Lite varmt och lite kallt, då blir det dimma.
Hejsan.
Någon riktig värme har vi inte fått ännu. Varje morgon då jag gett mig ut så har det varit tjockt med dimma, så som det ofta blir vid denna tiden när det kalla möter det varma.
Dimmiga morgnar är ofta så vackra. Rättvist är det också med dimma, eftersom alla då ser lika suddigt. Stefan muttrade något ohörbart och höll inte alls med mig om att dimma var vackert. Han var mest sur på alla som glömde sätta på ljuset på sina bilar sa han. Visst ni det förresten, att bakljusen inte tänds automatiskt på vissa nya bilar när det är dagsljus. Ja, vad är då vitsen med att framljuset tänds av sig själv…
I skogen börjar det sakta höras lite mer som vår för varje dag som går. I ett träd höll ett par ekorrar ett herrans liv. Jag är lite osäker på om det var en kärleksakt eller två bittra rivaler jag fick bevittna. Men en av dem satte sig så fint och poserad när jag drog fram kameran. Kan ni se honom?
Jag och hundarna traskade vidare, men i vanlig ordning blev Molly så väldigt trött i sina ben, och hoppade villigt upp i ryggsäcken de sista kilometrarna.
På eftermiddagen försvann dimman så sakta och vi fick riktigt härligt vårväder. Lite blåsigt och kallt i vinden, men oboy så efterlängtat det var med lite sol.
Jag passade på att ta fram mitt macro-objektiv och föreviga den första vakna nyckelpigan i trädgården.
Dagens citat:
Gör ditt bästa och låt livet sköta resten.
Ha en fin lördag.
Kram Annika
Lite varmt och lite kallt, då blir det dimma. Läs mer »