familj

Teknikens under.

Hejsan.

Jag är tillbaka igen. Med en sprillans ny hårddisk tar jag mig an livet igen.

Det här datorbytet har jag förstås inte fixat på egen hand. Nej, jag har fått hjälp av Österlens bästa killar. Grabbarna på IT-Syd!

Nix, jag är inte sponsrad eller så, jag är bara så tacksam för att de här pågarna finns att anlita. Ja, jag är helt enkelt bara en helt vanlig nöjd kund. Och enligt mitt sätt att se på saker och ting så borde vi vara bättre på att berätta när vi är nöjda!

Kameraobjektivet som for i backen, det är en helt annan historia. Det kommer däremot att bli en rysligt dyr historia. Canon har lämnat mig ett prisförslag, femsiffrigt…. Jaja… livet går vidare och jag bjuder er på bilder från en härlig vandring vid Forsemölla.

Det viktigaste i livet är att få ha hälsan och att få träffa sina nära och kära ibland Att tillsammans med en dotter och ett barnbarn få göra slut på alla julgotter en helt vanlig  kväll i januari, det är bland det härligaste som finns. Ja, det finns så mycket att vara tacksam för, det gäller helt enkelt att fokusera på det.

Dagens citat:

Di e de bästa som hänt sin di skivade bröed kumm…

//Filip på IT Syd i Simrishamn

Ja, han har nog rätt, min nya hårddisk sköter sig än så länge klanderfritt.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

 

Vardagen är här igen.

Hejsan.

Julen är definitivt över för den här gången och vardagen är här igen.

Många har redan ”kört julen ut”, det vet jag. Fast hos mig har den fått stanna kvar ända tills nu. Men i helgen planerar jag att sparka ut allt som har med tomtar och julpynt att göra.

Istället ska jag nu förgylla hemmet med ljusa färger, krasande tulpaner och vårlökar.

Men en enda liten tomtenisse har ju kommit för att stanna. En nisse som är lite lik den lille ”Toker” i Snövit. Näpen som ett litet blåbär. Lille Scotty.

Min lille Tjabo-killen som ibland kikar hit, honom måste jag alltid ta mig tid för såklart.

Men annars är allting precis som vanligt igen efter allt ”juleri”. Geggiga vandringar, kontorsjobb och varm choklad står åter på schemat. Ja, det är livet det!

Dagens citat:

Ibland frågar jag barn vad de vill bli när de blir stora – bara för att få lite idéer!

Ha en riktigt skön dag.

Kram Annika

 

Trettonafton med älskade familjen.

Hej hej

Trettonafton bjöd på en härlig januarisol här på Österlen. Det där gula, varma fenomenet på himlavalvet, det har vi inte blivit direkt bortskämde med under den senaste tiden.

I min familj var det dags att fira min ena dotterns födelsedag och den andra dotterns förestående äventyr i Nya Zeeland.

På kvällen samlades vi och åt Emmys favoritmat. Pizza från Piri piri.

Istället för födelsedagstårta blev det marängsviss på Amandas hemmagjorda chokladsås. Vi drog oss skrattande till minnes den där episoden för länge sedan då storasyster Andréa ringde till rektorsexpeditionen på Smedstorps skola och bad att få tala med sin lillasyster.

-det är mycket, mycket viktigt insisterade Andréa allvarligt, så ni måste gå och hämta min syster i klassrummet genast.

Det viktiga var att få reda på det goda receptet på chokladsåsen som Amanda kunde utantill. Stackars Amanda fick rodnande viska fram de ingredienser som den delikata såsen innehöll under tiden som en bister rektor sneglade på henne från sidan. Ja, det där var innan mobiltelefonernas tid…

Grattis Amanda och res väl Emmy.

Dagens citat:

Ord dödar. Om människor visste hur fel ord kan förstöra drömmar, förstöra relationer och förstöra människors självkänsla skulle de ha ett filter i halsen. Om du inte kan berömma, uppskatta och älska … håll munnen stängd.

Mina tre döttrar, ni kan göra allt ni drömmer om, bara så ni vet!

Idag blev det ett inlägg som är lite mer privat än vanligt, men så fick det helt enkelt bli idag.

Ha det gott och kram.

Annika

 

Best nine.

Gomorron.

Hej och gomorron år 2020. Hoppas att ni alla mår gott!

På instagram är det populärt att summera det gånga året, genom att lägga ut en ”best nine”. Alltså ett collage av de nio mest gillade bilderna under året.

Jag tänkte göra en ”best nine” här på bloggen och börjar bakifrån.

Nummer 9.

Bilden är på den där vackra järnvägsövergången som man passerar då man kör från Gylleboskogen till Älmhult, skogen vid Sankt Olof. Det var i mitten av maj månad och skogen stod som vackrast i sin limegröna skrud.

Bild nummer 8.

Bilden är tagen uppe på Stenhuvuds norra huvud. Det var i oktober månad som jag vandrade uppför berget för att njuta en stund av den friska luften och av naturens skönhet. Utsikten däruppe var magnifik. Jag mådde inte särskilt bra vid det tillfället, så för mig själv finns många känslor i just den bilden.

Bild nummer 7.

Bilden på finaste Amanda och mitt första barnbarn Scott. När alla höstlöven täckte gräsmattan i min trädgård förevigade jag dem tillsammans. Lite spontant en morgon då de sovit över hemma hos oss åkte kameran fram. En smula förargat konstaterade Amanda att hon glömt att torka bort munsårssalvan i sin ena mungipa. Små detaljer som i mina ögon gör bilderna levande och än mer värdefulla.

Bild nummer 6.

Bilden på mina och Johnnys spår i sanden. Fotot är taget den där morgonen då jag och Johnny för allra sista gången vandrade tillsammans vid havet. Våra spår som går tätt tillsammans är för länge sedan bortspolade av havet, men i minnet finns de djupt inristade, för alltid.

Bild nummer 5.

Fotot är taget i Komstad, på väg hem från något som jag inte längre minns. Vädret var varmt och kvalmigt och åskan hängde i luften. Jag var bara tvungen att stanna bilen och föreviga den vackra vy som låg framför mina ögon.

Bild nummer 4.

Fotot är taget på Brösarps norra backar. Det var en kväll som jag och två av mina döttrar var ute en sväng med kameran. Jag ville föreviga Amandas lilla söta gravidmage. Tjejerna var uppspelta och busiga den där sommarkvällen. Som en vildvittra sprang Amanda långt bort över den blommande ljungen. Bilden jag knäppte i farten blev så vacker, fast man inte ser den lilla kulan hon gömmer under spetsklänningen.

Bild nummer 3

Fotot är taget vid Rörums strand, nedanför Knäbäckshusen. Jag och hunden Johnny vandrade en kväll bort mot Stenshuvud. När vi återvände hade ett vackert moln formats på himmeln. Jag knäppte min bild, men konstaterade krasst att det inte gick att jämföra med verklighetens skönhet. Den kvällen var helt enkelt magisk.

Bild nummer 2.

Min dotter Amanda med sin gravidkula. Jag minns att vi spontant bestämde att vi skulle ta några bilder här hemma i trädgården. Kanske tjatade jag. Förmodligen gjorde jag det. Bilden blev precis som jag ville. Trolsk, enkel och lite mystisk.

Bild nummer 1.

För mindre än en vecka sedan la jag upp den här bilden. Fotot är taget en väldigt tidig morgon vid Mandelmanns ensamma träd. Jag minns att det var beckmörkt och jag var glad över att jag tagit pannlampan med mig. Med Johnny vid min sida var jag alltid trygg i mörkret. Länge satt vi vid trädet tillsammans och såg dagen gry. Bara han och jag. Den stunden har jag sparad långt in i mitt hjärta. Siluetten av trädet, Johnny och den gryende dagen kom att bli min mest gillade bild någonsin.

Så tack för alla era ”gilla”.

Dagens citat:

Vi vet så lite om andra och vilka vägar vi vandrat. Låt oss vara ödmjuka mot varandra.

Nu önskar jag Er alla ett riktigt bra år 2020. Var rädda om er.

Kram Annika

 

Scroll to Top