Vitemölla

Hur vore det om vi visade varandra lite mer hänsyn.

Hejsan.

Alla ni hundägare, ni vet väl om att det just nu råder koppeltvång på våra hundar. En liten enkel lag som är till för våra vilda djur och fåglar. Vår natur som just nu är som en enda stor barnkammare. Inte svårt alls att efterfölja faktiskt. Man ser bara till att ha sina hundar i koppel. Något som vem som helst borde kunna följa. Skitenkelt.

Men varje år stöter jag ändå på dumma människor som inte tycks begripa någonting. Människor som efter sitt misslyckade inkallningsförsök, istället skriker till mig på långt håll ”han är inte farlig, hur snäll som helst”… när deras snälla hund sätter av mot mig och min lilla flock. Hur tänker de? Min hund kanske inte är så snäll …

Eller så finns det de som totalt nonchalerar allting och låter sin stora hund springa vind för våg under tiden som man själv pratar i telefon. Det här hände i helgen. Johnny blev vild och slet sönder sitt läderkoppel när en stor vit hund cirklade runt oss.

Alla kan brista, alla kan göra fel. Jag har lätt för att godta ursäkter och brukar ha förståelse för det mesta. Men jag kan inte förstå att man istället för att inse sitt eget fel, istället blir sur och arg för att vi ”släppte” vår hund.

Stranden i Vitamölla är både stor och bred. Här finns gott om plats för oss alla. Men vi måste visa varandra respekt och ha uppsyn över våra hundar. I synnerhet vid den här tiden.

Och även om just din hund är snäll och skötsam så betyder det inte att min kopplade hund gillar när andra fyrbenta kompisar kommer fram till oss. Ett hundslagsmål är inget roligt och kan sluta både tråkigt och kostsamt. En hund i koppel är ofta mycket tuffare än den som springer lös.

Så vad säger ni? Ska vi ta och visa varandra lite mer hänsyn och respekt. Tillsammans kan vi göra vår natur till en plats där alla vågar vara. Tryggt och lugnt. Går din hund fot är allt frid och fröjd, annars kan det väl inte vara så svårt att ha ett litet koppel på.

Dagens citat:

Det är värt att bli betraktad som en idiot om det är priset för att gå sin egen väg.

Även om man går sin egen väg, så måste man ta hänsyn och visa respekt mot andra, både djur och människor. Istället för tråkiga konflikter kan vi mötas, le och säga hej!

Ha en fin dag och kram

Annika

Början och slutet på en arbetsdag.

Hejsan.

Bästa sättet för mig att börja min dag, är tidigt på morgonen ute i naturen.

Att låta kropp och själ få vakna till liv med en springrunda i naturen, det är det bästa som finns.

Särskilt vid den här tiden på året när våren ligger på lur.

Efter en snabb dusch, känns det inte särskilt motigt att ta tag i dagens arbetsskörd på kontoret. Med en känsla av att hjärnan är klarare och mer syrerik känns det som om ”kontorsannika” blir betydligt mer effektiv. När allt är klart för dagen kan jag hinna avsluta med en kort promenad vid havet.

Att låta bekymmer och oro blåsa bort med vinden blir ett perfekt avslut. För att sedan ladda för en ny dag med nya problem och lösningar.

Det här är bästa sättet för mig att ta mig ann en helt vanlig arbetsdag. Att ge mig tiden att både starta upp och bromsa in min vardag.

Dagens citat:

Ibland behöver jag påminna mig själv om att jag inte behöver göra som alla andra.

Hoppas just du också känner efter och jobbar för att hitta ditt bästa sätt att må gott i vardagen. Tänk på att rörelse och natur är säkra kort att sats på för ett bättre välbefinnande.

Kram Annika

Vitemölla hamn.

Hejsan.

Vitemölla visade sitt vackraste ansikte för mig . Det var den tidiga morgonen då jag och månen hade sällskap på min morgonpromenad.

Färgerna i naturen var som kulörerna i en vattenfärgspalett. Tänk om jag skulle ta och bli akvarellmålare…

Undertiden som solen kämpade på för att tränga igenom molnen, strövade jag ut på den lilla hamnens norra pir.

De små fiskebåtarna låg stilla och vilade sig i väntan på sina uppdrag. Ute ifrån piren såg de små husen så gulliga ut.

Jag slog mig ner och bara njöt av stunden. Solen kämpade tappert på med den tjocka molnbanken borta vid Stenshuvud.

När jag vandrade genom den lilla slingrande vägen som går genom byn kunde jag se solen över takåsarna. Vitemölla med sina små underbara hus. En vy som min underbare svärfar älskade att avbilda i sina tavlor. Som den tusenkonstnär som han var. Lika skicklig med hammaren som med penseln. Åhhh vad jag önskar att jag haft hans talanger.

Tillbaka på stranden satt jag en stund i mina egna tankar. Här vid havet kan man höra sina egna tankar lite tydligare.

Underbart vackra ”Videmylle”, en strand som var ”min” då jag var barn. Fast då var den ofantligt mycket större. Så där stor som allting blir i minnet från barndomen ni vet. (Mitt tidigare inlägg  från Vitemölla hittar ni HÄR.)

Dagens citat:

Naturens tempel är himlen.

Ha en fin dag.

Annika

 

 

 

Med månen som sällskap.

Gomorron.

Det är något mystiskt och något underbart med månen på samma gång. Särskilt när den är full.

En tidig morgon när jag vandrade längs stranden i Vitemölla var månen mitt enda sällskap. Med mitt ”långa” objektiv kändes det som om jag bara var en liten bit ifrån gubben på månen.

Eftersom hunden Johnny blivit badad kvällen före och inte var helt torr i sin päls, så fick han slokörat stanna kvar hemma på tork.

Det kändes lite förtrollande där månen hängde över marknadsfältet och iakttog mig när jag vandrade fram längs med havet.

Den lilla fiskestugan mittemot kapellet såg ut att ligga i vinterdvala. Dess redskap skapade vackra siluetter i månens sken.

Det lilla kapellet som vi besökte i somras på HEMVÄNDARDAGEN, såg också ut att slumra hårt.

Den stelfrusna tången på stranden bildade ett vackert mönster och på himlen följde månen mig vart jag gick. Som ett stort spejande öga.

Efterhand som dagen ljusnade så färgades spåren efter alla flygplan i luften romantiskt rosa.

Vitemölla badhotell såg också ut att ligga i vinteride. Skamset tänkte jag på, att trots att jag bor så nära, så har jag aldrig någonsin varit där i hela mitt liv.

Kanske det kan bli ändring på det, eventuellt blir det ett besök till sommaren …

Dagens citat:

Tänk när vi någon gång i framtiden står på månen och säger, ack vilken vacker fulljord det är i kväll.

Ha det fint och kram.

Annika

Den sagolika morgonen vid Klammersbäck.

Hejsan.

Idag bjuder jag på lite fler bilder från min morgon vid det ensamma trädet i närheten av Klammersbäcks mynning. Vackra bilder som är vilsamma för själen. Bilder som jag tror och hoppas att ni också gillar.

Det var en morgon som hade det där lilla extra. Även om vinden var bitande kall, så njöt jag. Under mina vindtäta ytterplagg var jag iklädd ett varmt och gott ylleställ.

Jag och Johnny satt vid den vackra lilla tallen. Jag på en av de ditsatta stolarna och han som vanligt vilandes på mina fötter.

I flera timmar satt vi där och njöt, innan vi sakta vandrade tillbaka mot Vitemölla igen.

På håll fick jag se en människa. Vid första anblicken blev jag lite orolig … men sedan insåg jag att det var en hurtig vinterbadare på väg ut i havet för ett dopp. En riktig friskus. Trots den iskalla vinden tyckte jag att det såg så väldigt skönt och inbjudande ut, och i minnet tänkte jag tillbaka på mitt eget VINTERBAD i fjor.

Jag och Johnny vandrade stilla tillbaka mot bilen. Johnny var salig över all kanindoft och jag var uppfylld av en skön energi som bara naturen kan skänka mig.

När jag kom tillbaka till min gamla skitiga Volvo så hade solen kommit upp riktigt och spred sitt varma sken över världen.

Dagens citat:

Oavsett hur lång din resa verkar vara, finns det aldrig mer än detta, ett steg, ett andetag, ett ögonblick – Nu.

Det gamla slitna uttrycket ”fånga dagen” har ingen mening förrän du verkligen fattar vad det innebär! Träna på det, så kommer du förstå …

Kram Annika

 

 

 

 

Vackert och kallt.

Hej hej
Vi har haft många underbart vackra dagar här på Österlen den senaste tiden.
Jobbet förde mig en eftermiddag till Kivik och såklart var jag tvungen att köra en sväng ner om havet. Jag fick se att ”svarte sten” fått mustasch och jag fick njuta av alla andra vackra isskulpturer som naturen skapat.
Någon som inte njuter av isskulpturer, det är min dotter Emmy. Hon är på Bali och njuter av sol och värme istället.
Tack för härlig bilder min fina Emmy ♥
När jag kom hem igen på kvällen till mitt Gyllebo så tände jag fyr i spisen och satte gång med kvällsmaten. En enkel köttgryta på en bit fläskfilé och mycket champinjoner. Lite saft och rivet skal från en apelsin tillsammans med rosmarin fick sätta sin smak på min gryta den här gången.
Mys och mums.
Dagens citat:
Det kommer alltid
en lösning på alla
problem,
ett leende för varje tår
och en kram för
varje sorg.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika

Godmorgon Vitemölla

Hej.
Jag hade bestämt mig för att återigen prova att ge min lilla hund ett åksjukepiller. Den här gången skulle tabletten få verka minst två timmar innan vi satte oss i bilen.
Vi skulle köra till Ravlunda skjutfält, där alla hundarna skulle få springa och busa fritt en liten stund. Så såg min plan ut …
Strax innan Kivik såg lilla Lykke kräkfärdig ut… det var bara att svänga ner till stranden i Vitemölla istället.
Stackars lilla Lykke!! Hon hatar verkligen att åka bil. Det är som två demoner finns i hennes kropp. Den ena vill med på allt roligt, den andra vill bara inte bli sjuk.
Jag tycker så synd om henne. Saliven rinner från mungiporna och hennes ögon blir glansiga som på en bröllopsnatt. Molly ser mest bara skärrad ut och blänger på mig med stora ögon, som för att berätta för mig att något är på tok …
Men Vitemölla är också en fantastisk plats att vandra på såklart, så fick det bli.
Även om vi var tidiga den här morgonen, så var vi inte först. En ensam man strövade en bit framför oss.På himlen kämpade sig solen fram genom de tunga molnen.
Några fiskmåsar bråkade och lekte i strandkanten. Hundarna slängde små ögonkast på dem, men hade betydligt roligare saker uppe i slänten. Där uppe i sandbacken bor det massvis med små kaniner och det hade varit en dröm att få sätta efter dem …
Vi passerade det gamla fortet och kom fram till utloppet för Klammersbäck. Där är så himla vackert. Det blir så fantastiskt fin natur där en bäck mynnar ut i havet tycker jag. Som ett konstverk man bara vill betrakta. I all oändlighet.
Vi tog oss över bäcken och stannade till vid favoritplatsen.
Där hade stolen trillat omkull i januaristormarna. Jag reste den upp och satte mig med småhundarna i knäet och Johnny vid min sida.
Så här borde alla få börja sin dag, tänkte jag!!
Efter en stund vandrade vi vidare … men det får ni följa med på i ett annat inlägg.
Nu måste jag visa lite hur mysigt jag fick det en kväll för några dagar sedan.
Det var när min älskade dotter Amanda kom hem för att sova över hemma hos oss.
Asså, hur lycklig blir man inte som mamma när dottern kommer hem med hela  sin hudvårdsväska och säger:
-mamma, jag hade tänkt fixa till dig lite ….
Amanda är ju utbildad hudterapeut och kan det här med skönhetsvård.
Jag fick lägga mig skönt på sängen, sedan noppades det ögonbryn och färgades det fransar.
Så himla mysigt och skönt!
Tack min Mando♥
Dagens citat:
Om vi bygger starka barn
behöver vi inte laga så många
trasiga vuxna.
Ha en fin dag och kärlek till er alla.
Kram Annika

En vintersöndag i januari.

Gokväll.
Så slog vintern till här hos oss på Österlen.
Fast fördelningen på snön blev inte riktigt som den brukar.
Simrishamn och dess omnejd, som normalt brukar stå utan snö, fick den här helgen föräras av ett tjockt täcka av vitt fluff. Brösarp och de norra delarna fick snopet stå utan den här gången.
Man vet liksom aldrig riktigt med vintern här på Österlen, och det är så fantastiskt.
Men vi i Gyllebo tassade ju som sagt upp till ett sagolandskap. Och jag – jag har ju både julgran och julstjärnor kvar på sina ställen … för ser det ut som jul, så kan det gott få vara kvar tycker jag.
Trots att jag varit ute och rumlat precis hela natten, och missat hela min välbehövliga skönhetssömn, så var jag pigg och åkte gladeligen iväg på ett helt annat sorts party den här dagen. Jag undviker ju oftast reklam här på bloggen … men jag kan säga så mycket som att det handlade om plastburkar…
En massa människor kröp ut ur sina hus och stugor för att njuta av all den härliga snön.
Rörums alla backar var fulla av glada pulkaåkare, och det såg så härlig ut. Jag hoppas att varenda unga fick chansen till lite härlig vinteraktivitet den här söndagen.
I Vitemölla avtog vinterkänslan, och på stranden låg bara lite vitt puder.
Nej, den här dagen gjorde den lilla byn Vitemölla inte riktigt själ för sitt namn. Den här dagen hade namnet ”Gråmölla, passat bättre.
På kvällen när jag kom hem ifrån mitt party med en massa underbart glada tjejer så avslutade jag dagen med min käre make.
Halvnakna tassade vi ut på den uppskottade gången i trädgården och kröp ner i det varma, sköna spabadet. Asså, det är en lisa för både kropp och själ!
Efteråt somnade jag som en prinsessa och tog igen all sömn som gått förlorad.
Livet är allt bra skönt ändå.
Dagens citat:
Det finns en bra väg till glädje…
… att sluta bekymra sig över det
man inte kan påverka.
Ha en fin kväll och tack alla ni som hälsat på här inne på min blogg idag.
Kram Annika

En stilla morgon vid Klammersbäck

Gomorron
så här på nyårsaftons morgon!
Hoppas ni alla mår gott och är pigga och glada.
Hos oss är allt precis som vanligt och en morgontur väntar nu på mig.
För någon dag sedan tog jag och hundarna vår morgonrunda på norra stranden av Vitemölla.
Jag och hundarna var först ute den här morgon, inte en människa syntes till.
Ni som känner mig vet att det liksom kvittar hur sen jag än tycker att jag är, så är jag ändå alltid först …
Nåväl, jag älskar känslan av att ta mig ann en orörd plats tidigt i den sköna gryningen.
Innan vi började vår vandring var jag tvungen att städa upp i bilen. Tyvärr hade lilla hunden Lykke kräkts på den korta bilfärden vi har till Vitemölla. Trots de åksjukepillerna hon fått blev han genast illamående av bilens rörelser. Den lilla stackaren.
(mer om det i ett senare inlägg)
Men vi var snart framme och redo för en stärkande promenad. Hundarna var ivriga och liksom ”hoppade trettiett” vid min sida. Johnny hoppade minst etthundratrettioett, för så höga skutt som han kan ta, det kan ingen annan hund klara av tror jag.
Jag vände ryggen mot Vitemöllas lilla söta hamn och styrde kosan mot Klammersbäck och Haväng.
Himlen såg sådär lite ilsket hotfull ut. Tidigare på morgonen hade det såklart regnat, men nu kämpade solen tappert mot de tunga molnen.
Jag log lite för mig själv när jag såg alla de små och stora hundavtrycken i den mjuka sanden. Till och med deras tassavtryck såg glada ut. Så här borde alla små hundar få början sin dag!
Jag kände en stor tacksamhet över att ha möjligheten att ge mina hundar dessa upplevelser. Att få vara en del av deras liv varendaste morgon.
Jag känner såklart även en stor tacksamhet över att ha möjligheten att uppleva så mycket roligt och skönt tillsammans med det här glada, fyrbenta gänget för egen del också.
Att få njuta av allt det som naturen och vädrets makter bjudet, det är liksom en gåva.
Borta vid Haväng var det den här morgonen som om stranden badade i ljus. Sååå vackert.
Strax var vi framme vid Klammersbäcks mynning.
Där gick vi en bit upp i tallskogen och tog oss över via den lilla bron.
Så kom vi fram till den där platsen som är med på min topplista över Österlens absoluta bästa.
Platsen vid det underbart vackra lilla trädet. Platsen där den fina stolen står och bara inbjuder till en stilla stund i sina egna tankar.
Här är så njutningsfullt och skönt. Jag älskar att vara på just den här lilla platsen.
Att få sitta för en stund och bara blicka ut mot havet och låta tankarna vandra iväg helt fritt.
Den här morgonen var det som om de tre hundarna också bara satt här för en liten stund och tänkte. Kanske funderade de på alla kaninlortar de skulle försöka äta på hemvägen, eller på de goda dofterna som fanns på trädstammarna vid stigens kant …
Skönt hade vi det åtminstone.
När vi vandrade tillbaka genom tallskogen plingade det i min telefon. Det var en orolig veterinär från Canada (min underbara dotter Andréa) som ringde för att höra hur det var med vår åksjuka lilla vän.
Jag sjönk ner med ryggen mot en trädstam och satt sedan där i skogen med hundarna i mitt knä och pratade med min dotter en god stund. Hon längtade efter havet och jag längtade efter henne.
Jag tittade på de åldrande nyponbären och tänkte för mig själv – när de åter står i full blom, då kommer hon kanske hem. Då ska jag ta med henne till den här platsen, för den vet jag att hon älskar. Just här började vi vår lilla vandring i somras. Om det kan man läsa här.
Dagens citat:
”Trots att ingen kan gå tillbaka och börja om från början,
kan vem som helst alltid skapa ett helt nytt slut.”
Glöm aldrig det, att vi är alla och envar ansvariga för hur vi skapar just våra liv.
Även om det är mycket som vi inte kan påverka runt omkring oss, så är vi alltid själva ansvariga för hur vi tänker och reagerar på det. Och våra reaktioner är ju de som bestämmer hur vi mår.
Jag hoppas att var ni än befinner er i livet, så skapar ni det bästa livet som det bara går med just era förutsättningar
Det tänker jag göra, så gott jag kan!
Ha det bäst.
Kram Annika
… och kanske tittar jag in lite senare och sänder er alla lite sköna nyårshälsningar.

Lunchdate.

Hejsan.
Nästan alltid äter jag min lunch här hemma, själv i min ensamhet. Eller egentligen inte helt ensam, jag har ju tre hundar som vrålstirrar på varenda tugga jag tar.
Det är ok. Det brukar ta en kvart, så det stjäler liksom ingen tid från mitt arbete direkt.
Men förra veckan hade jag en lunchdate. Så himla mysigt det var!!
Underbara Brösarps Gästis var platsen för min lunch den här dagen.
Jag var tidig och mitt sällskap lite sen. Därför fick jag lite tid att strosa runt.
Där på Brösarps Gästis är det så himla mysigt och hemtrevligt. Det känns liksom lite ”hemma” för mig.
Att vildsvinet är Gästis signum, det kan man nästan inte ta fel på. Lite varstans sitter det vildsvinshuvud på väggarna. Särskilt ett av dem blev jag lite extra förtjust i.
En gris med uttryck kan man säga! Kanske var det ett fyllesvin …. ja, med tanke på närheten till baren.
Pilska ögon hade han i alla fall.
Gamla, välkända tavlor pryder väggarna. Särskilt en tavla får alltid mitt hjärta att frysa till för en millisekund. Det är tavlan om kvinnans olika åldrar.
Den där ni vet, den som är formad som en trappa. Upp och ner. Och för första gången så är jag nu på väg nerför det där ”trappskrället” …
Nåja … ålder är ju bara en siffra som inte har någon betydelse (såvida man inte är en ost)
Så kom hon då. Söta, goa Tina. Min väninna. Hon som för dagen bjudit ut mig på lunch.
Vi valde dagens. Fläsk, potatis och gräddsås. Mmmm …. så himla gott!!
Sedan satt vi där vid vårt bord i en hel evighet och pratade, skrattade och bara mådde så himla gott!!
Ingen stress, bara så behagligt. Då och då stannade någon av servitriserna upp vid vårt bord och småpratade med oss. Även om de hade fullt upp inför kvällens middagsgäster så var stämningen så härligt rofylld.
Men till sist var det ändå dags för oss att tacka för maten och dra vidare ut i vardagen.
Vi tackade Brösarps Gästis för god mat och jag tackade Tina för att hon bjudit ut mig. ♥
I antikaffären mitt emot låg en uppstoppad räv och blängde på oss.
På hemvägen stannade jag till vid stranden i Vitemölla.
En snabb, kall promenad kändes härligt efter maten.
Tillbaka i Gyllebo igen så välkomnades jag såklart av mina fyrbenta pälsbollar.
Alltid lika glada och positiva när jag kommer hem.
Dagens citat … på tal om ålder …
Ju äldre man blir desto
bättre blir man …
såvida man inte är en banan.
Ha det fint och passa på att äta en god lunch idag.
Kanske på Gästis i Brösarp?!
Kram Annika
Scroll to Top