Hej.
Det spelar ingen roll att dagarna varit dimmiga och grå, både jag och hundarna älskar att komma ut en runda varje morgon.
En morgon tog jag en rejäl runda runt i vår sommarby, och jag kunde verkligen konstatera att de vilda svinen kommit hit för att stanna.
Vid vissa fastigheter ser det nästan ut som man kört upp hela tomten med en jordfräs. Visst är det fantastiskt hur de kan vända upp och ner på marken med sina trynen.
Vi barn som växte upp på Christinehof på 70- och 80-talet har ju blivit ganska vana vid att leva sida vid sida med de här vilda grisarna. Ur boken ”Det var då”… av Stieg Eldh, finns en artikel om när svinen flyttade in vid Christinehofs slott. Jag var 9 år gammal och minns det där ganska tydligt.
(ovan är ett utdrag ur boken Det var då… av Stieg Eldh)
På Christinehof gjordes två ganska stora vilthägn. Ett där bara dovhjortar gick och ett annat hägn som var försett med eltråd längst ner, där vildsvinen huserade. Vi barn älskade att leka och vara i dessa vilthägn, och jag minns då aldrig att vi var rädda.
På våren 1982 lyckades några busiga svin ta sig ut, och påpassligt nog kom vi ungar och såg förödelsen i slottsparken. Trots att man på den tiden inte hade mobiler i fickorna så som nu, så lyckades jag just då ha med mig min instamatic-kamera och kunde föreviga alltihopa med min lillasyster Görel fint poserande vid stentrappan. Bara någon dag senare var alltihopa återställt med färdigt gräs på rulle (det var första gången jag hörde talas om det) och historien tystades snabbt ner. Men jag har ju kvar både minnet av det och min bild.
Här hemma i Gyllebo traskar vi ofta omkring i skogen och både jag och hundarna känner då tydligt doften efter vildsvinen. Inte heller nu är jag särskilt rädd för vildsvinen.
Om kvällarna händer det att hundarna är vansinniga och skäller rakt ut i mörkret i trädgården. Eftersom jakten är över för säsongen så har Stefan satt upp sin åtelkamera precis bakom vår lilla friggebod istället. Jodå, hundarna hade rätt, där ute i mörkret smyger de omkring och gruffar – grisarna.
Efter sådan här vildsvinsbevakning behöver de små spetsarna bada och bli fina igen. Och efter bad är det soffmys för hela slanten.
Dagens citat:
Inget ändrar sig oftare än historien – för den historia som påverkar våra liv består inte av det som hänt, utan av det vi tror har hänt.
Önskar er en trevlig fredag.
Annika
Gillar uttrycket vilda svin det kan ha mer än en betydelse haha. Jag gillar också de vilda grisarna. I vintras så jag en mamma med en himla massa små ungar så underbart och se hur hon månar om sina små. Kul läsning om gisarna på Hovet. I en av de böckerna som kommit ut är minsann jag och min man med, då bodde vi på Brantegården i Brantevik, med alla våra djur. Men minns inte vilket år, vår som har fått den boken. Det är otroligt hur de där grisarna kan böka upp en trädgård, de vill väl åt rötterna i gräset det är ju mums. Tack för hälsning på vår kommande dag.
Ha en fin fredag och tack för din trevliga och intressanta blogg. Kram/MH
Men så spännande. Jag ska kika om jag hittar dig då. Vi har fyra böcker så kanske det är i någon av dem som jag har. Ja, de flesta däggdjur är ömsinta mödrar, oavsett utseende – det är fint! Kram på dig.
Ja kolla om du hittar oss. Jag står med en liten kattunge. Har stort hår och relativt kort till skillnad från idag, långt till midjan. Kram/MH
Det ska jag kika efter. Kram kram
Vilka roliga minnen ☺️
Ja, hundarna kan ni absolut lita på. Jag gillar inte vildsvin annat än på tallriken.
Nu ska vi dra iväg. (Hostiga och snoriga, så det blir nog ingen extratur)
Trevlig fredag!
I veckan gjorde jag gulasch på vildsvin, det blev så himla gott. Hoppas du kryar på dig snabbt nu. Kram kram