Lugnet före och stadspulsen efter.

Hejsan.

Efter många dagar med ostliga vindar, regn och ogästvänligt väder så blev det äntligen en härlig morgon då jag passade på att gå till sjön för ett gryningsbad.

Vattnet var ännu ganska kyligt och temperaturen kom inte riktigt upp till fem grader. Men morgonen ljöd av härlig fågelsång som skvallrade om den kommande våren.

Jag vandrade genom skogen och tog Åsstigen hem. Tänk, ganska snart kommer marken här att vara täckt med vitsippor.

Knappt en kilometer hemifrån mötte jag min egen lilla flock med Stefan i släptåg. De tre hundflickorna ylade av glädje när de fick syn på mig. Det finns nog ingen som kan få mig att känna mig så omtyckt som mina små hundtjejer.

Malmö

På eftermiddagen tog jag tåget till Malmö där jag skulle träffa Emmy. Våra planer var att strosa i ett soligt Malmö och sitta på ett fik och dricka kaffe i solskenet. När regnet strilade ner över oss, så ändrade vi dock våra planer. Vi bestämde oss för att gå på museum istället. Det blev Disgusting Food Museum, där vi fick se, lukta och uppleva de äckligaste sakerna som man kan tänkas förtära runt om i världen. Bla fick vi se bordet där man skruvar fast en stackars apa och sågar upp hjässan för att äta hjärnan. Det fanns ett 80-tal olika saker framdukade, och ofta med doftprover i burkar sidan om. Vi gick äcklade runt och rynkade på näsorna när vi kom till en station med svenskt plockgodis. Men det är ju gott sa vi, fast för människor som inte är vana vid det, så är det ju ganska äckligt när man tänker på hur det är tillverkat.

”Äckel är en av sex grundläggande mänskliga känslor. Även om känslan är universell, är maten vi finner äcklig kulturellt beroende. Det som är utsökt för en person kan vara vedervärdigt för en annan.”

Jag och Emmy hoppade dock över de smakprov man kunde avsluta sin rundvandring med – vi kände oss helt enkelt inte särskilt sugna…. även om inträdesbiljetten vi fått var vars en kräkpåse.

Efteråt gick vi hem till Emmy och Matilda där vi lagade god mat, kikade på regnbågen och avslutade kvällen med att göra ett sällskapsspel som hette ”Exit – den glömda ön”. Inte förrän klockan ett på natten hade vi lyckats lösa allting och jag kunde krypa ner i gästsängen för att sluta mina blå.

Morgonen efteråt steg vi upp tidigt och gick till Emmys gym. Där blev det ett rejält styrketräningpass med många glada skratt, innan det var dags för frukost.

Eftersom Amanda och Scott också var i Malmö så passade det bra att de kom och åt frukost tillsammans med oss.

Tiden gick så fort, så fort och vips var det dags att kolla busstider och börja på resan tillbaka hem till Österlen.

Tack finaste Emmy för en så mysig helg hos er.♥

Dagens citat:

När ett barn vuxit upp är det dags för föräldrarna att stå på egna ben.

Det där är inte alltid helt enkelt… men jag har tur som blir omhändertagen av mina töser då och då…

Kram Annika