Djurliv – Sida 3 – Gylleboannika

Vacker sommarkväll och en tur i skogen.

6 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 3 juli, 2024 / åkersork, Gyllebo naturreservat, Gyllebosjön, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

I förra veckan var det så fina sommarkvällar så ingen ville ju någonsin gå in och lägga sig. En extra varm kväll tog jag en liten tur ner till sjön, där det fortfarande fanns glada badare kvar.

Hemma vid gästhuset surrade de högt och vilt av alla pollinerare som verkade uppskatta vår lilla äng. Den har verkligen varit vacker i år, då de olika vilda blommorna hela tiden avlöst varandra.

En morgon var jag uppe tidigt för att hinna vandra en runda i skogen innan det blev alltför varmt.

Det var både varmt och fuktigt och det kändes nästan som om jag var ute i en tropisk regnskog och gick. Trots att det inte regnat ett dugg så var blad och buskar alldeles blöta och det droppade från träden.

Plötsligt irrade en tjock och klumpig mus omkring på stigen framför mig. När den upptäckte mig så försökte den gömma sig vid en trädgren. (enligt google så var ”musen” troligtvis en åkersork) Ganska gullig var den allt. Kan ni se den?

Lite längre fram på grusvägen såg jag en ensam snigel och jag blev så himla glad, för att se en svart skogssnigel nuförtiden hör ju inte alls till det vanliga. Numera kryllar det bara av dessa bruna, spanska mördarsniglarna överallt, och det är så synd att de tagit över så totalt.

Speciella träd finns det gått om i Gylleboskogen. Ett gammalt dött träd som vi kallar för Pippiträdet är så mäktigt och vackert tycker jag. Ett annat träd är alldeles vitt i stammen. Det har troligtvis blivit invaderat av någon insekt eller larv som ätit upp all bark och gjort att trädet nu nästan blivit självlysande där det står bland alla de andra brunaktiga stammarna. Det ser nästan ut som en flaggstång utan flagga.

En nyhet i naturreservatet är att det nu kommit upp skyltar om att det råder strikt koppeltvång av hundar i området. Detta koppeltvång har funnits i många år, men tyvärr respekteras det nog lite dåligt så man har därför fått göra detta förtydligande.

Våra små hundar hade varit ute tidigare med Stefan på promenad den här morgonen. De är ju alltid kopplade oavsett var och när vi går. Jag är så himla rädd om dem, för man vet aldrig vilka faror som lurar på sådana små minihundar.

Dagens citat:

Det här blir en bra dag.

Inte alltid , men ibland kan det faktiskt räcka med att bara bestämma sig för det.

Ha en fin dag, och grattis till mina döttrars pappa idag på hans födelsedag.

Kram Annika

Dela gärna

Vacker sommarkväll och en tur i skogen. Läs mer »

En sörjande svan.

6 kommentarer / Boktips, Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 15 april, 2024 / boktips, Gyllebosjön, Österlen, Svanar / 2 minutes of reading

Hej.

I förra veckan när jag gick ner till sjön för mitt morgonbad så hade jag sällskap av ett vackert svanpar som stilla gled fram på vattenytan.

Jag la lite extra märke till dem eftersom det såg så stilla, fint och harmoniskt ut.

Dagen efter var det dags för en löptur istället för morgonbad. Jag njöt av den annalkande våren och av att nästan kunna se hur allting grönskade från den ena dagen till den andra. Stegen kändes lätta och jag njöt för fullt.

Plötsligt hörde jag ett annorlunda läte ute ifrån sjön. Det var som ett klagande och förtvivlat rop. Mitt ute på sjön simmade en av svanarna runt i cirklar och utstötta sina högljudda sorgeskrik.

Strax efter föll min blick på något vitt i vattenbrynet. Det var den andra svanen som låg död i strandkanten. Det var så förfärligt ledsamt att beskåda den sörjande svanen och upplevelsen hängde sig kvar i mig resten av den dagen. Tänk så mycket som händer i djurens värld, saker som vi kanske inte vet om, eller inte skänker en tanke på.

I min hjärna ringde en signaturmelodi från ett barnprogram som gick då jag var barn. Fablernas värld. Kommer ni ihåg den texten, att djuren har ju också känslor.

Joo! Här står vad djuren gör och tänker,
djur har också mänskors känslor,
djuren är väl också mänskor.
Ja det är just vad dom är,
I fablernas värld, i fablernas värld

Jag minns exakt hur melodin går.

Boktips

Jag hittade ingen ljudbok som jag kände för att börja på, så av en slump dök ”Dagbok från ett kvinnofängelse” av Lillemor Östlin upp. Man kan nog säga att det är en fortsättning från ”Hinsehäxan”. Intressant och lättlyssnad.

Dagens citat:

Ibland räcker det med att bara blunda, för att kunna se lite längre.

Ha en fin ~~tisdag.~~ måndag – jag var lite snurrig där…

Kram kram

Dela gärna

En sörjande svan. Läs mer »

Liten snigel.

4 kommentarer / Djurliv, Familj, Trädgård / Av Annika Olsson / 14 april, 2024 / familjen Gyllebo, Gyööebo, sniglar / 3 minutes of reading

Hejsan.

För precis en vecka sedan var barnbarnen här. Det var en underbar vårdag och vi var ute nästan hela dagen.

Det är så härligt i trädgården nu när det dyker upp en massa nymorgnade invånare både här och där. Killarna gillade särskilt när en snabb skalbagge kröp från mina händer till deras. Fast när jag kom bärande på årets första vinbässnäcka, då ville ingen av dem längre prova att hålla den i sina egna små händer.

Vi satte den på en stubbe där vi istället kunde titta till den lite då och då. Fotot på snigeln blev inte det bästa, så jag har letat upp bilden på det förälskade snigelparet istället (ja, det har ju blivit en del snigelbilder genom åren)

Efter alla sniglar och småkryp så enades vi om att vi var sugna på lunch. Scott ville ha pannkakor. Jag gick in och gjorde ett helt lass med nygräddade pannkakor åt oss. När allt var klart så sa Scott, Nicolaj tycker inte om, och jag är inte så hungrig… Suck! Det är ju en farlig tur att jag har en matglad make…

När jag hade trugat i pojkarna lite pannkakor trots allt, så var det lek och bus som gällde på nytt.

Scott hade tjatat om att titta på TV hela dagen, så när det bara var en stund kvar innan grabbarna skulle åka hem, så gav jag med mig. Scott kunde ju titta en stund på Tv medan jag och Nico var ute i trädgården med hundarna.

Det är bra när Nico är här, för han är en hejare på att städa. Med en gammal diskborste och en burk vatten så gjorde han allting ”rent”…. all singel, sin traktor, trallgolvet, trappan till friggeboden, ja kort sagt allting. Hela tiden upprepar han, ett av de få ord som han kan, ”täda”

När mamma Amanda kort därefter anlände ifrån sitt jobb, så hördes en hejdlös gråt ifrån TV-rummet. Scott hade av någon outgrundlig anledning trillat ner från soffan och slagit i sitt öra så en droppe blod hade trängt fram från såret. Han hävdade bestämt att han absolut INTE snurrat på fåtöljerna som ju är strängt förbjudet. Gråtande hulkade han att han aldrig någonsin skulle komma att bli glad igen. Händelsen föll dock i glömska, och någon dag senare när fröken frågat vad han gjort på örat så drog han till med att han sprungit med sina ”snabbskor” och trillat i gruset och slagit sig. Ja, den versionen var ju tuffare än att ha trillat ner för mormors TV-soffa.

Dagens citat:

Barn är alltid i underläge. Vuxna är alltid i ansvarsläge.

Såklart gnagde mitt dåliga samvete. Jag borde sett efter så Scott inte slog sig, jag borde sagt åt honom ytterligare en gång att inte leka med snurrfåtöljen, jag borde….

Ha en fin söndag.

Kram Annika

Dela gärna

Liten snigel. Läs mer »

Påskdagar i det vildas tecken.

4 kommentarer / Allmänt, Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 6 april, 2024 / Blekinge, Eriksberg, utflyktstips / 3 minutes of reading

Hej hej

I söndags lämnade vi Österlen för att fira de sista påskdagarna i glada vänners lag. Vi åkte till Eriksbergs safaripark i Blekinge, där vi checkade in i Jägarvillan. I den mysiga lilla stugan fanns fyra rum och där kunde vi husera lite som vi ville.

Vår plan var att börja med en ”gofika” vid utsiktsplatsen inne i parken. Fast pga av risken med svininfluensan så fick vi stanna vid entrén och äta vår medhavda matsäck där. Det fungerade alldeles utomordentligt det också!

Sedan var det dags att ge oss in och möta allt det vilda i parken. Det första vi mötte var en vild gris som inte fastnade på min kamera. Fast det gjorde inte så mycket för just grisar har vi ju ganska nära inpå oss här hemma ändå. Sedan kom ett helt gäng med dovhjortar och mufflonfår i en salig blandning.

På en tuva i en våtmark låg en vacker trana och ruvade. En bit bort gick (vad jag antog att det var) hennes äkta man och samlade in mat åt dem. Tranorna är spännande fåglar. Det sägs att den röda fläcken på tranans huvud blir större eller mindre beroende på fågelns humör. Det röda området är blod som syns eftersom tranorna är skalliga och inte har fjädrar just där.

Sedan gjorde vi ett kort ”bensträckar- och kissestopp” vid utsiktsplatsen vid Mahraviken.

När vår färd gick vidare så mötte vi de vackra visenterna.

Kanske är just denna art den som jag tycker är mest spännande att få se. De är så otroligt vackra på sitt lite fula vis. Nästan som ”Odjuret” i ”Skönheten och Odjuret”. Vi hade turen att se dem flera gånger på vår rundtur.

Vi fick även se de lite skyggare kronhjortarna som stod på håll och blängde på oss. På ett fält gick davidshjorten med sina tjocka horn och sin söta fru.

Sist ut mötte vi de gulliga mufflonfåren, och förmodligen fick vi se parkens yngsta invånare. Skyggt gömde det lilla lammet sig blygt bakom sin mor.

Nöjda åkte vi ut ur parken för att samlas i vår lilla stuga och för att ta en drink före maten och bara umgås.

Efter en fantastisk middag tassade vi ut till den varma poolen utomhus innan vi kröp ner i våra sängar.

Efter en härlig törnrosasömn och en god hotellfrukost var det dags att checka ut och bege oss mot Österlen igen.

Tack Stefan och tack ”gänget” för en sååå mysig helg♥

( okejdå…. lite, pyttelite lik Clintan var du här Stefan …. fast helt ärligt… mest liknar du ”Hebbe lelle” tycker jag 🙂 ♥

Dagens citat:

Det finns inget som slår ett gott skratt och vänners kärlek.

Fler inlägg från Eriksberg hittar ni här:

På Eriksberg med våra hundar.

Glampingäventyr

Vilthägnet för oss själv.

Ha det fint

Annika

Dela gärna

Påskdagar i det vildas tecken. Läs mer »

Boktips, starar och kalas.

8 kommentarer / Boktips, Djurliv, Familj, Natur / Av Annika Olsson / 3 april, 2024 / boktips, familjen, starar / 2 minutes of reading

Hej hej

Vår yngsta dotter fyllde år för ett par veckor sedan. Då hon bor och pluggar i Malmö så tyckte vi alla att det fungerade bäst med ett kalas ”här hemma”.

Att fixa en liten födelsedagsfest för nära och kära är alltid mysigt, och det här kalaset var inget undantag. Vi hjälptes åt att göra lite matiga pajer och annat småplock. Tårtan hade jag förberett kvällen innan.

Fantastiska, fina Emmy, hon är verkligen värd att firas lite extra, även om hon inte ”fyller jämnt” förrän nästa år. Emmy och jag ”nollar” båda samma år, så 2025 kan vi kanske slå ihop våra dagar och fira stort med pompa och ståt… Men det är nästa år det, så vi får se hur vi väljer att fira våra 90 år.

Värmen och våren segar på. Ännu är det kallt och inte så inspirerande att fixa i trädgården. Istället har jag mest smugit med kameran på de nyanlända stararna. Varje år blir jag lika glad när jag ser hur den ena holken efter den andra blir bebodda. Snart råder det babyboom i trädgården.

Boktips

Idag vill jag verkligen tipsa om en bok som heter ”Tranorna flyger söderut” av Lisa Ridzén. Det är en bok om en åldrande man, hans relation med sonen och en kamp om att få bestämma över sitt eget liv. Boken är berättad med ett vackert vemod och för mig fanns det så mycket igenkänning från mina egna sista år med min egen pappa. Att ljudboken sedan var inläst av Lennart Jähkel gjorde att den fick ytterligare en extra känsla. Jag gillade den här boken väldigt mycket.

Dagens citat:

Ett människoliv är inget mer än ett kort ögonblick som vi lånar av tiden.

Ha en fin onsdag.

Annika

Dela gärna

Boktips, starar och kalas. Läs mer »

Lite varmt och lite kallt, då blir det dimma.

10 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 16 mars, 2024 / Gyllebo, nyckelpiga, Österlen, vårblommor / 2 minutes of reading

Hejsan.

Någon riktig värme har vi inte fått ännu. Varje morgon då jag gett mig ut så har det varit tjockt med dimma, så som det ofta blir vid denna tiden när det kalla möter det varma.

Dimmiga morgnar är ofta så vackra. Rättvist är det också med dimma, eftersom alla då ser lika suddigt. Stefan muttrade något ohörbart och höll inte alls med mig om att dimma var vackert. Han var mest sur på alla som glömde sätta på ljuset på sina bilar sa han. Visst ni det förresten, att bakljusen inte tänds automatiskt på vissa nya bilar när det är dagsljus. Ja, vad är då vitsen med att framljuset tänds av sig själv…

I skogen börjar det sakta höras lite mer som vår för varje dag som går. I ett träd höll ett par ekorrar ett herrans liv. Jag är lite osäker på om det var en kärleksakt eller två bittra rivaler jag fick bevittna. Men en av dem satte sig så fint och poserad när jag drog fram kameran. Kan ni se honom?

Jag och hundarna traskade vidare, men i vanlig ordning blev Molly så väldigt trött i sina ben, och hoppade villigt upp i ryggsäcken de sista kilometrarna.

På eftermiddagen försvann dimman så sakta och vi fick riktigt härligt vårväder. Lite blåsigt och kallt i vinden, men oboy så efterlängtat det var med lite sol.

Jag passade på att ta fram mitt macro-objektiv och föreviga den första vakna nyckelpigan i trädgården.

Dagens citat:

Gör ditt bästa och låt livet sköta resten.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna

Lite varmt och lite kallt, då blir det dimma. Läs mer »

Förebådande om snö och kyla.

4 kommentarer / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 27 februari, 2024 / domherre, Gyllebo / 1 minute of reading

Hejsan

I förra veckann då det ena vårtecknet efter det andra poppade upp, så dök även en sällsynt gäst upp i vår trädgård.

Det var den vackraste fågeln av dem alla, den knallröda domherren. En hel flock (både hanar och någon enstaka hona) höll till vid vår utfodringsplats och försåg sig girigt av nerfallna solrosfrön på marken.

Att domherren kommer med varsel om snö och kyla, det har ju hänt förr. Min mamma Ingrid gillade aldrig den här vackra fågeln av just den anledningen – hon hatade snö och ville inte ha någon vinter.

Men vad tror ni?… om man kikar på prognosen framöver, så inte verkar det bli någon vinter de närmaste 14 dagarna. Kan det vara så att domherren har fel i år?

Att den stackars domherren levde lite farligt här i vår trädgård, ja det vittnar bilden om som Stefan lyckades knäppa med en av mina kameror. En varsk sparvhök gjorde sig beredd att gå till anfall…

Om vi får mer vinter i år det står skrivet i stjärnorna. Men jag njöt av vårt fina besök och gladda mig åt de sällsynta gästerna.

Dagens citat:

Nu kan det inte bli värre, sa den negative. Jo, det kan det visst, skrattade den positive.

Njut av tisdagen och håll ögonen öppna efter nya vårtecken.

Kram Annika

Dela gärna

Förebådande om snö och kyla. Läs mer »

Skotta gångar och mata fåglar.

10 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 januari, 2024 / Gyllebo, småfåglar, Vinter / 2 minutes of reading

Hej hej

När maken min blev inlagd på lasarettet, så slog vädret till ytterligare och vi fick en massa ny snö. Under en hel dag vräkte det ner stora bomullstussar från himlen. När det sedan för ett kort tag blev ett uppehåll så passade jag på att ge mig ut med snöskyffeln i högsta hugg.

Våra små hundar har inte så lätt för att ta sig fram i hög snö, så jag skottade några extra roliga gångar runt huset åt dem. Det såg verkligen ut som de älskade att springa runt i sin snölabyrint.

När jag skottat gångar till både vedbod, gästhus och lilla orangeriet, så var det dags att utfodra de hungriga små fåglarna.

Samtidigt som det är en välgärning att mata hungriga djur så är det väldigt kul att ha dem nära inpå och lära sig namnet på de olika sorterna. Är ni bra på fågelarter? Den lilla blåmesen till exempel, den kan väl alla känna igen.

Eller talgoxen? Den är något lite större än blåmesen och har sitt gula bröst med en svart rand.

Pilfinken är nog den vanligaste fågeln hemma hos oss. Den förväxlas ofta med gråsparven som egentligen är ganska sällsynt tror jag. Skillnaden på dem är att pilfinken har en svart kindfläck.

En fågel som alla hört talas om, men som kanske inte alla känner igen, det är bofinken. För visst har ni hört Eva Rydberg sjunga om ”den närsynta bofinken Knut”? Huruvida den är särskilt närsynt, det vet jag förstås inte.

Ja, det är kul med alla vilda djur som söker sig närmre nu på vintern.

Dagens citat:

Livet är som en kamera. Fokusera på det som är viktigt och fånga de bästa ögonblicken. Lär av misstagen, blir det inte bra – knäpp en ny bild.

Ha en fin torsdag.

Kram Annika

Dela gärna

Skotta gångar och mata fåglar. Läs mer »

Året som började likt en vintersaga.

2 kommentarer / Djurliv, Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 17 januari, 2024 / Gyyllebo, Molly, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan

Den här magiska vintern alltså!! Vi har pulsat ut i skogen varenda morgon. Vi har njutit, vi har förundrats och vi har fotograferat.

Snö, frost och minusgraderna har bitit sig fast rejält. Jag och min vän har filat så gott som varje dag på vår fina isvak.

Förnöjt konstaterade vi att vi aldrig haft så tjusig isvak förut!

Långt innan snön kom så började Stefan att mata småfåglarna lite smått här hemma hos oss. Genast dök flera ekorrar också upp och nu är de hos oss varenda dag och förser sig med godsaker.

Nu när det varit kallt och så mycket snö under en längre tid så känns det bra i hjärtat att kunna hjälpa smådjuren med föda. Det är ju samtidigt så roligt att ha dem här.

Ute i naturen ser man många djurspår som nu går kors och tvärs över markerna. Jag tycker alltid att det är så spännande att se att jag faktiskt aldrig är riktigt ensam där i skogen. Wowww, det är så vackert att jag nästan måste nypa mig i armen.

Vår lilla hund Molly, hon fyllde i söndags hela 9 år. Det är ju inte klokt, jag tycker att det känns som om det var alldeles nyss vi hämtade hem henne som en mycket ung hundflicka.

Grattis vår fina, kloka lilla Molly.

Dagens citat:

Behöver du se perfekt ut idag? Nej, inte idag heller. Behöver du vara bäst på jobbet idag? Nej, inte idag heller. Behöver du bry dig om andras åsikter om dig idag? Nej, inte idag heller.

Om man gör sitt bästa för sig själv och för andra, då får det vara gott nog.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna

Året som började likt en vintersaga. Läs mer »

Som att vandra i ett julkort.

6 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 12 december, 2023 / Gyllebo, hackspett, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Hoppas ni alla haft en fin helg. Jag hade det så mysigt på andra advent, men det får jag berätta om en annan gång.

För när det nu åter är töväder, vått och grått så gläds jag åt det härliga vintervädret vi hade och alla bilderna som jag tog för en vecka sedan. Då hade vi kanske den finaste dagen av dem alla. Det var riktigt kallt med flera minusgrader och solsken på det.

Vid isvaken var det så vackert med alla isblock som som vi hackat upp och som låg runtomkring . Det såg nästan ut som tjusiga glasskulpturer där de glänste i gryningsljuset.

Så gott som hela sjön hade fått ett is- och snötäcke över sig med så roliga formationer .

Solen steg upp och lyste upp alla snötäckta trädtoppar, och det kändes som om jag vandrade runt i ett julkort. Jag kände mig som en tomtegumma i en saga.