Österlen

Vi satte segel och styrde kosan mot årets Äppelmarknad.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Vi har haft en fantastisk lördag. Den bästa man kan tänka sig.
Att segla på marknad i strålande solsken, det är en lisa för själen.
 
Att försöka sätta ord på den här fantastiska dagen känns egentligen futtigt och alltför enkelt. Mina bilder får istället ge en bild av vår underbara dag.
Vi kastade loss från hamnen i Simrishamn tidigt på morgonen. Tillsammans med Hoppet och Klara Marie, (skutorna från Skillinge och Brantevik) seglade vi tyst och stilla mot Kiviks hamn.
Madde fixade världens godaste kaffe och frukost i byssan. Vinden kändes lite kylig ute på havet, men solen värmde våra ansikten skönt. Vi kunde inte önskat oss bättre väder.
 
 

Vi anlände till Kivik alldeles precis lagom tills det var tid för skynket att falla från årets äppeltavla.

 
 
Ordningsvakten ”Strutsen” fick såklart skrämselhicka då han fick syn på mig och Madde bakom sin rygg. Säkert gick hans tankar bakåt i tiden, till dansen i Stjärnan på 90-talet … den där kvällen då vi ”lånade” hans kläder och tog över hans jobb, jag och Madde… men allt det där är en helt annan historia ….
 
 

 På bästa försäljarstället stod ”Store-Johnsson” , Maddes far, och sålde lottor för Rotary. Vi vann flädervin och äppelsenap.

 
I några timmar strosade vi runt och njöt av markandsvimlet. Madde köpte kagor till kaffet, som vi skulle njuta på när vi seglade hem.
-”Femtio äppelmunkar tack”, sa Madde, till den något häpne försäljaren.
 
Vi kastade loss och styrde hemåt igen. På ett kick var vi åter i Simrishamns hamn. Troligtvis hade vi haft nerförbacke hem, för tiden rusade snabbt.
Jag vill tacka Madde, Micke och Amelie för att ni tog oss med i båten och gav oss en oförglömlig dag.
Ett varmt tack till våra fina vänner ♥
 
 
Såklart hann jag och hundarna med vår älskade morgonrunda. Dimman låg mystisk över ängen och mycket fanns att snusa på. Behagligt.
Jag vill tacka min fina dotter Emmy som sedan ställde upp som hundpassare den här dagen.
Tack Memsis ♥
 
Dagens tänkvärda ord:
Livet är som en berg och dalabana.
Det har upp och nedgångar.
Men det är ditt val om du skriker
eller njuter av åkturen.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

Vi satte segel och styrde kosan mot årets Äppelmarknad. Läs mer »

Den 10:e september – sommarens underbaraste dag!

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Den här dagen sjöng mitt hjärta lite extra. När jag vaknade upp fanns min älskade Amanda här.
Visserligen hade Stefan övergett oss för att jaga över Österlens plöjningar i jakt efter förskrämda harar, men Amanda och jag hade planer för en fullspäckad dag.
Det skulle komma att bli en underbar dag!
 
Morgonen började med hundbus och skogsvandring. Allt i ett lugnt och behagligt tempo. Livsandarna måste liksom också hinna med, och inga tider hade vi att förhålla oss till.
Småhundarna slogs om uppmärksamhet och jag njöt av det extra liv som åter fyllde vårt hem.
 
Vi njöt av morgonturen med alla hundar. Till och med lilla Snowie verkade glad och upplivad, särskilt när hon fick strosa utan koppel, helt i sin egen takt. Johnny och Molly däremot, fick vackert vara kopplade eftersom jag vet att det fanns risk för att de båda hade försvunnit som en avlöning tillsammans.
 
 
Efter en snabb visit på en lokal loppis var det dags för STRANDEN. Vi hade packat för några timmar vid havet.  Knäbäckshusen var vårt mål. Det var här som jag bytte namn till Olsson och platsen gör mig aldrig besviken. Här är alldeles underbart.
Vi fick några fantastiska timmar på den vackraste stranden i världen.
(loppisfynden får jag visa i nästa blogginlägg)
 
 

 

På eftermiddagen när stranden var smockfylld av badjävlar, begav vi oss hem till poolen och hundarna istället.
Vi planerade vår ”mamma-barn” resa i vinter, njöt, läste och när magen började knorra for vi till  Simrishamn och åt en god middag på en uteservering vid gågatan.
 
(roligt foto här ovan – ser ut som om jag klöks … vilket jag inte minns att jag gjorde förstås)
 

 
Kvällen avslutade vi i soffan på tralldäcket. Vi delade på en pytteliten flaska vin och bara njöt.
Min bästa dag på länge ♥
Tack livet!
 
 
 Dagens tänkvärda ord:
När du dansar till din egen takt
kommer människor kanske inte att förstå dig,
de kanske till och med kommer att hata dig.
… fast mest kommer de önska att de själv hade
styrkan att göra detsamma.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

Den 10:e september – sommarens underbaraste dag! Läs mer »

Kiviks Marknad 2016

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
 
Vi har varit på Kiviks Marknad, som alltid. Men förändringens vindar blåser och det vill liksom inte bli den känslan som förr.
Själv älskade jag när porrtälten fanns och de utmattade porrstjärnorna stod på scenen och sjåpade sig. När raggarna, som tältade nedanför backarna, skrek och skrålade och satte lite färg på marknaden. Jag var bara liten, men jag minns det som igår.
Så här hade vi det i alla fall i år:
 
Den sista marknadsdagen bojkottade vi Kivik och for till Simrishamn och åt en middag som heter duga.
På ”en gaffel kort” har de den bästa maten i stan, så där åt vi en middag som gjorde oss mätta för flera dagar framöver.
Strax över gatan såg vi hur Sarpen gjorde sig redo för en kvällssegling. Det var bla Tommy som var en av kvällens gastar på båten.
 
 
I Gyllebo går allt sin gilla gång och svalorna är mitt uppe i sin babylycka.
 
 
Dagens citat:
 
Tystnad är något vackert.
Förutom om du har barn.
Då är den misstänksam.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Kiviks Marknad 2016 Läs mer »

Blomsterbindning på Allé och Ullaredstur med töserna.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Jag har haft några dagar, fyllda med roliga aktiviteter.
Först var jag på en mysig kväll hos Eva på Allé. Där fick vi lära oss att binda en stor härlig vårbukett. Vi startade kvällen med en god soppa, och den lilla söta servitrisen var ingen mindre än Emmys skolkamrat, Louise.
En underbar kväll, och jag tackar Tina för initiativet.
 
 

Dagen därpå klev jag upp i ottan och begav mig med töserna Hurtig och Marita till Ullared.
Ingrid har blivit med två hundar, och först fick jag såklart stifta bekantskap med lilla hunden Signe. En underbar liten flatte.
Allt var precis alldeles som vanligt där på Ullared. Vi åt våra sillamackor. Vi handlade nästan ingenting. Men vi hade sådär mysigt och kul som vi alltid brukar ha. Vi avslutade dagen med att hälsa på i Lenas stall och se på de små fyrlingarna och suga in den friska och go doften av stall och lyssna på kornas lugna idisslande. 
Tack Ullaredstöser för en härlig dag, med goa skratt, allvarliga samtal och det bästa sällskapet.
 
Dagens kloka ord som inte har ett dugg med inläggets innehåll att göra, men tänkvärda ändå:
 
Bra killar finns bakom varje hörn sa Gud, medan han skrattade och gjorde jorden rund.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

 

Dela gärna
     

Blomsterbindning på Allé och Ullaredstur med töserna. Läs mer »

Kiviks Musteri och en liten titt hos svärmor.

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Den här morgonen låg det ett tunt, tunt skikt av is på delar av sjön. Det såg ut som det finaste kristallglas.
En vacker morgon.
 
 
Jag och Stefan körde en runda till Kivik för att köpa äppelmust på Musteriet. De har en uppsjö av olika produkter där, men vi gillar mest deras gamla, hederliga äppelmust.
Vi tittade också till svärmor Karin som varit lite sjuk den senaste tiden. Alltid när jag kommer till svärmor Karin, så går jag därifrån med någon liten sak som jag fått. Den här gången fick jag hennes gamla rävmössa. Åhhh, den blev jag så glad för. Jag minns att även min egen mamma Ingrid hade en sådan när jag var liten. För ett tag sedan fick jag hennes underbara gamla handväska från 50-60 talet. Ja, nu är jag snart en riktigt liten tant!
 
 
Dagens ord:
Vi vet alla att spegeln inte kan ljuga …
Vi ska bara vara glada över att den inte skrattar …
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
Dela gärna
     

Kiviks Musteri och en liten titt hos svärmor. Läs mer »

Hockeyderby. Brösarp – Maglehem.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
I min barndomsby, där jag gått i skolan i många år, har det varit hockeyderby mellan Maglehem och Brösarp. Såklart var vi där och hejade!
 
 
Men först började dagen med en väldigt kall promenad. Det var så kallt så jag tyckte att till och med klockornas visare frös fast. Vi gick ner till sjön, men jag förstod att båda hundarna led av kylan, så vi vandrade hemåt igen.
 
Molly och Johnny såg att tycka att nu kunde det vara nog med kylan.
 
 
I julas fick jag av våra anställda den vackraste blomsteruppsättningen man kan tänka sig. Nu tyckte jag att det var dags att sätta om de underbara blommorna i andra krukor. Det fick bli eftermiddagens bestyr.
 
 
Så var det då derby i Brösarp. Det var sådär jättekallt så man nästan inte kunde andas. Trots det hade många Brösarpsbor samlats vid den gamla hockeyrinken för att heja på alla tappra spelare. Jag kan ännu minnas när vi i skolan fick åka skridskor i samma gamla vackra trärink. På den tiden var jag en riktig prinsessa. En isprinsessa. Jag tyckte i alla fall själv att jag var rysligt duktig på alla iskonster som jag övat in på en frusen liten mosse i vår kohage i Christinehof…
Många kända ansikte träffade jag på den här kvällen. Amanda kom också med lilla hunden Snow. Vi åt grillade korv och njöt av kvällen. När det stod klart att Brösarp skulle gå segrande ur derbyt, valde vi att köra till pappa Kurt för att värma upp våra frusna fingrar och tår.
 
När vi åter var hemma i Gyllebo blev det en stunds mys med alla fyrbenta vänner.
 
I Australien verkar allt gå sin gilla gång. Emmy har berättat att hon nu har funnit kärleken, och egentligen bara har ett enda problem…. Kärleken är en ko och problemet är att de inte vet var hon ska göra av sina sopor.
 
 
Dagens kloka ord:
Om vi någonsin ska kunna njuta av livet, så är tiden nu. Inte i morgon eller nästa år.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
Dela gärna
     

Hockeyderby. Brösarp – Maglehem. Läs mer »

Varm choklad och gamla lussebullar.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Snart har en vecka avlöpt och än har vi känningar av kräksjukan som slog klorna i oss. Visserligen är vi båda på bena igen, men varenda muskel känns lite mer som nykokt spagetti än vanligt.
Den här smittan önskar jag inte en levande själ.
Eftersom Stefans rajjserbajjs tycktes ge med sig efter min dunderkur av vätskeersättning, vågade vi oss på en utflykt …
Underbara Stenshuvud. Vi vandrade runt berget, genom det fantastiska landskapet och bara njöt.
 
 
På den östra sidan passerade vi ”Jättens Port”. Här sägs det att Jätten Sten hade sin boning. Här satt han och glodde ut över Hanöbukten. Stefan som lekte här som liten grabb sa att de på den tiden kallade det stora klippblocket för Stenshuvudsgubben.
Vad som däremot nog är sant och riktigt, är att här på 1800 talet var en smedja där man högg sten.
Vi vandrade vidare och framme vid Naturum packade vi upp vår lilla matsäck som jag burit med mig på ryggen.
Aldrig någonsin har väl gamla lussebullar smakat så himmelskt. I termosen hade jag varm choklad med lite extra socker och en skvätt riktig vispgrädde. Mmmmm … sagolikt gott!
 
Dagens kloka ord får idag bli ett citat av min yngsta dotter Emmy:
 
Om man på morgonen sätter på sig Bh och trosor som matchar varandra, då kommer det att bli en bra dag!
// Emmy Henriksson
 
…. det här tänker jag numera alltid på och försöker göra så långt det är möjligt!
Å ja, jag hade matchande underkläder på mig den här dagen 🙂
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Varm choklad och gamla lussebullar. Läs mer »

En tur vid Hällevik och biomys på kvällen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det var en bitande iskall vind som mötte oss när vi klev av på parkeringen vid Stenshuvuds norra fot.
Fast det gjorde oss alls ingenting, för vi var förberedda på det.
Det blev en härlig vandring med hundarna där i den vackra sagoskog som omger berget.
Om ni någon gång vill åka till en vacker plats, så är mitt tips att åka just hit.
Gärna på våren och särskilt när rhododendron blommar.
 
 
Just här vid Hällevik har en sjöman en gång för länge sedan, tagit med sig fröer från världens alla hörn och planterat de mest exotiska träd man kan tänka sig. Mitt inne bland all den svenska växtligheten står de här främmade arterna. Vid dessa träd finns små skyltar så man kan läsa lite om dem. Jag gav mig inte tid till att läsa den här dagen, istället spankulerade jag där och lyssnade på Stefans alla berättelser från då han var en liten grabb och sprang och lekte och byggde kojor här. Det var också väldigt intressant. Allting hade han andra namn på, skånska namn som jag inte riktigt minns.
Vi avslutade vår promenad vid Hälleviks lilla bukt (som Stefan kallar för ”kås”) Det är här Stefans bror Mats har sitt fiske och svärfar Nisse hade sin älsklingsplats här i livet. Här kunde Nisse sitta nere och laga fiskegarn och mata katterna med fiskrester dagarna i ända. Här ligger en liten byggnad att förvara saker i, men också en söt liten ålabod.  En alldeles bedårande liten plats på vår jord.
 
 

Så har det hänt en förfärlig sak. En sak jag inte tänker skriva så väldigt mycket om … mer än att en katt är funnen död i vår trädgård under ganska mystiska förhållande. Jag tackar min gud att det inte är varken Judith eller Felix. Bilden är redigerad med hänsyn av känsliga tittare.
Händelsen är polisanmäld.
 
 
 Vi avslutade dagen med att gå på bio tillsammans med älskade dottern Amanda.
Vi såg filmen om Ove och det var en film som verkligen föll mig i smaken. Jag älskade den lite torra humorn och fina berättelsen. Så har ni möjlighet, gå och se filmen ”En man som heter Ove”.
Efteråt gick vi på kinarestaurang.
(bilderna nedan är lånade från internet)
 
 Dagens kloka ord:
Alla människor bär på ett djup – men inte alla vågar dyka.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

En tur vid Hällevik och biomys på kvällen. Läs mer »

Sista dansen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Min tidiga morgonvandring gick till en plats som ligger mig extra kärt om hjärtat. En plats där jag har tusentals minnen från. En plats som är så underbart vacker. Alunbruket i Christinehof. Fast när jag var liten kallade vi alltid det här stället  för ”Karen”. Jag hade kanske inte så många kamrater när jag växte upp, men jag hade ta mig tusan den bästa lekplatsen.
Det perfekta stället att miljöträna hundar och samtidigt njuta själv.
 
Här har jag som liten tös cyklat på backarna, sladdat och tvärbromsat på dansbanan så de fått sätta upp träribber som hinder. Jag har klättrat på skifferväggen, varit inne i pysslingahålet som långt senare rasat samman. Jag har festat, dansat, skrattat och sjungit. Jag har haft så mycket kul här så det går bara inte att beskriva.
Den här dagen var det alldeles vindstilla. Ett lätt duggregn föll och det var nästan som att vara på en helig plats. Allting var sig likt, men ändå inte. Jag viskade tyst till hundarna när vi strövade omkring. Över våra huvud seglade en korp. Det var en underbar morgon i minnenas land.
 
(den lilla sjön Djupet)
 
 

(Byggnaden ”Magasinet”, där jag som ung skar upp mitt ben på en trasig flaska när jag skulle åla mig in genom en källarglugg. Vad jag hade där att göra är sedan länge glömt.)
 
 

(En gång kom jag susande på min cykel precis här, jag var iklädd min blåa bikini och hamnade rakt in i en filminspelning. En grov röst skrek ”bryyyyyt”. Jag visste inte då att det var en av mina absoluta favoritfilmer som spelades in, och att jag just i det ögonblicket sabbat en av scenerna i  ”den enfaldige mördaren”)
 
 

(Serveringen, där de tuffaste alltid höll till – de omtalade raggarna)
 
(Här har jag dansat en och annan dans i mina dar, den här dagen bjöd jag upp Johnny och Molly)
 
 

(Här låg pysslingahålet där vi som barn brukade leka. Nu har det rasat ihop. Vi pratade alltid om att grottan var början på en hemlig underjordisk gång som gick ända bort till slottet)
 
 

(Rännebron, den smala bron som man gick på för att ta sig över Verkeån upp till Verkasjön. Här spelades filmen ”Äppelkriget in”)
En underbar morgon trots lite regn och rusk. Och som alltid när det regnar i Alunbruket får kläderna sin speciella färg, anledningen till att jag aldrig bar vita kläder till pingst eller midsommar. Det gjorde ingen förståndig människa som skulle till Alunbruket.
 
Dagens kloka ord:
Varför oroa sig över ett stökigt förflutet när din framtid är fläckfritt.
 
Tack Alunbruket, och tack för alla danser!
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

Sista dansen. Läs mer »

Hallamölla och en skogspromenad längs Verkeån.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Efter en tuff morgon med att återigen försöka få hjälp inom sjukvården, begav jag mig ut i naturen.
Att försöka få tid för mina ryggproblem som jag haft konstant i mer än 1,5 år, verkar inte vara helt enkelt. Jag fick rådet att kontakta en sjukgymnast först, för innan dess ville de då rakt inte ge mig någon läkartid. Det var i den stunden ”snälla Annika” förvandlades och blev en tiger! …. Så nu har jag en tid i slutet av veckan – igen!
Men nu har jag själv forskat lite mer och har nya förslag på vad det kan vara jag lider av….
 
Min och hundarnas färd gick den här dagen till en av de vackraste platser jag känner till. Hallamölla.
 
När vi njutit av det vackra vattenfallet och hundarna fått prova på att gå på bron och hoppat på stenar farligt nära fallet, då vandrade vi vidare längs med Verkeån på en utmärkt vandringsled. När vi nästan var framme vid Alunbruket tog märkningen slut, eller så gick vi helt enkelt vilse. Det gjorde inte så mycket, för jag kände igen mig och visste precis var jag var. Jag beslöt mig ändå för att vända åter och styra kosan mot bilen.
 
 
Det var skönt att komma hem till Gyllebo. Hundarna var trötta.  Jag kände mig stark igen och på kontoret väntade mina pappershögar snällt och tyst på mig.
 
Den här dagen var det exakt två år sedan jag sprang min första halvmara. Jag sprang ensam i Österlenmörkret en sträcka på hela 2,1 mil och var så stolt över mig själv. En upplevelse jag så gärna vill göra om. Jag håller mina tummar för det!
 
(På bilden ovan har jag kommit i mil och träffat på två vänner, Gitta och Simonetta.)
Dagens kloka ord:
Om du fyller hela livet med krav och måsten kommer du prestera massor utan att må bra en enda gång.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Hallamölla och en skogspromenad längs Verkeån. Läs mer »

Rulla till toppen