet aldrig vad du får.

Chokladaskar passar mig, för jag älskar all sorts choklad.

Jag hoppas mitt magnoliaträd kommer må bra av min egenpåhittade beskärningsteknik. Man måste våga för att vinna, och kanske blir det superfint om några år… om inte, så blir jag en erfarenhet rikare.

Ha det fint.

Annika

Dela gärna

Dags att väcka upp poolen. Läs mer »

Trädgården i närbild.

Hej hej

I onsdags vaknade vi upp till en fin och solig dag. Det var kallt som tusan, men solen väckte vårkänslorna rejält.

Stefan skulle på kontroller hos sin läkare i Lund, och jag passade då på att ägna tiden åt lite trädgårdsarbete.

Hundarna följde glatt med mig ut. Ibland stänger vi av halva trädgården för att de inte ska kunna springa på hela tomten och skälla. Nu på våren är de alltid lite extra på sin vakt och ”alarmerar” så fort någon inkräktare (enligt deras bedömning) närmare sig ute på vägen. För deras egen skull så låter vi dem inte stå där och skälla i tid och otid, det blir enbart stressande för både dem själv och för oss.

När jag låg och rensade ogräs, så fick hundarna såklart vara med mig. De vill ju alltid vara där vi är.

Många vårblommor hade börjat kika upp. Det var kungsängslilja, backsippa och pion. Livet är ganska behagligt när man ligger med näsan mot jordklotet och drar bort det där första frodiga ogräset.

Magnolian hade fått svällande, rosa knoppar och trädgårdens enda kejsarkrona hade en stark odör av cannabis.

Inne på sängen låg våra båda katter och sov som stockar precis hela dagen. När kvällen kom så väntade musjakt på ”paret katt” och sängen intogs istället av hundarna. Jag tänkte tillbaka på tiden då vi hade våra stora hundar. De fick minsann aldrig sova i vår säng, men nu har det blivit lite andra regler. Småhundarna badar betydligt oftare  och jag tycker nog att det känns enklare att tvätta sängkläder nu när det bara är jag och Stefan i huset. Enda negativa är att man ibland kan få det lite trångt, men det är så mysigt att ha dem alla så nära.

Med åren blir man nog också lite mindre noga och tar allting med lite mer ro. Trädgården får bli som den blir och ibland har jag betydligt viktigare saker för mig än att städa och byta lakan. Sånt kan man alltid göra ”nästa dag”.

Dagens citat:

Ägna inte för mycket energi åt sånt som inte ger energi tillbaka.

Saker som ger mig energi är familj och vänner, husdjuren, trädgård och natur. Vi är alla olika, så kanske är det helt andra saker som ger dig energi. Är städning en hobby, så självklart så ska man ägna sig åt det.

Må fint.

Annika

Dela gärna

Trädgården i närbild. Läs mer »

Med bilder från vår julafton så önskar jag ett gott slut och ett gott nytt…

Hej hej

Här blev det lite tyst ett tag, och ja, min tid räckte helt enkelt inte riktigt till för bloggen den här veckan.

Men vi hade en helt underbar julafton som vi firade här hos oss i Gyllebo. Enligt traditionen så samlades vi lagom till Kalle Anka allihopa. Med glögg och tilltugg sparkade vi igång vårt firande.

Nytt för året var lite allmänna regler för kvällen. Amanda delade ut ansvarsområde till oss alla. Tillsammans med arbetsinstruktionerna så fick vi också lite rekvisita för våra olika uppdrag.

Första arbetsinsatsen stod Emmy och Jimmy för. Det var att blanda och bjuda på en julig drink.

Undertiden satte Scott (som utsetts till lekansvarig) igång med kvällens jullek. Leken bestod i att man skulle sticka ner handen i små hål i en stor låda och gissa vad det var som gömde sig där i. Läskigt och lite svårt. Undertiden dukade värdinnan (jag alltså) fram julbuffén.

När alla sedan var både mätta och stinna så hade vi kommit fram till punkten för fotograferingen. Kvällens fotograf (jag då alltså) riggade upp kamerastativet mitt i julbordsröran och förevigade oss allihopa i en underbart salig röra.

Mitt i disken fick morfar Låke för sig att bege sig till Gärsnäskiosken för att köpa Kvällsposten, och i samma veva började det ryktas om att Tomten hade skymtats. Gunilla, som var ”tomtespanare” fick genast fullt upp. Hon kollade och spejade i alla fönsterna. Spänningen steg.

Tillsist så kom han då äntligen, den efterlängtade Tomten. Paket delades ut till höger och vänster, men mest till kvällens småttingar såklart. Stefan som fått ”sopgubbeuppdraget” satte på sig den gula varselvästen och var beredd med sopsäcken.

Sedan la sig lugnet en aning över Gyllebo. Vi gjorde en julig efterrätt som vi nog alla tyckte var lite för mäktig efter all julmat. Därefter spelade vi julklappsspelet med saker vi redan hade hemma som vi inte längre behövde. Jag lovar att det var minst lika roligt som något nyköpt.

När vi alla sedan satt och småpratade i matrummet, så kunde vi höra hur Scott talade så vuxet med Andreá i telefon ute i köket…

-har Tomten varit hos dig, hörde vi hur Andréa frågade honom.

-nej, sa Scott, med lite dämpad röst, det var ju bara moffar Låke som hade klätt ut sig…

Snopna tittade vi alla på varandra, innan vi bröt ut i skratt. Tji fick vi som trodde att vi kunde luras.

Sedan var det dags för Nicolaj (som utsetts till partyhöjare) att dela ut kvällens bonusklapp till den av oss som först sa ”sådan färg skulle man haft” om den rutiga färgen i Kalle Anka.

Tack till familjen för en fantastisk julafton.

Dagens citat:

Du kan bara vara ung en gång. Men du kan vara barnslig hela ditt liv.

Hemligheten för ett lyckligt liv är nog att alltid behålla sitt barnasinne intakt.

Med det här vill jag önska er alla Ett Riktigt Gott Nytt År.

Kram Annika

Dela gärna

Med bilder från vår julafton så önskar jag ett gott slut och ett gott nytt… Läs mer »

En mjölktand och spirande grönska.

Hej hej

Sist när vi var och fick våra hundar vaccinerade så såg veterinären att lilla Penny hade kvar en förarglig mjölktand i ovankäken. I fredags var det så dags för henne att få den utdragen.

En mjölktand ska ju trilla av lite sådär ”lätt som en plätt”, men inte den här inte. Min underbare veterinär lirkade så nätt och försiktigt med tanduslingen, men han fick kämpa på  både länge och väl innan den lilla tanden ville lämna sin plats.

Efteråt var lilla Penny både trött och en aning svullen på nosen. Den dagen blev det mest vila och mys för vår lilla hund. Men redan dagen efter var allting glömt och Penny var full av bus och glada upptåg igen. Hon hängde glatt med resten av gänget ut på strövtåg i Gylleboskogen.

Så har vi faktiskt fått se solen kika fram lite grann. Jag hade nästan glömt bort hur härlig solen kan vara, när en solstråle plötsligt letar sig in genom våra januarismutsiga fönster och träffade den lilla saintpaulian på köksön.

Ute i orangeriet blommade en pelargon tappert på, trots att det där råder vintervila just nu.

Även mina små rosépepparträd ståtade nu med nya skira blad som doftade ljuvligt när jag stack ner näsan i dem. De där två träden har jag ju haft i en massa år nu och jag har faktiskt drivet fram dem själv från pepparkornen i en vanlig kryddburk. Även den lite roliga hängväxten som mest liknar små pinnar hade gett sig till att blomma med små vita blommor. Att den växten ännu lever är lite av ett under, då jag allt som oftast glömmer bort den helt. Kanske är det därför den blommor nu, lite som ett rop på hjälp…

 

Längst nere i de torra och nervissnade hortensiorna hade små gröna blad också börjat synas. Ja hörni, nog finns det mycket hopp där ute i mitt lilla orangeri.

Dagens citat:

Den som säger att det är omöjligt ska inte avbryta den som håller på att göra det.

Kanske ska det inte gå att odla peppar från en av Icas kryddburkar, men det visste jag inte…

Ha det gott, kram kram

Dela gärna

En mjölktand och spirande grönska. Läs mer »

En utslängd jul, en strimma sol och de första tulpanerna.

Hejsan.

I helgen som gått så har det blåst, regnat och stormat rejält. Fast jag kan ändå påstå att jag haft lite tur med vädret. Flera morgnar har det lugnat ner sig någon timme precis vid gryning, så jag har kunnat gå ut för ett tidigt morgondopp.

Morgnarna nu i januari brukar alltid vara mörka och en aning skumma. Jag gillar det. Jag tycker om att tända upp med några marschaller och min lilla lykta på bryggan. Att bada kallbad med flammande eldlågor att vila blicken på ger en så härlig kontrast. Och trots att det blåste en kall och bister vind så var det behagligt lugnt i vattnet vid badbryggans kant.

Det dröjer aldrig länge förrän allting ljusnar, och just den här morgonen visade solen sig en liten liten stund.

Efter en lång härlig vandring i skogen, då jag och min badkompis snirklat oss fram på de ovanligt vattensjuka stigarna, så var det dags att gå hem och ta tag i lite ”måsten”. Den dammiga julen som ännu inte blivit undanplockad hemma hos oss stod på min ”att-göra-lista”.

Resten av dagen gick sedan i städningens tecken. När allting var undanplockat, alla ytor var dammtorkade och golven skurade, då var det nog bara den sista lilla amaryllisen som skvallrade om att det varit jul i vårt hus.

På Ica köpte jag sedan en enkel bukett tulpaner som jag egentligen tänkt binda med lite blåbärsris, som jag tycker blir så fint. Men man kan inte hinna med allting, så blåbärsris får jag plocka en annan gång.

Dagens citat:

Ibland när det känns rörigt, så kanske det bara är livet som möblerar om, och försöker göra plats för något bättre.

Kanske dags att möblera om lite här hemma också…. men först lite nya tapeter. … visst finns det alltför mycket att välja på vad det gäller tapeter… puhhh …. 😉

Ha det gott.

Kram Annika

Dela gärna

En utslängd jul, en strimma sol och de första tulpanerna. Läs mer »

Rulla till toppen