maincoon

En lille paus.

Hejsan.

Efter en småjobbig månad för min del, så står den underbara pingsten nu för dörren.

Jag känner mig trött och sliten i huvudet.  Maj månad brukar i vanliga fall vara fylld med ganska mycket jobb för mig, vilket är helt ok. Men i år har jag även haft min pappa inlagd på sjukhus och månaden har varit fylld med oro och en massa kontakter och planering i samband med det.

Under pingsten ska jag ta hand om mig lite extra och det kommer bli en hel härlig helg med yoga retreat och avslappning. Bloggen får även den pausa lite grann. Därför vill jag passa på att önska alla en fin helg och har ni era mammor i livet så glöm inte bort dem på söndag.

 

Dagens citat:

Vinden säger, det ordnar sig. Vågorna viskar, det löser sig. Träden berättar att ännu lever du. Bergen varnar för att det kan göra ont. Jorden tröstar, men inte för alltid.

Vill ni så ses vi i nästa vecka.

Kram Annika

Livet tuffar på.

Hejsan.

Påsken är över och livet återgår till det normala igen.

Men kanske inte helt normalt ändå, för än finns ”coronafaran” kvar. Men för mig är det normalt att jobba ensam hemma och istället för lunchraster och fika brukar jag ta mig ut i naturen på en tur.

Att starta dagen, ensam med en promenad tillsammans med hundarna runt sjön, eller lite morgonlöpning i gryningen, det är ju sånt jag alltid brukar göra.

Så här hos mig tuffar livet på som vanlig nu när påsken är över.

En annorlunda sak är att det nu är betydligt mindre flygplansstreck i luften. Förr kunde det ibland vara hela rutmönster på himlen efter en massa plan. Nu ser man bara ett enda streck då och då, och genast undrar man var det planet är på väg.

Livet tuffar på som vanligt igen och våren knackar på dörren alltmer. Påsken bjöd på härliga dagar, dagar då jag hade tid att pyssla och mixtra. Jag knåpade ihop en liten trädgårdsfilt åt barnbarnet, som han kanske kan ha i skrindan i sommar. Några nya grytlappar till en dotter blev det också.

Det handlar inte om hur man har det, utan om hur man tar det!

Dagens citat:

Njut av stunderna i livet, i morgon är de  minnen.

Ha det gott och kram.

Annika

Det var som katten.

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej hej

Jag vill bara kika in här och kolla hur ni har det. Jag hoppas att ni har det bra och njuter av den här tiden. Den fridfulla juletiden.

Hemma hos oss går livet sin gilla gång. Min Stefan haltar runt här ännu så vi tar båda julen lite som den kommer. Det tjänar ju ingenting att oroa sig och att stressa upp sig.

Bäst är att göra som katten!

Gilla läget!

Hej på Er!

Kvällens citat:

Faran med julafton är att man av sin make får julklappar som vi egentligen inte har råd med.

Tips: Även om jag allra helst vill gynna våra affärer här på Österlen så händer det att jag klickar hem saker från nätet också. Postmannen ska ju ha något att göra, särskilt nu då den moderna människan inte skicka så mycket julkort längre.

Vi behöver taklampor sedan vi renoverade  här hemma för snart tre år sedan … och just nu har jag hittat lite jag gillar på just nätet. Till klädkammaren den HÄR, till orangeriet den HÄR och till toaletten den HÄR.

Ha en fin kväll, och ta det lite mer som katten.

Kram Annika.

Passivt påträngande

Hej hej
Jag vet ingen som kan vara så påträngande som vår katt Felix.
Han är inte alls burdus, bufflig eller så, nej han är bara påträngande så man knappt ens märker det.
Dessutom är han expert på att hitta de ställen i huset där jag absolut inte vill ha honom hängandes.
För trots att han är en renlig herre och tvättar sig själv både noggrannt och länge, så blir det en väldig massa hår efter honom. Naturligtvis hamnar alla de vita hårstråna på svarta saker och hans mörkare strå sätter sig på allt som är vitt. Sådär är lagen…
En kväll bet jag ihop tänderna och tog hand om det stora tvättberg som byggts upp under någon vecka här hemma. Länge och väl stod jag och strök och vek alla den väldoftande tvätten. I fina högar staplade jag alltihopa för vidare transport till skåp och lådor. Nöjd med min arbetsinsats gick jag sedan för att ta mig en välförtjänt kopp kaffe i köket.
Såklart trodde kattskrället att de mjuka nystrukna tvätthögarna var avsedda för honom.
Högst däruppe låg han och tronade med ett löjligt smile på läpparna när jag kom tillbaka. Att en hel hög tvätt kasat ner på golvet, brydde han sig inte ett skvatt om.
Trots att jag är ganska säker på att Felix förstår svenska språket, så verkar han inte märka att man skäller på honom. Samtidigt som jag har lagt märke till att han kan ord som ”mat”, så ser han helt oberörd ut när man ger honom en utskällning. Han förändrar liksom inte en min, utan fortsätter bara med sitt löjliga kattleende och plirande med ögonen.
Ibland skulle jag bara vilja ”strypa kattsrället” – fast det går ju inte – jag älskar ju honom så mycket.
Vår underbara Felix.
Dagens citat – en utmaning
När en negativ tanke
dyker upp, tänk istället
tre positiva tankar.
Träna dig själv att vända
på manuset.
-det är ganska kul att stryka…
-det blev roliga bilder på Felix …
-katthår på kläderna skapar en hemtrevlig känsla….
Tips:
Här hemma har vi både små hundar och katter i våra sängar och vi måste såklart byta och tvätta lakan väldigt ofta. Just nu finns härliga sängkläder på kampanj här.
Ett påslakan för en jägare och naturmänniska är det här.
Lakan för den som älskar färg finns här.
Ha det gott alla och kram
Annika

Bättre och bättre dag för dag.

Hej hej.
Ja nu går det framåt med min kropp och med diskbråcket tycker jag. Även om jag ännu startar min dag med några små piller, så är allt så mycket bättre nu.
Jag har kommit en bit på min rehabträning också. I början fick jag bara en enda övning och det var att ligga stilla i den enda positionen som inte gav så mycket smärta. På rygg i en halvvriden ställning.
Men nu jäklar har jag kommit framåt i programmet måste jag säga.
Det är förstås inte alls något avancerat jag gör, men från att knappt kunnat röra mig så är det ett sånt framsteg att göra små rörelser igen som inte gör ont.
-det där ser ju trevligt ut, hörde jag Stefan säga, när jag låg där på rygg och gjorde mina små stärkande juckrörelser …
För mig själv tänkte jag att det skulle kanske han också behöva, men med åren har jag lärt mig att ”tiga är guld” … Och nu är det ju dessutom lite synd om honom, när han har så ont i foten.
Min stackars Stefan
Med Stefans fot går det varken framåt eller bakåt. Det är liksom stiltje.
Han for ju ända upp till Göteborg en kväll för att planera för en snabb steloperation i förra veckan. Totalt i onödan. Den där långa resan på nära nog 70 mil, skulle bara resultera i att han fick reda på att de tagna röntgenbilderna inte dög och de skulle göras om i stående position istället … trots det hade han ringt och kollat upp innan han körde, att allt skulle fungera – när han skulle köra så långt …
Ibland funderar jag på alltings smidighet. Hur lätt det varit för den läkaren eller vårdpersonalen att tänka ett steg längre. Att kontrollera det hela då när han ringde …
Det var många år sedan jag var på en kurs om logistik, och ännu tycks det vara många som inte tänker ett dugg på det.
Stefans fot är nu på nytt röntgad i Malmö. Och tills han vet mer, så får han fortsätta rädda grodorna i poolen och bara vänta, för när doktorn ringde hade röntgenplåtarna förmodligen skickats med snigelpost och ännu inte dykt upp … Jag blir skogstokig när jag tänker på hur Stefan blir behandlad.
En som är synnerligen bra på att vänta, det är katten Felix. Han gör sannerligen inte så många knop i timmen. Latar katt får man nog leta efter, och ändå har han inte det minsta ont i foten.
Kvällens citat:
Andas – universum tar hand om resten.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Där du är, där vill jag också vara.

Hejsan.
Hemma hos oss bor det ganska många djur, och ofta kan det verkligen vara ”som hund & katt” här hemma.
Fast lika ofta infaller sig lugnet och man kan se hur glada våra djur är för varandra.
Visst ser det mysigt ut när Lykke och Johnny (stor & liten) ligger sked med varandra? På sitt eget vis.
Att lilla Lykke fullkomligt älskar Johnny det går alls inte att ta fel på. Hon överöser honom med så mycket kärlek så Johnny tycker nog ibland att det blir något överdrivet.
Katterna har också någon slags hatkärlek till varandra. De ger ibland sken av att de hatar varandra. De spottar och fräser ilsket mot varandra. Men lika ofta hittar jag dem sidan om varandra. Och som alltid är de experter på att snusa upp bästa platsen.
-nya lakan i sängen = här får vi ligga och smutsa ner idag …
Kvällens citat:
Vi vet ingenting
om morgondagen.
Så idag vill jag att
min familj och mina
vänner ska veta hur
otroligt tacksam jag
är över att ni finns
i mitt liv.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika

Som katt och ekorre.

Hejsan.
Som hund och katt är ett talesätt man hör ibland. Så brukar man ju säga när två individer inte drar jämt. Hos oss kan man istället säga ”som ekorre och katt”.
Nu på vintern ligger katten Felix oftast här inne i stugvärmen och myser på någon varm och skön plats. Oftast ligger han i djup sömn i soffan eller i vår säng.
Men så fort någon av våra ekorrar smyger fram till fågelbordet så är det som om Felix har någon slags telepatiskt förmåga. Vips sitter han vid dörren och vill ut.
För det mesta tror jag att den tjocke late katten behöver uträtta sina behov och såklart öppnar jag dörren för honom…. ända tills jag ser vad som sticker ut ifrån fåglarnas lunchställe ….
Sedan kan Felix sitta där under fågelbordet i alla oändlighet och bara blänga upp på ekorrens svanstipp.
Finns det någon med mer tålamod än en katt som smyger på sitt byte?
Jag kan nästan höra vad ekorren tänker när han får syn på Felix där nere på marken …
-Förbaskade kattskrälle, är du här nu igen …
Med ett ilsket tjattrande for ekorren iväg upp i träden. Efter någon meter stannade han och vände sig om för att argsint slå med sin stora svans så snön yrde runt honom. Där satt han sedan en bra stund och spände ögonen i katten.
-du ska döden dö, tror jag att han sa på sitt eget ekorrvis.
Sedan for han iväg med sitt arga läte, vidare upp i träden och försvann.
Katten Felix vände och gick sakta tillbaka till dörren. Nu ville han bara in i värmen igen.
Nu när jag mest fått hålla mig i stillhet så har jag hunnit med ännu en ljudbok.
Jag har lyssnat på ”I bunkerläkarens våld”. Den sanna historien skriven av Isabel Eriksson.
En bok som berörde mig djupt såklart, samtidigt som jag förfasas över allmänhetens snara sätt att döma henne pga av sitt arbete som ”eskortflicka”…. som om det skulle göra våldsmannens brott mindre´…
Med boken hoppas jag att den unga tjejen fått lite upprättelse.
Dagens citat:
Livet kan innehålla fantastiska
stunder men också djup sorg
Vad som än händer:
Låt aldrig hoppets låga slockna.
Och skulle den ändå slockna –
så tänd den igen.
Må väl och kram på er.
Annika (med snapfilter)
Scroll to Top