stenshuvud nationpark

Reptilspaning i nationalparken.

Hejsan.

I april börjar det bli dags för ormarna att para sig här nere i Skåne. Har man tur och är lite observant, så kan man få bevittna skådespelet i Stenshuvuds nationalpark

Extra uppmärksam försökte jag vara den tidiga morgonen då jag tog min morgonvandring här.

Solen strålade när jag vandrade ut på stenarna vid havet. En plats där det borde vara ett ypperlig ställe för lite älskog. I alla fall om man vore snok!

Men hur jag än kikade på stenar och i snår, så kunde jag inte få syn på en endaste liten kärlekskrank orm.

Nej, ännu var vinden nog alltför kall för att ormarnas lust skulle kunna väckas till liv. Istället fick jag njuta av de allra första blommorna i parken.

Alldeles särskilt mycket njöt jag av parkens stora drottning då det handlar om blommor. Den så vackra backsippan.

Likt en krälande orm låg jag själv till sist där på marken med kameralinsen nära inpå de ludna små blommorna.

Jag skrattade lite åt min reptilspaning, som slutade med att jag själv låg där, platt på mage likt ett kräldjur i mossan.

Även om man inte alltid hittar det man söker, så ska man vara glad för det man faktiskt hittar.

Dagens citat:

Det finns ingen situation som är så hemsk att du inte kan välja en tanke som gör att du mår något lite bättre.

Må bra och kram Annika

Plommonträd och sillamacka.

Hejsan.

Lite då och då vandrar jag med en vän här på Österlen. Den här dagen hade turen kommit till Hälleviks arboret.

Wowww, vilken fin vårdag vi fick. Det gamla plommonträdet hade slagit ut och stod i full blom. Fåglarna sjöng och solen kunde anas bakom molnen.

Den steniga stigen var kantad med blåsippor som var fullt utslagna och så fina.

Med näsorna vända mot Naturum stretade vi på uppför alla trapporna för att sedan ta stigen ner mot havet.

Vi unnade oss en kort paus vid havet. Efter att ha hämtat andan ett litet tag så fortsatte vi vår vandring.

Vi tog vägen längs med havet tillbaka. Vi passerade Jättens Port, men ingen tycktes vara hemma där, så vi fortsatte vår vandring.

Efter att ha kikat på den gulliga lilla fyren satte vi fart mot Hälleviks kås. Kaffesugna och smått hungriga tänkte vi nog båda på den färdkost vi bar med oss på rundan. Sillamackorna!!!… ”heliga Maria” så himmelskt gott.

Sillamackor måste nog höra till den bästa utflyktsmat man kan tänka sig.

Dagens citat:

Var rädd om den som åker långväga för att få vara med just dig.

En vän som kommer hit för att vandra med mig är guld värd… ja har hon sedan gjort sillamackor för att bjuda mig på, då har hon vunnit mitt hjärta bestämt.

Ha en fin dag och kram

Annika

Ån som leder ut vid nationalparken.

Hejsan.

En gråmulen dag i förra veckan, slog jag följe med Rörums norra å. Jag följde det glatt porlande vattnet ända ner till havet.

Stigen jag vandrade på ledde mig ut på stranden, där ån mynnar ut i havet i nationalparkens sydligaste del.

Den underbart vackra sandstranden mellan Knäbäckshusensstrand och sandstranden nedanför Naturum var så vacker trots ett fint duggregn och en något disig vy.

Trädens rötter i strandkanten påminde om kroppens finaste blodådernät. De gråa videkissarna lyste upp sälgens kala grenar så fint. Sälg är kanske ett av våra viktigaste trädslag för humlor och bin, så var rädd om dem i era trädgårdar.

En bit innan Krivareboden vek jag av uppför backen och tog stigen genom skogen.

Vackra gamla detaljer gjorde miljön extra spännande.

Efter en skön morgontur väntade några timmars arbete på mig. Fast sedan kom en liten gäst på besök. Lille Scott, som passade på att göra mig sällskap till lunchen. Han med en tallrik gröt, jag med en kopp svart kaffe.

Dagens citat:

Det är ”normalt” att gå klädd i kläder som du köper speciellt för att se snygg ut på jobbet och att varje dag köra i tung trafik i en bil som du fortfarande betalar av på, för att komma till det jobb du måste ha för att kunna betala för kläderna och bilen och huset som du lämnar alla dagar för att du ska ha råd att bo i det …

Vissa saker känns allt bra märkliga egentligen.

Ha det gott och kram Annika

 

Så vackert här.

Hej hej

En regnig morgon vandrade jag i den södra delen av nationalparken.

Vid Rörums norra å finns en liten parkering. Därifrån kan man välja att vandra upp mot Kortelshuvudet och även mot Naturum.

Jag gick en liten bit upp mot berget, innan jag ångrade mig. Den här dagen var jag mer sugen på att vandra ner mot havet istället.

Det är en vacker stig som leder härifrån ner till havet. En buske full av vita blommor fick mitt vårtörstande hjärta att sjunga.

Stigen leder längs med den vackra Rörumsån. Det brusande vattnet och fågelkvittret var nästan öronbedövande. Så underbart. Jag spelade in en kort filmsnutt som jag tänkte lägga ut på min instastory. Fast när jag lyssnade på den insåg jag att småhundarnas uppspelta flåsande faktiskt skulle kunna misstolkas. Nej, det blev ingen vårfilm den här dagen, det hade kunnat bli lite för mycket vårkänslor för mina vänner kanske…

På ett ställe växer gamla fruktträd. Formade ungefär som en brudportal. Åtminstone tror jag att det är fruktträd som bara fått stå kvar. Hur som helst så ser det både spännande och vackert ut.

Ån brusade vilt och jag kunde ana att snart skulle dess kanter vara översållade av väldoftande ramslök.

Vips var vi ute på den vackra ängen.

Här är det så vackert med vitmossan som växer i marken, de rundade enebuskarna och ”Stenshuvudsberget” som syns som en suddig siluett i bakgrunden.

Huckuspuckusfillejuckus – så var vi nere på stranden.

Dagens citat:

Om vi bara slutar upp med att försöka bli lyckliga skulle vi få en väldig massa tid över för annat.

Bara man ger sig tid för sånt som får sitt hjärta att sjunga så ordnar sig nog allt annat också.

Kram Annika

Det bästa man har.

Hejsan.

Det bästa man har … ja det sätter man på bordet. Precis så lyder väl ett talesätt?

Det talesättet har nog min käre Stefan tagit på fullaste allvar. För såklart skulle hans käraste små vänner få sitta på bordet när vi fikade. Det tyckte i alla fall både han och de två små juvelerna.

– hur skulle det sett ut om Johnny levde och han satt uppe på bordet när vi åt, gnällde jag, som inte alls är av samma åsikt vad det gäller hundars rätt att få sitta på bord.

Nu brukar inte våra hundar få göra precis som de vill, utan det här får nog ses som ett unikt undantag. Det var den där mysiga dagen då vi var på vandring i nationalparken och avslutade med en fika vid Hälleviks lilla kås.

När jag träffade Stefan för sisådär tjugo år sedan, så gjorde han klart för mig att han INTE tyckte om småhundar. Det skulle vara stora rejäla hundar och helst med sinne för jakt. Fast man ska ju inte vara sämre än man kan ändra sig… Och ändrat sig, det har han sannerligen gjort, det har jag märkt.

Även om våra små pomeranianhundar inte direkt lämpar sig för tuff vildsvinsjakt, så har de både jakt och bevakningsegenskaper, trots sin litenhet. På långt håll gjorde de oss den här dagen uppmärksamma på att någon kom tassande i skogsbrynet. Vem kunde det vara?

Det var Stefans bror som kom vandrade för att kolla till sitt fiske, och såklart fick även han en slurk kaffe.

Bröderna Olsson inspekterade och konstaterade att det var högt vattenstånd. Sedan tittade vi till Hälleviks lilla gulliga blåsippa, innan det var dags för oss att dra mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Jag älskar män. Inte för att de är män, utan för att de inte är kvinnor.

Ha en fin dag och kram Annika

Den lilla vita fyren på Österlen.

Hej hej

Förra helgen då jag och Stefan var på vandring så hade jag siktet inställt på min favoritplats. Den där gulliga lilla vita fyren som står längst ut på udden nedanför berget i Stenshuvuds nationalpark.

Stefan som hade ådragit sig ett rejält ryggskott och kom direkt från ett akutbesök hos sin sjukgymnast gick med små försiktiga kliv över stenarna.

Att sitta på stenhällen vid den lilla fyren och dricka sitt morgonkaffe är nog bland det bästa som finns. Även om det förstås är lite klurigt att ta sig dit. Särskilt om man har både ryggskott och en stelopererad fot.

Trots att jag lockade och försökte visa hur klättringen skulle gå till, så var Stefan skeptisk och tveksam. Med all rätt.

Och kanske hade det varit dumdristigt att locka med honom ner där, för tänk om jag inte kunnat få honom med tillbaka… Då hade han fått flytta in och bosätta sig i den lilla vita gulliga fyren.

Jag skulle kunna komma dit varje dag med mat och förnödenheter åt honom. Vackra soluppgångar det skulle han fått njuta av i alla fall, för det har jag sett med egna ögon. Ingenstans är en gryning så vacker som just här.

Nej, man vill väl inte ha sin man fast vid en liten vit fyr på Österlen, hur vackert det än må vara där.

Vårt kaffe drack vi på en annan vacker plats, lite mer ”handikappanpassad” kan man säga. Det får ni kanske se en annan gång.

Dagens citat:

Det finns ingenting som är så skönt som att ha det bra och ingenting som är så enkelt. // Tove Jansson

Jag hoppas att ni får en riktigt bra söndag, skönt och bra på alla vis.

Kram Annika

 

Vårspaning.

Hej hej

I helgen var jag med Stefan i nationalparken på lite vårspaning.

Stefan hade fått behandling för sitt nya ryggskott och behövde ”lea ti ryggen litta”, som han sa.

Leda till ryggar, det gör man lysande bra genom att ströva genom Stenshuvuds norra del av nationalparken. Här är stenigt, ojämnt och bra. Perfekt underlag för stela gubbar som behöver mjukas upp en smula.

Under tiden som Stefan linkade fram och mjukade upp kroppen så ägnade jag mig lite mer åt vårspaning.

Plötsligt var de där, mitt framför mina fötter. Alla du bedårande blåsipporna. Utslagna, vackra och utan strumpor.

På arboretets lilla äng stod det gamla knotiga plommonträdet minsann redan i knopp.

Några knoppar hade redan slagit ut och snart kommer trädet att stå i full blom.

Stenshuvud är nog det bästa stället att vårspana på, samtidigt som man mjukar upp äkta hälftar.

Det bästa är att man kan återvända hit hur många gånger som helst och hela tiden upptäcka nya saker.

Dagens citat:

Kärleken är inte blind, den är bara närsynt. Hormoner är blinda.

 

Ha det gott, kram Annika

En stund vid havet med en vän.

Hej hej

Att vandra i sin ensamhet här på Österlen skänker mig så mycket glädje. Alla små saker jag får se och uppleva, och alla tankar jag plötsligt  kan höra så tydligt.

Att upptäcka de allra minsta vårtecknen och lägga märke till  hur ljudet av fåglarnas sång förändras för varje dag som går, det går bäst i min ensamhet.

Att bara stanna upp och få vara för en stund. Utan saker som triggar igång alla ”måstetankar”, att bara kunna landa i nuet. Det är sånt som ensamma vandringar skänker mig.

Men när det kommer till fika och kaffedrickning, då behövs det allt en vän.

Att packa upp en fikakorg eller att konka på en kaffetermos, det kräver att man har någon vid sin sida. Att sitta ner och sörpla varm choklad, eller starkt kaffe, det kräver allt att man har en vän vid sin sida.

Det kan vara en fyrbenting, men det kan också vara en äkta hälft eller en annan fin vän.

Vad det blir för sorts vandring idag, det vet jag inte riktigt än. Men att det är mitt barnbarns egen dag – det vet jag med största säkerhet! För visst måste det väl vara Scotts dag idag på självaste skottdagen.

Dagens citat:

Människor ogillar alltid det som de själva är ur stånd att utföra.

Ha en riktigt fin dag och för alla ogifta kvinnor som drömmer om giftermål, så är mitt hetaste tips att gå ut och fria idag. Skottdagen sägs vara den dag då det är kvinnans rätta till att ta saken i egna händer.  Det dröjer fyra år till nästa gång, tänk på det.

Kram på er från mig.

Annika

Ute på expedition.

Hejsan.

En dag i förra veckan njöt jag av ett strålande väder på Stenshuvud.

Vid min sida hade jag en väninna som också blivit sugen på att ge sig ut och vandra. Hon känner sig inte riktigt säker på alla vandringsstigarna som vi har här på Österlen.

Självklart får hon hänga med mig ibland på mina strövtåg. Inte för att jag är så säker på vägen alltid, men jag är inte det minsta rädd för att komma vilse. Lite vilse i livet har jag ofta känt mig. Fast nej, i naturen har jag alltid känt mig trygg, även om jag i verkligheten kanske varit smått vilse ibland. Den här dagen var det dags för ”Expedition Annika”… eller kanske våra turer borde kallas ”Vilse med Annika”.

Vi stretade uppför berget sida vid sida.

Där uppifrån de olika ”huvudena” är det så himla vackert. Även om vi såklart var smått andfådda efter bergsbestigningen, så var det mest utsikten som tog andan ur oss.

Det var verkligen en vacker förmiddag. Nationalparken visade sig från sin bästa sida och eftersom det var sportlov så fanns det ganska många besökare där.

Resten av  bilderna från vår härliga förmiddag i nationalparken ska jag visa er en annan gång.

Dagens citat:

Antingen finner jag en väg, eller så gör jag en.

 

Om man råkar komma vilse och inte finner stigen längre, ja då får man helt enkelt trampa upp en egen.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

 

 

Ett kortelshuvud.

Hej hej.

Vad det där ordet ”kortelshuvud” egentligen betyder, det har jag inte den blekaste aning om. Men att där är fantastiskt vackert, det kan jag försäkra er.

Det var förra helgen då jag och Stefan var på vandring i nationalparken, som vi valde att ta stigen upp till det lite mindre kända Kortelshuvudet.

Det är bra när man vandrar i Stenshuvuds nationalpark, för där finns många ställen för trötta små ”gubar” och vovvar att vila sig på. Om man nu inte är rädd för att sitta på kalla stenar vill säga.

För just stenar är det gott om här. Stenar som ligger ”hullerombuller”. Stenar som är vackert uppbyggda till stengärde, och stenar som verkar vara uthuggna av mänskliga händer.

Vissa stengärde väcker frågetecken och förundran tycker jag. Vad har man haft det här till?

Längst uppe på Kortelshuvudets utsiktsplats är det sagolikt vackert. Härifrån ser man bort mot Stenshuvud i norr. Nedanför har man utsikt över Krivareboden som skymtas så fint i en liten glugg i växtligheten.

När vi hade kikat klart på allt som gick att kika på, så vandrade vi ner igen.

Trots att det var en ”fulgrå” februaridag så hade många människor valt att besöka parken den här dagen. Parkeringen var fylld med bilar. Det här är en underbar sysselsättning oavsett väder, så kanske kan det vara ett helgtips till just dig.

Dagens citat:

Ändra orden jag måste och jag borde, till: Jag vill och jag får!

Livet är så kort, så skippa några borde och några måsten. Det är så mycket viktigare med sånt man vill!!

Kram Annika

Scroll to Top