Natur

Inte vackrare än så här.

Kära Blogg
Nej, jag lovar er, vår natur kommer aldrig någonsin att bli vackrare än så här.
 
Det var så otroligt vackert i skogen vid sjön, att det nästan tog andan av mig. Den här dagen hade jag valt att konka med mig min ”riktiga” kamera, vilket jag är otroligt glad över. Nu när jag laddar upp bilderna i datorn tar de nästan andan av mig.
Jag lovar – det var exakt så här bedårande. Jag har inte redigerat det minsta lilla.
Häng med här och njut!
 
 
Tidigt på morgonen när vi gav oss ut, frös det till och marken blev alldeles vit. Det blev en så vacker kontrast med det vita skimrande gräset och träden som var eldröda och nästan såg ut att stå i brand.
En liten ekorre kilade snabbt, snabbt förbi oss på vår stig. Någon bild hann jag knappt få av den snabbe korren.
 
Mitt emot badplatsen stannade vi till och hade lite hundträning. Lilla Molly fick ett spår med sin favoritsnusdosa som slut. Det var alldeles perfekt att spåra, eftersom jag lätt kunde se var jag gått. Man har då möjlighet att se om hon spårar rätt eller fel. Lite hit och dit gick det för Molly, men slutet hittade hon till sist i alla fall och var mycket nöjd. Johnny däremot,såg väldigt snopen ut att inte han fick spåra. Ibland är det bra att träna sig att vara passiv också.
 
Om ni någon gång ska åka ut i skogen, så är mitt tips att göra det nu.
Det blir inte vackrare än så här.
Alla löv som fallit till marken är torra och krispiga nu. Det prasslar så underbart när man plumsar fram i driver av nerfallna löv av alla de slag och kulörer.
Tiden går fort och snart kommer regn och stormar och förvandlar marken till en svart sörja, Det är härligt då också såklart. Men detta, det är oslagbart!
Jag träffade en kvinna i skogen den här morgonen. Hon sa att hon aldrig i sitt liv sett att hösten varit så här vacker och färgrik. Hon har nog rätt.
 
 
 
Dagens kloka ord:
Livet är som en regnbåge. Du måste ha både regn och sol för att kunna se alla färgerna.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Inte vackrare än så här. Läs mer »

Uteliggare och trädgårdsarbete.

Kära Blogg
Min och hundarnas tidiga morgonpromenad gick från Vitemölla mot Haväng, till den söta lilla ålaboden Stenören.
Det hade bara börjat ljusna lite grann när vi gav oss ut längs stranden.
 
 
Det var en sådan där morgon när min hjärna var lite tröttare än vanligt och min kropp lite mer stel och värkbruten. Jag och hundarna gick där tysta och helt ensamma. Allihopa djupt försjunkna var och en i sina egna tankar, drömmar, dofter och känslor.
Framme vid den lilla söta ålaboden som ligger lite ensligt vid skogsbrynet var det lugnt och tyst. Lite märkligt var att dörren till boden stod öppen … 
När jag kikade in fick jag mig en liten chock. Där inne i Stenören låg en man med stort yvigt hår nerkrupen i en blå sovsäck och sov i godan ro. Nu tror jag att den här mannen blev minst lika förvånad som vi blev, över att se ett snorigt fruntimmer med två hundar, stå där i dörröppningen och bliga och glo.
Mannen pratade med samma härliga dialekt som Hasse Kvinnaböske och upplyste mig om att ett litet djur varit framme och ätit på hans knäckebröd under natten. -Säkert en grävling, sa jag, tvärsäkert. Fast egentligen trodde jag mer att det varit en råtta som fått sig ett skrovmål, men det ville jag ju inte säga sådär direkt, jag ville ju inte göra honom ledsen. Vi pratade lite innan vi vandrade vidare
Det var min första riktiga uteliggare som jag träffat på. För en uteliggare var det ju. Han var ute och han låg, alltså en uteliggare.
 
Vi tog vägen över fälten tillbaka till Vitemölla. Det var dagens bästa val tyckte nog Johnny. Det vimlade av kaniner där på fältet.
 
På eftermiddagen tog jag ett krafttag i min trädgård. Visserligen känns det kanske inte så inbjudande att rensa ogräs vid denna tiden på året, men jag vet att jag kommer att ge mig själv en klapp på axeln till våren.
Det var riktigt härligt väder och lilla Molly höll vakt eftersom hon är mycket skeptiskt och vaksam mot vår nye granne som i dagarna håller på att flytta in..
 
 
Dagens kloka ord:
”Att göra alla nöjda är rent omöjligt, men att gå alla på nerverna är lätt!”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
Dela gärna

Uteliggare och trädgårdsarbete. Läs mer »

Över stock och sten, på en huppegupptäcksfärd.

Kära Blogg
Morgonens runda gick på åsstigen. En slingrande stig som går upp och ner, över stock och sten.
 
Jag tänker alltid när jag går där, att om jag hade varit 10 år och haft min orangefärgade minicykel, då skulle jag älskat att utmana mig själv och cykla på den där stigen. Nerförbacke, uppförbacke, gupp och hopp. I flygande fläng, med håret fladdrande på ryggen. Det hade varit hur kul som helst. Nästan som i Alunbruket, fast utan dansbana då förstås.
 
 
De vackraste svamparna i skogen är såklart röd/vit flugsvamp. Så ser svampar alltid ut i sagorna. Jag bara älskar dem. Men en annan svamp som nästan tar priset är porslinsskivling. De är så underbart vackra där de står tillsammans och glänser i sin klunga.
 
Den här dagen lämnade jag blod för 48:e gången. Jag brukar aldrig märke någonting av det där. Förra gången jag varit på blodcentralen, glömde jag bort att jag precis blivit av med en halv liter blod och gav mig ut på en mils springrunda. Jag tyckte att jag kände mig trött och märkligt seg den där rundan, tills jag kom på att det kanske inte var så konstigt. Den här dagen hade jag lite sämre blodvärde en vanligt, så nu är det järn som gäller.
 
Stefan var på jakt på kvällen. Jag fick egentligen följa med om jag ville. Jag valde en lugn hemmakväll med de bästa den här gången.
 
 
På facebook cirkulerar just nu en utmaningen om att lägga upp gamla foto. Åhhh vad kul att dyka ner i sitt gamla arkiv. Kanske ska jag lägga upp små inlägg med gamla bilder här, lite då och då!?… Vi får se!
 
 
Dagens kloka ord:
De flesta människor vill egentligen inte veta vad som är sant.
Det de vill är att ständigt försäkras om att det de tror, är sant.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
Dela gärna

Över stock och sten, på en huppegupptäcksfärd. Läs mer »

Gör som havet – våga!

Kära Blogg
Det var en morgon som aldrig tycktes kunna ljusna riktigt. Det regnade och var grått och mulet. Jag bestämde mig för att köra till den ljusaste platsen jag kände till häromkring. Ner till havet vid Knäbäckshusen.
 
Alldeles fantastisk början på dagen. Både jag och hundarna njöt. Om det på sommaren brukar vara överbefolkat av människor på just den här stranden, var det denna dag precis tvärtom. Inte en endaste kotte såg vi till.
En härlig vandring bort till Krivareboden och Stenshuvud blev det för oss.
Johnny envisades med att hela tiden stjäla äcklig tång och försöka svälja. Lilla Molly var inte sen att lära sig hans hyss.
 
 
Tanken var att ta vägen genom hagen med sina vackra enebärsbuskar, men efter att ha läst på skylten valde vi att vandra på stranden istället.
 
 

 Jag envisas med att ta bilder på mina älskade hundar varevigaste dag. Naturligtvis tycker jag att de är de finaste hundar man kan tänkas föreviga på fotografier. Men det är också en väldigt bra övning, särskilt för lilla Molly. Hon får träna på att sitta fint och stanna kvar. Kolla här så duktig min lilla trollunge är. Och såklart är Johnny också väldigt duktig, även om han blir så himla uttråkad av att ständigt vara modell.

 
Molly är van att vandra vid en sjö, men när man säger att ”sjön suger” då måste man väl ändå mena havet …. för så här trött brukar hon aldrig bli av Gyllebosjön!
 
Jag har haft väldigt celebert besök här i Gyllebo den här tisdagen.
Kurtan och Jeppe.
Något kaffe ville de inte ha, men Jeppe hade totalt glömt bort att äta frukost, så en smörgås med skinka och gurka och ett stort glas mjölk, det tackade Jesper glatt ja till.
 
Dagens kloka ord:
Du bör vara ute i naturen 20 minuter om dagen …
Såvida du inte är upptagen, då bör du vara ute minst en timme.
 
Med en bild från min springrunda säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Gör som havet – våga! Läs mer »

En runda i Forsemölla – en källa till glädje.

Kära Blogg
Idag njöt vi av hösten vid det vackra vattenfallet vid Forsemölla.
 
Fast som vanligt började vi dagen tidigt i gryningen i mitt älskade Gyllebo och nästan alltid lyser solen på oss …. i alla fall känns det som om vi alltid har solen med oss … om inte annat så i vårt sinne.
 
På kontoret var jag lite efter med allt pappersarbete, så jag la i en högre växel, ökade tempot och jobbade på, fem kvart i timmen.
Katten Judith gjorde mig sällskap, trots att hon mest var sur och morrade och slogs.
När alla tjejerna är ute i vida världen, känns det plötsligt så tråkigt och meningslöst att kocka och laga till mat till bara mig och Stefan. Lite skönt är det också att inte behöva lägga så mycket tid på matlagningen.  Den sista tiden har det blivit enkla snabba alternativ. Men idag hade jag bestämt mig. Det fick bli mammas köttbullar med gräddsås. Mmmmm, doftade ljuvligt.
 
När man har en listig, nyopererad hund, som inte får klia sig med bakbenen på halsen och inte får bita sig vid svansen, ja då gäller det att ta till all fantasi man kan uppbringa.
Den här dagen fick Johnny gå klädd i mina gamla trosor, med texten ”mamma är bäst”, och en stor uppblåsbar  halskrage.  Ni kan väl gissa om Johnny var nöjd? Nej, inte helt.
Fast när det knackade på dörren, stormade han som vanligt fram i full galopp för att anfalla. Mattorna låg slickade vid väggarna, halskragen roterade likt en sekundvisare på ett tidtagarur och trosorna gled på sniskan. Ingen kommer innanför vår dörr utan en rejäl kärleksmottagning av Johnny.
 
Jag tror inte att det är en slump att Rikard Hobert döpte en av sina filmer till ”Glädjekällan”. Den filmen är nämligen inspelad vid Forsemölla som ligger vid Rörums backar. Att komma dit är en ren och skär källa till glädje.
Vi njuter av hösten i fulla drag.
 
Dagens kloka ord:
Det finns två tragedier i livet;
Antingen får du vad du önskar dig eller också får du det inte!
Var nöjd här och nu!
 
 
 
Dela gärna

En runda i Forsemölla – en källa till glädje. Läs mer »

Trädklättrare.

Kära Blogg
När man inte kan göra allt de som man vill göra, då får man se till så att det man kan göra verkligen är något som man vill göra.
Vem vill inte ströva i naturen en sådan här morgon?
 
Ingen dag är den andra lik. Den här morgonen letade vi hösttecken och klättrade i träd.
Någon mer än jag som älskar hösten?
Livet är alldeles fantastiskt när man är ute i naturen och bara är i nuet.
 
 
(Vi har en ganska galen matte som varje dag hittar på bus med oss.
Kram hälsar Johnny och Molly)
 
 
 
Min söta dotter Amanda går på en skola i Malmö och utbildar sig till hudterapeut. När man går sådana här praktiska utbildningar så är det viktigt att man har någon att träna på. Det är klart att jag ställer upp som försökskanin. Den här kvällen var det ögonfransfärgning och noppning av ögonbryn. Det blev jättefint. Ja, förutom att vi missade att lägga små skyddslappar under ögonen, så nu ser det ut som när jag var ung och vaknar upp efter världens brakfest. Svart mascara under ögonen. Med den enda skillnaden att detta liksom inte går att få bort sådär i första taget. Men jag är nöjd och glad, jag älskar ju att bli ompysslad.
Särskilt glad är jag över att min äldsta dotter Andréa, som läser till veterinär, har riktiga djur att öva på. För hur kul skulle det vara när hon lärde sig att tömma analsäckarna tex ….
 
Nu är det brådis för mig och Molly. Skoldags för lilla Molly.
Så hajsvajs på er alla och puss.
 
 
Dagens kloka ord:
”Jag har gjort många dumheter, och det tänker jag fortsätta med. Det är det som sätter färg på tillvaron.”
 
Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

Trädklättrare. Läs mer »

Små hösttecken i skogen.

Kära Blogg.
Jag tycker nog allt att det är lite synd och orättvist mot hösten…
När våren är i antågande går människor ut ur sina stugor och letar vårtecken överallt. Man tar glatt bilder och lägger upp på sociala medier i en sorts tävling om att vara först. Man skryter för varandra när man hört årets första lärka. Så är det inte när hösten är i antågande. Ingen blir liksom vild av glädje av att se årets första flugsvamp. Det tycker jag är lite synd om hösten faktiskt, för egentligen älskar många den årstiden mest av alla.
Så idag ska jag göra hösten lite glad och visa mina hösttecken i skogen.
 
 
Hoppas att ni kan känna den tunga doften av höst. Känna hur det känns att andas in den friska doften av syrerik luft och förmultnande löv, Känna vinden piska skönt mot kinderna.
Men fortfarande kämpar lite av sommarens livskraftigaste blommor sig tåligt kvar. Än har vi inte haft frost.
Jag älskar hösten, hösten de é mitt liv de.
 
Dagens kloka ord:
”Vår värld behöver inte männsikor som begriper varandra, utan människor som begriper att det finns så många sätt att vara människa på.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

Små hösttecken i skogen. Läs mer »

När tankarna bara är ledsna, då fokuserar jag på naturen. Vips är jag glad igen.

Kära Blogg
Jag hade en ledsen dag. Av lite olika anledningar. Sådana dagar har nog alla, fast jag brukar sällan tillåta mig att vara ledsen. Jag tycker att allt blir så dystert och sorgligt då.  Fast på Dodevägen strålade solen alldeles väldigt mycket den här dagen och till och med korna såg glada ut. Inte kunde jag gå runt och vara ledsen då inte.
 
 
Molly och Snowie var också extra glada då de fick vars en del av ett grisöra. Egentligen är dessa öron strängt förbjudna för små pomeranien, men de blev båda två sådär sprittandes glada så en liten stund fick de njuta av det förbjudna.
 
Eftersom jag har så väldigt mycket komptid att ta ut, så tyckte jag att det passade bra att göra det en dag som denna, en dag när solen strålade så där extra som den gjorde den här sista dagen i september. Nu har jag inte räknat exakt på det där med min komptiden, men jag tycker nog att det känns som om jag skulle ha en hel del att ta ut i ledighet, och känslan ska man alltid lita på … åtminstone när dagarna är så här fina.
 
På kvällen när Stefan jobbat klart och min komptid var slut så körde vi ut i skogen en sväng. Det är alltid så underbart att komma dit ut. Även om jag inte har turen att få se några djur, så är det så behagligt att bara få vara i skog och mark. Jag såg en annan man som nog också gillar det här med skog, natur och fotografering. Jag tror att det var en gammal hemvärnsgubbe av klädseln att döma.
Vi lunkade där i skogen så sakteliga och satt ibland alldeles tysta och bara lyssnade efter ljud. Så mysigt och avkopplande. Inte förrän skymningen sänkte sig och vi var på väg hem igen så började djuren visa sig. Det är väldigt svårt att få bra bilder när ljuset övergår till skumt mörker, men jag provar såklart alltid. Två kronhjortar och en rådjurshind såg vi.
 
 
Dagens kloka ord:
”Under ytan
Finns stora och små
Under ytan
Finns det skratt och gråt
Det finns mycket där som händer
Som vi inte kan förstå
Men vi hittar alltid svaren
Där i botten av oss själva.
Under ytan.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna

När tankarna bara är ledsna, då fokuserar jag på naturen. Vips är jag glad igen. Läs mer »

Nattens supermåne och blodsmåne förevigad.

Kära Blogg.
Varenda människa pratade om att stiga upp mitt i natten för att titta på månen. Just den här natten skulle den vara särskilt speciell. Extra stor och blodröd. Såklart ställde jag också min klocka för att vara med om den unika händelsen. När jag vaknade vid min vanliga tid blev jag riktigt bedrövad och besviken eftersom jag trodde att jag drömt alltihopa. Jag hade ju verkligen sett fram emot att få en liten bild på den extrema månen.
Men så kollade jag på mitt minneskort i kameran. Det var ingen dröm. Jag hade mer eller mindre gått ut i sömnen knäppt ett foto och sedan stupat in i sängen igen. Det blev inte världens bästa bild, men en bild blev det.
 
På Mollys hundkurs har vi lärt oss att vi ska göra varenda hundpromenad extra rolig och få förväntansfulla hundar. Därför gick dagens tur över stock och sten. Jag valde lite nya stigar runt sjön. Stigar jag aldrig mer kommer att gå därför de var fulla med hundbajs som både Johnny och Molly ansåg som delikat tilltugg. Ordet ”NEJ” är dessutom förbjudet att yttra till sina hundar, så jag bet mig i tungan titt som tätt. En underbar höstdag var det som vi njöt av till fullo.
 
 
Lite bedrövad blev jag när jag passerade en stor vacker kopparorm (ödla utan ben) som fått sätta livet till på grusvägen vid badplatsen.
 
 
Ryggskrället är oförändrat och ibland nästan lite sämre. Men jag kämpar på med övningar och Molly hejar på.
 
 
Måndag betyder jobb och jobbade gjorde jag. Men på alla jobb måste man pausa, och på mina pauser njöt jag av solen i min trädgård den här dagen. Vår pool är nu stängd inför vintern och det liksom kryper i kroppen på mig när jag inte kunnat simma på mer än en vecka. Hela kroppen längtar efter rörelse, rörelse som inte gör ont i ryggen. Jag snörade på mig löparskorna och tog några små försiktiga springsteg. Det kändes helt ok. Jag unnade mig en lätt joggingrunda på 3 kilometer i skogen före kvällsmaten. Vilken känsla! Vilken dag! Kan det bero på månen tro?
 
 
Dagens kloka ord:
”Det är inte våra egenskaper som bestämmer vad vi blir. Det är de val vi gör.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna

Nattens supermåne och blodsmåne förevigad. Läs mer »

Hundkurs, äppelmarknad och ett alldeles underbart höstväder.

Kära Blogg
Den här dagen bjöd på det mest underbara höstväder man kan önska sig. Vad passar väl då bättre än att väcka upp sina livsandar med ett strövtåg genom skogen?
 
Senare på förmiddagen var det dags för lilla hunden Mollys första kursdag. En alldeles fantastisk skara jyckar och glada hundägare mötte upp på Maltestorp. 10 hundar totalt i en salig blandning. Solen strålade från en klarblå himmel när vi alla träffades för första gången. Det var hundar i alla de former och åldrar. Från den yngsta lille parvel (labradoren Allan 9 veckor) till den äldsta erfarne vovven som nog var hela 6 år. Vi tränade, mös och hade några härliga timmar hos Jenny och Stefan.
 
 
På eftermiddagen var det dags för äppelmarknad. Vi spatserade glatt iväg med svärmor Karin och hennes rullator ner för backen i Kivik i sakta mak. När vi väl anlände till inträdet  för hela spektaklet blev det tvärstopp för Karin. Hon tycktes inte orka gå en meter till. Turligt nog ligger sonen Mats hus alldeles vid ingången till marknaden, så vi lämnade helt enkelt av svärmor Karin på uteplatsen i en stol där. Jag och Stefan gick en runda och trängdes med människor. Som alltid tycks det mest vara folk utombys ifrån. Inte en enda ”Kivling” syntes till som besökare. Eller så är det helt enkelt så att de alla måste jobba med i jippot för att det ska fungera?
Vi åt äppelhamburgare, lyssnade på Hasse Kvinnaböske och sedan gick vi över till Stefans bror igen, där vi ju parkerat svärmor Karin. Där blev det kaffe med dopp i solen med Stefans bror Mats och hans hustru Gunvor. Den 13 årige hunden River släpade runt på päron från det gamla päronträdet och när alla var nöjde for vi hemåt igen.
 
Dagens kloka ord:
 
”Om din medkänsla inte inkluderar dig själv, då är den ofullständig.”
 
Med en stulen bild på mig och Emmy säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Hundkurs, äppelmarknad och ett alldeles underbart höstväder. Läs mer »

Rulla till toppen