jägare

Åsa-Nisse med gipsad fot.

(inlägget innehåller reklamlänkar till Partykungen)
Hej hej
Alltså! Min lite halvgalne make ska ut på Smålandsjakt i helgen.
Ja nu är kanske inte det så tossigt i sig, för galna karlar likt Åsa-Nisse det finns det gott om i skogen där uppe i Småland. Det galna är att han ska ge sig ut med en stor knallblå nygipsad fot.
För det första kan han ju skrämma ihjäl de stackars djuren innan han hinner skjuta dem. De har väl aldrig skådat en gubbe med ett så stort blått paket på benet förut.
Fast mest orolig är jag ju att det ska gå sönder det där gipset. Och om det gör det, då måste han köra 35 mil upp till Göteborg för att få det hela bytt.
Det vet jag med säkerhet, för det hände i förra veckan nämligen …
Det hade varit lugnare att han höll sig hemma och firat Mårtensafton, farsdag eller nått annat stillsamt …
Jag har föresten hittat en massa roliga saker som passar att köpa till roliga pappor, som jag bara måste tipsa er om…
Tips:
Ett slags magnetarmband så snickaren slipper hålla spik och skruv i munnen finns här.
Uppblåsbar gåstol, det är ju perfekt när man har gipsat ben, finns här.
Flip-flop tofflor som passar även gipsade fötter finns här.
Bäst av allt, en magväska som gör verkligen skäl för namnet… här, tyvärr tillfälligt slut, men kanske kan blir en julklapp.
Kvällens citat:
Jag sa aldrig att köttet var segt. Jag sa att jag inte såg
hästen som brukar stå utanför.
Jag håller tummarna att gipset håller och gubben med för den delen.
Ha en härlig kväll
Kram Annika

Grytjakt i min hembyggd.

Hej och gomorron.
I helgen fick jag följa med på jakt i min hembyggd. Mitt älskade Christinehof.
Det var maken min som blivit bjuden att följa med av sin käre jaktkompis. Så då kom jag också med på ett hörn.
Någon jägare är jag ju inte direkt. Jag kan egentligen bara skjuta med min Canon (och såklart med min pickadolla  – ”Glocken” i militärerna.)
 
Det var grytjakt som stod på kvällens agenda.
Christinehofs arrendatorer var inbjudna för jakt och efterföljande korvgrillning.
Vi samlades på ”Gården” vid Christinehofs slott.
 
 
Ute på gårdsplanen lekte jakthundarna och barnen, glatt och förväntansfullt.
Busiga hundar och ungar.
 
 

Alla blev tilldelade olika platser och gryt.

Jag skulle sitta i ett torn där chansen att fånga vildsvin och kronhjort på bild var ganska hög.
Såklart skulle det vara kul att fånga lite djur på bild, fast trevligast på hela kvällen var ändå att få träffa min ”gamle” skolkompis Håkan. Han var sig på pricken lik från förr. Och undrar någon om det finns några rävar på Christinehof – så är där i alla fall två bakom hans båda öron … Härlige Håkan.
 
Så måste det vara något av en trend där på Christinehof – det här med rutiga skjorter …
 
Väl ute i mitt torn gjorde jag mig beredd att fånga alla vilda djur på bild.
 
På långt håll såg jag ett litet rådjur strosa runt i skogsbrynet.
 
Sedan satte det igång att skråla ….. Det var i en stuga ett stenkast ifrån mitt jakttorn där det tydligen var ett rejält party. Jag kunde höra hur det sjöngs snapsvisor och hurrade och väsnades.
Såklart vågade inga djur komma ut ur skogen när där var ett sådant fasligt oväsen och tivoli. De enda två som trotsigt vågade sig ut ur buskarna var två kärlekskranka harar.
 
 
Tillsist när det nästan var beckmörkt och jag skulle till att packa ner min kamera så hörde jag dem …. nöff, nöff, nöff.
Där nedanför mitt torn bökade ett helt gäng grisar runt. Några bra bilder gick det såklart inte att ta, fast det gör inte så mycket. Vildsvin har jag faktiskt sett väldigt många gånger förr i mitt liv. Man kan ju nästan säga att jag är uppväxt tillsammans med sådana här vilda svin …
 
Sedan var det dags för korvgrillning.
Fem grävlingar och tre rävar hade blivit kvällens byte.
 
Tack Linus för att du bjöd med Stefan och tack för att även jag fick hänga med på ett hörn.
Och Håkan, tack för korven. Sååå kul att träffa dig.
 
Dagens citat:
 
Livet är att våga äventyret
eller ingenting alls!
 
Ha en härlig dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
Scroll to Top