småfåglar

Det slår aldrig fel.

Hejsan
I förra veckan babblade jag på om vår och vårtecken. Innerst inne vet jag att det aldrig någonsin blir vår i februari, åtminstone inte någon vår som blir hållbar. Ändå kändes det som om det inte skulle bli mer vinter det här året. Inte för oss här nere i söder i alla fall.
Utanför fönstren var det vått och regnigt. Jag fortsatte såklart att mata mina småfåglar,  som jag vant dem vid.
Jag såg i ögonvrån att det var fulltecknat runt fågelbordet den här eftermiddagen. Deras förtjusta kvitter hördes ända in på mitt kontor och ljudet gjorde mig så glad.
Det var när jag passerade vår glasdörr som jag hejdade mig mitt i steget. Jag kisade och tyckte mig se något …
Och ja, där var de. Paret domherre. De som jag aldrig brukar se vid mitt fågelbord, mer än då det väntas snö och vinter.
De är aningens större än de andra småfåglarna, och så otroligt vackra.
Domherren är en försiktig och lite skygg fågel. Jag såg den knallröda hanen smyga i buskarna, men trots att jag själv smög så tyst jag kunde med min kamera, så var han listigare än vad jag var. Jag fick nöja mig med bilder på hans lite mer medgörliga fru den här gången. Men hon är också så otroligt vacker med sitt brun/rosa bröst. Den färgen är så fantastiskt fin tycker jag. Diskret, men vacker. Lite samma kulör som vår kronprinsessa brukade klä sig och sin lilla Estelle i när dottern var nyfödd.
Jag funderade på om det verkligen skulle kunna bli snö det närmaste dygnet, men det kändes inte särskilt troligt …
Ja, det där slår ju aldrig fel. På morgonen när jag vaknade nästa dag och tittade ut i trädgården, och på fåglarnas matplats, var hela världen vit. Den lilla rödhaken trippade frusen omkring i det vita fluffet på fågelbordets tak.
Det där tecknet slår aldrig fel.
Min mamma Ingrid hatade vinter och snö, och hon blev aldrig glad när hon såg den vackra röda domherren. Hon noterade det bara misslynt med en suck och ett kort ”usch”…
Men jag, jag älskar domherrar … och små rödhakar också för den delen.
Dagens citat:
Akta dig för falsk kunskap
Det är farligare än okunnighet.
Njut av kvällen.
Kram Annika

Julen varar än till påska.

Hej hej
Hos oss varar ofta ”julen än till påska”…
I år är det i form av en alldeles otrolig amaryllis. Den har gett blomstängel efter blomstängel och jag helt tappat räkningen på hur många.
Jag och Stefan har fått den här mirakelblomman av en vän och affärsbekant. Han överräckte den urskuldande till mig med orden:
-ja, det blir det gamla vanliga ….
Alltså, jag älskar ”det där gamla vanliga”!! Jag älskar ju blommor, det finns ju inget bättre…. och det tror jag att min man Stefan också gör, han har bara inte förstått det själv ännu …
Så tack Ola!
Veckorna i januari går i sin vanliga lunk. Sakta börjar almanackan för året att fyllas på med roligheter. Inga stora saker …än … men små trevliga grejer att se framemot.
Lite, aningens avundsjuk är jag på min lilla Emmy som inom kort tänker lämna Australien och bege sig till Indonesien. Åhhhh, de där båda gottegrisarna!! Emmy och Matilda.
Ha det nu så underbart!
Själv sitter jag här hemma i lugna Gyllebo och jobbar mest. Emellanåt tar jag mig en liten paus och njuter av fågellivet.
Men på polisstationen ligger att alldeles nytt rykande färskt pass med mina fingeravtryck i …. Jag är närsomhelst redo att fara ut i vida världen…. (mest så du vet Andréa)
Dagens citat:
Till den avundsjuke:
Att blåsa ut andra människors
ljus kommer aldrig få din egen låga
att lysa starkare.
Prova att lyfta och berömma istället. Det blir som ringar på vattnet och allt det goda stänker tillbaka på sig själv också. Som god karma.
Njut av dagen.
Kram Annika

Katten Judith och småfåglarna.

Hejsan.
Jag hoppas att ni har en mysig söndagmorgon, med eller utan frukost på sängen.
Här på bloggen handlar det lite då och då om husets djur. En stackare som sällan kommer på tal, är Judith.
Varken på bild eller i text blir hon särskilt ofta omnämnd.
Lilla, fina Judith …
Anledningen är att hon vill nästan alltid vara utomhus. Trots att hon har fri tillgång till hela huset, närhelst hon så önskar, så vill hon bara vara ute.
Hon är en väldigt speciell katt.
När man ser och hör henne så kan man tro att hon är extremt sur och arg …. och det är hon nog också!
Hur mycket Judith än fräser och spottar när jag tar upp henne, så vet jag att hon aldrig skulle ta ut sina klor, riva mig eller bita mig. Vi har ett speciellt band – hon och jag.
Judith var ca 10 dagar gammal när jag kom att bli hennes mamma. (Ett litet inlägg finns här.)
Innan vi hade Judith här i huset, så var vår trädgård alltid överfylld med mullvadshögar. Lika tråkigt varenda vår, att se de där jordhögarna.
Men så kom Judith och hennes första sommar som vuxen la hon inte mindre än sex döda mullvader vid ytterdörren. Sedan dess har vi varit förskonade och haft en fin gräsmatta
Men i år har en liten rackare hittat tillbaka till ett hörn av min trädgård. Kanske har Judith tröttnat på att jaga mullvadar nu?
Anledningen till Judiths dålig humör är nog mest våra småhundar. Judith älskar hunden Johnny, men är inte särskilt förtjust i de andra två. Inte heller drar hon och Felix särskilt jämnt.
Något jag aldrig sett är att Judith tagit någon av våra småfåglar. Det är jag såklart glad för.
Jag älskar ju de där små fåglarna som kommer till mitt fågelbord. Jag är noga med att det finns buskar och snår i anslutning till fåglarnas matställe, så de har chans att rädda sig ifrån både katt och hök.
En liten fågel som jag tycker särskilt mycket om är den lilla rödhaken.
Det är som om den är lite kavatare och vågligare än alla de andra. Jag minns att just rödhaken var en av min mammas favoritfåglar, och såklart tycker jag om den av den anledningen också.
Pilfinkar har vi gott om. Det är den lilla gråbruna fågel som många så felaktigt kallar för gråsparv.
En lite oansenlig fågel som är väldigt vacker om man verkligen tittar efter.
Dagens citat:
Arbeta för en dröm
istället för beröm.
Försök att skapa uttryck
och inte bara ge intryck.
Sträva efter att vara
saknad i din frånvaro
hellre än att bli
märkt i din närvaro.
Jag önskar alla en skön söndag.
Kram Annika

Söta små blåmesar.

Hejsan.
Jag vill bara påminna om våra söta små fåglar.
Även om vi här på Österlen inte har särskilt sträng vinter just nu, så förtjänar våra småfåglar lite extra god och fettrik mat.
Det finns inget som är mer avkopplande än att sitta och följa de små fåglarnas ivriga hämtande av frö vid fågelbordet.
Har ni möjlighet – ge dem gärna lite solrosfrö och nötter, så kommer de att bjuda tillbaka med ett härligt skådespel.
Och tänk på – en julkärve är bara för syns skull, på den finns inte särskilt mycket mat …
Kvällens citat:
Mitt i vintern lärde jag mig slutligen att
inom mig finns en oövervinnlig sommar.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Scroll to Top