Kåseberga

Backe upp och backe ner.

2 kommentarer / Allmänt, Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra helgen var det dags för lite härlig vandring för mig och min vän igen.

I Ystad parkerade vi bilen vid idrottsplatsen och startade vår vandring med siktet inställt på Kåseberga.

Det var det bästa tänkbara vandringsväder, soligt och med en skön vind i ryggen.

Strax innan Kabusa tog vi en kort paus för att tömma sanden ur skorna och äta lite medhavd frukt.

Sedan traskade vi på pigga ben, backe upp och backe ner. På Hammars backar låg korna trötta och kikade på oss med en lite förvånad uppsyn.

Utsikten över landskapet var hissnande där uppe från backarna.

Med värdens bästa vandringssällskap gick tiden alltför fort.

Plötsligt var vi framme vid Ales stenar. Trots att vi bara sett ett fåtal personer längs hela sträckan från Ystad, så var det fullt av turist när vi anlände till Kåseberga och till Ales Stenar.

Nere i Kåseberga köpte vi vars en kall dricka och en välförtjänt mjukglass. Ett bra tag satt vi sedan på en bänk och bara njöt av stunden.

Sedan ringde vi efter våra privatchaufförer (och ni vet nog vem.) De båda låg säkert i startgroparna, för de kom genast och hämtade oss och tog oss tillbaka till Ystad.

På restaurang La Petit Bistrot lät vi oss väl smaka av en härlig köttbit och en kyld dricka. Så himla gott!!

Det blev en sååå mysig och härlig sommardag. Tack min bästa vandringskompis♥

Dagens citat:

Bli aldrig så upptagen med att skapa ett liv så att du glömmer att leva.

Ha det bäst.

Kram Annika

 

Backe upp och backe ner. Läs mer »

En junikväll i Kåseberga.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Okategoriserade, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En kväll strax före midsommar var vi i Kåseberga.

Vid den här tiden på året är det som allra vackrast där. Och just i år tror jag att backarna är alldeles extra röda av blommande vallmon.

Vi traskade i sakta mak uppför den vackra stigen mot vidderna och mot Ales stenar.

Uppe vid skeppssättningen fanns det till Scotts stora glädje ett helt gäng betande kor. Stora, döda stenbumlingar var inget han brydde sig nämnvärt mycket om. Levande kor var bättre.

Inte nog med att man kom ganska nära de stora korna, på marken fanns också spår efter dem i form av ”kobladdår”, vilket intresserade lille Scott extra mycket.

När han lyckats sätta skorna rakt i en mjuk komocka så lyfte Stefan upp honom på den högsta stenen av dem alla. Där hamnade han istället i en nygjort måsskit, så det blev väldigt mycket ”bajt” den kvällen.

Amanda som jobbat hela dagen, strövade bort mot havet och den salta havsluften vid branten, för att lufta hjärnan för en stund, innan vi vandrade neråt mot hamnen igen.

Att det är lönlöst att plocka vallmor till midsommarstången det vet nog alla. Det dröjer ju inte länge förrän alla kronbladen faller av. Nej, vallmor ska man njuta där de växer. Trots det blev jag överlycklig för den blomma jag fick av lille Scott. Tacksamt satte jag den bakom örat när vi vandrade ner för backen för att köpa glass i restaurangen.

Kåsebergaglassen, den var så förrädiskt god, måste jag säga. Ändå vill jag höja ett varnande finger för ”svart vanilj”… den var mycket god – men man såg ut som ett barn som druckit flytande kol. Fast det var det värt, och det tycktes även glädja alla andra!

Dagens citat:

Sluta tro på dina egna tankar och påstående om att du inte har tid! Du har tid till allt som du väljer att prioritera.

Kram Annika

En junikväll i Kåseberga. Läs mer »

Kåseberga har klätt sig i midsommarskrud.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan.

Kåseberga är nog sitt vackraste jag just nu.

En kväll i början av veckan for jag och Stefan på en enkel kvällsutflykt. Lite vandring och tid för att lufta tankarna för en stund. Och ska man lufta sig, då är Kåseberga ett utmärkt val.

Flaggorna fladdrade i vinden och flagglinorna slog och smällde hårt mot stängerna. Här får man alltid luft i frisyren och syre i lungorna.

Backarna runt hamnen såg ut som rena midsommardrömmen. Vallmo och blåeld tävlade nog om vackraste blomningen.

Efter att ha ätit vars en bamsestor glasstrut och blickat ut över havet så bestämde vi oss för att bestiga berg. Nämligen att bege oss upp mot Ale stenar, vilket betyder lite extra ansträngning för Stefan med sin stelopererade fot.

Stigen upp till stenbumlingarna är så underbart vacker.  Uppe på toppen möttes vi av ett gäng kossor som  stilla strövade fram över heden. En så vacker och rofylld bild att ha på näthinnan.

Nu önskar jag er alla en fortsatt fin midsommar.

Dagens citat:

Den hetaste kroppen sommaren 2020 är utan tvekan antikroppen.

Ta med din kropp på lite fler äventyr nu i sommar. Med äventyr menar jag enkla vandringar i naturen. Det är ju så fantastiskt vackert just nu!

Kram Annika

Kåseberga har klätt sig i midsommarskrud. Läs mer »

Roliga traditioner ska man hålla liv i.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Har man trevliga traditioner så ska man se till att hålla fast vid dem. Det tycker jag är viktigt. Jag och min vän har en väldigt trevlig tradition sen några år tillbaka.

Veckan efter påsk brukar vi göra en liten Österlenutflykt tillsammans. I år blev första stoppet på den nyrenoverade Karosserigården i Gladsax. Nymålat och fräscht med en massa saker i vintagestil.

Sen blev vi såklart hungriga nästan direkt. Då styrde vi bilen mot Kåseberga.

En härligt god Wallenbergare gjord på fisk blev vårt middagsval. Dansen avhöll vi oss emellertid ifrån.

Hos Karl-Fredik på Eklaholm njöt vi av alla underbara blommor och växter.

En massa roliga saker har han där på Eklaholm och en viss förkärlek till uppstoppade djur.

Dagens citat:

Ett uppmuntrande ord under ett misslyckande är värt mycket mer än timmar av beröm efter framgång.

Och jag tackar min fina vän för en lika härlig vårtripp som alltid.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Roliga traditioner ska man hålla liv i. Läs mer »

Februariutflykt på Österlen

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen träffade jag min dotter några timmar för att mysa och umgås. Såklart någonstans på vårt vackra Österlen.

Vi var hungriga som två utsvultna vargar, så första stoppet blev på Olof Viktors.

Där uppstod genast ett problem. Hur skulle vi kunna välj bland allt gott som erbjöds? Till slut fastnade vi båda för de gigantiskt stora kräftsmögåsarna och vars en kopp varm choklad med grädde.

När vi ätit färdigt och sagt hejdå till ställets underbara lilla bagare, gick färden vidare till Kåseberga.

Vi var i behov av frisk luft och motion, och då är Ale stenar det perfekta stället.

 

Det blåste friska vindar och även fast det var ganska många plusgrader så isade det rejält i våra kinder.

Nedanför branten lekte solens strålar med havets vågor.

Det var nog tur att vi grundat kroppen med ett rejält mål mat, annars hade vi säkerligen seglat iväg som två lätta ballonger i vinden.

Tänk på det, ska ni till Ale stenar, se till att ha magen full.

Snart är det vår på riktigt och då öppnar restaurang och kiosk där i Kåseberga igen. Det är nog för att en massa folk inte ska blåsa iväg som maskrosfrön i vinden. Härligt, härligt.

Dagens citat:

Alla behöver fem saker i livet. Någonting att göra. Någon att älska. Något att tro på. Något att vara bra på. Något att längta till.

Ha en riktigt härlig torsdag.

Kram Annika

Februariutflykt på Österlen Läs mer »

Vid en liten fiskehamn.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Den där magiska morgonen vid Ales stenar. Då när jag fick se en ny dag gry över Österlen. Den dagen parkerade jag min bil vid den lilla söta hamnen i Kåseberga.

Det var en rejält kall och blåsig morgon och ännu hade solen inte hunnit gå upp.

Med min tunga kamera på axeln vandrade jag uppför backen mot Ales stenar. I luften kunde jag förnimma en svag doft av rökt fisk. Kanske ”rögad ål” inför julen, tänkte jag och kände hur det vattnades i min mun.

Utsikten över hamnen och havet är så fantastiskt fin här. När jag efter någon timme vid stenbumlingarna, vänder åter ner mot parkeringen, så slogs jag av den underbaraste tavla, utsikten över den Kåsebergahamn i soluppgång.

Snabbt steg solen och fick de röda stugorna att glöda i morgonskenet.

Min mamma orkade inte gå upp och njuta av den här vackra utsikten när jag var barn. Mina bilder är därför till alla er som kanske inte heller kan eller har orken just nu. En bild ger aldrig verkligheten riktig rättvisa, men man får en aning…

Dagens citat:

När man gå på luffen, då rår man egentligen om alltihopa man ser. //Rasmus på luffen.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Vid en liten fiskehamn. Läs mer »

En underbar sommarkväll i Kåseberga

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Vilka fantastiska kvällar vi haft den här sommaren.
De flesta kvällarna har vi varit hemma i vår egen lilla täppa. Värmen och min halte gubbe har gjort att det varit mest bekvämt för oss att njuta vid poolen.
Men en kväll var vi i Kåseberga och njöt med våra vänner.
Det är så himla mysigt där i Kåseberga.
När jag var ung så brukade jag vara där på deras stora hamnfest. Jösses så trevligt det var. Då hade de flesta hamnar här på Österlen sina egna hamnfester dit traktens alla ungdomar åkte.
Numera är det lite mer tyst och stillsamt. Och så är det betydligt mer turister att trängas med.
När man kommer till Kåseberga så måste man såklart äta fisk. Det hör liksom till, och en massa goda rätter finns det att välja på. Helst skulle jag önskat att jag fick en liten smakbit av dem alla.
Mitt val föll tillslut på en underbart god Wallenbergare med mos. Mums fillibabba!
Alkoholfri öl lär ha fått ett försäljningsrekord i år.
Jag älskar det!, att kunna njuta av ölens goda smak, men ändå behålla sin hjärna skärpt och klar.
Annat var det då jag var här på de där hamnfesterna. Då på den tiden var det mer ruset och yrseln jag strävade efter. Då såg man till att ”tanka in” rejält innan man kom fram till festen, eftersom ruset skulle hålla i sig hela kvällen.
Det är väl tur att vissa saker ändras och växer till sig med åren.
Men fasligt roligt hade jag, det kan jag inte sticka under stolen med…
Vi hade en egen liten ”Emil i Lönneberga” med oss den här kvällen i Kåseberga.
En ljuvlig liten unge med tusen frågor.
När vi alla var mätta och nöjda så placerade vi halte Stefan på en bänk och strosade stilla en runda i Kåsebergas lilla hamn. Vilken fantastisk kväll!
Kvällens lärdom:
…halta gubbar blir inte där man sätter dem!
Dagens citat:
När livet gått på ett tag och
man tittar tillbaka och minns,
så är det ofta några stunder
av ömhet och kärlek som
värmer mest.
…och kanske även en och annan galen hamnfest på Österlen finns kvar där i det suddiga minnet…
Ha en fin dag och kram.
Annika

En underbar sommarkväll i Kåseberga Läs mer »

Österlenleden, del 5

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej och gomorron.
Idag tänkte jag ta er med på fortsättningen av vår vandring längs Österlenleden.
Från Nybrostrand hade vi tappert vandrat på över Hammarsbackar. Det var rejält blåsigt och min frisyr var ett ämne för mycket munterhet den här dagen.
Det var jag och två av mina döttrar, Emmy och Andréa.
 
Mitt hår ja … efter att ha gått längs den blåsiga kusten ett par timmar så var det som om jag hällt en hel flaska saltspray i mina gyllene lockar. Som vi skrattade åt det där håret….
 
Vi vandrade på, tömde skor och tog klunkar ur vattenflaskorna … så plötsligt såg vi dem där borta i fjärran…
De välkända Alestenar.
 
 
Vid Alestenar var där mycket turister och besökare som alltid.
En ljuvlig plats som väcker tankar och nyfikenhet…. ja, och leklust.
 
Sedan gick vi ner för backen till Kåseberga.
Där köpte vi vars en jättegod glasstrut och satt en stund och bara njöt.
 
 
Med påfyllda vattenflaskor och nytt energiförråd vandrade vi vidare längs stranden bort mot Löderups Strandbad.
 
 
Så till sist var vi då framme vid den välkända vyn ner mot Löderups Strandbad. Så fantastiskt vacker. Med havet rakt framför ögonen och den lilla minigolfbanan så härligt liggandes mitt i backen.
Nöjda med vår bedrift ringde vi efter vår privatchaufför Stefan, och åkte nöjda och trötta hem till Gyllebo igen.
 
Dagens citat:
 
Mod är att följa vägen
utan att veta vart den leder.
 
Den här dagen visste vi vart vägen skulle leda oss. Vi visst vilket mål vi hade, men inte exakt vad vi skulle se och möta längs vår väg.
Det är så härligt att vandra i vår natur. Man pratar så bra, men ser så mycket och man mår så himla gott!
Kan ni och har möjligheten – ta er tid för en liten vandring!!
Jag önskar er en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

Österlenleden, del 5 Läs mer »

Rulla till toppen