Hemma hos mig. – Gylleboannika

Bus eller godis

4 kommentarer / Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 7 november, 2026 / bus eller godis, familjen Gyllebo, Halloweenfest / 4 minutes of reading

Hejsan

Redan är det en vecka sedan vi hade fest hemma hos oss. En Halloweenfest med de små pojkarna som inbjudna gäster och med utlovade ”spökiga överraskningar” under kvällen.

Jag hade fullt upp med att pynta huset med allehanda läskiga saker. Spindelväv överallt, och såklart spindlar och fladdermöss. Ett och annat skelett hade också fått flytta in. Och såklart en stor härlig halloweenpumpa utanför ytterdörren.

I min inbjudan stod att man gärna fick klä ut sig om man ville det. Och ni som känner mig och min familj vet ju att det brukar vi alla tycka är väldigt kul. Det var med en stor munterhet vi tog emot den lilla familjen från Tomelilla den kvällen.

Pojkarna var läskiga och med sig hade de en blodig yxa. Dagen före hade vi här hemma enats om att det inte skulle vara något blod alls som rekvisita på festen, allt för att inte skrämma pojkarna för mycket. Fast barn är så vana vid halloween nuförtiden så vi hade inte behövt oroa oss.

Amanda hade klätt ut sig till en död nunna som blivit avrättad eftersom att hon gått ur svenska kyrkan. Jimmy tog förstås priset i bästa utklädda. Han var munk och hade helt sonika rakat av håret till en typisk munkfrisyr. Alltså – som vi skrattade. Det var vågat gjort.

Kvällen började med en läskiga röd drink gjord på vampyrblod med frusna ögon i. Undertiden förberedde jag kvällens huvudrätt som skulle bestå av tacos som ju utlovats redan i inbjudan.

Pojkarna var lika spända och ivriga som på självaste julafton. De anade att något skulle hända under kvällen. Men läskiga saker händer ju inte förrän efter mörkrets inbrott, så vi fick allt ge oss till tåls allihopa och istället äta i lugn och ro först.

Emmy var också så jättefin, den här halloweenkvällen. Hon hade letat fram en gammal klänning ur mina gömmor som hade hela 23 år på nacken. Klänningen hade Amanda haft på en fest i femte klass och hon blev förstås förvånad att den fortfarande fanns kvar. Stefan var utklädd till Dracula och jag var en häxa i svart page.

När middagen var avklarad och bara disken väntade, upplyste Scott mig om att det faktiskt blivit riktigt mörkt ute. Det var bara att vänta, lugnade jag honom.

Plötsligt fanns ett brev som ”någon” lämnat med pojkarnas namn på. Det var ett brev från ”Spökis” som uppmanade de båda grabbarna att hjälpa till att leta efter den förlorade spökskatten. Viktigt var att de hjälptes åt med allting. Nästa ledtråd hittade de under mormors kudde, och så fortsatte det sedan med olika ledtrådar, både här och där. Scott kunde själv läsa allting i breven och efter ett tag letade pågarna sig fram till ett paket med två ficklampor i. Efter det gick spökrundan vidare ut i mörkret och då passade ju ficklamporna väldigt bra.

Många ledtrådar låg gömda ute i mörkret också, men Scott och Nico var så duktig och hittade allihopa helt själva.

Till sist gick spökjakten in till mormors orangeri och då varnades det för riktigt läskiga saker.

-där ligger en gubbe, sa Scott, när han öppnat dörren, jag hoppas inte att han lever…

Ute i orangeriet hade jag förberett med vår läskigaste mask och byggt upp som om det var en läskig gubbe som låg och vilade på soffan i orangeriet. Det blev mycket munterhet.

Till sist kunde pojkarna läsa ut från ledtrådarna att skatten låg gömd under gubbens huvud. Det var så roligt att se de båda pojkarna under skattjakten, och förmodligen hade mormor minst lika kul som de hade.

Sedan sög det i sockertarmen och vi var alla sugna på lite efterrätt. Glass med ögon och ”monsterspya” stod på menyn.

Så kom den största godisskålen fram på bordet tillsammans med spökspel och kortlek. Lugnet liksom slöt sig över hela Gyllebo och vi vuxna bytte skepnader och bara hade det trevligt tillsammans.

Redan har jag så många nya idéer inför nästa Halloween, för såklart måste det bli en uppföljning av vårt spektakel …. ifall ni vågar familjen!!!

Buhhh!!!

Dagen efter var jag riktigt trött och bakis, trots att inte en droppe alkohol serverats under festen. Att man kunde bli ”dagen efter” av vampyrblod, det hade jag inte en aning om 🙂

Dagens citat:

Bär inte med dig gamla känslor in i nya erfarenheter.

Allhelgona och Halloween är helt olika traditioner, båda handlar om att minnas de döda, men på olika sätt.

Jag firar gärna båda traditionerna. Jag tycker att för barn och barnbarn vill jag hänga med i Halloweenfirandet, men samtidigt kan jag åka till kyrkogården i stillhet och minnas mina högt saknade anhöriga som lämnat oss. Om man gör allting med kärlek och omtanke så kan det gå hand i hand tycker jag.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna

Bus eller godis Läs mer »

Bubblor och rådjur.

12 kommentarer / Allmänt, Djurliv, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 17 september, 2026 / rådjur, spabad / 2 minutes of reading

Hejsan.

Varje vår så brukar vi ha rådjur som håller sig runt vår tomt här i Gyllebo. Inte sällan har de även fötts små rådjurskid här, som sedan har sökt skydd i de uppvuxna allmänningarna som finns mellan våra tomter. Men i år har vi inte sett några rådjur här överhuvudtaget. Därför blev jag väldigt glad i förra veckan när jag kom ut och det stod ett vackert rådjur och mumsade på ängsblommorna sidan om gästhuset.

Felix

Vår katt Felix som ska fylla hela 16 år nu i höst har det senaste året blivit lite skraltig i kroppen. Artros, sa min veterinärdotter då hon var hemma i somras. Hon hade hört talas om en ny medicin till katter som hjälper till så de inte känner av smärtan så påtagligt. Den här medicinen har vi nu gett Felix i drygt två månader och han har nu blivit avsevärt mycket bättre. Ja, nu är han så pigg att tom våra grannar har märkt av hans förbättring. Vi är såklart väldigt glada och hoppas han ska kunna njuta fullt ut av livet några år till.

Varma bubblor

I många år har vi haft vårt spabad i trädgården. Ett bubbelbad som håller 40 grader och som Stefan älskar att bada i. För honom gör det nytta för värk och stela leder, så att det kostar en slant att värma upp, det får det helt enkelt vara värt. Jag själv badar inte så väldigt ofta där. Men en morgon i helgen passade jag på att koppla av i det varma vattnet en stund.

Dagens citat:

Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att lycka inte är högljudd.

Den är tysta morgnar. Ett hem som känns tryggt. En ren yta. Tidiga kväller. Människor som ger energi – inte tar den. Det är inte längre jakten som lockar. Det är lugnet. Det är friden. Det är att få vara i fred i sitt eget liv.

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna

Bubblor och rådjur. Läs mer »

Fredagsmys i orangeriet.

12 kommentarer / Boktips, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 2 september, 2026 / boktips, fredagsmys, orangeriet / 3 minutes of reading

Hejsan.

Jisses så trött jag brukar vara när jag jobbat hela dagen och det äntligen blir dags för fredagsmys. Oftast hamnar jag då bara i soffan och ser väl mest ut som bilden här nedan …

(tack för den ”trevliga” bilden Emmy)

Men förra fredagen var det andra bullar, för då kom Emmy hem och vi hade planerat en myskväll i orangeriet. Lite vin, ostar, kex och annat smått och gott stod på menyn.

Vi hade tänt upp alla levande ljus därute och det dröjde inte särskilt länge förrän mörkret sänkte sig över Gyllebo. Alla hundarna gjorde oss sällskap, för vankas det godsaker då är de alltid beredda. Som värsta små scouterna är de – ”alltid redo”. Kanske bjuds det på någon smula, eller så råkar någon tappa nått på golvet – de är alltid på hugget de där tre.

Renovering av liten dörr till lekstuga

När Scott var riktigt liten så renoverade Stefan en liten lekstuga och gav till honom. Redan då sa Stefan att dörren bara var en enkel innerdörr och den skulle nog inte hålla för tid och evighet. Mycket riktigt, nu hade dörren börjat falla i sönder i nederkanten och det krävdes en riktig hantverkare för att åtgärda förfallet.

Stefan gjorde om dörren, och gjorde den en bit lägre (den skulle ju ändå mest passa småfolket) och fällde istället in ett fast fönster i ovankanten.

Jag tycker att det blev så himla gulligt med det lilla ljusinsläppet ovanför dörren, och jag tror att Nicolaj också blev glad över att stugan fått en hel dörr igen. Scott har nästan vuxit ifrån sin stuga, men även han vill säkert ha en hel dörr.

Det växer så det knakar.

I grannens trädgård har jag skördat hennes bönor nu. Eftersom de inte hann att bli färdiga innan hon reste tillbaka till Tyskland så blev det min uppgift att ta hand om dem. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med de där röda bönorna, så de fick följa med Emmy till Malmö där de nog hamnar i någon smaskig vegetarisk maträtt skulle jag tro.

Något annat som växt helt otroligt, det är min lilla vita julstjärna som jag köpte till advent i fjor. Allt det vita är förstås borta och istället har det blivit som en grön buske. Vi får se hur länge det orkar leva.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Smörblommor och Sot” av Karin Alfredsson. Det var en bok jag hört talas om och hade höga förväntningar på. Men i mitt tycke får den bara ett medelbetyg. Inte dålig, men inte superbra heller.

Dagens citat:

Sanningen har ingenting emot att bli utmanad, lögnen däremot gillar inte att bli ifrågasatt.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

Fredagsmys i orangeriet. Läs mer »

Sista helgen före ”jubbe-bubblan”

10 kommentarer / Allmänt, Boktips, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 20 juli, 2026 / Avsked, boktips, Gyllebo, kivik, värmebölja / 3 minutes of reading

Hej och halloj

Jag är tillbaka efter mina kontorsveckor på jobbet, då jag inte orkat göra så mycket mer än att jobba, äta och sova. Jag blev lika sliten som jag föreställt mig innan. Trött av allt tänkande och grubblande på om det blev rätt och såklart av att ständigt titta på en datorskärm. Men nu är det över och det vankas semester för mig – i hela tre veckor.

Helgen innan jag skulle ta över ekonomin på jobbet så var det rena värmeböljan. Det började redan veckan innan, då vi hade nära 30 grader i varumottagningen och nästan inget syre där. Till och med katten Felix, som normalt älskar värme, såg lite tagen ut när det var som allra hetast här hemma.

Inte orkar man ställa sig och laga mat när det är sådär jättevarmt. Jag och Stefan passade på att gå ut och äta pizza och njuta av lugnet före allt som väntade på jobbet. De där pizzorna vid torget i Kivik är så himla goda tycker jag.

Det var även Andréa:s sista helg hemma i Sverige för den här gången. Hennes veterinärkompisar kom hit för att träffa henne och för att svalka sig i poolen.

De hade också sin fina hund Frasse med sig, en 16 år gammal herre som stundtals gick lite vilse i vårt hus. Eftersom han även var nästintill döv så fick vi alla hjälpa honom tillrätta lite då och då. Det var lite tur för honom med nedsatt hörsel, när våra tre hundflickor gav honom den ena utskällningen efter den andra.

När måndagen kom och det var dags att köra till jobbet, så smög jag likt en tjuv om natten bara tyst iväg, utan att ta adjö av Andréa, som samma dag skulle flyga mot Kanada igen. De här fruktansvärda avskeden klarar jag helt enkelt inte av mer. Det blir bara jobbigare och jobbigare tycker jag och att börja min tid på kontoret med söndergråtna ögon kändes inte heller särskilt bra.

Alltsedan hon reste har jag nu istället hittat små lappar på alla möjliga ställen i huset. Små tecken på att hon faktiskt varit hemma.

Boktips

Att lyssnar på ljudböcker till och från jobbet har varit en skön avkoppling och det har hunnit bli en del böcker för mig.

Jag har lyssnat på ”De sista Tanterna” av Fatima Bremmer.

Jag har även lyssnar på en bok som jag verkligen tyckte om. Den heter ”Hjortronmyren” av Ulrika Lagerlöf.

Sist ut har jag lyssnat på en bok som heter ”Dagarna som följde” av Mélissa Da Costa

Dagens citat:

Jag vill vara som en solros; så att jag även de mörkaste dagarna står stark och rak och sträcker mig mot ljuset.

Ja, vem vill inte vara som en solros.

Kram Annika

Dela gärna

Sista helgen före ”jubbe-bubblan” Läs mer »

Min förlåtande trädgård och detta blåregn.

4 kommentarer / Boktips, Hemma hos mig., Trädgård / Av Annika Olsson / 9 juni, 2026 / blåregn, blommor, boktips, småkryp, trädgård / 2 minutes of reading

Hej hej

De senaste två månaderna har jag varit så väldigt trött och inte orkat med allt som jag normalt brukar göra tycker jag. Trädgården har kommit på efterkälke, och hade det inte varit för all hjälp jag fått av Stefan i år så vet jag inte riktigt hur här sett ut hemma.

Som tur är, så är vår naturtomt ändå ganska förlåtande och överallt blommar det både rikligt och praktfullt utan att jag ansträngt mig nämnvärt.

Småkrypen trivs här hemma i alla fall, och baggar och borrar har ju också rätt att få leva.

Detta blåregn

I år har vårt blåregn belönat oss med massor av blommor. Egentligen börjar jag undra om det inte är mer rosa än blått. Men tjusigt är det i vilket fall som helst.

Jag har fotograferat det från alla tänkbara håll och verkligen njutit av det …. ända tills nu då…. för nu har det snart blommat över och alla vissna blommor faller sakta av och hamnar precis överallt där jag inte vill ha dem. Byggdammsugaren får nog komma fram så småningom…

Om sju veckor så är det dags för mig att ha min ”riktiga” semester och jag kan lugnt säga att jag längtar massor efter det. Men till dess är det full rulle på jobbet och trädgården får vara en plats för enbart vila och återhämtning tills det blir mera tid över.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Allt som var du” av Emily Spurr. Det är en hjärtslitande roman om ett barns utsatthet.

Dagens citat:

Just när man skall till att reflektera så är det över, sommaren slut, barnen vuxna, livet ombytt och klart för natten.

Det gäller att ta vara på tiden och njuta en smula varenda dag, oavsett vad.

Ha en härlig tisdag.

Kram Annika

Dela gärna

Min förlåtande trädgård och detta blåregn. Läs mer »

Morsdag och mycket att fira.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 7 juni, 2026 / familjen Gyllebo, Gyllebo, Morsdag / 2 minutes of reading

Hejsan.

För precis en vecka sedan var det Morsdag. En dag då man ska tänka lite extra mycket på sin mamma. Såklart gjorde jag just det, och jag önskade att jag haft möjligheten att träffa min egen mamma en liten stund igen. Men det går ju inte, i himmelen finns inga besökstider.

Istället fick jag njuta fullt ut av att själv vara mamma. Alla mina tre döttrar samlades här hemma hos oss för lite lunch tillsammans.

Vi hjälptes åt att fixa till en liten buffé som var i allas smak. Olika pajer, ostar och gott bröd – det är ofta stående rätter på våra bufféer.

Vår lilla Molly som älskar när familjen samlas och ska äta vid stora bordet, är alltid först till att försöka ”paxa” en plats. Just den här gången var dock alla platser fullsatta och hon fick till sin förskräckelse stanna kvar på golvet.

Åt pojkarna hade vi gjort korv och pasta, något som alltid går hem när inget annat är så gott och faller dem i smaken. Men att låta ”moffar Ginko” hälla upp ketchup var inte så klokt. Scott gillar ju mycket ketchup, men det får ju finnas gränser även för honom. Både han och Nicolaj tittade smått chockade på tallriken där Stefan hällt upp en hel sjö med röd tomatsås.

Efter lunchen vankades det sällskapsspel och lite bus vid poolen, innan det blev kaffe och tårta.

Förutom morsdag så blev även Stefan firad, han som fyllt 70 åt. I present fick han bla en luftballongsfärd som skulle gå av stapeln någon gång under sommaren. En vän fick följa med, och jag tror att det blir jag.

Min morsdagspresent bestod av en flaska …. Och jag vet inte riktigt vad de har för tankar om mig, mina flickor. I fjor bjöds jag på en rosa bubblande dryck som hette ”Fröken Snusk”, och nu denna….

Dagens citat:

En av de bästa känslorna i världen är när du kramar den du älskar och han eller hon kramar dig ännu hårdare tillbaka.

Ha det bäst.

Kram Annika

Dela gärna

Morsdag och mycket att fira. Läs mer »

Kalas för kompisar och vår fine rödstjärt.

4 kommentarer / Djurliv, Familj, Hemma hos mig., Natur / Av Annika Olsson / 2 juni, 2026 / föllsedauskalas, rödstjärt / 2 minutes of reading

Hejsan.

Den gångna veckan har flugit iväg och det har varit mina härligaste dagar på väldigt länge, för jag har haft semester och varit fri och ledig.

Stefan har passerat sin sjunde nolla, och förra helgen hade vi ett litet kalas för bästa vännerna här hemma. Stefan ville inte ha något storslaget eller märkvärdigt, bara de närmsta. Töserna hade sorgligt nog andra planer just den helgen, men där var inget att göra åt det, de har ju alla sina egna liv.

Ett litet enkelt kalas i försommarens vackraste tid – det passade ändå min Stefan perfekt.

Vädret var så härligt den här kvällen. Vi satt ute det mesta av tiden och gick bara in för att avnjuta middagen. Så mycket bilder blev det inte heller tagna, då fotografen även skulle hinna med att vara värdinna.

När det blev dags för tårta och kaffe satt vi fortfarande ute och njöt av sommarkvällen. Dagen till ära kom den gamla välkända flaskan fram, den med svärfar Nisses hemmagjorda maskrosvin. Den har hängt med i många år nu, och drycken börjar nästan likna en god sherry (åtminstone intalade jag alla om det)

Det var sannerligen en vacker och ljummen kväll att fira en pigg 70-åring♥

Rödstjärt

I vår holk vid friggeboden bor i år en alert rödstjärt. In och ut flyger den ur sitt bo och är inte heller så särskilt rädd för oss människor. Förmodligen har den vant sig vid att vi rör oss utanför dess barnkammare och med tiden lärt sig att det går att lite på oss. Det är så roligt att ha möjlighet att följa den på så nära håll.

Dagens citat:

Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att lycka inte är högljudd.

Den är tysta morgnar. Ett hem som känns tryggt. En ren yta. Tidiga kvällar.

Människor som ger energi – inte tar den.

Det är inte längre jakten som lockar. Det är lugnet. Det är friden. Det är att få vara i fred i sitt eget liv.

Man blir så klok och vis med åldern.

Med en skarp bild på mina pelargoner (och suddig på mig) säger jag jag kram kram och ha det gott

Dela gärna

Kalas för kompisar och vår fine rödstjärt. Läs mer »

Födelsedagskalas den första maj.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 13 maj, 2026 / familjen, gyllebokalas, kalas / 2 minutes of reading

Hej hej

För första gången på väldigt, väldigt länge så firade Andréa sin födelsedag på hemmaplan.

Hon bjöd in vänner och familj att fira hennes dag hemma hos oss. Klädkoden för kvällen var ”ta något gammalt i garderoben som du inte nänns slänga bort”.

Alla var så finurligt och fint klädda. Emmy tex. hade en dress som var ända ifrån hennes konfirmation. Den satt som en smäck fortfarande och hon var lika fin i den som om den varit nyköpt.

Stefan hade sin Kenyatröja som han köpt på vår Afrikaresa år 2005, och Låke hade en gammal jeansväst ifrån sin knuttetid i ungdomen. Gunilla hade en klänning från forna dagar med shorts under för säkerhets skull.

Tjusigast klädda var nog Elna och hennes Stella. Iklädda sina folkdräkter var det mer än högtidsklädda för den här kvällen. Verkligen tjusiga, men väldigt varma, så senare på kvällen bytte de om till lite svalare dräkter.

Inför kvällens festligheter lagade Jeff en supergod middag med koreanskt sting. I timmar stod han vid spisen och fixade och grejade, och så gott det blev alltihop. Tack Jeffy.

Vi åt och njöt och mådde alla så bra den här kvällen.

Sedan blev det såklart tårta, födelsedagssång och många glada skratt. Det var väldigt fint att få fira min lilla tös här hemma igen.

Min egen klänning för kvällen

Jag hade själv valt att ha på mig klänningen jag hade då jag och Stefan gifte oss år 2004. Den stramade visserligen konstigt över bysten och satt inte helt bra, men jag tyckte nog att den skulle kunna funka för en kväll.

Så tjuck du har blitt 🙂

Men så tog vi den där gruppbilden där jag tyckte att jag såg hemskt tjock ut där jag stod närmast kameran ute till vänster. Andréa kom med rådet att jag skulle be AI att ”smala” mig litegrann så jag skulle bli mig mer lik. Chat GPT missförstod mitt önskemål och det blev precis tvärt om, och herregud som vi skrattade åt resultatet. Herrejösses!!

Alltså, så kunde jag inte ha bilden, tyckte jag. Istället kom jag på att jag skulle kunna be att alla andra blev något lite tjockare, då skulle jag själv se smal ut. Haha… det blev ju bara värre och värre… Och ingen var sig lik heller. AI i all ära, men verkligheten är ju alltid bäst.

Dagens citat:

Du må vara hur framgångsrik, snygg, duktig som helst, men i slutändan är det hur du behandlar andra människor som säger mest om vem du är.

Ha en fin onsdag.

Kram från mig, Annika

Dela gärna

Födelsedagskalas den första maj. Läs mer »

Vitsippor och busfrön

6 kommentarer / Boktips, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 6 maj, 2026 / barnbarn, boktips, busfrön, vitsippor / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen hade vi finfina gäster här hos oss. Två busfrön som checkade in för att sova över här hos mormor och moffar Ginko.

Att leka med bilar blev snart ganska tråkigt så istället gick vi ut för att prova cyklarna här på grusvägen. Nicolaj körde som om han var en riktig mountainbikeförare, medan Scott nog hade föredragit asfalt som de ju har där han bor. Men ett tag for de runder här så att gruset stänkte omkring.

-nu vill jag inte cykla längre, förkunnade Scott, alltmedan Nicolaj stegrade och gjorde konster på sin lilla Pippicykel.

Lite bus ibland alla vitsipporna blev det innan rallykörningen förflyttades in till tralldäcket runt poolen istället.

Jag och Stefan njöt av vädret och av de lekande pojkarna. I trädgården blommade våra magnolior som bäst och vi var ute ända tills magarna knorrade och det var dags för kvällsmat.

I gästrummet hade jag bäddat två extra sängar som stod redo för trötta gossar. Båda två var nog ganska trötta, för att få dem i säng var inte alls svårt, utan de kröp villigt ner och somnade som små stockar innan jag hann läsa slut på sagan vi kommit överens om. Vi sov gott allihopa i gästrummet, medan Stefan fick klara sig själv med hundarna i sovrummet.

Morgonen efter vankades det bullfrukost här, innan pojkarna vinkade hejdå och for med mamma och pappa hem till Tomelilla igen.

Vitsippstider och busfrön – finns det något bättre egentligen!?

Boktips

Jag har lyssnat på ett par ljudböcker. Först ut är Sissela Kyles självbiografi som heter CV. Den andra boken heter ”Under samma sol” av Cassandra Brunstedt och är en fristående uppföljare av ”Mellan himmel och här”.

Dagens citat:

Kom alltid ihåg att någons uppoffring är någons intresse i dig.

Ha en härlig onsdag.

Kram Annika

Dela gärna

Vitsippor och busfrön Läs mer »

Lite påskmys med barnbarn

4 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 13 april, 2026 / familjen Gyllebo, Snickarverkstad / 2 minutes of reading

Hej hej

Här på bloggen kommer ännu ett inlägg med påskfirande tillsammans med familjen, så naturfoto får vänta ännu ett tag.

Påskmyset bara fortsatte här hemma hos oss. Påskaftonens inneboende hann inte mer än tacka för sig och åka vidare, förrän nästa lilla gäng knackade på dörren.

Hejdå Emmy och Andréa…

Välkommen hit Amanda, Scott och Nicolaj♥

Sist då jag var på Ullared så köpte jag på mig lite nya tuschpennor, och det brukar ge energi åt kreativiteten direkt. Pojkarna hann inte mer än in genom dörren förrän det skulle ritas och målas så det slog härliga till.

Efter ett tag så övergick det koncentrerade allvaret till stoj, stim och ”myror i brallan”. Då var det bara att packa ihop konstnärsprylarna och ge sig ut en stund istället.

Vad kan då vara mer spännande än ”Moffar Ginkos” verkstad? Där spikades det snart för glatta livet, och efter ett tag kom både skruvdragaren och tryckluftsmaskinen också fram.

Jag hörde mig själv upprepa mig som en grammofonskiva med hack i – ” akta så ni inte slår er”…

…och plötsligt slog Nico sig på tummen, så det blev jämmer och tanndagnisslan. Ett plåster på så var det hela snart glömt igen. Men de hade snickrat färdigt och cykeln kom fram istället.

Efter det vankades det våfflor med sylt och grädde, ja och såklart kom även Nutellan också fram! Även Kanadensisk lönnsirap hör numera till denna rätt. Mums så gott!