Stenshuvud

Vårvandring på Stenshuvud.

Hejsan.

För mig kan en söndag inte börja mycket bättre än med en vårvandring på Stenshuvud.

Det var en guidad tur, där Simon Lundin tog oss med på ett litet strövtåg i den underbara naturen.

Att få hänga med och lyssna på nationalparkens egen guide är alltid så väldigt intressant. Det allra första han visade oss, var den lilla sällsynta blomman som ingen av oss annars hade lagt märke till. Den lilla smultronfingerörten.

Ute på fältet njöt vi av alla backsippor som stod i sin fullaste blom. Vi fick också veta att det är för deras skull man bränner delar av marken tidigt om våren.

Morgonen var lite kall och blåsig, men solens strålar gjorde allt för att tina upp våra frusna öron. På havet gick vita gäss och det såg vilt och busigt ut.

De små sipporna och harsyran tycktes inte gilla den kyliga morgonen. Envist kröp de ihop med sina blad tätt intill stjälken och vitsipporna hängde slokörat med sina vita kronblad rakt ner.

Inget tycktes undgå Simons ögon. I ena stunden pekade han i skyn och visade oss en hackspett som flög förbi. I nästa stund fångade han upp något bland de frodiga bladen som visade sig vara en död liten näbbmus. Intressant fakta delgav han oss om precis allting.

Vi kikade efter humlor och bin, och vi fick lära oss att om man bara ska plantera ett enda träd, så ska man välja en sälg. Det finns inget bättre för våra bin och humlor.

Så fick jag se årets första lilla gullviva. Underbart.

Dagens citat:

Städa upp bland alla ”måsten”, så får du plats med nya ”vill”.

Ha en fin dag.

Kram Annika

När naturen kräver långsamhet.

Hejsan.

På vissa ställen känns det precis så, som om naturen vill att jag slår av på takten. Som om den kräver långsamhet. Det känns som om jag måste korta mina steg, stilla min andetag och bara känna efter.

Stenshuvud är en sådan plats. En plats för stillhet. En plats att ge sig tid. Tid att sitta ner enbart för att betrakta och att få vara i nuet.

En plats där ögonen får en stunds vila. En plats där jag kan låta blicken få fäste långt bort i fjärran. En plats där öronen får lyssna på vågskvalpet och vinden. Ögon och öron totalt fria från skärm och mobilljud.

Där vid Stenshuvud är det så härligt vid den här tiden. Den vissna ljungen blir som en mjuk bädd som bjuder in för en stunds vila.

Att ligga där på rygg i solen och blicka upp mot skyn är så mäktigt tycker jag.

Att låta tankarna komma och gå. Att betrakta en glada som flyger i cirklar i skyn, det måste räknas som bästa friskvården.

Dagens citat:

Det bästa med framtiden är att den bara kommer en dag i sänder.

Ha en fin dag kära ni.

Kram Annika

Bedårande.

Hejsan.

Små nymorgnade backsippor som ludna sticker upp från marken. De kan väl ändå inte benämnas på något annat vis än just bedårande!

De växer på flera platser här på Österlen. Ofta nära havet.

Backsippan är lika fin i alla sina stadier tycker jag. Purrig och busig i sin uppsyn.

Morgonen när jag var vid Stenshuvud, kröp jag runt på alla fyra med min kamera och förevigade de små håriga blommorna.

Nej, jag kunde nästan inte se mig mätt på de små charmiga knopparna. Och plötsligt gick det upp för mig varför alla mina byxor har hål på knäna …

Jag njuter lika mycket av alla små insekter och blommor som av den stora magnifika helheten. Naturen vi har här på Österlen. Stort som smått – allt i en skön harmoni.

För varje ny vår jag får uppleva allt på nytt igen. Det gör mig så oerhört tacksam.

Dagens citat:

Blommor är vilsamma att betrakta. De har varken känslor eller konflikter.

Ha en fin dag mina vänner.

Kram Annika

Iakttagen vid Stenshuvud.

Hej hej

En dag i veckan startade jag min dag vid Stenshuvud. På långt håll kunde jag se hur havet glittrade inbjudande.

Det kändes verkligen som vår i luften. Solen sken och fåglarna kvittrade helt öronbedövande.

Jag parkerade min bil vid Naturum och vandrade sakta fram på stigen som leder ner mot havet. Jag ansträngde mig för att gå extra sakta. Nästan som om jag skred fram som brud uppför en altargång.

Särskilt lik en brud var jag dock inte den här morgonen. Osminkad och svettig. Alldeles för varmt klädd som jag var i mina tjocka vintekläder. Men det gjorde ingenting för det fanns ändå ingen som kunde se mig.

Om man nu inte räknar den sömniga lilla bock som låg alldeles stilla vid stigen och följde varje steg jag tog. Han släppte mig inte för en sekund med blicken. Så stilig liten bock!

Nästan helt kamouflerad låg han där och smälte in i omgivningen.

Uppe i ett träd skuttade en pigg ekorre. Jag grämde mig lite över att jag hade fel objektiv. Fast det gjorde inte så mycket. Det fick bli en bild på långt håll ändå. Istället njöt jag av ögonblicket.

 

Nere vid Krivareboden låg havet glittrande och blått.

Livet är gott här på Österlen.

Dagens citat:

Förlora en timme på morgonen och du jagar den hela dagen.

Ha en härlig dag och njut av naturen så fort ni får möjlighet. Våren kommer nu med stormsteg.

Och största vårtecknet den här dagen var att en av Naturums personal den här dagen var iklädd shorts – ja då måste väl våren vara i antågande på riktigt!

Kram Annika

Inte till himlen, hellre hit.

Hejsan.

Den här platsen är nog en av de vackraste jag vet på hela Österlen. Hällevik. Den lilla kåsen längst ute vid Karakås.

Det var den där morgonen då jag var ute vid fyren som jag stannade till vid Hällevik. Den där morgonen då jag mötte dagen vid foten av Stenshuvud.

Att ta sig ut till fyren innan dagsljuset trängt igenom skogen är inte det lättaste. Mina tankar gick till min gamla svärfar som så ofta vandrat här för att ta rätt på sina fiskesaker efter alla höststormar. När han räddade sina ålahommar (ålryssja) från klipporna. Men han kände nog till varenda sten att trampa på.

Den lilla stigen ut till fyren är inte direkt handikappanpassad. Men alla platser på jorden kan helt enkelt inte vara anpassade för allt och alla. Jag kommer aldrig kunna ta mig till Mount Everest, och det är så det ska vara. Allt ska inte vara möjligt för alla. Det är lite av livets orättvisa sanning. För allt de jag inte kan så kan jag något annat istället.

Men en stor del av det vackra arboretet vid Stenshuvud, är gjort för att smidigt ta sig fram, även med rullator för de som behöver.

Jag kan verkligen rekommendera att åka hit ut nu när våren kommer. Här är så underbart med alla exotiska träd och buskar.

När solen var uppe och det var dags att ta tag i dagen gick jag tillbaka till parkeringen och till min bil.

Tack kära gamla Hällevik för en fantastisk morgon.

Dagens citat:

Varför starta din morgon med nyheter, när du kan börja din dag med motion och en bedårande soluppgång.

Må gott och kram.

Annika

 

Fyren vid foten av Stenshuvud.

Gomorron.

Den är så himla charmig, den lilla vita fyren som står på klipporna vid foten av berget Stenshuvud.

Det var en tidig morgon som jag rattade bilen ut mot Karakås och mot Stenshuvuds norra parkering. Långt borta i horisonten glödde himlen som eld. I Ranelids stuga var det mörkt och släkt. Han låg nog på sin rosa kudde och drömde om kärleken och kvinnorna, tänkte jag lite roat.

Hälleviks kås låg där som vanligt, vacker som en dröm. Jag knäppte en bild. En bild som jag vet att min svärfar med stor glädje hade kunnat återbilda i oljefärg åt mig. Nils Olssons älskade Hällevik!

Trots att solen ännu inte gått upp var det tillräckligt ljust för att kunna se. På hala, isiga stenar tog jag mig fram längs vattnet.

Mitt mål var att möta dagen vid den lilla fyren. Fyren som står där på klipporna ut mot havet. Ungefär där som Hälleviks och Krivarebodens fiskevatten möts.

Människor som förmodligen har lite mindre förstånd än andra, hade varit i farten med färgburkarna på den lilla fina fyren.

Jag satte mig med ryggen mot den stabila byggnaden och kände hur hela kroppen och sinnet slappnade av. Lugnet sköljde över mig. Hjärnan blev liksom len  och dess skarpa små krumelurer mjuknade en smula.

När jag var ung och galen, berusade vi oss med billig rom och Coca Cola. Mycket sprit och ett stänk av colan. Erfarenheten har lärt mig att det bästa sättet att berusa sig är att få se solen gå upp här på Österlen. En ensam stund vid havet i total frihet. Helt gratis och ingen baksmälla.

Vackrare än så här blir det aldrig.

När solen steg upp färgades fyren nästan blodröd för en liten stund. Den där magiska stunden när dagen nalkas.

När solen gått upp klättrade jag tillbaka över klipporna till den lilla stigen som ringlar vid bergets fot.

Dagens citat:

Sätt dig ner, tänk efter vad det är DU vill! Uteslut ALLA andras tankar och tycke. Det är i slutändan Ditt liv och Din framtid det handlar om!

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Underbara Stenshuvud

Hejsan

Först vill jag önska Er allihopa en riktigt God Fortsättning!!

Tänk så lyckligt lottade vi är som bor här på Österlen. Här finns så mycket underbar natur att njuta av. Fast, det har vi såklart i hela vårt avlånga land!

Den där tidiga morgon när vädret nästintill påminde om en tidig vårdag, då vandrade jag och min hund ända upp på Stenshuvud.

Vid Krivareboden stod solen på så det såg ut som om den lilla boden nästan stod i lågor i den tidiga morgonen.

På himlen skvallrade den vita streck om att det fanns människor som antingen var på väg bort eller hem. Jag njöt av att stå med båda mina fötter på jorden just den här morgonen.

Naturum låg där i backen och såg ut att stolt bevaka sin sköna natur.

Jag bestämde mig för att vandra upp till toppen på Stenshuvud. Mina ben kändes lätta och varenda steg gick som en dans.

Där uppe på toppen är det så slående vackert. Där uppe på en sten satt jag en lång stund, försjunken i mina egna tankar. Johnny låg på mina fötter och njöt av att jag förstrött kliade honom bakom örat. Livet blir liksom så enkelt här.

Sen var det dags att ta sig hela vägen tillbaka. Fast ner kommer man ju alltid.

Dagens citat:

Vi öppnar boken, sidorna är tomma. Vi fyller själv på med ord. Boken heter ”Möjligheter” och första kapitlet är Nyårsdagen.

Jag önskar Er allihopa en skön dag och en riktigt bra början på nya året. Tänk på att tankens kraft är starkare än du kan ana, så tänk positivt. Hoppas att just DIN nya bok blir en fantastisk historia. Och bara för att ett kapitel är lite trist, betyder det inte att hela boken är kass.

Kram Annika

Åksjuka och Stenshuvud.

Hejsan
I förra veckan bestämde jag mig äntligen för att prova den nya åksjukepillan på min lilla hund Lykke.
De förre pillren gjorde ju ingen nytta och av min dotter (som är djurläkare) hade jag fått ytterligare en liten rosa tablett att prova tillsammans med de första pillren.
Min lilla hund hatar, som många av er redan vet, att åka bil. Efter bara några få minuter blir hon illamående, dreglar och kräks till sist.
Nu var det dags att testa den nya medicinen.
Jag lockade i Lykke de båda tabletterna tillsammans med lite exklusiv skinka. Så väntade jag någon timme innan vi hoppfullt satte oss i bilen.
Till havet skulle vår färd gå …
Min plan var att köra till Haväng och till Ravlunda Skjutfält.
Men vi hann bara ner till Rörum förrän Lykkes ögon blev simmiga och dreglet forsade från hennes små mungipor.
Förbaskat också tänkte jag uppgivet.
Det var bara att svänga ner till Stenshuvud istället.
Inte för att där är något fel på Stenshuvud, inte alls. Där är slående vackert.
Det var bara det att jag var så besviken och ledsen över att inte kunna åka iväg med min lilla Lykke, utan att hon skulle behöva bli så sjuk…
Jaja … där var helt enkelt inget att göra åt saken. Jag fick acceptera och istället passa på att njuta av dagen och av platsen när vi nu kommit hit.
Alltså Stenshuvud hörrni …
Stenshuvuds nationalpark är så underbart vacker.
Man kan välja att strosa upp på bergets topp. Det är en hissnande upplevelse.
Jag valde att vandra ner till havet den här morgonen istället.
I den svalkande skuggan från träden löper en gång ner till stranden, till den gamla ålaboden som kallas för Krivareboden.
På vägen ner mot havet finns en underbart vacker äng, med allehanda örter och vilda blommor. Den var översållad med vilda orkidéer. En massa ”nycklar” av alla de slag.
Så otroligt vackert.
Bakom oss gick ett par med en ”sjungande” dobermann. Det var bra, för ganska snabbt glömde lilla Lykke bort att hon mått illa och blev fullt upptagen av allt annat spännande som fanns att se, höra och lukta.
Havet var så himla fint och såg ut att vara på extra glatt, glittrigt humör den här morgonen.
Jag strosade runt där nere en god stund och njöt av de salta vindarna och den varma sanden mot mina fötter.
Jag älskar verkligen mitt Österlen!!
När jag fått nog av frisk havsluft vandrade jag och hundarna genom ett hav av utblommade backsippor, tillbaka uppför backen igen.
Jag knäppte några sista bilder av den vackra vyn och de sköna blommorna.
En kort stund satt jag på bänken vid den vackra blomsterängen. Kanske för att förhala den jobbiga bilfärden ytterligare en stund. Men mest var det nog för att suga i mig så mycket av det vackra som det bara var möjligt.
En smula besviken över att jag måste acceptera att det nog alltid kommer att bli jobbigt att ta hunden Lykke med på utfärder …
Ni som följer mig på instagram har kanske redan sett att hoppet liksom inte riktigt är ute ännu….
Än finns det chans att Lykke ska kunna åka bil utan att bli dålig.
För nästa morgon hittade jag den på mattan i köket …. den lilla rosa åksjukepillan …
-forgrömmade hong … ho mutte ha hatt den onge tungan och sputtad ud den når du vende ryggen ti, ja ho e redet ingmari…
Han hade nog helt rätt, min gode make. Lykke har helt enkelt bara ätit den goda skinkan och i smyg spottat ut den räliga tabletten. Hon är slug, den lilla hunden.
Så än finns det hopp!!
Dagens citat:
Var envis
gällande dina mål,
men flexibel gällande
hur du ska nå dem.
Ha en fin dag.
Vill någon följa mig på instagram så heter jag gylleboannika även där. Och det händer att det kommer lite knasig filmer också … där på instastory. Ni hittar länkar både till instagram och facebook här ovanför under menyn med de tre vågrätt strecken till vänster.
Välkomna.
Kram på er.
Annika

Det vilda vackra havet.

Hejsan.
Då när snöstormen rev och slet som mest här på Österlen, då slog rastlösheten till hemma hos oss i Gyllebo.
Kanske får vi räkna oss till den lilla skara som betecknas ”galna människor” – vad vet jag … men för er som känner min make så vet ni att det har typ aldrig hänt att han varit insnöad. Trots att alla uppmanas hålla sig hemma … (förutom kvinnor som ska föda barn) … så har han alltid trotsigt gett sig iväg….
Med vår stora jeep tog vi oss ner till kustvägen. Det är alltid den bästa vägen att ta när det är snöstorm. Där faller alltid betydligt mindre snö och snön blåser helt enkelt all världens väg.
Vi körde inte särskilt långt, bara en liten bit ner till Vik. Underbara härliga Vik, med sin fantastiska vy bort mot Stenshuvud.
Den här dagen tog anblicken nästan andan ur mig. Så otroligt vackert.
Mitt besök hos kliniken i Malmö blev framskjutet och som på beställning blev min rygg ett snäpp sämre kändes det som. Men nog om det tråkiga kapitlet.
Såklart hade jag en massa längtan efter min älskade Gyllebosjö också, så vi började vår busiga färd med att stanna där. Så vackert att se all snörök dansa över den frusna sjön. Bastun och omklädningsboden var vackert dekorerade med vit pudersnö. Jag tänkte på sista avsnittet av Mandelmanns när Gustav och Marie tog sig ett härligt bastubad här. Den här dagen hade det varit ljuvligt med en varm bastu och ett dopp i sjön …  men jag undrar om Marie vågat?
På väg ner till kusten så la jag märke till att vi inte var de enda som trotsade uppmaningen om att stanna hemma.
Nere vid havet satt vi en god stund och njöt av skådespelet som naturen bjöd oss på.
Så galet vackert med det ilskna havet, de mordlystna molnen och den isande vinden.
Dagens citat:
Begränsa inte dina utmaningar.
Utmana dina begränsningar.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Med en bild på oss några timmar innan snön slog till …
Annika

Den skygga hägern.

Gokväll i stugorna.
Ofta när jag går mina rundor här i Gyllebo så skrämmer jag upp den gråa hägern som sitter på lur för att fiska vid sjön eller i någon bäck. Lika ilsket och argt skränande, flaxar han iväg varenda gång.
Det är inte så lätt att få någon bild av honom. Han sitter ofta gömd och jag ser honom inte förrän han vilt far iväg med ett högljutt och beklagande läte.
Ikväll får jag istället bjuda er på en annan häger.  En ”Kivikshäger” som jag smög mig på vid norra Stenshuvud en härlig sommardag.
Många har hört av sig och frågat om mitt objektiv som blev stulit (om det kan man läsa här)
Mina vänners omtanke och medkänsla har gjort mig så överväldig, så rörd och glad och varm i hjärtat. För det vill jag tacka er.
Ett särskilt tack till den fina vän som skickade ett kuvert fyllt med trisslottor … Underbara fina vän!
Nu har jag ju mest tur i kärlek – fast det är då inte så bara det!!
När min äldsta dotter känner sig extra fattig, brukar hon sucka och säga:
-asch, pengar är ju bara papper …
Och ja, så länge vi har mat på bordet och tak över huvudet så är vi rikare än majoriteten av jordens befolkning, och för det är jag sååå tacksam!
Jag anmälde såklart till polisen, som nästan genast la ner ärendet. Jag förstår såklart att de inget kan göra.
Mitt försäkringsbolag håller på att värdera mitt objektiv och kommer att besluta om jag eventuellt kan få någon krona i ersättning. Mitt blogginlägg har varit till hjälp, då det framgår att jag inte varit helt oaktsam, utan det var delvis en oförutsedd händelse. Bara att hålla tummarna att det blir någon krona.
Under tiden har min gamla kamera kommit till heders igen och jag är glad att jag har den så länge.
Kvällens citat:
Rikedom är inte något man skaffar,
det är något man känner.
Jag önskar er en fin kväll.
Kram Annika
Scroll to Top