stenshuvud nationpark

Havet drog.

Hejsan.

Tanken var att jag bara skulle ge mig upp på bergets topp … fast är man på Stenshuvud så är det som om havet alltid lockar och drar.

Hemma på kontoret stod datorn och tuggade med sånt där som gamla datorer ibland får för sig … uppdateringar. Jag hade tröttnat på det meningslösa i att bara sitta och glo och vänta på ett timglas som ensidigt snurrade på skärmen. Jag lämnade helt enkelt arbetet för en liten stund.

En rask promenad upp till bergets topp var min plan. Fast som alltid händer något med mig när jag kommer ut i naturen. Sinnet stillar sig, hjärnan klarnar och problemlösningen på kontoret var inte längre det minsta viktig. Utsikten från bergets topp hade tagit andan ur mig. Så vackert.

Vackra vyer och små ljuvliga detaljer.

En av mina favoritsvampar växte lite här och där på gamla ruttnande trädstammar. Den är så vacker tycker jag. Porslinsskivling.

När jag kommit ner från berget igen så bestämde sig mina ben för att de omöjligt kunde gå till bilen redan. Alltså svängde jag av ut genom den lilla grinden. Jag följde stigen över ljungheden och styrde ner mot det friska havet.

På en liten gul blomma kröp årets sista insekt och i ett av de gamla äppelträden hängde äpplena övermogna kvar.

Nere vid havet luftade det så skönt och färgerna var så oerhört vackra.

Busken bakom Krivareboden var så illröd så jag nästan fick kisa med ögonen för att kunna titta på den.

Så var det dags att vända ryggen mot havet och streta upp till bilen igen.

Tack vare min gamla trötta dator hade jag fått möjligheten till en underbar naturupplevelse. Allt handlar som så ofta om hur man väljer att se på saker och ting … som ett problem eller en möjlighet. Ingenting är ju som bekant vitt eller svart … eller … grönt eller gult …

Väl hemma på kontoret stod datorn redo och klar för lite bokföring igen, och min egen ”mjukvara” kändes också egendomligt uppdaterad och pigg.

Dagens citat:

Människor är människor… Vi är inga robotar, maskiner eller förbrukningsvaror som kan återställas med en teknisk manual.

Kram Annika

En utsikt jag aldrig får nog av.

Hejsan.

En fantastisk ”guldplätt” på Österlen. En av de allra bästa.

Såklart menar jag Stenshuvud.

Det var en skön eftermiddag som jag suttit med näsan lite för djupt i mina kontorspapper. Skogsluft och natur drog i min själ och i min trötta hjärna. Jag beslöt att ta en liten paus vid Stenshuvud.

När jag stannat bilen och gick mot Naturum kom parkens gulliga guide ut genom dörren med kupade händer. Han hade räddat en av sommarens sista nässelfjärilar från en säker ”inomhusdöd”. Han log mot mig och önskade en skön vandring.

Ett mänskligt leende… tänk så enkelt man kan känna sig en smula lättare till sinnet… Ja, det var sånt jag funderade på när jag stretade uppför branten mot bergets topp.

Framför mitt ansikte singlade gyllenröda boklöv stilla till marken, ungefär som vinterns första snöfall. Jag la märke till hur lövverket glesnat och bara de starkaste löven satt kvar. Jag tänkte att jag vill bli som de där sista löven. En som envist håller sig kvar så länge det bara går.

När jag kom upp till bergets första utsiktplats stannade jag en stund och njöt av den vackra vyn. Det södra huvudet som är det första ”huvudet” man kommer till.

Den blå himmeln och det turkosa havet stod i en skön kontrast till trädens brandgula höstlöv.

Snart vandrade jag vidare på den steniga stigen för att ta mig till min absoluta favoritplats. Det norra huvudet.

Utsikten här från den norra utsiktsplatsen en fin höstdag är slående.

Känslan att sitta här ensam, 97 meter över havet, och blicka ut över ett älskat Österlen är magisk. Snart, snart är alla vackra höstlöven borta och vyn blir en annan. Utsikten känns något lite plattare och betydligt färglösare.

Dagens citat:

Vem tar hand om hösten när vintern kommer.

Ha en riktigt bra dag och kram från mig.

Annika

Man har inte roligare än man gör sig.

Hejsan.

Jag älskar det uttrycket, för jag tycker att det stämmer så bra. Man har faktiskt ett eget ansvar att göra sina dagar så bra som det bara är möjligt.

Det är lång ifrån alla dagar som är soliga från morgon till kväll. Det där soliga får man liksom själv försöka plocka fram då och då. Men om man bara klär sig efter väder och ger sig ut, så har man kommit en bra bit på vägen. Bekymmer, oroligheter och dåliga tankar blir så mycket lättare när man kommer ut i skogen. Tankedemoner tycker helt enkelt inte om frisk luft.

Jag har investerat i en sådan där fitnessklocka som håller koll på vartenda steg jag tar, varje minut jag sover och varenda lilla löprunda jag springer. Min käre Stefan har nu också börjat räkna sina steg via telefonen. Man kan säga att det liksom blivit en liten spännande tävling oss emellan.

Flera gånger har han masat sig upp ur TV soffan sedan stegräkningstävlingen smög igång…

-du, jau kan åsse fyllja me…

Och själklart är det så mycket roligare när man är två.

Särskilt när man är med Stefan …

Fast den här stegtävlingen, den kan jag nog redan nu räkna ut vem av oss som kommer att vinna ….

Dagens citat:

Kärlek handlar inte om att alltid hålla varandras händer i samförstånd. Kärlek handlar om att trots många konflikter och missförstånd fortfarande hålla varandras händer.

Så handlar det om att kunna skratta tillsammans.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

Vackert rostfärgad.

Hejsan.

Den allra sista ljungen har blommat ut för i år och bildar nu istället en roströd härlig matta över våra Österlenska hedar.

Det är också vackert tycker jag. På ett vemodiga och melankoliska vis. Sådär lite vilsamt och skönt för sinnet. Som om naturen viskar ordet ”återhämtning” i våra öron.

I nationalparken var det lite extra härligt den där morgonen då jag vandrade där. Jag var alldeles ensam, inte en enda människa hade kommit hit ännu, och jag hade liksom alltihopa bara för mig själv. Även om jag bara fick se en pytteliten strimma av solen, så kändes vädret så ljuvligt. Höstljuvligt på bästa vis.

Under ett vackert gammalt äppelträd låg de flesta små äpplena nu på marken. Förmodligen till glädje för både djur och småkryp.

”Sura ebblaskrabbår”, det är vad en österlening kallar de där små vildäpplena.

När jag satte mig ner i den mjuka ljungen kunde jag se de allra sista små ljuslila blommorna som ännu fanns kvar.

Där ljungen slutade tog vitmossan över i en skön kontrast. Naturens eget konstverk.

Hasselnötterna var klara att skördas. Dock ingår de inte i allemansrätten och får inte plockas utan markägarens tillstånd. Just här i nationalparken så är det nog bara ekorrarna som får det tillståndet.

Sedan jag lärt mig hur avenboken ser ut på hösten, så ser jag dem lite överallt. De är så vackra med sina klasar av nya frön.

Dagens citat:

Det är omöjligt att njuta av livet om du försöker kontroller allting. Slappna av, andas och lev i nuet.

”Lyjna ner er litta och ta en kanelbålle å stäng yjnen och liasom bara NJUT”

Bamsekram från mig.

Annika

 

En morgon i nationalparken.

Hejsan.

Det var en tyst och stilla morgon. Jag, Stefan och hundarna var tidigt uppe och tog emot en ny dag i nationalparken.

Stigen som går från Hällevik mot Naturum är på sin ställe lite stenig och ”knixig” att vandra på.

Naturen här påminner så mycket om en trollskog tycker jag. Ett landskap som hämtat ur en John Bauer målning.

Har man en stelopererad fot, som Stefan har, så är det en utmärkt träning att skutta fram på stenarna här … tror jag åtminstone …

För min fina Johnnyhund, så var det skönt med miljöombyte. Även om han nogsamt döljer sin diagnos, så anar jag hur han livas upp en smula och får lite extra energi av nya platser.

Hundarna njöt av naturen på sitt sätt och vi på vårt den här fina morgonen.

På den vackra ängen som förr kallades för ”skringelhajjan”, blommade johannesörten för fullt. Att dricka te gjord på johannesört sägs vara rogivande. Men jag tror att bara anblicken av den här ljuvliga ängen har en avslappnande inverkan på oss alla. Så, så himla vacker.

Vi valde en ganska kort runda, och kom till sist ut vid Hällevik igen.

Den vackra kåsen i Hällevik!

Dagens citat:

Det bästa vapnet mot stress är vår förmåga att välja en tanke framför en annan.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Scroll to Top