vildsvin

Den stora grisfesten i skogen.

Hejsan.
En kväll i veckan var jag ute med en vän i skogen. Det var precis vid den där tiden då det snart skulle börja skymma. Den där timmen innan solen skulle gå ner.
Det är då som alla djuren vaknar till liv och skogen lever upp.
När vi haft de här heta dagarna, så ligger alla vilda djur i skuggan och sover på dagen och kommer smygande fram i skymningen.
Två vackra kronhjortar strövade över det torra gräset och för en stund stannade de upp och kikade på oss.
Vi stod en stund och tittade innan vi smög vidare.
Jag älskar att möta djuren i deras rätta miljö.
Plötsligt prasslade det till i skogsbrynet och även ”familjen gris” kom ut. Det var mamma vildsvin med sina hungriga ungar.
De två kronhjortshonorna hade nog också hört grisfamiljen för de stannade också upp och lyssnade  och spejade.
-det var ju kul att få träffa på en liten familj vildsvin tänkte jag, när de fick vittring på oss och vände åter mot den skyddande skogen.
Ja, då visste jag inte att jag snart skulle få se hela släkten ”Nöff” på en stor grisfest i skogen ….
När vi vandrade vidare stötte vi på några små vackra dovhjortar. De är så söta med sina viftande svansar och spejande öron, tycker jag. Ett litet tag fick vi äran att njuta av dem, innan de också vände sin söta bakdel mot oss och försvann in i skogen.
Det var när solen nästan precis gått ner och jag tänkt slå ifrån min kamera, då det ändå var för mörkt för fotografering. Det var då det grymtade till inne bland träden.
Alltså, vi hade hamnat på skogens störsts grisfest!!
För där i skogsgläntan var där grisar i alla de åldrar och storlekar. Säkert ett hundratal i en stor härlig grisfest.
Ja här var inte bara en familj vildsvin, nej här var precis hela släkten samlad. Och ifrån skogsbrynet anslöt det bara fler och fler grisar hela tiden. Magiskt.
Att vandra i skogen bland alla vilda djur har aldrig skrämt mig. Jag har aldrig någonsin varit rädd.
Men jag är uppvuxen i ett vildsvinshägn och jag har tusen barndomsminnen av just sådana här djur. Såklart med största respekt och försiktighet.
Inte sedan jag var liten har jag sett så här många grisar på en och samma gång. Skillnaden var bara att då var de i ett hägn.
En helt underbar kväll i skogen.
Dagens citat:
Folk lever som om livet vore ett genrep,
men det här är ju den enda föreställningen.
Den här kvällen gav skogen mig en fantastisk föreställning som jag är så tacksam av att ha fått uppleva.,
Ha det fint och njut av just er föreställning.
Kram Annika

Grytjakt i min hembyggd.

Hej och gomorron.
I helgen fick jag följa med på jakt i min hembyggd. Mitt älskade Christinehof.
Det var maken min som blivit bjuden att följa med av sin käre jaktkompis. Så då kom jag också med på ett hörn.
Någon jägare är jag ju inte direkt. Jag kan egentligen bara skjuta med min Canon (och såklart med min pickadolla  – ”Glocken” i militärerna.)
 
Det var grytjakt som stod på kvällens agenda.
Christinehofs arrendatorer var inbjudna för jakt och efterföljande korvgrillning.
Vi samlades på ”Gården” vid Christinehofs slott.
 
 
Ute på gårdsplanen lekte jakthundarna och barnen, glatt och förväntansfullt.
Busiga hundar och ungar.
 
 

Alla blev tilldelade olika platser och gryt.

Jag skulle sitta i ett torn där chansen att fånga vildsvin och kronhjort på bild var ganska hög.
Såklart skulle det vara kul att fånga lite djur på bild, fast trevligast på hela kvällen var ändå att få träffa min ”gamle” skolkompis Håkan. Han var sig på pricken lik från förr. Och undrar någon om det finns några rävar på Christinehof – så är där i alla fall två bakom hans båda öron … Härlige Håkan.
 
Så måste det vara något av en trend där på Christinehof – det här med rutiga skjorter …
 
Väl ute i mitt torn gjorde jag mig beredd att fånga alla vilda djur på bild.
 
På långt håll såg jag ett litet rådjur strosa runt i skogsbrynet.
 
Sedan satte det igång att skråla ….. Det var i en stuga ett stenkast ifrån mitt jakttorn där det tydligen var ett rejält party. Jag kunde höra hur det sjöngs snapsvisor och hurrade och väsnades.
Såklart vågade inga djur komma ut ur skogen när där var ett sådant fasligt oväsen och tivoli. De enda två som trotsigt vågade sig ut ur buskarna var två kärlekskranka harar.
 
 
Tillsist när det nästan var beckmörkt och jag skulle till att packa ner min kamera så hörde jag dem …. nöff, nöff, nöff.
Där nedanför mitt torn bökade ett helt gäng grisar runt. Några bra bilder gick det såklart inte att ta, fast det gör inte så mycket. Vildsvin har jag faktiskt sett väldigt många gånger förr i mitt liv. Man kan ju nästan säga att jag är uppväxt tillsammans med sådana här vilda svin …
 
Sedan var det dags för korvgrillning.
Fem grävlingar och tre rävar hade blivit kvällens byte.
 
Tack Linus för att du bjöd med Stefan och tack för att även jag fick hänga med på ett hörn.
Och Håkan, tack för korven. Sååå kul att träffa dig.
 
Dagens citat:
 
Livet är att våga äventyret
eller ingenting alls!
 
Ha en härlig dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
Scroll to Top