stenshuvud nationpark

Gryning vid den lilla fyren.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En vacker morgon i förra veckan hade jag bestämt mig för att möta dagen vid havet.

Jag packade min ryggsäck och for iväg till Stenshuvuds nationalpark. Jag parkerade vid parkens norra sida och gav mig av ut i mörkret. Mitt mål var att se soluppgången vid den vita gulliga fyr som ligger vid foten av berget. Men att gå dit i mörker kan vara lite trixigt på sina ställen, så det gäller att hålla tungan rätt i mun och gå försiktigt på den steniga stigen.

Efter ungefär en kilometer så nådde jag fram till den vita lilla fyren. Jag klättrar försiktigt ner på stenbumlingarna som ligger runtomkring och hittade en bekväm sittplats där jag kunde bre ut mitt varma sittunderlag i ull.

Morgonen var rejält kall och kylig, men helt magiskt vacker. Jag hade tagit med mig en termos hett te som värmde gott där jag satt och väntade på solen.

Den vackra fyren står idag enbart där som ett historiskt minnesmärke och som en påminnelse om platsens sjöfartshistoria. Den lilla vita fyren lär vara byggd någon gång i början av 1900-talet, och ljuset på den drevs då i början med gas. Senare tog elektriciteten över, men numera är fyren släckt. Till min glädje kunde jag notera att den nu var ommålad sedan jag var här förra gången.

Så dök den då upp, på exakt utsatt tid, den orangefärgade solen. Ja, egentligen är det ju inte solen som stiger upp utan jorden som snurrar nedåt, men fint var det. Och det är alltid lika fascinerande att se hur fort det går när solen kikar upp över horisonten.

När mitt te var uppdrucket så bestämde jag mig för att klättra tillbaka till stigen och vandra vidare i den tysta och folktomma nationalparken.

En helt vanlig morgon kan bli ganska fantastisk, om man bara låter den bli det.

Dagens citat:

Det finns inget mer värdefullt på den här planeten än sinnesfrid.

Naturen är bästa platsen att finna den – sinnesfriden.

Ha det gott

Annika

 

Gryning vid den lilla fyren. Läs mer »

Ut och fiska

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Dagarna rusar fram och jag hinner inte riktigt med allt som jag skulle önskat att göra… Bloggen tystnar lite nu när jag jobbar, men redan om en och halv vecka har jag lite ledigt igen.

Ofta är jag så himla trött när jag kommer hem efter att jag slutat för dagen i varumottagningen. Det blir mest bara vila för mig då. Fast en kväll var det extra fint väder, så då åkte jag med Stefan och hans bror ut för att sätta fiskegarn.

Stefans bror har sitt fiske på den vackraste platsen av dem alla här på Österlen. Hälleviks lilla fina kås, som ligger i Stenshuvuds nationalpark. Det är som en liten undanskymd juvel och där är så fint när ekan ligger där i vattnet under sommarhalvåret.

Vi tuffade ut med Mats eka den där kvällen. Jag blev uppmanad om att sitta still i båten – en landkrabba som jag tydligen är. Fiskegarnet placerades ut, och vi tog en extra sväng bort vid berget där den lilla söta  fyren står.

Trots att molnen på himlen emellanåt såg både hotfulla och svarta ut, så klarade vi oss helt torrskodda och vi fick en jättefin kväll på havet.

Men någon vidare fiskelycka hade vi dock inte. Morgonen efter när Stefan och Mats plockade upp garnet igen, så fanns där inte en endaste liten firre som fastnat. Det gjorde förstås inte så mycket, för jag tyckte mest att det var härligt med båtturen och den idylliska omgivningen. Och lite skönt för fiskarna också… och det är väl ändå remuladsåsen som är godast, tänkte jag… 🙂

Dagens citat:

Vad som än inspirerar dig. Spendera tid med det, för din skull. Gör något konstruktivt av det, för andras skull.

Ha en riktigt fin torsdag.

Kram Annika

Ut och fiska Läs mer »

Ner på knä och lukta på blommorna.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vi passade på att ta en tur till Stenshuvuds nationalpark, jag och Stefan.

Vid den här tiden på året måste jag åka dit och insupa våren, det är som ett slags begär. Jag ville passa på att njuta av alla underbara sippor som täcker den steniga marken i parkens norra del.

När jag låg på knä och krälade på marken med min stora kamera för att försöka fånga all skönhet på några enkla foto, så väntade Stefan och hundarna tålmodigt på mig en bit bort. Det får man väl ändå säga är kärlek det.

Det är något så speciellt där i parken när alla sipporna blommar tycker jag.

Som tur är så behövde jag inte ligga på knä för att fotografera alla blommor. Ett av de gamla plommonträden i parken stod i sin vackraste skrud och där kunde jag stå i en mer bekväm position med min kamera.  Även järneken var sitt vackraste jag med knallröda små bär.

I Stefans ryggsäck skramlade några kaffemuggar och en termos med nybryggt kaffe. Det blev dags för oss att vandra vidare.

Innan vi kom fram till den lilla kåsen i Hällevik tog jag några sista ”blåsippebilder”. Man kan nästan aldrig få nog dessa blomster tycker jag. Och då de är fridlysta här nere hos oss, så får vi njuta desto mer av dem på sin plats här i naturen.

Att lukta på blommor var inget som Penny tyckte var särskilt roligt, nej ganska snart tröttnade hon och ville streta vidare.

Dagens citat:

Samvetet hindrar oss från mycket glädje. Unna dig medan du har dig!

Att unna sig behöver inte kosta pengar. Det kan även betyda att man unnar sig att göra roliga saker och spara ”måsten” till senare.

Ha det fint.

Annika

Ner på knä och lukta på blommorna. Läs mer »

Vårens första sippa.

2 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Igår var vi på lite vårspaning i nationalparken.

Solen strålade från en klarblå himmel, även om det var ganska kallt i skuggan.

Vi var ute för att kika lite extra efter de där första små blåa sipporna som trivs så bra i den steniga delen av parken. Blåsipporna.

Jajamensan, nog hittade vi dem alltid.

Våra tre hundar njöt också av att vara på blåsippsspaning.

Lilla valpen Penny hade blivit så duktig på att gå i koppel och hon  hängde lätt med på vår promenad.

Visst är det härligt när de här första vårtecknen börjar dyka upp!

Dagens citat:

Lägg dig till med naturens tempo. Hennes hemlighet är tålamod.

Tyvärr fick det bli en lite kort och torftig text idag, då mina ögon och min syn inte riktigt är med mig just nu…

Ha det gott.

Kram Annika

Vårens första sippa. Läs mer »

Finaste vårtecknet i nationalparken.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej.

Efter en fantastisk vinter så är våren nu här och nosar i kanten, så där lite försiktigt bara.

Det var i helgen som vi bestämde oss för att pausa lite i alla våra bestyr och ta hundarna med på vårspaning i nationalparken.

Det var rejält kallt om öronen den där dagen. Men både jag, Stefan och hundarna njöt i fulla drag.

Hänsynsfulla som vi ju är, så plockar vi alltid upp efter våra små hundar. Åtminstone på de ställen där det rör sig mycket människor. Även om Molly och Lykkes små lortar inte är mycket större än att de kunnat rymmas i en fingerborg, så luktar det lika äckliga att få under skorna som en newfoundlandsskit. Och naturligtvis kastas påsen i en soptunna, allt annat är idiotiskt.

Och när jag gick där och kikade ner i marken så fick jag syn på den! Årets första lilla frusna blåsippa.

Tänk vad det kan spritta till av lycka bara av att få syn på en slokörad liten vårblomma.

Vi vandrade i sakta mak mot Naturum. Vi tog min favoritstig genom alekärret.

Alekärret är nog den  bästa platsen i hela parken, där jag trivs som allra bäst. Det är som hämtat ur en John Bauer saga och kanske bor det ett litet troll i min själ.

Och hur vacker är inte den här ”korgen”, skapad av naturen själv.

Huxflux var vi sedan framme vid Naturum och resten av vår vandring får ni läsa om en annan gång.

På eftermiddagen åkte vi sedan hem för att ta hand om veden som Stefan köpt. För första gången på alla år så har vi lyckats med bedriften att elda upp hela vårt förråd av ved, så nu får vi hoppas på en varm och skön vår inom kort. Men kan man lita på prognosen för Österlenvädret, så ska det yra runt öronen rejält idag.

Dagens citat:

Mars 2021: som Mars 2020 fast med toalettpapper.

Ha det riktigt bra.

Annika

Finaste vårtecknet i nationalparken. Läs mer »

Friska vindar och en doft av grillad korv.

3 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

De senaste dagarna har vi haft friska vindar här på Österlen.

En eftermiddag gav vi oss ut för att insupa lite havsluft och grilla någon liten korv. Ingen blåst kunde få oss att sitta inomhus och fisa hela dagen.

Vid Hällevik blåste det en riktigt hård och kall vind. Vi var tvungna att ta lä vid min svågers röda lilla ålabod.

Men där i det lilla gattet var det riktigt skönt att sitta. Stefan tände fyr i grillen och hade tagit på sig rollen som kock den här dagen.

Vi njöt av en den delikatess som en enkel grillad korv ute i naturen ju är. Det är bland det godaste som finns – det var vi alla rörande överens om.

I vagnen satt lille Scott alldeles stilla som ett litet ljus. Jag tror att han också tycker om friska vindar och en enkel grillad korv i bröd.

Sedan packade jag upp julens sista lussebullar och lite värmd glögg, innan vi tog en skön skogspromenad i parken.

Idag vill jag avsluta det här blogginlägget med att skicka en stor grattiskram till min fina dotter Amanda som fyller år just idag. Grattis min fina lilla skatt ♥

Dagens citat:

Intellektet säger: ”Så snart allting har fallit på plats uppnår du inre frid”. Hjärtat säger: ”Uppnå inre frid och allt annat faller på plats.

Hjärtat borde få mer att säga till om.

Kram Annika

Friska vindar och en doft av grillad korv. Läs mer »

Solen finns där under alla omständigheter.

3 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Årets första tur till nationalparken var så vacker.

Nattens regn hängde kvar i tunga moln över våra huvud när vi gick in i parken från dess norra sida.

Uppe över berget såg det ut som solen ville visa sig för en liten stund. Den finns alltid där bakom molnen, under alla omständigheter – den underbara solen.

Med Stefan som sällskap går vägen sällan spikrak. Lite ”offroad” blev vår vandring därför den här dagen.

Vi kunde se att nattens storm spolat upp skräp från havet. Längs hela strandkanten stod fiskare hoppfullt och kastade med sina spön.

Det var en så otroligt vacker förmiddag. Nästan så jag önskade att jag vore konstnär och fått frossa i en färgpalett för att återskapa naturens skönhet.

Dagens citat:

2020 lärde oss att vi aldrig vet vad som händer. Allt kan ändras på ett år, en månad, en vecka… Värt att minnas är att det inte bara gäller negativa saker. Om ett år, en månad, en vecka kan allt ha ändrats på ett sätt vi hoppas på.

Lika bra att alltid njuta av nuet så gott det går.

Kram Annika

Solen finns där under alla omständigheter. Läs mer »

Kanske sitter han där och bödar nät.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan.

En förmiddag i veckan hade vi ärende i Kivik och tänkte passa på att hälsa på min svåger nere i Hällevik också.

-han siddår nock darr å bödar nät idau, sa Stefan.

Att böda nät betyder att man lagar fiskenäten inför kommande fiskesäsong. Jag tror att man knåpar ihop trådarna på ett alldeles speciellt vis. Man binder, knyter och lagar så att inga hala ålar ska slinka igenom. Men någon Mats fanns inte på plats, så vi fick ta en sväng i arboretet istället.

Bland de utländska träden strövade vi fram. Stefan i sina målarkläder.

-asch, di spillar vell ingen roll hunt man e klädd…

Och som i alla beteshagarna i parken nu, så gick det kor även här. Med kopplade hundar och ett lugnt uppträdande så höll sig kossorna också på sin kant.

Så var vi tillbaka vid kåsen igen. Där fick jag mig en lektion i namnen på ”humme-ekans” alla beståndsdelar. Namn som jag redan glömt bort tyvärr… Kanske var det något med ”ståmp”, eller så är det bara ett ord jag lärt mig när vi lyssnat på Babblarna, jag och lille Scott.

Hejdå finaste lilla platsen på Österlen.

Dagens citat:

Ett huvud fullt av oro har ingen plats för drömmar.

Jag tror att många människor borde drömma mer.

Kram Annika

Kanske sitter han där och bödar nät. Läs mer »

En stor tjur och en liten mus.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Den där småregniga dagen då jag var på vandring i nationalparken passerade jag ett gäng kossor på min väg. Kor kan vara närgånget nyfikna, men inget jag egentligen är särskilt rädd för.

Mer respekt har jag då för stora tjurar. Just som jag dragit på mig min röda jacka igen, så stod han plötsligt där intill stigen jag vandrade på. Tjuren i kreaturssällskapet.

Med blicken riktad i marken passerade jag bara tyst förbi de två turturduvorna. För om den här tjuren såg rött, så inte var det av mig varje fall.

Likt en nyförälskad Ferdinand stod han bara där och gjorde sig till för sin uppraggade kossa.

Jag fortsatte min vandring upp mot Kortelshuvudet. I den sagolika naturen stretade jag uppför berget mot dess topp.

Däruppe är det en så vacker utsikt. Långt där nedanför syns den fina ålaboden ”Krivareboden”. Även om dagen var grå och mulen så var det så väldigt vackert.

På tillbakavägen tog jag andra hållet. Där stötte jag på den minsta lilla skogsmus jag någonsin sett.

Jag är inte så rädd för små möss heller. Och just den här var ju synnerligen söt.

Sedan vandrade jag längs havet tillbaka och njöt av vädrets skådespel på himmeln.

Dagens citat;

Livet är verkligen en bergochdalbana. Vi sitter alla fastspända och ingen kan sätta stopp. När barnmorskan daskar dig därbak river hon biljetten, och så bär det iväg. Allteftersom man passerar genom ungdom, vuxenliv och åldrandet sträcker man emellanåt armarna i vädret och skriker, och ibland klamrar man sig fast i stången framför sig. Men själva grejen är färden uppåt. Jag tror att det mesta man kan hoppas på vid livets slut är att man är rufsig i håret, har tappat andan och inte behöver kräkas.

Ha en fin dag och kram

Annika

En stor tjur och en liten mus. Läs mer »

Ett fint duggregn.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Vad gör det med ett litet stilla och fint duggregn. Ingenting alls egentligen.

Det var den där morgonen då jag var på vandring vid Rörumstrand, som ett stilla regn sakta börja falla. På sandstranden mötte jag en ensam joggare innan jag passerade på bron över ån.

Markfloran var så färgglad och vacker. De små ekbuskarna på heden hade slagit rejäla skott som skiftade i en vackert röd nyans.

I sandkanten växte johannesörten frodig. Jag hade läst på nätet att det nu gick kreatur i precis alla beteshagarna runt nationalparken. För djuren måste det vara härligt med ett stilla regn tänkte jag.

På min vandring mötte jag en familj på väg mot havet, och efter en liten stund såg jag några vita kossor behagligt ligga och dåsa i den gamla äppelodlingen.

Jag smög mig sakta och tyst förbi och krängde samtidigt av mig min röda jacka. Röda kläder och tjurar kan kanske skapa onödig spänning i livet. Och även om det där kanske är en skröna, så ville jag inte utmana ödet den här dagen.

Dagens citat:

En del människor har svar på allting, men har ändå inte lösningen på någonting.

Ha det fint och kram

Annika

Ett fint duggregn. Läs mer »

Rulla till toppen