Natur

Egentid med liten mammagris.

10 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Att vår lilla hund, Lykke, är en riktig mammagris, ja det har jag nog nämnt förut. Var jag än går här hemma så är hon alltid hack i häl på mig. Är jag borta en hel dag så brukar hon lite skamset smyga in vid duschen och lukta på mina kläder som ofta ligger där inne.

Ibland händer det att Stefan själv går morgonturen med hundarna och jag stannar kvar här hemma. Vid de tillfällena märker Lykke ganska fort att jag inte ska med ut, och då går hon helt enkelt bara och gömmer sig. Det är som om hon tänker:  ”ska min matte stanna hemma, så ska jag också det”. Precis det hände för någon dag sedan. Lykke tvärvägrade att följa med utan mig.

Istället fick hon följa med mig på en runda runt sjön lite senare på förmiddagen, och det kändes som om hon var så stolt och glad över att få känna sig lite extra utvald. Även hundar behöver extra personlig uppmärksamhet, och Lykke i synnerhet.

Det var en gråmulen förmiddag, men ganska milt och skönt. Gröna skira blad hade börjat spricka ut i skogen och de första vitsipporna kikade sömndrucket upp ur marken.

.

Ramslökens tid står definitivt för dörren nu. Först av allt färger den hela partier i skogen alldeles gröna.

Tillsammans med ramslöken växte också den spännande vätterosen. En köttliknande växt som är ganska spännande och som jag har skrivit om många gånger förut. (ett av inläggen finns HÄR)

En stund vid bryggan unnade jag och Lykke oss, innan vi traskade vidare. Något bad blev det eftersom jag alltid blir så orolig för att Lykke ska hoppa i vattnet efter mig. Såklart kan hon simma, men jag ville ändå inte att hon ska bli dyblöt, den lilla sockersmulan.

 

På ett ställe på vår runda såg jag ett träd som jag inte lagt märke till tidigare. Det var ett träd som såg ut att ha en kopparskimrande bark. Sååå vackert. Jag har ingen aning om vad det är för ett träd, men det måste jag såklart ta reda på…

Dagens citat:

Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagsting.

Ha en skön söndag.

Annika

Dela gärna
     

Egentid med liten mammagris. Läs mer »

Påskdagar i det vildas tecken.

4 kommentarer / Allmänt, Djurliv, Natur / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej hej

I söndags lämnade vi Österlen för att fira de sista påskdagarna i glada vänners lag. Vi åkte till Eriksbergs safaripark i Blekinge, där vi checkade in i Jägarvillan. I den mysiga lilla stugan fanns fyra rum och där kunde vi husera lite som vi ville.

Vår plan var att börja med en ”gofika” vid utsiktsplatsen inne i parken. Fast pga av risken med svininfluensan så fick vi stanna vid entrén och äta vår medhavda matsäck där. Det fungerade alldeles utomordentligt det också!

Sedan var det dags att ge oss in och möta allt det vilda i parken. Det första vi mötte var en vild gris som inte fastnade på min kamera. Fast det gjorde inte så mycket för just grisar har vi ju ganska nära inpå oss här hemma ändå. Sedan kom ett helt gäng med dovhjortar och mufflonfår i en salig blandning.

På en tuva i en våtmark låg en vacker trana och ruvade. En bit bort gick (vad jag antog att det var) hennes äkta man och samlade in mat åt dem. Tranorna är spännande fåglar. Det sägs att den röda fläcken på tranans huvud blir större eller mindre beroende på fågelns humör. Det röda området är blod som syns eftersom tranorna är skalliga och  inte har fjädrar just där.

Sedan gjorde vi ett kort ”bensträckar- och kissestopp” vid utsiktsplatsen vid Mahraviken.

När vår färd gick vidare så mötte vi de vackra visenterna.

Kanske är just denna art den som jag tycker är mest spännande att få se. De är så otroligt vackra på sitt lite fula vis. Nästan som ”Odjuret” i ”Skönheten och Odjuret”. Vi hade turen att se dem flera gånger på vår rundtur.

Vi fick även se de lite skyggare kronhjortarna som stod på håll och blängde på oss. På ett fält gick davidshjorten med sina tjocka horn och sin söta fru.

Sist ut mötte vi de gulliga mufflonfåren, och förmodligen fick vi se parkens yngsta invånare. Skyggt gömde det lilla lammet sig blygt bakom sin mor.

Nöjda åkte vi ut ur parken för att samlas i vår lilla stuga och för att ta en drink före maten och bara umgås.

Efter en fantastisk middag tassade vi ut till den varma poolen utomhus innan vi kröp ner i våra sängar.

Efter en härlig törnrosasömn och en god hotellfrukost var det dags att checka ut och bege oss mot Österlen igen.

Tack Stefan och tack ”gänget” för en sååå mysig helg♥

( okejdå…. lite, pyttelite lik Clintan var du här Stefan …. fast helt ärligt… mest liknar  du ”Hebbe lelle” tycker jag 🙂 ♥

Dagens citat:

Det finns inget som slår ett gott skratt och vänners kärlek.

Fler inlägg från Eriksberg hittar ni här:

På Eriksberg med våra hundar.

Glampingäventyr

Vilthägnet för oss själv.

Ha det fint

Annika

Dela gärna
     

Påskdagar i det vildas tecken. Läs mer »

Lugnet före och stadspulsen efter.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Efter många dagar med ostliga vindar, regn och ogästvänligt väder så blev det äntligen en härlig morgon då jag passade på att gå till sjön för ett gryningsbad.

Vattnet var ännu ganska kyligt och temperaturen kom inte riktigt upp till fem grader. Men morgonen ljöd av härlig fågelsång som skvallrade om den kommande våren.

Jag vandrade genom skogen och tog Åsstigen hem. Tänk, ganska snart kommer marken här att vara täckt med vitsippor.

Knappt en kilometer hemifrån mötte jag min egen lilla flock med Stefan i släptåg. De tre hundflickorna ylade av glädje när de fick syn på mig. Det finns nog ingen som kan få mig att känna mig så omtyckt som mina små hundtjejer.

Malmö

På eftermiddagen tog jag tåget till Malmö där jag skulle träffa Emmy. Våra planer var att strosa i ett soligt Malmö och sitta på ett fik och dricka kaffe i solskenet. När regnet strilade ner över oss, så ändrade vi dock våra planer. Vi bestämde oss för att gå på museum istället. Det blev Disgusting Food Museum, där vi fick se, lukta och uppleva de äckligaste sakerna som man kan tänkas förtära runt om i världen. Bla fick vi se bordet där man skruvar fast en stackars apa och sågar upp hjässan för att äta hjärnan. Det fanns ett 80-tal olika saker framdukade, och ofta med doftprover i burkar sidan om. Vi gick äcklade runt och rynkade på näsorna när vi kom till en station med svenskt plockgodis. Men det är ju gott sa vi, fast för människor som inte är vana vid det, så är det ju ganska äckligt när man tänker på hur det är tillverkat.

”Äckel är en av sex grundläggande mänskliga känslor. Även om känslan är universell, är maten vi finner äcklig kulturellt beroende. Det som är utsökt för en person kan vara vedervärdigt för en annan.”

Jag och Emmy hoppade dock över de smakprov man kunde avsluta sin rundvandring med – vi kände oss helt enkelt inte särskilt sugna…. även om inträdesbiljetten vi fått var vars en kräkpåse.

Efteråt gick vi hem till Emmy och Matilda där vi lagade god mat, kikade på regnbågen och avslutade kvällen med att göra ett sällskapsspel som hette ”Exit – den glömda ön”. Inte förrän klockan ett på natten hade vi lyckats lösa allting och jag kunde krypa ner i gästsängen för att sluta mina blå.

Morgonen efteråt steg vi upp tidigt och gick till Emmys gym. Där blev det ett rejält styrketräningpass med många glada skratt, innan det var dags för frukost.

Eftersom Amanda och Scott också var i Malmö så passade det bra att de kom och åt frukost tillsammans med oss.

Tiden gick så fort, så fort och vips var det dags att kolla busstider och börja på resan tillbaka hem till Österlen.

Tack finaste Emmy för en så mysig helg hos er.♥

Dagens citat:

När ett barn vuxit upp är det dags för föräldrarna att stå på egna ben.

Det där är inte alltid helt enkelt… men jag har tur som blir omhändertagen av mina töser då och då…

Kram Annika

Dela gärna
     

Lugnet före och stadspulsen efter. Läs mer »

Boktips, starar och kalas.

8 kommentarer / Boktips, Djurliv, Familj, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Vår yngsta dotter fyllde år för ett par veckor sedan. Då hon bor och pluggar i Malmö så tyckte vi alla att det fungerade bäst med ett kalas ”här hemma”.

Att fixa en liten födelsedagsfest för nära och kära är alltid mysigt, och det här kalaset var inget undantag. Vi hjälptes åt att göra lite matiga pajer och annat småplock. Tårtan hade jag förberett kvällen innan.

Fantastiska, fina Emmy, hon är verkligen värd att firas lite extra, även om hon inte ”fyller jämnt” förrän nästa år. Emmy och jag ”nollar” båda samma år, så 2025 kan vi kanske slå ihop våra dagar och fira stort med pompa och ståt… Men det är nästa år det, så vi får se hur vi väljer att fira våra 90 år.

Värmen och våren segar på. Ännu är det kallt och inte så inspirerande att fixa i trädgården. Istället har jag mest smugit med kameran på de nyanlända stararna. Varje år blir jag lika glad när jag ser hur den ena holken efter den andra blir bebodda. Snart råder det babyboom i trädgården.

Boktips

Idag vill jag verkligen tipsa om en bok som heter ”Tranorna flyger söderut” av Lisa Ridzén. Det är en bok om en åldrande man, hans relation med sonen och en kamp om att få bestämma över sitt eget liv. Boken  är berättad med ett vackert vemod och för mig fanns det så mycket igenkänning från mina egna sista år med min egen pappa. Att ljudboken sedan var inläst av Lennart Jähkel gjorde att den fick ytterligare en extra känsla. Jag gillade den här boken väldigt mycket.

Dagens citat:

Ett människoliv är inget mer än ett kort ögonblick som vi lånar av tiden.

Ha en fin onsdag.

Annika

Dela gärna
     

Boktips, starar och kalas. Läs mer »

Ute och cyklade – mer än vanligt.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter att i förra veckan löptränat flera dagar på rad, så tyckte jag att det kunde vara bra med någon annan träningsform. Varför inte ta fram cykeln, kom jag på.

En nätt liten runda runt Skräddaröd och bortom Stockeboda, det var min plan. Men det skulle komma att bli något längre än så, för jag kom vilse och när jag kom fram i Raskarum insåg jag att jag nog var ute och cyklade på riktigt.

Så det var bara för mig att ta vägen hem genom Ljunglyckorna och förbi Grönhults lilla station. Cykelturen slutade på drygt 2 mil, så motion fick jag även den dagen.

Påsken står nu för dörren, och hemma hos oss har lite påskpynt kommit fram. Vid ytterdörren välkomnar plåttuppen och plåthönan.

Gyllebo sommarby har börjat att livas upp lite mer efter vintern nu. Och den här veckan kommer nog många sommargäster ner till sina stugor igen.

Nog är den härlig, den här påsktiden, då våren börjar smyga sig på, insekterna vaknar upp och trädgården får nytt liv igen.

Våra hundar får alltid extra energi på våren. Samtidigt som de blir extra pigga och glada så blir de mycket mer på sin vakt efter att de haft det så tyst och tomt runtomkring under hela det långa vinterhalvåret.

Det är en härlig tid vi går till mötes nu. En tid som är gjord för cykelturer, om man nu hittar rätt vill säga 🙂

Dagens citat:

Och har jag än seglat min skuta på grund, så var det dock härligt att segla.

~Henrik Ibsen~

Och än om jag cyklade lite galet omkring, så var det ju härligt att cykla.

Ha det gott, Annika

Dela gärna
     

Ute och cyklade – mer än vanligt. Läs mer »

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Det spelar ingen roll att dagarna varit dimmiga och grå, både jag och hundarna älskar att komma ut en runda varje morgon.

En morgon tog jag en rejäl runda runt i vår sommarby, och jag kunde verkligen konstatera att de vilda svinen kommit hit för att stanna.

Vid vissa fastigheter ser det nästan ut som man kört upp hela tomten med en jordfräs. Visst är det fantastiskt hur de kan vända upp och ner på marken med sina trynen.

Vi barn som växte upp på Christinehof på 70- och 80-talet har ju blivit ganska vana vid att leva sida vid sida med de här vilda grisarna. Ur boken ”Det var då”… av Stieg Eldh, finns en artikel om när svinen flyttade in vid Christinehofs slott. Jag var 9 år gammal och minns det där ganska tydligt.

(ovan är ett utdrag ur boken Det var då… av Stieg Eldh)

På Christinehof gjordes två ganska stora vilthägn. Ett där bara dovhjortar gick och ett annat hägn som var försett med eltråd längst ner, där  vildsvinen huserade. Vi barn älskade att leka och vara i dessa vilthägn, och jag minns då aldrig att vi var rädda.

På våren 1982 lyckades några busiga svin ta sig ut, och påpassligt nog kom vi ungar och såg förödelsen i slottsparken. Trots att man på den tiden inte hade mobiler i fickorna så som nu, så lyckades jag just då ha med mig min instamatic-kamera och kunde föreviga alltihopa med min lillasyster Görel fint poserande vid stentrappan. Bara någon dag senare var alltihopa återställt med färdigt gräs på rulle (det var första gången jag hörde talas om det) och historien tystades snabbt ner. Men jag har ju kvar både minnet av det och min bild.

Här hemma i Gyllebo traskar vi ofta omkring i skogen och både jag och hundarna känner då tydligt doften efter vildsvinen. Inte heller nu är jag särskilt rädd för vildsvinen.

Om kvällarna händer det att hundarna är vansinniga och skäller rakt ut i mörkret i trädgården. Eftersom jakten är över för säsongen så har Stefan satt upp sin åtelkamera precis bakom vår lilla friggebod istället. Jodå, hundarna hade rätt, där ute i mörkret smyger de omkring och gruffar –  grisarna.

Efter sådan här vildsvinsbevakning behöver de små spetsarna bada och bli fina igen. Och efter bad är det soffmys för hela slanten.

Dagens citat:

Inget ändrar sig oftare än historien –  för den historia som påverkar våra liv består inte av det som hänt, utan av det vi tror har hänt.

Önskar er en trevlig fredag.

Annika

Dela gärna
     

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten. Läs mer »

Svårflörtad värme

4 kommentarer / Allmänt, Boktips, Familj, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Värmen tycks en aningen svårflörtad den här våren. Vanligtvis så brukar det bli någon härlig dag under vårvintern då man kan rikta sin bleka nos upp mot solen och suga i sig lite värme…. men ännu har det varit snålt med den saken.

Jag har försökt att hålla värmen på andra vis. Att arbete med ved är ett värmesäkert jobb, och nog är det sant att det värmer många gånger, det där jobbet. Underbart att fylla på förråden inför nästa vintersäsong.

Man kan också hålla värmen genom att tjuvstarta lite på våffeldagen. Att grädda våfflor gör att det blir varmt och doftar ljuvligt i hela köket och dessutom uppskattas det av gästande familjemedlemmar. När det sedan gömmer sig kärlekstecken i osten, då blir det även lite extra varmt i hjärtat.

Motion är ett annat sätt att bli varm. Mitt och grannens lilla hemmagym i garaget ger både styrka och värme.

 

Den mysigaste värmekällan av dem alla är kanske ändå en spinnande katt vid sin sida. Judith ligger gärna inne i stugan när det är blåsigt och kallt.

Boktips

Och när man myser med katten vid sin sida så passar det bra med en ljudbok i öronen. Jag har lyssnat på Michael Nyqvists självbiografi ”När barnet lagt sig”. En ljudbok inläst av honom själv. Boken är från 2009.  Lite sorglig ton hade boken och den kändes på något sätt så ofullständig…

Dagens citat:

Om det är förnuftet som formar människan så är det känslan som leder henne.

Önskar er alla en fin torsdag.

Annika

Dela gärna
     

Svårflörtad värme Läs mer »

Lite varmt och lite kallt, då blir det dimma.

10 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Någon riktig värme har vi inte fått ännu. Varje morgon då jag gett mig ut så har det varit tjockt med dimma, så som det ofta blir vid denna tiden när det kalla möter det varma.

Dimmiga morgnar är ofta så vackra. Rättvist är det också med dimma, eftersom alla då ser lika suddigt. Stefan muttrade något ohörbart och höll inte alls med mig om att dimma var vackert. Han var mest sur på alla som glömde sätta på ljuset på sina bilar sa han. Visst ni det förresten, att bakljusen inte tänds automatiskt på vissa nya bilar när det är dagsljus. Ja, vad är då vitsen med att framljuset tänds av sig själv…

I skogen börjar det sakta höras lite mer som vår för varje dag som går. I ett träd höll ett par ekorrar ett herrans liv. Jag är lite osäker på om det var en kärleksakt eller två bittra rivaler jag fick bevittna. Men en av dem satte sig så fint och poserad när jag drog fram kameran. Kan ni se honom?

Jag och hundarna traskade vidare, men i vanlig ordning blev Molly så väldigt trött i sina ben, och hoppade villigt upp i ryggsäcken de sista kilometrarna.

På eftermiddagen försvann dimman så sakta och vi fick riktigt härligt vårväder. Lite blåsigt och kallt i vinden, men oboy så efterlängtat det var med lite sol.

Jag passade på att ta fram mitt macro-objektiv och föreviga den första vakna nyckelpigan i trädgården.

Dagens citat:

Gör ditt bästa och låt livet sköta resten.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Lite varmt och lite kallt, då blir det dimma. Läs mer »

Vi letar efter våren.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Nej, att sitta inne och blänga ut genom fönstret och önska sig sol och värme det hjälper ju föga, åtminstone är det inte särskilt kul. Lika bra att ge sig ut och jaga rätt på den där våren.

Med småhundarna ivrigt skällande runt benen lastade vi in oss i bilen och for till kusten för att slå två flugor i en smäll. För det första så tyckte jag att Stefan borde motionera 🙂 och för det andra längtade jag efter havsluft i lungorna och att kanske få se något litet vårtecken.

Det var inte några direkt ljumma vårvindar som slog emot oss när vi kom ner till Vitemöllas norra strand. Men det var ändå härligt, och vår lilla hundtrio njöt av alla nya dofter och av en och annan kaninlort som de kunde stjäla till sig.

Vi vandrade mot ”liggande tallen” (som jag nu tycker att den kan heta istället för ensamma tallen) och sakta började små, små blå partier skymta emellan de grå molnen.

Ensamma tallen låg på sin plats, och särskilt ensam tyckte jag inte att den var heller, då det runt omkring längs stranden halvlåg fler träd som också såg ut att ha tappat fotfästet i livet.

Vid Klammersbäck hängde de sista nyponen kvar på sina buskar och såg en smula sorgsna ut.

Till sist fick jag syn på ett vårtecken ändå. En stor härlig sälg med sina gråskimrande videkissar. Men den gör nog rätt i att göra som i visan, att sova lite till för än så är det vinter….

Dagens citat:

Fokusera på det du kan göra något åt. Livet är för kort för att ödsla tid och kraft på det andra.

Ha en riktigt fin torsdag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Vi letar efter våren. Läs mer »

Nu vill vi ha mera vår.

10 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Jag och min kära vän var slående överens – våren är minsann senare än vanligt i år. Under en lång tid har vi nu haft hårda vindar och mulet. Ett sånt väder är inte alls så skönt och inbjuder inte direkt till några kallbad.

Vi är inte direkt några veklingar T och jag, men vi är inte heller helt från vettet. Badet fick vara tills vinden mojnat lite och istället blickade vi ner på den kära bryggan uppe ifrån åsen.

Nog känns våren lite senare än vanligt, men den finns ju där i marken trots allt. Och extra glada blev vi, när vi fick syn på årets första lilla blyga blåsippa. Den stod där och böjde sin bräckliga nacke, som om den ännu var allt för tveksam till att det var dags att vakna ifrån vinterdvalan.

Efter mer än en mils vandring i Gylleboskogen kändes det otroligt lyxigt att komma hem till ett uppdukat frukostbord med nya bullar och massa gott pålägg. Tack för det käraste maken min ♥

Min vän och jag skrattade gott åt att vi till och med hade likadana kläder undertill. Ja, som det kan bli.

En kille som nog också vill ha lite mera vår, det är katten Felix. Trots att vi nu är i mars månad, och han då normalt brukar bli väldigt rastlös av sig, så vill han mest ligga inne i vår säng och mysa.

Han älskar när man kommer och lägger sig sidan om honom. Genast sträcker han på sig och kommer släntrande. För att visa sin kärlek lite extra brukar kan trampa och puffa allt vad han kan på antingen kudden jag ligger på eller på min tröja.

Det där är så himla mysigt. Familjens lilla ”mammagris” Lykke, är inte lika förtjust i Felix kärleksförklaringar till mig och hon intar genast en plats för att visa sitt ägandeskap. Dessa djur, visst är de fantastiska.

Dagens citat:

Hemligheten med livet är att finna glädjen i vardagliga saker.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Nu vill vi ha mera vår. Läs mer »

Rulla till toppen