Vitemölla

Gråväder avslutade det gamla året.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Först måste jag passa på att önska er alla en riktigt god fortsättning på det nya året. Och tänk, med det här nya året så kom också lite vinter och snö. Men det här inlägget ska handla om dagarna före nyår.

Det var dagen före nyårsafton och jag och Stefan rastade hundarna längs med havet i Vitemölla. Även om det mest var grått och mulet så var det en fantastiskt härlig dag.

Vi vandrade bort mot den lilla hamnen, och passerade då det charmiga badhotellet. Det där badhotellet ser precis ut som ett badhotell ska göra. Trots att jag bott här i trakten i hela mitt liv, så har jag dock aldrig satt min fot där. Kanske, kanske blir det tillfälle någon gång. För visst ser det inbjudande, gulligt och somrigt ut.

På vår lilla vandring såg vi inte till så många andra människor som var ute. Det var mest bara änder, ”ålakrågor”  och en och annan svan som tycktes njuta av vädret.

I hamnen stannade vi och tittade på en båt som tydligen var till salu. Fast jag tycker nog att det får räcka med att vi har en båt i hushållet.

Det lilla biblioteket såg ut att vara stängt för säsongen, men innan man vet ordet av så är det vår igen och fiskeläget åter fullt av lässugna sommargäster.

Borta vid bäcken busade en barnfamilj och i gräset blommade de små tusenskönorna för fullt.

Vi styrde stegen mot bilen och lämnade ett ganska tyst och öde Vitemölla bakom oss. Istället kom vi hem till vår lilla sommarby, Gyllebo, som även den var ganska öde och tyst. Ja, tänk vilken otrolig skillnad det är här på Österlen, om man jämför en vintermånad med en sommarmånad.

Dagens citat:

Att drömma om en bättre tid och ett annorlunda liv har sin tid. Men det finns också något värdefullt med att ta det man har just nu och bara göra det bästa av det.

Jag önskar alla en riktigt fin Trettonafton.

Kram Annika

 

 

Gråväder avslutade det gamla året. Läs mer »

En magisk morgon och ungtupp till middag.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej

I förra veckan fick jag och Stefan en sagolik morgon med våra hundar på Vitemöllas norra strand.

När vi stannade bilen på parkeringen så hade solen ännu inte kommit upp. Himlen var varmt rödfärgad och luften frisk och skön. Inte en kotte var ute mer än vi.

Vinden kändes frostig och kall mot ansiktet, och våra tre hundar verkade njuta i fulla drag. Lyckliga virvlade de omkring och skällde och åt frusen tång om vartannat.

Vi vandrade bort mot Klammersbäck. Ute över havet rullade en tjock dimridå in över vattenytan. Det såg ganska fantastiskt ut när man såg dimbanken som en vägg i horisonten.

Dagen ljusnade alltmer och vi gick över strandängen tillbaka.

Hundarna fick fullt upp med att sniffa efter vildkaniner. Lilla Penny verkade ha full koll på var i buskar och snår de hade sina bon.

Morgonen var så fantastisk, något alldeles extra!

På hemvägen passerade vi ”Svarte sten”, där storskarvarna satt sida vid sida och luftade sina armhålor, sådär som är så typiskt för dessa ”ålakrågor”.

Vi fick en så himla mysig dag, som vi avslutade med ungtupp och lite rödvin. (ja, Stefan drack någon dricka från Kiviks musteri förstås)

Dagens citat:

Vishet är att kunna släppa något man vill ha för stunden för att kunna nå något man vill ha i längden.

Jag önskar er alla en fin onsdag.

Kram Annika

En magisk morgon och ungtupp till middag. Läs mer »

Härlig höstdag vid Vitemölla

8 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Dagen då Stefan snickrade på sin ”nya” lilla bod vid Kiviks hamn, så tog jag mig en promenad med hundarna.

När jag kom bort till den lilla stranden nedanför marknadsfältet så ångrade jag mig bittert att jag inte tagit någon handduk med mig. Vattnet såg så inbjudande ut.

Vid den här lilla stranden har jag badat så mycket som barn. Hit åkte mina föräldrar alltid med mig och min lillasyster, och här träffade vi också våra kusiner de dagar då det bjöds på strandväder. Dock minns jag inte alls att här var så mycket sten förr i tiden… Men allting är förgängligt…

I den lilla hamnen i Vitemölla satt jag en stund med näsan vänd mot solen. När jag sedan gick vidare så träffade jag en trevlig ”Mylling” (som de infödda kallas), han stod och tvättade sin bil. Det var en ganska gammal bil, upplyste han mig om, men i fint skick.

När jag passerade en av alla de små ”strädena”, så kom en tutande bil med en vinkande kvinna i. Det var en välkänd Österlenprofil, som jag vet kan laga himmelskt god mat…

Jag vände tillbaka mot Kivik igen. Det hade hunnit gå nästan två timmar så jag misstänkte att min snickare började bli klar för dagen med den lilla boden.

Mycket riktigt så var Hantverkarn i full färd med att städa upp och lasta tillbaka sakerna i släpen när jag kom.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Han ägde mig” av Carola Jansson. Det var en sann historia om en mans våld mot sin fru. Jag kan inte riktigt förstå att den här kvinnan lät det gå så långt som det gjorde, i synnerhet inte då hon hade små barn som även de fick leva med den här kontrollerande mannen.

Dagens citat:

Att förstå män är lika lätt som att försöka spika fast pudding på väggen.

Fullt så svårbegripliga tycker jag väl ändå inte att män är – men det var ett roligt citat.

Ha det fint.

Kram Annika

Härlig höstdag vid Vitemölla Läs mer »

Så var den då här, sommarens sista dag.

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Det var för drygt en vecka sedan som det var dags för sommarens sista dag. Efter veckor med tropisk värme och rena högsommarkänslan, så såg jag på väderprognosen att vi med all säkerhet hade kommit fram till den sista riktigt varma dagen för den här gången.

Jag bestämde mig direkt, den här dagen skulle jag njuta av till fullo.

Jag packade med mig lite frukt och en stor flaska vatten och körde ner till Klammersbäck. Stranden låg så gott som helt öde. Några människor såg jag passera, men för det mesta var det ganska folktomt runt omkring.

Ute på havet slet ålafiskarna med sina garn. Vattnet var så varmt och skönt och jag badade flera gånger i de skummande vågorna den här dagen.

I öronen hade jag en ljudbok som gjorde att timmarna bara flög förbi. Bättre än så här kan man nog inte njuta av sommarens sista dag.

Kanske och förhoppningsvis så får vi fler fina dagar, men då kommer det onekligen att vara höst, och det är inte fy skam det heller! För visst kan vi väl önska oss lite brittsommar  i början av oktober.

Boktips

Boken jag lyssnade på när jag låg på stranden var ”Med bergens andetag” av Therese Widenfjord. Det är en roman som utspelar sig i de vilda Appalacherna. Det handlar om en äldre kvinna, vars vägar korsas med en ung fotografs och båda deras liv förändras. Läsvärd.

 

Dagens citat:

Livet handlar inte om milstolpar, utan om ögonblick.

Ha en riktigt fin tisdag.

Kram Annika

 

Så var den då här, sommarens sista dag. Läs mer »

Härliga septemberbad

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Vilken sommar vi hade hela förra veckan. Det var helt otroligt.

Egentligen skulle jag behövt att jaga dammråttor i hela huset efter min helg i Stockholm, men jag ändrade planerna och såg till att ta vara på vädret istället.

Dammråttorna fick tryggt fortsätta sina liv här hemma i skrymslen och vrår, för istället åkte jag och Stefan till stranden och njöt av salta bad och soldyrkan.

På Österlen hade det blivit mycket färre människor nu sedan skolorna börjat och många turister åkt hem. På stranden var det ganska glest mellan handdukarna. .

Vi njöt av både solen och härliga bad i skummande vågor. Det ”blåste östan”, så det betydde att vattnet blev en aning varmare, vågorna högre och undervattensströmmarna farligt förrädiska. ”Inte för långt ut” kunde jag för mitt inre höra min mamma Ingrids förmanade röst. När jag reste mig upp för mitt första bad den här eftermiddagen, sa Stefan ”du behöver ju ente gå forr långt ud”…. ja, det här med de farliga strömmarna är ju något vi fått itutat oss med bröstmjölken, tror jag.

På hemvägen stannade vi i kiosken och köpte en stor kulglass med de smaker som fanns kvar efter den gångna sommarens turistinvasion.

Boktips

Jag har lyssnat på en gripande och annorlunda bok. Den heter ”Ett litet liv” av Hanya Yanagihara. Boken var väldigt speciell måste jag säga, så känslosam och djup. Den handlar om fyra vänner som man får följa genom livet i flera decennier.

Jag hade lite svårt att komma in i boken i början, men sedan kunde jag inte släppa den. Boken är ganska lång, 732 sidor eller 35 timmar att lyssna som ljudbok. Men den var värd att läsa, då den berörde. Men som sagt,  en väldigt speciell bok.

Dagens citat:

Livet har, liksom en bok, flera dåliga kapitel. Men ett dåligt kapitel betyder inte att boken är slut.

Ha det gott, och en extra härlig dag önskar jag min lillasyster som fyller år just i dag. Grattis till henne, ses senare ♥

Kram Annika

Härliga septemberbad Läs mer »

Frukost nummer två på stranden.

11 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Morgonen då jag och min vän klev upp ur sänghalmen redan klockan tre på morgonen (för att möta dagen uppe på Brösarps backar) så avslutade vi vårt äventyr på stranden i Vitemölla. Där fick vi en alldeles  ljuvlig förmiddag.

Först stannade vi på café Smulan i Brösarp och köpte med oss vars en god frallebulle och även en av deras fantastiska kardemummabullar. När vi kom fram till stranden så var vi ganska ensamma där.

Vädret hade blivit härligt sommarvarmt, så vi började med att kasta av oss kläderna och ta ett skönt, svalkande dopp.

Sedan lät vi oss väl smaka av vår andra frukost för dagen. Sanden var varm och himlen klarblå och vattnet lagom varmt. (gissningsvis kanske 16 grader)

Det blev en riktigt härlig stund på stranden. Där vi satt, på Vitemöllas strand vid de gamla ”pileträden”,  är det så vackert och det ser nästan lite exotisk ut.

Vid middagstid började vi båda bli ganska trötta i ögonen. Vi hade ju stiget upp runt tre-snåret, så det var nog  inte så konstigt att vi kände oss smått sömning. Ett tag övervägde vi att bara lägga oss ner och ta en middagslur, men vi hade så mycket att prata om så vi hade ändå inte kunnat sova med någon ordning. Till sist packade vi ihop våra saker och styrde hemåt mot Gyllebo igen.

Dahliorna

Och nu börjar jag nog bli tjatig, men det är ju helt galet som mina dahlior växer och frodas.

Till hösten när det är dags att gräva upp dem så ska jag vara bättre på att märka upp knölarna och skriva ner vilka sorter jag har.

Den polkagrisfärgade sorten har jag lite för många av, och de är inte heller min största favorit. Nästa år ska jag byta ut den mot några nya är min tanke.  Men såklart är de rödvita också vackra på sitt vis,  och det återstår och se hur knölarna klarar vintern. Tänk om polkagrisblommorna är de enda som överlever…

Dagens citat:

Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont.

På mig väntar idag en dag på Luckan, hoppas ni också har något härligt att ta er för idag.

Kram Annika

 

Frukost nummer två på stranden. Läs mer »

Pizza på stranden och konsert i min hembygd.

8 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading

Hej hej.

Någon gång varje sommar så brukar vi köpa pizzor och ta med oss ner till stranden. Den här gången fick våra tre hundflickor följa med oss till Vitemölla.

Vi stannade vid hamnkiosken och beställde vars en nygjord pizza och gav oss vidare mot norra Vitemölla. Efter en lång het dag så började människor droppa av ifrån stranden, och vi hade tur och hittade en parkeringsplats. Det där med parkering brukar annars vara det största problemet när man ska ta sig till havet under turistsäsongen.

När pizzorna var slut, och vi alla var proppmätta satt vi bara där och njöt av den härliga kvällen. Till sist gav vi oss av vidare mot Kivik igen, där vi köpte vars en (på tok för stor)  glasstrut. Att man aldrig lär sig, tänkte jag, och förstod efteråt varför sällskapet framför mig höll på att krångla med halva glasskulor.

Konsert på Christinehofs slott

På morsdag så fick jag av mina töser, en biljett till konserten på Christinehofs slott. Det var Mando Diao och Wilmer X som spelade.

Kvällen för den efterlängtade konserten var förra fredagen.

Att återigen få uppleva en konsert där på slottet var magiskt. När jag var ung så upplevde jag många musikframträdande på den här platsen, det gick liksom inte att undgå då när jag bodde bara ett stenkast härifrån. Några år jobbade jag också på restaurangen här, så då stod vi för mat år artister och musiker. Det var jättekul

Tillsammans med goda vänner blev kvällen underbar, och när sista låten klingade ut, så gick vi sakta mot bilarna. Låten ”Strövtåg i hembygden” ekade över de välkända träden i allén och den fulla månen lyste upp vägen framför oss. Mina tankar gick till min pappa, den forne skogvaktaren på Christinehof, som fick just den vackra sången på sin begravning för snart två år sedan.

Och det är som det vore min faders röstNär han ännu var lycklig och ungInnan sången blev tyst I hans dödssjuka bröstOch hans levnad blev sorgsen och tung

Det är skimmer I molnen och glitter I sjönDet är ljus över stränder och näsOch omkring mig står den härliga skogen så grönBakom ängarnas gungande gräs

Dagens citat:

Nej, jag tror inte att några rader text kan göra en stor skillnad i människors liv. Men jag tror att det kan göra en liten skillnad. Och det är stort nog.

Ha en fin lördag.

Annika

Pizza på stranden och konsert i min hembygd. Läs mer »

Vi letar efter våren.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Nej, att sitta inne och blänga ut genom fönstret och önska sig sol och värme det hjälper ju föga, åtminstone är det inte särskilt kul. Lika bra att ge sig ut och jaga rätt på den där våren.

Med småhundarna ivrigt skällande runt benen lastade vi in oss i bilen och for till kusten för att slå två flugor i en smäll. För det första så tyckte jag att Stefan borde motionera 🙂 och för det andra längtade jag efter havsluft i lungorna och att kanske få se något litet vårtecken.

Det var inte några direkt ljumma vårvindar som slog emot oss när vi kom ner till Vitemöllas norra strand. Men det var ändå härligt, och vår lilla hundtrio njöt av alla nya dofter och av en och annan kaninlort som de kunde stjäla till sig.

Vi vandrade mot ”liggande tallen” (som jag nu tycker att den kan heta istället för ensamma tallen) och sakta började små, små blå partier skymta emellan de grå molnen.

Ensamma tallen låg på sin plats, och särskilt ensam tyckte jag inte att den var heller, då det runt omkring längs stranden halvlåg fler träd som också såg ut att ha tappat fotfästet i livet.

Vid Klammersbäck hängde de sista nyponen kvar på sina buskar och såg en smula sorgsna ut.

Till sist fick jag syn på ett vårtecken ändå. En stor härlig sälg med sina gråskimrande videkissar. Men den gör nog rätt i att göra som i visan, att sova lite till för än så är det vinter….

Dagens citat:

Fokusera på det du kan göra något åt. Livet är för kort för att ödsla tid och kraft på det andra.

Ha en riktigt fin torsdag.

Kram Annika

Vi letar efter våren. Läs mer »

Naturens förgänglighet.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I torsdags strålade solen från en klarblå himmel och vi fick en liten föraning om den vår som komma ska. Det svaga fågelkvittret lät både underbart och nykommet.

Stefan, som så sakta börjar må lite bättre, och även behöver få upp flåset litegrann, var med på noterna när jag ville åka en sväng till havet.

Molly, Lykke och Penny var såklart också med. De tre lurvtottarna hoppade, skällde och var som vanligt fulla av bus.

Vi valde att åka ner till Vitemölla där vi vandrade norrut, mot Haväng och det ensamma trädet. Det där kända trädet som vi varit vid så många gånger förut och förevigat lika många gånger. Trädet med sina karaktäristiska stolar under och som blivit en av många symboler för just Österlen. Ja, här låg det nu på sidan, som om det tappat fotfästet och bara lagt sig ner för att vila lite.

Jag har sett att varje år så har havet tagit en liten del av sanden som funnits runt trädets rötter. Att det till sist gick som det gick när stormen Babet kom, ja det var kanske ingen överraskning direkt.  Men många människor blev ledsna och ville försöka rädda trädet… Beslutet blev dock att bara låta allting vara som det nu är. Klokt tycker jag.

Allting är föränderligt, och ingenting vara någonsin för evigt. Jag tror att om man bara kan vila i den vetskapen, så står man sig stark inför livets alla tvära kast och förgängligheter.

I stället för att gräma mig alltför mycket över den liggande tallen så upptäckte jag något annat spännande i vattenbrynet. Några träbitar stack upp ifrån sanden och vid närmare betraktelse så tyckte vi nog att det liknade vraket efter en båt. Spännande.

Om vår gissning egentligen var rätt, ja det har jag faktiskt ingen aning om. Men en sak som är helt säker, det är att havet tar och havet ger – alltid och kommer alltid att göra!

Dagens citat:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Kanske det bästa citatet av dem alla, sinnesrobönen!

Ha en fin söndag.

Kram Annika

Naturens förgänglighet. Läs mer »

Ensam vandring längs havet, och sensommarkryp.

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

 

Hej.

Det var så länge sedan som jag var ute på strövtåg i min hembygd nu. Så i förra veckan blev det äntligen tillfälle till det.

Stefan körde och lämnade mig i Vitemölla och for sedan hem till Gyllebo igen. Att jag skulle ha sällskap av honom på min vandring, det var det inte tal om… Jag minns inte om jag berättat om när vi tidigt i våras promenerade tillsammans i skogen och Stefan  plötsligt föll ihop som ett korthus. Då var det något som hände med hans knä och det skulle senare visa sig att det var menisken som spruckit. Aj aj!! Nej, sådana risker vågade jag då inte ta, så han fick snällt stanna hemma och endast agera chaufför. (även om knäet nu är på bättringsväg)

Det var en fuktig och disig förmiddag. Luften var ljummen och allting var så tyst och stilla. Jag mötte inte en enda människa längs hela vägen.

Min vandring gick från Vitemölla till Brösarp den här härliga sensommardagen.

Framme i Brösarp kände jag mig nöjd för dagen. Solen hade då börjat kika fram och Stefan kom snällt och hämtade hem mig igen när jag ringde efter honom.

Eftermiddagen gick åt till ogräsrensning i trädgården. Så här på sensommaren växer allting så frodigt och om man då passar på att titta lite extra noga så stöter man på en massa småkryp av alla de slag.

Bärfisar, eldlöss och nyckelpigor. Så här års finns de i mängder, precis så som det är tänkt att vara.

Något som också finns i mängder just nu, det är ju getingarna. Mindre roliga såklart, men de har sin plats i vår fauna. Vi har nog alla hunnit bli stuckna nu i familjen, men man bör ha stor respekt för dessa små giftiga djur.

Dagens citat:

Och när jag stod där mitt i min trädgård förstod jag något om mitt liv. Där borta i det skuggiga hörnet, mitt bland brännässlor och ogräs, just där bodde de vackraste fjärilarna.

Ha en fin dag.

Annika

Ensam vandring längs havet, och sensommarkryp. Läs mer »

Rulla till toppen