Gryning vid den lilla fyren.
Hejsan.
En vacker morgon i förra veckan hade jag bestämt mig för att möta dagen vid havet.
Jag packade min ryggsäck och for iväg till Stenshuvuds nationalpark. Jag parkerade vid parkens norra sida och gav mig av ut i mörkret. Mitt mål var att se soluppgången vid den vita gulliga fyr som ligger vid foten av berget. Men att gå dit i mörker kan vara lite trixigt på sina ställen, så det gäller att hålla tungan rätt i mun och gå försiktigt på den steniga stigen.
Efter ungefär en kilometer så nådde jag fram till den vita lilla fyren. Jag klättrar försiktigt ner på stenbumlingarna som ligger runtomkring och hittade en bekväm sittplats där jag kunde bre ut mitt varma sittunderlag i ull.
Morgonen var rejält kall och kylig, men helt magiskt vacker. Jag hade tagit med mig en termos hett te som värmde gott där jag satt och väntade på solen.
Den vackra fyren står idag enbart där som ett historiskt minnesmärke och som en påminnelse om platsens sjöfartshistoria. Den lilla vita fyren lär vara byggd någon gång i början av 1900-talet, och ljuset på den drevs då i början med gas. Senare tog elektriciteten över, men numera är fyren släckt. Till min glädje kunde jag notera att den nu var ommålad sedan jag var här förra gången.
Så dök den då upp, på exakt utsatt tid, den orangefärgade solen. Ja, egentligen är det ju inte solen som stiger upp utan jorden som snurrar nedåt, men fint var det. Och det är alltid lika fascinerande att se hur fort det går när solen kikar upp över horisonten.
När mitt te var uppdrucket så bestämde jag mig för att klättra tillbaka till stigen och vandra vidare i den tysta och folktomma nationalparken.
En helt vanlig morgon kan bli ganska fantastisk, om man bara låter den bli det.
Dagens citat:
Det finns inget mer värdefullt på den här planeten än sinnesfrid.
Naturen är bästa platsen att finna den – sinnesfriden.
Ha det gott
Annika
Gryning vid den lilla fyren. Läs mer »