vårblommor – Gylleboannika

I år smyger våren så sakta.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 10 maj, 2021 9 maj, 2021 / Gyllebo, Österlen, vårblommor / 2 minutes of reading

Hej

I år är våren verkligen trevande och osäker. Jag konstaterar bara stilla vad mycket varje dag har att erbjuda och förundras över hur allting alltid fullbordas efter hand.

I år går allting lite långsammare. Kanske är det just därför som jag tycker att våren är alldeles fantastiskt vacker just i år. Kanske har jag fått klarare blick och lägger märke till saker på ett annat vis.

Mina morgonrutiner med att ta mig ett bad i gryningen hjälper säkert till att uppleva naturen på ett nytt sätt, på ett intensivare vis.

När jag nu badat vid alla årstider och vid alla väderlekar, har jag märkt hur utlämnad till naturen jag varit.

Under snart ett år har jag badat så gott som varenda dag. Jag har bla. svalkat mig med ett dopp efter en löprunda. Jag har njutit av en simtur i en krispig marsmorgon och jag har kastat mig i sjön en regnig och stormande novembermorgon. Mest hissnade var såklart de vintermånader då jag njöt av mina isvaksbad i ett nära nog nollgradigt vatten. Särskilt de gånger då snöstormen ven om öronen på mig, då kunde jag känna mig nästan berusad av det forsande blodet i mina ådror. Jag har varenda dag bara överlämnat mig till naturen och dess villkor, och jösses vad jag har älskat det.

Jag har verkligen njutit av att inte kunna kontroller vädrets makter och istället bara fått omfamna det jag bjudits. Att bara fått anpassa mig efter naturens förutsättningar. Mitt enda åtagande har varit att ta mig ett bad, dag efter dag.

Kanske är det därför jag nu så tacksamt tar emot varenda morgon och njuter till fullo av alla de små, små tecken på att årstiderna så sakta skiftar, de liksom smyger in i varandra.

Just nu njuter jag särskilt mycket av mina blommor i trädgården. De där första, tåligaste, som man blir så glad av.

Min cirkel som åretruntbadare är snart sluten. Självklart kommer jag att börja på en ny cirkel i sommar, nu vet jag ju hur härligt det faktiskt är. Jag kommer fortsätta gå ut i naturen för att bada och fotografera. Jag kommer fortsätta att bara se, känna, höra och lukta… Och jag kommer att vara så tacksam för varenda dag som jag får uppleva i naturen.

Dagens citat:

Vi växer inte när saker är enkla, men vi växer när vi ställs inför utmaningar.

Hoppas ni alla får en fin måndag och en bra vecka.

Kram Annika

Ljuset och blommorna.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 4 mars, 2021 3 mars, 2021 / Gyllebo, Österlen, vårblommor / 2 minutes of reading

Hej.

Nu kommer ljuset tillbaka. För varje dag blir den ljusa delen av dygnet längre och längre.

Om man som jag, älskar att se solen gå upp, så är det bara att rulla ur sänghalmen tidigare och tidigare för varje dag nu.

Fast det är som om solen och ljuset tankar in en massa energi i mitt blod. Jag stiger med lätthet upp i ottan för att njuta av den stunden som för mig är den bästa på hela dagen.

Ljuset har även lockat upp de allra första blommorna ur jorden. Snödroppar och vintergäck lyser upp på de varmaste ställen i min trädgård.

Bomullsliknande fröställningar ser ut att vara redo att föröka sig i mina rabatter. Den röda sippan kommer snart att slå ut i söta rödrosa små blommor. Den ljuvliga julrosen har massor av knoppar och snart kommer allting att gå alldeles på tok för fort.

Vid bryggan ligger isen dock envist kvar. Men det gör mig inte så mycket. Även om det såklart kommer bli underbart härligt att simma fritt runt i vattnet så njuter jag av isen. Jag vet ju att vakens dagar är räknade, liksom allas våra dagar är.

Men än så länge är det kängor och varma kläder som gäller. ”Än är det ju vinter kvar säger mor”, precis så som det sjungs i visan.

Dagens citat:

Förlora en timmer på morgonen och du jagar den hela dagen.

Naturligtvis så är det vackra skymningar och solnedgångar också, men då brukar jag bli så trött, så trött. Ja, allting jämnar i rättvisans namn ut sig. Sova måste vi alla göra.

Kram Annika

Vardagen är här igen.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig., Natur / Av Annika Olsson / 11 januari, 2020 9 januari, 2020 / familj, Gyllebo, vårblommor / 1 minute of reading

Hejsan.

Julen är definitivt över för den här gången och vardagen är här igen.

Många har redan ”kört julen ut”, det vet jag. Fast hos mig har den fått stanna kvar ända tills nu. Men i helgen planerar jag att sparka ut allt som har med tomtar och julpynt att göra.

Istället ska jag nu förgylla hemmet med ljusa färger, krasande tulpaner och vårlökar.

Men en enda liten tomtenisse har ju kommit för att stanna. En nisse som är lite lik den lille ”Toker” i Snövit. Näpen som ett litet blåbär. Lille Scotty.

Min lille Tjabo-killen som ibland kikar hit, honom måste jag alltid ta mig tid för såklart.

Men annars är allting precis som vanligt igen efter allt ”juleri”. Geggiga vandringar, kontorsjobb och varm choklad står åter på schemat. Ja, det är livet det!

Dagens citat:

Ibland frågar jag barn vad de vill bli när de blir stora – bara för att få lite idéer!

Ha en riktigt skön dag.

Kram Annika

Alla dessa blommor.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 20 mars, 2019 14 mars, 2019 / blåsippor, Österlen, vårblommor / 2 minutes of reading

Hejsan.

Visst är det underbart nu på våren när de första blommorna slår ut. Tidigt här på Österlen.

Mest gillar jag de vilda blommorna. Blåsipporna som varje år står där på stenbumlingen och ser så stolta ut. Skyddade av lagen, som säger att de inte får plockas. Åtminstone inte här i vår del av landet.

Jag älskar såklart alla blommor som jag satt i min egen trädgård också. Lökarna som en efter en nu tittar upp.

Alla fröer som nu är dags att så. Visst är det ljuvligt.

Vis och klok av erfarenhet, så tänkte jag dra ner på min entusiasm och bara så hälften av allt jag vill. Jag minns förra sommarens konkande med vattenkannan. I år vill jag istället känna mig fri från att rädda törstiga blommor. Istället ska jag njuta av andras blomsterprakt. Men solrosorna måste jag ju så såklart. De är mina favoriter.

Men mest älskar jag vilt …

Och tills skogen och ängarna bjuder på vilda blommor så njuter jag av vilda tulpaner på köksbordet.

Idag är det föresten vårdagjämning, så snart kör det igång hörrni!!

Dagens citat:

Att sköta sig är att se till att man hinner med det roliga.

Man kan njuta av saker och ting, utan att själv äga allt. Det ger en frihet och istället hinner man med att se och njuta av så mycket mer.

Ha det bra och kram.

Annika

Sagolika favoriter.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig., Trädgård / Av Annika Olsson / 13 februari, 2019 13 februari, 2019 / kungsängslilja, trädgård, vårblommor / 1 minute of reading

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Kungsängsliljor! Jag bara älskar den blomman.

Just nu njuter jag av de härliga blommorna i mitt kök, men så fort våren visar sig så petar jag ner lökarna i trädgården.

Det var min gulliga granne som gav mig en stor kruka med dessa ljuvliga vårblommor. Kungsängsliljan som ser ut som ett naturligt schackbräde.

Med lite fantasi kan man ju nästan se pyttesmå söta älvor sitta där på blommans kronblad och spela ett parti schack.

Min mamma var även hon extra förtjust i den här blomman. Visst är den vacker!

Kvällens citat:

Det finns två sätt att leva livet på. Ett är som om ingenting är ett mirakel. Det andra är som om allting är ett mirakel.

Tips: I morgon är det Alla Hjärtans Dag. Kanske tänker ni köpa något lite extra till de personer ni älskar. Den HÄR sköna jackan hade jag kunnat ge min Stefan. ÖRHÄNGEN åt min yngsta dotter, HALSBAND åt min äldsta dotter och ett ARMBAND till lilla mittemellan tös. Fler fina erbjudande hittar ni på CAMPRADE.

Ha en fin kväll och kram

Annika

Borta bra men hemma bäst.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 27 april, 2018 28 november, 2018 / Allmänt, frösådd, gylleboträdgård, vårblommor, vårkväll / 3 minutes of reading

Hejsan.

Jag har haft det så härligt ska ni tro. Jag har varit på semester med en underbar kompis! Som vi har skrattat!! Allt det där ska jag skriva om senare, men nu är jag hemma igen.

Hemma!!! Åhhh … mitt älskade Gyllebo! Min älskade Stefan, mina hundar, katter och min trädgård!

När jag packat upp min resväska och startat tvättmaskinen, gick jag ut i den svala Sverigekvällen och bara njöt. Det var som om allting hunnit växa och grönska rejält på de fyra dagar som jag varit borta.

Det är så härligt att komma hem från en resa. Man ser sitt hem med lite nya och mer förlåtande ögon. Det gör inget att blomlådorna börjar se lite gamla och trötta ut, för allting är så vackert ändå. Så hemma och så tryggt.

Inne i orangeriet luktade det så ljuvligt. Sådär lite tungt av fuktig jord och spirande grönska. Stefan hade lydigt passat mina fröer som nu kikat upp genom den våta jorden. Solrosorna såg ut som något jag brukar ha i salladen, och när jag tänker efter så är det ju precis det jag brukar hacka i … solrosskott. Vi får se om jag får någon hyfs på dem, annars får jag helt enkelt äta upp dem.

Mina älskade citronträd har skärpt till sig efter att ha varit utsatta för frost under vintern och spirar nu med både gröna blad och vita blommor. De kommer nog blir fina även i år.

Det är dags att flytta ut de stora träden i trädgården nu… men den här kvällen gick jag bara där och njöt. Träden kommer nog ut tids nog.

Jag strosade en runda i min trädgård och bara insöp allting. Mina tulpaner hade vuxit ytterligare och inga rådjur verkade ha varit i farten. En kungsängslilja tittade yrvaket upp på ett ställe som jag inte hade en aning om att jag stoppat ner den. I ett annat hörn av trädården blommade en planta som jag inte heller kunde minnas att jag satt där. Åhhh … jag älskar min trädgård som är lite som jag själv. Vild och busig.

Stefan och hundarna verkade nöjda med att ha mig hemma igen.

En lång stund satt Johnny parkerad i mitt knä. Bara han och jag!! Sedan gick han och la sig i sin korg, nöjd med att veta var jag var igen. Småhundarna verkade inte kunna lugna ner sig av yster glädje och sprang runt mig en lång stund. Stefan satt där i sitt bad och kikade på mig när jag strosade runt och kände och luktade på allt.

Min familj tycktes glada över att ha mig hemma igen, och jag var glad över att vara hos dem också.

Dagens citat:

Tiden går inte – det är vi som rusar fram

genom den stillastående evigheten.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Nämen – det ÄR ju jag!

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 13 april, 2018 28 november, 2018 / Allmänt, Annika Österlind, krokimodell, tösafotografering, vårblommor / 2 minutes of reading

Hej hej

Det finns inget ljuvligare än att ströva en runda i sin trädgård, med kameran i högsta hugg.

Jag älskar sådana stunder när man kan låta tankarna fladdra fritt och bara fokusera på allt vackert man får syn på.

Det var när jag gick där som tanken slog mig. Jag kom att tänka på den där runda mulliga figuren som jag köpt på årets konstrunda. Den underbara keramiksaken av Annika Österlind….

Så kom jag också att tänka på bilderna från förra årets traditionella familjefotografering. Då när jag själv var tvungen att posera framför kameran …

Det var då jag såg koppling. Det var ju JAG som var modellen till den här keramiksaken.

-Nej så stor rumpa har inte du … kommer någon att protestera. Men jo, det har jag visst. Jag är bara ganska duktig på att dölja det där akterpartiet.

För visst tusan måste det väl ändå vara jag som varit modell …. eller?

… de där små valkarna på ryggen – kärlekshandtagen – de är ju nästan identiska …

Vill ni se fler galna bilder från vår tösafotografering så finns de här …. de där bilderna då flickorna ville att jag skulle ta av mig varenda tråd på kroppen och agera krokimodell framför ett chockat Stenshuvud.

Och ja, när jag tänker efter, så är jag kanske som klippt och skuren för ljust den rollen …

Jag har ju länge funderat på vad jag ska bli när jag blir stor och kanske har jag kommit på svaret … Krokimodell …
Jag får nog fundera på det ett tag till och tills dess fortsätter jag att njuta likt Ferdinand. Jag sitter här i min trädgård och luktar på mina blommor.

Kvällens citat:

Om vi kunde sprida

Kärlek

lika snabbt som vi

sprider dåliga nyheter,

skvaller och rena

spekulationer, skulle

världen se väldigt

annorlunda ut.

Ha en härlig kväll och våga göra något galet.

Kram Annika

Tankar när det plötsligt går bakåt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Trädgård / Av Annika Olsson / 10 april, 2018 28 november, 2018 / Allmänt, julros, krokus, min trädgård, rödsippa, vårblommor / 3 minutes of reading

Hej hej

Det som går bakåt är min dumma, dumma ischias och rygg. Kanske är jag för otålig och envis, eller så är det så som det är med diskbråck. Plötsligt gör det mer ont igen och det känns som jag har en järnstång inne i smalbenet. Kanske är jag dumdristig och för ivrig att komma igång igen ….

Men något som jag tvärsäkert kan säga är att våren går framåt. Det kan jag i alla fall se med mina egna ögon.

Min lilla rödsippa blommar. Snöklockorna som jag fått av min underbara faster och krokusarna som jag satte för några år sedan.

De blommor som jag älskar allra mest just nu i min trädgård, det är mina julrosor.

Det är något med dem som gör mig så glad.

Och så är det kanske för att de växer i den rabatt som mullvadarna just nu inte totalförstört.

När jag nu sitter i mitt kök och misströstar litegrann, så måste jag faktiskt påminna mig själv om att livet är ganska ok för min del. Diskbråck är inte farligt.

Jag är inte rädd för smärta, det har jag aldrig varit. Det jag är rädd för är att smärtan ska bli för stor så den kan begränsa mig. Sådär övermäktig så man blir totalt klubbad som en säl. Att det onda ska hindra mig i allt jag vill kunna göra, eller åtminstone i de saker som tillhör vardagen och de vanliga sakerna i livet.

Jag behöver ju nödvändigtvis inte bestiga Mount Evererst … även om jag hade älskat att göra det.

Nej, det duger inte att oroa sig. Jag tänker på så många som har det betydligt sämre i sina liv… eller ännu värre … de vänner som inte längre har något liv, de vänner jag tagit farväl av, de som mer än gärna bytt med mig om de haft chansen…

Jag har tänt mitt ljus i min nya ljusstake. Den där som jag köpte på konstrundan. Jag har fyllt den med väldoftande kaffebönor. Min favoritdoft. Åhhh jag älskar doften av kaffebönor.

Det finns några dofter jag älskar lite mer än andra och det är just kaffebönor och eeee doften av bensin … ja, jag vet, det är lite halvgalet.

Så lyfter jag blicken och ser den ljuvliga buketten som jag köpt dagen innan. De där underbara blommorna som de säljer på Lidl för en hyfsad slant.

Just i detta nu, med en välsmakande kopp kaffe i handen. Levande ljus som skapar stämning och harmoni och en ljuvlig bukett i vasen… Just i detta nu, mår jag alldeles fantastiskt!

Så ler jag ett busigt leende och tänker för mig själv … tur att jag valde kaffebönor istället för bensin där i den nya ljusstaken… det kunde blivit … spännande ….

Nu ska jag sparka igång dagen och njuta av livet så som det är just nu.

Dagens citat:

Du är både och,

inte antingen eller.

Precis så, Inte fasiken behöver man placera sig själv i något fack. Man kan vara allting på samma gång.

Ha en fin dag och kram från

en halv Annika och en misslyckad men rolig selfie….

Min lille sjö, du är så fin.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 27 mars, 2018 28 november, 2018 / Allmänt, Gyllebosjön, min trädgård, vårblommor / 2 minutes of reading

Hejsan.

Äntligen har jag och hundarna kunnat ta en promenad ner till vår älskade Gyllebosjö.

Där är så underbart vackert. Även om jag blev lite häpen över att det ännu såg så vintrigt ut där.

Men åhhh … jag lovar att fåglarna sjöng både ljuvligt och ljudligt. Men inte någon sång som handlade om vinter den här morgonen i alla fall!! Det var vårsånger för hela slanten i varenda träd och buske.

Det stramade och gjorde lite ont när jag gick, men även om rygg och nerv egentligen ska vila, så måste hjärta och sinne få sitt. Kroppen har ju en massa andra delar också som måste hållas igång för att må bra. Armar, fötter, ögon och öron … ja, allt det där måste få sin aktivitet för att bli lyckligt. Och jösses så gott jag mådde den här morgonen.

Att lyssna på det porlande ljudet från bäcken och se alla tecknen på att det faktiskt var en vår på väg, det kändes underbart.

Hemma i min egen trädgård har det även börjat titta upp lite vårblommor. Snöklockorna kikar fram genom snötäcket och i en solig hörna lyser de ljuvligaste irisarna upp.

I fjor vid denna tiden stod min lilla rödsippa i full blom. Men nu börjar man äntligen se skymten av små knoppar. Julrosen blommar snart för fullt och påskliljorna är på gång. Allt känns så hoppfullt och jag är glad att det bara är i slutet på mars. Jag vill liksom spara allt det där underbara, för när det väl kommer igång så går det alldeles för fort.