Staren är här.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Äntligen är en av mina favoritfåglar här igen. Den ljuvliga staren. De flesta tänker sig nog att staren är en liten svartgrå, oansenlig fågel, och inte alls särskilt vacker. Men det är den verkligen. Den är glatt prickig i små, små lysande guldprickar. Så fin tycker jag. Och alla vet ju att den som klär sig i prickigt från topp till tå måste vara en glad skit. Jag tror alldeles bestämt att staren är just det – en glad skit.

För två år sedan hade vi snö och vinter när de anlände hit till våra breddgrader igen. Då hade de stackarna nog det kallt om fötterna.

Men i år har de bättre tur med vädret.

Förutom att staren har anlänt,  så har min lilla rödsippa slagit ut. De första små nyckelpigorna har vaknat till liv i min trädgård och vårlökarna blommar för fullt.

De första små insekterna har också kommit och de ljuvliga doftviolerna blommar nu flitigt lite överallt.

Det var lite härliga tecken på att vi går en härlig vår till mötes nu.

Dagens citat:

Det är med tron som med gummistövlar – det är till glädje bara för dem som har dem på sig.

Jag tror på en fin vår i år, trots allt.

Kram Annika

Dela gärna
     

Staren är här. Läs mer »

Ån som leder ut vid nationalparken.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En gråmulen dag i förra veckan, slog jag följe med Rörums norra å. Jag följde det glatt porlande vattnet ända ner till havet.

Stigen jag vandrade på ledde mig ut på stranden, där ån mynnar ut i havet i nationalparkens sydligaste del.

Den underbart vackra sandstranden mellan Knäbäckshusensstrand och sandstranden nedanför Naturum var så vacker trots ett fint duggregn och en något disig vy.

Trädens rötter i strandkanten påminde om kroppens finaste blodådernät. De gråa videkissarna lyste upp sälgens kala grenar så fint. Sälg är kanske ett av våra viktigaste trädslag för humlor och bin, så var rädd om dem i era trädgårdar.

En bit innan Krivareboden vek jag av uppför backen och tog stigen genom skogen.

Vackra gamla detaljer gjorde miljön extra spännande.

Efter en skön morgontur väntade några timmars arbete på mig. Fast sedan kom en liten gäst på besök. Lille Scott, som passade på att göra mig sällskap till lunchen. Han med en tallrik gröt, jag med en kopp svart kaffe.

Dagens citat:

Det är ”normalt” att gå klädd i kläder som du köper speciellt för att se snygg ut på jobbet och att varje dag köra i tung trafik i en bil som du fortfarande betalar av på, för att komma till det jobb du måste ha för att kunna betala för kläderna och bilen och huset som du lämnar alla dagar för att du ska ha råd att bo i det …

Vissa saker känns allt bra märkliga egentligen.

Ha det gott och kram Annika

 

Dela gärna
     

Ån som leder ut vid nationalparken. Läs mer »

Tillbaka i skogen igen.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag är hemma och tillbaka i Gylleboskogen igen.

Även om min lilla semester inte blev riktigt som vi tänk och planerat, så blev den så fantastisk ändå. Gdanska var vårt resmål, som faktiskt kräver ett eget litet inlägg framöver.

Men nu är jag som sagt var hemma igen, och livet går sin gilla gång, ungefär som vanligt.

Så här i coronatider så inser jag att jag inte behöver göra särskilt många förändringar i mitt eget liv.

Jag jobbar ensam hemifrån och håller mig oftast för mig själv. Jag är nästan aldrig ute i stora folksamlingar och planerar alltid mina inköp. Jag handlar aldrig mer än högst en gång i veckan och har alltid ett litet lager av vissa saker med lång hållbarhet hemma.

Vi skojade lite grann om det där, min dotter och jag. Men såklart påverkas jag också av all information om det här viruset, även om jag inte är rädd för min egen hälsa.

Jag njuter av allt som händer ute i naturen just nu. Alla sippor som börjat slå ut. Vitsippor, gulsippor och så favoritsippan såklart – den blåa. Saker som är som de alltid har varit och som skänker lugn och ro i sinnet.

En skröna säger att man bör äta den första vitsippan man ser på våren, för det lär bringar tur i kärlek. Det har jag såklart gjort. Även ramslöken är uppe nu och smakar betydligt godare än en vitsippa, det kan jag lova.

Den första vätterosen har också börjat kika upp. Vill ni läsa mer om den spännande växten så finns ett gammalt inlägg HÄR.

Ja livet rullar på som vanligt. Bara med lite mer handtvätt kanske.

Dagens citat:

Det är bättre att vandra ensam, än med en folkmassa som går åt fel håll.

Lyssna på myndigheternas rekommendationer, var källkritisk, ta ett djupt andetag och tvätta händerna.

Kram Annika

Dela gärna
     

Tillbaka i skogen igen. Läs mer »

En kort liten paus.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Här hos mig blir det ett kort litet uppehåll. En liten bloggpaus i någon vecka framöver.

Jag känner mig både lite trött och en smula sliten. Det här med semester är något som det blivit mindre och mindre av för min del, och de senaste tio åren så har det max blivit ett par veckor varje år.

Det gör egentligen inte så mycket. Jag bor och jobbar på en underbar plats, där jag kan tanka energi var evigaste dag.

Men nu väntar lite semester och miljöombyte för min del. Och det ska bli så skönt.

Här på bloggen får ni njuta av några vårbilder från förra året. Och visst har vi mycket att se fram emot här på Österlen.

När jag kommer hem så ska jag fortsätta att njuta av allt underbart som naturen bjuder. Även om jag saknar min Johnnyhund så det gör ont, så ser jag fram emot en massa hundpromenader med ”småglinen” i vår.

Jag ska njuta av den kommande påsken och jag ska plantera de första penséerna. Och såklart hoppas jag få många besök av mitt lilla barnbarn när jag kommer hem igen.

Här hemma i Gyllebo så håller ”moffar Jinko” ställningarna, och det känns tryggt.

Dagens citat:

När jag var liten hade jag två vänner. Det var bara ett problem – båda var påhittade och de ville bara leka med varandra.

Ha det bäst, och vill ni så ses vi om en vecka eller så. Kanske hinner jag uppdatera lite på min instagram, välkomna att följa mig HÄR.

Kram Annika

 

Dela gärna
     

En kort liten paus. Läs mer »

Så vackert här.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

En regnig morgon vandrade jag i den södra delen av nationalparken.

Vid Rörums norra å finns en liten parkering. Därifrån kan man välja att vandra upp mot Kortelshuvudet och även mot Naturum.

Jag gick en liten bit upp mot berget, innan jag ångrade mig. Den här dagen var jag mer sugen på att vandra ner mot havet istället. . 

Det är en vacker stig som leder härifrån ner till havet. En buske full av vita blommor fick mitt vårtörstande hjärta att sjunga.

Stigen leder längs med den vackra Rörumsån. Det brusande vattnet och fågelkvittret var nästan öronbedövande. Så underbart. Jag spelade in en kort filmsnutt som jag tänkte lägga ut på min instastory. Fast när jag lyssnade på den insåg jag att småhundarnas uppspelta flåsande faktiskt skulle kunna misstolkas. Nej, det blev ingen vårfilm den här dagen, det hade kunnat bli lite för mycket vårkänslor för mina vänner kanske…

På ett ställe växer gamla fruktträd. Formade ungefär som en brudportal. Åtminstone tror jag att det är fruktträd som bara fått stå kvar. Hur som helst så ser det både spännande och vackert ut.

Ån brusade vilt och jag kunde ana att snart skulle dess kanter vara översållade av väldoftande ramslök.

Vips var vi ute på den vackra ängen.

Här är det så vackert med vitmossan som växer i marken, de rundade enebuskarna och ”Stenshuvudsberget” som syns som en suddig siluett i bakgrunden.

Huckuspuckusfillejuckus – så var vi nere på stranden.

Dagens citat:

Om vi bara slutar upp med att försöka bli lyckliga skulle vi få en väldig massa tid över för annat.

Bara man ger sig tid för sånt som får sitt hjärta att sjunga så ordnar sig nog allt annat också.

Kram Annika

Dela gärna
     

Så vackert här. Läs mer »

Det bästa man har.

2 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det bästa man har … ja det sätter man på bordet. Precis så lyder väl ett talesätt?

Det talesättet har nog min käre Stefan tagit på fullaste allvar. För såklart skulle hans käraste små vänner få sitta på bordet när vi fikade. Det tyckte i alla fall både han och de två små juvelerna.

– hur skulle det sett ut om Johnny levde och han satt uppe på bordet när vi åt, gnällde jag, som inte alls är av samma åsikt vad det gäller hundars rätt att få sitta på bord.

Nu brukar inte våra hundar få göra precis som de vill, utan det här får nog ses som ett unikt undantag. Det var den där mysiga dagen då vi var på vandring i nationalparken och avslutade med en fika vid Hälleviks lilla kås.

När jag träffade Stefan för sisådär tjugo år sedan, så gjorde han klart för mig att han INTE tyckte om småhundar. Det skulle vara stora rejäla hundar och helst med sinne för jakt. Fast man ska ju inte vara sämre än man kan ändra sig… Och ändrat sig, det har han sannerligen gjort, det har jag märkt.

Även om våra små pomeranianhundar inte direkt lämpar sig för tuff vildsvinsjakt, så har de både jakt och bevakningsegenskaper, trots sin litenhet. På långt håll gjorde de oss den här dagen uppmärksamma på att någon kom tassande i skogsbrynet. Vem kunde det vara?

Det var Stefans bror som kom vandrade för att kolla till sitt fiske, och såklart fick även han en slurk kaffe.

Bröderna Olsson inspekterade och konstaterade att det var högt vattenstånd. Sedan tittade vi till Hälleviks lilla gulliga blåsippa, innan det var dags för oss att dra mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Jag älskar män. Inte för att de är män, utan för att de inte är kvinnor.

Ha en fin dag och kram Annika

Dela gärna
     

Det bästa man har. Läs mer »

Små tecken av vår.

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Snart har de tidigaste snödropparna blommat ut och ersätts av alla andra underbara vårblommor.

Egentligen skulle jag helst stoppat tiden lite grann nu. När allt sedan sätter fart så går det ju alltför fort.

Redan har jag hört att de första små vitsipporna slagit ut här på Österlen. I vår ”egen” ekskog står de ännu bara i knopp. Enligt gamla sägner ska man äta den första lilla vitsippan som man hittar på våren. På så vis kommer man att få en väldig tur i kärlek resten av året. Dock ska man passa sig för att äta fler än en, för de är nämligen giftiga.

Den första lilla gula svalörten har ploppat upp ute i kohagen, och även den första lilla nyckelpigan har jag sett här i Gyllebo.

Det är en härlig tid vi går till mötes. Allting växer så det knakar.

Det är inte bara ute i naturen det växer, även små gulliga barnbarn växer också så att det knakar. Fast mest knakar det i blöjan tycker jag…

Dagens citat:

Något budskap har jag inte. Men jag vill gärna sprida en allmän tolerans för mänskligt vansinne.

Ha en fin och härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Små tecken av vår. Läs mer »

Det kom ett mail.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En dag för ganska länge sedan kom det ett mail till mig. Jag försöker alltid svara på alla kommentarer och meddelande som jag får. Men ibland tar det tid, ibland glömmer jag och ibland har jag helt enkelt inte riktigt möjlighet. Min blogg är enbart min hobby, och jag har ett helt vanligt jobb som upptar den mesta av min vardag.

Men så kom det ett mail från Nya Zeeland, från en man vars släkt härstammade från Eljaröd.

Mannen hade hittat mig genom internet och min blogg. Han bad mig vänligt att leta efter sina släktingars grav i Eljaröd.

En kväll då jag ändå passerade den lilla charmiga byn stannade jag till och vandrade runt på den öde kyrkogården.

Jag letade både bland de äldsta gravarna närmast kyrkan och på den lite nyare gravplatsen på andra sidan bäcken. Ingenstans hittade jag just den grav jag sökte. Förmodligen är gravplatsen återlämnad efter alla dessa år, men lite bilder från platsen passade jag på att ta åt mannen på andra sidan jordklotet.

Namnet på gravstens som jag sökte var Anna och Lars Lagerstedt. Kanske finns det släktingar som idag är intresserade av att få lära känna mannen på NZ, då kan jag förmedla kontakten till honom såklart.

Även om jag inte fann vad jag sökte, så fick jag en härlig stund vid den rara lilla kyrkan på Österlen. Ett besök jag inte gjort om det inte kommit ett e-mail…

Dagens citat:

Ingenting försummar vi så ofta och oåterkalleligt som det tillfälle som ges oss dagligen.

Ha en fin dag och kram från mig

Annika

Dela gärna
     

Det kom ett mail. Läs mer »

Den lilla vita fyren på Österlen.

1 kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen då jag och Stefan var på vandring så hade jag siktet inställt på min favoritplats. Den där gulliga lilla vita fyren som står längst ut på udden nedanför berget i Stenshuvuds nationalpark.

Stefan som hade ådragit sig ett rejält ryggskott och kom direkt från ett akutbesök hos sin sjukgymnast gick med små försiktiga kliv över stenarna.

Att sitta på stenhällen vid den lilla fyren och dricka sitt morgonkaffe är nog bland det bästa som finns. Även om det förstås är lite klurigt att ta sig dit. Särskilt om man har både ryggskott och en stelopererad fot.

Trots att jag lockade och försökte visa hur klättringen skulle gå till, så var Stefan skeptisk och tveksam. Med all rätt.

Och kanske hade det varit dumdristigt att locka med honom ner där, för tänk om jag inte kunnat få honom med tillbaka… Då hade han fått flytta in och bosätta sig i den lilla vita gulliga fyren.

Jag skulle kunna komma dit varje dag med mat och förnödenheter åt honom. Vackra soluppgångar det skulle han fått njuta av i alla fall, för det har jag sett med egna ögon. Ingenstans är en gryning så vacker som just här.

Nej, man vill väl inte ha sin man fast vid en liten vit fyr på Österlen, hur vackert det än må vara där.

Vårt kaffe drack vi på en annan vacker plats, lite mer ”handikappanpassad” kan man säga. Det får ni kanske se en annan gång.

Dagens citat:

Det finns ingenting som är så skönt som att ha det bra och ingenting som är så enkelt. // Tove Jansson

Jag hoppas att ni får en riktigt bra söndag, skönt och bra på alla vis.

Kram Annika

 

Dela gärna
     

Den lilla vita fyren på Österlen. Läs mer »

En tjej på miljonen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / / 3 minutes of reading

Hejsan.

Idag ska mitt blogginlägg handla om en liten gullig tjej här på Österlen. Hon heter Stella. Jag har känt henne ända sedan hon föddes och bara var en liten bebis.

Hej Stella, det här inlägget är till dig ♥

Stellas mamma heter ELNA , och om henne har jag skrivit förut här på bloggen. Min dotter Andréa och Elna har varit vänner ända sedan de satt i blöja på barnavårdscentralen i Smedstorp och blängde på varandra. Med åren blev de mer som systrar. Även om de stundom inte kunnat träffats på långa tider, så vet jag att de båda står varandra oändligt nära ändå. En vänskap som är få förunnat.

När Elna fick sin ljuvliga dotter för sex år sedan var valet av gudmor självklart. Sedan dess har Andréa fått följa sitt lilla gudbarn på håll. Deras möten har blivit få men ack så intensiva och kärleksfulla.

I somras när min andra dotter, Amanda,  hade sin babyshower här hemma, så var fina lilla Stella såklart också med.

Och såklart fanns gudmor Andréa med på en direktlinje på telefonen från Alabama.

Ibland har jag fått hjälpa till att förmedla presenter och klappar åt Stella, då Andréa ju bor utomlands. Ett kärt besvär för mig, som jag med största glädje åtagit mig.

För några veckor sedan fyllde Stella sex år. Jag, Amanda och lille Scott var bjudna på en födelsdagsfrukost, och med oss hade vi presenter. En alldeles speciell paket från USA och gudmor Andréa fanns också med.

Det är nämligen så att lilla Stella tänker bli veterinär när hon blir stor, precis som sin gudmor. Det Stella fick i present av Andréa var just en amerikansk docka med djurläkarkläder och stetoskop. Att den fina dockan också är väldigt lik Stella själv, var ju extra roligt.

Det var ett så mysigt litet sexårs kalas hemma hos Stella. För mitt barnbarn Scott, så var det hans första barnkalas någonsin i livet. Premiärkalaset kunde inte bli bättre för honom. Så mycket kärlek.

Vi blev bjudna på den godaste frukost ni kan tänka er, och som kronan på verket så avslutade vi med Stellas egenhändigt gjorda chokladbullar. Nej jag skojar inte! Stella har fått det här med bakning i modersmjölken, för inte ens jag som är vuxen klarar att få mina bollar så runda och perfekta. Inte ens om jag anstränger mig allt vad jag kan.

Stella, du är en fantastisk person. Du är snäll, ödmjuk och så närvarande, samtidigt som du är en tuff tös som vågar tro på dig själv och vara den du är.  Du kommer att kunna bli precis vad du vill när du blir stor, det är jag säker på! Vi är glada och tacksamma att vi fick komma på ditt fina lilla kalas.

Och från Alabama skickade Andréa den här bilden till mitt blogginlägg med en särskild hälsning till dig.

 

Jag hoppas att vi ses snart igen Stella.

Dagens citat:

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen.

Stella, du och din mamma har ett sånt hjärta som man kan se med.

Kram Annika

(p.s naturligtvis har jag godkänt av Elna att ha bilder här på finaste lilla Stella)

Dela gärna
     

En tjej på miljonen. Läs mer »

Rulla till toppen