familj

Födelsedag och mot Skåneland igen.

Hejsan.

Äntligen fick jag möjlighet att fira min äldsta dotters födelsedag på riktigt. Efter alla de år som hon varit utomlands, så slumpade det sig så att hon var hemma i Sverige just i år när hon fyllde år. Eftersom hon väntar på att alla papper, visum och kontrakt som ska bli klara inför jobbet i Kanada, så har hon ett tillfälligt arbete i Stockholm just nu.

Såklart blev hon väkt med skumpa, ballonger, presenter och skönsång av oss alla.

Efter ett glädjefyllt uppvaktande så var det dags för en smarrig hotellfrukost. Fast först blev vi alla kontrollerade så vi var friska och inte hade feber 😉

Sedan checkade vi ut från vårt hotell, för att allesammans återvända hem till Skåneland igen. (Andréa hade några extra fridagar tillgodo, så hon åkte med oss hem ett par dagar.) Men innan vi lämnade hotellet så  trängde vi in oss allihopa i den lilla fotoautomaten och lät oss förevigas, innan vi vinkade hejdå till huvudstaden för den här gången.

Scott var inte lika imponerad av fotoautomaten som vi andra var.

Halvvägs hem pausade vi och sträckte på benen, för att sedan slinka in på en asiatisk restaurang och stilla vår hunger.

Efter två långa dagar på tur med mina härliga ungar var jag både trött och lite sliten. Men vad gjorde det, när vi fick en sådan toppenhelg tillsammans.

Dagens citat:

Livet är för kort för att vakna upp på morgonen med ånger i hjärtat. Så älska de människor som behandlar dig rätt och glöm de som inte gör det.

Ha en fin söndag.

Kram Annika

Långväga gäster.

Hejsan.

Det har varit riktigt novembergrått och regnigt den senaste veckan.

Levande ljus och en marschall har fått lysa upp på bryggan. Det är så mysigt med flammande ljus. Är det någon gång man ska njuta av det, så är det den här mörka tiden.

Borta över trädtopparna såg jag hur en liten röd sol tappert kämpade sig upp, men just den morgonen hade jag extra bråttom hem från skogen. Hemma i gästhuset hade vi långväga gäster som snart skulle vakna upp och vara hungriga.

Det var min dotter Andréas vän Fergal från studietiden i Canada som kommit på besök med sin gulliga flickvän Verle.

I veckan har det därför blivit många mysiga måltider med diverse olika svenska smakupplevelser. Fergal som är irländare, provade gärna en liten besk till maten… Han kan nog ha druckit godare saker i sitt liv…. Jag älskar dock hans underbara minspel.

Härliga ungdomar som förgyllde några dagar hos oss i förra veckan. Och deras yrke? – veterinärer såklart!

Dagens citat:

Ett leende kostar mindre än ett elektriskt ljus, och ändå lyser det upp mer i ett hus.

Tack för alla leende de här glada dagarna.

Kram Annika

Vi glömmer så fort.

Hejsan.

Tänk så fort saker och ting faller i glömska. Jag tänker tillbaka på förra sommaren, då jag höll på att gå i sönder av oro över min dotter. Det var en pandemi som härjade och hon var fast i USA. Idag känns det så oändligt länge sedan.

När vi nu tillsammans går ner till sjön, Andréa och jag, så känns det som hon alltid varit hemma i Sverige. Den oro jag då kände är som bortblåst.

Tack vare min blogg och de årliga minnena som poppar upp som små notiser, påminns jag om livets berg och dalbana. För även om man ska lägga fokus på nuet och framtiden, så tycker jag om att se tillbaka på alla guldkanter som livet fört med sig.

Särskilt många guldkanter har min fina badkompis bjudit mig på och jag är så tacksam för att jag hittade henne här ute i skogen.

Bilder och foto är alltid ett bra stöd för minnet. Senaste gången vi hälsade på pappa Kurt så åkte det gamla fotoalbumet från hans barndom fram och jösses vad han kom ihåg många historier från förr.

Dagens citat:

Livet är som en upptäcktsresa – ingen transportsträcka.

Spara på fina minnen och låt de mindre trevliga bara passera som nödvändiga lärdomar.

Kram Annika

Molnig morgon och en liten Scott checkar in.

Hejsan.

Det var en rejält molntung och grå morgon då jag gick ner till sjön. Jag tänkte för mig själv att det nog inte fanns så stor chans att få se solen den här gryningen.

Men som en extra morgonbonus så skingrades det grå molntäcket och en liten vacker soluppgång syntes för en kort stund. Tacksamhet!!

Ganska snart begav jag mig hemåt igen, eftersom det skulle komma en liten gosse till oss och checka in. Det var Scott som skulle komma och bo i Gyllebo över helgen, då hans föräldrar hade annat bus för sig.

Scott kom och genast blev det full rulle här hemma. Huset fylldes med små bilar precis överallt och det tutade och brummade både ute och inne. Det var polisjakter, sophämtning, gödselspridning, branduttryckning och ett allmänt rörigt bilrally, och alltihopa på en och samma gång.

När det sedan blev sol och ganska varmt på eftermiddagen så fick det bli lite simskola här hemma i Gyllebo.

Under tiden som Stefan och Scott busade i poolen så fixade jag en dubbel sats pannkakor åt de båda badpojkarna. Samtidigt njöt jag av den vackra blomsterbukett som Scott tagit med sig från sin mammas  trädgård i Tomelilla. Jag älskar dahlior, men eftersom vi brukar ha så väldigt mycket sniglar här, så är det dömt att misslyckas för mig att odla dem här hemma. Men visst är de vackra!

Dagens citat:

Känn efter med magen. Följ hjärtat och tillåt dig att gå vilse ibland.

Ha det fint, Annika

Ett sista farväl.

Hej.

I förra veckan var det dags för oss att ta ett sista farväl av svärmor Karin. Det var en bitande kall dag på Österlen. En liten snöstorm hade bedarrat och lugnet hade lagt sig över bygden. Vi tog vägen ner om havet på vår färd till Mellby kyrka.

Snön och isen låg tjock i havet runt svarte sten utanför Kivik. När vi sakta vandrade in i kyrkan började molnen skingras och vi kunde ana att solen skulle vinna och ge oss en underbart vacker vinterdag.

Det var den 11 februari som vi var samlade för att ta vårt sista farväl av fina Karin. Det var på dagen exakt 72 år sedan hon själv stod som brud på samma plats, i samma kyrka, då tillsammans med sin älskade Nils. Cirkeln var på så vis sluten. Det var en så vacker tanke, så trösterik och fin, som om att allting faktiskt har en mening.

Jag har hört om en stad ovan molnen, sjöng prästen med en sångröst så ren och klar likt en ängels. Tårarna rann sakta och stilla nerför våra kinder.

Och kanske sitter hon nu där uppe i sin stad ovan molnen och kopplar samtal som förr i tiden, fina svärmor Karin.

På kvällen när vi varit på kyrkogården för att föreviga de vackra blommorna innan frosten skulle förstöra dem alla, så blev det en så underbart vacker solnedgång. Jag kikade upp mot alla gässen som återvände till Gyllebo och kände mig så tacksam för att jag fått ha dig som min svärmor.  Alltid så omtänksam och kärleksfull. Tack Karin♥

Dagens citat:

Mötas och skiljas är livets gång. Skiljas och mötas är hoppets sång.

Kram Annika

En vacker farsdag.

Hejsan.

I förra helgen var det farsdag. Det var en riktigt vacker söndag i november som dagen inföll.

Hos oss vaknade vi upp med ett litet charmtroll i sängen. En lillkille som övernattat hos oss i Gyllebo.

Med kaffe och frallebullar blev det en smarrig farsdagsfrukost.

Så blev det en härlig promenad med lille Scott i vagnen. På vår vandring hittade vi något vi aldrig sett förut. En slags svamp som hör till gruppen jordstjärnor.

Enligt Google finns det många olika sorters jordstjärnor, så exakt vilken sort det här var, det vet jag faktiskt inte. Fast visst ser de läckra ut!?

Sedan var jag såklart i Brösarp och firade pappa Kurt på farsdag. Glada skratt blev det åt den där kepsen som mamma Ingrid verkligen hatade.

-tar du den på dig så följer i alla fall inte jag med, lär hon ha sagt, när kepsen kom fram.

Så avslutade vi dagen med ett besök på mamma Ingrids grav.

Dagens citat:

Ta ett djupt andetag då och då och låt sinnet få slappna av.

Ha det fint.

Kram Annika

Teknikens under.

Hejsan.

Jag är tillbaka igen. Med en sprillans ny hårddisk tar jag mig an livet igen.

Det här datorbytet har jag förstås inte fixat på egen hand. Nej, jag har fått hjälp av Österlens bästa killar. Grabbarna på IT-Syd!

Nix, jag är inte sponsrad eller så, jag är bara så tacksam för att de här pågarna finns att anlita. Ja, jag är helt enkelt bara en helt vanlig nöjd kund. Och enligt mitt sätt att se på saker och ting så borde vi vara bättre på att berätta när vi är nöjda!

Kameraobjektivet som for i backen, det är en helt annan historia. Det kommer däremot att bli en rysligt dyr historia. Canon har lämnat mig ett prisförslag, femsiffrigt…. Jaja… livet går vidare och jag bjuder er på bilder från en härlig vandring vid Forsemölla.

Det viktigaste i livet är att få ha hälsan och att få träffa sina nära och kära ibland Att tillsammans med en dotter och ett barnbarn få göra slut på alla julgotter en helt vanlig  kväll i januari, det är bland det härligaste som finns. Ja, det finns så mycket att vara tacksam för, det gäller helt enkelt att fokusera på det.

Dagens citat:

Di e de bästa som hänt sin di skivade bröed kumm…

//Filip på IT Syd i Simrishamn

Ja, han har nog rätt, min nya hårddisk sköter sig än så länge klanderfritt.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

 

Vardagen är här igen.

Hejsan.

Julen är definitivt över för den här gången och vardagen är här igen.

Många har redan ”kört julen ut”, det vet jag. Fast hos mig har den fått stanna kvar ända tills nu. Men i helgen planerar jag att sparka ut allt som har med tomtar och julpynt att göra.

Istället ska jag nu förgylla hemmet med ljusa färger, krasande tulpaner och vårlökar.

Men en enda liten tomtenisse har ju kommit för att stanna. En nisse som är lite lik den lille ”Toker” i Snövit. Näpen som ett litet blåbär. Lille Scotty.

Min lille Tjabo-killen som ibland kikar hit, honom måste jag alltid ta mig tid för såklart.

Men annars är allting precis som vanligt igen efter allt ”juleri”. Geggiga vandringar, kontorsjobb och varm choklad står åter på schemat. Ja, det är livet det!

Dagens citat:

Ibland frågar jag barn vad de vill bli när de blir stora – bara för att få lite idéer!

Ha en riktigt skön dag.

Kram Annika

 

Trettonafton med älskade familjen.

Hej hej

Trettonafton bjöd på en härlig januarisol här på Österlen. Det där gula, varma fenomenet på himlavalvet, det har vi inte blivit direkt bortskämde med under den senaste tiden.

I min familj var det dags att fira min ena dotterns födelsedag och den andra dotterns förestående äventyr i Nya Zeeland.

På kvällen samlades vi och åt Emmys favoritmat. Pizza från Piri piri.

Istället för födelsedagstårta blev det marängsviss på Amandas hemmagjorda chokladsås. Vi drog oss skrattande till minnes den där episoden för länge sedan då storasyster Andréa ringde till rektorsexpeditionen på Smedstorps skola och bad att få tala med sin lillasyster.

-det är mycket, mycket viktigt insisterade Andréa allvarligt, så ni måste gå och hämta min syster i klassrummet genast.

Det viktiga var att få reda på det goda receptet på chokladsåsen som Amanda kunde utantill. Stackars Amanda fick rodnande viska fram de ingredienser som den delikata såsen innehöll under tiden som en bister rektor sneglade på henne från sidan. Ja, det där var innan mobiltelefonernas tid…

Grattis Amanda och res väl Emmy.

Dagens citat:

Ord dödar. Om människor visste hur fel ord kan förstöra drömmar, förstöra relationer och förstöra människors självkänsla skulle de ha ett filter i halsen. Om du inte kan berömma, uppskatta och älska … håll munnen stängd.

Mina tre döttrar, ni kan göra allt ni drömmer om, bara så ni vet!

Idag blev det ett inlägg som är lite mer privat än vanligt, men så fick det helt enkelt bli idag.

Ha det gott och kram.

Annika

 

Best nine.

Gomorron.

Hej och gomorron år 2020. Hoppas att ni alla mår gott!

På instagram är det populärt att summera det gånga året, genom att lägga ut en ”best nine”. Alltså ett collage av de nio mest gillade bilderna under året.

Jag tänkte göra en ”best nine” här på bloggen och börjar bakifrån.

Nummer 9.

Bilden är på den där vackra järnvägsövergången som man passerar då man kör från Gylleboskogen till Älmhult, skogen vid Sankt Olof. Det var i mitten av maj månad och skogen stod som vackrast i sin limegröna skrud.

Bild nummer 8.

Bilden är tagen uppe på Stenhuvuds norra huvud. Det var i oktober månad som jag vandrade uppför berget för att njuta en stund av den friska luften och av naturens skönhet. Utsikten däruppe var magnifik. Jag mådde inte särskilt bra vid det tillfället, så för mig själv finns många känslor i just den bilden.

Bild nummer 7.

Bilden på finaste Amanda och mitt första barnbarn Scott. När alla höstlöven täckte gräsmattan i min trädgård förevigade jag dem tillsammans. Lite spontant en morgon då de sovit över hemma hos oss åkte kameran fram. En smula förargat konstaterade Amanda att hon glömt att torka bort munsårssalvan i sin ena mungipa. Små detaljer som i mina ögon gör bilderna levande och än mer värdefulla.

Bild nummer 6.

Bilden på mina och Johnnys spår i sanden. Fotot är taget den där morgonen då jag och Johnny för allra sista gången vandrade tillsammans vid havet. Våra spår som går tätt tillsammans är för länge sedan bortspolade av havet, men i minnet finns de djupt inristade, för alltid.

Bild nummer 5.

Fotot är taget i Komstad, på väg hem från något som jag inte längre minns. Vädret var varmt och kvalmigt och åskan hängde i luften. Jag var bara tvungen att stanna bilen och föreviga den vackra vy som låg framför mina ögon.

Bild nummer 4.

Fotot är taget på Brösarps norra backar. Det var en kväll som jag och två av mina döttrar var ute en sväng med kameran. Jag ville föreviga Amandas lilla söta gravidmage. Tjejerna var uppspelta och busiga den där sommarkvällen. Som en vildvittra sprang Amanda långt bort över den blommande ljungen. Bilden jag knäppte i farten blev så vacker, fast man inte ser den lilla kulan hon gömmer under spetsklänningen.

Bild nummer 3

Fotot är taget vid Rörums strand, nedanför Knäbäckshusen. Jag och hunden Johnny vandrade en kväll bort mot Stenshuvud. När vi återvände hade ett vackert moln formats på himmeln. Jag knäppte min bild, men konstaterade krasst att det inte gick att jämföra med verklighetens skönhet. Den kvällen var helt enkelt magisk.

Bild nummer 2.

Min dotter Amanda med sin gravidkula. Jag minns att vi spontant bestämde att vi skulle ta några bilder här hemma i trädgården. Kanske tjatade jag. Förmodligen gjorde jag det. Bilden blev precis som jag ville. Trolsk, enkel och lite mystisk.

Bild nummer 1.

För mindre än en vecka sedan la jag upp den här bilden. Fotot är taget en väldigt tidig morgon vid Mandelmanns ensamma träd. Jag minns att det var beckmörkt och jag var glad över att jag tagit pannlampan med mig. Med Johnny vid min sida var jag alltid trygg i mörkret. Länge satt vi vid trädet tillsammans och såg dagen gry. Bara han och jag. Den stunden har jag sparad långt in i mitt hjärta. Siluetten av trädet, Johnny och den gryende dagen kom att bli min mest gillade bild någonsin.

Så tack för alla era ”gilla”.

Dagens citat:

Vi vet så lite om andra och vilka vägar vi vandrat. Låt oss vara ödmjuka mot varandra.

Nu önskar jag Er alla ett riktigt bra år 2020. Var rädda om er.

Kram Annika

 

Scroll to Top