Hejsan.
I Gylleboskogen finns det hav av vitsippor att njuta av just nu. I fjor var det lite sparsam blomning av någon anledning, men det tycks de ta igen i år med råge.
När jag ger mig ut på min tidiga morgonrunda runt sjön, så har sipporna oftast inte hunnit vakna till liv riktigt.
Vitsipporna är lite grann som vi människor. När kvällen kommer drar de ihop sig inför natten. Genom att slå ihop sina vita kronblad skyddar de sig inför natten. Ungefär som om de drar ett täcke över huvudet för att sova.
Om solen inte riktigt vill kika fram, eller om det blir kallt och blåsigt, då håller vitsipporna sig envist gömda bakom sina kronblad. Men när solen och värmen kommer då sträcker de sig ivrigt mot skyn. Alltid vända mot solen, i likhet med oss soltörstiga nordbor.
På vissa ställen har vitsipporna sällskap av gula små kompisar. Gulsipporna.
Att vara gulsippa måste vara lite tråkigt tycker jag. De får inte alls lika stor uppmärksamhet och kärlek som sina vita släktingar. Kanske är det för att de liksom försvinner i hav av andra gula blommor som till exempel svalört och maskros.
Jag försöker att ge dem ett tröstande ord när jag passerar dem på mina vandringar.
Dagens citat:
För människan finns blott tre stora händelser: att födas, att leva, att dö. Hon vet ej om att hon föds, hon lider av att dö och hon glömmer att leva.
Kom ihåg att leva varje dag. Att verkligen leva!
Kram Annika
