Brösarps norra backar

Hejsan.

Jag och min vän hade planerat att möta gryning på Brösarps norra backar. I väderappen såg det ut att bli en magnifik soluppgång och vi hade längtat efter den här dagen båda två.

Redan klockan fyra på morgonen hämtade jag upp min vän. Vi ville ju inte missa den där första timmen, då när allting är som vackrast. Väl framme vid Glimmeboda gård var det ännu beckmörkt som i säck. Med våra små pannlampor tog vi oss sakta upp till den vackra  utsiktsplatsen, den där man kan blicka ut över hela Brösarps by.

I mörkret hörde vi hur hästarna kom och gjorde oss sällskap.

Sakta började det ljusna runtomkring oss. Av den magnifika soluppgången blev det just ingenting. Åtminstone inget som vi kunde se, dock vet vi ju alla att där uppe ovan molnen lyser ju alltid solen. Och vi fick en fantastisk upplevelse ändå. Och när den unge hästpojken blev alltför kärleksfull mot oss, så packade vi tillsist ihop våra saker och vandrade vidare ut i den vackra naturen.

Vi vandrade vidare längs den lilla leden som går genom skog och över ljungbeklädda hagar.

På sina ställen hade den purpurfärgade ljungen nästan helt övergått i en roströd färg istället. Ändå var det så sagolikt vackert.

Oavsett väder och  oavsett årstid – att vandra på den här platsen ger alltid en särskild känsla i hjärtat.

Dagens citat:

NU – är allt vi har och vet!

Tack T, för den fina morgonen med dig.

Annika

-Det känns som om allt bara är en enda stor magisk kuliss…

Ja det var orden hon spontant sa flera gånger den där magisk morgonen.

Hejsan.

Klockan var inte mycket mer än fem på morgonen då vi anlände till Brösarps norra backar för att uppleva soluppgången därifrån. Så himla fint!!

Från Glimmebodagården vandrade vi i mörkret upp till den fina utsiktsplatsen där Tina dukade upp tidernas frukost.

I början var det på tok för mörkt för att kunna ta bra bilder. Istället satt vi bara där och förundrades och njöt av maten, i skenet av ett fladdrande stearinljus. I dimman gnäggade det plötsligt till och en vacker häst uppenbarade sig. För en stund kändes det verkligen som om vi var med i en film och alltihopa var just bara en kuliss.

Efterhand ljusnade det och vi hade en helt ny orörd dag framför oss.

Mätta dukade vi av en av de finaste matplatser jag suttit vid och gav oss ner mot gården igen.

Under natten hade tusentals spindlar ihärdigt jobbat med att spinna fina nät för att kunna fånga sin frukost.

Ett imponerande arbete som utförs varenda natt, helt utan att vi tänker på det.

Tillbaka vid gården lastade vi om ibland vår packning, för att fortsätta vår underbara morgon. Fast det får ni hänga med på i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Att sköta sig är att se till att man hinner med det roliga.

Så lär hon ha sagt, den goda Margaretha Krook. Och nog hade hon lite rätt i det. Man ska se till så man hinner med sådant som får hjärtat att sjunga. Som att gå upp tidigt en morgon och få uppleva en sagolik soluppgång.

Tack Tina!

Ha det fint och kram från mig.

Annika

(fotot ovan är taget av Tina såklart)