Vitemölla

Kaffe med dubbeldopp.

Hejsan.

Vad passar bättre efter en gryningsvandring än ett dopp i det svalkande havet?

Vid Vitemöllas strand stannade vi för ett ljuvligt bad.

När vi sköljt bort svetten från våra kroppar satte vi oss med näsorna mot solen och bara njöt.

Min vän Tina öppnade dagens andra termos med kaffe och trollade fram två härliga muffins.

Att en helt  vanlig dag kan vara så magisk!?

Efter ett andra dopp i havet var det dags att plocka ihop våra saker och styra kosan mot Gyllebo igen.

Tack Tina för en helt vanlig dag, som vi tillsammans valde att göra till en ovanligt trevlig upplevelse. Tack!

Dagens citat:

Att älta är skadligt. Att hetsa upp sig över händelser får dem bara att verka ännu värre än de är, vilket leder till stress. Tacksamhet fungerar som ett motgift mot ältande och därigenom mot stress.

Jag är tacksam för allt jag får uppleva i naturen, och att det är nyttigt det har jag märkt för länge sedan. Ingen stress här inte.

Kram Annika

 

Ensam med min kamera.

Hej hej.

Minns ni min ensamma vandring?

Från Stigalund vandrade jag helt själv utan att möta en kotte. Jag njöt av ensamheten och av mitt eget sällskap. Ett nyförälskat par vid ensamma trädet smög blygt undan när jag kom klampande.

Efter som jag redan hade ungefär ett ton sand i mina skor, så valde jag stigen över ängen mot Vitemölla.

Det var så vackert där. Ljungen hade börjat knoppas. Jag bara älskar färgen av ljung.

Sandstranden låg nästan helt öde och folktom.

Förutom de sista entusiasterna, en soldyrkande familj och några ungar som lekte i bäcken.

Jag vandrade förbi den lilla gulliga hamnen i Vitemölla. Där kunde jag se hur människor satt ute och njöt av kvällens sista strålar.

Jag styrde stegen mot Kivik, och efter att ha tackat nej till att bli skjutsad på herr Bomans pakethållare tog jag upp min telefon.

-ring nårr du e vi´ Videmylle, hade Stefan sagt, så det gjorde jag.

Då skulle det bli lagom att han körde hemifrån för att hämta mig.

Vi träffades vid Kiviks hamn, åt vars en Ottoglass och susade sedan hemåt mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Idag är den morgondag du oroade dig för igår.

Jag önskar er en fin dag, kram från mig.

Annika

En stilla morgon.

Hejsan.

Så underbara dagar vi har haft här på Österlen.

I oroliga tider hjälper det att bestämma sig för exakta tidpunkter då man oroar sig. Andra tider på dygnet avsätter jag för att fokusera på allt det underbara som vi trots allt har i livet. Min orostid har jag bestämt ska vara på eftermiddagen. Morgon och förmiddag är min ”måbratid”, då njuter jag så gott det går.

En morgon i helgen, valde jag och Stefan att vandra en sväng vid havet. I Vitemölla låg hamnen alldeles stilla och vacker.

Även om vi alla har en massa restriktioner att ta hänsyn till just nu, så är vi i Sverige så väldigt privilegierade tycker jag.

Vi kan röra oss fritt i naturen och när vädret bestämmer sig för att visa sig från sin bästa sida, ja då finns inte mycket att klaga på.

Det bästa med att börja sin dag med positiva tankar och stärkande energi, är att när eftermiddagen och den inplanerade ”orostiden” kommer, så är det betydligt lättare att handskas med alla bekymmer. Man står bättre rustad och redo inför verkligheten.

Livet pågår, och då gäller det att njuta av det som man kan njuta av.

Dagens citat:

Allting är inte inställt. Solen är inte inställd. Våren är inte inställd. Relationerna är inte inställda. Kärleken är inte inställd. Att läsa är inte inställt. Fromheten är inte inställd. Musiken är inte inställd. Fantasin är inte inställd. Vänligheten är inte inställd. Konversationerna är inte inställda. Hoppet är inte inställt.

Livet pågår faktiskt, bara med lite större eftertanke, respekt och hänsyn mot varandra.

Kram Annika

Små lopporna.

Hej hej

Mina små ”loppor”. Så glad jag är för att jag har de här små fluffiga yrvädren.

Den där morgonen då jag vandrade vid Vitemölla och kände mig en smula ledsen och sorgsen, då livade de här små trollen verkligen upp mitt sinne.

Att vara deppig med de här båda glädjespridarna farande runt sina fötter, ja det är faktiskt nästintill omöjligt.

Fulla av liv är de båda ständigt på spaning. Där på hedarna vid Vitemölla finns det fullt av spännande kaniner ska ni veta.

På den folktomma stranden fick de båda springa fritt en liten stund.

Deras små tassavtryck i sanden var så himla gulliga. Jag satte mig ner för att föreviga dem med min kamera… fast det var inte så lätt. Nyfikna som de båda är, sprang de hela tiden i vägen för att se vad det var som jag fann så intressant där i sanden.

Ute på en sten i vattnet satt en trött och surmulen häger. Borta i byn började människorna så sakta vakna. Jag och min små loppor packade sandiga in oss i vår bil och styrde kosan mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Inte alla dagar är bra dagar. Lev ändå. Inte alla som du älskar, kommer att älska dig. Älska ändå. Inte alla kommer att säga dig sanningen. Var ärlig ändå. Inte alla erbjudande är rättvisa. Var rättvis ändå.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Tillbaka hit.

Hejsan.

Det finns en plats på Österlen som jag tycker lite extra mycket om. En plats som är en smula vackrare. En plats som jag ofta besökt och som alltid ger mig ett alldeles särskilt lugn.

Dock har jag inte förmått mig att åka hit sedan min sista vandring här i november. Det var just här vi fick vårt sista äventyr tillsammans, min Johnnyhund och jag. Den gången fick mina små hundflickor snällt stanna hemma. Den dagen ville jag skulle bli bara min och Johnnys. Vår sista…. Bilder från den stunden finns HÄR.

I helgen var det dags att åka hit igen. Jag kände att dagen var inne för att skapa nya, fina minnen härifrån. Tidigt, tidigt packade jag in mina små ylande hundflickor i bilen och gav mig av mot Norra Vitemölla. När vi stannade på parkeringen var det ännu alldeles mörkt.

Tillsammans med min store, svarte ”Johnnyhund” har jag aldrig någonsin rädd för att vandra ensam i mörkret. Han var tränad på bevakning. Han skulle tyst ha berätta för mig om någon människa fanns i närheten. Han skulle både ha varnat mig och förhoppningsvis försvarat mig. Annat är det med mina små ulltussar. Skuttande och skällande far de runt i en yr, vild glädjedans och avslöjar för nästan hela Österlen precis var vi håller hus.

Fast särskilt mörkrädd har jag aldrig varit. Under tiden som vi vandrade norrut mot Haväng ljusnade det sakta på himlen.

Vid ensamma tallen vilade vi oss en liten stund. Tacksamt noterade jag att en av de trasiga stolarna nu blivit nogrannt lagad i sitsen.

När dagen nästan ljusnat helt vandrade vi vidare bort till Stenöraboden. En vacker ålabod som är öppen för allmänheten att kika in i.

Tacksam för en underbar morgon vände jag tillbaka söderut igen.

Dagens citat:

Vore det så att du kunde ändra andra, så skulle också andra kunna ändra dig. Då finge du problem, eftersom var och en du möter har sin egen uppfattning om hur du borde ändras. Men hur skulle andra kunna ändra dig? Du kan ju nätt och jämnt ändra dig själv!

Ha en fin dag. Kram Annika

 

Hittar lugnet vid havet.

Hejsan.

Det var dan före dan före doppardagen som jag och mina dunbollar startade vår grå morgon vid stranden i Vitemölla.

Dagen före ”lillejulafton”. Är det bara vi här från Skåne som säger ”Lillejulafton” egentligen?

Från Kiviks hamn vandrade vi förbi ”svarte sten” och bort mot Vitemölle. Vid ”Tittut” var det stilla och lugnt. Ålafisket var över för säsongen.

Det enda som skar genom tystnaden var en ilsken kråka som tydligen vaknat på fel sida.

Den lilla sandstranden som jag så ofta badat vid som liten, såg inte alls ut som jag mindes den. Den hade blivit så liten, så liten och alldeles full av sten. Kanske hade strandremsan förändrats eller kanske spelade minnet mig ett spratt.

Jag hittade i alla fall lugnet där vi havet en tidig morgon, dan före dan före dopparedagen.

 

Dagens citat:

Självförtroende finns när solen lyser, men självkänslan finns i alla väder.

Jag önskar er en skön juldag. Glöm inte bort hur uppfriskande en promenad i naturen kan vara, oavsett om solen lyser eller inte.

Kram Annika

En plats för stunden.

Hejsan.

Ingen plats ger en sådan energi som en plats vid havet.

Det spelar liksom ingen roll vilket väder det är här.

Havet skänker alltid samma frid. Nästan som om det besitter en urkraft för det mänskliga sinnet.

Platsen vid ensamma tallen. Två lediga stolar som inbjuder. En plats för stunden.

Tacksamt tar jag emot stunden.

Platsen vid Klammersbäck, så fantastiskt vacker och rogivande.

Dagens citat:

Det blir inte lättare senare. Det blir bara … senare …

Påminner mig själv: fortsätt skratta och le, så tror hjärnan att vi är glada…

Kram Annika

 

Slutet.

Hej.

Så var det dags för sagans sista kapitel. Sagan om min finaste vän – min Johnnyhund.

De spår vi båda lämnade efter oss på den öde stranden för bara en vecka sedan är nu redan bortspolade.

Den gråmulna dagen vid Vitemöllas strand kom att bli vår sista utflykt tillsammans.

Jag såg tydligt hur ont Johnny hade och hur ansträngande det var för honom att springa i den mjuka sanden när bakdelen inte vill som han. Men i vanlig ordning tjuvåt han tång så fort jag vände bort blicken och han försökte springa lika fort som vanligt där i vattenbrynet.

På stranden hittade han en ljusblå ballong och var överlycklig över att kunna visa mig sitt fynd. Stolt som alltid att vara till lags! Vinden var frisk och skön och vi fick en värdefull stund tillsammans.

Jag och Johnny har haft en ensam helg tillsammans. Alla som någon gång haft förmånen av att äga eller känna en ”flatte” vet hur de liksom ler och leker ända in i döden. Men jag såg igenom Johnnys fasad och hans försök till bus. Jag la märke till alla små tecken som vittnade om att något var fel, mycket fel i hans magrande kropp.

 I helgen tog jag så mitt livs värsta beslut, men också det som kändes mest rätt i mitt hjärta.

Den 25 november fick Johnny lugnt och fint somna in hos vår älskade veterinär Per.

Där och då, när han fått sin lugnande spruta, anade jag för en liten stund den gamla vanliga Johnny. Det liksom glimmade till i hans tillgivna ögon när medicinen motade bort smärtan. Johnny reste sig upp mot oss och viftade frenetiskt på sin svans. Så slickade han bort våra forsande tårar. Han nafsade Stefan, som han alltid brukade göra, i hakan och pussade mig med sin långa varma tunga. Ett kort ögonblick som jag aldrig någonsin kommer att glömma.  Sedan la han sig till ro vid våra fötter, som så ofta. Där somnade han in – lugnt och fint – för alltid.

Tack för allt min högt älskade Susedalens Right for you, ”Johnny”♥

Jag vill tacka Susedalens kennel, Marie och Johanna, för ert förtroende. Jag vill tacka världens bästa veterinär Per för allt genom åren. Jag vill tacka Simrishamns Brukshundklubb för den första uppfostran som unghund. Jag vill tacka Teddy, Marie och alla kompisar på vår väg till certifierad hemvärnshund. Jag vill tacka vårt kompani och våra soldatkompisar i hemvärnet. Så vill jag tacka mina tre döttrar och Stefan som stod bakom mig när jag tog mitt svåraste beslut. Nu med facit i hand ser jag så många tecken som vittnar om att ”Jonte” var så mycket sämre än han någonsin visade oss … Jag är så glad att jag tog beslutet för Johnnys skull, men gud ska veta att mitt hjärta nu har brustit och stundom blöder ymnigt…

Dagens citat:

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig. Vänd dig inte om, du kommer inte se mig där. Jag är med dig fast du inte ser mig. Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten. Jag har det bra nu – så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Jag vill betona att Johnny var en frisk, stark och välmående hund under hela sitt tioåriga liv. På alla röntgentester och andra kontroller vi rutinmässigt gjort under hans levnad, har han fått högsta betyg. Det han drabbades av var en slags elakartad cancer som satt som små knutor i leden ovanför vänstertassens has. Dessa upptäckte min dotter i slutet av juni, då vi också fick besked på vad det var. En elak cancerform som bara växer och sprider sig i hela kroppen. För bara några veckor sedan märkte jag att i hela låret fanns plommonstora knutor. Han fick såklart smärtlindring för det onda och på slutet även CBM olja som lindring.

Personligen tycker jag att ingen hund förtjänar ett lidande för att man som hundägare vill skjuta upp den jobbiga dag som ändå kommer till slut. I slutändan är det hunden som får betala priset. Både jag och Stefan hade en stark känsla av att Johnny förstod och själv ville bli fri. Det är nu min stora tröst.

Kram Annika

 

Känd Österlenvy

Hejsan

Små ensamma träd och stolar har blivit lite av kännetecken för vårt vackra Österlen.

Den ensamma lilla tallen vid Klammersbäck, med de två välbekanta, sköna vilstolarna under, har blivit en känd vy här på Österlen.

Av en Kiviksbo fick jag för en tid sedan höra om hur det kom sig att just detta lilla träd fått stå kvar…

Det påstods att när man skogade och högg ner träden längs strandkanten här, så hade någon satt en lapp på just denna lilla söta tall som löd ungefär så här: ” snälla ni, låt detta träd vara kvar, för det är så fint tycker jag”

Den morgonen då jag och mina hundar vandrade här så hade vi siktet inställt på just det lilla trädet.

Trots att morgonen var kylig, så värmde solens strålar oss behagligt.

Några stolar fanns inte kvar vid trädet och jag hoppades att de bara var inne för årlig reparation. De har liksom blivit en del av naturen här och en härlig plats för en stunds vila.

Vi vilade ändå där under den knotiga tallen, innan vi vandrade tillbaka mot Vitemölle igen.

Inne i tallskogen växte underbart vackra flugsvampar och små violer. Det är bra härligt på hösten. Vad gör det att jag nästan aldrig hittar några kantareller. Röda flugsvampar gör ju sinnet glatt.

När vi återvände till parkeringen och vår gamla ”skruttibangbangbil”, så hade morgonen övergått i förmiddag. Det kyliga hade förvandlats till ljummet, och det skulle bli ännu en vacker sensommmardag på Österlen… eller en ”tidighöstdag” om man så vill.

Dagens citat:

Var som en blomma och vänd ditt ansikte mot solen.

Kram vänner från mig.

Annika

Håll tillgodo.

Hejsan.

Min vecka har varit fylld av måsten, planeringar och roligheter. Och idag väntar något kul…

Till er som kikar in på bloggen idag vill jag bjuda på lite bilder från vår strandpromenad vid Vitemölla.

Det var en strålande vacker dag och vi valde att vandra uppe på strandängen istället för på sanden vid havet. Jag har märkt att det frestar lite mer för min Johnnyhund när underlaget är mjukt.

Här i sandbackarna bor små söta vildkaniner. Det är såklart extra spännande att gå här då, särskilt om man är en hund.

September är verkligen en vacker månad.

Dagens citat:

När vi lyssnar skapar vi en helig plats för de hemlösa delarna inom någon annan.

Det viktigaste är inte att tala, det viktigaste är att lyssna.

Ha det fint och njut av er söndag.

Kram Annika

Scroll to Top