solrosor

Årets sista galetter och trädgårdens solrosor.

 (inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan
Förra helgen passade vi på att njuta av den härligt goda maten på Franskans i Rörum. Deras ljuvliga crepes som jag gillar så mycket.
Vi hade bokat bord och kvällen blev sådär extra mysig och skön.
Efteråt hade vi planerat för kaffe och något gott här hos oss i Gyllebo.
Alltså, det är helt galet, men ännu levererar mina otroliga solrosor i trädgården de ljuvligaste blommor man kan tänka sig.
Det är något med stämningen där i Rörums gamla skola, som gör något med själen. Pulsen sjunker ett snäpp känns det som.
Franskans creperia är dessutom inredd med gamla sköna ting som skapar det vilsamma för ögat. En inredning som gör att sinnet får lite mer ro och smaklökarna kan blomma ut.
Jag njöt till fullo av vårt underbara sällskap och av den alltid lika goda maten.
Nej, jag är inte sponsrad på något vis, jag tycker bara så mycket om den här lilla platsen på Österlen.
Vill ni ta chansen till en sista god galette med de underbara namnen ur Bombi Bitt filmen, så vet jag att de har öppet om helgerna fram till den 11 november. Sedan får man vänta ända till våren igen.
Dagens citat:
Medelåldern är den tid då man är tillräckligt
gammal för att veta vad man inte bör göra, men
tillräckligt ung för att göra det ändå.
Gammal eller ung, jag försöker alltid ta vara på livet och alla små härliga stunder som livet består av.
Tips:
Om en dryg vecka stundar Fars-dag, och jag har hittat lite bra tips på presenter.
Vilken pappa blir inte glad för varma, goa handskar som är prissänkta med mer än hälften av priset. Ni hittar dem här.
Eller den här ljuvliga ryggsäcken och halsduk här. En massa prissänkta produkter för Honom hittar ni just nu på Camprade.
Om Stefan varit en banktjänsteman så skulle han definitivt kunnat önska sig dessa här eller de här. Manschettknappar som är så himla snygga!!
Ha det fint.
Kram Annika

Höststorm och den första frosten.

Hejsan.
Vi har haft den första stormen i Gyllebo. Den första riktiga höststormen.
Men det var faktiskt ganska mysigt att krypa in i soffhörnan, tända en massa levande ljus och höra hur vinden ven utanför fönsterrutan.
Och det mest allvarliga som stormen förde med sig var att den skövlade den största kraftigaste av mina fantastiska solrosor. Knäckt på mitten så den liksom vek sig dubbel och hängde med ansiktet vänt ner mot jordklotet.
Jag har tagit in alla frostkänsliga träd och växter i mitt lilla orangeri, och som alltid förvånas jag över hur många jag faktiskt har.
Det var en solig, fin dag då jag bestämde mig att det var säkrast att bära in alla växterna på ett frostsäkert ställe.
Varje år tänker jag att jag ska dra ner på antalet växter och träd, men likväl så fyller de ut en stor del av det lilla huset.
Under hela vinterhalvåret brukar jag tassa ut här och sitta en stund i mina egna tankar. Jag brukar meditera och göra lite mental träning. En härlig stund som ger så mycket energi.
Extra härligt blir det att sitta där sidan om det stora rosépepparträdet som växt till sig rejält över sommaren.
Jag kan nästan inte förstå att detta ljuvliga träd kommer från ett enda litet rött pepparkorn ur en kryddburk.
Morgonen efter jag kånkat in alla växterna i säkerhet såg jag på bilrutorna att vi hade den första lilla lätta frosten här. Det kan man kalla bra timing!
 När den första höststormen bedarrat gick jag ut för att ta rätt på den slokörade solrosen. Den hängde likt en slagen hjälte över spaljéstaketet och såg mest ledsen ut.
Jag fick helt enkelt unna mig att sätta in den största bukett solrosor jag någonsin ägt på mitt matbord.
Så pampigt.
Dagens citat:
Motgång är en del av livet.
Den kan inte kontrolleras.
Vad vi kan kontrollera är
hur vi reagerar på den.
Ha en fin dag och kram.
Annika
 (Bilderna med mig och solrosorna är tagna av Stefan Olsson)

Mera solrosor och en tur till Önneköp.

Hej hej
Jag är ledsen om någon tycker att jag börjar bli dryg med mitt tjattrande om de här solrosorna nu.
Men jag är själv så fylld av förundran och sådär lite lagom mallig också. Mallig och stolt som man kan bli när man lyckas med någonting lite över förväntan. Fast mest är jag förvånad och smått fascinerad.

Nu har de slagit ut allihopa och det blev några gula och några röda.

Så ljuvligt vackra båda färgerna.
Det som gör mig mest förundrad är att de nu inte tycks kunna sluta växa.
Den högsta solrosen är drygt tre meter hög, vilket jag inte kunde tänka mig när jag tidigare i år varsamt spjälade upp dem mot små tändstickstjocka blompinnar.
Bladen är stora som dasslock och stammen har blivit jättegrov.
Ja solrosor är nog en av mina absoluta favoritblommor.
Någon som också gillar solrosor är min gulliga kompis i Ilstorp. Hos henne har fåglarna sett till så att det blivit en massa ljuvliga solrosor där fågelbordet tidigare stod i vintras.
Jag tycker nästan ännu mer om hennes sort av solrosor,  inte fullt så höga, men vilda och busiga precis som jag vill att de ska vara.
När vi hade beundrat min väninnas vackra blommor både länge och väl så for vi iväg på en liten tur ut i obyggden. Vi körde en sväng till den lilla byn Önneköp, där vi gick på ett underbart fik med de mest fantastiska fikabrödet. Högsta betyg på det!
När man är såhär ute i ”stökäppalandet” och far så får man se både det ena och det andra…
Tusen tack finaste vännerna för en härlig eftermiddag ♥
Jag hittade ett litet citat som jag tycker passar bra efter att ha besökt vännerna från Ilstorp:
Vi har varit vänner så länge nu
att jag inte längre kommer ihåg
vem som har dåligt inflytande
på vem.
Vi är nog lika goda kålsupare på den fronten allihopa.
Om ni har gamla kära vänner, var rädd om dem.
Ha det gott kära ni.
Kram Annika
Föresten, om mina solrosor fortsätter med sitt galna växande så kan det hända att jag måste blogga om dem igen. Ingenting är någonsin säkert.

Mina solrosor.

Hejsan.
Hur gick det då med min solrosodling?
De där svårflörtade solrosfröna som jag beställde på nätet, de som knappt ville gro, och som sedan mest såg ut som livlösa maskar. De där som jag ett tag funderade på att helt enkelt bara hacka ner i min grönsallad och äta upp.
Hur gick det med dem?
När jag fick hem de där fröpåsarna på posten så hade jag ganska många frön och höga förväntningar. Det såg ut som om jag skulle få goda chanser att skapa mig en egen liten solrosskog här hemma i min trädgård.
Men av någon anledning ville bara hälften av mina frön gro.
Trots att jag spjälade upp de långa sladdriga plantorna med pinnar, så dog de en efter en. Till sist hade jag knappt ett tiotal solrosor kvar att plantera ut i min trädgård.
Till och med då dog de, fast de såg ut att vara livsdugliga och hade antydan till blomknopp längst upp.
Men skam den som ger sig.
Hela sommaren fortsatte jag ändå ömt att sköta om och vårda de plantor som det fortfarande var liv i.
Och för ett tag sedan började den första knoppen att slå ut.
Och kolla nu!
Nu får jag min belöning. Underbart vackra röda solrosor kikar ner på mig från sina höga stjälkar.
Ja, jag kan knappt förstå att de här höga gigantiska blommorna har jag själv drivit fram från små, små frön.
Man ska aldrig ge upp.
Dagens citat:
Det finns de som ser på saker precis som
de är och frågar ”varför”.
Så finns det de som drömmer om saker
som aldrig hänt och frågar sig ”varför inte”.
Ha en underbar dag
Kram Annika

Jag älskar solrosor.

Hejsan.
Jag bara älskar solrosor.
Det är något med just dessa blommor som klickar till i hjärtat och liksom får hela själen att le.
Kanske är det någon som minns att jag i vintras försökte förkultivera några exotiska fröer som jag beställt på internet. En röd vacker variant, som såg fantastiskt vacker ut på sidans reklambilder. Men allting går som bekant att sälja med mördande reklam. Bara några enstaka frö grodde och ingen av dem såg ut att må särskilt bra måste jag säga.
Istället för att stå raka och stolta som små nyfikna solrosbebisar, så låg de som nykokt spagettistrån i horisontellt läge över jorden.
Trots att den ena efter den andra dog, så kämpade jag tappert vidare med min omvårdnad. Jag gav dem stöd i livet och när de var stora nog så fick de flytta ut.
Sakta växte de till sig ute i min trädgård, och jag kunde nästan inte tro mina ögon när de sakta började växa på höjden.
Nu går jag här som en äggsjuk höna och väntar.
Uppe i var och en av de höga solrosplantorna är där nu stora knoppar som jag är så nyfiken på. Kanske blir det helt vanliga gula solrosor av dem. Låt så vara, jag kommer att älska dem!
Men kanske blir de lika vackert röda som de som jag föll för på internetsidans fotografier.
Det är något med dessa stolta, glada blommor. Jag vet inte riktigt vad, men det känns liksom i hela kroppen!!
Kvällens citat:
Vår största svaghet är att vi
ger upp. Den säkraste vägen till
framgång är att alltid försöka –
bara en gång till!!
Man har ju aldrig misslyckats förrän man verkligen ger upp.
Ha en härlig kväll.
Kram Annika

Kinesiska fröer och poppelfrö.

Hej hej
Jag skrev förut om min odling av olika blommor. Fröer jag köpt på nätet.
Det har väl gått ganska dåligt måste jag säga. De var verkligen svårflörtade de där fröna.
Inte nog med att påsarna innehöll minimaliskt med frö, det var dålig groddbarhet på dem också. Jag skötte om dem som små bebisar, men trots det så ville de inte alls växa sig så stora och kraftiga som jag sett framemot.
En kväll bestämde jag mig för att plantera ut de få exemplaren solrosor som trots allt överlevt. Det ska bli en röd sort, om man får tro det som stod på påsen.
Det ska bli spännande att se vad som händer. Har jag otur så blir de mat åt de hungriga mördarsniglarna istället.
Någon som lyckats bättre med sina frö, det är min syster. Av henne har jag fått både luktärtor och krasse.
Och kolla här så fint.
Det där vita luddiga som nu ligger i alla mina krukor är frön från en jättestor poppel som står på en grannes tomt. Jag hatar den där poppeln. Somliga dagar är det som om det snöar maskrosfrön från himlen. Men det är poppelfrön som lägger sig i stora driver i trädgården. Inte nog med det, de där fröna kryper in i varenda vrå i huset också. De liksom virvlar runt fötterna när man går.
Jag hatar den där poppeln innerligt, och varje år har jag stora planer på att smyga dit och spika kopparspik i det där jäkelens trädet…
Men jag glömmer fort, och när det nu har fröat klart njuter jag istället av mina blommande små äppelträd.
Till och med mitt lilla svartplommonträd blommar så vackert i år. Annars brukar det vara fullt av larver som tycks vara glada i just detta träd. De brukar mumsa i sig allt så det lilla trädet blir alldeles naket. Försäkerhets skull har jag i år sprayat det med lite medel som det finns en dödskalle på … säkert inte bra, men en enda gång i livet vill jag se mitt lilla träd blomma.
Kvällens citat är hämtat från Walt Disney:
Skratt är tidlöst, fantasin
har ingen ålder
och drömmar varar för evigt.
…så vackra ord!
Ha en fin kväll
Kram Annika

Omskolning

Hej hej.
Minns ni att jag beställde fröer på nätet. Mexikansk tagetes och lite solrosor. Här hittar ni det inlägget.
Jag vet inte riktigt hur det går med det där projektet och inte så stor erfarenhet har jag heller.
Men groddbarheten på fröerna var inte den bästa måste jag säga. Av en hel påse gula solrosor blev det bara tre små söta plantor som kikade upp genom jorden. Däremot var de röda solrosorna betydligt piggare.
Nu har jag gjort små krukor av tidningspapper och pillat ner dem en och en i dem.
Att göra egna små planteringskrukor av tidningspapper tyckte jag verkade vara en smart alternativ. Billigt och bra.
Jag har aldrig sått solrosor förut, men jag hoppas att de skärper till sig lite och slutar upp med att ligga ner i den vågräta ställning de intagit just nu. Men jag fortsätter att sköta om dem efter konstens alla regler så får jag se vad som händer. Vill de inte bruka allvar, ja då får jag helt enkelt bara äta upp dem. Solroskott är mumsigt att ha i en sallad.
De andra små plantorna av tagetes och vallmo är ännu så pluttiga, så de har inte riktigt börjat bekänna färg ännu. Jag håller tummarna för att det ska bli någon liten blomma åtminstone.
Kvällens citat:
Förvänta dig inte att andra ska ta hand om
ditt liv.
Gör det som verkar omöjligt
Då växer du …
Ha en härlig kväll.
Kram Annika

Solrosornas tid hos Mandelmann.

Gomorron kära ni.
Jag älskar att ströva runt på Mandelmanns Gård på Djupadahl. Fast det vet ni nog redan.
Jag är ju ägare till ”stammiskort” nummer ett, så jag får köra dit när jag vill, förutsatt att där är öppet såklart.
En dag förra veckan åkte jag och min dotter Emmy dit en sväng.
Åhhh … nu börjar allting i köksträdgården blomma för fullt. Och alla solrosorna!
 
Den här dagen var där fullsmockat med folk och bilar.
Den söta killen i inträdet nickade igenkännande på mig när vi kom.
 
Där är verkligen förunderligt vackert i deras trädgård.
Och med en söt dotter så kan man liksom inte låta bli att knäppa bilder.
 
I dammen flöt ankorna förnöjsamt fram. De åt vattenkrasse allt vad de kunde, och hade inte alls tid att bry sig om alla besökare den här dagen.
 
För att skapa lite spänning i vardagen kan man balansera ut på en sned spång som Gustav har byggt där i dammen. Trots lite balanskonster för fotografen så klarade jag mig torrskodd den här dagen.
 
Det är verkligen härligt att se hur allting växer, slår ut och förändras där på gården. För varje gång jag varit där under sommaren ser det lite annorlunda ut. Ingen gång är den andra lik.
Nu börjat allting mogna. Äpplen, tomater och andra frukter.
 
 

Inne i växthuset där tomatdjungeln finns, där är doften tung av tomat, fukt och jord.

.”som i farmors växthus”, sa Emmy med eftertryck.
Så fantastiskt att bara strosa där.
 
 
Just den här dagen när solen tittade fram så blev det varmt och skönt där i dalen där gården ligger.
”Svitt i pälsen blev man”, vilket är skånska och betyder att jag kände mig svettig och varm.
 
Så kom vi till solrosfältet.
Jag bara älskar solrosor!
Man förstår verkligen varför de heter just solrosor. Gula som solen. Vackra som rosor. Så vänder de sitt ”ansikte” upp mot solen och liksom ler.
Om jag skulle varit en blommor, då önskar jag att jag varit en solros.
 
 
Jag gillar att de värnar om bina, där på Djupadahl.
Överallt svärmade de fredliga små bina runt och hoppade från blomma till blomma.
Utan våra bi, så är det ute med oss människor, så var rädda om dem hörrni!!
 
 
Så tackade vi för oss.
Såklart köpte vi med oss lite tomater hem.
Lika välgörande för sinnet som för smaklökarna.
 
 
Dagens citat:
 
Sunda relationer är som
blommor.
Ge dem tid och näring
så kommer de att blomma
i all sin prakt.
 
Tack för att ni kikade in här på bloggen.
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
Scroll to Top