stenshuvud nationpark

Kanske sitter han där och bödar nät.

Hejsan.

En förmiddag i veckan hade vi ärende i Kivik och tänkte passa på att hälsa på min svåger nere i Hällevik också.

-han siddår nock darr å bödar nät idau, sa Stefan.

Att böda nät betyder att man lagar fiskenäten inför kommande fiskesäsong. Jag tror att man knåpar ihop trådarna på ett alldeles speciellt vis. Man binder, knyter och lagar så att inga hala ålar ska slinka igenom. Men någon Mats fanns inte på plats, så vi fick ta en sväng i arboretet istället.

Bland de utländska träden strövade vi fram. Stefan i sina målarkläder.

-asch, di spillar vell ingen roll hunt man e klädd…

Och som i alla beteshagarna i parken nu, så gick det kor även här. Med kopplade hundar och ett lugnt uppträdande så höll sig kossorna också på sin kant.

Så var vi tillbaka vid kåsen igen. Där fick jag mig en lektion i namnen på ”humme-ekans” alla beståndsdelar. Namn som jag redan glömt bort tyvärr… Kanske var det något med ”ståmp”, eller så är det bara ett ord jag lärt mig när vi lyssnat på Babblarna, jag och lille Scott.

Hejdå finaste lilla platsen på Österlen.

Dagens citat:

Ett huvud fullt av oro har ingen plats för drömmar.

Jag tror att många människor borde drömma mer.

Kram Annika

En stor tjur och en liten mus.

Hej.

Den där småregniga dagen då jag var på vandring i nationalparken passerade jag ett gäng kossor på min väg. Kor kan vara närgånget nyfikna, men inget jag egentligen är särskilt rädd för.

Mer respekt har jag då för stora tjurar. Just som jag dragit på mig min röda jacka igen, så stod han plötsligt där intill stigen jag vandrade på. Tjuren i kreaturssällskapet.

Med blicken riktad i marken passerade jag bara tyst förbi de två turturduvorna. För om den här tjuren såg rött, så inte var det av mig varje fall.

Likt en nyförälskad Ferdinand stod han bara där och gjorde sig till för sin uppraggade kossa.

Jag fortsatte min vandring upp mot Kortelshuvudet. I den sagolika naturen stretade jag uppför berget mot dess topp.

Däruppe är det en så vacker utsikt. Långt där nedanför syns den fina ålaboden ”Krivareboden”. Även om dagen var grå och mulen så var det så väldigt vackert.

På tillbakavägen tog jag andra hållet. Där stötte jag på den minsta lilla skogsmus jag någonsin sett.

Jag är inte så rädd för små möss heller. Och just den här var ju synnerligen söt.

Sedan vandrade jag längs havet tillbaka och njöt av vädrets skådespel på himmeln.

Dagens citat;

Livet är verkligen en bergochdalbana. Vi sitter alla fastspända och ingen kan sätta stopp. När barnmorskan daskar dig därbak river hon biljetten, och så bär det iväg. Allteftersom man passerar genom ungdom, vuxenliv och åldrandet sträcker man emellanåt armarna i vädret och skriker, och ibland klamrar man sig fast i stången framför sig. Men själva grejen är färden uppåt. Jag tror att det mesta man kan hoppas på vid livets slut är att man är rufsig i håret, har tappat andan och inte behöver kräkas.

Ha en fin dag och kram

Annika

Ett fint duggregn.

Hejsan.

Vad gör det med ett litet stilla och fint duggregn. Ingenting alls egentligen.

Det var den där morgonen då jag var på vandring vid Rörumstrand, som ett stilla regn sakta börja falla. På sandstranden mötte jag en ensam joggare innan jag passerade på bron över ån.

Markfloran var så färgglad och vacker. De små ekbuskarna på heden hade slagit rejäla skott som skiftade i en vackert röd nyans.

I sandkanten växte johannesörten frodig. Jag hade läst på nätet att det nu gick kreatur i precis alla beteshagarna runt nationalparken. För djuren måste det vara härligt med ett stilla regn tänkte jag.

På min vandring mötte jag en familj på väg mot havet, och efter en liten stund såg jag några vita kossor behagligt ligga och dåsa i den gamla äppelodlingen.

Jag smög mig sakta och tyst förbi och krängde samtidigt av mig min röda jacka. Röda kläder och tjurar kan kanske skapa onödig spänning i livet. Och även om det där kanske är en skröna, så ville jag inte utmana ödet den här dagen.

Dagens citat:

En del människor har svar på allting, men har ändå inte lösningen på någonting.

Ha det fint och kram

Annika

En lustfylld kväll vid Hällevik.

Hej hej

Den där kvällen då vi vandrade i nationalparken kom vi till sista fram till vackra Hällevik.

Där är så fantastiskt fint i Hällevik med sin lilla kås. Min svågers eka låg fastsurrad och guppade lojt på den spegelblanka vattenytan. Tjejerna var uppspelta och glada.

I min ryggsäck hade jag smugit med mig hemmagjorda kanelsnurror. Sådana där som jag vet att töserna älskar.

Sedan satt vi där i kvällssolen på Mats gamla pråm och bara njöt av livet.

Så var det dags för tjejerna att kolla hur livet stod till på sociala medier innan vi vandrade vidare i den härliga sommarkvällen.

Dagens citat:

Du behöver inte alltid ha en plan. Ibland behöver du helt enkelt bara andas, känna tillit och enbart se vad som händer.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

En kväll tillsammans med mina bästa.

Hejsan.

En kväll i helgen, tog vi våra ryggsäckar och åkte till nationalparken för att vandra i den ljumma sommarkvällen.

Parken var fylld av människor som ville passa på att njuta av det underbara vädret.

Jag åkte dit med mina två döttrar, Emmy och Amanda.

Men såklart kändes det att en i vårt gäng saknades den här  kvällen. Hon som alltid brukar vilja gå längst fram när vi vandrar och bestämma precis allting. Hon som ofta retas och håller på att göra alla oss andra smått galna emellanåt. Hon som dock skulle göra allt för att hjälpa och stötta om någon av oss verkligen behövde det på riktigt. Vår Andréa.

Med teknikens hjälp fick hon ändå vara med på ett hörn…

I parken hade blåbären mognat.

Vi var ju bara tvungna att ta några små bär och smaka lite lätt på. Mmmmmm … alltså blåbär, så himla gott!

På pigga ben och busigt sinne marscherade vi norrut längs med havet, mot vårt kära gamla Hällevik.

Dagens citat:

Du kan stänga dina ögon för det du inte vill se men du kan inte stänga ditt hjärta för det du inte vill känna.

Hoppas ni har det gott allihopa.

Kram till er från mig, Annika

Bakom molnen är himlen alltid blå.

Hejsan.

När livet är svårt och problemen hopar sig, då är det lätt att man glömmer bort det där, att det faktiskt finns en blå himmel bakom allt det gråa.

Morgonen då jag vandrade längs Rörums strand, blev det så uppenbart. Det gråa molntäcket skingrades i skyn och fram trädde en alldeles klarblå himmel över Stenshuvud.

Jag valde att ta vägen längs Rörumsån tillbaka. Korna var utsläppta på grönbete och skapade lite extra spänning på min vandring.

Men inga kossor syntes till den här förmiddagen. Ramslöken stod i full blom längs åns kanter och fåglarna sjöng öronbedövande i alla träden. Men inte ett enda litet muuuuhhhh kunde jag höra, även om tydliga spår syntes i form av färska ”kobladdårr”…

Äppelträden i nationalparken blommade som allra vackrast och bina surrade glatt omkring.

För varje steg jag gick så blev sinnet en smula lättare. Huxflux var jag tillbaka vid parkeringen och min bil igen.

Naturen läker ett oroligt sinne! Alltid.

För exakt 16 år sedan gick jag och Stefan hand i hand på just den här stranden . Vår bröllopsdag. Tänk vad tiden går. Grattis älskling, det är ju faktiskt vår dag idag ♥

 

Dagens citat:

Du behöver inte förklara dig, försvara dig och berätta allt för alla.

Ha en fin dag och kram

Annika

 

Allt man snubblar på är inte pinnar.

Hejsan.

Den vackra vårdagen då jag vandrade med min vän i nationalparken, valde vi att ta vägen om alkärret tillbaka.

Alltså!!! …. naturen där är så himla vacker nu vid den här tiden på året. Det ser sådär trolskt ut, ungefär som om man klivit rakt in i en saga av John Bauer. Det är nästan som man kan se lilla Tuvstarr sitta vid vattenkanten och blicka ner i kärret, med sitt långa ljus hårsvall hängande vid sidorna.

Stigen vi vandrade på var full av roliga rötter  och pinnar i alla formationer. Naturens egna konstverk.

Det var förstås inte alla pinnar som faktiskt var riktiga pinnar … En förskräckt snok satte nog hjärtat i halsgropen då min stora känga hamnade en hårsmån ifrån hans ömtåliga lilla kropp.

Så snabbt han kunde, ringlande han smidigt ner i vattnet till säkerheten, och jag tror nog att både han och min vän kunde andas ut en smula.

Betydligt trevligare tyckte Tina nog att alla de ljuvliga orkidéerna var. Vilda sommarblommor, det finaste som finns.

Länge njöt vi av alla vackra blommor som växte i den steniga delen av parken. Exakt vilken sorts orkidéer det var som växte där, det är jag lite osäker på… kanske är det Sankt Pers nycklar… rysligt vackra i alla fall.

Dagens citat:

Jag vill leva mitt liv utan stress och oro. Jag vill inte bli rik eller känd. Jag vill bara vara lycklig.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

Med siktet inställt på amfibier.

Hejsan.

I helgen var jag med på en spännande safari här på Österlen. Grodsafari i nationalparken.

På min väg dit körde jag genom ett fantastiskt landskap som nästan tog andan ur mig. Såklart var jag bara tvungen att stanna bilen och föreviga de otroligt gula fälten som omgav infarten till Svinaberga.

Vid Naturum samlades ett glatt gäng på tio grodintresserade personer, samt vår lokala tidning, Ystads Allehanda. Vi vandrade tillsammans med dagens kunniga guide, sötvattensforskaren Per Nyström, genom det vackra alkärret bort till Hällevik.

Vid Hällevik finns två stycken konstgjorda dammar avsedda för att främja bla grodlivet.

Vi fick se åkergroda och salamander, samt en massa andra vattenkryp med de märkligaste namn som till exempel buksimmare. Men hur vi än letade och spejade så var det ingen av oss som fick se den exotiska lövgrodan den här dagen.

Fast det gjorde inte så mycket för min del. Grodor har vi gott om här hemma i Gyllebo som jag kan kika på. För mig var kunskapen och allt vi fick lära oss, det som var viktigast den här dagen.

Som en ren bonus fick vi se ett rödlistat litet småkryp, en violett majbagge. Ja faktiskt fick vi se tre stycken, varav ett par som var i full färd att göra fler majbaggar.

Vår natur är så fantastisk och jag känner alltid en stor tacksamhet när jag får se och uppleva någon av jordens olika invånare.

Dagens citat:

Wherever you are – be all there.

Var du än är, var där med hela ditt väsen. Vad du än gör, gör det med hela din uppmärksamhet.

Kram Annika

(p.s information till det mountainbike-cyklande gänget vi mötte: cykling i nationalparken är förbjudet och ska respekteras.)

 

 

Lite sommarvärme.

Hejsan.

I lördags fick jag äntligen tillfälle att träffa en kär barndomskamrat igen, efter en lång och  märkliga vår.

Vi hade bestämt möte vid Stenshuvuds norra parkering. Vi tänkte att under några timmar vandra, prata och njuta av naturen.

Trots att min vän egentligen inte har så speciellt långt hit till den här platsen, så tror jag att det var första gången som hon besökte Hälleviks underbart vackra kås, och den charmiga lilla vita fyren. Inte en dag för tidigt tycker jag.

Vi valde den steniga stigen förbi ”Jättens Port” och kom så småningom fram till sandstranden vid Krivareboden.

Under tiden som vi vandrade i skogen så kändes det som om vädret slog om ifrån ljummen vår till varm sommar. Framme på stranden hade många människor samlats för att njuta av den underbara dagen.

Några modiga ungdomar tog sig ett dopp i böljan den blå, medan jag och min kompis gick för att köpa oss vars en glass i kiosken.

En fin dag som jag avslutade med en enkel middag med min Stefan hemma i trädgården.

Dagens citat:

Din kropp kan inte läka utan lek, ditt sinne kan inte läka utan skratt, din själ kan inte läka utan glädje.

Ha det gott alla, och tack finaste Tina för turen.

Kram Annika

Ett planerat möte.

Hejsan.

Alltså, vilka dagar vi har just nu på Österlen. Idag talas det om sommarvärme minsann.

Jag har jobbat på som en liten iller på kontoret, för att ha möjlighet att kanske njuta lite extra nu i slutet av veckan.  Förhoppningsvis blir det då mycket utevistelse och sol för min del.

Det jag ska skriva om idag på bloggen, är något som jag förstår att inte alla riktigt gillar. En del mår direkt illa av det. Därför kommer här en liten varning till er…  det kommer fler ormbilder i det här inlägget!

Det var  förra helgen som jag åkte iväg tidigt på morgonen, för att förhoppningsvis få se en liten huggormsunge. Jag hade fått ett insidertips och visste ganska exakt var jag skulle smyga fram för ett möte.

Solen strålade och redan kändes luften lite ljummen då jag klev av bilen vid Naturums parkering.

Baksipporna stod ståtliga och vackra i full blom . Jag var bara tvungen att lägga mig ner på knä och föreviga dem, för säkert hundrade gången det här året.

I ögonvrån såg jag en nyfiken hare sitta och speja nyfiket på mig, och borta på ängen spankulerade en sädesärla på självsäkra ben.

Så kikade jag bort mot den lilla tuvan där det förutspåtts att huggormsungen skulle ligga vid precis den här tiden…

Ja, ta mig tusan, men där låg den verkligen!

Vackert hopringlad låg den och lapade sol, med Österlens vackraste utsikt framför sina röda ögon. Tyst och stilla satte jag mig ner på huk och njöt av ögonblicket.

Självklart har jag stor respekt för giftiga ormar. Särskilt ”huggisungar” som ju är de giftigaste. Samtidigt har jag ett intresse och en förtjusning över att de faktiskt bor och lever här, i den natur som vi människor ibland tror är enbart vår.

Jag tycker att allting i vår natur är så fantastiskt. Allt hör till och ingenting ska bort. Naturen är aldrig banal.

Dagens citat:

Naturen skyndar inte, ändå fullbordas allt.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

 

 

Scroll to Top