Vitemölla

Ensam vandring längs havet, och sensommarkryp.

 

Hej.

Det var så länge sedan som jag var ute på strövtåg i min hembygd nu. Så i förra veckan blev det äntligen tillfälle till det.

Stefan körde och lämnade mig i Vitemölla och for sedan hem till Gyllebo igen. Att jag skulle ha sällskap av honom på min vandring, det var det inte tal om… Jag minns inte om jag berättat om när vi tidigt i våras promenerade tillsammans i skogen och Stefan  plötsligt föll ihop som ett korthus. Då var det något som hände med hans knä och det skulle senare visa sig att det var menisken som spruckit. Aj aj!! Nej, sådana risker vågade jag då inte ta, så han fick snällt stanna hemma och endast agera chaufför. (även om knäet nu är på bättringsväg)

Det var en fuktig och disig förmiddag. Luften var ljummen och allting var så tyst och stilla. Jag mötte inte en enda människa längs hela vägen.

Min vandring gick från Vitemölla till Brösarp den här härliga sensommardagen.

Framme i Brösarp kände jag mig nöjd för dagen. Solen hade då börjat kika fram och Stefan kom snällt och hämtade hem mig igen när jag ringde efter honom.

Eftermiddagen gick åt till ogräsrensning i trädgården. Så här på sensommaren växer allting så frodigt och om man då passar på att titta lite extra noga så stöter man på en massa småkryp av alla de slag.

Bärfisar, eldlöss och nyckelpigor. Så här års finns de i mängder, precis så som det är tänkt att vara.

Något som också finns i mängder just nu, det är ju getingarna. Mindre roliga såklart, men de har sin plats i vår fauna. Vi har nog alla hunnit bli stuckna nu i familjen, men man bör ha stor respekt för dessa små giftiga djur.

Dagens citat:

Och när jag stod där mitt i min trädgård förstod jag något om mitt liv. Där borta i det skuggiga hörnet, mitt bland brännässlor och ogräs, just där bodde de vackraste fjärilarna.

Ha en fin dag.

Annika

Morgon vid havet.

Hejsan.

Vilken underbar morgon jag fick i helgen.

Tillsammans med Stefan och hundarna åkte jag till Vitemölle och strosade i sakta mak längs med strandkanten. Det var sååå länge sedan jag hade möjlighet att njuta av stillheten vid havet.

Havet låg så stilla och jag kände hur min kropp behövde den här stunden så väl. De senaste månaderna hade minst sagt varit påfrestande av sånt jag inte kunnat påverka.

Det kändes nästan som om sommaren som nyss passerat hade gått mig spårlöst förbi. Fast det gör egentligen inte så väldigt mycket, för hösten är ju min favorittid.

Vi vandrade bort till Klammersbäcks mynning. Där kunde vi konstatera att åns mynning nu ändrat sitt utlopp igen. Naturen är så spännande och ingenting är beständigt.

Hösten har precis kommit, och jag ska verkligen försöka att hinna njuta lite mer nu igen. Försöka att ta mig tid.

Det är ju faktiskt det som livet handlar om, att njuta av det!

Dagens citat:

Meningen med livet är inte att sträva så in i helvete, meningen med livet är det man har närmast omkring sig.

Ha en fin söndag och kram från mig.

Annika

Han och jag, och våra små.

Hejsan.

Hela förra helgen hade vi så underbart och soligt vinterväder. Ingen snö, men kalla vindar och, som sagt,  en strålande sol.

Tidigt i ottan begav vi oss med våra små pälsklingar till ”ensamma tallen” vid Klammersbäck. Jag och Stefan hade packat ner lite varm dryck och något gott att tugga på i varsen ryggsäck.

Jag började med ett kallt bad innan solen gått upp. Det var så underbart härligt.  Livsandarna dansade och blodet rusade.

Stefan och hundarna hade slagit sig ner i de två vindpinade stolarna och ”förgryste” sig över mitt tilltag. Huhhh… sa Stefan när jag kom upp ur vattnet.  (förgrysa betyder ungefär förfära eller förfasa)

Sedan satt vi där under det ensamma trädet tillsammans och såg solen gå upp borta över Stenshuvud. Jag med mitt heta te i koppen och Stefan med sitt starka kaffe. Med i packningen hade vi också tre bitar av den goda saffranskakan. Alltså en bit till Stefan, en bit till mig och en bit till Molly och Lykke att dela på.

När solen kikade upp över horisonten tyckte Stefan att vi kunde röra lite på oss. En smula mer rastlös än vanligt är han  nuförtiden. Jag lät honom bestämma, jag misstänkte ju att det var ett visst sug som satte in. Stefan har efter kanske 45 år som snusare nu även lagt den lasten på hyllan, och det får man väl ändå säga är en bedrift.

Sakta strosade vi mot solen och mot Norra Vitemölla. Det var en så vacker morgon och de enda människor vi såg, var ett förälskat par som kysstes på stranden i det flödande solljuset. Jag tänkte roat för mig själv; undrar om någon av dem snusar…

Dagens citat:

Min vän är som barken runt ett träd, som värmer mig som en sol under vintern, och som skänker svalka likt svalt vatten när solen står som högst om sommaren. Han är min vän och jag är hans.

Ha en fin dag och kram från mig, Annika

Salt vind i håret.

Hejsan.

I helgen hade vi riktigt soligt och fint väder här på Österlen.

Jag och Stefan tog hundarna med oss till Norra Vitemölla. Från havet blåste en ganska kylig vind, men i sanddynorna där solen stod på och där det var en aning lä för vinden, där blev det riktigt varmt och behagligt.

I backen övade segelflygarna på att manövrera sina stora segel. Jag tror att man kan kalla det för att de ”torrflög” helt enkelt.

Jag och Stefan hade målet inställt på den ensamma tallen och de två stolarna. En välkänd plats här på Österlen. Numera kan dock stolarna inte stå placerade direkt under trädet, då väder och vind tagit med sig sanden runt trädet och blottlagt dess rötter.

I stolarna satt vi sedan en stund och lät den salta vinden leka med våra (numera) ganska korta hårlockar.

Molly och Lykke älskar att vara med vid havet. Även om de inte tycker om att bada någon av dem, så kunde man se ett glitter i Mollys leende guldbruna ögon.

Längs med havet gick vi sedan till ålaboden Stenören, innan vi vände om.

För att våra små hundar inte skulle bli alltför sandblästrade, så valde vi att gå på stigen lite längre upp i skogskanten. Det var så vackra färger och höstens olika små tecken syntes överallt. Tyvärr har de här små kännetecknen för höst inte samma höga status som vårtecknen. Men personligen älskar jag hösten minst lika mycket.

Dagens citat:

Ingen av oss kommer ändå härifrån levande, så sluta att hålla tillbaka dig själv… Njut av maten. Promenera i solen. Bada i havet. Berätta vad du döljer i ditt hjärta. Var galen. Var snäll. Var levande. Det finns inte tid till någonting annat.

Små guldkorn varje dag – det måste man unna sig. Guldkorn som i upplevelser, glädje och samvaro, saker som inte har någonting med pengar att göra.

Kram Annika

 

Se upp för krokodilen.

Hejsan.

Det var en av de där underbart ljumma sommarkvällarna i förra veckan, som jag höll på att stå på huvudet över en krokodil vid Klammersbäcks mynning.

Min dotter Emmy hade jobbat hela dagen och tillsammans ville vi ta tillvara på dagens sista solstrålar. Vi bestämde oss för att promenera från Vitemölla till Klammersbäcks mynning. Vid ensamma trädet satt vi på de välkända stolarna och njöt en stund, innan vi tog av oss skorna för att strosa längs strandkanten tillbaka.

Bäcken som brukar vara bred och vild, var nu bara en liten rännil som det gick lätt att trippa över.

-mamma, se upp, trampa inte på krokodilen hojtade plötsligt Emmy.

Förvirrat trodde jag att hon drev med mig, men när jag tittade lite extra noga, så såg jag att det låg en krokodil precis där i kanten av den lilla bäcken.

Det är minsann inte varje dag som man får se krokodiler ligga på stranden här på Österlen, så den här dagen kändes genast lite extra lyckosam.

När vi närmade oss parkeringen så stannade vi till och njöt av ett varmt sommardopp. Sommardagar måste man se till att ta vara på, det är bara så!

Dagens citat:

Åldrandet börjar när du slutar förundra dig.

Jag tycker att jag förundrar mig varenda dag, så egentligen förstår jag inte då var rynkor och löst skinn kommer ifrån…

Kram Annika

Hallå i luckan.

Hejsan.

I veckan träffade jag min äldsta vän för att äta lite lunch i vårsolen tillsammans.

Jag menar nu inte att Tina är gammal, utan det är en vän som jag nog känt längst i livet, om man bortser från släkt och familj som man får på köpet och som ingår i livet. (såklart glad för alla dem också)

En dag i veckan träffades vi i Kivik för att äta årets första sill och potatismos i Buhres sillalucka. Alltså så himla gott det där är. Vi njöt av maten och en god sillapilsner innan vi stegade iväg längs med havet.

Jag kunde konstatera att min svåger gjort en ny port på sin gamla livräddningsstation som ligger där mitt i Kivik. Att han är hantverkare ut i fingerspetsarna, det går det då inte att ta miste om. Oj så fin den blev med sin nya look i gammaldags stil, så som det en gång sett ut. Woww, som ett smycke för hela Kivik.

Så mycket finare än den tråkiga plåtporten som var där förut.

Jag och Tina strosade i behagligt lunk bort till Vitemölla där vi satt både länge och väl och ventilerade både stora och små nyheter, bekymmer och glädjeämnen. Livets viktigheter.

Vips hade tiden runnit iväg och det var bara att vända om mot Kivik igen. Ute i havet låg ”svarte-sten” och lyste rött i solskenet. Det är nog inte så konstigt att folk blir vilse på vilket namn den där stenen egentligen har.

Tack Tina för en härlig eftermiddag i vårsolen.

Dagens citat:

En sann vän bryr sig inte om du är pank, upprörd, vad du väger, om ditt hus är en enda röra, eller om din familj är fylld av galna människor. De älskar dig för den du är.

 

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Frusen Valentinehelg.

Hej hej.

Vilken fantastisk vinterhelg vi fick här på Österlen.

Med sol och många minusgrader bjöd havet och kusten på så vackra isformationer. Det var så otroligt vackert.

Jag och Stefan var med hundarna i Vitemölla och vandrade längs med havet en tidig morgon. Långt borta på andra sidan havet kunde man skymta Blekinge som en skugga i horisonten.

Solen värmde våra ansikten skönt, och eftersom det var så gott som vindstilla så var det så härligt att bara ströva omkring längs med havet.

Långt ut på havet hade det bildats massiva isblock och isberg.

-nu bårrjar di se ud såm nårr jau vau liden, sa Stefan, vänta baura ti isen släppårr i Bottniska viken…

Ja, vi får väl se vad som händer då…

Den lilla hamnen i Vitemölla var  alldeles isbeklädd och jag undrade för mig själv var de nu tog sina morgondopp, de tuffa ”videmyllingarna”.

När vi fått nog av sol, is och frisk luft körde vi vidare till Brösarp och till min pappa Kurt. Där drack vi kaffe och åt bakelser. För är det Valentines helg så hör det till med en god bakelse.

Dagens citat:

Den som vet att tillräckligt är nog kommer alltid att ha nog.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

Kaffe med dubbeldopp.

Hejsan.

Vad passar bättre efter en gryningsvandring än ett dopp i det svalkande havet?

Vid Vitemöllas strand stannade vi för ett ljuvligt bad.

När vi sköljt bort svetten från våra kroppar satte vi oss med näsorna mot solen och bara njöt.

Min vän Tina öppnade dagens andra termos med kaffe och trollade fram två härliga muffins.

Att en helt  vanlig dag kan vara så magisk!?

Efter ett andra dopp i havet var det dags att plocka ihop våra saker och styra kosan mot Gyllebo igen.

Tack Tina för en helt vanlig dag, som vi tillsammans valde att göra till en ovanligt trevlig upplevelse. Tack!

Dagens citat:

Att älta är skadligt. Att hetsa upp sig över händelser får dem bara att verka ännu värre än de är, vilket leder till stress. Tacksamhet fungerar som ett motgift mot ältande och därigenom mot stress.

Jag är tacksam för allt jag får uppleva i naturen, och att det är nyttigt det har jag märkt för länge sedan. Ingen stress här inte.

Kram Annika

 

Ensam med min kamera.

Hej hej.

Minns ni min ensamma vandring?

Från Stigalund vandrade jag helt själv utan att möta en kotte. Jag njöt av ensamheten och av mitt eget sällskap. Ett nyförälskat par vid ensamma trädet smög blygt undan när jag kom klampande.

Efter som jag redan hade ungefär ett ton sand i mina skor, så valde jag stigen över ängen mot Vitemölla.

Det var så vackert där. Ljungen hade börjat knoppas. Jag bara älskar färgen av ljung.

Sandstranden låg nästan helt öde och folktom.

Förutom de sista entusiasterna, en soldyrkande familj och några ungar som lekte i bäcken.

Jag vandrade förbi den lilla gulliga hamnen i Vitemölla. Där kunde jag se hur människor satt ute och njöt av kvällens sista strålar.

Jag styrde stegen mot Kivik, och efter att ha tackat nej till att bli skjutsad på herr Bomans pakethållare tog jag upp min telefon.

-ring nårr du e vi´ Videmylle, hade Stefan sagt, så det gjorde jag.

Då skulle det bli lagom att han körde hemifrån för att hämta mig.

Vi träffades vid Kiviks hamn, åt vars en Ottoglass och susade sedan hemåt mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Idag är den morgondag du oroade dig för igår.

Jag önskar er en fin dag, kram från mig.

Annika

En stilla morgon.

Hejsan.

Så underbara dagar vi har haft här på Österlen.

I oroliga tider hjälper det att bestämma sig för exakta tidpunkter då man oroar sig. Andra tider på dygnet avsätter jag för att fokusera på allt det underbara som vi trots allt har i livet. Min orostid har jag bestämt ska vara på eftermiddagen. Morgon och förmiddag är min ”måbratid”, då njuter jag så gott det går.

En morgon i helgen, valde jag och Stefan att vandra en sväng vid havet. I Vitemölla låg hamnen alldeles stilla och vacker.

Även om vi alla har en massa restriktioner att ta hänsyn till just nu, så är vi i Sverige så väldigt privilegierade tycker jag.

Vi kan röra oss fritt i naturen och när vädret bestämmer sig för att visa sig från sin bästa sida, ja då finns inte mycket att klaga på.

Det bästa med att börja sin dag med positiva tankar och stärkande energi, är att när eftermiddagen och den inplanerade ”orostiden” kommer, så är det betydligt lättare att handskas med alla bekymmer. Man står bättre rustad och redo inför verkligheten.

Livet pågår, och då gäller det att njuta av det som man kan njuta av.

Dagens citat:

Allting är inte inställt. Solen är inte inställd. Våren är inte inställd. Relationerna är inte inställda. Kärleken är inte inställd. Att läsa är inte inställt. Fromheten är inte inställd. Musiken är inte inställd. Fantasin är inte inställd. Vänligheten är inte inställd. Konversationerna är inte inställda. Hoppet är inte inställt.

Livet pågår faktiskt, bara med lite större eftertanke, respekt och hänsyn mot varandra.

Kram Annika

Rulla till toppen