stenshuvud nationpark

Ett kortelshuvud.

Hej hej.

Vad det där ordet ”kortelshuvud” egentligen betyder, det har jag inte den blekaste aning om. Men att där är fantastiskt vackert, det kan jag försäkra er.

Det var förra helgen då jag och Stefan var på vandring i nationalparken, som vi valde att ta stigen upp till det lite mindre kända Kortelshuvudet.

Det är bra när man vandrar i Stenshuvuds nationalpark, för där finns många ställen för trötta små ”gubar” och vovvar att vila sig på. Om man nu inte är rädd för att sitta på kalla stenar vill säga.

För just stenar är det gott om här. Stenar som ligger ”hullerombuller”. Stenar som är vackert uppbyggda till stengärde, och stenar som verkar vara uthuggna av mänskliga händer.

Vissa stengärde väcker frågetecken och förundran tycker jag. Vad har man haft det här till?

Längst uppe på Kortelshuvudets utsiktsplats är det sagolikt vackert. Härifrån ser man bort mot Stenshuvud i norr. Nedanför har man utsikt över Krivareboden som skymtas så fint i en liten glugg i växtligheten.

När vi hade kikat klart på allt som gick att kika på, så vandrade vi ner igen.

Trots att det var en ”fulgrå” februaridag så hade många människor valt att besöka parken den här dagen. Parkeringen var fylld med bilar. Det här är en underbar sysselsättning oavsett väder, så kanske kan det vara ett helgtips till just dig.

Dagens citat:

Ändra orden jag måste och jag borde, till: Jag vill och jag får!

Livet är så kort, så skippa några borde och några måsten. Det är så mycket viktigare med sånt man vill!!

Kram Annika

Nationalparken och helgens vintermåne.

Hejsan.

Min helg har bjudit på så mycket natur och så sköna vandringar.

Nej, det är väl egentligen inte så väldigt ovanligt. Jag brukar alltid vara ute lite varendaste dag och spankulera. Det ovanliga är  mer att jag haft manligt sällskap med mig.

Den jaktintresserade byggmästaren i egen hög person minsann. Och tillika min äkta hälft.

Nu när jaktsäsongen går mot sitt slut och våren nalkas, då ser jag honom lite mer igen, min Stefan.

I lördags for vi ut till nationalparken och vandrade med hundarna. Luften var skön och det var många människor ute i parken.

Dagens tur gick söderut på en stig vi sällan brukar vandra.

Mot det lite mindre kända Kortelshuvudet och dess fantastiska natur.

Platsen där uppe är oslagbart vacker. Men det får jag visa en annan gång.

Såg ni förresten den vackra fullmånen i helgen?

Jag läste någonstans att den kallas ”vintermåne” och då är extra stor. Vacker är den iallafall.

Dagens citat:

För att må bra behöver vi känna oss älskade av minst en person och ha någon att älska.

Det är allt skönt att jaktsäsongen lider mot sitt slut tycker jag…🤣

Kram Annika

Där det nappar.

Hejsan.

När man vandrar vid foten av norra Stenshuvud, så startar man ett stenkast ifrån Kiviks Musteri. Alltså vid den lilla plats som heter Hällevik. Där finns en parkering och där har också nationalparken sitt huvudkontor.

Där vid den vackra lilla kåsen, där min svåger har sitt ålafiske, är det kanske en av Österlens charmigaste vyer.

Det är inte särskilt ofta som min käre make är med på mina vandringsäventyr, men just hit gillar han att följa med. Kanske beror det på att han nästan är uppfödd på den här platsen. Mest tror jag att han drömmer sig tillbaka till tiden då han och Kivikspågarna helt otyglat jagade vildkaniner här. Något som idag känns otänkbart, men det var en annan tid då.

Morgonen då vi vandrade här, stod en ensam fiskare hoppfull ute i det kalla vattnet.

-tsss, där kummer han ente ti å få nunn fisk, sa Stefan en smula skadeglatt.

Huruvida det nappade eller ej, det fick vi aldrig veta. Istället vandrade vi vidare en bit på en av nationalparkens små stigar. I parkens norra del växer en massa exotiska träd och buskar och gör naturen alldeles speciell. Särskilt mycket järnek finns det här, och det är så vackert.

Små skyltar visar vägen och egentligen vill man välja alla vägar på en och samma gång.

Efter en härlig vandring kom vi så tillbaka till Hälleviks vackra ålabod och Mats charmiga lilla traktor.

Vi njöt både av den underbara platsen, den här morgonen. Visserligen på lite olika vis. Jag uppslukas mest av naturens skönhet, medan Stefan nog mer ser på platsen ur en ung kaninjägares perspektiv.

 

Dagens citat:

Att förstå män är lika lätt som att spika fast pudding på väggen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Som i en saga.

Hejsan.

I går hade vi ett härligt väder här på Österlen. Visserligen ingen sol, men vindstilla och ganska milt.

Vi passade då på att vandra i vår vackra nationalpark. Underbara Stenshuvud.

På Stenshuvuds norra sida är naturen så fantastisk tycker jag. Kanske är den som mest slående vacker där just nu, när mossan är som grönast och frodigast.

När man vandrar här känns det lite som att man är med i en saga. När som helst skulle det kunna dyka upp ett troll utan att det egentligen skulle kännas särskilt konstigt.

Men något troll fick jag inte äran av att träffa. Om man nu inte räknar Stefan och mina små hundar som några troll förstås.

Har ni inget särskilt för er idag så är mitt bäst tips att ta en kanna kaffe med er och gå ut i skogen på trolljakt. Skapa er en egen saga med er fantasi.

Dagens citat:

Verkligheten är alldeles för komplex för att tillåta att din tolkning får vara det rätta svaret.

Ha en fin söndag och kram från mig.

Annika

Terrängvandring med barnbarn.

Hejsan.

Som ni nog alla vet så älskar jag att vandra i naturen här på Österlen.

För det mesta är jag ute och vandrar alldeles ensam. Eller egentligen inte helt ensam, för jag har ofta mina småhundar med som sällskap. Inget dåligt sällskap alls måste jag säga.

Nu när jag blivit mormor så har jag fått ett annat sorts sällskap också ibland. En liten sovande bebis i en barnvagn.

Nu grunnar jag lite på hur man ska göra vagnen lite mer terränggående. För visst tror jag väl att lille Scott vill hänga med sin mormor ut i naturen på riktiga äventyr framöver. Larvband som på en bandvagn vore förträffligt.

En tur i nationalparken gick förstås alldeles utmärkt bra med vanlig barnvagn. Även om det skumpande en hel del, så tycktes det bara vara behagligt för den sovande lille gossen.

Och att jag för dagen var klädd så jag matchade barnvagnen var helt och hållet en slump. Fast i den grå dimman blev det som en glad färgbomb. Inte alls sådär diskret kamouflerat som jag brukar klä mig.

Dagens citat:

Bästa sättet att göra barn snälla är att göra dem lyckliga.

Ha en härlig dag och kram.

Annika

(fotona där jag själv är med, är knäppta av min dotter Amanda)

Annandag jul 2019.

Hejsan.

På annandag jul vaknade vi upp här i Gyllebo till en blek sol som tappert försökte tränga igenom den tunna molnslöjan. Vi bestämde oss genast för att hoppa i kläderna och bege oss ut i naturen.

Efter dagar av mörker och gråmulet väder så ville vi verkligen ta vara på solens tappra försök att nå vår jord.

Vår färd bar till Stenshuvuds nationalpark. Där möttes vi av en kall dimma som till en viss del skymde solen.

Trots att dimman kändes riktigt kall och kylig mot huden, så var det ljuvligt där vid havet.

Frisk luft och havsbrus, ja det finns nog inget som kan väcka livsandarna till liv på ett bättre vis.

När vi insupit den härliga morgonluften och fått en lagom dos motion, begav vi oss hemåt igen för att inta en extra god julfrukost. Frisk luft gör gott för både liten och stor.

Dagens citat:

Japansk visdom: Om det inte är ditt, ta det inte. Om det inte är rätt, gör det inte. Om det inte är sant, säg det inte. Om du inte vet, förbli tyst.

Ha en fin söndag och kram från mig.

Annika

Havet drog.

Hejsan.

Tanken var att jag bara skulle ge mig upp på bergets topp … fast är man på Stenshuvud så är det som om havet alltid lockar och drar.

Hemma på kontoret stod datorn och tuggade med sånt där som gamla datorer ibland får för sig … uppdateringar. Jag hade tröttnat på det meningslösa i att bara sitta och glo och vänta på ett timglas som ensidigt snurrade på skärmen. Jag lämnade helt enkelt arbetet för en liten stund.

En rask promenad upp till bergets topp var min plan. Fast som alltid händer något med mig när jag kommer ut i naturen. Sinnet stillar sig, hjärnan klarnar och problemlösningen på kontoret var inte längre det minsta viktig. Utsikten från bergets topp hade tagit andan ur mig. Så vackert.

Vackra vyer och små ljuvliga detaljer.

En av mina favoritsvampar växte lite här och där på gamla ruttnande trädstammar. Den är så vacker tycker jag. Porslinsskivling.

När jag kommit ner från berget igen så bestämde sig mina ben för att de omöjligt kunde gå till bilen redan. Alltså svängde jag av ut genom den lilla grinden. Jag följde stigen över ljungheden och styrde ner mot det friska havet.

På en liten gul blomma kröp årets sista insekt och i ett av de gamla äppelträden hängde äpplena övermogna kvar.

Nere vid havet luftade det så skönt och färgerna var så oerhört vackra.

Busken bakom Krivareboden var så illröd så jag nästan fick kisa med ögonen för att kunna titta på den.

Så var det dags att vända ryggen mot havet och streta upp till bilen igen.

Tack vare min gamla trötta dator hade jag fått möjligheten till en underbar naturupplevelse. Allt handlar som så ofta om hur man väljer att se på saker och ting … som ett problem eller en möjlighet. Ingenting är ju som bekant vitt eller svart … eller … grönt eller gult …

Väl hemma på kontoret stod datorn redo och klar för lite bokföring igen, och min egen ”mjukvara” kändes också egendomligt uppdaterad och pigg.

Dagens citat:

Människor är människor… Vi är inga robotar, maskiner eller förbrukningsvaror som kan återställas med en teknisk manual.

Kram Annika

En utsikt jag aldrig får nog av.

Hejsan.

En fantastisk ”guldplätt” på Österlen. En av de allra bästa.

Såklart menar jag Stenshuvud.

Det var en skön eftermiddag som jag suttit med näsan lite för djupt i mina kontorspapper. Skogsluft och natur drog i min själ och i min trötta hjärna. Jag beslöt att ta en liten paus vid Stenshuvud.

När jag stannat bilen och gick mot Naturum kom parkens gulliga guide ut genom dörren med kupade händer. Han hade räddat en av sommarens sista nässelfjärilar från en säker ”inomhusdöd”. Han log mot mig och önskade en skön vandring.

Ett mänskligt leende… tänk så enkelt man kan känna sig en smula lättare till sinnet… Ja, det var sånt jag funderade på när jag stretade uppför branten mot bergets topp.

Framför mitt ansikte singlade gyllenröda boklöv stilla till marken, ungefär som vinterns första snöfall. Jag la märke till hur lövverket glesnat och bara de starkaste löven satt kvar. Jag tänkte att jag vill bli som de där sista löven. En som envist håller sig kvar så länge det bara går.

När jag kom upp till bergets första utsiktplats stannade jag en stund och njöt av den vackra vyn. Det södra huvudet som är det första ”huvudet” man kommer till.

Den blå himmeln och det turkosa havet stod i en skön kontrast till trädens brandgula höstlöv.

Snart vandrade jag vidare på den steniga stigen för att ta mig till min absoluta favoritplats. Det norra huvudet.

Utsikten här från den norra utsiktsplatsen en fin höstdag är slående.

Känslan att sitta här ensam, 97 meter över havet, och blicka ut över ett älskat Österlen är magisk. Snart, snart är alla vackra höstlöven borta och vyn blir en annan. Utsikten känns något lite plattare och betydligt färglösare.

Dagens citat:

Vem tar hand om hösten när vintern kommer.

Ha en riktigt bra dag och kram från mig.

Annika

Man har inte roligare än man gör sig.

Hejsan.

Jag älskar det uttrycket, för jag tycker att det stämmer så bra. Man har faktiskt ett eget ansvar att göra sina dagar så bra som det bara är möjligt.

Det är lång ifrån alla dagar som är soliga från morgon till kväll. Det där soliga får man liksom själv försöka plocka fram då och då. Men om man bara klär sig efter väder och ger sig ut, så har man kommit en bra bit på vägen. Bekymmer, oroligheter och dåliga tankar blir så mycket lättare när man kommer ut i skogen. Tankedemoner tycker helt enkelt inte om frisk luft.

Jag har investerat i en sådan där fitnessklocka som håller koll på vartenda steg jag tar, varje minut jag sover och varenda lilla löprunda jag springer. Min käre Stefan har nu också börjat räkna sina steg via telefonen. Man kan säga att det liksom blivit en liten spännande tävling oss emellan.

Flera gånger har han masat sig upp ur TV soffan sedan stegräkningstävlingen smög igång…

-du, jau kan åsse fyllja me…

Och själklart är det så mycket roligare när man är två.

Särskilt när man är med Stefan …

Fast den här stegtävlingen, den kan jag nog redan nu räkna ut vem av oss som kommer att vinna ….

Dagens citat:

Kärlek handlar inte om att alltid hålla varandras händer i samförstånd. Kärlek handlar om att trots många konflikter och missförstånd fortfarande hålla varandras händer.

Så handlar det om att kunna skratta tillsammans.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

Vackert rostfärgad.

Hejsan.

Den allra sista ljungen har blommat ut för i år och bildar nu istället en roströd härlig matta över våra Österlenska hedar.

Det är också vackert tycker jag. På ett vemodiga och melankoliska vis. Sådär lite vilsamt och skönt för sinnet. Som om naturen viskar ordet ”återhämtning” i våra öron.

I nationalparken var det lite extra härligt den där morgonen då jag vandrade där. Jag var alldeles ensam, inte en enda människa hade kommit hit ännu, och jag hade liksom alltihopa bara för mig själv. Även om jag bara fick se en pytteliten strimma av solen, så kändes vädret så ljuvligt. Höstljuvligt på bästa vis.

Under ett vackert gammalt äppelträd låg de flesta små äpplena nu på marken. Förmodligen till glädje för både djur och småkryp.

”Sura ebblaskrabbår”, det är vad en österlening kallar de där små vildäpplena.

När jag satte mig ner i den mjuka ljungen kunde jag se de allra sista små ljuslila blommorna som ännu fanns kvar.

Där ljungen slutade tog vitmossan över i en skön kontrast. Naturens eget konstverk.

Hasselnötterna var klara att skördas. Dock ingår de inte i allemansrätten och får inte plockas utan markägarens tillstånd. Just här i nationalparken så är det nog bara ekorrarna som får det tillståndet.

Sedan jag lärt mig hur avenboken ser ut på hösten, så ser jag dem lite överallt. De är så vackra med sina klasar av nya frön.

Dagens citat:

Det är omöjligt att njuta av livet om du försöker kontroller allting. Slappna av, andas och lev i nuet.

”Lyjna ner er litta och ta en kanelbålle å stäng yjnen och liasom bara NJUT”

Bamsekram från mig.

Annika

 

Scroll to Top