Moder jord står i blom.
Hejsan.
I måndags, när solen kikade fram, så kunde jag inte låta bli att ge mig ut i skogen med min kamera över axeln. Solglasögonen fick sitta på, för att inte skrämma ihjäl någon med mina nyopererade ögonlock.
Det var verkligen så himla fint när alla vitsipporna stod i full blom.
Jag tog den lilla stigen upp över Åsstigen, där vet jag att det på sina ställen brukar vara så mycket vitsippor.
Ganska snart föll jag på knä för att komma i den bästa vinkeln med kameran. Doften av vitsipporna jag fick i näsborrarna när jag låg där på knä, gav mig en förnimmelse av min barndomen. Alltså, den doften väcker ju så många minnen!!
I ett ihoprullat fjolårslöv satt en nyckelpiga och gömde sig. Vid en liten lungört svärmade en humla vårystert omkring, själv hade jag fått två stora gräsfläckar på mina jeans, fast vad gjorde det, Det är fantastiskt vad man får uppleva, bara man lägger sig ner i en vitsippssbacke.
Det är något alldeles speciellt med den här första tiden på våren. Jag gläds så mycket av varje litet vårtecken. Jag tassade så försiktigt jag kunde och det kändes som om den här första spirande våren var så bräcklig och ömtålig. Tids nog kommer allting att explodera i naturen, då hinner man ju inte längre med, det är likadant varje vår. Det går så sakta, så sakta och så plötsligt säger det bara phhoooff.
Dagens citat:
Varje gång livet får ner dig på knä, res dig upp igen. Som om du hade vingar.
Fredag igen, njut av den.
Annika
Moder jord står i blom. Läs mer »