Österlen

En lunchdate med mina fina töser.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Idag har jag varit hos min dotter och lunchat på hemmagjorda scones. En bättre lunch kan jag bara inte tänka mig, än att få träffa mina döttrar sådär en vanlig fredag middag.
 
Fast min dag började förstås med en härlig runda runt min älskade Gyllebosjö.
Även om solen sken från en klarblå himmel så var det rejält kallt vill jag lova. På ängen strövade rådjuren i godan ro.
 
De sista gulsipporna såg nästan ut att trotsigt sträckte sig mot solens strålar, för att få lite mer värme.
För varje dag som går blir det lite grönare och grönare i skogen.
 
Jag har varit hos frissan. Trots att jag både klippte mig och gjorde ljusa slingor kunde Stefan inte för sitt liv se att jag gjort någon förändring. Jaja … det är som det är med den saken.
 
Sedan var det dags att mysa med nybakta scones hemma hos Amanda. Såååå mysigt.
Det är detta som är lyx i vardagen. Små gyllene stunder som jag sparar i mitt hjärta.
 
 
Tack goa ungar ♥♥♥
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Tänk om människor kunde
-förlåta istället för att förakta
-ge istället för att ta
-älska istället för att hata.
Vad underbart det vore.
 
Ja tänk om alla alltid kunde hålla sams. Då hade vi kanske inte behövt någon militär eller något försvar. Nu är det inte så …
Och på tal om militär så ska jag och Johnny till Revinge, där det idag är regementets dag. Alla är hjärtligt välkomna att komma dit och se på lite uppvisningar och se hur vårt försvar fungerar. Kanske får ni se en liten skymt av mig och Johnny också, vi ska ha en liten statistroll under dagen.
 
 
Kanske ses vi idag, annars får ni ha en härlig lördag.
Kram Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

En lunchdate med mina fina töser. Läs mer »

I väntan på bättre väder.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Ja fy bubblan så lurade vi blev av den lömska ”maj” månad. På valborg välkomnade vi sommar och värme, och än så länge har vi bara fått regn och kyla. Fast det finns inget att göra åt det där, så man får liksom bara gilla läget.
Man skulle kanske kika lite mer på katten, och göra mer som han. Han ligger bara där på en varm gosefilt och väntar in bättre tider och skönare väder.
Felix vet alltid hur man mår som bäst.
 
 
Vid kohagen ser jag att körsbärsträden trotsar vädret och slår ut med sina underbara vita blommor. Vitsipporna är alldeles överblommade nu och trädens blad sprickor ut mer och mer för varje dag.
 
När vi var i Kivik la jag märke till att en äppelodling stod i full blom. De tidigaste sorterna. Snart kommer alla Kiviks äppelodlingarna vara inbäddade i vita ljuva blommor och det är så underbart vackert.
 
Nere vid strandkanten höll paret svan på att inreda sitt nya bo. Svanar är inte speciellt smarta djur säger min man, Stefan. De envisas med att placera sitt bo och sina ungar rent för nära vattnet. Vid nästa storm ryker bo och ungar med ut i havets djup och försvinner all världens väg. Men jag vill gärna tro att svanarna vet bäst och lägger sina ägg där av en anledning ….  en anledning som kanske bara de känner till.
Vackra är det i alla fall – det där paret Svan.
 
Kanske vill svanarna helt enkelt bo vid en av Kiviks vackraste vyer. Den vi kallar ”svarte sten”, fast jag har alltid tyckt att den stenen egentligen är röd.
Sakta smög jag sedan därifrån och vände min kamera åt söder. Där borta hamnade Buhres fisk i mitt blickfång, med sina gråa moderna byggnader. Jag gillade det bätttre som det såg ut innan branden. En röd, lite charmig fiskaffär. Men smaken är som baken, och delikat fisk har de som alltid ….
 
Både jag och Stefan har varit och fått lite omvårdnad av Landstinget. Stefan har äntligen fått sin sista cytostatikabehandling mot sin vaskulitsjukdom. Så skönt för honom, nu hoppas vi att det går på rätt håll.
Jag har varit i Malmö och träffat en läkare som hjälper mig med min skada i ryggen. Min rygg blir aldrig bra, det är jag som ska lära mig leva på ryggens villkor. Det kommer jag att klara galant, för vi är ett ganska bra team, jag och min rygg, trots allt!
 
Dagens kloka ord:
Lyckan kommer när vi
slutar klaga över våra
problem och istället
uppskattar det vi har.
 
Nej, det hjälper verkligen inte att klaga, och det finns de som har det så mycket värre. Jag försöker se små ljusglimtar varje dag. Såklart är jag ingen ”övermänniska” …. jag gnäller lite då och då, jag med …. men jag påminner mig ofta om att det jag gnäller över kanske inte är så farligt. Det kanske egentligen inte är så viktigt att det är någon mening att beklaga sig. Sedan tänker jag – jag väljer att le istället, det gör mig åtminsonde lite sötare.
Idag ska jag till frissan, fast det brukar inte synas. Jag måste alltid berätta det för familjen när jag kommer hem.
Hoppas ni får en härlig fredag, och le lite extra, då blir ni sötare och vips blir alla andra så mycket trevligare också.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

I väntan på bättre väder. Läs mer »

På spa med min lillasyster.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det var flera månader sedan jag och min syster bestämde oss för att gå på spa tillsammans. Nu var det äntligen dags för vårt efterlängtade besök på Ystads Saltsjöbad.
Ja, jag vet att jag själv blivit lite bortskämd med två tidigare besök där i år, men såklart var det alldeles särskilt kul att få göra detta tillsammans med min lillasyster. Bara hon och jag.
 
Min dag började jag med en våt runda i skogen.
Hundarna och jag.
 
Sedan var det dags att packa lilla övernattningsväskan för en spavistelse i Ystad.
Jag tänkte ta med ett målarstaffli som Stefan gjort åt min syster, men jag insåg att det skulle vara alltför bökigt att släpa med mig det på hotellet. Dessutom skulle jag nog väcka onödig uppmärksamhet och kanske av misstag förväxlas med ställets vaktmästare.
 
Vi fick ett underbart litet rum med balkong in mot poolen. Lite förvirrade som alltid irrade vi runt på hotellet och brast ut i hysteriskt skratt när vi insåg att vi tog hissen för endast fyra ynka trappsteg.
Vår säng var rena drömmen och passade utmärkt åt oss båda – små prinsessor som vi ju nästan är…. eller ja …. små skogvaktardöttrar åtminstone.
 
 

Vi badade i varmvattenpoolen utomhus och hade sedan en skön avkopplande stund i relaxingavdelningen på ovanvåningen.

 
 
På kvällen hade jag bokat vars en behandling. Beauty touch. Det tyckte jag kunde passa oss perfekt. Det var riktigt skönt.
 
 
En dusch och ett glas vin på rummet, så var vi redo för en trerätters middag i restaurangen.
 
 
Finalen och det bästa med en spavistelse är nästan den ljuvliga hotellfrukosten.
Som två skära nyponrosor satt vi sedan där i restaurangen med vars en kopp kaffe ända tills de nästan slängde ut oss. Så mysigt och skönt.
 
 
Tack min fina lillasyster för ett härligt dygn, och tack YSB för en trevlig vistelse hos er (som alltid)
 
Dagens ord:
 
Var inte bekymrad för morgondagen;
morgondagen ska bekymra sig för sig själv.
Varje dag har nog med sina egna besvär.
 
Det är inte lönt att bekymra sig för kommande problem, oftast visar det sig att de ändå aldrig kommer. Däremot tycker jag att man ska ta ut glädje i förskott. Så mycket det bara går. Att glädjas många gånger av samma sak är ju ren och skär vinst.
 
Ha en härlig torsdag.
Kram Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

På spa med min lillasyster. Läs mer »

Kiviks Esperöd Arboretet

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej på er.
Jag har ju totalt glömt bort att berätta om när vi i helgen besökte en underbar plats här på Österlen.
Arboretet vid Esperöds fina herrgård, i utkanten av Kivik.
 
Ja, här står vi lite försiktigt på tå i den höga, frodiga ramslök som snart är på väg att slå ut med sina skira, väldoftande blommor.
Den här platsen är alls inte ny för min käre make, Stefan. Han har sprungit här ofta som ung påg. Han minns gott och väl från sin barndom att här växte stor, maffiga träd redan då. Fast på den tiden, när han var en liten krullhårig påg, då var det nog mest kaninjakten som kretsade i hans tankar. Inte la han då märke till om träden var utländska eller ej.
Den här dagen då vi stilla strövade runt här, tyckte jag mig kunna ana en stilla förundran hos honom. Ett kärt återseende av en välbekant plats från barndomen … fast nu med lite andra ögon. Vuxna ögon som mindes barndomens rosa skimmer skulle jag tro.
 
På den här platsen har paret Elsa och Albert Wallis på 1920-talet anlagt en exotisk trädsamling. Ett arboret.
Detta ska dock inte förväxlas med Hälleviks underbara plats vid Stenshuvud. Där växer det också stora, maffiga exotiska träd. Där var det en sjöman vid namn Carl Wilhelm Ekenstam som under åren 1914–23 hämtade hem träd från de sju olika världsdelarna och planterade dessa på de österlenska markerna. Om denna plats kan ni läsa mer här: http://gylleboannika.blogg.se/2017/may/hallevik-och-norra-stenshuvud.html
 
Båda platserna ligger vid Kivik och väl värda att besöka båda två.
 
Vid Esperöd växer olika sorters magnolia. Några är ganska oansenliga och de vita blommorna syns bäst i skymningen. Andra är stora med svulstiga blomknoppar i rosa-lila mustiga färger. De är obeskrivligt vackra alla sorterna, och jag älskar dem var och en på sitt vis.
 
Särskilt välkänd är den gamla eken från 1500-talet. Nog syns det att den är gammal, men ännu slår några få blad ut i toppen av dess grenar. Ungefär som en tunnhårig, mycket gammal man.
 
 
Allt är så frodigt är härligt här.
Marken var täckt med saftig harsyra, som nästan fick det att vattnas i munnen på mig. På ett ställe växte underbara gula blomklockor, som jag tyvärr inte kan namnet på.
 
Jag och Stefan strövade runt här en bra stund.
Naturligtvis kommer jag snart att återvända hit. Jag såg ju hur de stora rhododendronbuskarna svällde av knoppar, och jag kan verkligen förställa mig hur vackert de kommer att vara när de alla slår ut.
Så snart återvänder vi hit. Hoppas ni vill hänga med på ett blogginlägg då.
 
Här måste någon nog haft stor kärlek till växter.
Riktig #växtkärlek, eller hur!?
 
Dagens kloka ord:
 
Sluta tro på dina egna tankar
och påstående om att du inte
har tid!
Du har tid till allt som
du väljer att
prioritera.
 
Jag hoppas ni får en bra onsdag.
Jag ska hälsa på en ny doktor idag, och det ska verkligen bli spännande.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

 

Dela gärna
     

Kiviks Esperöd Arboretet Läs mer »

Österlen Tulpaner – total växtkärlek.

Lämna en kommentar / Österlen, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron på er.
Nej, inte behöver man åka varken till Holland eller till Danmark för att njuta av blommande tulpanfält.
Söder om Lunnarp ligger Österlen Tulpaner som drivs av ett ungt driftigt par, Malin och Jocke.
Just nu blommar de flesta av deras tulpansorter, och det är slående vackert där. Ja, det nästan svider i ögon så grant det är just nu.
Där är tulpaner i alla de färger och former.
Jag tänkte att jag skulle titta ut vilka tulpansorter jag gillar bäst och som jag själv vill sätta i min trädgård. Sedan kan jag nämligen köra dit till hösten igen och köpa just de lökar som blev mina favoriter. Smart, eller hur!
Ja, om inte detta är #växtkärlek, då vet jag inte vad ….
… lite fotobomb följer …
 
Malin och Jocke som driver gården och Österlen Tulpaner är ett ungt driftigt par. Jag har egentligen känt Jocke sedan har var en tvärhand hög, och han har alltid haft så många järn i elden det bara går.
Att komma ut och se deras underbara fält var en härlig upplevelse och verkligen ett utflyktsmål som jag kan rekommendera.
Man kan såklart följa dem på deras facebooksida: https://www.facebook.com/osterlentulpaner/
 
 
 
En liten bukett tulpaner fick följa med hem. Eftersom så mycket kraft ska stanna kvar till löken så blev det ganska kort stjälkar. Men de passade ju utmärkt i min fina klongvas.
 
Dagens citat:
Vad solen är för blommorna,
är ett leende för mänskligheten.
 
Jag hoppas ni får en fin söndag och att det härliga vädret håller i sig.
Jag tänkte klä mig i grönt och ta med mig Johnny ut på en träningsdag.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Österlen Tulpaner – total växtkärlek. Läs mer »

Hällevik och norra Stenshuvud.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Wowww, som vi har njutit den här helgen.
Här hos oss blev det ett riktigt kalasväder.
En av dagarna startade jag och Stefan morgonen med en vandring vid Stenshuvud.
 
 
Vi stannade vid Hällevik. En av traktens vackraste platser tycker jag.
Här hade min svärfar sitt ålafiske när han levde. Idag har min svåger tagit över det och både jag och Stefan besöker gärna den här platsen.
Den gamla ålaboden ligger mysigt och lummigt inbäddad i skogskanten. Alla fiskegrejerna står redo för nästa säsong. I vattenkanten växer den knallgula kabbelekan.
 
För många år sedan fanns det en sjöman som tog plantor med sig från utlandet. Amerika tror jag att det var. Dessa utlänska träd planterade han vid norra Stenshuvud. Ett tag tyckte man att dessa träd inte hörde hemma i vår svenska fauna och satte igång att ta bort dem. En ofantligt stor bambubuske togs bort, innan man kom på bättre tankar. Så nu står alla de andra gigantiska och märkvärdiga träden kvar här.
Ja, det är verkligen mysigt att ströva runt här.
 
 
Vi vandrade längs med havet i hopp om att stöta på hägern som brukar hålla till där. Mycket riktigt satt han där i vattenkanten. Men räddare och varskare fågel får man då leta efter. Så fort vi närmade oss flög han hals över huvud iväg. Ingen fin hägerbild den här dagen inte.
 
Om man går längs havet nedanför berget så kommer man efter en stund till den sötaste lilla fyr man kan tänka sig. Här är ett perfekt ställe att stanna för en kopp kaffe och en smörgås. Just idag hade vi inte någonting med oss, men vi pausade ändå en stund och njöt av vårvärmen.
 
Vi satt en stund i solen och vilade innan vi gick tillbaks till Hällevik igen. I en liten solig backe där solen värmde upp alldeles extra mycket, stod de ståtligaste gullvivor man kan tänka sig.
 
Innan vi styrde kosan mot Gyllebo igen, stannade vi till på musteriet och köpte med oss mera must.
Äppelmust är utan tvekan den dryck vi konsumerar mest av i vårt hem. Ett glas must är som att äta ett äpple säger Stefan. Mmmmm …
Vackert har de där på musteriet också. Väl värt ett besök.
 
 
Dagen citat:
Bli inte knuffad av dina bekymmer.
Låt dig ledas av dina drömmar.
Så här mysigt har vi haft det i helgen. Jag hoppas ni också hittat på något extra den här helgen när solen strålat och våren kommit.
Idag ska jag jobba på – ”tre kvart i timmen”  (fem kvart i timmen) – för att i eftermiddag ta mig till Malmö och tillsammans med härliga töser från XL rusa som en vilde genom staden. Vårruset såklart.
Ha det bra.
Kram Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Hällevik och norra Stenshuvud. Läs mer »

Påsk betyder konst på Österlen

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading
Kära ni och kära Blogg.
Vi fick en strålande påskafton …(långfredag menar jag såklart), här längst ner i det östra hörnet av vårt avlång land.
Vi skuttade upp tidigt och for ut. Jag och hundarna tog en härlig skogpromenad och maken min fixade med boden som vi nyss flyttat.
 
Om man råkar vara här på Österlen när påsken infinner sig, ja då lär man inte kunna missa att det är konstnärernas stora helg.
I varje liten by är där fullt med öppna ateljéer och trafiken är stundom alldeles crazy. Det är som om all allmän lag i regler om trafikvett plötsligt försvinner. Just den här dagen råkade vi köra längs kusten från Kiviks hamn till Vitemölla. Galna parkeringar som gjorde att trafiken nästan kollapsade.
 
Jag och Stefan styrde kosan inåt land istället och hamnade på Brunkas Smedja i Gårdlösa.
Kära vänner och välkända ansikte. Rikard, som gör fantastiska smidessaker, som väcker mitt ”habegär”. 
En kär och söt liten vän sedan flera år tillbaka,  Carina, som nu driver sitt eget företag, Carinas byrå.
Sophia Danielsson som målar underbart vackra tavlor, tavlor som gör att man inser att ett hus har på tok för lite innerväggar.
Rikards mamma som har ännu en ny härlig bok färdigskriven. Författarinnan Karin Brunk Holmqvist förstås.
Ja, alltså … kör hit om ni har möjlighet!!
 
 
Vidare for vi till en annan av mina favoriter, Annika Österlind. Underbara kvinnorfigurer.
Högt upp på min önskelista står den läsande damen i hatt.
 
På hemvägen beskådade vi Österlens egen konst. Naturens.
Vi passerade Tommarpsåns dalgång och den vackra vyn.
 
Ja, det måste absolut vara något med den här delen av vårt land: Något som gör att alla konstnärer hamnar just här.
Kanske är det som de sjunger i visan – ”det är lite närmre till himlen från Österlen”.
Vår underbara plats på jorden.
Och jag – jag känner bara djup tacksamhet över att få ha mina rötter precis här.
#HappiChallenge
 
Hoppas ni gör något bra av dagen.
Kram Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Påsk betyder konst på Österlen Läs mer »

Ejderns dag i Kåseberga

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Jag älskar den här tiden på året när allting spritter av liv.
Alla djuren  i vår natur är liksom extra alerta och pigga.
Vår lilla blåmes är tillbaka i holken på väggen. Jag kan höra den när jag sitter på mitt kontor och jobbar.
 
Jag och hundarna smög på tå den här tidiga lördagsmorgonen. Det känns nästan som om hundarna förstår att man inte ska störa naturen just nu.
 
På ett av träborden låg skalet av en stor mussla. Jag vet att det finns musslor i Gyllebosjön, men tyvärr är jag inte mycket mer påläst om sorter och så. Men visst är den magiskt vacker och sååå stor.
 
Här hemma har jag påskat till det lite mer nu. Ett björkris har fått komma in och lite gula blommor i min klongvas.
Åhhhh, visst ger påsken en ljuvlig energikick.
 
Tvätten hängde jag ut för att torka i trädgården. Här på landet skapar det alltid lite extra spänning när man gör det. Vid denna tiden på året kan liksom vad som helst hända med den. Det kan börja regna. Har man riktig otur så passar någon bonde i närheten på att köra gödsel. Då luktar de nytvättade kalsongerna inte hallontårta vill jag lova…
 
Den här helgen har naturskyddsföreningen ett evenemang i Kåseberga.Det är alltid härligt att komma dit och extra intressant var det den här eftermiddagen. Kunniga människor föreläste och riktigt grymma naturfotografer tog bilder och visade live på stora TV-skärmar.
Jag lyckades också fånga lite fåglar med min kamera, som plötsligt såg väldigt liten ut.
 
 
Lite pratade man om grodor och andra kryp,  men mest handlade det som fåglar såklart.
 
På hemvägen for vi genom Österlens landskap och jag fångade ett par av våra kända blickfång,
bla. Glimmingehus.
Åhhh vad jag älskar naturen och vårt landskap.
 
Dagerns citat:
Naturen bär en visdom som formats under tusentals år.
 
Det är verkligen så, naturen vet bäst själv. Och vi människor borde lyssna mer på den.
Naturen är liksom alltid lycklig. Om det inte vore för oss människor så hade den alltid varit välmående på sitt eget vis. Vi har så oändligt mycket att lära av djur och natur.
Det får bli mitt bidrag till #happichallenge.
Ett tips om var man kan finna harmoni … i naturen såklart!
…. men gå försiktigt, moder jord är i full blom.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Ejderns dag i Kåseberga Läs mer »

Morgonpromenad vid Haväng

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Gomorron.
Igår tog vi vår morgontur vid en av de vackraste platser jag vet.
Vid Haväng, här på Österlen.
 
 
När vi körde från Gyllebo hade vi en nymornad sol som strålade över oss, men bara efter någon kilometer mötte vi dimman.
Det gjorde egentligen inte så mycket att det var lite dimma den här morgonen. Haväng är lika vackert i alla väder.
 
Jag, hundarna och Stefan njöt av havsluften och allt det vackra. Havet hade under vintern fört mängder med tång med sig upp på land. Jag undrade lite för mig själv hur det nu skulle bli att bada där med all denna tång på stranden. Kanske sköter moder natur om det på bästa vis. En rejäl storm och havet hämtar kanske tillbaka all tång igen.
 
Hundarna älskar att komma på nya platser. Känna nya dofter och få nya intryck. Lilla valpen Lykke vill förstås gå tätt intill Johnny hela tiden. Hon tror nog att han är hennes fostermamma.
 
Älskade Haväng – en pärla på Österlen.
 
Att baka världens godaste bröd till helgens lunch, det har egentligen bara en enda nackdel … det tar slut innan du hinner blinka. Den här söndagen var det bara för mig att baka nytt.
 
Min söndag lunkade på som vanligt. Lite småplock här och lite småplock där. Vips var det kväll. Jag laddade mina batterier med en härlig stund i badet. Väldoftande badskum och ljudboken i högtalaren.
Mmmmm ….
 
Dagens visdomsord:
Idag tänker jag bara leva i nuet,
om det inte känns obehagligt förstås …
För i så fall tar jag mig en kaka!
 
Ha en härlig måndag och kram från mig.
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Morgonpromenad vid Haväng Läs mer »

Vi går på tur vid Forsemölla och i Mandelmannens hagar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Hejsan Bloggen.
Det var en grå men ganska mild söndag.
Jag och hunden Johnny gav oss iväg runt sjön tidigt i gryning.
Alldeles ensamma strövade vi fram genom skogen den här morgonen.
 
 
 Nästan all snö och is hade försvunnit, så vi passade på att plocka bort julgransbelysningar och fastfrusna tomtar.
Min ståtliga rumsgran som hängt med i många år, började se mer och mer krasslig ut. I ett sista försök att rädda livhanken på den, flyttade vi helt enkelt ut den i orangeriet. Luften där ute kan göra underverk för ledsna växter.
I ett hörn stod mitt lilla potatisträd och stoltserade med några små lila blommor.
 
 
 På eftermiddagen tog vi småhundarna med oss på en tur.
Lilla valpen Lykke blir lätt bilsjuk, så vi körde bara några kilometer bort.
Vid det bedårande vackra Forsemölla hamnade vi.
 
 
Såklart passade vi på att vandra i Mandelmanns vackra beteshagar.
De mest underbara vyer man kan tänka sig.
 
 
 Vi träffade på familjen Mandelmanns grisar. De där som Gustav älskar, men som Marie är lite rädd för och egentligen inte gillar.
Om jag ska födas till gris i mitt nästa liv, då vill jag bo hos Mandelmannen, för gladare och friskare grisar får man leta efter.
 
Så njöt vi av den fantastiska utsikten, det välkända ”ensamma trädet,” som man kan se från nästan alla platser i Rörum och det lilla söta elverket som nu blivit känt genom TV.
 
Så vände vi och vandrade tillbaka igen.
Jag hoppades för mig själv att denna magiska plats inte kommer få allt för stor uppmärksamhet framöver. Den känns liksom lite för ömtålig för det. Och alldeles särskilt dyster i sinnet blev jag när ett otal cigarettfimpar och påssnusar låg slängda där i vårt underbara landskap… snälla besökare, var rädda om vår moder jord.
 
Dagens tänkvärda:
Låt naturen ha sin gång – den vet bäst själv.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Vi går på tur vid Forsemölla och i Mandelmannens hagar. Läs mer »

Rulla till toppen